Tendenser från söndagens valresultat i Argentina

1. Cristina Fernandez Kirchner (CFK) kommer inte kunna ställa upp i presidentvalet 2015, eftersom hennes allians Frente para la Victoria (FpV) som väntat inte lyckades erövra 2/3 av kongressen och senaten i söndagens val, som behövs för en grundlagsändring. Med 32 % är vänsterperonismen i FpV Argentinas största politiska kraft och har tillsammans med allierade egen majoritet i både kongressen och senaten. Att CFK inte kan ställa upp i nästa val komplicerar läget för detta block. Guvernören i Buenos Aires Scioli är en av de starkaste kandidaterna men ifrågasätts från vänstern.

2. Ett nytt högerblock tar form kring ledaren Sergio Massa och högerperonismen i Frente Renovador (FR). Det nya blocket kommer även samla peronister i FP som motsätter sig ”Kirchnerismen” samt den traditionella högern (PRO). Liberala krafter (CC) och även delar av den peronistiska fackliga byråkratin kommer att alliera sig med detta block. Tidigare var Massa, som chef för regeringsstaben, nära allierad till Kirchner. Han bröt med CFK. Wikileaks har avslöjat att Massa förde hemliga samtal med tjänstemän från USA:s ambassad i Argentina. Massa vann i viktiga Buenos Aires och profilerar sig nu som presidentkandidat för ett brett högerblock.

3. Bra resultat för vänstern utanför peronismen. Den trotskistiska alliansen Frente de Izquierda y los Trabajadores (FIT) fick 1,2 miljoner röster och tre ledamöter i andra kammaren. Även i Tierra del Fuego valdes en ledamot med vänsterprofil och facklig bakgrund från Movimiento Solidario Popular. Inom alliansen FpV finns flera ledamöter från små vänsterpartier samlade i ex EN med 5-6 ledamöter (bl a KP och PH). Dessutom finns flera andra enskilda ledamöter från små vänsterkrafter som Camino Popular mm. Vänstern agerar alltid i valsammahang splittrad i olika små fraktioner och som kretsar runt starka profiler men har desto starkare förankring och kraft i och genom sociala rörelser. Vänstern delas i de som är starkt kritiskta till Kirchnerismen och de som allierat sig med CFK.

4. Grovt sett (med splittringar och personfixerade konjunktur förändringar) dominerar tre block den politiska debatten. Ur de tre blocken kommer det att komma fram tre starka presidentkandidater.

1) vänsterperonismen+vänstern i FvP (132 ledamöter) + vänstern i FIT (3). Med reservation för en splittring i två block.

2) socialliberala blocket med socialdemokraten Binner, UCR och UNEN (ca 60 ledamöter)

3) högerblocket med högerperonisterna och den traditionella högern i PRO (ca 60 ledamöter).

Cristina v/s Christine

Veckans kanske mest omtalade dialog i Latinamerika, Argentinas Cristina Fernandez Kirchner (CFK) och studenter från Georgtown University. CFK passade på att bemöta IMF:s senaste attack mot Argentina. IMF:s Christine Lagarde hävdade i veckan att Argentina riskerade att få rött kort pga missvisande statistik. CFK svarade att Argentina inte är ett fotbollslag. men med tanke på Europas kris och statistiken från Grekland hade IMF både råkat ut för straff och frisparkar. CFK anklagade IMF för att vara en partisk domare som dömde för de utvecklade länderna, just de som orsakade krisen, och menade att IMF gick till attack mot Argentina för att landet inte följde IMF:s recept.

K tar täten i Argentina

En snabb analys av söndagens val i Argentina

Presidentvalet

Cristina Fernandez Kirchner (CFK) vann med 53, 9 %. Valresultatet var väntat i alla politiska lägen, efter en liten svacka för drygt 2 år sedan med storböndernas protester har CFK lyckas slutligen vinna dragkampen om peronisterna i Argentina. Peronisternas maktpartiet PJ med alla möjliga varianter, allt från nyliberala till revolutionära grenar, har ett grepp över landets politik. CFK med sin front Frente para la Victoria lyckas också slå mot de regionala caudillos som även är ett kännetecken för argentinsk politik. Den s k Kirchnerismen, eller helt enkelt K, som en maktfaktor måste nu alla förhålla sig till.

