Colombia slut på 50-årigt krig

Äntligen har parterna lyckas enas om ett definitivt slut på kriget i Colombia. Officiellt kommer denna del av fredsavtalet att skrivas under på torsdag. Detta efter drygt 3,5 år av förhandlingar i Havanna, Kuba. Till Havanna förväntas komma FN:s Ban Ki-moon, Chiles president Michelle Bachelet, Venezuelas president Nicolas Maduro och även representater för Norges regering. Kuba, Chile, Venezuela och Norge har varit garanter och medföljare i fredsförhandlingarna.

I Fredsavtalet kommer det att framgå tydligt hur det ska gå till med både eldupphör och FARC-gerillans avväpning. Dessa två punkter tillsammans med rättvisa och straff för krigsbrott har varit de mest svåra att komma igenom.

Hela fredsförhandling innefattar 5 olika överenskommelser. Tidigare har parterna kommit överens om jordreform, gottgörelse för krigets offer, politiskt deltagande och bekämpning av knarkhandel.

Den som avslutas nu består av tre punkter
1. definierar vilka områden där verifikationen av avväpningen av FARC ska ske. Verifikationen som kommer att förvaltas av FN kommer att ta sex månader.
2. tidplan för eldupphör och avväpning 
3. säkerhetsgarantier för gerillasoldaterna

Colombia – ett fredsavtal senast 23 mars 2016

Ett fredsavtal ska skrivas under inom sex månader mellan den colombianska regeringen och gerillan FARC.  Det är det viktigaste genombrottet sedan fredssamtalen inleddes i Oslo i oktober 2012. Igår i Havanna satte den colombianska regering och FARC den 23 mars 2016 som sista datum för att skriva under ett fredsavtal.  Efter att parterna undertecknat fredsavtalet ska FARC inom sex månader lägga ned vapnen.
Freden i Colombia kan därmed inom en relativt kort tid bli en verkliget och Latinamerikas sista och kanske mest blodiga krig få ett slut. Under de över 50 åren med krig har över 200 000 människor mördats och 7 miljoner tvingats fly. Tillsammans med Sudan och nu Syrien har Colombia den högsta andelen intern flyktingar i världen.

Latinamerika, genom UNASUR och i huvudsak med aktivt deltagande från Kuba, Venezuela och Chile, med stöd från Norge har varit garanter för att fredssamtalen kunnat utan märkbara avbrott genomföras i Havanna. Det visar också på att aktivt regionalt deltagande är mycket mer effektivt än utomregionala stormakter som många gånger bevakar sina geopolitiska intressen. Det kan vara ett bra utgångsläge för andra krigsdrabbade regioner i världen.

Om allting går i hamn kommer fredsuppgörelsen att betyda enormt mycket för Colombia men också för hela regionen som får slut på det sista regelrätta krig i kontinenten. Det blir historiskt att Latinamerika för första gången i hela sin historia kommer att leva utan krig.

Svensk-colombianske journalisten Joaquin Perez Becerra äntligen fri

Svensk-colombianske journalisten Joaquin Perez Becerra sattes igår på fri fot efter tre år i fängelse i Colombia. Joaquin sökte en fristad i Sverige på 1980-talet flyende mord och massaker. Liksom många andra colombianer var Joaquin politiskt aktiv i vänsteralliansen Union Patriotica vars medlemmar, allt från presidentkandidater (3 stycken) till fullmäktigeledamöter mördades. Över 4 000 medlemmar i Unión Patriotica mördades av den colombianska regimen.

Han fortsatte sitt politiska arbete via en nyhetsbyrå ANNCOL och en närradiostation Cafe Stereo. För tre år sedan på väg till Venezuela utlyste Interpol en häktningsorder. Han anklagades av den colombianska regeringen för att vara chef för FARC-gerillan i Europa. När Joaquin anlände till Venezuela häktades han och därefter deporterades till Colombia och till ett säkerhetsfängelse. Han åtalades och dömdes till 8 år för samröre med gerillan. Den colombianska regimen använde som bevis mot Joaquin "e-post" som skickats från en av FARC-ledarna till en person i Sverige med ett aliasnamn som skulle föreställa svensk-colombianen. Det finns även en bild som publicerades i regeringstidningen (och som ägs av presidenten Santos familj) El Tiempo som ska ha visat svensken tillsammans med en gerillaledare. Dock har sådana bilder visat sig tidigare vara fejkade (ett bra ex är en journalist från Telesur som satt i isolering anklagad med ett liknande foto och som senare visade sig vara feijk).

