CEPAL:s rapport om fattigdomen i Latinamerika

Det ekonomiska FN-organet i Latinamerika CEPAL har utifrån Milleniemålen gjort en kartläggning över Latinamerikas fattigdomstillstånd.

Antalet fattiga i Latinamerika uppgår till 222 miljoner, ca 43 % av befolkningen. 96 miljoner människor i Latinamerika (18,6 % av befolkningen) lever i extrem fattigdom. 52 miljoner av de som lever i extrem fattigdom finns i urbana delar och ca 45 miljoner i landsbygden.

Endast Argentina, Chile, Costa Rica, Kuba och Uruguay kommer att uppnå FN: s Milleniemålen år 2015.

Den amerikanska kontinenten ligger sämst i världen när det gäller befolkningens inkomstfördelning. Den fattigaste femtedelen (1/5) av befolkningen får mellan 2,2 % (Bolivia) och 8,8 % (Uruguay) av inkomsterna. Medan den rikaste 1/5 erhåller mellan 41,8 % (Uruguay) och 62,4 % (Brasilien).

• I de flesta länderna i Latinamerika får den rikaste 1/5 mellan 10 och 16 gånger mer än den fattigaste 1/5. I Brasilien och Bolivia är klyftan mellan fattiga och rika 20 respektive 26 gånger.
• Den officiella arbetslösheten har ökat från 6,9 % (1990) till 10 % (2004). Hälften av sysselsättningen utgörs av informella arbeten utanför den reguljära arbetsmarknaden och lågproduktiv jordbruksaktivitet.

År 2002 hade 43 % av kvinnorna över 15 år i de urbana områden ingen inkomst (jämf. män 22 %). På landsbygden uppgick siffran till 57 %. 61 % av de gifta kvinnorna i fattiga hushåll har ingen egen inkomst (42 % i icke fattiga hushåll). En svart kvinnans genomsnittliga lön i Brasilien motsvarar endast 32 % av en vit mans lön (jämf. för kvinnor i sin helhet är 66 %). Kvinnors lön i Latinamerika uppgår till ca 69 % av männens. En av tre kvinnor har utsatts för våld, 33 % för sexuellt våld och 45 % för hot. I Mexiko har ca 48 % av de gifta kvinnorna usatts för våld.

2 av 5 fattiga i Latinamerika är barn. 41 miljoner barn mellan 0-12 år och 15 miljoner mellan 13-19 år lever i extrem fattigdom. I cirka hälften av de latinamerikanska länderna är över 30 % av de som lever i extrem fattigdom barn. I Bolivia, Honduras och Nicaragua uppgår siffran till 45 %. Skolgången påverkas också av fattigdom, endast 62 % av flickor mellan 13-19 år som lever i fattigdom går i skolan medan för pojkar i fattiga hushåll är siffran 64,1 % (snittet för regionen är 93 %). Barndödligheten uppgick år 2003 till 25,6 per 1 000 födslar. Haiti har högsta barndödligheten i Latinamerika med över 60 per 1 000 och Kuba har den lägsta siffran med ca 5 per 1 000 födslar.

Fattigdomen bland ursprungsbefolkningen och svarta är mellan 1,6 gånger (Colombia) och 7,9 gånger (Paraguay) större än resten av befolkningen. Endast Costa Rica och Haiti visar ingen större skillnad. I Brasilien lever 71 % av de svarta i fattigdom ( jämf. med 37,5 % av den vita befolkningen) och 71 % av de som lever i extrem fattigdom är svarta.

Mer än 10 % av Latinamerikas befolkning lider av undernäring. 4, 2 miljoner barn under 5 år är undernärda. Högsta siffran har Guatemala där 24% av barnen är undernärda och lägst har Chile med 0,8 %, följd av Venezuela och Kuba med 4 %. Latinamerika producerar tillräcklig med mat. De flesta länder har ett snitt över 2 500 kilokalorier (Kcal) per person och dag, (rekommendationen är en mininivå på 1 815 Kcal). Men p.g.a. en ojämlik resursfördelning och snäv konsumtion går många miljoner människor i Latinamerika hungriga. En jämförelse mellan Brasilien och Kuba ger oss ett exempel på detta. Både Brasilien och Kuba har ett snitt i kaloriintag på 3 000 kcal per person och dag. I Brasilien är dock 9 % av Brasiliens befolkning undernärda medan på Kuba hamnar siffran under 3 % . Colombia har ett snitt på 2 600 kilokalorier samtidigt som 13 % av befolkningen lider av undernäring.

Rapporten konstaterar att de offentliga sociala utgifterna i förhållande till BNP är mycket låga. Snittet för Latinamerika ligger på 13,8 % av BNP, El Salvador spenderar lägst 4,2 % av BNP och Uruguay och Panama högst ca 25 % (jämf ca 27 % i EU och 31 % i Sverige). Den låga offentliga satsningen i sociala ändamål har ett starkt samband med de låga offentliga skatteintäkterna, ca 16,8 % av BNP (jämf. EU 36,3 %). Ett annat strukturellt problem som hindrar en större investering i bekämpningen av fattigdomen är utlandsskulden som uppgår till ca 750 miljarder dollar (år 2003), som motsvarar 46 % av BNI eller 160 % av exporten. Skuldtjänsten ligger på ca 29 % av exportintäkterna.

Resursbehovet för att bekämpa extrem fattigdomen motsvarar 2,5 gånger mer än vad Latinamerika får i bistånd från den rika världen (ca 5,063 miljarder dollar). Det s.k. individuella familjerelaterade biståndet, pengar som släktingar i den rika världen skickar till släktingar i fattiga länder, uppgår nu till ca 45 miljarder dollar (år 2004). Detta penningflöde överträffar långt ifrån biståndet och i flera länder de direkta utländska investeringarna. I Centralamerika omfattade det familjerelaterade biståndet 8,8 % av BNI och var fyra gånger större än de utländska direkta investeringarna, i Ecuador uppgick det till 6 % av BNI och Bolivia 5 %.