Den stora frågan i valet var mer vilken del av den splittrade politiska oppositionen som skulle etablera sig som ledande. I stora drag kan sägas att oppositionen består av center/högersocialdemokrater, högerperonister och en icke-peronistisk höger. Regionalt kan partierna, allianserna, ledarna mm mellan de tre olika oppositionsblocken variera och ändras över tiden. Vinnande i detta val blev den högersocialdemokratiska oppositionen med socialisten Binner 16,87 % och Alfonsin med 11,15 % mot högerperonisterna Rodriguez Saa 7,89 och Duhalde 5,89 %. Men den icke-peronistiska högern som har ett starkt stöd i Buenos Aires med borgmästaren Macri och partiet PRO hoppade av taktiska skäl över presidentvalet denna gång och satsar på nästa i stället när CFK inte får vara med. De stora förlorarna är högerperonisterna. Kampen om vilka som blir oppositionens alternativ mot K blir troligtvis mellan högersocialdemokraterna och högern.

En annan är oppositionen till vänster om K. Den ena är den s k "hårda" vänstern i de trotskistiska partierna PST, PO m fl i vänsterfronten som fick 2,31 %, den andra kanske mer viktigare i nuläget är den argentinska vänstern i folkrörelsen, kulturen, människorättsrörelsen, fackföreningarna, kommunisterna som valde att gå i allians med K och som kampanjade för CFK.

Parlamentsvalet

CFK och K lyckades också vinna parlamentsvalet. Det kanske är den stora "skrällen". I kampen om PJ försvagades högerperonisterna och "K" i Frente para la Victoria med allierade får nu egen majoritet med över 129 ledamöter av totalt 260.

Det intressanta är att regeringsunderlaget med ca 129 ledamöter består egentligen av mängd olika grupperingar och intressen: CKF:s Frente para la Victoria är en samling av olika regionala ledare, K-anhängare, vänster/centerperonister, facket med CGT m fl med ca 114 ledamöter, vänsterkoalitionen Nuevo Encuentro (vänsterpartierna EDE, Parti Solidario och Kommunistpartiet) med 5 ledamöter samt två regionala partier/fronter med 10 ledamöter. Alla tillsammans utgör de en bred men knapp majoritet. Det öppnar för att CFK inte ska behöva kompromissa med högern för att få igenom sin politik.

En frihetlig vänster Proyecto Sur med gamle filmregissören Solana (som valt att gå i opposition mot K) gick bakåt i valet och marginaliseras nu i politiken med endast 3 ledamöter. Solana hade ambitionen att ställa upp i presidentvalet men drog sig tillbaka pga lågt stöd. Trottarna i vänsterfronten lyckades inte få någon ledamot fast de var rätt nära i Buenos Aires.

Oppositionen till höger om K kommer att bestå av en förstärkt högersocialdemokrati (med UCR, PS och andra lösa grupperingar), en hård höger från Buenos Aires och en mycket försvagad högerperonism.

Bush på väg hjälpa Uruguay i krig mot Argentina pga finska Botnia

Uruguays president Mujica just nu på besök i Sverige är efterfrågad i sitt land. Fd presidenten Tabaré Vázquez, från centervänster koalitionen Frente Amplio, avslöjade igår att han under konflikten med Argentina gällande det finska företaget Botnias investeringar i landet sökt militär hjälp hos George Bush vid ett eventuellt krig mot Argentina. Botnia driver en anläggning i Uruguay vid gränsen till Argentina som tillverkar pappersmassa och som bedöms av miljörörelsen som farlig för miljön. Argentinarna protesterade länge mot anläggningen.

Bush svarade att eftersom Uruguay var USA:s vän och partner skulle de vid ett krig med Argentina bistå Uruguay med militär hjälp. Konflikten trappades sedan ner men bekräftar återigen hur vissa latinamerikanska regeringar lätt kryper till stormakten USA vid konflikter med sina grannar. Det ser inte speciellt värdigt nu i en kontinent som gör stora ansträngningar för att skaka av sig sin stämpel som USA:s bakgård.

Mujica, idag i Stockholm, även han från centervänster Frente Amplio, har undvikit att kommentera Vazquez rätt pinsamma och kontroversiella avslöjande. Trots allt har gamle gerillakämpe Mujica kämpat hårt för att upprätta bättre relationer med Cristina K F. Han har bl a avvisat Stora Ensos planer på att starta en egen anläggning vid gränsen till Argentina.

