När Bolivia går till val den 18 december pekar allt på att presidentkandidaten Evo Morales och hans vänsterparti MAS vinner ett historiskt val. Bolivia blir ännu ett i raden av länder i Latinamerika där vänstern övertar den politiska makten.
Opinionsundersökningarna ger Evo Morales ett stöd på mellan 32,8 % och 36 % mot högerkandidaten Jorge Quiroga med 27,7 % och 30 %. Dock kommer inte Evo att uppnå 50 % av rösterna som krävs för att bli vald till president. Om ingen av kandidaterna når upp till 50 % ska enligt den nuvarande konstitutionen det nyvalda parlamentet välja en president av de två kandidater som erhållit flest röster. Enligt flera MAS-representanter finns även här stora chanser för att Evo får tillräckligt med stöd.
Valundersökning från "Usted Elige" visar att MAS leder i de stora provinserna (departamentos) som La Paz, Cochabamba, Oruro och Potosi och ligger på delad plats i Santa Cruz och nummer två i Tarija, Beni och Pando. Detta betyder att även om Evo Morales inte skulle nå upp till 50 % i presidentvalet den 18 december, kommer MAS att få majoritet i senaten och därmed kunna välja Evo Morales till president. Valundersökningarna bekräftar också att Evo Morales och MAS leder stort i huvudstaden La Paz, provinsen med flest väljare, med 53,2 % medan Quiroga och hans parti Podemos leder i Santa Cruz med 41,8 %.
Den stora styrkan i MAS och Evo är den fattiga befolkningens klassmedvetande som uttrycks i sin övertygelse om att de fattiga nu har en reell möjlighet att besegra vad de kallar de rika (eller som de uttrycker det de vita, kapitalisterna, de korrupta, de som sålt sig till de stora transnationella företagen). Det är uppenbart att valet, mer än i tidigare val, kommer att bli ett klassval, fattiga mot rika, fattiga bönder mot jordägare, den jordlösa och fattiga ursprungsbefolkningen mot de vita, spanskättade och kapitalstarka. Det pågår en intensiv process av politisering bland fattiga grupper, åren av mobiliseringar har banat vägen för organisering och politiskt medvetande. I La Paz och i El Alto (en förstad till La Paz) är det vanligt att fattigt folk med rötter i aymara eller quechua nu pratar politik och uttrycker stolt sitt stöd för Evo Morales.
Dionisio Nuñez, ledamot för MAS i andra kammaren och kanske efter Evo Morales den mest framträdande ledare för kokabladsodlarna (från Los Yungas), menar att även om valet i december är mycket viktigt kommer tillsättningen av en konstitutionell församling i juni 2006, som ska skriva en ny författning, att vara den mest centrala politiska kampen i Bolivia de närmaste åren. Han själv kommer inte att kandidera nu i december utan förväntas spela en nyckelroll i en kommande MAS-regering, med huvuduppgift att avkriminalisera kokabladet. Om högern eventuellt skulle vinna valet förväntas konfrontationer och protesterna att återigen öka och då kommer Nuñez att ha till uppgift att leda cocaleros i Los Yungas. Han ses som en av dem som MAS kommer att föreslå till den konstituerande församlingen.
Högern har i sin vetskap om den kommande valförlusten desperat hittat olika former för att minimera MAS’ seger.
Högern har försökt hitta i lagen olika sätt för att stoppa eller åtminstone skjuta upp valet, men försöken har varit förgäves och argumenten ohållbara. De har helt enkelt inte kunna blockera genom lagarna som de själva tidigare stiftat för att behålla makten.
Som så många gånger tidigare har man hotat med inbördeskrig och kaos. Fascistiska grupperingar har aktiverats, rika och starka krafter i välmående delstaten Santa Cruz i södra Bolivia hotar med självständighet och även radikala ledare från ursprungsbefolkningen utnyttjas i högermedia med uttalanden om vilda strejker och kaos. Radikala ledare på vänsterkanten får mycket TV-utrymme under de bästa sändningstiderna i de stora (högerkontrollerade) TV-kanalerna för att smutskasta MAS och Evo Morales och samtidigt uppmana till upplopp och kaos. Det rapporteras att valkampanjen blir våldsammare ju närmare man kommer valdagen.
Evo och MAS utmålas som ett hot mot hela regionen, här spelar USA en nyckelroll och utnyttjar sitt inflytande (inte minst militärt) för att mobilisera Chile, Paraguay, till viss del Peru och även Ecuador i kampanjen mot Evo. Försvarsministern i Ecuador föreslog nyligen upprättande av en regional fredsstyrka (bestående av Chile och Ecuador) med uppgift att, som i Haiti, kunna gå in i de länder i Sydamerika som ”hotas” av inbördeskrig. Den chilenska försvarsmakten mobiliserar vid gränsen och det sägs också att chilenska militärer är inblandade i politiska och paramilitära aktiviteter i Santa Cruz.
Högern mobiliserar nu alla resurser och kanaler för att forma en enad front mot Evo och MAS. Presidentkandidater med litet stöd erbjuds maktpositioner för att lägga ner valkampanjer och stödja Jorge Tuto Quiroga, som har mest stöd bland högerkandidaterna. Partier från höger till vänster knyts till kampanjen mot Evo och MAS. Poster och maktpositioner utlovas nu öppet de kandidater från andra partier som offentligt ger sitt stöd till högerkandidaten Quiroga och hans parti Podemos.
Det pågår en välregisserad och påkostad smutskampanj mot Evo. I alla stora medier (TV, radio och tidningar) kan man ta del av lögner, förtal och även rasistiska påhopp mot Evo. Under det pågående amerikanska toppmötet i Argentina, där Evo deltog i de aktiviteter som anordnades av de sociala rörelserna, sändes i bolivianska TV ett reklaminslag med bilder på Evo och på våldsamma kravaller, med uppmaning att stoppa det kommande kaoset med Evo Morales som president.
läs America Vera-Zavalas intervju med Evo Morales
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar