Nu vänder det!

Rapporteringen i media kring demonstrationerna mot USA:s ockupation av Irak är ju inte precis uppmuntrande. Ekot, DN, Svd och andra medier rapporterade kort att demonstrationerna inte samlat många människor. TV-nyheterna hade inte ett enda inslag från demon. Ändå vill jag hävda att vi befinner oss mitt i en vändpunkt i opinionen mot USA:s ockupation. Det kan inte mainstream media rapportera om eller uppdaga, men visst kunde vi som var med igår känna i atmosfären, det fanns helt enkelt där. I upplustning, i engagemanget, i intresset.

Sverker Åström, den respekterade och rakryggade diplomaten, höll i ett kort improviserat tal. Detta var inte programmerat. Han kom fram till oss på demoledningen för att ge oss uppmuntrande ord och vi erbjöd honom att hålla en kort hälsning. Och han sa något som bekräftar att engagemanget ökar och blir bredare, han sa att han allmänt inte står organisationerna bakom demon nära politiskt MEN att det som förenar oss är protesterna mot ockupationen och kravet på att USA ska lämna Irak. Enkelt och nödvändigt, det måste vara kärnan i antikrigsrörelsens kommande arbete. Liksom Sverker Åström har många andra hört av sig till Nätverket mot Krig de senaste veckorna. Folk som vill ha mer information, som vill bidra med pengar, som vill sätta upp affischer. Sakta men säkert återvänder engagemanget som vi lyckades fånga upp inför kriget.

Liksom vid mobiliseringarna före kriget under parollen Nej till kriget, måste vi nu kunna samla den växande opinionen kring kravet USA ut ur Irak. Och bakom detta krav måste många kunna samlas, oavsett polititisk- eller organisationstillhörighet.

Antikrigsrörelsen har efter krigets utbrott haft en uppförsbacke, det har varit svårt att få gehör för våra krav och engagemang, uppslutningen har sviktat, media och etablessimanget har struntat och undvikit oss, organisationer som tidigare var medlemmar i Nätverket mot krig har stämplat oss som extrema. Många trodde att det fanns en demokratiseringsprocess på gång i Irak, att man skulle ge ockupationsmakten och USA en chans. Kriget var illegitimt men nu måste man hjälpa till att rusta upp landet, sa de.

Men nu börjar fler och fler förstå att ockupationen är grym och förödande, och att demokratiprocessen är en fars som endast legitimerar ockupationen. USA:s språk är lögner, bomber och systematiskt brott mot de mänskliga rättigheterna.

Jag är optimist, opinionen mot ockupationen kommer att växa sig stark den närmaste tiden. Igår på demonstrationen kunde man känna det, nu vänder det.

USA ut ur Irak

I dag på den internationella protestdagen mot ockupationen demonstrerar hundratusentals människor runt om i världen för att kräva USA ut ur Irak

Aron Etzler skriver i Flamman en utmärkt artikel om vilka som sålde oss kriget mot Irak
De sålde oss ett krig. Det gick fel

Erik Wijk och Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet om hur Irakkriget har kommenterats av borgerliga opinionsbildare
Kolonialkrigets kolportörer

Lars Ohly skriver i Aftonbladet en debattartikel om hur Sverige ska agera för att ett slut på kriget. Så kan Sverige stoppa kriget

Demonstrera!

