Den alltid väl informerad fredsaktivisten Agneta Norberg skriver om Bilderberggruppen som har möte i Istanbul 31 maj-3 juni 2007. Bilderberggruppen har tagit sitt namn från det lyxiga Hotell Bilderberg där över ett veckoslut 1954 samlades de mest "framstående" och mäktiga männen i världen för första gången för att diskutera världens framtid. Varje år samlas sedan dess, världens mäktiga på något luxuöst hotell i världen, för att fatta beslut om mänsklighetens framtid.
Vad som avhandlas är strängt hemligt. Det är egentligen mycket märkligt att ingen får veta vad som diskuteras när världens allra mest inflytelserika personligheter möts och vars beslut påverkar hela världen. De som möts där är ledarna för världsbanken, IMF, Daimler Benz, Coca Cola, British Petroleum, Chase Manhattan Bank, American Express, Microsoft, USA:s vice president, cheferna för CIA och FBI, NATO:s generalsekreterare, senatorer i USA och kongressledamöter, europeiska statsöverhuvuden, chefredaktörer för de mest inflytelserika tidningarna. Naturligtvis är Carl Bildt på väg dit också.
Irak kommer att diskuteras, men energiproblemen kommer att dominera. USA är nu tvingad att utmana Europa, Ryssland och Kina och visa vem som bestämmer över resurserna som är kvar. Det blir punkt nummer två på dagordningen 2007.
Den tredje punkten är de europeiska relationerna med Ryssland. Inte bara i Europa utan även i Centralasien. När nu Moskva har gjort upp med Kazakhstan och Turkmenistan om transporten av gas till Europa, har USA:s geostrategiska plan att driva en kil mellan de centralasiatiska länderna och Ryssland lagts i spillror. Nu har Iran kommit att bli USA:s sista hopp i energikriget. Krig mot Iran är inte längre aktuellt, Frankrike, Ryssland, Japan och Kina investerar mycket i Iran och har dragit en linje i sanden och sagt hit men inte längre. USA kommer att få veta på denna konferens att de inte får korsa den linjen. Men USA måste kontrollera regionen, inte bara för oljereserverna, utan för att bibehålla sin ekonomiska dominans.
Denna gång gäller det även att diskutera hur man bäst ska reparera skadorna som uppstått i Världsbanken med Wolfowitz som ordförande. Även IMF befinner sig i kris.
När Bilderberggruppen hade möte i Sverige den 12 maj 1984 på hotell Saltsjöbaden höll Sara Lidman ett lysande tal utanför hotellet
"Därinne sitter nu en junta av vår tids rikaste män som en ockupationsmakt i ett högkvarter. De rådslår om kriget mot tredje världen, hur utsvältningen av tredje världen ska kunna samordnas, kan Sverige ge något råd? Som ett av de tio rikaste länderna? Är inte JR i Dallas svensk när allt kommer omkring? Vi som står här utanför grindarna har kommit för att vi skäms över att krigsförbrytaren Kissinger räknar med Sverige som en frivillig allierad i det utsvältningskrig han planerar och för".
torsdag, maj 31, 2007
onsdag, maj 30, 2007
Destabiliseringskampanjen fortsätter
Destabiliseringskampanjen som pågår mot Venezuela följer gamla mönster som mot Nicaragua och Chile. Det är ingen slump. När Nicaragua utsattes för liknande destabiliseringskampanj och de demokratiska krafterna anklagade Reagan-administrationen för att ligga bakom sa många (även i Sverige) att det var "kommunistisk propaganda". Idag kan ingen förnekade det, det finns mycket skrivet och många avslöjanden som visar hur CIA finansierade kampanjen (köpte bl a journalister och media) för att störta sandinistregeringen och ge stöd åt Contras mördarband. CIA:s inblandning i Venezuela är uppenbar. Igår avslöjades att CIA:s chef för Latinamerika Bowen Rosten befinner sig i Caracas på "studiebesök". Bland annat finns han på bild i en av oppositionens demonstrationer.
Återigen är det viktigt att poängtera hur den venezolanska massmedian aktivt deltar i destabiliseringskampanjen. I dagarna har flertalet tv-stationer/tidningar manipulerat informationen med syfte att skapa kaos och våldsamma konfrontationer. TV-stationen Globovisión visade häromdagen "helt plötsligt" under sin rapportering av demonstrationerna ett bildinslag med mordförsöket på påven Johannes Paulus II med bakgrundsmusik av Ruben Blades "det här slutar inte här". CNN fortsätter att visa prov på sin "opartiska" rapportering, nu visades ett nyhetsinslag med ett bildmontage med Chavez tillsammans med en al-Qaidaledare. Även spanska TVE gör sina "misstag", i tisdags när man rapporterade om läget i Venezuela visades bilder från en demonstration i Brasilien. USA-juristen Eva Gollinger avslöjade i veckan att "Reporter utan gränser" får pengar från Bush-administrationen (från NED och USAID) för att driva kampanjer mot Venezuela.
Media har hela tiden använts för att manipulera och skapa kaos. Den misslyckade statskuppen i april 2002 mot Chavez var samtidigt en mediakupp. De största TV-stationerna och dagstidningarna deltog aktivt i förberedelserna av kuppen och under kuppdagarna. Se här filmen The revolution will not be televised.
Ernesto Cardenal (poet, författare, präst och tidigare kulturminister i sandinisternas regering i Nicaragua) kan berätta i sin bok "La Revolución perdida" om hur den största dagstidningen La Prensa (som tillhörde högeroppositionen) under sandinisternas revolution publicerade mot betalning oavkortade rapporter skrivna av CIA. La prensa omvandlades till en språkrör för USA:s krigsföring mot det fattiga Nicaragua. I The Washington Post bad Chefredaktören Chamorro om USA:s direkta militära och ekonomiska ingrepp för att störta sandinisterna. CIA:s inblandning och finansiering av media under sandinisternas styre har avslöjats bl a av dåvarande tidningsdirektören för La Prensa Pablo Antonio Cuadra och av en av ägarna Ligia Chamorro, förresten båda kusiner till Cardenal.
Chile är ett annat skräckexempel på hur media används för att destabilisera demokratier. I senatorns Franck Churchs kartläggning av CIA:s verksamhet i Chile "Covert action in Chile" kan man läsa hur CIA finansierade den största dagstidningen El Mercurio och ett flertal radiostationer för att propagera mot och svartmåla Allendes regering.
Återigen är det viktigt att poängtera hur den venezolanska massmedian aktivt deltar i destabiliseringskampanjen. I dagarna har flertalet tv-stationer/tidningar manipulerat informationen med syfte att skapa kaos och våldsamma konfrontationer. TV-stationen Globovisión visade häromdagen "helt plötsligt" under sin rapportering av demonstrationerna ett bildinslag med mordförsöket på påven Johannes Paulus II med bakgrundsmusik av Ruben Blades "det här slutar inte här". CNN fortsätter att visa prov på sin "opartiska" rapportering, nu visades ett nyhetsinslag med ett bildmontage med Chavez tillsammans med en al-Qaidaledare. Även spanska TVE gör sina "misstag", i tisdags när man rapporterade om läget i Venezuela visades bilder från en demonstration i Brasilien. USA-juristen Eva Gollinger avslöjade i veckan att "Reporter utan gränser" får pengar från Bush-administrationen (från NED och USAID) för att driva kampanjer mot Venezuela.
Media har hela tiden använts för att manipulera och skapa kaos. Den misslyckade statskuppen i april 2002 mot Chavez var samtidigt en mediakupp. De största TV-stationerna och dagstidningarna deltog aktivt i förberedelserna av kuppen och under kuppdagarna. Se här filmen The revolution will not be televised.
Ernesto Cardenal (poet, författare, präst och tidigare kulturminister i sandinisternas regering i Nicaragua) kan berätta i sin bok "La Revolución perdida" om hur den största dagstidningen La Prensa (som tillhörde högeroppositionen) under sandinisternas revolution publicerade mot betalning oavkortade rapporter skrivna av CIA. La prensa omvandlades till en språkrör för USA:s krigsföring mot det fattiga Nicaragua. I The Washington Post bad Chefredaktören Chamorro om USA:s direkta militära och ekonomiska ingrepp för att störta sandinisterna. CIA:s inblandning och finansiering av media under sandinisternas styre har avslöjats bl a av dåvarande tidningsdirektören för La Prensa Pablo Antonio Cuadra och av en av ägarna Ligia Chamorro, förresten båda kusiner till Cardenal.
Chile är ett annat skräckexempel på hur media används för att destabilisera demokratier. I senatorns Franck Churchs kartläggning av CIA:s verksamhet i Chile "Covert action in Chile" kan man läsa hur CIA finansierade den största dagstidningen El Mercurio och ett flertal radiostationer för att propagera mot och svartmåla Allendes regering.
måndag, maj 28, 2007
Den bakvända rapporteringen om Venezuela
Det finns ingen måtta på hur pass snedvriden rapportering om Venezuela är just nu. CNN visade bilder på vad som skulle föreställa en demonstration mot den bristande press- och yttrandefriheten i Venezuela. Men i själva verket var bilderna tagna i Acapulco, Mexiko och det var en protestdemonstration från journalister som upprört protesterade mot mordet på den mexikanske journalisten Amado Ramírez. Även andra tv-kanaler i världen förmedlar dessa bilder.
fredag, maj 25, 2007
Mediemogulerna och yttrandefriheten i Venezuela
Jag har tillsammans med Eva Björklund och Eva-Britt Svensson skrivit en debattartikel om Venezuela som publiceras i veckans Stockholms Fria, den har också skickats till Expressen.
läs den här
läs den här
torsdag, maj 24, 2007
Hets mot Venezuela i Europeiska parlamentet
EU-parlamentet debatterar idag om Venezuelas beslut att inte förlänga sändningstillståndet för privata RCTV. En högermajoritet har lyckats få in en urgency om Venezuela och försöker nu få igenom en resolution. Alla urgencies ska i själva verket handla om mänskliga rättigheter. Men högern vill angripa Venezuelas regering och utnyttjar nu detta i politiska syften.
Vänstern i GUE/NGL har tillsammans med socialdemokraterna PSE och de Gröna försökt att vara motvikt. Socialdemokraterna anklagar högern i PPE för att medverka i en internationell destabiliseringskampanj utan grund. Nu på eftermiddag röstas detta och helt plötsligt är det därför mer intressant än vanligt att vara närvarande. Många parlamentariker brukar annars åka hem på torsdagmorgon.
Uppdatering: Högerns resolution mot Venezuela gick igenom med 43 röster för och 22 emot. Alltså, 719 EU-parlamentariker (92 %) var frånvarande !.
Vänstern i GUE/NGL har tillsammans med socialdemokraterna PSE och de Gröna försökt att vara motvikt. Socialdemokraterna anklagar högern i PPE för att medverka i en internationell destabiliseringskampanj utan grund. Nu på eftermiddag röstas detta och helt plötsligt är det därför mer intressant än vanligt att vara närvarande. Många parlamentariker brukar annars åka hem på torsdagmorgon.
Uppdatering: Högerns resolution mot Venezuela gick igenom med 43 röster för och 22 emot. Alltså, 719 EU-parlamentariker (92 %) var frånvarande !.
onsdag, maj 23, 2007
Bisarr kampanj mot Venezuela i svensk media
Hetsen mot Venezuela fortsätter i media och den blir bara bisarr. Som när chefredaktören för Uppsala Nya Tidning (UNT) argumenterar mot en debattartikel som jag och andra skrivit om Venezuela utan att UNT ens vågar/vill publicera vår artikel. Alltså bemöter chefredaktören våra synpunkter utan att läsarna får veta vad vi har att säga. Och det mest bisarra är att debatten handlar om yttrandefrihet och pressfrihet.
För att upplysa om pressfriheten i Venezuela tar chefredaktören till hjälp av en s k "människorättsorganisation" kallad Freedom House. Det är en organisation vars styrelseordförande James Woolsey varit en av de ledande hökarna bakom invasionen av Irak, nära medarbetare till både Reagan och Bush Senior, samt CIA-chef åren 1993-95. När propagandaorganisationer på yttersta högern som Freedom House fungerar som referenspunkt är det uppenbart att det handlar om en kampanj och inte om en saklig debatt.
För att upplysa om pressfriheten i Venezuela tar chefredaktören till hjälp av en s k "människorättsorganisation" kallad Freedom House. Det är en organisation vars styrelseordförande James Woolsey varit en av de ledande hökarna bakom invasionen av Irak, nära medarbetare till både Reagan och Bush Senior, samt CIA-chef åren 1993-95. När propagandaorganisationer på yttersta högern som Freedom House fungerar som referenspunkt är det uppenbart att det handlar om en kampanj och inte om en saklig debatt.
måndag, maj 21, 2007
Mer vapen till Irak
Den irakiska "regeringen" har ökat försvarsbudgeten med inte mindre än 26 % till 4, 1 miljarder dollar (ca 29 miljarder kronor). Detta för att köpa in mer modern krigsarsenal. "Regeringen" kommer bl a att spendera 1,5 miljarder dollar (ca 11 miljarder kronor) i inköp till krig.
Gissa från vilket land de kommer att köpa in vapen ifrån...
rätt!
USA.
Den irakiske "försvarsministern" säger att Irak kommer att ersätta sovjetdesignade AK-47 Kalashnikov med USA:s M-16 och M-4. Även helikopter och krigsfartyg kommer att köpas in...från USA.
Undrar vem det är som betalar för inköpen, kanske Sverige med sitt bistånd.
Gissa från vilket land de kommer att köpa in vapen ifrån...
rätt!
USA.
Den irakiske "försvarsministern" säger att Irak kommer att ersätta sovjetdesignade AK-47 Kalashnikov med USA:s M-16 och M-4. Även helikopter och krigsfartyg kommer att köpas in...från USA.
Undrar vem det är som betalar för inköpen, kanske Sverige med sitt bistånd.
söndag, maj 20, 2007
Dubbelmoralen finner inga gränser
Vår biståndsminister Gunilla Carlsson ska i veckan prata med palestinierna om "visionen om ett demokratiskt och livskraftigt Palestina". Hon försäkrar att aldrig "vika en tum" från denna fina vision. Hon är inte den förste och säkert inte den siste europé som tar sig över den israeliska muren för att tala palestinierna till rätta. Och hon har sina skäl, för inte kan ett folk som vill vara demokratiskt välja en regeringen som inte faller västvärlden i smaken. Den västerländska visionen om demokrati i andra världsdelar har sina villkor, demokratin och friheten är underordnade egna ekonomiska och politiska intressen. Så enkelt är det.
Om detta skriver Pierre Schori, numera general direktör för en spanskbaserad tankesmedja FRIDE, i El País. Han undrar hur européerna kan fortsätta prata om demokrati i den arabiska världen och samtidigt i praktiken motarbeta den? Att inte erkänna den demokratiskt valda palestinska regeringen och närma sig Damaskus och Teheran visar att européerna inte tar på allvar pratet om demokratin i den arabiska världen. Schori berättar om hur europeérna tidigare krävde att Arafat skulle konstitutionellt skilja på president- och regeringsmakten. Nu när denna uppdelning inte faller västvärlden i smaken, kräver européerna att den palestinske presidenten Abbas ska (i sin maktkamp mot Hamas) använda sig av en makt som enligt författningen inte tillhör honom.
Europeérna har i samförstånd med USA saboterat det palestinska folkets legitima rätt att demokratiskt välja sina ledare. Ingenting säger Carlsson i sin SvD-artikel om den ekonomiska och politiska bojkotten som EU och USA utsätter de demokratiska institutionerna i Palestina för. Och inte heller kräver hon ett slut på ockupationen. Det är denna ständiga dubbelmoral som undergräver Europas demokratiska trovärdighet i regionen. Hennes vision är en papperskonstruktion, som inte är mycket värd. Dubbelmoralen finner inga gränser.
Om detta skriver Pierre Schori, numera general direktör för en spanskbaserad tankesmedja FRIDE, i El País. Han undrar hur européerna kan fortsätta prata om demokrati i den arabiska världen och samtidigt i praktiken motarbeta den? Att inte erkänna den demokratiskt valda palestinska regeringen och närma sig Damaskus och Teheran visar att européerna inte tar på allvar pratet om demokratin i den arabiska världen. Schori berättar om hur europeérna tidigare krävde att Arafat skulle konstitutionellt skilja på president- och regeringsmakten. Nu när denna uppdelning inte faller västvärlden i smaken, kräver européerna att den palestinske presidenten Abbas ska (i sin maktkamp mot Hamas) använda sig av en makt som enligt författningen inte tillhör honom.
Europeérna har i samförstånd med USA saboterat det palestinska folkets legitima rätt att demokratiskt välja sina ledare. Ingenting säger Carlsson i sin SvD-artikel om den ekonomiska och politiska bojkotten som EU och USA utsätter de demokratiska institutionerna i Palestina för. Och inte heller kräver hon ett slut på ockupationen. Det är denna ständiga dubbelmoral som undergräver Europas demokratiska trovärdighet i regionen. Hennes vision är en papperskonstruktion, som inte är mycket värd. Dubbelmoralen finner inga gränser.
fredag, maj 18, 2007
NATO:s Guantanamo i Kosovo
Europarådets kommisarie för mänskliga rättigheter Alvaro Gil Robles berättar för tyska Spegel om NATO:s koncentrationsläger i Kosovo.
SPIEGEL ONLINE:
Mr. Alvaro Gil Robles, you visited the Camp Bondsteel war prison in Kosovo in September 2002. Why were you there? What did you see?
Robles: I traveled to Kosovo to compile a report for the Council of Europe on whether, and to what degree, people's human rights were being respected. I visited a number of prison camps, including Camp Bondsteel. What I saw there, the prisoners' situation, was one which you would absolutely recognize from the photographs of Guantanamo.
SPIEGEL ONLINE: Can you give us some more detail?
Robles: The prisoners were housed in little wooden huts, some alone, others in pairs or threes. Each hut was surrounded with barbed wire, and guards were patrolling between them. Around all of this was a high wall with watchtowers.
SPIEGEL ONLINE: How many prisoners were there? What nationalities were they?
Robles: At the time of my visit, there were 15 prisoners. Most of them were Kosovo Albanians or Serbs, and there were four or five North Africans. Some of them wore beards and read the Koran.
SPIEGEL ONLINE: What did you do?