För två dagar sedan beslutade den colombianska Högsta Domstolen att neka till brott då bevisningen varit bristfällig. Han sattes igår ikväll på frifot. Hemma väntar familjen och hans vänner som kämpat för hans frigivande.

Ny överenskommelse i fredssamtalen i Colombia

Den andra rundan i fredssamtalen i Havanna mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan avslutades idag med en överenskommelse som handlar bl a om FARC:s deltagande i politiken i Colombia. De fyra centrala punkter i avtalet är följande:

1. Upprättande av tillfälliga valdistrikt i de områden värst drabbade av kriget. Dessa områden/valdistrikt kommer ha egna representanter i parlamentet under en begränsad period.

2. Garantier och säkerhet för FARC:s politiska rörelse.

3. Upprättande av en kommission som ska se över regler för politiska partier med syfte att göra det enklare för oppositionen att organisera sig och delta i politiska val. Kommissionen kommer att sammankalla de politiska partierna till ett konvent, i synnerhet de som idag befinner sig i opposition ska höras.

4. Det kommer att upprättas försoningsråd för att främja en tolerans och försoningskultur i landet.

Genombrott i förhandlingarna

”Historiskt” och ”ett tydligt genombrott”, så beskrivs den första överenskommelsen som nu kommer ut från fredsdialogen i Havanna mellan den colombianska regeringen och Farc- gerillan. Efter sex månader har partnerna lyckas komma överens om jordfrågan, kanske den svåraste punkten av de sex punkter i dagordningen. Gerillan hade implicit villkorat en fortsatt dialog med en uppgörelse i denna fråga. Nästa punkt i dialogen är gerillans deltagande i politiken.

Jordfrågan eller utvecklingen i landsbygden har inte varit sprängstoft i varken media eller i den politiska debatten i Colombia. Men för gerillan, som har sitt ursprung i landsbygden och sitt starkaste stöd där, har en ”jordreform” varit strategisk viktig för att legitimera sitt deltagande i en fredsprocess.

Överenskommelsen i denna första punkt i dagordningen är i huvudsak följande

• En småskalig jordreform som gör det möjligt för småbönderna att få tillgång till mark. Det skapas en markbank för en jordfördelning till jordlösa. Bondereservatens status upphöjs.
• inrättande av ett flertal utvecklingsprogram.
• satsning på infrastruktur och markanläggning.
• satsning på social utveckling: hälsa, utbildning, bostäder, fattigdomsbekämpning.
• Främjande av jordbruksproduktion. Riktat stöd, subventioner, krediter
• Satsning på matsäkerhet

Utan tvekan har gerillan hittills fått bra utdelning av fredsdialogen. Bl a Internationell legitimitet som de förlorade under 2000-talet med Uribe som med hjälp av Bush lyckades peta in gerillan i en internationell (USA, FN och EU) terroristlista. Mediauppmärksamhet i Colombia och i världen där de inte enbart pekats ut som knarkgerillan utan fått prata politik. Gerillan har även, precis som fd presidenten Uribe påpekar, återigen positionerat sig som en politisk aktör i landet.

Regeringen har starkt behov av att kunna visa konkreta resultat från fredsdialogen med FARC. Starka krafter inom högern (med Uribe i spetsen) har öppet motsatt sig dialogen och ett misslyckande redan här hade gett kritikerna vatten på sin kvarn. Men regeringen räknar kallt med att få sin utdelning längre fram i dialogen. Nästa punkt, gerillans politiska deltagande, kommer bli ett politiskt sprängstoff i städerna och i landets urbana medier. Regeringen vill här rama in gerillans agerande och förväntas ställa hårda krav. Redan 11 juni börjar nästa förhandlingsomgången.

Ska gruvnationen Sverige lära av Colombia?

