Världens största miljömål: Läge för AP-fonderna att agera

Världens största miljömål: Läge för AP-fonderna att agera

Det amerikanska oljebolaget Chevron har dömts att betala motsvarande 60 miljarder kronor i skadestånd av en domstol i Ecuador. Det är en av världens största miljörättegångar. Oljegiganten har förorenat ett stort område i Amazonas regnskog. De svenska AP-fonderna har närmare 2 miljarder kronor investerade i företaget.

Miljökatastrofen kallas för Regnskogens Tjernobyl. Chevronägda Texaco pumpade i 20 år upp olja från Ecuadors del av Amazonas. När utvinningen var klar i början av nittiotalet lämnade bolaget kvar över tusen dammar med oljeslam. Vattnet förgiftades och orsakade en rad sjukdomar och dödsfall bland ursprungsbefolkningen. Giftiga ämnen läckte ut i vatten där över 100 000 människor dricker, badar och tvättar sina kläder. Enligt en expertgrupp har det lett till att 1400 människor dött av cancer, som kan kopplas till Texacos miljöförstöring.

Rättegången i Ecuador har pågått i flera år. Oljejätten Chevron förnekar inte, det man kallar nedsmutsning, men hänvisar till ett avtal med Ecuadors dåvarande regering som befriar bolaget från ansvar. Det finns också ett missnöje bland de 30 000 drabbade i Ecuador som står bakom stämningsansökan. De stämde oljejätten på över 190 miljarder kronor som skulle användas till att sanera området och ge de drabbade skadestånd.

-Det är bara att hoppas att domen nu blir vägledande och tvingar bolag att visa samma miljöansvar i fattiga länder som i industriländer, säger Francisco Contreras, ordförande Latinamerikagrupperna i en första kommentar.

1993 gick ursprungsfolken och de boende i Amazonas samman och stämde företaget för brott mot de mänskliga rättigheterna och miljön i en domstol i New York. 2008 enades båda parter om att en oberoende inspektion av oljebolagets gamla anläggningar och utvinningsplatser skulle göras. Slutsatsen blev en rekommendation om ersättning på cirka 200 miljarder kronor.

AP-fondernas enhet för miljö- och etikfrågor, Etikrådet, bildades 2007. Chevron är ett av de företag som Etikrådet granskar närmare och för dialog med.

- Vi hoppas att AP-fonderna och dess Etikråd nu tar chansen att göra skillnad. Sälj av investeringarna och gör ett internationellt utspel av det. Istället för att investera i fossila bränslen och miljökatastrofer, borde AP-fonderna satsa våra pensionspengar på rena och förnyelsebara energikällor, säger Francisco Contreras.

- AP-fonderna arbetar utifrån riktlinjen att “fonderna ska ta hänsyn till etik och miljö, dock utan att göra avkall på det övergripande målet om hög avkastning”.
”Regelverket är alltför otydligt”, avslutar Contreras. ”Det finns uppenbarligen en risk att AP-fonderna nu sitter still i båten av avkastningsskäl. Riksdagen bör förtydliga regelverket så att mänskliga rättigheter och miljö får större betydelse för AP-fondernas investeringar.”

Fakta Chevron och AP-fonderna
Chevron Corporation är ett amerikanskt, internationellt verksamt oljebolag. 2001 köpte de oljebolaget Texaco Inc. varvid namnet ändrades till ChevronTexaco Corporation. År 2005 återtogs nuvarande namn. Förra året hade Chevron 64 000 anställda och gjorde en vinst på 133 miljarder kronor. Enligt tidningen Fortune var bolaget det 11:e rikaste år 2010. Året innan låg det på 5:e plats. De svenska AP-fonderna har närmare 2 miljarder kronor investerade i företaget.

