Intervju med chefen för Cicig Ivan Velasquez och med tidigare riksåklagaren Thelma Aldana,

Min och Andres Gomez intervju med den colombianske juristen Ivan Velasquez, chefen för Cicig, och Thelma Aldana, Guatemalas riksåklagare fram till i maj. Båda fick i november ta emot det ”alternativa Nobelpriset” Right Livelihood Award i Stockholm, för deras avgörande roller i en av världens mest framgångsrika anti-korruptionsinsatser.
De pratar om korruptionsfallen som visar på ett väletablerat mönster i Guatemala och Colombia, den stora korruptionshärvan i Latinamerika med byggbolaget Odebrecht, om fredsprocessen i Colombia.

Läs här hela intervjun här

Historiskt beslut kan stoppa USA:s stöd till Saudis krig i Jemen

Med 63 röster mot 37 röstade USA-senaten för att åberopa den så kallade War Powers Resolution som ska tvinga USA att sluta stödja Saudiarabiens (och Förenade Arabemiratens) krig i Jemen. Beslutet kommer sannolikt att följas av ett liknande beslut i Representanthuset. Ett förslag till resolution har lämnats in i Representanthuset av republikanen  Ro Khanna med stöd av 93 andra kongressledamöter, inklusive demokraternas Nancy Pelosi.

 

Beslutet är historiskt. Det är första gången som Senaten utövar sin makt enligt rWar Powers Resolution från 1973 för att stoppa inblandningen i ett krig.

 

Mark Weisbrot från CEPR hävdar att mordet på Jamal Khashoggi, som sannolikt beställts av den saudiska kronprinsen Mohammad bin Salman, har fått många att ilskna till i Senaten. Ett tidigare försök röstades ner. Weisbrot menar att Saudiernas krig i Jemen orsakat vad FN kallar världens värsta humanitära katastrof som resulterat i att 14 miljoner människor befinner sig i randen av hungersnöd. Weisbrot har tidigare fördömt USA:s militära bistånd till Saudiernas krig i Jemen, bestående av mid-air-refueling, logistik, specialuppdrag och målinriktat stöd.

 

 

Hunger och undernäring ökar igen i Latinamerika och Karibien

1.      FAO:s rapport om matsäkerhet The Panorama of Food and Nutrition Security 2018 visar att hunger och undernäring ökar igen i Latinamerika och Karibien efter ett decennium av viktiga förbättringar och fattigdomsbekämpning. Det finns en tydlig bild av ojämlikhet. Hunger, undernäring, brist på mikronäringsämnen, övervikt och fetma har större inverkan på personer med lägre inkomst, kvinnor, ursprungsfolk, afroättlingar och familjer på landsbygden i regionen.

2.      Matosäkerheten, dvs en situation där människor inte har tillgång till mat, drabbar 47,1 miljoner i Latinamerika (7.9 % av befolkningen). Det är en ökning med 5 miljoner människor. 19 miljoner kvinnor lever i svår matosäkerhet (8,4% av alla kvinnor) jämfört med 15 miljoner av männen (6,9%). Ursprungsfolk drabbas mest av matosäkerheten.
 
3.      Undernäringen har ökat för tredje året i rad och drabbar 39,3 miljoner människor i Latinamerika och Karibien. Det är 6,1% av den regionala befolkningen. Mellan 2015 och 2016 ökade antalet undernärda människor med 200 000 personer och mellan 2016 och 2017 med 400 000. Haiti har störst antal undernärda,  45,7% av befolkningen, följd av Bolivia, Nicaragua, Guatemala och Honduras. Snittet för regionen är 6,1%. Minst undernäring har Kuba, Brasilien och Uruguay (2,5%). Största ökningen av antalet undernärda människor de senaste åren har skett i Venezuela. Antalet undernärda människor i Venezuela har ökat pga av den ekonomiska krisen från 3,6% (2012) till 11,7% (2017).

4.      Övervikt är det största näringshotet i regionen. 250 miljoner människor är övervikta (60% av befolkningen). En av fyra vuxna är överviktiga och 7,3% av barnen under 5 år (snittet i världen är 5,6%). Fetma växer okontrollerbart. Varje år tillkommer 3,6 miljoner överviktiga människor i regionen.