Den svenska gruvbranshen öppnar stort denna vecka med "Sverige har goda förutsättningar att växa som gruvnation" och "Med rätt förutsättningar kan 50 000 nya jobb skapas". I en nyutkommen rapport lovar SveMin, branschorganisation som samlar 40 gruvor, mineral- och metallproducenter, både guld och gröna skogar. SveMin sätter egentligen bara ord och snurr på en redan pågående expansion och utveckling. Sverige är redan en "gruvnation" och hör till de främsta producenterna av metaller inom EU. Men med en ökad internationell efterfråga finns här en "guldgruva" som väntar på att bli exploaterad. 

Branschens vision är att Sverige fram till 2025 kan trefaldiga sin gruvproduktion. För detta krävs både kompetens, infrastruktur och en effektiv tillståndsprocess. Och här kommer en nyhet, nämligen att branshen menar att Sverige bör lära sig av andra länder som Brasilien, Kanada och (suprise!) Colombia. 

Man häpnar! Colombia, som enligt SveMin nu arbetar "fokuserat för att realisera branshens potentiella tillväxt". Två saker nämns om Colombia (som Sverige borde lära av?),  satsning på infrastruktur och ändring av lagar och regleringar. 

Visst, Colombia kom, mycket pga kriget, efter i den stora gruvindustriboomen i världen och Latinamerika, men har nu med råge knappat in. Landets högerregering har bestämt att energi och gruvindustrin ska vara "loket för landets utveckling". Idag är Colombia Latinamerikas störste kolproducent och tio i världen, planerna för guldutbrytningen är att på sju år producera 80 ton per år   och oljan (även gas) ska produktionen öka på några år till 1,4 miljoner fat. 

Vägen hit har kantats av enorma uppoffringar av lokalbefolkningen, en ofantlig miljöförstöring och framförallt en horribel historia av markkonflikter. I siffror, av landets totala 114 miljoner hektar är 8,4 miljoner i händerna på gruvindustrin och 37 miljoner hektar för olje- och gasutvinningen. Det är 40% av landet. Från 2002 till 2010 utfärdades 8 928 exploateringstillstånd för ca 4,8 miljoners hektar och 20 000 tillstånd är under prövning. Enligt gruvfacket Sintraminercol kommer  87 % av landets internflyktingar och 80 % av de registrerade brotten mot mänskliga rättigheter från energi och gruvområden (som annars är 35 % landets territorium). Ekosystem såsom vattenkällorna "páramos", national parker, ursprungsfolkens territorium, afrocolombianernas mark tas i anspråk utan att respektera varken egendom eller lagar, med våld och med hjälp av paramilitärer.

Lagändringar och avregleringar i Colombia som SveMin nämner som bra exempel har öppnat för utländska bolag och kapital. Investeringar på ca 11,9 miljarder dollar på 5 år. Idag utgör de utländska bolagen 43% och staten agerar enbart som lagstiftare och garant. Men även skatteuttaget har förändrats för att "öka konkurrenskraften". I Colombia är vad som kallas "The government take" ca 22%, men om man drar bort bolagens skatteavdragen minskar det till 10%. Om man vidare beräknar landets miljö och mänskliga kostnader så är det nästan, menar experter som Mario Valencia, så att Colombia betalar bolagen för att utvinna olja och guld. 

Colombias väg till fred, förhandlingarna börjar i Oslo

Fredsprocessen mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan, det 4:e försöket på 50 år, börjar ta form. Första datum för förhandlingar är satt till den 8 oktober i Oslo, Norge. Därefter kommer förhandlingarna flyttas till Havanna, Kuba.

Vad som hitills kommit ut är att varje part kommer få ha 10 personer i förhandlingssalen, 5 ordinarie och 5 suppleanter. Totalt får varje part ha med sig ett förhandlingsteam på 30 personer. Vilka som ska vara med i parternas start-10 meddelades i veckan via TV i bästa "Oscarsgalan".