Robles: This prison was under the command of the Nato KFOR troops, the "Kosovo Force". What interested me initially, back then, was under what legal basis KFOR was allowed to lock up prisoners outside of the normal judiciary proceedings. Because these people had been arrested directly by the army, they had not had any recourse to the judicial system. They had no lawyers. There was no appeals process. There weren't even exact orders about how long they were to be kept prisoner. I wrote in my report: this is no longer acceptable. We must introduce democratic standards, based on the rule of law. And since then, that has happened.
Robles on Camp Bondsteel: Conditions were reminiscent of Guantanamo.
SPIEGEL ONLINE: Why did this not provoke a storm of controversy back in 2002? Why are we only hearing about it now?
Robles: I wrote all the details of what I saw in my report for the Council of Europe. It was not discussed by the Council at all, but it was published on the Internet. I have also spoken openly about it many times since then, but there was not as much interest back then as there has been recently.
SPIEGEL ONLINE: The Americans have emphatically denied any responsibility for the prison camp in Kosovo. They say it was not a CIA establishment, but one belonging to the Nato KFOR troops. Is that true?
Robles: Absolutely. And the then KFOR boss, General Marcel Valentin, helped me as much as he could during my visits. There was no attempt to hide anything or hush anything up. Everyone knew what was going on in Camp Bondsteel.
SPIEGEL ONLINE: The Europeans, the German authorities too? They knew of the conditions there?
Robles: Yes, certainly. It was known that people were being held prisoner there, in those completely unsatisfactory conditions: without sufficient tangible evidence against them, without the guarantees that come with the rule of law. None of it was secret.
Interview conducted by Hans-Jürgen Schlamp
SPIEGEL ONLINE:
Mr. Alvaro Gil Robles, you visited the Camp Bondsteel war prison in Kosovo in September 2002. Why were you there? What did you see?
Robles: I traveled to Kosovo to compile a report for the Council of Europe on whether, and to what degree, people's human rights were being respected. I visited a number of prison camps, including Camp Bondsteel. What I saw there, the prisoners' situation, was one which you would absolutely recognize from the photographs of Guantanamo.
SPIEGEL ONLINE: Can you give us some more detail?
Robles: The prisoners were housed in little wooden huts, some alone, others in pairs or threes. Each hut was surrounded with barbed wire, and guards were patrolling between them. Around all of this was a high wall with watchtowers.
SPIEGEL ONLINE: How many prisoners were there? What nationalities were they?
Robles: At the time of my visit, there were 15 prisoners. Most of them were Kosovo Albanians or Serbs, and there were four or five North Africans. Some of them wore beards and read the Koran.
SPIEGEL ONLINE: What did you do?
Robles: This prison was under the command of the Nato KFOR troops, the "Kosovo Force". What interested me initially, back then, was under what legal basis KFOR was allowed to lock up prisoners outside of the normal judiciary proceedings. Because these people had been arrested directly by the army, they had not had any recourse to the judicial system. They had no lawyers. There was no appeals process. There weren't even exact orders about how long they were to be kept prisoner. I wrote in my report: this is no longer acceptable. We must introduce democratic standards, based on the rule of law. And since then, that has happened.
Robles on Camp Bondsteel: Conditions were reminiscent of Guantanamo.
SPIEGEL ONLINE: Why did this not provoke a storm of controversy back in 2002? Why are we only hearing about it now?
Robles: I wrote all the details of what I saw in my report for the Council of Europe. It was not discussed by the Council at all, but it was published on the Internet. I have also spoken openly about it many times since then, but there was not as much interest back then as there has been recently.
SPIEGEL ONLINE: The Americans have emphatically denied any responsibility for the prison camp in Kosovo. They say it was not a CIA establishment, but one belonging to the Nato KFOR troops. Is that true?
Robles: Absolutely. And the then KFOR boss, General Marcel Valentin, helped me as much as he could during my visits. There was no attempt to hide anything or hush anything up. Everyone knew what was going on in Camp Bondsteel.
SPIEGEL ONLINE: The Europeans, the German authorities too? They knew of the conditions there?
Robles: Yes, certainly. It was known that people were being held prisoner there, in those completely unsatisfactory conditions: without sufficient tangible evidence against them, without the guarantees that come with the rule of law. None of it was secret.
Interview conducted by Hans-Jürgen Schlamp
torsdag, maj 17, 2007
Högerns kampanj mot Venezuela
Den EU-parlamentariska högern i EPP försöker desperat få med sig EU-parlamentet att anta en Venezuelaresolution med anledning av att TV-kanalen RCTV inte får fortsätta sända via marknätet. Vänstern och de Gröna har sagt nej, medan socialdemokraterna, EU-parlamentets näst största grupp, ställde sig först positivt till ett uttalande men ändrade sig häromdagen. Så än så länge är det bara högern och extremhögern som driver frågan om en resolution.
Den europeiska högern kampanjar aktivt mot Venezuela. Just nu befinner sig 5 EU-parlamentariker från EPP där för att prata om yttrandefrihet, det kan du läsa i venezolanska medier här, här och här. Problemet för herrarna från Europa är att få storyn att hålla ihop, att inför hundratals venezolanska medier (den stora majoriteten tillhörande oppositionen och på bästa sändningstid) hävda att det inte finns yttrandefrihet, är ju inget annat än skrattretande. Bluffen verkar inte gå hem.
Den europeiska högern kampanjar aktivt mot Venezuela. Just nu befinner sig 5 EU-parlamentariker från EPP där för att prata om yttrandefrihet, det kan du läsa i venezolanska medier här, här och här. Problemet för herrarna från Europa är att få storyn att hålla ihop, att inför hundratals venezolanska medier (den stora majoriteten tillhörande oppositionen och på bästa sändningstid) hävda att det inte finns yttrandefrihet, är ju inget annat än skrattretande. Bluffen verkar inte gå hem.
onsdag, maj 16, 2007
Reinfeldt åker inte runt och pekar fingret
En sak är säker, vår statsminister tar sig inte över Atlanten för att peka finger på kompisen Bush. Varför förstöra en kul resa till USA med mänskliga rättigheter, Irakkriget, Guantanamo, dödsstraff och annat elände när man kan prata om "jovialiska" saker, typ att gilla varandras ledarskap. Som Reinfeldt uttrycker det "Han har kraft och ledarskap. Han skojar, han är rolig, han är lättsam. Det är en person med närvaro och bred kunskap". Bästa kommentaren från vår icke-peka finger statsminister är hans uppskattning för Bush "ledarskap i klimatfrågan". Surrealismen har sina roliga sidor.
Om något i USA-besöket kommer att sätta sina spår så är det att Reinfelft ger "politisk turism" en ny innebörd, typ mer vänligare och harmonisk.
Och journalisterna visar sin uppskattning, Eriksson på Svd "Och det var en vacker dag för att tala väder i Washington. Himlen var klarblå och det doftade av rosor från trädgården utanför Ovala rummet" och så Albons på DN "Vita husets trädgårdar doftade av nyutslagna blommor, fåglar kvittrade och ekorrar sprang mellan gräsmattorna och den numera bilfria Pennsylvania Avenue".
Himla trevligt, Kina nästa?
Om något i USA-besöket kommer att sätta sina spår så är det att Reinfelft ger "politisk turism" en ny innebörd, typ mer vänligare och harmonisk.
Och journalisterna visar sin uppskattning, Eriksson på Svd "Och det var en vacker dag för att tala väder i Washington. Himlen var klarblå och det doftade av rosor från trädgården utanför Ovala rummet" och så Albons på DN "Vita husets trädgårdar doftade av nyutslagna blommor, fåglar kvittrade och ekorrar sprang mellan gräsmattorna och den numera bilfria Pennsylvania Avenue".
Himla trevligt, Kina nästa?
måndag, maj 14, 2007
NATO + oljebolagen = sant
Om någon var orolig för vad NATO skulle få för sysslor efter kalla kriget, kommer här ett lugnande besked från högkvarteren. NATO "överväger" att utplacera sjöbaserade snabbinsatsstyrkor till stöd för privata oljebolag som t.ex. BP och Shell, vilket betyder att NATO kan sända insatsstyrkor till Afrika, Asien och Mellanöstern för att skydda oljebolagen.
En av NATO-cheferna Jamie Shea (director of policy planning) säger att det gäller att som det heter "see how we can link up with oil companies". Bli inte förvånad om vi snart hör Carl Bildt argumentera för att svenska soldater ska skickas till Saudiarabien eller Nigeria för att som vakter utanför Shell, Exxon eller BP skydda den västerländska "demokratin" och "frihet". Aldrig tidigare har devisen "Blood for oil" varit lika aktuell.
Shea är ju inte obekant för oss, han har länge agerat som NATO:s PR-man, och blev rätt känd under NATO-bombningarna mot Serbien under 1999. Som NATO-talesman förförde han under de 78 bombdagarna världens medier med felinformation och lögner. Detta avslöjade han ett år senare när han inför en grupp företagsledare höll ett föredrag under rubriken ”Att sälja en konflikt – den slutliga PR-utmaningen". Shea menade att ”målet var att vinna den allmänna opinionen, vilket inte var enkelt när NATO kränkte en stats suveränitet”.
En av NATO-cheferna Jamie Shea (director of policy planning) säger att det gäller att som det heter "see how we can link up with oil companies". Bli inte förvånad om vi snart hör Carl Bildt argumentera för att svenska soldater ska skickas till Saudiarabien eller Nigeria för att som vakter utanför Shell, Exxon eller BP skydda den västerländska "demokratin" och "frihet". Aldrig tidigare har devisen "Blood for oil" varit lika aktuell.
Shea är ju inte obekant för oss, han har länge agerat som NATO:s PR-man, och blev rätt känd under NATO-bombningarna mot Serbien under 1999. Som NATO-talesman förförde han under de 78 bombdagarna världens medier med felinformation och lögner. Detta avslöjade han ett år senare när han inför en grupp företagsledare höll ett föredrag under rubriken ”Att sälja en konflikt – den slutliga PR-utmaningen". Shea menade att ”målet var att vinna den allmänna opinionen, vilket inte var enkelt när NATO kränkte en stats suveränitet”.
söndag, maj 13, 2007
Legosoldaterna i Irak
The Nation-journalisten Jeremy Scahill har skrivit en mycket viktig bok om legosoldaterna i det ockuperade Irak "Blackwater: The Rise of the World's Most Powerful Mercenary Army". Schill menar att vid sidan om USA-armén finns idag i Irak minst 126 000 "privata" anställda i USA-bolag som Blackwater, Triple Canopy och DynCorp. Antalet dödade och sårade är hemliga, men uppskattas till 770 dödade och 7 700 skadade.
Schill fick denna vecka vittna i The House Appropriations Subcommittee on Defense kring det växande antalet privata "krigsentrepenörer" i Irakkriget. Han påpekar i sitt vittnesmål att legosoldaterna i privata bolag har bättre villkor än soldaterna i USA-armén. De har högre löner, t o m dubbelt, och dessutom kommer de lätt undan när de begår brott.
"Despite the fact that tens of thousands, perhaps hundreds of thousands, have streamed in and out of Iraq since March of 2003, only two private contractors have faced any criminal prosecution. Two. One was a KBR employee alleged to have stabbed a co-worker, the other pleaded guilty to possession of child pornography images on his computer at Abu Ghraib prison. In four years, there have been no prosecutions for crimes against Iraqis and not a single known prosecution of an armed contractor".
Schill fick denna vecka vittna i The House Appropriations Subcommittee on Defense kring det växande antalet privata "krigsentrepenörer" i Irakkriget. Han påpekar i sitt vittnesmål att legosoldaterna i privata bolag har bättre villkor än soldaterna i USA-armén. De har högre löner, t o m dubbelt, och dessutom kommer de lätt undan när de begår brott.
"Despite the fact that tens of thousands, perhaps hundreds of thousands, have streamed in and out of Iraq since March of 2003, only two private contractors have faced any criminal prosecution. Two. One was a KBR employee alleged to have stabbed a co-worker, the other pleaded guilty to possession of child pornography images on his computer at Abu Ghraib prison. In four years, there have been no prosecutions for crimes against Iraqis and not a single known prosecution of an armed contractor".
lördag, maj 12, 2007
Om medier och yttrandefrihet i Venezuela
1.Måltavlan för kampanjen mot Venezuela är just nu yttrandefriheten. Som ett mantra sprids nu via västerländska medier att yttrandefriheten i Venezuela stryps och att all oppositionell media förbjuds. Detta är långt ifrån sanningen. Myndigheterna i Venezuela har beslutat att inte förlänga RCTV:s rätt att sända via marknätet. Däremot kan och får RCTV fortsätta sända via Kabel-tv och med all sannolikhet kommer RCTV att fortsätta sina tv-sändningar.
2. Det finns inget land i Latinamerika där oppositionen har en sån makt över media. Av de 20 största medier kontrollerar högeroppositionen 12 (TV: Globovision, RCTV, Televen, Venevision, TV Venezuela, Dagstidningar: El Universal, El Nacional, El Nuevo Pais, Tal Cual, El Mundo Radio: Radio Caracas Radio och Union Radio). Regeringen/vänstern kontrollerar 6 (TV: Venezuela de Television, ViveTV, Telesur, Dagstidningar: Vean Radio: YVKE-radio och Radio Nacional) och två tillhör inte nån av de två politiska lägren; dagstidningen Las Ultimas Noticias och radiostationen Tropical.
3. Eftersom den partipolitiska oppositionen är i kris fungerar de privata medierna i praktiken som opposition. Nyhetssändningar och samhällsprogram är partiska inslag mot Chavez-regering. Under den stora blockaden och strejken 2001-2002 organiserad av oljeindustrin sände tv-kanalerna i genomsnitt 700 reklaminslag varje dag till stöd för strejken. Grövst var det under statskuppen 11 -13 april 2002, då TV-kanalerna Venevision, RCTV, Globovision och Televen ersatte sina vanliga program med anti-Chávez-inslag, vilka endast avbröts av reklaminslag som uppmanade tittarna att gå ut på gatorna: "Backa inte ett steg! Ut! Gå nu!" Reklamsnuttarna finansierades av oljeindustrin och sändes gratis som "public service-meddelanden". TV-stationen Venevisión var värd för möten för kuppmakarna och medan medierna ”informerade” om Chavez "avgång" infördes en total nyhetsmörkläggning om de hundratusentals människor som ute på gatorna demonstrerade för att återinsätta honom. I stället valde tv-kanalerna att under kuppdagarna visa Pretty Woman och tecknade filmer med Tom och Jerry.
4. RCTV ägs av koncernen 1BC som är det näst största medieföretaget i landet med en omsättning på mer än 300 miljoner dollar om året (över 2 miljarder kronor). 1BC äger tv-kanalen RCTV, radiostationen RCR, skivaffärskedjan Recordland och flygbolaget Aerotuy. RCTV kontrolleras av Marcel Granier som gjort stora förmögenheter på vapenhandeln. Granier är representant för General Dynamics som tillverkar bl a stridsflygplanet F16, Abrams tanks och annat vapen som idag används i USA:s ockupation av Irak. Granier/RCTV fick 1987 sin sändningskoncession via marknätet förlängd i 20 år per ett dekret av den då sittande presidenten Lusinchi. Granier och medieföretaget fick i gengäld bl a avskeda regeringskritiska journalister som José Vicente Rangel (fram till förra året vicepresident), Federico Álvarez y Alfredo Tarre Murci.
5. Venezuelas privata tv-kanaler ägs av två rika familjer (Granier-Phelps och Cisneros) och landets mediemonopol ligger bland de högsta i hela Latinamerika. 85% av reklamintäkterna går till Granier-Phelps 1BC och Cisneros Venevisión. Dessa två TV-bolag har kontroll över 66 % av TV och radiosändningarna och producerar 80 % av det som sänds i Venezuela. Det största mediebolaget Venevisión som kontrolleras av Gustavo Cisneros har enorma investeringar i Latinamerika och USA (Chilevisión, Caracol, Caribean Communication Network, tv-bolagen i USA Univisión och Galavisión mfl). Venevisión har vinster på nära 5 miljarder dollar om året.
2. Det finns inget land i Latinamerika där oppositionen har en sån makt över media. Av de 20 största medier kontrollerar högeroppositionen 12 (TV: Globovision, RCTV, Televen, Venevision, TV Venezuela, Dagstidningar: El Universal, El Nacional, El Nuevo Pais, Tal Cual, El Mundo Radio: Radio Caracas Radio och Union Radio). Regeringen/vänstern kontrollerar 6 (TV: Venezuela de Television, ViveTV, Telesur, Dagstidningar: Vean Radio: YVKE-radio och Radio Nacional) och två tillhör inte nån av de två politiska lägren; dagstidningen Las Ultimas Noticias och radiostationen Tropical.
3. Eftersom den partipolitiska oppositionen är i kris fungerar de privata medierna i praktiken som opposition. Nyhetssändningar och samhällsprogram är partiska inslag mot Chavez-regering. Under den stora blockaden och strejken 2001-2002 organiserad av oljeindustrin sände tv-kanalerna i genomsnitt 700 reklaminslag varje dag till stöd för strejken. Grövst var det under statskuppen 11 -13 april 2002, då TV-kanalerna Venevision, RCTV, Globovision och Televen ersatte sina vanliga program med anti-Chávez-inslag, vilka endast avbröts av reklaminslag som uppmanade tittarna att gå ut på gatorna: "Backa inte ett steg! Ut! Gå nu!" Reklamsnuttarna finansierades av oljeindustrin och sändes gratis som "public service-meddelanden". TV-stationen Venevisión var värd för möten för kuppmakarna och medan medierna ”informerade” om Chavez "avgång" infördes en total nyhetsmörkläggning om de hundratusentals människor som ute på gatorna demonstrerade för att återinsätta honom. I stället valde tv-kanalerna att under kuppdagarna visa Pretty Woman och tecknade filmer med Tom och Jerry.