Stockholm
Demonstration Samling 13:00 Sergels Torg
USA ut ur Irak!
Inget svenskt stöd till USA:s krigspolitik!
Arr: Nätverket mot krig

Malmö
Manifestation Samling 12:30 Gustav Adolfs Torg
USA ut ur Irak - omedelbart och villkorslöst! Stöd irakiernas motståndskamp!
Arr: Irakkommittén i Malmö

Göteborg
USA ut ur Irak! Erkänn irakiernas rätt till självbestämmande och motstånd 13:00
Avmarsch från Götaplatsen mot Gustav Adolfs Torg
Arr: Fredskoalitionen, Studenter mot Krig, Nätverket Stoppa USA:s krig

Uppsala
Demonstration mot ockupationen av Irak och till stöd för irakiernas kamp mot ockupationen. Samling 12:30, Slottsbacken/Odinslund
USA ut ur Irak!Inget svenskt stöd till USA:s ockupation!Solidaritet med Iraks kamp för frihet!
Arr: Uppsala Fredskoalition

Lund
Flygbladsutdelning
Kl 11:00 och framåt, Stortorget/Lilla Fiskaregatan
Arr: Irakkommittén i Lund, Vänsterns Studentförbund, Socialistiska Partiet m fl

Jönköping
Protestmöte Samling kl 12:00, Hoppets torg
USA ut ut Irak! För ett fritt Palestina Stöd motståndskampen!
Eftermöte på Munksjögården kl 13:00
Arr: Nätverket mot krig i Jönköping

Östersund
Samling kl. 13.00, Stortorget, Östersund
USA-alliansen ut ut Irak! Stöd motståndet i Irak!
Demonstrationen avslutas med tal på Stortorget
Arr: Nätverket för Global Fred och Demokrati - Östersund

Karlskrona
Klaipedaplatsen kl 11.30.
USA-alliansen ut ur Irak!

Karlshamn
Fredsmöte på treårsdagen av USA:s anfall på Irak.
USA ut ur Irak!
Samling kl. 11:30 på Karlshamns torg
Arr: Nätverket Nej till krig i Irak

Kristianstad
Mot USA:s ockupation av Irak Samling 12:30 utanför Domus

Skellefteå
USA ut ur Irak! Samling 12:00 på Möjligheternas Torg

Sundsvall
USA ut ur Irak! På treårsdagen av USA:s invasion. Samling 12:00 på Stora Torget
Arr: Sundsvalls Fredskoalition

Korkade vita män 1

Inför 3:e årsdagen av USA:s krig mot Irak

Citat vi minns från krigsutbrottet 20 mars 2003.

"Nu är det viktiga att så snabbt som möjligt avväpna och avsätta Saddam Husseins regim och ge det irakiska folket möjligheten till en framtid i frihet, fred och demokrati"
dåvarande partiledare för moderaterna Bo Lundgren 2003-03-20

"Framför allt kommer Amerikas armé att leta fram de hittills dolda, väldiga kvantiteterna av vapen för massförstörelse, inklusive Saddams projekt för atombomber. Ty när diktatorn är borta kommer irakiska tekniker och militärer att berätta för USA var arsenalerna är gömda. Vi kan räkna med att i många veckor få se tv-nyheter om Saddams vapengömmor och tortyrhålor; och naturligtvis om lyxen i flera av hans palats"
Per Ahlmark, folkpartist, DN-skribent och tidigare borgerlig minister, om vad som skulle hända när USA ockuperat Irak

”Men Per Ahlmark fick i stort sett rätt om Bagdads befrielse”.
PM Nilsson, ledarskribent i Expressen 2003-04-13

"USA blev således tvunget att ta oändligt mycket mer ansvar för vår globala trygghet än Bush någonsin hade föreställt sig. Det är detta, och inte oljan eller något atavistiskt imperialistiskt sinne, som är grunden till den nya säkerhetspolitiska doktrin som formulerades kring kriget mot terrorismen, och som innebär både en rättighet och en skyldighet från demokratiernas sida att preventivt ingripa mot både terrororganisationer och de stater som härbärgerar eller stöder den internationella terrorismen"
Mauricio Rojas, riksdagsledamot (fp) 2003-04-03


Reportern: Om demonstrationerna kommer att fortsätta, hur kommer du att ställa dig då, kommer du att delta på något sätt?

Göran Persson: Vet inte. Men det beror på vilka demonstrationer, vilka paroller de har.

