Protesterna i Brasilien som började som ett motstånd mot höjda avgifter på kollektivtrafiken har fått snurr och uppnått saker som inte varit möjliga sen demokratins återkomst 1985. Som sociologen Emir Sader väl påpekar är det för tidigt att fånga alla dimensioner från mobiliseringarna och spå hur detta kommer sluta. Redan igår överraskade presidenten Dilma Rousseff alla med att först ta emot ledarna för rörelsen Pase libre och därefter göra ett strategiskt utspel om en folkomröstning för en ny grundlagsförsamling som ska fatta beslut om större politiska reformer i landet.
Journalisten och Brasilienkännaren Lennart Kjörling menar att det är ett smart drag från Dilma eftsom det är absolut nödvändigt med en reform då det nuvarande systemet med personval, mycket kampanjpengar från företag och stora förmåner till och möjligheter att driva egna projekt för politiker är en grogrund för korruption.
Sader menar att den första stora segern för gatudemonstrationerna är att höjningen av bussbiljetten dragits tillbaka. Det visar på demonstrationernas styrka. Det går att förändra med folklig mobilisering. Det som inte varit möjligt i parlamentet har hundratusentals människor, mestadels unga, lyckats med på en vecka. Bara stoppet av höjningen av bussbiljetten är en viktig seger för de fattigaste skikten i ex Sao Paulo som främst använder kollektivtrafiken.
Dessutom har rörelsen lyckats få till en debatt kring en mycket central fråga, nämligen hur en för många angelägen service ska finansieras och administreras och problemen med vinstintressen bl a inom kollektivtrafiken. Redan nu pratas det bland politikerna och i medierna om möjligheten att införa en avgiftsfri kollektivtrafik som finansieras via skatten.
Ett annat viktigt resultat menar Sader som kanske blir mer bestående är att demonstrationerna möjliggjort för stora delar av de unga i storstäderna att börja intressera sig för politik. De traditionella etablerade partierna är nu livrädda att helt avvisas av de miljoner människor som direkt eller indirekt deltagit i demonstrationerna. Dilma har där varit effektiv och hörsammat gatans känslor. En folkomröstning är en tydlig signal på att hon lyssnar och förstår stundens allvar.
