Stor seger, stor skepticism. Valet i Chile 2013

Andra valomgången i presidentvalet i Chile blev mer eller mindre en administrativ handling. Resultatet 62 % röster för Bachelet mot 37 % för högerns Matthei var inte överraskande för någon. Att avståndet mellan kandidaterna blev 24 % och inte 20 %, som var den kvalificerade prognosen, bara bekräftar Bachelets starka ställning och framförallt högerns tydliga försvagning efter 4 år vid makten.

I segervalet igår kväll tog Bachelet upp det uppenbara molnet i solskenet, nämligen valdeltagandet. Igår röstade bara 47 %. Lägsta siffran sedan demokratins återkomst 1989. Bachelet sa igår att ”det blir en viktig utmaning att se till att de människorna återigen får tilltro till demokratin, till röstens makt och ordets trovärdighet”. Ingen kan göra anspråk på att representera de 53 % som inte röstade. Varken den kritiska och utomparlamentariska vänstern som lyft center-vänsteralliansens problem med trovärdighet under de 20 åren som de styrde landet (1989-2009), där många löften kompromissades bort, eller högerns ursäkt att det stora nederlaget beror på att många av deras anhängare stannade hemma. Snarare är det låga valdeltagandet Pinochets förtjänst, som lyckades atomisera samhället och sänka idén om politiskt deltagande och gemensamma samhällsförändringar. Alla siffror visar att största valskolket finns i det fattiga Chile. Valdeltagandet ökade t o m i de rika områdena i Santiago.

Högerns nederlag (sämsta resultat sen 1964) är inget ”vanligt” valnederlag utan kan bli ett strategiskt nederlag. Det är inte förrän nu som det finns alla förutsättningar för att inte bara göra upp med Pinochet-eran men även med kompromisspolitiken som rått i mer än 20 år i Chile. Paradoxalt nog var det högerns valseger 2009 som öppnade för de förändringar som kan komma nu. Nederlaget 2009 tvingade centervänsteralliansen (Concertacion) att röra sig mot den allt mer uppenbara behovet att göra upp med de politiska ramarna som fastställdes av Pinochet och som de gick med på som villkor för att ta över makten 1989/1990. En växande kritik underifrån mot en (makro)stark men ojämlik ekonomi följdes av massiva protester mot ett privatiserat utbildningsystem och mot energiprojektet Hydroaysén riktat till transnationella gruvbolag, även generalstrejker och den uppblåsande konflikten med Mapuchefolket, radikaliserade opinionen. På gatan det vill säga, för i parlamentet rådde status quo och politiken leddes av kompromissens makt.

Parlaments- och presidentvalet har förändrat styrkeförhållanden och spelreglerna. Den Nya Majoriteten, en ny konstellation bestående av kristdemokrater, sossar, vänster och kommunister, lägger nu tyngdpunkten i förändringen av Pinochets politiska ramar. Bachelets prioriteringar är en ny konstitution, en skattereform och ett nytt utbildningssystem. Det är ett tydligt skifte till vänster. Hur omfattande reformerna blir beror mycket på de interna styrkeförhållandena inom Nya Majoriteten. Men framförallt i trycket från gatan. De relativt starka sociala rörelser som studentrörelsen, facket, MR-organisationerna, alla ledda av vänstern, kan genom nya mobiliseringar eventuellt neutralisera politiska aktörer och parlamentariker inom regeringskoalitionen som vill bromsa eller begränsa reformtakten. Bachelet får kämpa mot den rådande skepticismen, inte minst i de egna leden. Hon får ingen smekmånad precis. Första året kommer visa var politiken går i Chile.

Chile på väg att göra upp med Pinochet

Valet idag kommer att förändra politiken i Chile. För första gången efter diktaturens fall 1989-90 är Chile på väg att göra upp med Pinochets politik.

När oppositionen vann mot Pinochet (folkomröstningen1988 och presidentvalet 1989) hade den första demokratiskt valda regeringen att göra upp med tre centrala problem från diktaturen; 1. brotten mot mänskliga rättigheter under Pinochet, 2. det politiska underskottet i den fascistiska konstitutionen från 1980 och 3. den ekonomiska ojämlikheten från nyliberalismen.

Men under de 20 åren av Concertacion bestående av kristdemokrater och socialdemokrater gjordes aldrig helhjärtade försök att åstadkomma grundläggande förändringar i modellen.
En försoningspolitik liknande den i Spanien efter Franco resulterade, med få undantag, i straffrihet för både Pinochet och de ledande ansvariga för brotten under diktaturen. Två omfattande rapporter om mänskliga rättigheter, Rettig och Valech, var vad Concertacion kunde leverera. Pinochets konstitution som underordnar politiken till en fascistisk spelplan och som blockerar mer omfattande reformer lämnades, med några få ändringar under år 2000, intakt fram till nu. Trots en årlig tillväxt på 6-7% är Chile fortfarande det mest ojämlika landet inom OECD. Concertacion gjorde punktinsatser riktade till de allra fattigaste som gav bra resultat i en minskning av extremfattigdomen men lämnade den ekonomiska strukturen oförändrad där utbildningen, hälsovård, pensionssystemet styrs av en "politisk bekväm" privatmarknad.

