De rika G8-länderna har enats om att befria 18 fattiga länder (14 i Afrika och 4 i Latinamerika) från alla sina skulder till IMF, Världsbanken och Afrikanska Utvecklingsbanken (40 miljarder i en första fas + ca 15 miljarder i ett senare skede). Den rika världens uppgörelse tycks vara mycket generös. Låt oss gå igenom vad som ligger bakom denna givmildhet och bedöm själv vem som hjälper vem.
1. Skuldavskrivningen på 55 miljarder dollar motsvarar 10% av de fattigaste ländernas totala skuld på ca 523 miljarder dollar till världsbanken och andra multilaterala institutioner.
2. Skuldavskrivningen begränsar sig till de länder som uppfyller villkoren från IMF och världsbanken på bl a omfattande privatiseringar av sjukvården och utbildningen och avregleringar av den inre marknaden till förmån för transnationella bolag från den rika världen..
3. De fattiga länderna betalar varje år till de rika länderna ca 370 miljarder dollar i form av räntekostnader och amorteringar.
4. Skuldavskrivningen omfattar endast lån tagna med IMF, världsbanken och den afrikanska utvecklingsbanken. De dyra lånen med privata internationella aktörer ingår inte.
5. Skuldavskrivningen är långt ifrån tillräcklig för att nå FN:s milleniummål att innan 2015 halvera fattigdomen i världen. Befolkningen i de 18 länder som omfattas av skuldavskrivningen mostvarar 10% av den totala befolkningen i den fattiga världen.
6. Totalt har de fattiga ländernas skuld till den rika världen ökat från 579,6 miljarder dollar år 1980 till 1,384 miljarder år 2002. Under samma period har de fattiga länderna betalat i form av skuldkostnader och amorteringar 4 600 miljarder dollar.
7. Den fattiga världen har betalat åtta gånger det de lånat och ändå har skulden växt fyra gånger om.
