Lulas BUSHoe

På det latinamerikanska toppmötet i Brasilien nu i veckan har skämten varit väl tilltagna. Kanske det bästa var Lulas när han på en presskonferens varnade journalisterna för att inte "kasta skorna", sedan fortsatte han med att han med tanken på värmen ändå snabbt skulle märka om nån kastade skorna på honom p g a lukten/fotsvetten. 

Mer allvar var det annars när Lula under toppmötet uppmanade de övriga latinamerikanska statschefer att sluta vara undfallna gentemot USA, han berättade om när han en gång kom in till ett möte med G-8 och de övriga statschefer hälsade till honom från sina platser, men när Bush strax efter kom in ställde sig alla upp för att hälsa, utom FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan och Lula som vägrade ställa sig upp. 

Etanolallians Bush-Lula ökar svälten i världen

Den nyinfriade etanolalliansen mella Bush och Lula är minst sagt kontroversiell. Bara idén om att öka etanolproduktionen och skapa en "internationell marknad för alkolholbaserat bränsle" trappar upp konfrontationen i Brasilien och kritiken från miljörörelsen. De miljömässiga och sociala problem som skapas av utbredd sockerrörsodling för etanolframställning är välkända i Brasilien. Stora landområden skövlas, odlingen äter på naturens begränsade resurser och luften förorenas när man bränner löv för att underlätta nedhuggningen. Dessutom jobbar säsongsarbetarna på sockerrörsplantagerna under omänskliga förhållanden och saknar anställningstrygghet. Etanolalliansen Bush-Lula förutsätter att jordägandet koncentreras till ett fåtal aktörer, att skogsavverkningen effektiviseras och för att bemöta efterfrågan från västvärlden kraftigt öka exploateringen av odlingsmark för bränslegrödor på bekostnad av grödor för matproduktion.

I Brasilien växer nu kritiken mot etanolalliansen. De jordlösas rörelse MST säger att "Sockerrörsproducenterna står för en monokultur som varken skapar nya jobb eller större välfärd. Tvärtom koncentreras ­rikedomarna i händerna på ett fåtal". Katolska kyrkans företrädare menar att etanol idag är lönsamt "­beror på att arbetarna får så låga löner". Biskoparna varnar för de sociala följderna av en storskalig satsning på etanol och sockerrör. "Vi känner inte till ett enda land som blivit rikt på sockerrör".

I Sverige har lantbruksforskaren Torbjörn Rydberg kritiserat etanolsatsningen. Han tar Brasilien som skräckexempel. "Det är ruggigt vilka förändringar som pågår där. Hanteringen skövlar stora landområden. De bränner av fälten för att effektivare ta hand om skördarna. De anställda är, enligt brasilianska forskarstudier, förbrukade på bara femton år. De slits ut i förtid och riskerar svåra sjukdomar till följd av all sot och brandrök. Dessutom behandlas sockerrören med kemiska medel för att få en jämnare kvalitet och dessa medel är starkt cancerframkallande".

En annan som gett sig in i debatten är Kubas ledare Fidel Castro som menar att användning av säd för att tillverka etanol ökar svälten i fattiga länder. Att omvandla livsmedel till drivsmedel riskerar att förvärra världshungern om grödor för bränsle prioriteras framför grödor för matproduktion. "Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle - om man bortser från de oljehaltiga utsäden - enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupskapersonbilar konsummerar"..."Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?".

Dock finns det pengar att tjäna på etanol, det vet superkapitalisten George Soros som satsar hårt på etanolproduktion i Brasilien. Han sägs även ha haft ett finger med i spelet när EU sänkte tullarna på etanol.

Skvaller från presidentinstallationen i Chile

Riksdagsledamoten (v) Rosssana Dinamarca bloggar från presidentinstallationen i Chile. Läste i dagens chilenska La Nacion skvaller om mottagandet av de internationella gästerna vid installationen på kongresshuset. Venezuelas Chavez liksom Brasiliens Lula fick varma applåder och många trängdes för att få prata med dem. Bolivias president Evo Morales fick stående ovationer. Lula hälsade honom välkommen med en stor kram. Annat var det när USA:s Condoleezza Rice gjorde sitt intåg, inga applåder inga kramar, hon satte sig på 4:e raden och gick ut bakvägen efteråt. Det säger lite om hur styrkeförhållandena har förändrats i Latinamerika.