Reportern: Om parollen är nej till USA:s bombningar och USA:s attack mot Irak. Hur ställer du dig till de parollerna?

Göran Persson: Hypotetisk fråga. Men jag tvivlar på att någon idag vill kalla till en demonstration med ett sådant snävt fokus. Det handlar nu inte i första hand om USA, det handlar fortsatt om att vi måste avväpna regimen i Irak.

Göran Persson intervjuas av en radioreporter 2003-03-20 (krigsutbrottsdagen)

Stäng Guantanamo och andra olagliga fängelser

På måndag inleds FN-kommissionen för mänskliga rättigheters 62:a möte. USA och EU har upprepade gånger hindrat MR-kommissionen att uttala sig om de systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter som USA och dess allierade begår i det s k kriget mot terrorismens namn.

Nu kräver tusentals kulturpersonligheter, intellektuella, aktivister, politiker i ett upprop att FN-Kommissionen för mänskliga rättigheter ska kräva att de av USA olagligt upprättade fängelserna stängs omedelbart och att de uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna upphör. Du kan underteckna uppropet här

Bland de underteckande finns
Nobelpristagarna Jose Saramago, Harold Printer, Nadine Gordimer, Adolfo Perez Esquivel, Rigorbeta Menchú, Wole Soyinka och Dario Fo och kulturpersonligheter som Harry Bellafonte, Oscar Niemeyer, Danny Glover, Gerad Depardieu, Eduardo Galeano, Manu Chao och Ettore Scola

En tavla i det politiska spelet

Colombias president Uribe fick under sitt besök i Bolivia i present en tavla som ska föreställa frihetshjälten Simon Bolivar gjord av cocablad. På bilden ser ni en leende boliviansk president Evo, själv tidigare cocabladsodlare, som förespråkar en avkriminalisering av cocabladet och en inte så förtjust colombiansk president som i åratal varit allierad med USA för att bekämpa cocabladsodlingarna. Man undrar ju var han ska hänga tavlan...

Om det tredje världskriget

Göran Rosenberg har skrivit en läsvärd kolumn om en konferens i Israel med temat det tredje världskriget där Israel och hela västvärlden utkämpar en kamp på liv och död mot den islamiska fundamentalismen som med terror och kärnvapen vill utplåna Israel, besegra USA och störta den västerländska civilisationen i gruset.

"Jag lyssnar på vad som sägs med stigande förundran. Inte så mycket för att det som sägs är nytt, det är det inte, utan för att det som sägs utan minsta stänk av självironi framställer Israel och västvärlden som det tredje världskrigets jungfruliga offer. Fiender drabbar Israel utan att Israel drabbar någon. Hamas vinner val därför att palestinierna plötsligt har blivit religiösa fundamentalister som vill utplåna Israel, inte därför att Israel är i full färd med att utplåna förutsättningarna för en palestinsk stat. Den islamistiska fundamentalismen växer sig starkare därför att muslimer hatar västvärlden, inte därför att västvärlden efter 11 september har försett den islamistiska fundamentalismens propagandister med ett antal nya argument för att göra det".

Val i Colombia och El Salvador

Högern och paramilitärerna verkar få egen majoritet i det colombianska parlamentet. Enligt colombianska El Tiempo (höger) ger gårdagens parlamentsval presidenten Uribes partier (traditionella högern som paramilitärerna) majoritet i både senaten och andra kammaren. Paramilitärerna stärker nu sitt grepp över den colombianska politiken. Dick Emanuelsson har skrivit en bra artikel om detta. Det liberala partiet, tidigare största partiet och motståndare till Uribes paramilitarism, är med sina ca 17% valets stora förlorare.