Detta "fungerade" tills medelskikten i städerna, som är skuldsatta upp till öronen för att betala sin "välfärd", sa ifrån. Det var medelklassens barn som 2011 gick ut på gator och torg med krav på en avgiftsfri och bra utbildning. Concertacion med en progressiv tilltal kunde under 20 år styra eller dämpa det sociala missnöjet. Men den nuvarande högerregering, utan band till folkrörelser och som i stort sett följt samma politik, kunde inte stoppa en radikalisering av folkopinionen med enorma studentprotester, fackliga strejker och en växande krav på statliga regleringar av ekonomin.

Den nya koalitionen Nueva Mayoria kommer att vinna både president- och parlamentsvalet. Det är en nygammal Concertacion (socialdemokrater och kristdemokrater) i allians med vänsterkrafter (vänstersocialister och kommunister) som åtminstone i sitt program "hörsammat" kraven från folkopinionen. Den kommande presidenten Michelle Bachelet från 2013 är inte samma Bachelet från 2006-2010. Hennes nya program har tre centrala reformer, en avgiftsfri utbildning, en ny konstitution och en skattereform som ska finansiera kommande sociala reformer. Mätningar ger Bachelet mellan 48-54%. Når hon idag över 50% av rösterna väljs hon direkt till president. Annars görs en andra omgång.

Valet idag söndag kommer att förändra spelplanen
- den nygamla koalitionen Nueva Mayoria (NM) har åtminstone i valprogrammet sagt sig vara beredd att göra upp med Pinochet. En ny demokratisk konstitution med ett proportionellt valsystem, statens roll i ekonomin stärkts bl a med en statlig pensionsfond, en skattereform som höjer bolagskatten till 25% för att finansiera reformer inom utbildning (avgiftsfri) och hälsovård. Reformer inom arbetsrätten kommer att stärka både kollektivavtal och fackföreningar. Den nya regeringen kommer ha som främsta mål att bekämpa den stora ojämlikheten.

- Dock kommer reformtakten att bestämmas av hur det går i parlamentsvalet och de interna styrkeförhållanden. Mycket pekar mot att vänstern inom koalitionen får bra resultat (socialister och kommunister) och de socialliberala tappar. Men inom NM finns krafter som kommer att söka allianser med den liberala högern i opposition för att begränsa eller stoppa reformerna.

- Högern splittras. Pinochet-högern kommer att förlora stort. Presidentkandidaten Matthei, dotter till juntamedlemmen Fernando Matthei, kommer få det sämsta valresultatet (20-25%) för högern sen 1964. Högerpartiet UDI med starka band till militärerna från diktaturen kommer för första gången på 23 år att minska sitt stöd. På uppgång är en liberal höger, med nuvarande presidenten Piñera som ledande figur, som representerar den ekonomiska eliten men som tar avstånd från Pinochet och diktaturen och som även kritiserar den extrema nyliberalismen. Denna liberala högern kommer att formera sig tillsammans med krafter från gamla Concertacion som inte gillar "vänstervridningen" i den kommande regering.

- Bachelet kommer att tvingas att gå till mötes en stark folkopinion. Ca 80% vill ha en ny konstitution och en avgiftsfri utbildning. Under valrörelsen har uppmaningen att skriva i valsedeln AC (Författningsförsamling som ska skriva en ny konstitution) fått mycket stöd. De utomparlamentariska rörelserna som studenter och facket har stärkt sina positioner och har även kanaler in i den nya kommande regering. De kommer knappast ge vika i sina krav eller förhandla bort lovade reformer. Även den i valet liten vänsterrörelsen (med presidentkandidater Claude och Miranda 4-6%) och som står utanför NM har en viss kraft att mobilisera en betydande folkopinion för en ny konstitution och sociala reformer.

från protest till alternativ, intervju med Vallejo

Läs här en intressant intervju i BBC med den chilenska studentledaren Camila Vallejo.

After close to six months of protests, the student movement, which is demanding free public education, continues shaping the country’s political agenda. A new 48-hour strike begins this Tuesday.

Students, professors, environmentalists and the Central Unitaria de Trabajadores, one of Chile’s principal unions, support the protest, which will include as its central event a demonstrations scheduled for Wednesday afternoon.

On the day before these mobilizations, BBC World spoke in Paris with Camila Vallejo, president of the Federación de Estudiantes de la Universidad de Chile and one of the most visible faces of the movement.

Vallejo, a 22-year-old student of geography, has been in Europe since Friday along with three other Chilean student representatives to present their demands and to attempt to internationalize the movement.

You traveled to Europe to meet with international organizations and with intellectuals. Of the advise the intellectuals have given you, which do you like the best?