Läs mer
Ekot idag: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4350012
LO-tidningen: http://lotidningen.se/2010/09/10/regnskogens-langa-vantan-pa-rattvisa/
Social politik: http://www.socialpolitik.com/ap-fonder-investerar-skitigt/
Debatt: http://latinamerikagrupperna.se/klimatanpassa-pensionsfonderna

Afrika blöder med hjälp av västvärldens vapen

De internationella biståndsorganisationerna Intermon Oxfam, IANSA y Saferworld hävdar i en rapport att krigen i Afrika kostar kontinenten lika mycket som den får i bistånd. Och att det är västvärlden, Kina och Ryssland som gynnas av krigen. Enligt rapporten har krigskostnaderna uppgått mellan 1990-2005 till 212 miljarder euros, lika mycket som Afrika fick i bistånd under samma period.

Bland de länder som tjänar på vapenförsäljningen finns USA, världens störste vapenförsäljare, Tyskland, Ryssland, Spanien, Kina och Storbritannien. Tyskland är det land som sålde mest vapen till Afrika.

Det ska först sägas att det är lovvärt att man uppmärksammar de enorma ekonomiska kostnader som krigen innebär, i synnerhet när lika mycket skickas för att hjälpa de människor som drabbas av eländet. Dessutom är det viktigt att peka ut de rika länderna som tjänar på att det finns krig. Jag saknar dock information om vilka vapenföretag som gräver guld på att oskyldiga fattiga människor mördas. Det sägs inte heller att biståndet till Afrika har sedan 1990-talet minskat med 40 %.

Tyvärr kommer biståndsorganisationerna inte längre i sin analys, man räds för att förklara varför det uppstår krig och vilka intressen som finns inblandade i konflikten. För bakom varje krig finns intressen, ekonomiska intressen, som vill ha kontroll över resurser. I tredje världen handlar det för det mesta om kontrollen över naturtillgångarna, som i kriget i Sudan. Oljan är det stora bytet för alla parter i den konflikten, inklusive för de västerländska oljebolagen. Den sudanesiska regimen har i mer än 20 år bedrivit krig för att få kontroll över oljan och de stora oljebolagen, som svenska Lundin, kandensiska Talisman Energy och kinesiska CNPC har, i förhoppning om att få sina oljekontrakt, stött regeringen i kriget. Oljan är också den huvudsakliga anledningen till att nu fler västerländska länder riktar blickarna dit.

USA har under de senaste åren utökat sin militära närvaro i Afrika,och nu har det påbörjat ett "samarbete" med afrikanska länder via US-Africa Command (USAFRICOM). Operationerna Enduring Joint Task Force-Horn of Africa (CJTF-HOA) under 2002 och Operation Enduring Freedom Trans-Sahara (OEF-TS) från 2005 har varit viktiga i denna riktning. Det är i första hand i Västafrika och Sub-Sahara som USAFRICOM kommer att expandera. Det är de områden där det finns olja, och som kan komma att bli lika viktiga som Mellanöstern. USA importerar redan idag ca 25 % av oljan från västra Afrika. USA:s militära satsningar i Afrika ämnar få militär kontroll över området, först för att säkra oljeutvinningen, för det andra för att motverka Kinas framfart i Afrika och för det tredje för att få stopp på folkets motstånd till oljebolagen. Enligt en rapport från Pentagon genomfördes under de sex första månaderna 2006 19 attacker mot västerländska oljebolag som orsakade förluster på 2,1 miljarder dollar.

Oljeintressen militärregimens "bästa stöd"

Stefan Lindgren har skrivit en intressant kommentar om de ekonomiska intressen i Burma

Det som sker i Burma oroar och upprör. I upprördheten är det lätt att adressaten blir fel. Utan att bestrida det Desmud Tutu säger om Kinas inflytande vill jag polemisera mot hans slutsats att bojkott av OS i Kina är en adekvat reaktion.

Man ska komma ihåg att Kina inte är juntans enda tillskyndare och att den en gång fördes till makten med västs stöd som motvikt mot "kinesiskt" inflytande. Läs vad de österrikiska journalisterna Klaus Werner och Hans Weiss skriver i "Storföretagens svarta bok" (Ordfront 2005). De rapporterade bl a att tusentals förslavade män, kvinnor och barn användes vid byggandet av en naturgasledning i Burma. Affärspartner: de västliga oljebolagen Unocal och Total. Det franska oljebolaget Total och dess amerikanska partner Unocal exploaterar sedan 1996 i samarbete med det statliga Burma Oil & Gas Enterprise (MOGE) naturgasfyndigheter i landet.