En glad nyhet är att vänsteralliansen Polo Democratico Alternativo (PDA) lyckas med sina 11-12 % hålla ställningarna och etablera sig som en betydande oppositionell kraft. Vänstern ökar sin röstandel tredje valet i rad. PDA:s Gustavo Petro fick flest röster bland oppositionens kandidater till senaten. En annan vänsterledare som blev invald i senaten är Lärarfackets ledare Gloria Ramirez som tidigare tvingats i exil pga dödshot från paramilitärerna. Det stora problemet för oppositionen är att få folk att gå och rösta, valdeltagandet hamnade runt 40%.

I El Salvador stod gårdagens val melllan högerns Arena och vänstern i FMLN. Den mexikanska tidningen La Jornada rapporterar att FMLN kan få en knappt majoritet (med ca 38% och 33-34 mandat), dock inte egen majoritet, i parlamentet.

TT rapporterar att högern hävdar att de vann gårdagens parlamentsval, "men de hittills räknade siffrorna visar att partiet ligger jämsides med vänsterns FMLN". TT avslutar sin notis med två mycket tendentiösa slutsatser, att FMLN växte i opinionsundersökningar när det mjukade upp sin inställning efter gerillaledaren Schafik Handals död och att "för många väljare identifieras FMLN fortfarande med våldshandlingarna under inbördeskriget 1980-92, som dödade 75 000 människor".

Egentligen är det så att FMLN har sedan gerillan blev ett politiskt parti etablerat sig som det största vänsterparti och dominerat tillsammans med högerpartiet ARENA det politiska livet. FMLN styr i majoriteten av kommunerna i landet, borgmästaren i huvustaden kom till makten i allians med FMLN och Schafik Handal fick 35,4 % i presidentvalet 2004 (och detta trots högerns påkostade och smutsiga valkampanj) .
Vad gäller "våldshandlingarna under inbördeskriget" bekämpade FMLN en diktatur som med stöd och intervention av USA mördade, fängslade och torterade. Dödskvadronerna, militärens egna"hemliga" enheter som sysselsatte sig med mördandet, kom först att användas i El Salvador för att sedan exporteras till andra diktaturer i Latinamerika. Biskopen Romero mördades 1980 av diktaturens dödskvadroner. Högerpartiet ARENA däremot representerar de krafter som stod för brotten mot de mänskliga rättigheterna och internationellt agerar som USA:s förlängda arm, bl a i FN och som en del av USA:s allians i det ockuperade Irak.

Skvaller från presidentinstallationen i Chile

Riksdagsledamoten (v) Rosssana Dinamarca bloggar från presidentinstallationen i Chile. Läste i dagens chilenska La Nacion skvaller om mottagandet av de internationella gästerna vid installationen på kongresshuset. Venezuelas Chavez liksom Brasiliens Lula fick varma applåder och många trängdes för att få prata med dem. Bolivias president Evo Morales fick stående ovationer. Lula hälsade honom välkommen med en stor kram. Annat var det när USA:s Condoleezza Rice gjorde sitt intåg, inga applåder inga kramar, hon satte sig på 4:e raden och gick ut bakvägen efteråt. Det säger lite om hur styrkeförhållandena har förändrats i Latinamerika.

Evo i Chile välkomnas med stor manifestation

Bolivias president Evo Morales befinner sig just nu i Chile för att närvara på presidentinstallationen av Michelle Bachelet. Den chilenska vänstern, mapuchefolket och hundratals sociala rörelser anordnar idag en stor politisk manifestation för att välkomna Evo. Chilenska www.radionuevomundo.cl sänder just nu direkt från en fullsatt stadion. Tusentals människor har samlats för att ge Evo Morales sitt stöd.

Krav på att Pink Floyds Roger Waters bojkottar Israel

Brittiska tidningen The Independent skriver om att trycket ökar på att Roger Waters, grundaren av Pink Floyd, ska i protest mot Israels ockupation av Palestina ställa in sin konsert i Tel Aviv. Det är bojkottkampanjen av Israel som nu lyckas med framgång lyfta in bojkotten i de kulturella kretsarna.