I onsdag presenterade Colombias president Santos sin start-10. Ett gäng representanter från maktens centra. Förhandlingschefen  Humberto de La Calle är tidigare vicepresident och fd inrikesminister. La Calle har med sig ett gott rykte från den konstituerande församlingen som skrev en ny konstitution 1991. Santos garderar sig också gentemot polisen och militärerna genom att ta med två hårdningar i start-10, fd polisdirektören Oscar Naranjo och generalen Jorge Mora. Den sista nära allierad med fd presidenten Uribe, den enda som offentligt har avvisat en fredsförhandling med FARC. Även näringslivet har sin represent, Luis Carlos Villegas. Santos egna spelare i teamet är de fram till nyligen ministrar Frank Pearl och Sergio Jaramillo.

Igår var det FARC:s tur. Från Kuba och även det TV-sänt presenterade gerillan huvudförhandlarna. Chefförhandlare blir Ivan Marquez, medlem i högsta ledningen Sekretariatet och som betraktas som mest skeptisk till fredsförhandlingarna. Marquez har tidigare suttit i Colombias nationalförsamling för Unidad Patriotica, ett parti som ordagrant utrotades av paramilitärer, 2 presidentkandidater Jaime Pardo Leal och Bernardo Jaramillo Ossa, 8 parlamentariker, 13 ledamöter i delstatsförsamlingar, 70 ledamöter i kommunala församlingar, 11 borgmästare och ca 4 000 av partiets medlemar mördades. En annan förhandlare är José Santriz, jurist och en av gerillans ideologer, som tillhör den 30-manna ledningen Estado Mayor. Kanske det mest spektakulära utspel igår på presskonferensen var att FARC vill ha med Simon Trinidad  i förhandlingsteamet, en av gerillans mest kända ansikte, som kidnappades i Ecuador och utlämnades till USA, där han åtalades och fick 60 års fängelse. USA har snabbt avvisat gerillans begäran. Santos säger att Colombia inte kan påverka USA i denna punkt.

De sex punkterna på förhandlingsbordet är

1. Jordfrågan på landsbygden och fattigdomsbekämpning.
2. FARC:s inträde i landets politiska liv
3. Slut på den väpnade konflikten. Avväpning och demobilisering.
4. Sanning och skadestånd för den väpnade konfliktens brottsoffren
5.  Knarkhandel
6. Genomförande, verifiering och kontrasignering av en kommande fredsuppgörelse.

Hemliga samtal med sikte på fredsavtal: Colombia

Det har ryktats länge om  pågående hemliga samtal mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan. Den som först gjorde ryktet till en nyhet var den fd presidenten Uribe som  i öppen konfrontation med presidenten Santos, båda tillhör annars högern i Colombia, har i veckan protesterat högljud mot vad han kallar regeringens "undfallenhet" gentemot "terroristerna".

Idag informerade TV-kanalen Telesur att parterna kommit överens om att starta en fredsdialog med sikte på ett fredsavtal. De hemliga samtalen mellan regeringen och gerillan ska ha initierats i Havanna, Kuba.

Enligt vad som kommit fram ska dialogen äga rum i Norge med start i oktober. Medier i Colombia som under denna vecka spekulerat om samtalen rapporterar att regeringen varken bekräftat eller förnekat överenskommelsen. Dock publiceras idag en undersökning som visar att majoriteten av det colombianska näringslivet vill ha ett fredsavtal.  Det är uppenbart att undersökning kommer i ett läge när Santos behöver allt stöd  när han nu kommer att få stå ut med hård kritik från colombianska extrehögern med Uribe i spetsen.   

Har Sverige finansierat olaglig avlyssning av oppositionella?

Avlyssningsskandalen i Colombia har nu nått USA. Washington Post avslöjar idag att USA:s bistånd, utrustning och träning användes för olaglig avlyssning av hundratals oppositionella politiker, representanter för folkrörelser, journalister, domare och statstjänstemän. "Biståndet" är en del av det stöd som USA ger Colombia på ca tre miljarder dollar för att "bekämpa" narkotika inom ramen för den s k Plan Colombia.

Även Sverige och EU har bidragit till Plan Colombia. Frågan är om Sverige indirekt hjälpt att olagligt avlyssna oppositionella i Colombia?