4. RCTV ägs av koncernen 1BC som är det näst största medieföretaget i landet med en omsättning på mer än 300 miljoner dollar om året (över 2 miljarder kronor). 1BC äger tv-kanalen RCTV, radiostationen RCR, skivaffärskedjan Recordland och flygbolaget Aerotuy. RCTV kontrolleras av Marcel Granier som gjort stora förmögenheter på vapenhandeln. Granier är representant för General Dynamics som tillverkar bl a stridsflygplanet F16, Abrams tanks och annat vapen som idag används i USA:s ockupation av Irak. Granier/RCTV fick 1987 sin sändningskoncession via marknätet förlängd i 20 år per ett dekret av den då sittande presidenten Lusinchi. Granier och medieföretaget fick i gengäld bl a avskeda regeringskritiska journalister som José Vicente Rangel (fram till förra året vicepresident), Federico Álvarez y Alfredo Tarre Murci.
5. Venezuelas privata tv-kanaler ägs av två rika familjer (Granier-Phelps och Cisneros) och landets mediemonopol ligger bland de högsta i hela Latinamerika. 85% av reklamintäkterna går till Granier-Phelps 1BC och Cisneros Venevisión. Dessa två TV-bolag har kontroll över 66 % av TV och radiosändningarna och producerar 80 % av det som sänds i Venezuela. Det största mediebolaget Venevisión som kontrolleras av Gustavo Cisneros har enorma investeringar i Latinamerika och USA (Chilevisión, Caracol, Caribean Communication Network, tv-bolagen i USA Univisión och Galavisión mfl). Venevisión har vinster på nära 5 miljarder dollar om året.
torsdag, maj 10, 2007
Apartheid muren och restriktioner knäcker Palestina
Ingen munter rapport precis den som Världsbanken presenterade igår om de ekonomiska konsekvenserna av Israels ockupation av Palestina. De restriktioner som Israel påtvingat palestinierna i de ockuperade områdena knäcker Palestinas ekonomi.
- Palestinierna förvrägas tillträde till stora områden av Västbanken, Jordandalen, östra Jerusalem, vägar och andra "stängda" områden. Enligt världsbanken har inte palestinierna tillträde till över 50 % av Västbankens mark.
- Israels mur i Palestina, Västbankensbarriärer och system av väg- och zonrestriktioner ökar kontinuerligt i omfattning. I mars uppgick dessa "restriktioner" till 546 stycken, 44 % fler än november 2005.
- Palestinierna förbjuds att använda över 41 huvudvägar i Västbanken. Dessa är till för de israeliska bosättarna och för internationella myndigheter.
-De israeliska restriktionerna har delat det ockuperade Västbanken i tio ekonomiskt isolerade enklaver.
Den israeliska dagstidningen Haaretz skriver i en ledare:
- Palestinierna förvrägas tillträde till stora områden av Västbanken, Jordandalen, östra Jerusalem, vägar och andra "stängda" områden. Enligt världsbanken har inte palestinierna tillträde till över 50 % av Västbankens mark.
- Israels mur i Palestina, Västbankensbarriärer och system av väg- och zonrestriktioner ökar kontinuerligt i omfattning. I mars uppgick dessa "restriktioner" till 546 stycken, 44 % fler än november 2005.
- Palestinierna förbjuds att använda över 41 huvudvägar i Västbanken. Dessa är till för de israeliska bosättarna och för internationella myndigheter.
-De israeliska restriktionerna har delat det ockuperade Västbanken i tio ekonomiskt isolerade enklaver.
Den israeliska dagstidningen Haaretz skriver i en ledare:
"Even a government that, due to its weakness, is not currently capable of working to resolve the conflict with the Palestinians cannot free itself of its obligation to manage the occupied territories in a way that enables people to live there. The Palestinian population cannot wait patiently for the final Winograd report on the Second Lebanon War or the results of the Labor Party primaries, because in the meantime it is living in the cruel reality described in the World Bank report released this week. The particularly harsh report shows that Israel continues to take into consideration only the settlers' needs, while abrogating even the minimal needs of the Palestinians".
Gaviria: Häxjakt på oppositionen i Colombia
Flamman publicerar idag min intervju med den colombianska oppositionens ledare, Carlos Gaviria. Läs här
tisdag, maj 08, 2007
Högervindar i Europa
Europa rör sig inte mot mitten, utan snarare mot höger. Allt från de antisemitiska tvillingarna Kaczynski i Polen till den medialt starka Berlusconismen, från extremhögern som tar sig in i maktsfären hand i hand med den traditionella högern (som egentligen aldrig övergav den), till Storbritanniens Blairismen, som nu lämnar efter sig ett stort ras (till konservatismen).
Det är mellanskikten som rör sig mot höger. Det är mellanskikten som belägrade av mediekampanjer om massinvandring och mikrokriminalitet söker sig till höger i sitt ivriga försvar av den konsumentinriktade välfärd. En välfärd som de anser är en privat rättighet och inte en gemensam tillgång. Mer säkerhet vill de ha, men mer osäkerhet kommer högern att ge dem, och ju mer säkerhet de kräver desto mer kommer de att rösta på högern. Det är lättare att individualisera fienden i andra, i synnerhet hos invandraren, än att, och mellanskikten med sin atomisering är oförmögna till det, se andra möjliga världar.
Sarkos seger i Frankrike är det definitiva slutet på gaullismen. Det är slutet på den radikala konservatismen som lyckades med att både besegra Vichy och '68-rörelsen och dra Frankrike ur det algeriska slakteriet. Gaullismen bidrog också till att hålla Frankrike utanför den råa nyliberala vintern. Paradoxallt nog besegras Gaullismen av en Sarkozy som stolt definierar sig som höger och "USA-vän".
Sarkos seger är också en seger för Bush och Rumsfeld. Det “gamla Europa” Frankrike-Tyskland, som för fyra år sedan visste avvärja det irakiska slakteriet, finns inte längre. Utan tvekan skulle Merkel och Sarko stödja USA:s invansion av Irak.
Även den politiska vänstern förflyttar sina positioner i takt med mellanskikten. I stort sett är socialdemokratin på marsch mot mitten, inte enbart Blair, även i Italien med det Demokratiska partiet, i Frankrike där en viktig del av franska socialistpartiet är på väg att alliera sig med högerpolitikern François Bayrou och i Tyskland där socialdemokratin bekvämt regerar med Kristdemokraterna. Logiken är inte svårt att förstå. Det går inte att förbise siffrorna. Om de stannar på vänsterkanten ställer de sig utanför köttgrytorna. Men om de regerar med höger-centern kan de inte föra en vänsterpolitik. På det sättet tvingas "vänstern" om den vill regera ge mellanskikten vad de vill ha: högerpolitik. Och om väljarna skulle återvända till vänstern, kommer de att hitta ett tomt rum, tömd av post-ideologiska politiker.
Det är mellanskikten som rör sig mot höger. Det är mellanskikten som belägrade av mediekampanjer om massinvandring och mikrokriminalitet söker sig till höger i sitt ivriga försvar av den konsumentinriktade välfärd. En välfärd som de anser är en privat rättighet och inte en gemensam tillgång. Mer säkerhet vill de ha, men mer osäkerhet kommer högern att ge dem, och ju mer säkerhet de kräver desto mer kommer de att rösta på högern. Det är lättare att individualisera fienden i andra, i synnerhet hos invandraren, än att, och mellanskikten med sin atomisering är oförmögna till det, se andra möjliga världar.
Sarkos seger i Frankrike är det definitiva slutet på gaullismen. Det är slutet på den radikala konservatismen som lyckades med att både besegra Vichy och '68-rörelsen och dra Frankrike ur det algeriska slakteriet. Gaullismen bidrog också till att hålla Frankrike utanför den råa nyliberala vintern. Paradoxallt nog besegras Gaullismen av en Sarkozy som stolt definierar sig som höger och "USA-vän".
Sarkos seger är också en seger för Bush och Rumsfeld. Det “gamla Europa” Frankrike-Tyskland, som för fyra år sedan visste avvärja det irakiska slakteriet, finns inte längre. Utan tvekan skulle Merkel och Sarko stödja USA:s invansion av Irak.
Även den politiska vänstern förflyttar sina positioner i takt med mellanskikten. I stort sett är socialdemokratin på marsch mot mitten, inte enbart Blair, även i Italien med det Demokratiska partiet, i Frankrike där en viktig del av franska socialistpartiet är på väg att alliera sig med högerpolitikern François Bayrou och i Tyskland där socialdemokratin bekvämt regerar med Kristdemokraterna. Logiken är inte svårt att förstå. Det går inte att förbise siffrorna. Om de stannar på vänsterkanten ställer de sig utanför köttgrytorna. Men om de regerar med höger-centern kan de inte föra en vänsterpolitik. På det sättet tvingas "vänstern" om den vill regera ge mellanskikten vad de vill ha: högerpolitik. Och om väljarna skulle återvända till vänstern, kommer de att hitta ett tomt rum, tömd av post-ideologiska politiker.
måndag, maj 07, 2007
Närmare atlanten, Sarkozys Frankrike
Ingen tvekan om att det gamla Europa, Tyskland-Frankrike som tidigare med Chirac och Schröder åtminstone i retoriken haft en egen ståndpunkt i den internationella politiken, är på väg att närma sig Bush. Sarkozys seger i presidentvalet förstärker den trasatlantiska alliansen Europa-USA. Annat vare för några år sedan när USA startade invasionen i Irak och Frankrike-Tyskland höjde rösten.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel har sen tidigare sökt en starkare allians med USA och den nyvalde franske presidenten Sarkozy är ju som han själv säger "USA-vän". Sarkozy stöd till USA:s krig i Irak är känt och han är också varm anhängare av "kampen mot terrorismen". Blair kommer nu för första gången att inte stå ensam i BUSH-hejarklacken, det blir en trio, en stark trio (Nico, Angy and Tony).
Tysklands förbundskansler Angela Merkel har sen tidigare sökt en starkare allians med USA och den nyvalde franske presidenten Sarkozy är ju som han själv säger "USA-vän". Sarkozy stöd till USA:s krig i Irak är känt och han är också varm anhängare av "kampen mot terrorismen". Blair kommer nu för första gången att inte stå ensam i BUSH-hejarklacken, det blir en trio, en stark trio (Nico, Angy and Tony).
fredag, maj 04, 2007
Slutet på Blairismen?
Valresultaten i Storbritannien måste ses i första hand som slutet på blairismen och ett hårt nederlag för tredjevägens socialdemokratin. Hur och vem nu tar över i den marknadsliberala socialdemokratin återstår att se, dock är det klart att det kommer att röra om i den interna konfrontationen mellan den marknadsliberala 3:e vägen som varit ledande i den europeiska socialdemokratin och den mer välfärdsvänliga delen knuten till arbetarrörelsen. Det kanske är så att de lokala valen kommer att få mer effekt i den europeiska socialdemokratin än i Storbritannien (med Skottland som undantag). Om Royal (som hör hemma i Blairismen) förlorar i Frankrike kommer detta ännu mer att accentueras.
New Labors försvagning har stärkt de nationella separatistiska partierna i både Wales och Skottland. I brist på alternativ har de konservativa Tories fått missnöjesrösterna i England. Men förutom SNP i Skottland har dock de lokala valen inte medfört större sensation. New Labor tappade rejält men inte tillräckligt mycket (åtminstone inte i England och Wales), Tories fick inget genombrott som de behövde för att utmana laborregeringen, Liberaldemokraterna lyckades inte denna gång heller fullt ut, och varken fascisterna i British National Party (BNP) eller det progressiva gröna partiet fick stor utdelning av missnöjet med Blair (framförallt bland arbetarklassen).
Fascisterna i BNP hade denna gång ställt upp med mer än 750 kandidater och satsade mycket på att ta hem röster i arbetarklassområden där New Labor tidigare haft stor majoritet. Men tack och lov förlorade de stöd i starka områden som Burnley som är det valdistrikt där de för ett antal år sedan fick sitt första valgenombrott. Men tyvärr i vissa områden blev de det tredje största partiet, som i Stoke-on-Trent.
För vänstern gick inte valet helt strålande. De gröna fick 110 platser i Englands kommunala parlamenten (inte illa, men inte tillräckligt bra) och tappade i Skottland men är kvar och kan komma att ingå i majoriteten, Galloways Respect ställde upp i 25 lokala val och fick 3 platser (och har nu totalt 20 ledamöter), Skotska Scottish Socialist party (SSP) förlorade alla 6 platser i det skotska parlamentet pga av splittring som gjorde att en av ledarna Tommy Sheridan gick till val med ett nystartat parti Solidarity (som inte heller lyckades). Det kanske mest sensationella nyheten inom vänstern är att det lilla brittiska kommunistpartiet (CPB)för första gången på över 30 år ställde upp i val med egna kandidater (i Wales). Tidigare har de alltid stött Labors kandidater som ett sätt att inte splittra arbetarrörelsens röster.
New Labors försvagning har stärkt de nationella separatistiska partierna i både Wales och Skottland. I brist på alternativ har de konservativa Tories fått missnöjesrösterna i England. Men förutom SNP i Skottland har dock de lokala valen inte medfört större sensation. New Labor tappade rejält men inte tillräckligt mycket (åtminstone inte i England och Wales), Tories fick inget genombrott som de behövde för att utmana laborregeringen, Liberaldemokraterna lyckades inte denna gång heller fullt ut, och varken fascisterna i British National Party (BNP) eller det progressiva gröna partiet fick stor utdelning av missnöjet med Blair (framförallt bland arbetarklassen).
Fascisterna i BNP hade denna gång ställt upp med mer än 750 kandidater och satsade mycket på att ta hem röster i arbetarklassområden där New Labor tidigare haft stor majoritet. Men tack och lov förlorade de stöd i starka områden som Burnley som är det valdistrikt där de för ett antal år sedan fick sitt första valgenombrott. Men tyvärr i vissa områden blev de det tredje största partiet, som i Stoke-on-Trent.
För vänstern gick inte valet helt strålande. De gröna fick 110 platser i Englands kommunala parlamenten (inte illa, men inte tillräckligt bra) och tappade i Skottland men är kvar och kan komma att ingå i majoriteten, Galloways Respect ställde upp i 25 lokala val och fick 3 platser (och har nu totalt 20 ledamöter), Skotska Scottish Socialist party (SSP) förlorade alla 6 platser i det skotska parlamentet pga av splittring som gjorde att en av ledarna Tommy Sheridan gick till val med ett nystartat parti Solidarity (som inte heller lyckades). Det kanske mest sensationella nyheten inom vänstern är att det lilla brittiska kommunistpartiet (CPB)för första gången på över 30 år ställde upp i val med egna kandidater (i Wales). Tidigare har de alltid stött Labors kandidater som ett sätt att inte splittra arbetarrörelsens röster.
torsdag, maj 03, 2007
Nyanserad analys behövs i konflikten Ryssland-Estland
Den upptrappade konflikten mellan Estland (nu med stöd av USA och NATO) och Ryssland är en fortsättning på en konfrontation som pågått en längre period. Media har i första hand fokuserat på hur Ryssland mer och mer går mot nationalism och en förstärkning av en odemokratisk centralmakt. Men det som glöms bort är de antiryska och reaktionära strömningarna i Estland. Konflikten om statyn är ett uttryck för en antirysk våg med klara rasistiska tongångar, med öppen diskriminering av medborgare med rysk påbrå.
En annan viktig aspekt som kommer fram i uttalanden från väst, ex från Carl Bildt, är hur man från väst utnyttjar konfrontationen för att vilja isolera Ryssland. I synnerhet försöker USA att öppna en kil mellan EU och Ryssland.
Det är läget att nyansera analysen, att inte enbart se Ryssland som boven utan att också kritisera Estland för kränkningarna på sin ryska befolkning, och fokusera mer på hur andra stormakter utnyttjar konfrontationer för egna syften. Som John Hörnqvist skriver i en kommentar:
"Utgår man från det skulle man sedan kunna kritisera dåligheter hos både den estniska regeringen (genom att peka på hur dess nuvarande agerande stärker de etniska motsättningarna i landet) och den ryska (som verkligen kör ett stormaktsspel även när den inte har några goda skäl att lägga sig i) samtidigt som man sätter fingret på det som verkar vara det bakomliggande syftet (men vilket aldrig diskuteras i offenligheten) hos i alla fall NATO och USA, att öka klyftan mellan Ryssland och EU".
En annan viktig aspekt som kommer fram i uttalanden från väst, ex från Carl Bildt, är hur man från väst utnyttjar konfrontationen för att vilja isolera Ryssland. I synnerhet försöker USA att öppna en kil mellan EU och Ryssland.
Det är läget att nyansera analysen, att inte enbart se Ryssland som boven utan att också kritisera Estland för kränkningarna på sin ryska befolkning, och fokusera mer på hur andra stormakter utnyttjar konfrontationer för egna syften. Som John Hörnqvist skriver i en kommentar:
"Utgår man från det skulle man sedan kunna kritisera dåligheter hos både den estniska regeringen (genom att peka på hur dess nuvarande agerande stärker de etniska motsättningarna i landet) och den ryska (som verkligen kör ett stormaktsspel även när den inte har några goda skäl att lägga sig i) samtidigt som man sätter fingret på det som verkar vara det bakomliggande syftet (men vilket aldrig diskuteras i offenligheten) hos i alla fall NATO och USA, att öka klyftan mellan Ryssland och EU".
onsdag, maj 02, 2007
bye, bye IMF och världsbanken
Venezuela drar sig ur IMF och världsbanken. Chavez sa igår i sitt första majtal att han vill snarast skriva under utträdet. Detta var ju så klart väntat. När Venezuela förra månaden slutbetalade i förväg skulderna till IMF och världsbanken, lån som gick ut år 2012, var det givet att nästa steg var att gå ut ur dessa två organisationer som mer drabbat än hjälpt Venezuela.
Landet har i över 30 år varit beroende av IMF och världsbanken och fick sin höjdpunkt 1989 när skulden till dessa två organ var uppe i 25 miljarder dollar och den sittande regeringen annonserade att man inte kunde betala av. Carlos Andres Perez, korrupt president (s), gick med på ett av IMF och världsbankens ökända åtgärdsprogram, något som omgående orsakade en folklig resning, kallad Caracazo. Regeringen svarade med våld och mord. Det var början på slutet för nyliberalismen i Venezuela.