Argentina lagstiftar mot landgrabbing

Argentina är först ut med att lagstifta mot s k landgrabbing, uppköp av odlingsmark i utvecklingsländer.Miljontals hektar (20 miljoner hektar enligt International Food Policy Institute) har köpts av rika länder och transnationella bolag i fattiga länder för att säkra matförsörjning, spekulera med matpriserna eller för cellulosa- och etanolproduktion. Kina, Saudiarabien, USA, Storbritannien, Japan och Sydkorea är de främsta uppköparna. Bland bolagen finns de stora matjättarna som nu för tiden kontrollerar hela matkedjan. Det är en slags nykolonialism då de köper bördig mark från de fattiga och tar med sig mat och drivmedel. Nu ska Argentina lagstifta för att skydda sig mot landgrabbing, utländska investeringar och uppköp att mark/jord.
Lagförslaget går ut på att utländska ägare av argentinsk mark ska begränsas till 20 % (ca 40 miljoner hektar) av landets totala markyta och av den delen som ägs av utländskt kapital/intressenter får högst 30 % innehas av ägare med samma nationalitet. Dessutom kommer inte en juridisk eller fysisk person få äga mer än 1 000 hektar i s k strategisk mark (zona núcleo o equivalente en otras regiones del país). Ett nationellt register ska upprättas med jordägare för att kontrollera att lagen följs.

Ett annat högst intressant förslag från den argentinska regeringen är att kommersialisering av jord/mark inte längre ska ses som en privat investering utan som en nationell angelägenhet eftersom jorden/marken defineras som en icke förnybar resurs. Detta innebär i praktiken att jordägandet kommer att regleras enbart under argentinska lagar och regler och det kommer att vara omöjligt att kunna föra vidare eller lyfta ett ärende berörande markutnyttjande till bilaterala avtal/frihandelsavtal eller till IC SID.

Lagen och initiativet kommer säkert att följas upp av andra länder i Latinamerika (och kanske även Afrika) som möter idag samma problem med landgrabbing/uppköp av mark från rika länder/transnationella bolag/finanskapital.

historier om fotboll: Argentinas landslag när det gäller!

Argentinas landslag när det gäller. I Sydafrika har de passat på att stödja morföräldrarna från Plaza de Mayo. Anhöriga till barnbarn som försvann under militärdiktaturen 1976-1983.

Här tar Maradona emot Estela de Carlotto från Las Abuelas

	Maradona recibió la visita de Este

Nathan Shachars lögner kring väskskandalen

Det är inte första gången som DN:s korrespondent Nathan Shachar ljuger om latinamerikaner på vänsterkanten som motsätter nyliberalismen. En klassiker är när han i DN påstod att Subcomandante Marcos i Chiapas hade skrivit ett stödbrev till ETA. Det var klart lögn men varken Shachar eller DN dementerade. Vi som följer medias bevakning av Latinamerika vet ju att endast gamle trotten Lars Palmgren slår Shachar i den tendentiösa rapporteringen.

Shachars favvofiende i Latinamerika är så klart Chavéz och mot honom sparar han inte på krutet. Halvlögner och tendentiösa utlägg avslutas alltid med skriverier om ett dystert scenario för Venezuela och Latinamerika. Så även i hans senaste krönika.

Det börjar med hans obligatoriska svartmålning och de kolleriska påståenden (högsta domstolen är ett regeringsorgan, Chavez klippte vingarna på valmyndigheten och gjorde åklagarna till bugande pager mm), det fortsätter med en dunkel analys om den aktuella debatten (statschefen får sitta på obestämd tid, så länge oljepriserna står sig sitter Chavéz säker och att grannländerna vinner på Chavez äventyr och klavertramp).

Därefter kommer krönikans egentliga existensberättigande, nämligen att "tullen i Buenos Aires prejade en koffert med nära en miljon dollar från Chávez till hans främsta allierade på orten, den antisemitiske extremisten Luis DElía".

DET är EN NYHET, ett riktigt scoop. Innehåller allt, en socialistisk och auktoritär statschef, korruption, antisemitism, illegal politisk finansiering. Om det ändå vore sanning...vill säga.

ALLA seriösa bedömare är försiktiga med att överhuvudtaget dra några långtgående slutsatser om väskskandalen. Kortfattad: En venezolansk-amerikansk affärsman Antonini Wilson åkte fast på Buenos Aires flygplats med 800 000 dollar. Han reste i ett privatflyg inhyrt av argentinska energibolaget Enarsa tillsammans med höjdare från statliga oljebolagen Enarsa (Argentina) och PDVSA (Venezuela). Både den argentinska och venezolanska regeringen har vidtagit åtgärder, utredningar på högsta nivå, Kirchner har avskedat Claudio Uberti ansvarig för handelsförbindelserna med Venezuela och en av de som var med på flyget, och Chavéz har sparkat Diego Uzcátegui, viceordförande i PDVSA, som också var med på flyget. Affärsmannen Wilson är nu försvunnen, mycket talar för att han befinner sig i USA där han är bosatt sen länge tillbaka.