Koreografen Omar Barghouti från palestinska Campaign for the Academic and Cultural Boycott of Israel säger till The Independent

"We do not wish to become a fig leaf for anyone who does not mind becoming complicit in Israel's crimes ... Performing in Israel as if it were normal, as if it were not building a monstrous colonial wall ... is simply unacceptable"

Yttrandefrihetens marginaler

Journalisten Mustafa Can skriver idag om reaktionerna efter hans artikel i DN-kultur om mejlinglistan Elit. Och den som sticker ut är Vodafones marknadschef David Erixon, medlem i den numera ökända majilinlistan, som i en e-post till Elitlistan lovar att "hädanefter och fortsättningsvis aldrig mer (ska) köpa annonsutrymme i DN. Så den där indignerade skitjournalisten har just kostat DN en jävla massa miljoner".

Även om detta rätt löjliga men "uppriktiga" hot kommer från en medelmåtta inom kapitalet kan man inte låta bli att dra slutsatsen att yttrandefriheten har ett pris, i pengar. Det priset sätts inte av vår förmåga att försvara rätten att granska och kunna yttra oss utan av starka kapitalkrafter (klarar DN att publicera saker som retar upp kapitalet ?) och att den s k "osynliga marknaden" (som plötsligt får ett ansikte) är så pass medveten om sin makt att man kan kosta på sig att i en löjlig e-postlista yttra sådana hot.

oklart svenskt engagemang i Irak?

Man undrar ju vad det svenska engagemanget i Irak handlar om. Laila Freidvals gav ju noll besked i riksdagens senaste utrikespolitiska debatt. USA:s angrepp på Irak i mars 2003 och den fortsatta ockupationen nämndes över huvud taget inte.
När UD härom kvällen bjöd till ett öppet samtal om mellanöstern och Muhammedkarikatyrerna fanns inte USA: s ockupation av Irak med i diskussionen. Antikrigsaktivisten och konstnären Karin Hedbrant som gick dit med ett packe flygblad om internationella protestdagen mot Irakockupationen 18/3 har beskrivit mötet så här:

" Atmosfären i lokalen var fylld med människor som var uppfyllda av sin godhet och sina upplysta medvetanden i sina goda formuleringar och sitt försvar för demokrati och yttrandefrihet. De är så trygga i sin egen självklara världsbild – ty den är den härskandes världsbild och den som har makten ser sällan sig själv. Även om man släpper in de andra i yttrandefrihetens namn behöver man egentligen aldrig lyssna på dom".

När man i dagens DN analyserar risken för inbördeskrig i Irak är orosmomentet att inte hinna slutföra det som George W Bush startade. Lösningen på Irakkonflikten menar DN: s Per Ahlin är att få irakierna att fatta att de måste ha vilja att "hålla ihop" och "hålla tillbaka sekteristiska intressen". "Och frågan är om den viljan finns. Hittills har alltför lite tytt på det." Problemet för Ahlin är irakierna själva och inte USA: s brutala ockupation.

När Palmecentret anordnar seminarium om Irak väljer man i linje med DN att fokusera på irakiernas problem med "demokratiseringsprocessen". I inbjudan sägs ingenting om USA: s militära närvaro men desto mer om "intressanta politiska och socioekonomiska förändringar som äger rum i landet". De kommande biståndsprojekten från Sverige till Irak handlar uteslutande om s k "demokratifrämjande insatser".

Och då förstår man att bakom det tysta och oklara svenska engagemanget i Irak öppnar sig egentligen en medveten strategi som går ut på att (med biståndspengar i Sveriges fall och med militära medel i USA:s) få de vilda irakierna att förstå att de måste visa mer samarbetsvilja i den s k demokratiseringsprocessen och bidra till en konfliktfri och icke-sekteristisk kollaboration med nykolonialismen.