Landet har i över 30 år varit beroende av IMF och världsbanken och fick sin höjdpunkt 1989 när skulden till dessa två organ var uppe i 25 miljarder dollar och den sittande regeringen annonserade att man inte kunde betala av. Carlos Andres Perez, korrupt president (s), gick med på ett av IMF och världsbankens ökända åtgärdsprogram, något som omgående orsakade en folklig resning, kallad Caracazo. Regeringen svarade med våld och mord. Det var början på slutet för nyliberalismen i Venezuela.
söndag, april 29, 2007
Italienska vänstern, enighet och mangfald
En for oss marklig sak med den italienska politiken ar hur politiker och andra i den politiska arenan har ett behov av att synas och gora sig narvarande i alla lagen. PDCI:s kongress har fatt besok fran alla mojliga hall, Prodi, ministrar, parlamentariker, fackliga foretradare, intellektuella och andra kandisar. Alla de har antrat kongressalen tillsammans med ett stort pressuppbad (sakert over 30 tv-stationer finns har och flera sander live), manga av de har fatt staende ovationer. Med endast ett undantag, nar Emilio Fede kom, en av Berluconis stjarnjournalister fran TGV 4 och mediemagnatens egen kelgris (reaktionar och hatad av de demokratiska krafterna). Da reagerade kongressombuden med visslingar och burop. Poangen var sakert att synas i media, live i TV, och bli utbuad av tusentals kommunister. Han satte sig nojd pa forsta raden, omringad av flera hundra journaliter och utvisslad. Harlig kansla!
Italienska PDCI:s kongress avslutas idag och viktigast och mest uppmarksammad ar enighetsprocessen inom vanstern. Idag sa generalsekreteraren Diliberto att det viktiga i denna process ar att hitta en balans mellan enighet och mangfald. Enigheten inom vanstern far inte innebara att man tvingas gora avkall pa sin politiska identitet. Den breda vanstern maste inkludera bade kommunister, socialister, den fackliga och sociala vanstern. PDCI:s forslag ar att bilda en slags vansterfederation i huvudsak med Refondazione (PRC) och utbrytningar fran DS, men dar aven de grona skulle kunna fa plats.
For de italienska kommunisterna finns nu tva uppmaningar, forst att som regeringsmedlemmar se till att den sittande mitten-vansterregering inte vrider sig at hoger eller kompromissar med hogerkrafter. Samtidigt som kommunisterna maste sta sjalvstandiga i sitt politiska agerande. Enighet inom regeringskoalitionen och politisk autonomi for kommunisterna. For det andra, maste PDCI jobba for att bygga upp en stark vansterrorelse, sa som den historisk varit i Italien. Det far ske i olika steg. Ett forsta steg i denna riktning ar att snarast bilda en vanstergrupp i parlamentet med Refondazione och utbrytarna i DS. Diliberto aviserade att han personligen kommer nasta lordag att delta i utbrytargruppens konstituerande av en egen politisk grupp med Mussi och Salvi i ledningen.
En opinionsundersokning i dagens La Repubblica visar att hogerkrafterna har ett valjarstod pa 46,6 % medan mittenvansterregeringen 45,2%. Inom regeringskoalitionen skulle PRC och PDCI fa tillsammans 8,9%,de grona 2 % och socialisterna 0,8%. Det nya PD (DS + Margherita) 28%.
Italienska PDCI:s kongress avslutas idag och viktigast och mest uppmarksammad ar enighetsprocessen inom vanstern. Idag sa generalsekreteraren Diliberto att det viktiga i denna process ar att hitta en balans mellan enighet och mangfald. Enigheten inom vanstern far inte innebara att man tvingas gora avkall pa sin politiska identitet. Den breda vanstern maste inkludera bade kommunister, socialister, den fackliga och sociala vanstern. PDCI:s forslag ar att bilda en slags vansterfederation i huvudsak med Refondazione (PRC) och utbrytningar fran DS, men dar aven de grona skulle kunna fa plats.
For de italienska kommunisterna finns nu tva uppmaningar, forst att som regeringsmedlemmar se till att den sittande mitten-vansterregering inte vrider sig at hoger eller kompromissar med hogerkrafter. Samtidigt som kommunisterna maste sta sjalvstandiga i sitt politiska agerande. Enighet inom regeringskoalitionen och politisk autonomi for kommunisterna. For det andra, maste PDCI jobba for att bygga upp en stark vansterrorelse, sa som den historisk varit i Italien. Det far ske i olika steg. Ett forsta steg i denna riktning ar att snarast bilda en vanstergrupp i parlamentet med Refondazione och utbrytarna i DS. Diliberto aviserade att han personligen kommer nasta lordag att delta i utbrytargruppens konstituerande av en egen politisk grupp med Mussi och Salvi i ledningen.
En opinionsundersokning i dagens La Repubblica visar att hogerkrafterna har ett valjarstod pa 46,6 % medan mittenvansterregeringen 45,2%. Inom regeringskoalitionen skulle PRC och PDCI fa tillsammans 8,9%,de grona 2 % och socialisterna 0,8%. Det nya PD (DS + Margherita) 28%.
lördag, april 28, 2007
Italienska vänstern pa vag att enas
Vanstern ar pa vag att enas i Italien. Det ar det stora samtalsamnet i den italienska vanstern. Pdci, ett av de tva kommunistpartierna som ingar i Prodis regeringskoalition, har infor sin 4:e kongress uppmanat de ovriga vansterkrafterna att enas kring ett gemensamt projekt. En enad och pluralistisk vanstern. Refondazione Comunista, det andra kommunistpartiet i regeringen, har svarat positivt.
Jag ar pa Pdci:s kongress som representant for vansterpartiet. Igar pa kongressens oppnandet fick Refondaziones tidigare ledare och idag talman i parlamentet Fausto Bertinotti staende ovationer. Vansterns enandet var ocksa huvudbudskapet i generalsekreteraren Oliviero Dilibertos oppningstal. Med pa kongressen finns aven ett ratt stort antal parlamentariker fran flera olika vansterkrafter, ministrar, generalsekreteraren for italienska LO och flera framstaende intellektuella och sociala aktivister.
En av huvudtalarna pa kongressen igar var regeringschefen Prodi som ar pa vag att bilda ett nytt parti (Partido Democratico PD) tillsammans med DS (socialdemokraterna, gamla kommunistpartiet) och La Margherita (Prodis parti, mittenparti, socialliberal). De tva partierna hade i veckan samtidigt kongress for att sanktionera bildandet av det nya PD (som sags ha USA:s demokratiska partiet som modell).
Att DS nu ror sig mot mitten mojliggor for vansterns enighet. En inte oviktig grupp i DS, som identifierar sig med vanstern och motsatter sig ihopslagningen med Margherita, ar pa vag ut ur partiet. Denna falang samlade ca 15% pa DS:s kongress och har ca 26 parlamentariker och 10 senatorer. Ledaren for denna grupp, Mussi, har ocksa uttryckt intresse for att ena vansterkrafterna. Cesare Salvi en annan ledaren for denna grupp sager idag i Refondaziones dagstidning Liberazione att vansterns enighetsprocess maste nu ga fort och vara bred. Pa sondag kommer de att tala pa Pdci:s kongress.
Jag ar pa Pdci:s kongress som representant for vansterpartiet. Igar pa kongressens oppnandet fick Refondaziones tidigare ledare och idag talman i parlamentet Fausto Bertinotti staende ovationer. Vansterns enandet var ocksa huvudbudskapet i generalsekreteraren Oliviero Dilibertos oppningstal. Med pa kongressen finns aven ett ratt stort antal parlamentariker fran flera olika vansterkrafter, ministrar, generalsekreteraren for italienska LO och flera framstaende intellektuella och sociala aktivister.
En av huvudtalarna pa kongressen igar var regeringschefen Prodi som ar pa vag att bilda ett nytt parti (Partido Democratico PD) tillsammans med DS (socialdemokraterna, gamla kommunistpartiet) och La Margherita (Prodis parti, mittenparti, socialliberal). De tva partierna hade i veckan samtidigt kongress for att sanktionera bildandet av det nya PD (som sags ha USA:s demokratiska partiet som modell).
Att DS nu ror sig mot mitten mojliggor for vansterns enighet. En inte oviktig grupp i DS, som identifierar sig med vanstern och motsatter sig ihopslagningen med Margherita, ar pa vag ut ur partiet. Denna falang samlade ca 15% pa DS:s kongress och har ca 26 parlamentariker och 10 senatorer. Ledaren for denna grupp, Mussi, har ocksa uttryckt intresse for att ena vansterkrafterna. Cesare Salvi en annan ledaren for denna grupp sager idag i Refondaziones dagstidning Liberazione att vansterns enighetsprocess maste nu ga fort och vara bred. Pa sondag kommer de att tala pa Pdci:s kongress.
fredag, april 27, 2007
halvhemligt besök i Sverige för att destabilisera Kuba
Ekot bekräftade misstankarna om Latinamerikas Paul Bremer McCarrys besök i Sverige för att diskutera destabiliseringen av Kuba. Tidningen Mana som rapporterat om besöket fick ett mail fran USA-ambassadens PR-chef Robert B. Hilton:
- Herr McCarrys besök ingår i det reguljära diplomatiska utbytet mellan USA och Sverige kring frågor av ömsesidigt [mutual] intresse. Syftet med hans besök var att diskutera sätt på vilka USA och de europeiska länderna kan uppmuntra övergången till demokrati på Kuba, skrev Hilton.
Riksdagsledamoten Kalle Larsson har stallt en fraga till Carl Bildt Vad avser utrikesministern göra för att förhindra att USA begår ännu ett folkrättsbrott, denna gång riktat mot Kuba? "En sådan kränkning av folkrätten och av ett lands suveränitet torde inte vara en fredlig affär. I folkrättsbrottens spår följer i det närmaste regelmässigt också omfattande brott mot mänskliga rättigheter, och fallet Irak är ett av flera tydliga exempel på detta."
- Herr McCarrys besök ingår i det reguljära diplomatiska utbytet mellan USA och Sverige kring frågor av ömsesidigt [mutual] intresse. Syftet med hans besök var att diskutera sätt på vilka USA och de europeiska länderna kan uppmuntra övergången till demokrati på Kuba, skrev Hilton.
Riksdagsledamoten Kalle Larsson har stallt en fraga till Carl Bildt Vad avser utrikesministern göra för att förhindra att USA begår ännu ett folkrättsbrott, denna gång riktat mot Kuba? "En sådan kränkning av folkrätten och av ett lands suveränitet torde inte vara en fredlig affär. I folkrättsbrottens spår följer i det närmaste regelmässigt också omfattande brott mot mänskliga rättigheter, och fallet Irak är ett av flera tydliga exempel på detta."
Företrädare för regeringspartierna folkpartiet och kd hade ett enskilt möte med den av USAs regering utsedde samordnaren för regeringsskifte på Kuba och tillika framtida ståthållare på ön. Av bilderna framgår mötet på ambassaden med Gunilla Davidsson, generalsekreterare för folkpartiets SILC, Alexis Gainza redaktör för den av SILC finansierade "Miscelaneas de Cuba" , lennart Sacredeus riksdagsledamot för kristdemorkaterna.
torsdag, april 26, 2007
Högern slår tillbaka i Colombia
Skandalen kring den colombianska högerns och presidenten Uribes kopplingar till de paramilitära mördarbanden växer, och nu slår den liberala regeringen/paramilitärerna tillbaka.
Senator Gustavo Petro som anklagade det politiska etablissemanget och Uribe för sina kopplingar till paramilitära i Antioquia utsattes nu i veckan för en razzia i sitt kontor i självaste kongressbyggnaden.
I Medellín mördades för tre dagar sedan Yudith Astrid Vergara Correa från vänsteralliansen Polo Democrático Alternativo.
Sedan Al Gore vägrade att sitta i samma lokal som Uribe under en miljökonferens i Miami (något som naturligtvis chockerade den pro-USA högern i Colombia) har liberalen Uribe offentligt pekat ut vänsteroppositionen för antipatriotism och för att undergräva Colombias ställning i USA, och fortsatte häromdagen med att säga att han minsam regelbundet får information från den politiska polisen (DAS) om oppositionens aktiviteter kring kampanjen mot frihandelsavtalet med USA.
Ett antal EU-parlamentariker från de gröna, socialdemokraterna, liberalerna och vänstern , bland dem Jens Holm (v), har skrivit ett brev till Uribe angående razzian mot Petro, hoten mot oppositionen och mordet på den kvinnliga vänsterledaren.
Högertidningen El Tiempo har publicerat ett reportage om paramilitärernas mord. Jag skrev förra veckan om MR-situationen i Colombia och tidigare om högerns samröre med paramilitärarna.
Senator Gustavo Petro som anklagade det politiska etablissemanget och Uribe för sina kopplingar till paramilitära i Antioquia utsattes nu i veckan för en razzia i sitt kontor i självaste kongressbyggnaden.
I Medellín mördades för tre dagar sedan Yudith Astrid Vergara Correa från vänsteralliansen Polo Democrático Alternativo.
Sedan Al Gore vägrade att sitta i samma lokal som Uribe under en miljökonferens i Miami (något som naturligtvis chockerade den pro-USA högern i Colombia) har liberalen Uribe offentligt pekat ut vänsteroppositionen för antipatriotism och för att undergräva Colombias ställning i USA, och fortsatte häromdagen med att säga att han minsam regelbundet får information från den politiska polisen (DAS) om oppositionens aktiviteter kring kampanjen mot frihandelsavtalet med USA.
Ett antal EU-parlamentariker från de gröna, socialdemokraterna, liberalerna och vänstern , bland dem Jens Holm (v), har skrivit ett brev till Uribe angående razzian mot Petro, hoten mot oppositionen och mordet på den kvinnliga vänsterledaren.
Högertidningen El Tiempo har publicerat ett reportage om paramilitärernas mord. Jag skrev förra veckan om MR-situationen i Colombia och tidigare om högerns samröre med paramilitärarna.
onsdag, april 25, 2007
rätten att gå i krig, vart är Bildt och Sverige på väg?
Mark Klamberg, jurist vid Stockholms universitet, undrar i en debatt artikel i SvD om Sverige är på väg nu att stödja USA:s folkrättsvidriga krig i Irak (år 2003), det vill säga att hålla med Bush om att Irak hade brutit mot FN-resolutioner under 90-talet och dessa gav en tillräcklig rättslig grund för ett väpnat ingrepp och regimskifte. Klamberg menar att detta i så fall är en (farlig) positionsförflyttning som inte är förankrad i riksdagen.
"Regeringens ställningstagande angående rätten att gå i krig är viktig för framtiden av två skäl: För det första: rätten att gå i krig regleras av såväl internationella traktat i form av FN-stadgan som internationell sedvana, det vill säga staters handlande och övertygelse. Utrikesminister Bildt uttalar och formar Sveriges uppfattning, varför han som företrädare för regeringen bidrar till utvecklingen av folkrätten. Därför måste varje ord väljas och vägas noggrant. För det andra: med Irans nukleära ambitioner kan kontroversiella frågor som rätten till preventivt självförsvar aktualiseras inom en nära framtid."
Om det är en positionsförflyttning kring nåt som redan har hänt, är det värre med det stöd som Bildt och Sverige ger till ockupationen. De närmaste veckorna åker Bildt till ett ministermöte i FN som ska sanktionera den irakiska regimens (läs USA:s) nya bluffinitiativ, det så kallade International Compact with Iraq. Som är i själva verket ett nytt sätt för att få med fler länder att finansiera ockupationen.
"Regeringens ställningstagande angående rätten att gå i krig är viktig för framtiden av två skäl: För det första: rätten att gå i krig regleras av såväl internationella traktat i form av FN-stadgan som internationell sedvana, det vill säga staters handlande och övertygelse. Utrikesminister Bildt uttalar och formar Sveriges uppfattning, varför han som företrädare för regeringen bidrar till utvecklingen av folkrätten. Därför måste varje ord väljas och vägas noggrant. För det andra: med Irans nukleära ambitioner kan kontroversiella frågor som rätten till preventivt självförsvar aktualiseras inom en nära framtid."
Om det är en positionsförflyttning kring nåt som redan har hänt, är det värre med det stöd som Bildt och Sverige ger till ockupationen. De närmaste veckorna åker Bildt till ett ministermöte i FN som ska sanktionera den irakiska regimens (läs USA:s) nya bluffinitiativ, det så kallade International Compact with Iraq. Som är i själva verket ett nytt sätt för att få med fler länder att finansiera ockupationen.
måndag, april 23, 2007
USA:s ståthållare för Kuba på Sverige-besök
Imorgon får Sverige fint besök. Det är Caleb McCarry från USA som ska träffa representanter för regeringen för att prata om återkolonisering av Kuba.
McCarry tillsattes av USA:s regering som (håll i er!) "Cuba Transition Coordinator". Hans uppdrag motsvarar det som Paul Bremer tilldelades: att vara "ståthållare" i det Irak som USA och dess allierade hade bombat och ockuperat.
McCarrys uppdrag finns detaljerat beskrivet i rapporterna "U.S. Commission for Assistance to a Free Cuba" , även kallade Plan Bush I (2004) och Plan Bush II (2006). Det är en regelrätt plan för återkolonisering av Kuba, underordnad USA.
Plan Bush beskriver hur sjukhus, skolor, jordbruk, fabriker skall privatiseras, hur Kubas försvarsstyrkor och polis skall ersättas av USA-styrda enheter, och hur Washington ska godkänna Kubas framtida statskick och regering. I Plan Bush II inkluderas också Venezuela som mål. Det finns också ett hemligt kapitel i Plan Bush II. Allt pekar på att det hemliga kapitlet innehåller grovt olagliga och tänkbart militära åtgärder av värsta slag, inklusive nyttjande av terroristgrupper i Miami.
Syftet med besöket är att se till att EU sluter upp bakom USA:s agerande mot Kuba. Närmast på tur för McCarry är att påverka EU-regeringarna så att de i mötet mellan USA och EU i Washington i slutet av april kan utfärda en gemensam deklaration om regimskifte på Kuba och skärpa EU:s "gemensamma ståndpunkt om Kuba". Den ska upp till EU-beslut i juni, på förslag av Tysklands ordförandeskap att anta en speciell "strategi på kort och långsikt" i enlighet med Plan Bush.
Det säger sig självt att Plan Bush strider mot folkrätten och FN- stadgan och det självklara är att Sverige tar avstånd från detta.
McCarry tillsattes av USA:s regering som (håll i er!) "Cuba Transition Coordinator". Hans uppdrag motsvarar det som Paul Bremer tilldelades: att vara "ståthållare" i det Irak som USA och dess allierade hade bombat och ockuperat.