Sverige inte längre en fristad för colombianer

Sverige hade tidigare en asylrätt som följde Genevekonventionen. I Sverige fick människor på flykt från dödshot, fängelse, tortyr, som förföljdes av odemokratiska regimer en fristad. Så var fallet för tusentals colombianer som flydde från mord och massaker. Många av de var politiskt aktiva i vänsteralliansen Union Patriotica som ställde upp i val och vars kandidater, allt från presidentkandidater (3 stycken) till fullmäktigeledamöter mördades. Över 4 000 medlemmar i Unión Patriotica mördades av den colombianska regimen.

Nu är många av de colombianer som fick en fristad mycket oroliga för att den svenska fristaden inte längre gäller för dem.

Svensken som nu har deporterats från Venezuela till Colombia var en av de colombianer som fick en fristad för 20 år sedan . Han har via en nyhetsbyrå och en närradiostation fortsatt att arbeta politiskt. Han anklagas nu av den colombianska regeringen för att vara chef för FARC-gerillan i Europa. Han förnekar medlemskap i gerillan, däremot säger han att den colombianska regeringen vill åt honom eftersom han arbetar i medier som ogillas av högerregeringen.

Den colombianska regeringen menar att e-post som skickats från en av FARC-ledarna till en person i Sverige med ett aliasnamn ska vara svensken som nu häktats i Colombia. Det finns även en bild som publicerades i regeringstidningen (och som ägs av presidenten Santos familj) El Tiempo som ska visa svensken med en gerillaledare. Dock har sådana bilder visat sig tidigare vara fejkade (ett bra ex är en journalist från Telesur som satt i isolering anklagad med ett liknande foto och som senare visade sig vara feijk).

Ord står mot ord.

Men Sverige har som skyldighet att agera, inte enbart för en svensk medborgare utan också för de som tidigare fått en fristad i landet. I Sverige har inte personen gjort nåt olagligt, att sända radio eller driva en hemsida är inte olagligt i Sverige, och inte heller har svensken öppet visat sitt stöd för gerillan i Colombia eller liknande.

Sverige borde skydda människor som flytt från regimer som begår brott mot mänskliga rättigheter. Jag förstår mycket väl att colombianer som flydde förtryck och krig i Colombia nu känner sig oroliga. Sverige är inte längre en fristad för dem.

Sverige, plats för hemliga samtal Uribe-FARC

WikiLeaks publicerar idag rapporter från USA:s ambassad i Colombia som säger att Sverige var på väg att ställa upp som mellanhand i kontakterna mellan Uribes regering och FARC-gerillan nu i januari-februari 2010. Enligt ambassad-rapporten hade en fd FARC-medlem bosatt i Sverige lämnat ett positivt svar till en fd svensk ambassadör i Colombia om ett möte i Sverige mellan FARC och den colombianska regeringen. FN:s speciella utsände Frank Pearl som informerat USA:s ambassadör i Colombia, ska ha diskuterat detta med den svenska regeringen. Andra rapporter gör gällande att även om Uribe varit skeptisk och offentligt avvisat fredssamtal hade avsikten att föra hemliga samtal med gerillan i Sverige.

valskolk och våld skakar valet i Colombia

Som väntat vann Uribes försvarsminister Santos presidentvalet i Colombia. Men de enda som jublade var den enda rikstäckande dagstidning El Tiempo, som ägs av Santos familj, och den styrande makteliten. Andra omgången präglades i stället av ett valskolk upp till 60 % och av strider mellan gerillan och militärer med ett 10-tal döda.

Med knappt 25 % av stödet i landet (70 % av de 40 % som röstade) kommer Santos fortsätta med militariseringen av landet.

Förtroendekris och mord på fackliga i Colombia

Bra artikel i Arbetaren om presidentvalet i Colombia.

Med ett valdeltagande under 50 procent ser den före detta försvarsministern Juan Manuel Santos, från president Uribes U-parti, ut att gå mot seger i det colombianska valet. Efter en första omgång avgörs det först den 20 juni. Vinner Santos kommer sannolikt den hårdföra och starkt kritiserade säkerhetspolitiken att fortsätta.