Garcia Linera at CLACSO The Real Governance is Built On the Street

Bolivia's Vicepresident Alvaro Garcia Linera reflects on the challenges from the Left at #Clacso2018 Conference.

 

 

Markkonflikt bakom mord på Mapuche Catrillanca

Mordet på den unga mapuche Camilo Catrillanca i Temucuicui i södra Chile har väckt enorma protester. Det var specialstyrkorna som mördade Catrillanca, den s k Comando Jungla. De sköt honom bakifrån. En 15-årig som blev vittne till mordet häktades av samma specialstyrka och torterades. Igår när det chilenska fotbollslandslaget spelade mot Honduras samlades spelarna för en tyst minut och landslagsspelaren Jean Beausejour spelade matchen med en tröja med sitt Mapuche-efternamn Coliqueo. Runt om i Chile pågick samtidigt protester mot mordet.

 

Den chilenska s k Comando Jungla tränades av de colombianska specialstyrkorna JUNGLA. Colombianerna fick i uppdrag av USA:s 7th Special Forces Group (7SFG) och USSOUTHCOM att träna upp specialstyrkor i Afghanistan och Latinamerika för att bekämpa ”terrorismen” och andra hot mot ”staten”. Förutom Chiles Comando Jungla har colombianerna även tränat Honduras fruktade specialstyrkor TIGRES och andra paramilitära grupper i Centralamerika. Även Paraguays specialstyrkor FOPE har tränats av colombianerna. Enligt Security Assistance Monitor finansieras kommandoutbildningen av USA via olika samarbeten (SCCG, WHINSEC och CARSI) och de colombianska specialstyrkorna ska under 10 år fått över 126 miljoner dollar för detta.

Specialstyrkorna tränas upp för att agera utifrån logiken om en intern fiende i områden där det förekommer sociala konflikter, i de flesta fall markkonflikter och utvinning av naturresurser. I Paraguay, Honduras och Colombia har kommandogrupperna gjort sig skyldiga till fruktansvärda mord och brott mot mänskliga rättigheter. Mordet på Catrillanca är en konsekvens av den pågående militariseringen av Mapucheterritoriet Wallmapu från den chilenska staten för att lägga beslag på mark och upprätthålla ”säkerheten” för skogsindustrin.

Brasilien. Högermakt i förändring

Brasilien. Högermakt i förändring
José Natanson, Resumen Latinoamericano 2018-11-01
Översättning i sammandrag,  Eva Björklund

En före detta kapten och obetydlig kongressledamot surfade till presidentskapet på en mäktig konservativ och auktoritär våg. Brasilien har förändrats, högern har rört sig åt auktoritärt och ultrakonservativt håll. Bolsonaro tolkade tendenserna, och utnyttjade dem skickligt för en presidentkampanj för Gud och Brasilien Först. Bolsonaro är inte orsaken, utan ett resultat.

Orsakerna till valresultatet är komplicerade i ett stort, splittrat och polariserat land under intensiv produktiv förändring, upptrappade sociala skiften och en fyraårig recession.

Förklaringarna går från ”antipolitiskt klimat” till ”PT:s taktiska misstag” till ”de traditionella konservativa partierna kris” och ”fake news”. Jag koncentrerar mig på att förstå förändringarna inom en sektor som traditionellt lutat åt höger, det bidrar till att belysa senare tiders strömningar och förklara Bolsonaros seger.

Den första strömningen, som många analyser behandlar, är anti-PT-känslan. Den handlar framför allt om de besuttna klassernas obehag, de som av vana bara rört sig bland sina klassfränder, och om den ekonomiska tillväxten, reallöneökningarna, de sociala programmen, den sociala klättringen, de berömda 40 miljonerna som uppnådde medelklasstatus, en omfattande social förändring som fyllde restaurangerna, badstränderna och till och med flygplatserna med ny ansikten, fattigare och mindre ”vita”. De reformer som öppnade de offentliga universiteten för mörkhyade och ursprungsfolk, hade samma effekt på de platser som dittills varit förbehållna eliterna.