McCarrys uppdrag finns detaljerat beskrivet i rapporterna "U.S. Commission for Assistance to a Free Cuba" , även kallade Plan Bush I (2004) och Plan Bush II (2006). Det är en regelrätt plan för återkolonisering av Kuba, underordnad USA.
Plan Bush beskriver hur sjukhus, skolor, jordbruk, fabriker skall privatiseras, hur Kubas försvarsstyrkor och polis skall ersättas av USA-styrda enheter, och hur Washington ska godkänna Kubas framtida statskick och regering. I Plan Bush II inkluderas också Venezuela som mål. Det finns också ett hemligt kapitel i Plan Bush II. Allt pekar på att det hemliga kapitlet innehåller grovt olagliga och tänkbart militära åtgärder av värsta slag, inklusive nyttjande av terroristgrupper i Miami.
Syftet med besöket är att se till att EU sluter upp bakom USA:s agerande mot Kuba. Närmast på tur för McCarry är att påverka EU-regeringarna så att de i mötet mellan USA och EU i Washington i slutet av april kan utfärda en gemensam deklaration om regimskifte på Kuba och skärpa EU:s "gemensamma ståndpunkt om Kuba". Den ska upp till EU-beslut i juni, på förslag av Tysklands ordförandeskap att anta en speciell "strategi på kort och långsikt" i enlighet med Plan Bush.
Det säger sig självt att Plan Bush strider mot folkrätten och FN- stadgan och det självklara är att Sverige tar avstånd från detta.
söndag, april 22, 2007
Uselt tillstånd för MR i Colombia
I veckan deltog jag på en konferens om mänskliga rättigheter i Colombia. Konferensen pågick under pågående avslöjanden i Colombia kring den colombianska regimens band till paramilitärerna. Samma dag som konferensen började offentliggjorde senatorn från vänsteralliansen PDA Gustavo Petro hur nuvarande presidenten Uribe under sin tid som guvernör i Antioquia gav stöd och skydd till paramilitärerna.
Konferensen som höll till i EU-parlamentets lokaler anordnades av människorättsorganisationen OIDH-ACO med stöd från bl a EU-parlamentarikern Jens Holm (v). Ett viktigt inslag var deltagandet i panelerna av ett flertal EU-parlamentariker från vänstern, socialdemokraterna, de gröna och liberalerna. Endast de konservativa avstod från att delta. Andra som medverkade var representanter från bl a Amnesty, OEA (eng OAS) och fackliga internationalen ITUC. Från Colombia deltog ett flertal mr-organisationer, vänsterledaren Carlos Gaviria och Colombias EU-ambassadör.
Den sistnämnde fick hela tiden agera i defensiven för de rapporter om övergrepp som presenterades under konferensen. Andra inbjudna representanter för den colombianska regimen, bl a vicepresidenten Santos som tidigare aviserat sin medverkan, kom inte. EU-ambassadören lovordade presidenten Uribe för sin fredsansträngning och ägnade sig åt en skönmålning av den s k "fredsprocessen". Han pratade till konferensen som om han inte berördes av den statistik och information som där delgavs. Man kom att tänka på Saddam Husseins informationsminister Bagdad-Bob. Uribe har i sin EU-ambassadör sin egen Bogota-Bob.
Konferensen konstaterade att det inte skett några avgörande förbättringar gällande de mänskliga rättigheterna sedan förra konferensen för drygt tolv år sedan. Mord, våld och hot fortsätter. Under Uribe första mandatperiod har 11 292 personer mördats, 6 912 har häktats på godtyckliga grunder, 468 fackliga aktivister har mördats, varar 75 under år 2006, och flera hundra har hotats till liv. Tre journalister mördades i fjol. Colombia har idag över tre miljoner internflyktingar, näst flest i världen efter Sudan. Samtidigt befinner sig ca 250 områden under väpnad konflikt.
Den colombianska regimens kopplingar till paramilitärerna diskuterades ingående. Flera hundra politiker på högsta nivå har pekats ut eller är på väg att åtalas för sina band till paramilitärerna. Demobiliseringsprocessen som får stöd av USA avfärdades av konferensen som en legalisering av mördarbanden. Likaså konstaterades att av lagen om rättvisa och fred har varken rättvisa eller fred uppnåtts, men en uppenbar straffrihet för paramilitärerna. Deras strukturer är intakta och de har till på köpet gynnats av statens förmånliga ekonomiska bistånd. En sak som uppmärksammades var hur paramilitärerna nu lagligt kunnat tillägna sig jord som tidigare med våld beslagtagits från fattiga bönder. Det rör sig om flera miljoner hektar som idag utnyttjas för exportjordbruk, bl a för banan och palmodlingar. Skandalen kring banden till paramilitärerna har även nått säkerhetspolisen DAS, som anklagas för att bistå paramilitärerna med register över politiska, fackliga och andra aktivister som opponerar sig regeringen, jordägarna och transnationella företag som Coca-cola och Chiquita. Konsekvensen av detta samarbete är kända; mord, förföljelser och hot.
Ett annat område som togs upp är det ökande antalet internflyktingar. Krav på kompensation för de som förlorat sina hem och egendom lyftes, samtidigt menade flera att det är nödvändigt med en jordreform. Enligt Amnesty har nu över 50 000 personer krävt staten på kompensation, av dem har ca 10 000 beslagtagits jordegendom. Hittills har inte paramilitärerna inom ramen för demobiliseringen lämnat tillbaka jordegendomar.
Enligt Amnesty m fl har EU tidigare i sin dialog med den colombianska regimen varit mer hård i sina krav på respekt av de mänskliga rättigheter, nu uppfattas EU ha en mer ”mjukare” framtoning. Spanien och England exporterar vapen till Colombia och EU finansierar regeringens s k fredslaboratorier. Dessutom förhandlar EU om ett nytt handelsavtal med Colombia.
Flera kravs lyftes under konferensen. FN, EU och världsopinionen måste ställa hårdare krav på regimen gällande mänskliga rättigheter. I synnerhet måste sanning, rättvisa och kompensation vara pelare i en riktig fredsprocess. Krav ställdes för att EU i praktiken ska stödja en fredlig lösning av konflikten, erkänna de stridande parter och ge sitt stöd till det s k humanitärt utbyte av kidnappade och fångar mellan staten och gerillan, att DAS offentliggör de hemliga register på aktivister, möjliggöra en reform av domstolsväsendet och avskaffa militärdomstolarna samt att valsystemet demokratiseras. Ett krav som fick mycket uppmärksamhet, inte minst i media i Colombia med Jens Holm (v) i spetsen, är att EU ska frysa förhandlingarna om ett nytt handelsavtal.
Konferensen som höll till i EU-parlamentets lokaler anordnades av människorättsorganisationen OIDH-ACO med stöd från bl a EU-parlamentarikern Jens Holm (v). Ett viktigt inslag var deltagandet i panelerna av ett flertal EU-parlamentariker från vänstern, socialdemokraterna, de gröna och liberalerna. Endast de konservativa avstod från att delta. Andra som medverkade var representanter från bl a Amnesty, OEA (eng OAS) och fackliga internationalen ITUC. Från Colombia deltog ett flertal mr-organisationer, vänsterledaren Carlos Gaviria och Colombias EU-ambassadör.
Den sistnämnde fick hela tiden agera i defensiven för de rapporter om övergrepp som presenterades under konferensen. Andra inbjudna representanter för den colombianska regimen, bl a vicepresidenten Santos som tidigare aviserat sin medverkan, kom inte. EU-ambassadören lovordade presidenten Uribe för sin fredsansträngning och ägnade sig åt en skönmålning av den s k "fredsprocessen". Han pratade till konferensen som om han inte berördes av den statistik och information som där delgavs. Man kom att tänka på Saddam Husseins informationsminister Bagdad-Bob. Uribe har i sin EU-ambassadör sin egen Bogota-Bob.
Konferensen konstaterade att det inte skett några avgörande förbättringar gällande de mänskliga rättigheterna sedan förra konferensen för drygt tolv år sedan. Mord, våld och hot fortsätter. Under Uribe första mandatperiod har 11 292 personer mördats, 6 912 har häktats på godtyckliga grunder, 468 fackliga aktivister har mördats, varar 75 under år 2006, och flera hundra har hotats till liv. Tre journalister mördades i fjol. Colombia har idag över tre miljoner internflyktingar, näst flest i världen efter Sudan. Samtidigt befinner sig ca 250 områden under väpnad konflikt.
Den colombianska regimens kopplingar till paramilitärerna diskuterades ingående. Flera hundra politiker på högsta nivå har pekats ut eller är på väg att åtalas för sina band till paramilitärerna. Demobiliseringsprocessen som får stöd av USA avfärdades av konferensen som en legalisering av mördarbanden. Likaså konstaterades att av lagen om rättvisa och fred har varken rättvisa eller fred uppnåtts, men en uppenbar straffrihet för paramilitärerna. Deras strukturer är intakta och de har till på köpet gynnats av statens förmånliga ekonomiska bistånd. En sak som uppmärksammades var hur paramilitärerna nu lagligt kunnat tillägna sig jord som tidigare med våld beslagtagits från fattiga bönder. Det rör sig om flera miljoner hektar som idag utnyttjas för exportjordbruk, bl a för banan och palmodlingar. Skandalen kring banden till paramilitärerna har även nått säkerhetspolisen DAS, som anklagas för att bistå paramilitärerna med register över politiska, fackliga och andra aktivister som opponerar sig regeringen, jordägarna och transnationella företag som Coca-cola och Chiquita. Konsekvensen av detta samarbete är kända; mord, förföljelser och hot.
Ett annat område som togs upp är det ökande antalet internflyktingar. Krav på kompensation för de som förlorat sina hem och egendom lyftes, samtidigt menade flera att det är nödvändigt med en jordreform. Enligt Amnesty har nu över 50 000 personer krävt staten på kompensation, av dem har ca 10 000 beslagtagits jordegendom. Hittills har inte paramilitärerna inom ramen för demobiliseringen lämnat tillbaka jordegendomar.
Enligt Amnesty m fl har EU tidigare i sin dialog med den colombianska regimen varit mer hård i sina krav på respekt av de mänskliga rättigheter, nu uppfattas EU ha en mer ”mjukare” framtoning. Spanien och England exporterar vapen till Colombia och EU finansierar regeringens s k fredslaboratorier. Dessutom förhandlar EU om ett nytt handelsavtal med Colombia.
Flera kravs lyftes under konferensen. FN, EU och världsopinionen måste ställa hårdare krav på regimen gällande mänskliga rättigheter. I synnerhet måste sanning, rättvisa och kompensation vara pelare i en riktig fredsprocess. Krav ställdes för att EU i praktiken ska stödja en fredlig lösning av konflikten, erkänna de stridande parter och ge sitt stöd till det s k humanitärt utbyte av kidnappade och fångar mellan staten och gerillan, att DAS offentliggör de hemliga register på aktivister, möjliggöra en reform av domstolsväsendet och avskaffa militärdomstolarna samt att valsystemet demokratiseras. Ett krav som fick mycket uppmärksamhet, inte minst i media i Colombia med Jens Holm (v) i spetsen, är att EU ska frysa förhandlingarna om ett nytt handelsavtal.
lördag, april 21, 2007
De andra i det franska valet
Det är inga stora politiska skillnader mellan huvudkandidaterna i det franska presidentvalet. För Zarkozy och Royal (men även Bayrou) handlar det mer om att sälja ett "koncept", mer om marknadsföring än om politiska alternativ. Valets kärna är det snabba budskapet och kändiskapet. När de politiska skillnaderna suddas ut har även fascisten Le Pen förlorat genomslagskraft, dessutom har huvudkandidaterna nu mer än tidigare gjort till sitt en (mer eller mindre) etablerad främlingsfientlighet inlindad i en diskurs om den franska identiteten.
Skillnaden i det franska valet (ideologiskt och politikst) utgörs av "de andra" på vänsterkanten, till vänster om socialisten Royal. Totalt är de 6; Besancenot, Buffet, Bové, Laguiller, chivardi och Voynet. Och de är på väg att misslyckas totalt. Enligt opinonsmätningarna uppnår de tillsammans runt 12%.
I självaverket var misslyckandet ett faktum när de i höstas inte kunde enas om EN kandidat. Vad som från början var ett lovande samarbete för att hämta hem det stödet man vann i folkomröstningen om EU-konstitutionen, slutade i en total splittring. Det visar att en sak är att delta tillsammans på torgmöte (mot ett odemokratiskt EU eller mot USA:s krigspolitik), och en annan sak att tillsammans bygga upp ett politiskt alternativ som på riktigt kan tävla med etablissemanget om den politiska makten.
Skillnaden i det franska valet (ideologiskt och politikst) utgörs av "de andra" på vänsterkanten, till vänster om socialisten Royal. Totalt är de 6; Besancenot, Buffet, Bové, Laguiller, chivardi och Voynet. Och de är på väg att misslyckas totalt. Enligt opinonsmätningarna uppnår de tillsammans runt 12%.
I självaverket var misslyckandet ett faktum när de i höstas inte kunde enas om EN kandidat. Vad som från början var ett lovande samarbete för att hämta hem det stödet man vann i folkomröstningen om EU-konstitutionen, slutade i en total splittring. Det visar att en sak är att delta tillsammans på torgmöte (mot ett odemokratiskt EU eller mot USA:s krigspolitik), och en annan sak att tillsammans bygga upp ett politiskt alternativ som på riktigt kan tävla med etablissemanget om den politiska makten.
fredag, april 20, 2007
"demokratiseringen" i Irak går som på räls.
Den dramatiska ökningen av dödsstraffet och av grymma straff i Irak är en obehaglig påminnelse om vad den s k "demokratiseringen" av Irak resulterat i. Irak har klättrat upp till 4:e platsen i antal dödstraff (270 har dömts till döden). Amnesty skriver i en rapport om bristfälliga rättegångar, tv-sända bekännelser och tortyr. I den kurdiskt styrda norra delen av Irak, som den svenska regeringen omfamnar med ekonomiskt och politiskt bistånd, är brotten mot mänskliga rättigheter uppenbara. Så här skriver Amnesty
"In July 2005 Kurdish news channels broadcast 'confessions' to offences of murder and rape by Shaikh Zana ‘Abdul Karim Barzanji and other men, delivered in Kurdish. In addition, several of the men reportedly admitted to homosexual relations. The video tapes of their 'confessions' were reportedly provided to the TV stations by Kurdish security and intelligence services."
Vår krigsminister Bildt talade i måndagens riksdagsdebatt varmt om hur den irakiska regeringen bygger demokratin. En rekommendation är att han läser igenom Amnestys senaste rapport. Framförallt innan han åker på nästa ministermöte i FN som ska sanktionera den irakiska regimens (läs USA:s) nya bluffinitiativ, det så kallade International Compact with Iraq. Som är i själva verket ett nytt sätt för att få med fler länder att finansiera ockupationen.
En fråga som bör ställas till krigsministern är hur länge Sverige ska bistå ockupationen med pengar för att fortsätta kränka de mänskliga rättigheterna?
"In July 2005 Kurdish news channels broadcast 'confessions' to offences of murder and rape by Shaikh Zana ‘Abdul Karim Barzanji and other men, delivered in Kurdish. In addition, several of the men reportedly admitted to homosexual relations. The video tapes of their 'confessions' were reportedly provided to the TV stations by Kurdish security and intelligence services."
Vår krigsminister Bildt talade i måndagens riksdagsdebatt varmt om hur den irakiska regeringen bygger demokratin. En rekommendation är att han läser igenom Amnestys senaste rapport. Framförallt innan han åker på nästa ministermöte i FN som ska sanktionera den irakiska regimens (läs USA:s) nya bluffinitiativ, det så kallade International Compact with Iraq. Som är i själva verket ett nytt sätt för att få med fler länder att finansiera ockupationen.
En fråga som bör ställas till krigsministern är hur länge Sverige ska bistå ockupationen med pengar för att fortsätta kränka de mänskliga rättigheterna?
måndag, april 16, 2007
Ny seger för Correa i Ecuador
Nästan 80 % sa ja till en ny konstitution och en konstituerande nationalförsamling i gårdagens folkomröstning . Det är en stor seger för president Correa och vänstern i Ecuador. Och ett stort nederlag för högern som knappt fick med sig ca 10% för nej. Correa sa att den politiska maffian besegrats. Läs mer (spanska) här, här och här
söndag, april 15, 2007
Svenska soldater har inte i Afghanistan att göra
Tragisk att ännu en svensk skadats i Afghanistan (läs även här), men detta är endast en konsekvens av det svenska deltagande i USA:s och NATO:s krig mot terrorismen. I praktiken har Sverige för första gången i modern historia dragits in i ett krig där mänskliga rättigheter dagligen kränks och där civila dödas i dagliga bombningar. MR-organisationen i Afghanistan AIHRC rapporterar om hur USA-trupper i mars använde sig av brutalt våld mot civila i Nangahar-provinsen.
Sveriges deltagande i USA:s krig i Afghanistan är en del av militariseringen av utrikespolitiken. Enligt finsk media är Finland och Sverige på väg in i NATO:s "rapid reaction force". Den finska primärminister Matti Vanhanen själv har bekräftat att Finland har meddelat sitt intresse för att delta i den militära alliansens snabbstyrkan. Idag har både Finland och Sverige trupper under NATO-befäl i både Kosovo och Afghanistan. Det är dags att sluta uppfatta Sverige som ett fredsbevarande land, faktum är att det är ett krigförande land
Sveriges deltagande i USA:s krig i Afghanistan är en del av militariseringen av utrikespolitiken. Enligt finsk media är Finland och Sverige på väg in i NATO:s "rapid reaction force". Den finska primärminister Matti Vanhanen själv har bekräftat att Finland har meddelat sitt intresse för att delta i den militära alliansens snabbstyrkan. Idag har både Finland och Sverige trupper under NATO-befäl i både Kosovo och Afghanistan. Det är dags att sluta uppfatta Sverige som ett fredsbevarande land, faktum är att det är ett krigförande land
lördag, april 14, 2007
Bildt mot väggen för sina investeringar i krig
Dax att ställa Carl Bildt mot väggen för sina investeringar i krigsindustrin och sitt stöd för USA:s krigspolitik. Nästa vecka blir det svettigt för vår egen krigsminister.