The philosopher Edgard Morin gave us confidence. He told us that higher education cannot be tied to the market, but that public education has to be guaranteed because countries need it in order to develop.

And Stéphane Hessel (author of the book Indignez-Vous! or, in English translation, Time for Outrage) urged us to strengthen communications and to instil our ideas at a world level, to spread our proposals through all the media.

Speaking of Stéphane Hessel, do you believe the Chilean student movement is connected in some way with social movements like the indignados and Occupy Wall Street?

The Chilean student movement does not spring from the indignados. It is not a spontaneous movement, but a long process based on a profound analyis of what is happening in Chile, of the injustice.

We understand the struggle of the indignados but in Chile we have gotten past discontent. Now we have to look forward and to construct an alternative for the country.

Taking into account that there are already student protests in other countries, how do you believe the movement can be internationalized?

The different movements, in Chile, Colombia, Brazil, France, Spain, do not spring up as copies but because they have particular concerns.

But they are visualized as a whole. It is the struggle of those who have awakened to construct a different model of society at national and international levels. There is a coherence, which is resistance against the privatizing model or an advance toward the conquest of this right.

In France, we met with the UNEF (Union Nationale des Étudiants de France). They made us aware of the consciousness-raising they are carrying out in order to resist the concealed privatization the government is engaged in. We are involved in different processes but we have the same objectives and there are ties of international solidarity among the youth.

What educational model do you envision for Chile?

No student has wanted to copy anything. Chile is thinking within its own model, which would allow the integration of everyone and is free. We want education that can transform the society and that can develop professionals capable of building democracy.

How do you see the future of the student movement?

The student movement is being debated at a decisive juncture, after five months of mobilization. We have to think about how to advance tactically so it will continue.

These days, the dialogue with the government has broken down. They are going to work the reforms of the student scholarships and they are excluding us from these discussions, which they want to send to Parliament.

So regardless of how much we trust the Parliament, we are going to have to work on them. We want them not to pass the budget law of the nation while there are no bills on educational matters that are mutually agreeable to the students.

Don’t you think your advocacy is detrimental to the student movement as a whole?

The personalization of the movement is due to politicians and the communications media. It is a strategy used frecuently with those who arise with social demands. It is used a lot in Chile and I believe in other countries of the world as well.

In Cuba they talk about castrismo, in Venezuela about chavismo. Everything is personalized around the supposed leaders and what is not seen is that it is a process shared by the majority. Basically, they try to destroy them and in the process bring down the movement.

So we have been more vulnerable this way. They have accused me of being manipulated by the Communist Party, of charging for the interviews I give. They have told me that I am profiting from all this.

You are about to graduate. Are you thinking of continuing in the movement regardless?

I am going to continue particiapting on the student question, depending on the next FECh elections. Together with all my comrades who are not visible, we are going to be constructing. And we want to plan this movement politically because for the first time the demands of one sector have become a social movement that includes many sectors.

Are you thinking of a political career?

I am an activist, I am prepared to place myself at the service of the needs for construction, which this movement needs so much, like anyone else .

In the context of the coming elections, I believe that it is not something that is particularly mine but that the youths have to register as candidates for city councils. Let them dispute in the municipalities with the right, who are not in agreement with responding to our demands, which are just.

Now the young are getting interested in politics and they have to assume this responsibility. We have to take charge and to carry out a project built through participation. So we have to have a vocation for power, in the good sense of the word.

Lärarfack o studenter folkomröstar om utbildning

Lärarfacket och studentrörelsen i Chile anordnar i två dagar en folkomröstning om utbildningssystemet i Chile. Hundratusentals chilenare har hörsammat rörelsens initiativ.

De fyra frågor som chilenarna ska svara på i folkomröstningen med ja eller nej är

1. Gratis skolsystem (idag finns skolavgifter)

2.skolor och gymnasier ska återgå till staten (idag administreras de av kommunen och företag)

3. profit i utbildningssystemet (idag tillåtet)

4. folkomrösta om utbildningsreform (det vill inte regeringen)

läs mer här

Rapport från vinrankornas skuggsida

År efter år exporteras allt mer vin till Sverige. Förra året drack vi 13 miljoner liter chilenskt vin. Men få känner till under vilka omständigheter vinet produceras. Sonia Sagrado rapporterar från Chile om vinproducenternas arbetsvillkor, låga löner och förföljelser av fackliga aktiva. läs mer i Expressen

Kraftverksdammar förstör världens tredje största sötvattenreserv

Beslutet att bygga fem vattenkraftverk i två av Patagoniens största floder Baker och Pascua, s.k. Projektet Hidroaysén, har mötts av omfattande protester från ursprungsfolk, miljörörelsen och lokal befolkningen i Chile.

Projektet Hidroaysén kommer att påverka den tredje största reserven av sötvatten i världen. Glaciärvatten som störtar nerför Anderna och slingrar sig fram genom orörda och obefolkade skogar med en unik flora och fauna som rinner ut i Stilla havet.

