Mañana is to late för Spanien

Valet i Spanien den 20 november blir en riktig rysare. Dock inte för att utfallet skulle vara ovisst, det finns redan en vinnare, högerpartiet PP som leder med 44-46% och som kan t o m få egen majoritet (pga ett valsystem som gynnar de stora partierna). Alla vet också att regerande sosse- PSOE kommer att göra sitt sämsta val hittills 29-34%.

Det som stör bilden och gör läget alltmer ovisst är att "marknaden" inte tror på PP eller dess hårdförde ledare Rajoy. Spanien är inne i en total kris med underskott, recession, fem miljoner arbetslösa och en åtstramningspolitik som inte får igång tillväxten. Kreditrisken nådde idag den farliga gränsnivån på 500 punkter, samma nivå som Grekland och Italien när de togs över av "teknokraterna" och representanterna för ECB/IMF. Räntan för statliga obligationer var idag uppe i 7,088%.

Liberala The Economist skriver "The pain in Spain" och varnar Rajoy för att "mañana is to late". Redan på måndag, dagen efter valet, när PP och Rajoy firar valsegern, kan EU de facto ta över Spaniens ekonomi precis som man nu gjorde med Grekland och Italien.

Rajoy och PP kommer lydigt att försöka tillämpa ECB och IMF:s hårda åtstramningsprogram men det finns en massiv opinion, en #spanishrevolution därute som inte kommer ge Rajoy en enda sekund andningsrum. Redan idag demonstrerar både vårdpersonal och lärarna. Tiotusentals studerande och lärare från 20 statliga universitet protesterar. De indignerade i M15 samlas regelbundet på gator och torg. Uppmaningen är att inte rösta på PPSOE (alltså PP och PSOE, som är samma sak). Det är ett samhälle i omvälvning.

Alternativen är få och svaga. Två krafter som lyft och lyckas fånga en del av missnöjet är den breda vänstern i Izquierda Unida som i allians med gröna och lokala partier i olika regioner (7-11%) fått genombrott i debatten som aldrig tidigare. Deras idag enda ledamot (de väntas få 7-11 ledamöter) Gaspar Llamazares har varit vassast i kritiken mot kapitalet, bankirerna och spekulationen. Den andra är kanske valets stora skräll, Baskiens separatistiska vänstern Amaiur som tippas få 25-30 % av Baskiens och Navarras ledamöter. De fick 23 % i vårens lokala val.

finliret bakom Papandreous folkomröstning

Giorgos Papandreous utspel om folkomröstning är varken ett demokratisk fair play eller nåt desperat drag, utan ett väl genomtänkt, politiskt och taktiskt drag för att stärka positionerna och förändra det politiska läget i landet. Vad döljer sig bakom dramatiken med folkomröstningen:

- Den politiska krisen. Det är akut att hitta former för att stoppa eller åtminstone neutralisera den stora proteströrelsen som alltmer börjar ta form i ett politiskt alternativ till både PASOK, den Papandreoukristiska högern och andra med en liknande agendan. Bipartidismen PASOK/högern är på väg att utplånas. När Papandreou öppnar för folkomröstning vet han att 60-70 % av grekerna är emot krispaketet men samtidigt vill 60 % behålla euron. Han och PASOK vill få till en omröstning som blir ett val mellan att fortsätta vara med i EU och "Europa" (i praktiken förstärka en nyliberal riktning med chockterapi och EU:s (läs Tysklands och europeiska kapitalets de facto maktövertagande) eller att hitta en grekisk utväg till krisen som avfärdar nyliberalismen men som skulle innebära en utfrysning och "isolering" från resten av Europa och med stor säkert uteslutning från eurosamarbetet.