Det svåra steget från ord till handling i jämställdhetsarbetet

8 mars och alla vill glansa med hårdare krav på jämställdhet. I Svd säger förbundssekreterare i S-kvinnor Ann-Christin Furusund att hon inte är nöjd och vill nu kvotera mer. Det är bra. Ann-Christin är också kommunpolitiker (s) i min kommun Österåker och när jag som kommunpolitiker (v) för bara två veckor sedan föreslog i fullmäktige att införa en kurs i feministiskt självförsvar på gymnasiet, så gick snacket från Ann-Christin (liksom från m och fp) mer ut på att stoppa förslaget än att hitta former för att förstärka unga kvinnor i sin vardag. I voteringen röstade sossarna med fp, kd och m mot förslaget, en sosse (ordförande för Kvinnojouren i Åkersberga) lade ner sin röst. Snacka går ju, praktiken är nånting helt annat.

"Allt i förebyggande syfte"

Demokratin och friheten måste försvaras genom att inskränkas. Så resonerar Bodström med sitt lagpaket som vill ge Säpo fria tyglar för att avlyssna oss och kolla vår post och e-mail, begå hemliga brott på våra arbetsplatser och i våra hem och använda sig av s k "preventiva" tvångsmedel.

Allt i förebyggande syfte, så klart.

I självaverket är Bodströms lagpaket ett steg in i det "krig mot terrorismen" som George Bush utlyste strax efter 11/9-01. Undfallenheten är fullständig. En antidemokratisk lagstiftningen skriver Jan Guillou i en krönika som är ett mycket större hot mot demokratin än alla terrorister i världen.

Professorn Janne Flyhed och människorättsjuristen Anna Wigenmark skriver här en intressant artikel om vågen av integritetkränkande lagstiftning som är på väg in i den svenska riksdagen.

"En dryg månad efter den 11 september 2001 skickade president Bush ett brev till EU:s dåvarande president, Romano Prodi. Brevet beskrev en mängd åtgärder som USA ville att EU skulle vidta för att aktivt delta i kampen mot terrorismen. Det gällde möjlighet att frysa ekonomiska tillgångar, utökat polisiärt och rättsligt samarbete, möjlighet att spara information på data och skärpa gränskontrollen. Huvuddelen av dessa åtgärder har sedermera genomförts delvis efter anmodan från FN. Flera av förslagen har varit på gång sedan länge, men 11 september resulterade i en tvångsmedlens ketchupeffekt, som också nådde Sveriges riksdag."

Hittills har endast vänsterpartiet tagit tydligt avstånd från Bodströms integritetskränkande lagförslag. Partistyrelsen antog i helgen ett uttalande som kräver ett stärkt skydd för privatlivet och den enskildes personliga integritet. "Medan justitieministern kallar graden av respekt för mänskliga rättigheter och vår svenska grundlagen för ett rättspolitiskt övervägande bland många andra så står Vänsterpartiet upp för mänskliga rättigheter och kräver att de ska komma först".

De sk liberalerna i Folkpartiet kommer att göra gemensam sak med sossarna i kampen FÖR övervakningssamhället.

Bistånd- så funkar det

I Bolivia har USA dragit tillbaka över 300 000 US dollar i biståndspengar som tidigare öronmärkts för "bekämpning av terrorismen". Detta för att USA inte godkänner den lokala militära chefen som bolivianerna själva utsett för detta "biståndsprojekt". Bolivias president Evo Morales säger att utpressningsförsöket från USA, att för att få pengarna utse en USA-godkänd chef, inte kommer att tolereras. "Tiden då rika länder hade vetorätt i vårt land är förbi", konstaterar Evo. "Vi är fattiga men värdiga och suveräna". Mer om detta kan läsas här och här (spanska).

Palmecentret backar om Kubaseminariet med fp och kd

I Transportarbetaren, Transportarbetarförbundets tidning, backar Palmecentret om antiKubakonferensen med exilkubanska extremhögern i USA. Mer om seminariet kan ni läsa här och här

Enligt Jan Hodann (ansvarig för Kubafrågorna på Palmecentret) har Palmecentret egentligen inte haft något att göra med seminariet. De har enbart stått som formell medarrangör. Det var folkpartiet och kristdemokraterna som ansvarade för mötet.