De fem kraftverksdammar som planeras kommer att översvämma ett område på 6 000 hektar skogsområde med en stor ekologisk betydelse, jordbruksmark med boskap och endemiska arter i ett av de sista orörda ekosystemen i världen. Projektet kommer att rubba den ekologiska balansen och hota den unika floran och faunan. En dödsdom mot en av världens sista bevarade vildmarker.

Detta kommer att orsaka en massiv avskogning och en fördrivning av bönder och ursprungsfolk.

Projektet Hidroaysén beräknas komma att kosta omkring 3,2 miljarder dollar. Bakom finansieringen av vattenkraftverken finns stora transnationella bolag som Endesa, ENEL och Transelec, men också chilenska bolag med historiska kopplingar till Pinochetdiktaturen.

Argumentet för det jättelika kraftverksprojektet är att fördubbla Chiles energiproduktion de närmaste tio åren. Men efterfrågan kommer i huvudsak från den växande och vinstdrivande gruvindustrin som i sin tur utgör ett stort miljöproblem i norra delen av Chile. Den chilenska regeringen prioriterar en omfattande miljöförstörelse istället för att hitta alternativ för att utveckla förnybar, billigare och renare energi, ex sol- och vindenergi. Med projektet Hidroaysen ger nationella och regionala myndigheter efter för påtryckningar från gruvindustrin och el-och industrisektorn.

De omfattande protester är också en kritik mot den nuvarande tillväxtmodell baserad på utvinning av naturresurser och mineraler. En kortsiktig, ekologiskt ohållbar modell.

Ställ krav på Chile, Reinfeldt!

Inför statsminister Fredrik Reinfeldts besök i Chile ipå torsdag har vi överlämnat ett brev till statsministern med uppmaningen att lyfta Mapuchefolkets situation. Brevet har skrivits under av riksdagsledamöter, EU-parlamentariker, kulturarbetare och en rad organisationer.

Vi uppmanar Statsministern och den svenska regeringen att i möten med Chiles president Sebastian Piñera och med de chilenska myndigheterna ta upp frågan om övergrepp och kränkningar som begås mot mapuchefolket. Den chilenska statens beslut och agerande kränker mapuchefolkets rättigheter och strider mot ILO:s konvention 169 om ursprungsfolkens rättigheter.

Vi vill att Statsministern uppmanar till:
- respekt för mapuchefolkets rättigheter enligt ILO:s konvention 169
- en rättvis och offentlig rättegång för alla mapuchefångar
- avskaffande av Pinochetdiktaturens så kallade antiterroristlagar

läs mer på Newsmill

vino tinto på systemet under slavförhållanden

Här kommer en uppmaning att dricka vin med gott samvete.

Vi skriver i SVT Debatt om att systemet säljer vin som produceras under omänskliga förhållanden. Vi tar upp två falla, Sydafrika och Chile. Osäkra korttidskontrakt, långa arbetspass upp till 16 timmar, många gånger i stekande sol utan tillgång till skugga på sommaren och vintern i regn och kyla. Övertidsersättning betalas sällan ut, arbetare svartlistats för att de bildat fackföreningar.

Det är på tiden att vi konsumenter tar större ansvar för arbets- och levnadsvillkoren på vingårdar Ingen tjänar på bojkott, men desto fler på att ställa krav.

Storpolitik när Bielsa avgick som landslagstränare

Sorglig historia i den chilenska fotbollen som sedan i november befinner sig i ett "politiskt" kaos. Allting började med att högern och den nya presidenten Sebastian Piñera ville få bort den framgångsrike Marcelo Bielsa som tränare i den chilenska fotbollslandslaget. Den populäre Bielsa står politiskt till vänster och har i sitt hemland Argentina engagerat sig mot diktaturens brott. Inte alls passande när högern nu ska regera Chile.

Bielsa som tränare lyfte den chilenska fotbollen, införde nya träningsmetoder och taktik och landslaget kom tvåa i det annars svåra sydamerikanska kvalet till VM i Sydafrika. Väl i VM gjorde Chile succé. Som fotbollskanalen skrev "Chile charmade en hel värld med sitt härliga offensiva spel under VM i somras".

Hyllad i både i Chile och fotbollsvärlden gjorde det inte lätt för högern att få bort honom. Så man började med att gå till attack genom att först få bort ordföranden i fotbollsförbundet och Bielsas bundsförvant Harold Mayne-Nicholls.

De stora fotbollsklubbarna kuppade valet av en ny ordförande, Jorge Segovia, affärsman, spanskättling och närstående högerpresidenten Piñera. Vad som nu kommit fram är att även Piñera, som äger 14 % av aktierna i Chiles största fotbollslag Colo Colo, ringde runt till de mäktiga fotbollsbaroner för att säkra sig om valet av Segovia, som för övrigt representerar de stora klubbarnas intressen. Bielsa hade inför ordförandevalet sagt att han inte tänkte vara kvar i landslaget om klubbarna valde Segovia. Sagt och gjort. Klubbarna valde Segovia och Bielsa avgick.