Internationella ligan för mänskliga rättigheter (FIDH) anklagar de båda koncernerna för att ha profiterat på den burmesiska militärens brott mot mänskliga rättigheter, som begicks när en oljeledning drogs fram genom ett stort antal byar. I produktionsområdet ska tvångsförflyttningar ha genomförts med vapenmakt, dessutom rapporteras om tvångsarbete och godtyckliga avrättningar.

Båda företagen bestrider att de har något direkt med grymheterna att göra. Såväl Total som Unocal ser sin närvaro i Burma som en välsignelse för befolkningen. "Med tanke på de verkliga förhållandena i landet klingar talet om en beskyddarroll föga övertygande", skriver den franske journalisten Roland-Pierre Paringaux.

Enligt utsago från oppositionsledaren och mottagaren av Nobels fredspris Aung San Suu Kyi har Total sedan dess blivit militärregimens "bästa stöd". Unocal är för övrigt samma oljebolag som först förhandlade med talibanerna i Afghanistan om en gaspipeline genom landet. När budet gick till ett argentinskt bolag störtades talibanregimen med amerikanska bomber. Som Unocal-konsulter arbetade bl a den blivade presidenten Karzai och USA:s sändebud i först Afghanistan, sedan Irak, Khalilzad.

Stefan Lindgren

NATO + oljebolagen = sant

Om någon var orolig för vad NATO skulle få för sysslor efter kalla kriget, kommer här ett lugnande besked från högkvarteren. NATO "överväger" att utplacera sjöbaserade snabbinsatsstyrkor till stöd för privata oljebolag som t.ex. BP och Shell, vilket betyder att NATO kan sända insatsstyrkor till Afrika, Asien och Mellanöstern för att skydda oljebolagen.

En av NATO-cheferna Jamie Shea (director of policy planning) säger att det gäller att som det heter "see how we can link up with oil companies". Bli inte förvånad om vi snart hör Carl Bildt argumentera för att svenska soldater ska skickas till Saudiarabien eller Nigeria för att som vakter utanför Shell, Exxon eller BP skydda den västerländska "demokratin" och "frihet". Aldrig tidigare har devisen "Blood for oil" varit lika aktuell.

Shea är ju inte obekant för oss, han har länge agerat som NATO:s PR-man, och blev rätt känd under NATO-bombningarna mot Serbien under 1999. Som NATO-talesman förförde han under de 78 bombdagarna världens medier med felinformation och lögner. Detta avslöjade han ett år senare när han inför en grupp företagsledare höll ett föredrag under rubriken ”Att sälja en konflikt – den slutliga PR-utmaningen". Shea menade att ”målet var att vinna den allmänna opinionen, vilket inte var enkelt när NATO kränkte en stats suveränitet”.

Irak 2003-2007: Blod och olja

Brittiska tidningen The Independent skriver idag att USA är på väg att tvinga igenom en lag i Irak som öppnar för att de stora västerländska oljebolagen ska kunna få kontroll över de irakiska oljekällorna i 30 år framöver. Brittiska BP, europeiska Shell och USA-bolagen Exxon och Chevron kommer att kunna teckna avtal som ger de rätt att kontrollera den irakiska oljeproduktionen och att lagligt kunna föra ut ur landet 70 % av oljeprofiterna.

USA:s vicepresident Dick Cheney sa redan 1999 då han fortfarande var VD för Halliburton att världen kommer år 2010 att behöva ytterligare 50 miljoner oljefat per dag, "So where is the oil going to come from?... The Middle East, with two-thirds of the world's oil and the lowest cost, is still where the prize ultimately lies".

Det är i första hand detta USA:s ockupation av Irak handlar om. Så enkelt, så brutalt