Redan på måndag får Bildt svara på frågor i riksdagen om Irakkriget. Sossen Astudillo och vänsterpartisten Hans Linde undrar hur Bildt kommer att agera för att stoppa kriget i Irak. Medan Astudillo vill veta hur Sverige tar initiativ för att bidra till utveckling för fred och demokrati i Irak, vill Linde att Sverige ska uppmana USA och dess allierade att omedelbart avbryta ockupationen av Irak och att Bildt tar intitiativ för att fördöma brotten mot de mänskliga rättigheterna som den irakiska regimen begår.
Vidare har Hans Linde (v) ställt en fråga till Bildt angående krigs(utrikes)ministerns inblandning i affärer med klusterbomber.
På tisdag kommer KU att höra Bildt angående hans finansiella intressen i USA-bolaget Legg Mason som har intressen i de fyra största klusterbombstillverkarna: Lockheed Martin, Raytheon, Textron och Alliant Techsystem. Det sistnämnda tillverkar även vapen med utarmat uran. När Israels flyg bombade Libanon i augusti 2006 användes klusterbomber från dessa företag. Ulf Holm (mp) och Veronica Palm (s) vill att KU granskar Bildts innehav av optioner i USA-bolaget Legg Mason.
Nätverket mot krig kommer på tisdag den 17 april kl. 11:30 att stå utanför riksdagen för att protestera mot Bildts klusterbombsaffärer. Läs även Göran Drougges utmärkta artikel i DN om detta.
Redan på måndag får Bildt svara på frågor i riksdagen om Irakkriget. Sossen Astudillo och vänsterpartisten Hans Linde undrar hur Bildt kommer att agera för att stoppa kriget i Irak. Medan Astudillo vill veta hur Sverige tar initiativ för att bidra till utveckling för fred och demokrati i Irak, vill Linde att Sverige ska uppmana USA och dess allierade att omedelbart avbryta ockupationen av Irak och att Bildt tar intitiativ för att fördöma brotten mot de mänskliga rättigheterna som den irakiska regimen begår.
Vidare har Hans Linde (v) ställt en fråga till Bildt angående krigs(utrikes)ministerns inblandning i affärer med klusterbomber.
På tisdag kommer KU att höra Bildt angående hans finansiella intressen i USA-bolaget Legg Mason som har intressen i de fyra största klusterbombstillverkarna: Lockheed Martin, Raytheon, Textron och Alliant Techsystem. Det sistnämnda tillverkar även vapen med utarmat uran. När Israels flyg bombade Libanon i augusti 2006 användes klusterbomber från dessa företag. Ulf Holm (mp) och Veronica Palm (s) vill att KU granskar Bildts innehav av optioner i USA-bolaget Legg Mason.
Nätverket mot krig kommer på tisdag den 17 april kl. 11:30 att stå utanför riksdagen för att protestera mot Bildts klusterbombsaffärer. Läs även Göran Drougges utmärkta artikel i DN om detta.
fredag, april 13, 2007
En reseskildring från irakiska Kurdistan
Jag fick ta del av en reseskildring till irakiska Kurdistan från Amineh K, med rötter i iranska Kurdistan, som jag vill dela med mig.
Under två veckor i mars var jag på studiebesök i irakiska Kurdistan. Jag besökte det kurdiska parlamentet och träffade de kvinnliga ledamöterna, några ministrar samt flertalet kvinnoorganisationer. Jag träffade även vanliga människor, journalister m.m. Situationen är ohållbar. Det finns inte någon trygghet varken för kvinnor eller någon annan medborgare i Irak. Och nu ska Sverige skicka tillbaka folk till norra Irak!!
På USA och Storbritanniens begäran ska det irakiska folket tvingas byta ut det gamla S-passet, till ett G-pass, eftersom man påstår att terrorister lätt kunnat förfalska det gamla passet. [Efter beslut av Migrationsverket godkänner Sverige inte de irakiska S-passen. Beslutet började gälla från och med den 19 februari i år].
Men det handlar inte bara om det utan det finns många negativa förändringar framförallt på jämställdhetens område. Man har nu infört en regel att kvinnor inte får resa ensam utan medgivande av någon manlig släkting. Om en kvinna inte har någon far, bror, farbror eller äkta make ska hon omyndigförklaras enligt lagen. Det är samma sharialagar som vi kvinnor i Iran har kämpat mot i 29 år som nu, tackvare USA och Storbritannien, även Irak ska införa.
Detta är helt obekant för folket och det finns inte någon som vet någonting om detta . Märkligaste är att inte ens ministern som är tillsatt för att arbeta med kvinnofrågor eller någon av de 25 parlamentarikerna i Kurdistan eller kvinnorna i det irakiska parlamentet reagerat på detta. En enda tidning nystade ut informationen från någon som jobbar på en myndighet.
Förutom fattigdom och hög inflation är otryggheten enorm och alla vill fly landet, särskilt ungdomarna. Kvinnors situation har försämrats markant. Hedersmord, prostitution, kidnappningar av kvinnor och unga flickor, m.m har ökat.
Amineh
Söndra och härska är USA:s devis i Irak
Journalisten Robert Fisk varnar för USA:s senaste planer för att "vinna" kriget i Irak, nämligen att låsa in människor i och omkring Bagdad i s k "gated communities" - en taktik som inte funkade i Vietnam och inte "fungerar" på Västbanken i Palestina. Enligt den nya säkerhetsplanen kallad FM 3-24 ska 30 av Bagdads 89 distrikt stängas av för allmänheten och säkerhetskontroller ska införas. Planen förutsätter också en förstärkning av trupperna , bl a genom att placera ca 40 000 soldater på södra och östra delen av Bagdad, mellan gränsen till Iran och huvudstaden.
"The system has been used - and has spectacularly failed - in the past, and its inauguration in Iraq is as much a sign of American desperation at the country's continued descent into civil conflict as it is of US determination to "win" the war against an Iraqi insurgency that has cost the lives of more than 3,200 American troops. The system of "gating" areas under foreign occupation failed during the French war against FLN insurgents in Algeria and again during the American war in Vietnam. Israel has employed similar practices during its occupation of Palestinian territory - again, with little success".
"The system has been used - and has spectacularly failed - in the past, and its inauguration in Iraq is as much a sign of American desperation at the country's continued descent into civil conflict as it is of US determination to "win" the war against an Iraqi insurgency that has cost the lives of more than 3,200 American troops. The system of "gating" areas under foreign occupation failed during the French war against FLN insurgents in Algeria and again during the American war in Vietnam. Israel has employed similar practices during its occupation of Palestinian territory - again, with little success".
onsdag, april 11, 2007
Hyckleri i USA:s militära bistånd till Colombia
USA:s State Department har informerat USA:s kongress om att såväl den colombianska regeringen som landets militär respekterar mänskliga rättigheter och har gjort upp med sina band till de paramilitära grupperna. Genom godkännandet kommer nu den colombianska militären få ta emot den återstående delen av USA:s militära bistånd för 2006 som totalt uppgick till 591 miljoner dollar.
USA:s godkännande kommer samma dag som finansministern Oscar Iván Zuluaga offentligt erkännt att han 2003 valkampanjade med hjälp av Maribel Galvis, ökänd ledare för paramilitärna, och när senatorn Gustavo Petro meddelar att han kommer att offentliggöra en lista på två tusen personer knutna till regeringen och militärerna (allt från militärer, jordägare, präster och politiker) som har eller har haft samröre med paramilitärerna. Jag har tidigare skrivit om den colombianska regeringens samröre med paramilitärerna.
Tigran Feiler, ordförande i Colombianätverket skriver att "Bevisen på hur hela den colombianska statsapparaten samarbetat med och infiltrerats av paramilitärerna har radats upp. Colombias utrikesminister María Consuelo Araújo avgick efter att hennes bror erkännt samröre med paramilitärerna, flera parlamentariker från Uribes regeringskoallition står anklagade för liknande brott och nyligen pekade självaste CIA ut Colombias överbefälhavare Mario Montoya för att ha samarbetat med paramilitärer.
Respekt för mänskliga rättigheter? Lovorden från USA kommer inte långtefter att FN släppt sin senaste människorättsrapport om Colombia. Där pekar man ut den colombianska regeringen som direkt ansvarig för en allt större del av övergreppen i den colombianska konflikten. Framförallt handlar det om en kraftig ökning av antalet utomrättsliga avrättningar. Även när det gäller situationen för Colombias fyra miljoner internflyktingar bär den colombianska regeringen ett tungt ansvar. "
USA:s godkännande kommer samma dag som finansministern Oscar Iván Zuluaga offentligt erkännt att han 2003 valkampanjade med hjälp av Maribel Galvis, ökänd ledare för paramilitärna, och när senatorn Gustavo Petro meddelar att han kommer att offentliggöra en lista på två tusen personer knutna till regeringen och militärerna (allt från militärer, jordägare, präster och politiker) som har eller har haft samröre med paramilitärerna. Jag har tidigare skrivit om den colombianska regeringens samröre med paramilitärerna.
Tigran Feiler, ordförande i Colombianätverket skriver att "Bevisen på hur hela den colombianska statsapparaten samarbetat med och infiltrerats av paramilitärerna har radats upp. Colombias utrikesminister María Consuelo Araújo avgick efter att hennes bror erkännt samröre med paramilitärerna, flera parlamentariker från Uribes regeringskoallition står anklagade för liknande brott och nyligen pekade självaste CIA ut Colombias överbefälhavare Mario Montoya för att ha samarbetat med paramilitärer.
Respekt för mänskliga rättigheter? Lovorden från USA kommer inte långtefter att FN släppt sin senaste människorättsrapport om Colombia. Där pekar man ut den colombianska regeringen som direkt ansvarig för en allt större del av övergreppen i den colombianska konflikten. Framförallt handlar det om en kraftig ökning av antalet utomrättsliga avrättningar. Även när det gäller situationen för Colombias fyra miljoner internflyktingar bär den colombianska regeringen ett tungt ansvar. "
måndag, april 09, 2007
Nedräkningen har börjat i det ockuperade Irak
Det är uppenbart att nedräkningen för USA:s ockupation har börjat. På fyraårsdagen av USA:s intåg i Bagdad är det inga jubelrop. Sakta men säkert har majoriteten av irakerna kommit till insikt om att USA och allierade är helt enkelt nygamla ockupanter och inga "befriare". Shiiterna, som tidigare setts som allierade till ockupationsmakten, demonstrerar mot de utländska ockupanterna. Attackerna mot den USA-kontrollerade gröna zonen i Bagdad har intensifierats. Så gott som dagligen ligger den under raketbeskjutning. USA-soldaterna har förlorat kontrollen över Bagdad. Demokraternas bråk med Bush med krav på ett datum för tillbakadragandet ska förstås som etablessimangets desperation och ett försök att hitta alternativ till det kommande nederlaget. Det är ingen slump att allt fler drar paraleller till Vietnamkriget. Det finns likheter, inte minst i den nu offentliga splittringen i det politiska etablessimanget. För att bara påminnas om hur det kan bli framöver får ni här den klassiska bilden på evakueringen av USA:s ambassad i Saigon i april 1975.
Will it look like this?
Will it look like this?
torsdag, april 05, 2007
Etanolallians Bush-Lula ökar svälten i världen
Den nyinfriade etanolalliansen mella Bush och Lula är minst sagt kontroversiell. Bara idén om att öka etanolproduktionen och skapa en "internationell marknad för alkolholbaserat bränsle" trappar upp konfrontationen i Brasilien och kritiken från miljörörelsen. De miljömässiga och sociala problem som skapas av utbredd sockerrörsodling för etanolframställning är välkända i Brasilien. Stora landområden skövlas, odlingen äter på naturens begränsade resurser och luften förorenas när man bränner löv för att underlätta nedhuggningen. Dessutom jobbar säsongsarbetarna på sockerrörsplantagerna under omänskliga förhållanden och saknar anställningstrygghet. Etanolalliansen Bush-Lula förutsätter att jordägandet koncentreras till ett fåtal aktörer, att skogsavverkningen effektiviseras och för att bemöta efterfrågan från västvärlden kraftigt öka exploateringen av odlingsmark för bränslegrödor på bekostnad av grödor för matproduktion.
I Brasilien växer nu kritiken mot etanolalliansen. De jordlösas rörelse MST säger att "Sockerrörsproducenterna står för en monokultur som varken skapar nya jobb eller större välfärd. Tvärtom koncentreras rikedomarna i händerna på ett fåtal". Katolska kyrkans företrädare menar att etanol idag är lönsamt "beror på att arbetarna får så låga löner". Biskoparna varnar för de sociala följderna av en storskalig satsning på etanol och sockerrör. "Vi känner inte till ett enda land som blivit rikt på sockerrör".
I Sverige har lantbruksforskaren Torbjörn Rydberg kritiserat etanolsatsningen. Han tar Brasilien som skräckexempel. "Det är ruggigt vilka förändringar som pågår där. Hanteringen skövlar stora landområden. De bränner av fälten för att effektivare ta hand om skördarna. De anställda är, enligt brasilianska forskarstudier, förbrukade på bara femton år. De slits ut i förtid och riskerar svåra sjukdomar till följd av all sot och brandrök. Dessutom behandlas sockerrören med kemiska medel för att få en jämnare kvalitet och dessa medel är starkt cancerframkallande".
En annan som gett sig in i debatten är Kubas ledare Fidel Castro som menar att användning av säd för att tillverka etanol ökar svälten i fattiga länder. Att omvandla livsmedel till drivsmedel riskerar att förvärra världshungern om grödor för bränsle prioriteras framför grödor för matproduktion. "Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle - om man bortser från de oljehaltiga utsäden - enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupskapersonbilar konsummerar"..."Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?".
Dock finns det pengar att tjäna på etanol, det vet superkapitalisten George Soros som satsar hårt på etanolproduktion i Brasilien. Han sägs även ha haft ett finger med i spelet när EU sänkte tullarna på etanol.
I Brasilien växer nu kritiken mot etanolalliansen. De jordlösas rörelse MST säger att "Sockerrörsproducenterna står för en monokultur som varken skapar nya jobb eller större välfärd. Tvärtom koncentreras rikedomarna i händerna på ett fåtal". Katolska kyrkans företrädare menar att etanol idag är lönsamt "beror på att arbetarna får så låga löner". Biskoparna varnar för de sociala följderna av en storskalig satsning på etanol och sockerrör. "Vi känner inte till ett enda land som blivit rikt på sockerrör".
I Sverige har lantbruksforskaren Torbjörn Rydberg kritiserat etanolsatsningen. Han tar Brasilien som skräckexempel. "Det är ruggigt vilka förändringar som pågår där. Hanteringen skövlar stora landområden. De bränner av fälten för att effektivare ta hand om skördarna. De anställda är, enligt brasilianska forskarstudier, förbrukade på bara femton år. De slits ut i förtid och riskerar svåra sjukdomar till följd av all sot och brandrök. Dessutom behandlas sockerrören med kemiska medel för att få en jämnare kvalitet och dessa medel är starkt cancerframkallande".
En annan som gett sig in i debatten är Kubas ledare Fidel Castro som menar att användning av säd för att tillverka etanol ökar svälten i fattiga länder. Att omvandla livsmedel till drivsmedel riskerar att förvärra världshungern om grödor för bränsle prioriteras framför grödor för matproduktion. "Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle - om man bortser från de oljehaltiga utsäden - enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupskapersonbilar konsummerar"..."Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?".
Dock finns det pengar att tjäna på etanol, det vet superkapitalisten George Soros som satsar hårt på etanolproduktion i Brasilien. Han sägs även ha haft ett finger med i spelet när EU sänkte tullarna på etanol.
Gemensam hållning mot Kuba på väg att brytas
Apropå Sveriges diplomatiska kris med Kuba, har Spaniens utrikesminister Moratinos, som nu avverkat ett 2-dagars besök i Havanna, sammanfattat väl hur vissa EU-länder förhåller sig till Kuba. "För Spanien är kontakten med Kuba ett måste, för andra länder är det ett val".
Sverige som nu särat sig till hökarna i Kuba-politiken gör ett val att inte upprätthålla goda förbindelser med Kuba. Detta görs inte utifrån en "gemensam hållning" inom EU, det kan Moratinos påminna om, utan medvetet till stöd för USA:s Kubapolitik. Den gemensamma hållning mot Kuba drevs på av den spanska dåvarande presidenten, högerledaren Aznar, och är nu på väg att brytas.
Spanien har självklart intressen att försvara på Kuba. Inte minst gentemot andra som Kina som stärkt sina ekonomiska band med Kuba. Spanien måste flytta fram sin position både kommersiellt och politisk. Och vill ha med sig EU. Moratinos säger att Spanien ska verka för att EU och EU-länderna närmar sig Kuba igen och erbjuder sin hjälp till de EU-länder som så önskar.
Som sagt, Sverige kan välja att inte följa USA:s agressiva politik mot Kuba. Bildt borde ta hjälp av Moratinos.
Sverige som nu särat sig till hökarna i Kuba-politiken gör ett val att inte upprätthålla goda förbindelser med Kuba. Detta görs inte utifrån en "gemensam hållning" inom EU, det kan Moratinos påminna om, utan medvetet till stöd för USA:s Kubapolitik. Den gemensamma hållning mot Kuba drevs på av den spanska dåvarande presidenten, högerledaren Aznar, och är nu på väg att brytas.
Spanien har självklart intressen att försvara på Kuba. Inte minst gentemot andra som Kina som stärkt sina ekonomiska band med Kuba. Spanien måste flytta fram sin position både kommersiellt och politisk. Och vill ha med sig EU. Moratinos säger att Spanien ska verka för att EU och EU-länderna närmar sig Kuba igen och erbjuder sin hjälp till de EU-länder som så önskar.
Som sagt, Sverige kan välja att inte följa USA:s agressiva politik mot Kuba. Bildt borde ta hjälp av Moratinos.
söndag, april 01, 2007
There is life after the IMF, and it's a good life
Det fanns en tid då IMF och världsbanken hade all makt i världen för att bokstavligen tvinga de latinamerikanska länder till förödande nyliberala reformer i vad som kom att kallas Washington konsensus; krav ställdes på privatiseringar av vården, skolan och pensionssystemet, att kasta sig i famn på kortsiktiga internationella kapitalister och att minimera statens och den offentliga sektorns roll i ekonomin.