Men fotbollsfansen blev inte glada och Piñera fick sin första politiska kris. Populariteten sviktar för första gången sedan valet. Dessutom har Segovia som lovat men misslyckats värva förre Barcelona-tränaren Rijkaard fått rättsliga förhinder för att bli ordförande. Nu ska Bielsa coacha landslaget i en match i USA. Vad som händer därefter är storpolitik. Piñera, även kallad Chiles Berlusconi, har det inte lätt i fotbollen.

Deutschland über alles, ännu inte riktigt rumsren

Gamla spöken går igen i Tyskland och Europa. Inte nog med att Merkel nu dödförklarat multikulti-samhället och misstänkliggjort gastarbeiter, har Chiles president Piñera, en högerpolitiker arvtagare av Pinochet, begått en pinsam blunder när han gästade fru Merkel. Inspirerad av de nationalistiska vindarna som blåser i Europa, skrev Piñera i Tysklands officiella gästbok "Deutschland über alles", en paroll förknippad med nazismen och inte riktigt rumsren. Inte ännu. Det blev inte så lyckad och tyskarna hälsar att de kommer att riva sidan där Piñera skrev sin lilla hälsning.

Chiles Berlusconi på europeisk charmturné

Chiles president Sebastian Piñera är på europeisk charmturné. Sydamerikas egen Beslusconi har lyckas bra med att marknadsföra sig genom räddningen av gruvarbetarna. Men bakom allt jippo finns flera obesvarade frågor krig gruvdriften och lagstiftningen. Inte enbart i Chile förvisso. Med stigande råvaropriser har gruvdriften i Latinamerika, med stora europeiska investeringar, fått fart, men också riskerna, olyckorna, de dåliga arbetsvillkoren mm. Därför när Piñera kommer hem från turnén har han att ta itu med en svårare bedrift, nämligen det växande kravet på en reglering av gruvdriften. Ett krav som lyfts är att Chile ska ratificera ILO-konventionen 176 som handlar om gruvarbetarnas hälsa och säkerhet.

"Miraklet", som media döpt räddningen, har lagt en medieskugga på en annan stor konflikt i Chile. Mapuchefolkets kamp för sina rättigheter och den långa hungerstrejken av ett 30-tal mapuchefångar. Hungerstrejken som hotade att svärta ner Piñera avbröts när högerregeringen tvingades till en kompromiss att ändra den lagen som kriminaliserar Mapuchefolket och att flytta alla rättsliga processer mot mapuchefångarna från de militära domstolarna till den civila rätten. Eftergifterna från högerregeringen har så klart internt skakat högern men också den nu i oppositionen (tidigare regering) Concertacion som i 20 år vägrade lyssna på Mapuchefolkets krav.

Mer om de chilenska gruvarbetarna och Mapuchefångarna har Lisa Karlsson och jag skrivit i tidningen Norrländska Socialdemokraten.

Militär upprustning i Latinamerika

Colombia spenderar mest i Latinamerika i militära utgifter. Enligt Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) går 3,7 % av landets BNP, över 10 miljarder dollar, till militär upprustning och vapen.

Tvåa i Latinamerika är Chile med 3,5 % av BNP, därefter Ecuador med 2, 8 %, Brasilien med 1,5, Venezuela med 1,4 % och Uruguay med 1,3 %. I absoluta tal, ligger Brasilien i topp över länder i Latinamerika som spenderar mest pengar med en budget på 27 miljarder dollar.

Brasilien ökade sina utgifter under året 2009 med 16 % följd av Colombia och Mexiko med en ökning på 11 % och Chile med 5 %.

Enligt SIPRI noterar Venezuela den största minskningen i Latinamerika med minus 25 %. Även Argentina minskar sina militära utgifter med minus 6,5 %

Jämfört under det senaste årtiondet har Ecuador ökat sina militära utgifter med 241 %, följd av Colombia med 111 %, Chile 48 %, Uruguay 41, Brasilien 39 %, Mexiko med 35 % och Venezuela 27 %.

Enligt SIPRI spenderar den amerikanska kontinenten (inkl USA och Kanada) mest i världen i militära utgifter. Detta i huvudsak för att USA ansvarar för 43 % av världens militära utgifter, 661 miljarder dollar, 4,3 % av landets BNP.

Högern vinner i Chile

Om de första siffrorna håller i sig, kommer presidentvalet i Chile att bli en stor seger för den latinamerikanska högern. När 60 % av rösterna räknats leder högerkandidaten Piñera med 51,87 % mot kristdemokraten Frei 48,12 %. Det är en stor seger för den latinamerikanska högern som varit på tillbakagång i ca 10 år. Författaren Vargas Llosa, idag nyliberalismen intellektuelle riddare i Latinamerika, firar. Det är hans första seger sedan han åtog sig uppdraget att tillsammans med Spaniens fd president Aznar samla den splittrade högern på kontinenten.

