Varför rösta Chile på extremhögern?

 

Gårdagens resultat i presidentvalet i Chile var väntat. Det som utmärker valresultatet är följande: 

 

- Kast vann stort med 16 % skillnad mot vänsterkandidaten. Det är ett historiskt nederlag för både vänstern och de demokratiska krafterna i Chile.

- Det är den första presidenten efter diktaturen som representerar och tillhör arvet från Pinochet, fascismen. Högerpresidenten Piñera, som satt två mandatperioder, representerade den traditionella demokratiska högern. Piñera hyllade inte Pinochet och röstade nej i Pinochets folkomröstning 1988 som öppnade för övergången till demokratin.

- Chile följer nu i spåret av extremhögervågen i Latinamerika med Milei, Bukele, Noboa m fl.

 

Hur kommer det sig att chilenarna röstar på extremhögern? är Chile fascistiskt? Det finns så klart flera förklaringar, här kommer 5 förklaringar:

 

1. I ett mer långsiktigt perspektiv så finns det en uppenbart politisk kris. Färre chilenare tror på demokratin och de traditionella partierna till både höger och vänster lyckas inte fånga det stora missnöjet som finns med politiken och demokratin. Kast är antipolitiken. Han ses liksom Milei och Bukele som en outsider. Han besegrade den traditionella högern i första omgången och nu åkte vänstern på storstryk.

2. Den i slutändan misslyckade revolten 2019 som mobilisera miljoner chilenare för demokratiska och sociala reformer har nu slagit tillbaka. Det finns en tydlig backlash. Det gjorde den redan i folkomröstningen om en ny konstitution som vanns av extremhögern. Nu dyker den upp i den politiska makten.

3. Det var ett missnöjesval, mot regeringen och politiken i stort. Kast lyckas kanalisera detta missnöje. Eftersom det är obligatoriskt att rösta, annars får man betala böter, använde de annars mer opolitiserade grupperna sin röst för att protestera mot det politiska etablissemanget.

4.Kast med hjälp av mediemonopolet lyckas få valet att handla om migration, kriminalitet och missnöjet med regeringen. Vänstern misslyckade totalt att få upp agenda kring de sociala reformer som åstadkommits under Boric-regeringen och de som tidigare lyfts fram i diskussionen kring en ny konstitution.

5. Det politiska högeretablissemanget och medierna var effektiva i valkampanjen att spö på både antikommunismen som latent i samhället sen Pinochet-tiden och även rida på vågen av den internationella högerkonservativa anti-wokkampanjen.