Den konkurrerande skolutvecklingen

Resultatens betydelse är avgörande för styrningen av skolan medan regler och direktiv avtagit i betydelse. Men det är inte vilka resultat som helst som styr, utan fokuseringen ligger först och främst på kvantitativa resultat i varje resultatenhet. Det som mäts är elevernas kvantitativa prestationer.

Resultatstyrningen tillämpas i relation till andra. Det vill säga i konkurrens med andra skolor. Skolframgången utvecklas som ett verktyg för att öka konkurrenskraften, och inte i första hand för att nå uppsatta kunskapsmål. Idag har därför skolutveckling övergått till att vara en fråga om hur skolor använder sina resurser för att åstadkomma höga betygsnitt och därmed öka sin konkurrenskraft.

Friskolorna och ett fåtal kommunala skolor, ex Stockholms innestadsskolor, tävlar om de mest studiemotiverade elever. Man tävlar om de framgångsrika och därmed kostnadseffektiva eleverna med höga betyg som kommer att öka skolans konkurrenskraft. Elever med höga betygresultat ger skolan framgång och en effektiv användning av skolpengen.

Det är elevernas betygsresultat som fångar skandaljournalistikens uppmärksamhet. I tio i topp-listor och på bästa medieplats redovisas en rangordning av skolornas betygsframgång. Skolor med högt betygsnitt lyfts upp som exempel. Andra icke framgångsrika skolor ska ta efter. Höga betyg likställs med skolframgång och premieras därefter. Skolorna måste prestera i förhållande till andra konkurrerande skolor, privata som kommunala. Systemskiftet med samspelet mellan elevens enskilda prestation utan hänsyn till bakgrundsförutsättningar och de enskilda valmöjligheterna öppnar vägen för den konkurrerande skolutvecklingen.

Konkurrensen stannar inte i valet mellan privata/friskolor och kommunala, utan också inom den kommunala skolan har den konkurrerande skolutvecklingen satt sina spår. Stockholms Stads skolsystem är ett praktexempel på A och B-skolor. Med det konkurrerande intagningssystemet till gymnasiet har ett antal ytterstadsgymnasier fått ta emot elever med allt sämre betyg och de har knappt kunnat fylla sina klasser, medan trycket på ett antal innerstadsskolor varit enormt.

Skolornas framgång beror på ett skevt elevunderlag och inte på jämlikhet. Trots alla stora ord i mediebruset om friskolornas konkurrensfördelar är Skolverkets rapport "Mer kunskap för pengarna":s statistiskt säkraste antagande att en stor del av skolornas ”ineffektivitet” ska tillskrivas skolornas elevsammansättning som skolorna inte kan påverka.

Men inte bara elevunderlaget räcker för att öka konkurrenskraften. Flera rapporter visar hur den konkurrerande skolutvecklingen leder till en fiktiv skolframgång mät på betyg. Betygsinflationen i gymnasieskolan har gjort att betygen har höjts mer än ett och ett halvt steg på fem år. En tillsynsrapport från Skolverket riktad mot Vittras två gymnasieskolor, L’Estradska i Stockholm och Sjödins i Göteborg, kritiserar dem för att ge för generösa betyg. Ett stickprov visade att Vittra-skolorna konsekvent givit elever bättre betyg än vad som var motiverad. Skolverket menade att skolkoncernen Vittra på detta sätt satt hela betygssystemet ur spel och att man medvetet manipulerade betygssystemet.

Christina Cliffordson vid Göteborgs universitet har i en studie påvisat att skolbetygen drabbats av inflation. Varje år höjs betygsnivån på gymnasiet utan att eleverna har blivit duktigare. Undersökningen konstaterar att de höjda betygen inte leder till att eleverna presterar bättre när de börjar på universitetet eller högskolan. Christina Wikström verksam vid Umeå universitet har i en undersökning mätt alla gymnasisters betyg. Hennes slutsats är att betygen generellt ökat över tiden utan att eleverna blivit bättre. Och att friskolor är mer generösa i sin betygsättning än andra skolor. En förklaring menar Wikström skulle kunna vara den stora konkurrensen mellan skolorna. Många friskolor marknadsför sina kvaliteter med att eleverna får bra betyg där.