Det här är inte ett bakslag för den chilenska vänstern, som nu på allvar börja bygga upp en bred och starkare allians mellan socialisterna (som i 20 år varit i regeringen med kristdemokraterna) och kommunisterna. De senare har nu för första gången representation i parlamentet.

Det är inte heller en seger för Pinochet och hans efterföljare. Piñera har under valkampanjen hållit Pinochet-partiet UDI och gamla fascister på avstånd. Piñera har själv sagt att han röstade nej i folkomröstningen 1989 som besegrade diktatorn.

Det är en seger för den nya "moderna" högern. Som inte vill framstå som fascistisk, som pratar om socialt ansvar och är liberal, som kontrollerar medierna och marknaden.

Men framförallt är det ett stort bakslag för regeringskoalitionen La Concertacion. Maktblocket som tog över makten efter diktaturen för 20 år sedan. En strategisk allians mellan kristdemokrater och socialister. Det är en trött och splittrad regeringsallians som saknar en framtidsberättelse och som är på utgång.

Chile: högern vinner första omgången, men förlorar ändå

Som väntat kommer Presidentvalet i Chile att avgöras vid en andra valomgång den 17 januari eftersom ingen av kandidaterna lyckas få över 50 %. De två kandidater som går vidare till andra omgången är Chiles motsvarighet till Beslusconi, konservative Sebastian Pinera, som äger 4 tv-kanaler (och får stöd så gott som av alla andra privata medier i landet), flygbolaget Lan Chile och t o m Chiles mest populära fotbollslag Colo Colo, och krisdemokraten och regeringskoalitionens kandidat Eduardo Frei.  Pinera fick 44 % av rösterna och Frei drygt 30 %. De två andra kandidaterna som inte går vidare är vänsterliberalen Marco Enriquez Ominami (20 %) son till vänsterledaren Miguel Enriquez som mördades under diktaturen och Jorge Arrate (6 %) från vänsterkoalitionen Junto Podemos.

Så även om högerkandidaten fick 44 % kommer en stor majoritet av rösterna från Marco och Arrate att gå till Frei, som det mindre dåliga alternativet och för att förhindra att högern kommer till makten efter 20 år. 

Annars var den stora nyheten parlamentsvalet att kommunisterna lyckades efter 20 år välja in tre parlamentariker i andra kammaren. Det nuvarande valsystemet som infördes under Pinochet har som syfte att alltid på varje valkrets välja två ledamöter från två olika stora block. På det sättet försäkrade sig Pinochet att högern även vid låga röstetal fick en ledamot i varje valkrets. Och i kammaren är det alltid jämnt mellan blocken även om det kan skilja 10-15 % i rösterna.  Det är ett sjukt system som gjort att även när vänster och kommunisterna i valkretsar fått över 25 % har de inte lyckas välja in en ledamot. Nu har vänstern haft en teknisk överenskommelse med regeringskoalitionen som gjort att de lyckas välja in tre ledamöter. 

Åtal mot militärer i Chile

Jag har i Flamman skrivit en artikel om åtalet mot militärer i Chile.
När domaren Victor Montiglio i förra veckan gav order om häktning av 129 militärer anklagade för människorättsbrott begångna under den chilenska diktaturen, uppdagades att ett flertal av de före detta agenter som ska gripas uppbär fortfarande höga löner från armén och polisen.

Ilich Galdamez, vars pappa häktades och försvann under diktaturen, välkomnar åtalet, men vill samtidigt klargöra att agerandet från de chilenska domstolarna och från center-vänsterregeringen Concertación har att göra med årets presidentval.
– Att det kommer nu, efter 20 år, beror på att högerns presidentkandidat Sebastian Piñera leder stort i opinionsundersökningar och en debatt kring människobrott under diktaturen skadar högerns bild som en modern liberal kraft. Concertacions kandidat, kristdemokraten Eduardo Frei är i behov av allt stöd han kan få från domstolarna för att regeringen inte ska förlora valet i december.

kristdemokrater och kommunister i valallians i Chile

Regeringskoalitionen Concertacion och kommunisterna går nu in i en valallians i Chile för att besegra högern i nästa val i slutet av året. Kommunistpartiet och vänsteralliansen Juntos Podemos Más, som fick 10 % i förra valet, har nu med överenskommelsen med Concertacion (kristdemokrater och socialdemokrater) goda möjligheter att ta sig in i parlamentet.

Valsystemet från Pinochettiden är konstruerat så att två block får var sin ledamot i varje valdistrikt. För att kunna vinna två ledamöter i ett valdistrikt måste koalitionen uppnå minst 67 %. Allt enligt planerna från Pinochet, har därför högern och Concertacion fått var sin ledamot per distrikt och de partier utanför dessa två block med ca 15-20 % har hamnat utanför parlamentet.