Som väntat har oppositionen i bägge länder utnyttjat detta. I Argentina används skandalen för att kritisera Kirchner för alliansen med Chavéz. I Venezuela för att spä på idén om korruptionen inom PDVSA. Helst hoppas de (även USA) på att detta ska försvaga alliansen mellan Kirchner och Chavez.

Det mesta är dock spekulationer. Det är endast högerextrema i Argentina som påstår med säkerhet, liksom Shachar, att pengarna skulle till ex Luis D´Elía. Och att pengarna skulle komma från Chavéz. Alla andra är mycket mer försiktiga, som den största dagstidningen i Argentina El Clarín (konservativ) och även en av högerns presidentkandidat Roberto Lavagna som i en intervju i den chilenska högertidningen El Mercurio hävdar att pengarna "förmodligen" skulle gå till politisk finansiering i Argentina. Inte mer, inga namn. D´Elía säger själv att hans organisation inte tar emot extern finansiering och att detta är en operation av säkerhetstjänsten.

Sant är att Nathan Shachar använder sig av spekulationer och halvsanningar för att fortsätta sitt korståg mot Chavéz. Dock är det oklart vilka källor han använder för att i DN basunera ut massa halvtaskiga påståenden. Men skulle det visa sig vara fel kommer vi med stor sannolikhet aldrig få en dementi från varken DN eller Shackar.

CFK, nästa president i Argentina?

I oktober går Argentina till val. Sannolikheten är stor att nästa president blir Cristina Fernandez Kirchner, även kallad CKF. Hon är en skicklig jurist, populär senator och fru till den sittande presidenten Néstor Kirchner. Jag har i lamerica.wordpress.com skrivit en längre text om det kommande presidentvalet och om CFK.

På 30-årsdagen av statskuppen i Argentina

Den 24 mars 1976 genomförde högern och militärerna i Argentina en blodig statskupp. 15 000 mördades och ytterligare 30 000 förvann i den politiska terrorn (1976-1983) som drabbade Argentina. Barn till fängslade rövades bort och 1,5 miljoner argentinare flydde från landet. Bland de som försvann finns svenskan Dagmar Hagelin, 17 år gammal.

Las madres de la plaza de mayo, mödrarna från Plaza de Mayo, är anhöriga till försvunna och de symboliserar kampen mot militärdiktaturen i Argentina. Det var den första motståndsfickan. Dessa kvinnor trotsade rädslan och terrorn och gick ut på gator och torg för att leta efter sina barn. Och letandet fortsätter, ännu idag har de flesta av de som försvann inte hittats. Vid ett besök i Sverige berättade en av mödrarna om sin kamp.

-Vi är mödrar till barn som "försvann" under militärdiktaturen i Argentina. Våra barn "försvann" därför att de tänkte annorlunda, för att de hade andra idéer än regimen. De fördes bort från sina hem, de greps i skolorna eller på gatan. Vi vet att de torterades, misshandlades, lemlästades, ja, till och med dumpades levande i havet.Vi gick ut och letade efter dem. Och det var då vi träffade andra kvinnor i samma situation; på de platser dit vi gick för att söka rätt på våra barn.

Mer om mödrarna kan du läsa här

I fredags på 30-årsdagen av militärkuppen anordnades den största demonstrationen någonsin i Argentina. Uppemot 500 000 människor samlades i Buenos Aires för att minnas och påminnas om terrorn under militärdiktaturen. Den argentinske fredspristagaren Adolfo Perez Esquivel sa att vi vill alla vara närvarande för att säga "aldrig mer" till militärdiktatur.

Ännu idag går de skyldiga till övergreppen fria. De flesta juntaledarna har inte straffats. Vid demokratins återkomst i mitten av 1980-talet hölls rättegångar som var farsartade. De nya makthavarna gjorde ingenting för att blottlägga sanningen och ställa de ansvariga inför rätta. Två amnestilagar Punto Final (1986) och Obediencia Debida (1987) innebar straffrihet för över 1 000 skyldiga militärer och poliser. Senare på 1990-talet benådades 300 höga militärer efter en kort tid i fängelse av den dåvarande nyliberale presidenten Carlos Menem.

Hoppet finns nu att de skyldiga ställs inför rätta och straffas. Den nuvarande presidenten Kirchner har sagt att han bedömer amnestin som olaglig och vill att domstolar ska ompröva varje beslut. För två år sedan upphävde Kirchner ett tidigare presidentdekret som hindrade utlämning av misstänka militärer till främmande makt och kongressen har beslutat att ogiltigförklara amnestilagarna.

Fler bilder från militärkuppen och fredagens demonstration kan du se här