"Men vi lämnade över arrangemanget av Kubaseminariet till fp och kd. Hade jag haft förhållandena klara för mig på planeringsstadiet hade jag lagt i backen"

Behövs någon kommentar? nej, jag tänkte väl det.

Sverker Åström: regeringens tystnad om Irak är skamlig

Ambassadören och förre kabinettssekreteraren Sverker Åströms debattartikel i DN idag är ett måste. Regeringens tystnad om Irakkriget och ockupation är sorglig och ovärdig. Åström menar att regeringens deklaration om utrikespolitiken år 2006 präglas av en nästan panisk förskräckelse för att säga något som kan misshaga Washington.

Det utan tvekan allvarligaste brottet mot folkrätten och FN-stadgan under efterkrigstiden, alltså det amerikanska angreppet på Irak i mars 2003 och den fortsatta ockupationen, nämns över huvud taget inte. Detta trots att svenska regeringen på sin tid klart fördömde angreppet som olagligt. Ingen kommentar görs heller till att kriget fortsätter under grymma former och alltmer får karaktären av en folklig frihetskamp som i första hand kräver ett slut på ockupationen. Ingen analys ges av den för utvecklingen framöver så viktiga konsekvensen av Irakkriget att klyftan mellan väst och den muslimska världen alltmer fördjupas.

Antikrigsrörelsens uppmaningar till regeringen att uttala sig och ta ställning mot ockupationen och USA:s systematiska brott mot mänskliga rättigheter i Irak (och Afghanistan) bemöts alltid med tystnad. Med få undantag, som riksdagsledamoten Marian Osman Sherifay (s) och Broderskapsrörelsen, undviker sossetoppen samtalet och debatten. Man nobbar alla inbjudningar från antikrigsrörelsen. Åström och andra har fått erfara hur kritik mot USA:s krigspolitik avvisas som "antiamerikanism". Jag har tidigare skrivit om detta här.

Umeåuppropet mot mäns våld mot kvinnor

Idag lanseras Umeåupprop som vill få stopp på vardagsrädslan. Ett föredömligt initiativ mot mäns våld mot kvinnor. "Kvinnors vardagsrädsla hänger ihop med mäns våld mot kvinnor. Bara genom att ta kvinnors upplevelser av våld och hot i det offentliga rummet och i hemmet på allvar kan vi komma åt vardagsrädslan. För det krävs politiska lösningar".

Artur Lundkvist - 100 år

I år skulle Artur Lundkvist fyllt 100 år. Och det är värt att uppmärksamma många gånger om. Läs här och här om René Vázquez Díaz nya bok om Lundkvist "Oliktänkaren" och här om Birgit Munkhammars samtal med Artur Lundkvist år 1984. Här kan du läsa hennes intervju från 1984.

Förutom hans poesi och prosa öppnade hans reseskildringar från Latinamerika (Vulkanist kontinent), Indien (Indienbrand) och Afrika mångas ögon för tredje världen. Det sägs att Olof Palme reste till Indien med Lundkvists bok under armen. Viktigt var också hans outtröttliga introduktion och översättning av latinamerikanska författare som Neruda, Cortazar, Borges, Vargas Llosa och Garcia Marquez.

Hans engagemang i Vietnamrörelsen och för jämställdhet var betydelsefullt.

När hans nära vän poeten Pablo Neruda dog strax efter militärkuppen i Chile 1973 skrev Artur Lundkvist några rader som idag mycket väl talar om honom själv.