Men även regeringskoalitionen har drabbats av detta valsystem. Högern har med ca 15 % färre röster än regeringskoalitionen fått samma antal ledamöter i första kammaren och lyckats blockera alla lagförslag som Concertación inte gjort upp med dem. Kommunisterna och vänsterkoalitionen som i vissa valdistriktet fått 20-25 % har inte kunnat välja in någon representant i parlamentet.

Med valalliansen mellan kristdemokraterna, kommunisterna och socialdemokrater räknar man kunna få över 67 % i åtminstone 20 valdistrikt och ta hem bägge ledamöter. Kommunisterna och kristna vänster i vänsterkoalitionen har möjlighet att få mellan 5-10 ledamöter.

Annars är valkampanjen i full gång. Regeringskoalitionen, och i huvudsak socialdemokraterna i socialistpartiet, har en rejäl kris med tre presidentkandidater som vägrar ge vika för Concertacions officiella presidentkandidat, kristdemokraten Eduardo Frei. Bland socialistkandidaterna finns Marco Enriquez-Ominami, parlamentariker och son till den legendariske ledaren för (gerillarörelsen) MIR Miguel Enriquez. Han får i opinionsundersökningar ca 20 % och hotar såväl högerns kandidat (tv-magnaten) Piñera som får ca 35 % som Frei med ca 30 %. Enriquez-Ominami har mycket stöd bland unga väljare. En annan kandidat från socialistpartiet är Arrate som under 80-talet ledde partiet in i socialdemokratin och som efter Pinochettiden varit minister och ambassadör. Arrate har de senaste åren vässat sin kritik mot nyliberalismen och är nu presidentkandidat för vänsteralliansen Juntos Podemos Más. En tredje socialist i presidentkampanjen är parlamentarikern Navarro som nu bildat ett eget parti MAS och som alla räknar med att så småningom ska alliera sig med Juntos Podemos Más. Arrate och Navarro har ca 2-3 % stöd.

Skyltfönstret Chile kriminaliserar ursprungsfolken

I Sydamerikas skyltfönster Chile sker systematiska övergrepp mot ursprungsfolkens rättigheter. Nyligen sköts 22-årige Matías Catrileo Quezada ihjäl av chilensk polis när han försökte försvara Mapuchefolkets rätt till mark de besitter sedan urminnes tider. Tidigare mördades 17-åriga Alex Lemun i händerna på den statsapparatens väpnade styrkor och hans mördare har ännu ej ställts till svars.

Mapuchefolket protesterar mot den generösa ”liberalisering” av deras mark som exploateras av transnationella bolag för vattenkraftverk, pipelines, sopstationer och laxodlingar. Förutom att fördriva ursprungsfolken från sin mark pågår en enorm miljöförstöring. I synnerhet har många miljöaktivister uppmärksammat förstörelsen av glaciären Pascua Lama.

Och ursprungsfolkens motstånd har besvarats av den chilenska statsapparaten med kriminalisering av protesterna, anmärkningsvärt är att det görs genom att använda sig av Pinochets antiterrorist lagstiftning. Den kristdemokratiska/socialdemokratiska regeringen struntar i rekommendationer om respekt för mänskliga rättigheter från såväl FN:s speciella rapportör för Ursprungsfolksfrågor som från FN:s Kommission för Mänskliga Rättigheters uttryckt.

Den 10 oktober inledde en grupp politiska fångar ur Mapuchefolket en hungerstrejk. Deras krav är respekt för sitt folks rättigheter och egna medborgerliga rättigheter. Men trots deras akut svåra hälsotillstånd efter tre månaders hungerstrejk har regeringen Bachelet valt att inte befatta sig med deras krav. En av dem som hungerstrejkar är Patricia Troncoso som dömdes till 10 år i fängelse med hjälp av Pinochets antiterroristlag från 1984.

Destabiliseringskampanjen fortsätter

Destabiliseringskampanjen som pågår mot Venezuela följer gamla mönster som mot Nicaragua och Chile. Det är ingen slump. När Nicaragua utsattes för liknande destabiliseringskampanj och de demokratiska krafterna anklagade Reagan-administrationen för att ligga bakom sa många (även i Sverige) att det var "kommunistisk propaganda". Idag kan ingen förnekade det, det finns mycket skrivet och många avslöjanden som visar hur CIA finansierade kampanjen (köpte bl a journalister och media) för att störta sandinistregeringen och ge stöd åt Contras mördarband. CIA:s inblandning i Venezuela är uppenbar. Igår avslöjades att CIA:s chef för Latinamerika Bowen Rosten befinner sig i Caracas på "studiebesök". Bland annat finns han på bild i en av oppositionens demonstrationer.

