Fidels TV-framträdande slår hål på USA:s kampanj

Fidel Castros TV-framträdande tillsammans med Chavez är vad mediestrategerna skulle kalla en framgångsrik mediestrategi. På bästa tänkbara hollywoodstil låter man de stora internationella tv-bolagen nappa på en bra story, fina bilder på två leende och avslappna statsmän som glatt pratar om allt från klimatförändringar till imperiets hot mot världen. Allt detta ackompanjerad av melankolisk fjolmusik. Man spelar så att säga på fiendens planhalva och utnyttjar det effektivt. Det är inte svårt att förstå att tv-framträdandet används för att göra narr av CIA och andras spekulationer om Castros hälsa. Bilderna är ju effektiva för att slå hål på USA:s agressiva kampanj mot både Kuba och Venezuela. Inte minst drar man lång näsa på den avskydda blivande biträdande utrikesminister i USA Negroponte som bara häromdan öste galla över både Chavez och Fidel. Chavez som är en mästare på att utnyttja medierna, gjorde entré med att kalla Fidel för "värdighetens kejsare". Som sagt, en framgångsrik mediestrategi.

Rapporter från World Social Forum

vänsterpartisten Kalle Larsson bloggar från World Social Forum i Nairobi. Han skriver bl a

Den mest betydande skillnaden mot tidigare forum är vid en snabb anblick att partier är i stort sett helt frånvarande, bortsett från spridda grupper och en lite större grupp från EU-parlamentet och att kyrkor och religiösa sammanslutningar tagit över allt mer. I stort sett vart man vänder sig står där en predikant, en liten gospelgrupp eller ligger en trave kristna böcker och väntar på hugade spekulanter. Det märks också att forumet är mindre än man hoppats - man talade om 150 000 och här är max 50 000 deltagare. Stora ytor gapar helt tomma och de allra största tälten fylls aldrig.

En annan som rapporterar direkt från Nairobi är Petter Larsson, han skrev igår på kultursidorna i Aftonbladet om att den svenska fackföreningsrörelsen saknas i de diskussioner som förs direkt mellan aktivisterna, utan att ta vägen om ledningarnas försiktiga tassande. Han undrar varför det svenska facket inte skickade representanter.

Kanske tycker man att biståndsnämnden kan sköta sånt där, det är ju utanför
EU? Kanske tror man att världens, som det brukar heta, starkaste fackföreningsrörelse klarar sig på egen hand? Det är i så fall ett felslut.

EU om återuppbyggnaden i Irak

EU-parlamentarikern Jens Holm har i dagarna ställt en viktig fråga till EU-kommissionen om den s k "återuppbyggnaden i Irak".

Återuppbyggnaden av Irak har hittills kostat omkring 35 miljarder dollar, pengar som kommit såväl från USA som från irakiska oljepengar. Det har i media rapporterats att mellan "2003 och 2004 gick över 80 procent av återuppbyggnadskontrakten till amerikanska bolag". Det handlar i sin tur om bolag som haft nära kontakt med Bushadministrationen. Resterande uppdrag har getts till företag från länder som var allierade med USA i invasionen av Irak. Enbart en mycket liten del av kontrakten har getts till iranska företag. Detta innebär att utländska företag idag har ett mycket stort inflytande över återuppbyggnaden av Irak.

Har kommissionen uppgifter över hur kontrakt för återuppbyggnad i Irak har fördelats efter 2004, vilka europeiska företag som idag är verksamma i Irak och finns det mekanismer för bevakning och kontroll av de europeiska företag som idag har verksamhet i Irak?

Högeralternativet i Latinamerika finns i Colombia

I det högerstyrda Colombia har paramilitärernas (AUC) kontroll över den politiska makten satt den liberale presidenten Uribe i en svår sits. Sen länge har människorättsorganisationer och vänsterkrafterna fördömt högermilisernas ökade politiska makt. Enligt de främsta paramilitära ledarna Mancuso och Castaño skulle idag var tredje stol i kongressen tillhöra dem. Detta har Uribe, även han med starka band till paramilitärerna, gång på gång förnekat. Men under hans mandat har AUC:s inflytande ökat på alla plan och dessutom har den liberale presidenten sett till att få igenom en amnestylag som ger paramilitärerna straffrihet och legaliserar deras ekonomiska makt (den lukrativa narkotikahandeln och jordegendom som under årtionden beslagtagits med våld ifrån fattiga bönder) .