Det är gångna tider. Nu är IMF och världsbanken på väg att konkurreras ut, inte av andra finansiella institutioner eller banker, utan av ett växande samarbete latinamerikanska länder emellan. Och därmed är på väg att tappa även sitt politiska inflytande.
Nya siffror visar att IMF:s lån till Latinamerika stannade förra året i 50 miljoner dollar, endast 1 % av det totala som IMF lånade ut till världens länder. Motsvarande siffror för år 2005 var 80 %. I huvudsak är det Turkiet som står för 75 % av IMF:s lån.
Dessa siffror måste jämföras med vad Venezuela lånade ut till Argentina (2, 5 miljarder USD), Ecuador (500 miljoner USD) och till Bolivia (1, 5 miljarder) USD.
Det tightare samarbetet mellan länder och lånen från Venezuela har gjort det möjligt för länder som Argentina att befria sig från IMF:s hårda nyliberala "rådgivning". När Argentina i december 2005 slutbetalade hela sin låneskuld till IMF (9,5 miljarder USD) sa presidenten Kirchner “There is life after the IMF, and it's a good life”.
Det är gångna tider. Nu är IMF och världsbanken på väg att konkurreras ut, inte av andra finansiella institutioner eller banker, utan av ett växande samarbete latinamerikanska länder emellan. Och därmed är på väg att tappa även sitt politiska inflytande.
Nya siffror visar att IMF:s lån till Latinamerika stannade förra året i 50 miljoner dollar, endast 1 % av det totala som IMF lånade ut till världens länder. Motsvarande siffror för år 2005 var 80 %. I huvudsak är det Turkiet som står för 75 % av IMF:s lån.
Dessa siffror måste jämföras med vad Venezuela lånade ut till Argentina (2, 5 miljarder USD), Ecuador (500 miljoner USD) och till Bolivia (1, 5 miljarder) USD.
Det tightare samarbetet mellan länder och lånen från Venezuela har gjort det möjligt för länder som Argentina att befria sig från IMF:s hårda nyliberala "rådgivning". När Argentina i december 2005 slutbetalade hela sin låneskuld till IMF (9,5 miljarder USD) sa presidenten Kirchner “There is life after the IMF, and it's a good life”.
torsdag, mars 29, 2007
Västvärldens krigsherrar sviker Irakflyktingarna
FN:s flyktingkommissarie António Guterres säger i en SvD-intervju att världen sviker Irakflyktingar. Han är upprörd och frustrerad över omvärldens ”brist på engagemang” för flyktingarna. Bra att han visar engagemang kan man tycka, dock glömmer han att nämna att denna ohållbara situation är en konsekvens av en pågående ockupation. Och att FN:s Genevekonventioner och humanitär rätt tydligt ställer krav på ockupanten gällande skyddet av civilbefolkningen. Inte ett ord säger han om detta och vilka som har huvudansvaret. Enligt Human Rights Watch tog USA under 2006 bara emot ca 200 Irakflyktingar. Guterres fegar i sin kritik mot vad han kallar "huvudaktörerna", han säger t o m att "USA nu tagit steg framåt och planerar stöd till länderna i regionen". Guterres är dessutom en av dem som inte ser problem med USA:s ockupation av Irak, han har tidigare sagt att lösningen är att "skapa stabilitet och säkerhet i Irak”. Jag skrev häromdagen om hur det ligger till med stabiliteten i Irak. Vad Guterres kallar en humanitär tragedi är resultatet av våld och grymhet som krigsherrarna i västvärlden påtvingat irakierna. Det är inte världen som sviker irakierna, en stor majoritet av världsopinionen motsatte sig kriget och är emot USA:s ockupation av Irak. De som sviker och vänder irakierna ryggen är desamma som den 20 mars 2003 jublade när USA satte igång krigsmaskineriet.
onsdag, mars 28, 2007
Sverige, ett krigförande land
Kriget i Afghanistan går inte som USA eller NATO tänkt sig, och det borde vara ett orosmoment för den svenska regeringen men också för den avgående regeringen som starkt förespråkat för ett svenskt deltagande. Inte ens affärerna går bra i krigets Afghanistan (om vi bortser från opimiumhandeln). USA-bolaget UNOCAL har svårigheter att bygga ut de planerade olje- och gasledningarna som skulle bl a transportera ca 1 miljon oljefat om dagen. Den sittande "regeringen" har knappt någon makt eller handlingskraft. Karzai-regeringen har begränsat sitt handlingsutrymme till Kabul, (det är därför han kallas Kabuls borgmästare). De stora förlorarna i detta krig är afghanerna själva och missnöjet växer .
USA verkar inte lika bekymrat som andra för talibanernas frammarsch i södra Afghanistan. En förklaring enligt författarinan Nazarín Amirian skulle kunna vara att USA är mer bekymrar för kriget i Irak och konfrontationen med Iran och att man nu ser möjligheten att ta hjälp av taliban-grupper inför ett eventuellt angrepp mot Iran. Även Karzai har etablerat kontakter med gamla talibanledare.
Sverige deltar i kriget för att försvara andras intressen. Och riskerar unga svenskars liv och hälsa. USA har i Afghanistan använt sig av utarmat uran. USA-professorn Marc Herold vid universitetet i New Hampshire sa vid ett seminarium i Stockholm att det fanns minst 750 ton utarmat uran i de bomber som fällts över Afghanistan sen krigsutbrottet oktober 2001. Mätningar som gjorts av doktor Asaf Durakovic visar att de som testats i Afghanistan har halter av radioaktivt uran i urinen i en omfattning som var 100 till 400 gånger större än hos testade Gulfveteraner.
Den svenska opinionen mot det svenska deltagandet i kriget växer. Afghanistanupproret har samlat många och viktiga namn. Idag i Svd frågar den fd försvarsministern Thage G Pettersson i ett modigt inlägg om den borgerliga regeringen någonsin kommer att gå emot USA och Nato? och undrar när den socialdemokratiska oppositionen kommer med ett kraftfullt protestuttalande mot krigen i Irak och Afghanistan?
USA verkar inte lika bekymrat som andra för talibanernas frammarsch i södra Afghanistan. En förklaring enligt författarinan Nazarín Amirian skulle kunna vara att USA är mer bekymrar för kriget i Irak och konfrontationen med Iran och att man nu ser möjligheten att ta hjälp av taliban-grupper inför ett eventuellt angrepp mot Iran. Även Karzai har etablerat kontakter med gamla talibanledare.
Sverige deltar i kriget för att försvara andras intressen. Och riskerar unga svenskars liv och hälsa. USA har i Afghanistan använt sig av utarmat uran. USA-professorn Marc Herold vid universitetet i New Hampshire sa vid ett seminarium i Stockholm att det fanns minst 750 ton utarmat uran i de bomber som fällts över Afghanistan sen krigsutbrottet oktober 2001. Mätningar som gjorts av doktor Asaf Durakovic visar att de som testats i Afghanistan har halter av radioaktivt uran i urinen i en omfattning som var 100 till 400 gånger större än hos testade Gulfveteraner.
Den svenska opinionen mot det svenska deltagandet i kriget växer. Afghanistanupproret har samlat många och viktiga namn. Idag i Svd frågar den fd försvarsministern Thage G Pettersson i ett modigt inlägg om den borgerliga regeringen någonsin kommer att gå emot USA och Nato? och undrar när den socialdemokratiska oppositionen kommer med ett kraftfullt protestuttalande mot krigen i Irak och Afghanistan?
tisdag, mars 27, 2007
Skenrättegång och bekännelser under tortyr
Det är uppenbart att rättegången mot den 31-årige Guantanamofången är en skenrättegång som har som syfte att legitimera en vidrig rättsprocess. Rättegången kommer att vara predicerande för kommande rättegångar mot andra Guantanamofångar. Australiern har suttit fängslad i mer än 5 år på USA:s koncentrationsläger utan tillgång till rättsligt stöd och varit utsatt för fysisk och psysisk tortyr. Två försvarsadvokater har inte godkänts av domaren översten Ralph Kohlmann, försvaret har inte fått tillgång till hemliga bevis och åtalet sker i speciella militärdomstolar. Alla internationella konventioner har åsidosatts.
Medierna tiger om omständigheterna kring åtalet. Rapporteringen är under all kritik, Svd:s rubrik är häpnadsväckande Hicks erkänner på Guantanamo.
Kvar i Guantanamo finns 430 människor, än så länge har ingen fällts för brott. Tidigare åtalades tio fångar vid de militära specialdomstolarna men rättegångarna förklarades olagliga av USA:s Högsta domstol. En rapport från Amnesty visar att bara fem procent hade tillfångatagits av USA-styrkor. 86 procent hade gripits av pakistanska styrkor eller av Norra alliansens styrkor, förlagda i Afghanistan, och överlämnats till USA-fängelser, ofta mot en ersättning av tusentals dollar.
Medierna tiger om omständigheterna kring åtalet. Rapporteringen är under all kritik, Svd:s rubrik är häpnadsväckande Hicks erkänner på Guantanamo.
Kvar i Guantanamo finns 430 människor, än så länge har ingen fällts för brott. Tidigare åtalades tio fångar vid de militära specialdomstolarna men rättegångarna förklarades olagliga av USA:s Högsta domstol. En rapport från Amnesty visar att bara fem procent hade tillfångatagits av USA-styrkor. 86 procent hade gripits av pakistanska styrkor eller av Norra alliansens styrkor, förlagda i Afghanistan, och överlämnats till USA-fängelser, ofta mot en ersättning av tusentals dollar.
söndag, mars 25, 2007
Myten om stabiliseringen i Irak
Alla politiska myter avslöjas förr eller senare av den råa verkligheten, ibland går det fort, som med snacket om den pågående stabiliseringen i Irak och framförallt det s k The Baghdad Security Plan. För samtidigt som ockupationsmaktens chef för säkerhetsplanen, generalen Abboud Gambar, från en hårt bevakad fordonskolonn meddelade "att säkerhet är på väg i Bagdad" dementerades detta av inte mindre än en av USA-arméns högsta chefer i Irak Maj. Gen. William B. Caldwell IV, som menade att antalet bilbomber i Bagdad nu slagit rekord, 44 st i februari och totalt 77 i hela Irak. Senast drabbades ockupationsmaktens vice premiärministern Salam al-Zubayi och på lördag krävdes minst ett 60-tal liv av nya bombdåd. Även FN-chefen Ban Ki-Moon har fått känna på hur "stabilt" det är i Bagdad just nu.
Våldspiralen och militariseringen drivs på av USA. Ett rekord i sammanhanget är antalet USA-soldater i landet. Med den tidigare aviserade truppförstärkningen på 21 500 man kommer antalet USA-soldater i Irak att vara i juli 173 000 och enligt Congressional Research Service finns idag i hela Mellanöstern runt 260 000 USA-soldater. De "irakiska" trupperna slår också rekord, Pentagon rapporterar att det finns 328 700 irakier i den s k Iraqi security forces, 120 000 i den irakiska armén och 192 300 inom poliskåren. Rapporten säger också att åtminstone 1/3 av de inte tycks infinna sig på sin "arbetsplats" som de förväntas.
Vad som minskar är den s k koalitionen av de villiga, USA:s allierade i ockupationen. Här har ett annat rekord slagits, nämligen en minskning av antalet "allierade" soldater från de 23 länder som deltar i ockupationen (bl a Mongoliet och Peru). En liten ökning blir det till våren efter att Georgien lovat bidra med 2 300 soldater. Dock sjunker antalet igen när britterna påbörjar ett tillbakadragande under detta och nästa år. Hälften av de 13 000 "allierade" soldater är britter.
Rekord slår krigskostnaderna, som snart passerar Vietnamkrigets (600 miljarder dollar). Enligt den officiella budget-sammanräkningen från kongressen har 351 miljarder dollar spenderats mellan 2003 -2007, dessutom har nya 68 miljarder äskats av Bush för 2008 förutom de redan budgeterade 113 miljarder. Totalt 532 miljarder dollar, i direkta kostnader. Indirekta kostnader som det stigande oljepriset, krigsveteraner och flyktingar finns inte med i denna beräkning.
En påtaglig konsekvens av den drivande militariseringen av Bagdad är att civilbefolkningen flyr i hundratusentals, rapporter säger att närmare 162 000 familjer och kanske upp till en miljon människor har flytt kriget de senaste månaderna. FN rapporterar att det finns ca 1,9 miljoner interna flyktingar och över 2 miljoner flyktingar utanför landet, i huvudsak i Jordanien och Syrien. Tufan Abdu-Wahab, chef för Bagdadavdelningen på "Ministry of Migration and Displaced People" säger att hans avdelning under februari har registrerat över 200 000 som flytt huvudstaden. Man undrar varför familjer som flyr överhuvudtaget bemödar sig att registrera sig. Svaret är enkelt, eftersom ockupationens propagandamaskineri måste visa en bild av en pågående stabilisering, erbjuder ockupationsmakten 250 000 dinarer (192 dollar) till varje familj som återvänder. Men då måste man tidigare ha varit registrerad som "emigrerad". Ändå har enligt denne chef endast 1 % återvänt. Åtminstone för att kvittera ut pengarna.
Våldspiralen och militariseringen drivs på av USA. Ett rekord i sammanhanget är antalet USA-soldater i landet. Med den tidigare aviserade truppförstärkningen på 21 500 man kommer antalet USA-soldater i Irak att vara i juli 173 000 och enligt Congressional Research Service finns idag i hela Mellanöstern runt 260 000 USA-soldater. De "irakiska" trupperna slår också rekord, Pentagon rapporterar att det finns 328 700 irakier i den s k Iraqi security forces, 120 000 i den irakiska armén och 192 300 inom poliskåren. Rapporten säger också att åtminstone 1/3 av de inte tycks infinna sig på sin "arbetsplats" som de förväntas.
Vad som minskar är den s k koalitionen av de villiga, USA:s allierade i ockupationen. Här har ett annat rekord slagits, nämligen en minskning av antalet "allierade" soldater från de 23 länder som deltar i ockupationen (bl a Mongoliet och Peru). En liten ökning blir det till våren efter att Georgien lovat bidra med 2 300 soldater. Dock sjunker antalet igen när britterna påbörjar ett tillbakadragande under detta och nästa år. Hälften av de 13 000 "allierade" soldater är britter.
Rekord slår krigskostnaderna, som snart passerar Vietnamkrigets (600 miljarder dollar). Enligt den officiella budget-sammanräkningen från kongressen har 351 miljarder dollar spenderats mellan 2003 -2007, dessutom har nya 68 miljarder äskats av Bush för 2008 förutom de redan budgeterade 113 miljarder. Totalt 532 miljarder dollar, i direkta kostnader. Indirekta kostnader som det stigande oljepriset, krigsveteraner och flyktingar finns inte med i denna beräkning.
En påtaglig konsekvens av den drivande militariseringen av Bagdad är att civilbefolkningen flyr i hundratusentals, rapporter säger att närmare 162 000 familjer och kanske upp till en miljon människor har flytt kriget de senaste månaderna. FN rapporterar att det finns ca 1,9 miljoner interna flyktingar och över 2 miljoner flyktingar utanför landet, i huvudsak i Jordanien och Syrien. Tufan Abdu-Wahab, chef för Bagdadavdelningen på "Ministry of Migration and Displaced People" säger att hans avdelning under februari har registrerat över 200 000 som flytt huvudstaden. Man undrar varför familjer som flyr överhuvudtaget bemödar sig att registrera sig. Svaret är enkelt, eftersom ockupationens propagandamaskineri måste visa en bild av en pågående stabilisering, erbjuder ockupationsmakten 250 000 dinarer (192 dollar) till varje familj som återvänder. Men då måste man tidigare ha varit registrerad som "emigrerad". Ändå har enligt denne chef endast 1 % återvänt. Åtminstone för att kvittera ut pengarna.
lördag, mars 24, 2007
Fritt fall för Bush
Ett nytt nederlag för Mr W Bush och nu är det fritt fall.
T om bombhögern i Sverige tar nu avstånd från kriget och konsekvenserna av det. DN:s Niklas Ekdal, tidigare förespråkare av invasionen, kräver att de länder som invaderade Irak nu tar sitt ansvar gällande flyktingströmmen. "Det var inte svenskarnas fel att det blev som det blev, men Sverige har tagit större ansvar för flyktingströmmen än USA och Storbritannien." Kravet måste dock inte bara ställas på de länder som deltar i ockupationen, ett ansvar finns också att kräva på de ledande politiker som hejade på och som nu stödjer ockupationen, bland dem vår utrikesminister som gör det av mer ekonomiska än politiska intressen.