Återigen är det viktigt att poängtera hur den venezolanska massmedian aktivt deltar i destabiliseringskampanjen. I dagarna har flertalet tv-stationer/tidningar manipulerat informationen med syfte att skapa kaos och våldsamma konfrontationer. TV-stationen Globovisión visade häromdagen "helt plötsligt" under sin rapportering av demonstrationerna ett bildinslag med mordförsöket på påven Johannes Paulus II med bakgrundsmusik av Ruben Blades "det här slutar inte här". CNN fortsätter att visa prov på sin "opartiska" rapportering, nu visades ett nyhetsinslag med ett bildmontage med Chavez tillsammans med en al-Qaidaledare. Även spanska TVE gör sina "misstag", i tisdags när man rapporterade om läget i Venezuela visades bilder från en demonstration i Brasilien. USA-juristen Eva Gollinger avslöjade i veckan att "Reporter utan gränser" får pengar från Bush-administrationen (från NED och USAID) för att driva kampanjer mot Venezuela.

Media har hela tiden använts för att manipulera och skapa kaos. Den misslyckade statskuppen i april 2002 mot Chavez var samtidigt en mediakupp. De största TV-stationerna och dagstidningarna deltog aktivt i förberedelserna av kuppen och under kuppdagarna. Se här filmen The revolution will not be televised.

Ernesto Cardenal (poet, författare, präst och tidigare kulturminister i sandinisternas regering i Nicaragua) kan berätta i sin bok "La Revolución perdida" om hur den största dagstidningen La Prensa (som tillhörde högeroppositionen) under sandinisternas revolution publicerade mot betalning oavkortade rapporter skrivna av CIA. La prensa omvandlades till en språkrör för USA:s krigsföring mot det fattiga Nicaragua. I The Washington Post bad Chefredaktören Chamorro om USA:s direkta militära och ekonomiska ingrepp för att störta sandinisterna. CIA:s inblandning och finansiering av media under sandinisternas styre har avslöjats bl a av dåvarande tidningsdirektören för La Prensa Pablo Antonio Cuadra och av en av ägarna Ligia Chamorro, förresten båda kusiner till Cardenal.

Chile är ett annat skräckexempel på hur media används för att destabilisera demokratier. I senatorns Franck Churchs kartläggning av CIA:s verksamhet i Chile "Covert action in Chile" kan man läsa hur CIA finansierade den största dagstidningen El Mercurio och ett flertal radiostationer för att propagera mot och svartmåla Allendes regering.

Pinochet är död, högerns "godartade" terror lever ännu

Idag begravdes Chiles diktator Pinochet. Barnbarnet Augusto Pinochet Molina, kapten i Chiles armé, var en av dem som höll tal. Han sa att Pinochet var en man som under "det pågående kalla kriget besegrade den marxistiska modellen (...) inte genom val utan via väpnade medel" .

Rak på utan att vara politisk korrekt säger en representant för Chiles mäktiga armén det som andra på högerkanten i tysthet velat säga, nämligen att det var rätt att genomföra statskuppen den 11 september 1973, att det var berättigad att begå fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter, att det var rätt att systematiskt använda tortyr och mörda tusentals människor. Allt detta var nödvändigt för att rädda landet från kaos och kommunismen. Den "godartade" terrorn, som användes under lång tid i diktaturernas Latinamerika, tillämpas idag av USA i Irak och hyllas av bombhögern i Sverige. Principen är att det finns lägen då terror är nödvändig.

Så ursäktades statskuppen i Chile av Svenska Dagbladet, en ledare från den 12 september 1973 menar att "Både faktiskt och ekonomiskt hade läget i Chile blivit ohållbart", dagen efter den 13/9-1973 skriver samma tidning att "När militärerna slog till var tillståndet i landet kaotiskt och ekonomin lamslagen". DN:s Latinamerikakorrespondent Nathan Shachar har tidigare i Moderna Tider (nr 95) också ursäktat kuppen med att landet befann sig i ett ohållbart tillstånd.

Den chilenska arméns hyllning till Pinochet är en varning och markering till alla vänsterregeringar i Latinamerika. Högerns valförluster på kontinenten kommer inte att stå obesvarade, i Venezuela har man med USA:s hjälp redan försökt störta den valde presidenten Chavez (läs Sydsvenskans Per T. Ohlsson försvar av kuppen) , i Bolivia har högern och delar av armén ett flertal gånger hotat den nyvalde presidenten Evo Morales med en statskupp, även den nyvalde presidenten i Ecuador Correa hotas och Ortega i Nicaragua varnades redan innan han blev vald till president. För även om Pinochet är död och begraven är principen om den "godartade" terrorn levande i den latinamerikanska högern.

Skvaller från presidentinstallationen i Chile

Riksdagsledamoten (v) Rosssana Dinamarca bloggar från presidentinstallationen i Chile. Läste i dagens chilenska La Nacion skvaller om mottagandet av de internationella gästerna vid installationen på kongresshuset. Venezuelas Chavez liksom Brasiliens Lula fick varma applåder och många trängdes för att få prata med dem. Bolivias president Evo Morales fick stående ovationer. Lula hälsade honom välkommen med en stor kram. Annat var det när USA:s Condoleezza Rice gjorde sitt intåg, inga applåder inga kramar, hon satte sig på 4:e raden och gick ut bakvägen efteråt. Det säger lite om hur styrkeförhållandena har förändrats i Latinamerika.