En analys av röstresultaten visar att ju högre inkomst, desto större stöd för Bolsonaro. Detta kan uppfattas som en klassröstning, en revansch, men det räcker inte för att förklara Bolsonaros seger. Många röster kom också från folkliga områden, och till och med bland de fattigaste fanns stöd för extremhögern, som segrade stort i ”las favelas” (kåkstäderna) i Rio de Janeiro.

Samtidigt har den feministiska rörelsen vuxit, precis som i andra länder, och även hbtq-rörelsen, även om ganska blygsamt.  Och PTs Haddad hade när han var utbildningsminister gjort vissa insatser mot diskrimineringen. Så Bolsonaro anklagade Haddad att främja homosexualitet bland barnen. 

Den sociala förändringen till ett samhälle med större mångfald och tolerans hade börjat utmana den traditionella värderingsgrunden och estetiken. Det väckte motstånd. Opinionsundersökningar visar att vita män dominerade i stödet för extremhögern, som kampanjade mot ”genusideologin” och angrep homosexuella och kvinnor.

Detta var också avgörande för de evangeliska kyrkornas öppna stöd för Bolsonaro och till dess klassblandade sammansättning. Pingströrelsen gav sitt stöd till före detta kaptenen när de insåg att denna nya kandidat hävdade deras reaktionära intressen.

Kravet på ordning och säkerhet, till och med inskränkta friheter, demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter, har djupa rötter. Det fick rättfärdiga den ”bestraffning underifrån” som motiverades med ”ingen gör nåt”. Och av goda skäl. Brasilien är ett av världens mest osäkra länder och 3 av världens farligaste städer finns där. Men å andra sidan fick PT sitt starkaste stöd i Nordost, där kriminaliteten är värst, och Bolsonaro i Söder och Sydost, som drabbats mindre, som i San Paulo, där morden minskat stadig i flera år.

Men inte desto mindre blev osäkerheten en hävstång i kampanjen. För de mest priviligierade sektorerna passade kravet på hårdare tag mot de underordnade grupper, som började ta plats under PT-tiden och som idag uppfattas som ett hot, i linje med den historiska erfarenhet som visar att ”underklasstider” med ökade rättigheter brukar ge upphov till konservativ reaktion. 

För de undre medelklassektorerna kan det handla om att straffa de fattigaste för ”oförtjänta förmåner”, som de fått genom olika former av statliga bidrag, det som den britanniska sociologen Jock Young kallar för ”agg mot de svagare”.

 

Kravet på bestraffning vädjar till militärerna med den sociala prestige de fortfarande har. Under deras två årtionden långa diktatur bedrev de ett rasande förtryck med mord och tortyr. Men det nådde inte samma nivåer som i Argentina, Chile och Uruguay.  De tolererade dessutom en kontrollerad politisk opposition och lät kongressen fungera, vilket senare gjorde det möjlig att gradvis övergå till avtalad demokrati. Men det var framför allt att militärkuppen hade ägt rum ett årtionde före de andra i Latinamerika. Och det innebar att Brasiliens militärer kunde utnyttja tiden före oljekrisen och driva en ekonomisk utvecklingspolitik som under några år ledde till det berömda ”underverket”. Så brasilianarna har ett annat förhållande till sin diktatur än argentinarna, uruguayarna och även chilenarna. Det dämpade de antiauktoritära reflexerna, och innebar att förtryckarna aldrig dömdes

En annan strömning är det antipolitiska missnöje och den kris för representativiteten som följde på den ekonomiska tillbakagången, den sociala stagnationen och korruptionsskandalerna. Fastän Lava Jato (Operation Biltvätt som ledde till att politiker dömdes till fängelse för korruption) omfattade hela den politiska klassen, oberoende av ideologi och parti, riktade många anklagelserna mot PT.

Eftersom det brasilianska samhället historiskt sett inte brukat demonstrera på gatorna utan där kriser och förändringsbehov lösts genom överenskommelser inom eliten, relativt fredligt, så tar sig missnöje inte upproriska uttryck. I Brasilien finns inga ”17 oktober” eller ”December 2001” som i Argentina eller ”gaskrig” som i Bolivia, men klimatet är moget: Latinobarometerns opinionsundersökning visar att brasilianarna är världsdelens mest missnöjda med demokratin.