En rapport från den internationella fackliga organisationen ITUC visar att morden på fackliga företrädare i världen ökat med 30 %. Förra året mördades 101 människor som engagerade sig fackligt. Värst är det som vanligt i Colombia. Där blev 48 människor, som jobbat för bättre villkor i arbetslivet, dödade förra året. Guatemala intar andra platsen med 16 mördade. Sedan följer Honduras med 12 och Mexico och Bangladesh med 6 vardera.

Israel, Colombia och Afghanistan våldsammaste enligt GPI

Israel, Irak, Somalia, Afghanistan och Colombia är de mest våldsammaste länder i världen enligt en Global Peace Index. Nya Zeeland är det mest fredliga/fridsamma.

Militär upprustning i Latinamerika

Colombia spenderar mest i Latinamerika i militära utgifter. Enligt Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) går 3,7 % av landets BNP, över 10 miljarder dollar, till militär upprustning och vapen.

Tvåa i Latinamerika är Chile med 3,5 % av BNP, därefter Ecuador med 2, 8 %, Brasilien med 1,5, Venezuela med 1,4 % och Uruguay med 1,3 %. I absoluta tal, ligger Brasilien i topp över länder i Latinamerika som spenderar mest pengar med en budget på 27 miljarder dollar.

Brasilien ökade sina utgifter under året 2009 med 16 % följd av Colombia och Mexiko med en ökning på 11 % och Chile med 5 %.

Enligt SIPRI noterar Venezuela den största minskningen i Latinamerika med minus 25 %. Även Argentina minskar sina militära utgifter med minus 6,5 %

Jämfört under det senaste årtiondet har Ecuador ökat sina militära utgifter med 241 %, följd av Colombia med 111 %, Chile 48 %, Uruguay 41, Brasilien 39 %, Mexiko med 35 % och Venezuela 27 %.

Enligt SIPRI spenderar den amerikanska kontinenten (inkl USA och Kanada) mest i världen i militära utgifter. Detta i huvudsak för att USA ansvarar för 43 % av världens militära utgifter, 661 miljarder dollar, 4,3 % av landets BNP.

Högern motsätter sig en fredlig lösning i Colombia

Den lyckade frigivningen av officieraren Pablo Emilio Moncayo ger lite hopp om en fredlig lösning av den väpnade konflikten i Colombia. Farc-gerillan släppte Moncayo efter 12 år i fångenskap. Hans fall blev känd sedan hans far, läraren Moncayo, påbörjade en vandring för fred över hela Colombia. Hans krav är ett s k humanitärt utbyte som innebär att FARC och den colombianska regeringen utbyter fångar. FARC har sagt ja men högerregeringen har tidigare sagt nej och nu ställer sig tveksamt. Idag sitter 22 personer i FARCs fångenskap och 500 FARC-medlemmar i regeringens fängelser. Efter att unilateralt ha släppt en annan soldat i lördags och igår Moncayo har FARC sagt att de inte kommer att släppa fler utan att det kommer till ett humanitärt utbyte. Bollen ligger nu hos Uribes regering. Pappa Moncayo är aktiv i den växande fredsrörelsen Colombianer för Fred som ligger bakom den lyckade frigivningen och som leds av bl annat den liberale senatorn Piedad Cordoba och människorättsaktivisten Ivan Cepeda. Colombianer för Fred kräver ett humanitärt utbyte och en fredlig lösning av konflikten. Ett hinder för fred är att paramilitärerna kontrollerar nu efter det senaste valet 25 % av parlamentet och den som leder opinionsundersökningarna i presidenvalskampanjen är Santos, den mest hårdförde inom högern som tidigare som försvarministern satsade allt på att besegra FARC militärt. Han misslyckades, men som president är det säkert att han kommer att fortsätta Uribes militaristiska strategi.

svenska biståndspengar till paramilitärer bortkastade

Human Rights Watch publicerar idag en alarmerande rapport kring reorganiseringen av dödskvadronerna (s k paramilitärer) som återigen sprider skräck i Colombia. Enligt HRW stärker nu paramilitärerna sitt grepp över stora områden med 10 000 man och närvaro i 24 av de 32 regioner i landet. Rapporten uppmärksammar en påtaglig ökning av morden, grova övergrepp, attacker och hot mot fackliga ledare, människorättsaktivister och vänsterfolk, journalister, bönder och ursprungsfolk. I staden Medellin har morden fördubblats och under 2008 mördades 39 fackliga aktivister. På samma sätt har de interna flyktingarna på flykt från våld, hot och trakasserier ökat med 24 %.