T om bombhögern i Sverige tar nu avstånd från kriget och konsekvenserna av det. DN:s Niklas Ekdal, tidigare förespråkare av invasionen, kräver att de länder som invaderade Irak nu tar sitt ansvar gällande flyktingströmmen. "Det var inte svenskarnas fel att det blev som det blev, men Sverige har tagit större ansvar för flyktingströmmen än USA och Storbritannien." Kravet måste dock inte bara ställas på de länder som deltar i ockupationen, ett ansvar finns också att kräva på de ledande politiker som hejade på och som nu stödjer ockupationen, bland dem vår utrikesminister som gör det av mer ekonomiska än politiska intressen.
onsdag, mars 21, 2007
Bildts diplomatiska hyckleri
Den s k "diplomatiska krisen" mellan Sverige - Kuba som media rapporterar om kan förhoppningsvis hjälpa oss att även uppmärksamma vad Carl Bildt sa i sitt 9-minuters tal i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Vad sa vår utrikesminister? (tack till Eva B för tipset)
- att regimer som kränker medborgarnas rättigheter ofta också är de som hotar internationell fred och stabilitet – han nämnde inte USA:s och allierades förödande brott mot fred och stabilitet i Irak och Afghanistan
- att de senaste åren har framstegstakten när det gäller demokrati och rättsamhälle dämpats – han sade inte förbytts i bakslag och nämnde inte USA:s och allierades anfallskrig, ockupation, rättsövergrepp och systematiska brott mot grundläggande medborgerliga rättigheter
- att nya auktoritära regimer inför restriktioner för användning av internet – men menade inte USA och dess blockad som förhindrar och fördyrar kubanernas användning av internet och förbjuder dem att logga in på USA-bolagens hemsidor som Disneys, Time Warners m fl
- att brotten mot mänskliga rättigheter måste bemötas kraftfullt och objektivt, och nämnde faktiskt att de begås på ockuperat område i Palestina, men inte av vem, och nämnde Sudan, men sedan kom USA:s favoritlista på s k skurkstater där Kuba finns med – men fortfarande inte en stavelse om USA och allierades övergrepp
- att dödsstraff måste överges, och han nämnde Iran, och med beklagande Irak, men framför allt Kina – och fortfarande lyste USA med sin frånvaro
- att risken är stor för justitiemord och avrättning av oskyldiga i repressiva regimer – men drog inte slutsatsen att USA är en sådan
- att utomrättsliga avrättningar förekommer i Sri Lanka – men glömde USA:s och Israels välkända och högteknologiskt ledande praktik på området
Vad sa vår utrikesminister? (tack till Eva B för tipset)
- att regimer som kränker medborgarnas rättigheter ofta också är de som hotar internationell fred och stabilitet – han nämnde inte USA:s och allierades förödande brott mot fred och stabilitet i Irak och Afghanistan
- att de senaste åren har framstegstakten när det gäller demokrati och rättsamhälle dämpats – han sade inte förbytts i bakslag och nämnde inte USA:s och allierades anfallskrig, ockupation, rättsövergrepp och systematiska brott mot grundläggande medborgerliga rättigheter
- att nya auktoritära regimer inför restriktioner för användning av internet – men menade inte USA och dess blockad som förhindrar och fördyrar kubanernas användning av internet och förbjuder dem att logga in på USA-bolagens hemsidor som Disneys, Time Warners m fl
- att brotten mot mänskliga rättigheter måste bemötas kraftfullt och objektivt, och nämnde faktiskt att de begås på ockuperat område i Palestina, men inte av vem, och nämnde Sudan, men sedan kom USA:s favoritlista på s k skurkstater där Kuba finns med – men fortfarande inte en stavelse om USA och allierades övergrepp
- att dödsstraff måste överges, och han nämnde Iran, och med beklagande Irak, men framför allt Kina – och fortfarande lyste USA med sin frånvaro
- att risken är stor för justitiemord och avrättning av oskyldiga i repressiva regimer – men drog inte slutsatsen att USA är en sådan
- att utomrättsliga avrättningar förekommer i Sri Lanka – men glömde USA:s och Israels välkända och högteknologiskt ledande praktik på området
måndag, mars 19, 2007
lördag, mars 17, 2007
Tusentals i protest mot USA:s ockupation av Irak
Mycket god uppslutning var det idag på antikrigsrörelsens demonstration. Ca 3 000 människor kom till Norra Bantorget i Stockholm för att lyssna på bl a förre ministern Thage G Pettersson och Ali Esbati. Yusuf, ett 10-årig irakiskt barn som skadades under bombningarna av Bagdag, överlämnade sedan en protestresolution till USA:s ambassadör i Sverige. Resolutionen antogs på demonstrationen samtidigt som ett tiotal skådespelare engagerade i Teater Tribunalen läste upp paragrafer ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som sedan symboliskt brändes upp. I det av USA ockuperade Irak har de mänskliga rättigheterna och folkrätten slutat gälla.
I Nätverket mot krig som slitit med förberedelserna är bedömningen att dagens demonstration är en av de bästa på länge, bra stämning, bra uppslutning, musikgruppen Ska'n'ska och Jan Hammarlund var strålande. Antikrigsrörelsen har efter en svacka börjat växa igen, många som är upprörda över USA:s krigspolitik hör av sig och aktivismen växer. I år anordnades ca 20 antikrigsdemonstrationer i landet, bl a i Malmö, Varberg, Göteborg, Jönköping, Östersund, Luleå.
Opinionen mot krigspolitiken behövs även i Sverige, för som Thage G Pettersson sa finns en stor majoritet som inte vill att Sverige ska vara ett krigförande land och det måste de svenska krigshetsarna få höra. Det svenska militära engagemanget i Afghanistan pekar tyvärr mot att den borgerliga regeringen kommer att fortsätta den gamla sosseregeringens linje att militärt ansluta oss till USA:s krig mot terrorismen. Utrikesministern Carl Bildt säger idag på nyheterna att USA:s militära närvaro i Irak är laglig och bör fortsätta. Inte ett ord om USA:s brott mot de mänskliga rättigheterna. I en debattartikel i DN lyckas han redogöra för vad som bör göras i Irak utan att en enda gång nämna USA:s militära närvaro.
Vill du göra nåt konkret? engagera dig!, kom med i den breda antikrigsrörelsen, gå in på Nätverkets hemsida www.motkrig.org för kontakt och info.
läs Nätverkets pressmeddelande
andra rapporteringar Expressen, Svd, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Ekot, Rapport, Aktuellt, Jan Guillou, TV4, GP
I Madrid demonstrerade 400 000 människor mot kriget, i Washington protesterade över 50 000, igår samlades kristna grupper utanför Washington National Cathedral. Här hittar du 138 bilder och här rappportering från antikrigsdemonstrationer världen över. Fotolasse har lagt upp bilder från demonstrationen i Stockholm.
I Nätverket mot krig som slitit med förberedelserna är bedömningen att dagens demonstration är en av de bästa på länge, bra stämning, bra uppslutning, musikgruppen Ska'n'ska och Jan Hammarlund var strålande. Antikrigsrörelsen har efter en svacka börjat växa igen, många som är upprörda över USA:s krigspolitik hör av sig och aktivismen växer. I år anordnades ca 20 antikrigsdemonstrationer i landet, bl a i Malmö, Varberg, Göteborg, Jönköping, Östersund, Luleå.
Opinionen mot krigspolitiken behövs även i Sverige, för som Thage G Pettersson sa finns en stor majoritet som inte vill att Sverige ska vara ett krigförande land och det måste de svenska krigshetsarna få höra. Det svenska militära engagemanget i Afghanistan pekar tyvärr mot att den borgerliga regeringen kommer att fortsätta den gamla sosseregeringens linje att militärt ansluta oss till USA:s krig mot terrorismen. Utrikesministern Carl Bildt säger idag på nyheterna att USA:s militära närvaro i Irak är laglig och bör fortsätta. Inte ett ord om USA:s brott mot de mänskliga rättigheterna. I en debattartikel i DN lyckas han redogöra för vad som bör göras i Irak utan att en enda gång nämna USA:s militära närvaro.
Vill du göra nåt konkret? engagera dig!, kom med i den breda antikrigsrörelsen, gå in på Nätverkets hemsida www.motkrig.org för kontakt och info.
läs Nätverkets pressmeddelande
andra rapporteringar Expressen, Svd, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Ekot, Rapport, Aktuellt, Jan Guillou, TV4, GP
I Madrid demonstrerade 400 000 människor mot kriget, i Washington protesterade över 50 000, igår samlades kristna grupper utanför Washington National Cathedral. Här hittar du 138 bilder och här rappportering från antikrigsdemonstrationer världen över. Fotolasse har lagt upp bilder från demonstrationen i Stockholm.
torsdag, mars 15, 2007
Den godartade terrorn i fallet Khalid Shaikh Muhammad
Skickligt har Bush "krig mot terrorismen" kunnat flytta fokuseringen från försvaret av mänskliga rättigheter till att legitimera terror i frihetens namn. Så läggs det fram när media basunerar ut som huvudnyhet Khalid Shaikh Muhammads erkännande av 11-september dådet.
Självklart ligger tyngpunkten på själva erkännandet och som en bisats nämns att erkännandet kan ha kommit fram under oklara omständigheter. En av de som uttalar sig i så gott som alla svenska medier är en av Sveriges s k främsta terrorexpert och säkerhetspolitisk expert vid Försvarshögskolan Magnus Ransport. På frågan om att det förekommit tortyr för att få fram detta erkännande säger han till DN "- Jag tror inte att det har spelat någon större roll."
Den godartade terrorn gör sig påmind, det är inte tortyr som är problemet utan vem som utför det. Att USA torterar gör tortyr mindre problematiskt. Khalid Shaikh Muhammad har i tre år hållits av CIA kidnappad och fånge i hemliga fängelser, med stor sannolikhet har han utsatts för tortyr. Europaparlamentets rapport om de hemliga fängelserna konstaterar att fångar "fråntas sina grundläggande rättigheter", de som interneras utsätts för "tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling"
läs även Esbati
Självklart ligger tyngpunkten på själva erkännandet och som en bisats nämns att erkännandet kan ha kommit fram under oklara omständigheter. En av de som uttalar sig i så gott som alla svenska medier är en av Sveriges s k främsta terrorexpert och säkerhetspolitisk expert vid Försvarshögskolan Magnus Ransport. På frågan om att det förekommit tortyr för att få fram detta erkännande säger han till DN "- Jag tror inte att det har spelat någon större roll."
Den godartade terrorn gör sig påmind, det är inte tortyr som är problemet utan vem som utför det. Att USA torterar gör tortyr mindre problematiskt. Khalid Shaikh Muhammad har i tre år hållits av CIA kidnappad och fånge i hemliga fängelser, med stor sannolikhet har han utsatts för tortyr. Europaparlamentets rapport om de hemliga fängelserna konstaterar att fångar "fråntas sina grundläggande rättigheter", de som interneras utsätts för "tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling"
läs även Esbati
lördag, mars 03, 2007
Fullmaktslagarna i Venezuela
Jag har haft förmånen att följa med på en Europaturné en venezolansk parlamentariker, Carlos Escarrá, tidigare ledamot i högsta domstolen och idag medlem i den kommitté som ska skriva om Venezuelas grundlag. Han har träffat allt från ministrar och politiker till journalister, Chavezanhängare och vanliga intresserade av Latinamerika och Venezuela. Två saker som systematiskt kommit upp i samtalen är frågan om huruvida Chavez Venezuela är på väg mot en diktatur och det andra om Venezuelas process är ett experiment/laboratorium.
Carlos Escarrá har pedagogiskt och utifrån en konstitutionell infallsvinkel kunnat argumentera för de pågående förändringarna, bl a om de fullmaktslagar som ger presidenten rätt att stifta lagar via dekret säger han i en intervju i Svd så här
Vad gäller experimentet "Venezuela" var han tvungen vid ett flertal gånger att säga ifrån, den pågående processen i Venezuela är inget experiment utan en demokratisering av ett land som under många år styrts av en korrupt elit. Det är ingen improvisation eller laboratorium, man överför makten till medborgarna via kommunala råd och deltagande demokrati. De kommande förändringar kommer att inrikta sig på fem s k motorer, 1. en ändring i konstitutionen som ger mer makt åt medborgarna 2. dekretlagen som ska förändra den ekonomiska basen i den venezolanska ekonomin 3. en bildningskampanj moral och ljus mot korruptionen och fusk 4. en decentralisering av den administrativa makten 5. en förstärkning av medborgarmakten och de kommunala råden
Carlos Escarrá har pedagogiskt och utifrån en konstitutionell infallsvinkel kunnat argumentera för de pågående förändringarna, bl a om de fullmaktslagar som ger presidenten rätt att stifta lagar via dekret säger han i en intervju i Svd så här
Carlos Escarrá tar snabbt fram sitt tummade exemplar av Venezuelas grundlag, en liten blå fickupplaga i miniformat, och bläddrar fram artikel 203. Han läser högt medan han följer texten med pekfingret:”…fullmaktslagar som godkänts av 3/5 av nationalförsamlingen…kan delegeras till presidenten…och få rang av lag”.I en intervju i Flamman säger han
–Alla venezolanska presidenter sedan 1970-talet har styrt med dekret. Dessutom är detta vanligt i hela Latinamerika, säger han.
”Chávez på väg att bli enväldig”: så såg rubrikerna ut i svenska tidningar när *Ley Habilitante* - det som på svenska kallas dekretlagen - antogs för snart en månad sedan. Escarrá tonar liksom regeringen ned betydelsen av lagen: den är helt i enlighet med landets konstitutioner sedan slutet av 1800-talet, och den är dessutom vanlig: alla presidenter använt den efter 1970-talet. Och före det, var landet en diktatur. Dessutom fortsätter parlamentet att lagstifta även på de elva områden där Chávez har dekretmakt. - Lagen har blivit en stor sak för att Washington vill göra det till en stor sak.
Vad gäller experimentet "Venezuela" var han tvungen vid ett flertal gånger att säga ifrån, den pågående processen i Venezuela är inget experiment utan en demokratisering av ett land som under många år styrts av en korrupt elit. Det är ingen improvisation eller laboratorium, man överför makten till medborgarna via kommunala råd och deltagande demokrati. De kommande förändringar kommer att inrikta sig på fem s k motorer, 1. en ändring i konstitutionen som ger mer makt åt medborgarna 2. dekretlagen som ska förändra den ekonomiska basen i den venezolanska ekonomin 3. en bildningskampanj moral och ljus mot korruptionen och fusk 4. en decentralisering av den administrativa makten 5. en förstärkning av medborgarmakten och de kommunala råden
fredag, mars 02, 2007
Krisen i Italien
Under en resa till Italien hade jag möjlighet att prata om den politiska krisen i Italien med vänsterpolitiker. En intervju med senatorn Jose Luiz Del Roio har publicerats i veckans Flamman, läs den här
Något som är viktigt att framhäva är att krisen inte utlöstes av den italienska vänstern, det finns andra krafter i det italienska samhället som pushat på och som vinner på krisen. Senatorn Roio säger följande
Något som är viktigt att framhäva är att krisen inte utlöstes av den italienska vänstern, det finns andra krafter i det italienska samhället som pushat på och som vinner på krisen. Senatorn Roio säger följande
Det var de ”starka krafterna” i det italienska samhallet. Vatikanen som historiskt har ett reellt inflytande i landet. Prodis regering har blygsamt lagt fram ett paket med reformer för att reglera partnerskap för de parförhållanden som inte följer kyrkans äktenskapsnormer. Det gjorde Vatikanen väldigt agressiv. – Den andra kraften är USA. Italien har länge varit en lojal allierad till USA och har utöver Natobaserna sex USA-baser. Problemet uppstod när Prodis utrikespolitik inte lydde Bush, exempelvis drog man tillbaka trupperna från Irak och fördömde USA:s krig, även bombningarna i Somalia fördömdes, dessutom stärks banden med Kina, Indien och Brasilien. I valet till FN:s säkerhetsråd avstod Italien som enda EU-land att rösta emot Venezuela.
måndag, februari 19, 2007
avrättning av irakiska kvinnor
Högsta irakiska brottmålsdomstolen har dömt tre kvinnor till döden genom hängning. Deras brott rubriceras som ”offences against the public welfare.”
Enligt uppgifter från det Irakiska Advokatsamfundet (Iraqi Lawyers Union) är kvinnorna:Wassan Talib (31 år), Zainab Fadhil (25 år) och Liqa Omar Muhammad (26 år)
Ingen av kvinnorna har fått rådgöra med advokat i denna skenrättegång. De förnekar inblandning i de ”brott” de anklagas för. Liqa Omar Muhammad har fött en dotter i fängelset, en flicka som nu är ett år gammal och Wassan Talib är mamma till en treårig flicka. De tre kvinnorna och barnen befinner sig i Kadhimiyafängelset i Bagdad.
Bagdad är en belägrad stad under attack av 110 000 amerikanska och irakiska soldater. Detta”slag om Bagdad” har pågått hela sommaren, hösten och vintern. Civilbefolkningen lever i ett helvete. Människor flyr landet och närmare 2 miljoner är internflyktingar. De har ofta vare sig vatten eller el. Det finns inga fungerande institutioner. Iraks hela infrastruktur har krossats. Ingen nationell dömande befogenhet erkänns under ockupation. Domen mot de unga kvinnorna är illegal och omoralisk. Kvinnorna anklagas för deltagande i motståndet mot den brutala och folkrättsvidriga ockupationen. De nekar till alla anklagelser och måste friges. Så länge de hålls kvar i fängelse ska de åtnjuta alla de rättigheter som folkrätten ger dem som krigsfångar.
Amnesty International beräknar att minst 65 personer avrättades under 2006. Fler både kvinnor och män väntar på avrättning. Amnesty om dödsdomarna:
Enligt uppgifter från det Irakiska Advokatsamfundet (Iraqi Lawyers Union) är kvinnorna:Wassan Talib (31 år), Zainab Fadhil (25 år) och Liqa Omar Muhammad (26 år)
Ingen av kvinnorna har fått rådgöra med advokat i denna skenrättegång. De förnekar inblandning i de ”brott” de anklagas för. Liqa Omar Muhammad har fött en dotter i fängelset, en flicka som nu är ett år gammal och Wassan Talib är mamma till en treårig flicka. De tre kvinnorna och barnen befinner sig i Kadhimiyafängelset i Bagdad.
Bagdad är en belägrad stad under attack av 110 000 amerikanska och irakiska soldater. Detta”slag om Bagdad” har pågått hela sommaren, hösten och vintern. Civilbefolkningen lever i ett helvete. Människor flyr landet och närmare 2 miljoner är internflyktingar. De har ofta vare sig vatten eller el. Det finns inga fungerande institutioner. Iraks hela infrastruktur har krossats. Ingen nationell dömande befogenhet erkänns under ockupation. Domen mot de unga kvinnorna är illegal och omoralisk. Kvinnorna anklagas för deltagande i motståndet mot den brutala och folkrättsvidriga ockupationen. De nekar till alla anklagelser och måste friges. Så länge de hålls kvar i fängelse ska de åtnjuta alla de rättigheter som folkrätten ger dem som krigsfångar.
Amnesty International beräknar att minst 65 personer avrättades under 2006. Fler både kvinnor och män väntar på avrättning. Amnesty om dödsdomarna:
söndag, februari 11, 2007
Aznar 2007: Inga massförtörelsevapen i Irak 2003
Aznar har nu erkännt att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak
Tidigare har Spaniens dåvarande regeringschef, José María Aznar hävdat att han kunde garantera att Irak hade massförstörelsevapen i Irak.
Nyheten är lika spännande som när Vatikanen 1980-talet uttalade att det var ett misstag att ha dömt Galileo Galilei till döden 1642.
Kolla Aznar' mea culpa här
Tidigare har Spaniens dåvarande regeringschef, José María Aznar hävdat att han kunde garantera att Irak hade massförstörelsevapen i Irak.
Nyheten är lika spännande som när Vatikanen 1980-talet uttalade att det var ett misstag att ha dömt Galileo Galilei till döden 1642.
Kolla Aznar' mea culpa här
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)