Nu har vittnen, brev och avtal dykt upp som bekräftar att över 30 kongressledamöter, borgmästare, ledare och andra mäktiga politiker från högerpartierna avtalat med paramilitärerna om den politiska makten. Ett numera ökänt möte i Ralito uppdagar vad som människorättorganisationerna många gånger om skrivit i sina rapporter om högerns allians och samarbete med de kriminella högermiliserna. Mötet i Santa Fe de Ralito la upp en politisk plan som gick ut på att få igenom en lag, numera kallad rättvisa och fred, som ger paramilitärerna straffrihet, att starta upp en rörelse av politiska högerpartier som kunde säkra Uribes omval under 2006 och framförallt se till att få kontroll över den politiska makten i landet.

De inblandade högerpolitikerna har desperat börjat ange varandra och paramilitärerna kräver att politikerna respekterar överenskommelserna. Kongressledamöter skyller på varandra och vill inte känna sig vid inkomna avtal med de ökända kriminella miliserna. Ett antal politiker är nu på flykt. Enligt den liberala kongressledamoten Piedad Corodoba, en av dem som tydligast krävt klargörande kring paramilitärernas intrång i politiken, kommer fler avslöjande kring Uribes allians med paramilitärerna att komma upp nu när gamla "hemligheter" kommit till ytan.

Salvatore Mancuso, en av paramilitärernas främsta ledare, och som varit en av dem som krävt att högerpolitikerna ska respektera ingångna avtal har nu i dagarna inför domstol erkännt att han varit ansvarig för över 336 politiska mord och ett stort antal kidnappningar och misslyckade attentat, bland annat mot den populära kongressledamoten från kommunistpartiet Wilson Borja. Mancuso har till domstolen angivit med namn de högerpolitiker som han varit allierad med. Han förväntas med sitt erkännande och angiveri få straffrihet enligt Uribes anmestylag "rättvisa och fred". Även högertidningen El Tiempo har tvingats följa spåret kring paramilitärernas kontroll över den politiska högern, läs här och här

Ecuador och Nicaragua

Chavez, Nicaraguas president Daniel Ortega och Evo




Chavez, Ecuadors president Rafael Correa och Evo

Slavoj Zibek om Saddams hängning

Saddam Husseins hängning har vållat en flod av kommentarer, de flesta är upprepningar och intetsägande. Den slovenske filosofen Slavoj Zibek bryter mot trenden och bidrar med en lysande analys. Läs hela artikeln här

"Recall the old story about the factory worker suspected of stealing: every evening, when he was leaving work, the wheelbarrow he rolled in front of him was carefully inspected, but the guards could not find anything, it was always empty. Finally, they got the point: what the worker was stealing were the wheelbarrows themselves.

This is the trick being attempted by those who claim today, “But the world is nonetheless better off without Saddam!” They forget to factor into the account the effects of the very military intervention against him. Yes, the world is better without Saddam Hussein — but is it better if we include into the overall picture the ideological and political effects of this very occupation?
The United States as a global policeman — why not? The post-cold-war situation effectively called for some global power to fill the void. The problem resides elsewhere: recall the common perception of the United States as a new Roman Empire. The problem with today’s America is not that it is a new global empire, but that it is not one. That is, while pretending to be an empire, it continues to act like a nation-state, ruthlessly pursuing its interests.

It is as if the guiding vision of recent American politics is a weird reversal of the well-known motto of the ecologists — act globally, think locally. "

Irak 2003-2007: Blod och olja

Brittiska tidningen The Independent skriver idag att USA är på väg att tvinga igenom en lag i Irak som öppnar för att de stora västerländska oljebolagen ska kunna få kontroll över de irakiska oljekällorna i 30 år framöver. Brittiska BP, europeiska Shell och USA-bolagen Exxon och Chevron kommer att kunna teckna avtal som ger de rätt att kontrollera den irakiska oljeproduktionen och att lagligt kunna föra ut ur landet 70 % av oljeprofiterna.

USA:s vicepresident Dick Cheney sa redan 1999 då han fortfarande var VD för Halliburton att världen kommer år 2010 att behöva ytterligare 50 miljoner oljefat per dag, "So where is the oil going to come from?... The Middle East, with two-thirds of the world's oil and the lowest cost, is still where the prize ultimately lies".

Det är i första hand detta USA:s ockupation av Irak handlar om. Så enkelt, så brutalt