Rapporten avväpnar högerregeringens triumfkort om en påstådd lyckad demobilisering av paramilitärerna. Det är en fars och tyvärr har Sverige både finansierat och legitimerat denna fars.

Det var den förra socialdemokratiska regeringen som startade det kontroversiella stödet till demobiliseringen av paramilitärerna i Colombia. Trots hård kritik från Amnesty, Diakonia, Forum syd men även en avvaktande hållning från EU, gick den svenska regeringen med på att skicka biståndspengar till högerregeringens mycket tveksamma demobiliseringsprogrammet "rättvisa och fred". Med facit i hand har de värsta farhågor besannats. Högerregeringens demobilisering har resulterat i straffrihet för ca 32 000 paramilitärer, en reorganisering av dödskvadronerna, en politisk legalisering av brottslingar och ingen rättvisa, gottgörelse eller sanning för offren.

Sverige deltar i frisläppande av soldater i Colombia

Enligt en högertidning har den colombianska gerillan FARC föreslagit Sverige och Argentina som garanter för att frige två soldater. Tidigare har Brasilien varit på tal men FARC ska nu ha ändrat sig och föreslår Sverige. Enligt den colombianska tidningen Semana ska den svenska ambassaden i Colombia ställt sig positivt till detta.

När och hur frisläppandet ska ske beror på högerregeringen och armén. Den liberale senatorn Piedad Cordoba som agerat som medlare i tidigare frisläppande av krigsfångar och kidnappade anklagar den colombianska högerregeringen för att inte ge garantier och säkerhet för att genomföra frisläppandet.

En av de som ska friges är sergeant Moncayo som togs tillfånga av FARC i december 1997. Moncayo har blivit en stor symbol för de som kämpar i Colombia för en politisk lösning av konflikten sedan pappan genomförde en landsomfattande marsch för fred. Hundratusentals colombianer är nu engagerade i sergeantens öde. Pappan, läraren Moncayo, har även han kritiserat högerpresidenten Uribe för att sabotera frisläppandet.

Europafacket kräver stopp för frihandelsavtal

Ledningen för Europafacket ETUC kräver att EU stoppar förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Colombia och Peru. Europafacket med Wanja Lundby-Wedin som ordförande menar att minst 10 fackliga företrädare mördats i Colombia de senaste 2 månader och att det s k  Sustainable Development Chapter som förhandlas fram inom ramarna för frihandelsavtalet inte garanterar att de fackliga och de mänskliga rättigheter respekteras.

Äntligen har facket i EU börjat reagera, i USA har facket lyckas stoppa en ratificering av frihandelsavtalet mellan USA och Colombia. 

Ursprungsfolk i Colombia: mitt i elden mellan gerillan och armén

Vill tipsa om en intervju från Colombianätverket med Aida Quilcué, ledare för de colombianska ursprungsfolken. Här berättar hon om ursprungsfolkens verklighet i det konfliktdrabbade Colombia, en verklighet som vi sällan får höra om när media rapporterar. Mitt i elden mellan FARC-gerillan, armén och paramilitärerna, förs en kamp för sina rättigheter.

Just nu pågår ett krig för vår rätt över de kollektivt ägda territorierna. Vi har en problematik i de södra delarna, i Nariño där vi har våra Awá-bröder mitt i elden mellan gerillan och paramilitärer som med hjälp av armén vill öppna vägen för multinationella företåg och sin jakt på vinster. I Chocó har vi flera hundra människor från ursprungsfolken som har tvångsfördrivits till andra områden och städer. Vi kämpar för att regeringen ska fullfölja med vad internationella domstolar har ålagt staten, till exempel i fallet om massakern vid Nilofloden, då 20 personer mördades och nu måste staten gottgöra de anhöriga. Vi förföljs därför att vi kämpar för våra rättigheter i ett land som kräver repression för att implementera den ekonomiska neoliberala modellen de vill påtvinga oss alla.