Bolsonaro drev sin kampanj utan några konkreta förslag, i retorisk kombination av ekonomisk ultranyliberalism med klassiskt auktoritärt samhälle. Den  första delen inriktar sig på att lugna etablissemanget, medan den andra sammanfattar en rad reaktionära övertygelser som drivits under årtionden, en äkta politiker som visar sig som den han är.  Så Bolsonaro sällar sig till Donald Trump, Rodrigo Duerte och Viktor Orban, som insett att de grovheter de häver ur sig inte är något att skämmas för, utan en effektiv politisk tillgång i plågade och förvirrade samhällen.

 

Bolsonaro fångade intuitivt in det brasilianska samhällets kulturella skiftningar. Han uppfattade bättre än någon annan att den kris som inleddes med demonstrationerna mot Dilma Rouseff 2013, fortsatte med Lava Jatos utbrott och sedan med kuppen och fängslandet av Lula, inte var övergående utan ett historiskt brott i den centristiska stabiliserings- och tillväxtprocessen under Fernando Henrique Cardosos två och PTs tre regeringar som medfört en fantastisk social utveckling.

I ett Brasilien som drabbats av en känsla av osäkerhet, desillusionerad av korruption, med de traditionella hierarkierna utslagna, fattigt och stagnerat, erbjuder Bolsonaro en gammal nyhet: löftet att återgå till en förlorad normalitet, återvända till ett idealiserat förflutet, återvinna en lugnande ordning inom en ”reaktionär utopi” som påminner om bibelns klassiska förlorade paradis.

En alldeles ny president, en grå kongressledamot som hittills nöjt sig med att företräda militärens intressen, tolkade en rad rådande strömningar, utnyttjade dem skickligt och gjorde en samling symboler och slagord till program och sig själv till kandidat. Jag vill understryka detta: Bolsonaro är en följd – snarare än orsak – av Brasiliens drama.

Den brasilianska högern har, som sagt, förändrats. Om vi noga betraktar resultaten kan vi se att den haft ett stabilt stöd genom de fyra, fem senaste presidentvalen. Skillnaden är att tidigare delades det mellan partier i första omgången och enades i den andra. Under två årtionden uttrycktes det i stöd till Brasilianska Socialdemokratiska Partiet (PSDB) där framför allt Cardoso och José Serra verkade mer moderata än sina väljare.  Nu stöder de en kandidat som är tydligt mer konservativ. Med andra ord, högern förblir lika stor och behåller sin sociala och geografiska sammansättning, men är nu beredd att rösta på figurer som för några år sedan var ovalbara, och öppet stödja – eller tyst tolerera – en rasistisk, homofobisk och sexistisk politik. Den brasilianska högern är inte större, den är mer hårdför och därmed farligare.  

Brasiliansk valstrateg: PT vinner presidentvalet i Brasilien

Jag gjorde en intervju med den brasilianske valstrategen Amauri Chamorro om det kommande presidentvalet i #Brasilien. Han tror att Fernando Haddad från arbetarpartiet PT kommer att vinna valet. Den traditionella högern har blivit omsprungen av extremhögerns kandidat Jair Bolsonaro som lyckats att både kanalisera hatet mot PT och att rida på polariseringen som finns i landet.

läs intervjun här

PT mot valseger i Brasilien

Jag analyserar i tidningen ETC det kommande presidentvalet i Brasilien. Trots den parlamentariska kuppen mot Dilma för 2 år sedan och kriminaliseringen av Lula verkar arbetarpartiet PT gå mot seger i presidentvalet. Första omgången är nu den 7 oktober och andra omgången den 28 oktober. Oroande är att när den traditionella högern nu gör sitt sämsta val på länge, uppstår ett mer radikalt och skrämmande alternativ i Jair Bolsonaro. En högerextrem med kopplingar  till högerkristna kyrkor. Bolsonaro leder med ca 28% följd av PT:s kandidat Fernando Haddad med ca 25%. Det blir de två kandidater som går vidare. Andra omgången borde Haddad ta hem.