För dig inga gravmonument, inga stenstoder, i stället ska ditt minne leva som rinnande vatten, alltid på väg, upplivande och tröstande,
så lever du redan i din död, så talar din stämma ur tystnaden, så lyser ditt leende ur mörkret som en jasmingren i blom eller en strimma av havets elfenben,
naturen sörjer dig och slickar sina sår, fåglar söker dig klagande, vågorna frågar varandra efter dig, havet tvår sina oräkneliga händer och sköljer tillbaka blodet uppåt stränderna,
människomassorna rör sig oroligt, plågade i sin halvslummer, fångna i en mardröm som de inte förmår befria sig ur, inneslutna i den labyrint som de ovetande uppfört,
de mörka människomassorna som du ska fortfara att dra igenom med ditt spårljus av vrede och okuvlig glädje, med din kraft som ska strömma vidare osynlig som elektricitet,
tills motståndet tänder den bländvita flamman!

klockrent om fågelinfluensan

Contagion : "Sorry, but I caught the flu..."
(Artist: Serguei / Le Monde, Paris)

USA-soldater i Irak: USA UT UR IRAK

Jag har inte mycket till övers för opinionsundersökningar som görs på soldater, speciellt inte när de befinner sig i krig. Dock kan man här ta del av en undersökning gjord på USA-soldater som befinner i det ockuperade Irak. Och den bekräftar en bild som sakta men säkert börjar få genomslag i USA. Att inte bara majoriteten av USA:s befolkning vill att landet drar sig ur Irak utan att även soldaterna som deltar i ockupationen har fått nog.

Enligt Sogby Polls undersökning tycker 72 % av soldaterna att USA bör lämna Irak senast inom ett år och endast 23 % vill stanna kvar så länge det behövs - “as long as they are needed.”

Av de 72 % som vill åka hem tycker 21 % att USA ska dra sig tillbaka inom ett år, 22 % inom 6 månader och 29 % vill att USA ska dra sig tillbaka omedelbart.

Undersökningen visar också att 42 % av soldaterna är osäkra på sitt uppdrag och att så många som 85 % tror att den främsta anledning till USA:s närvaro i Irak är för att hämnas på Saddam Husseins roll i terrordådet den 11/9 i New York.

93 % tror inte att massförstörelsevapen var en anledning till USA: s krig i Irak och 80 % av soldaterna har inte en negativ bild av irakierna trots de ständiga irakiska attackerna mot ockupationstrupperna.

BBC har också gjort en intressant undersökning som visar att 60 % av världens folk (i 35 länder) tycker att risken för terroristattacker ökat efter USA: s krig mot Irak, endast 12 % anser att risken har minskat. Och majoriteten i de 20 av 35 länderna som tillfrågats vill att USA drar sig tillbaka inom de närmaste 5 månaderna.

Jag vill passa på att uppmärksamma den stora världsomfattande demonstrationen den 18 mars på 3: års dagen av USA: s krig mot Irak. I Stockholm anordnar Nätverket mot krig en demo på Sergels Torg kl. 13.00. Bland talarna finns ett föräldrapar till en stupad brittisk soldat. Föräldrarna är aktiva i den växande föreningen Military Families Against the War.

Även på torsdag den 16 mars anordnar Nätverket mot krig en kulturafton på Immanuelskyrkan med bl a Marika Lagercrantz, Olof Buckard och svenskklingande världsmusik i världsklass med musikerna Johan Norberg (gitarr) och Jonas Knutsson (saxofon).

Fotbollsrasismen i La Liga

Snacket i spanska ligan handlar om fotbollsrasismen. Detta efter att Barcastjärnan Etoo i matchen mot Zaragoza senast fått nog av rasistiska påhopp från publiken och gick av planen. Henke Larsson med hjälp av tränaren Frank Rijkaard och domaren fick Eto'o att stanna kvar på plan. Till TT har Henke sagt att det är "idioter som håller på med sådana saker".

Den spanska fotbollen är annars inte ensam om att drabbas av högerextrema grupper som attackerar, hånar och gör apljud när svarta spelare rör bollen, italienska Lazio är ökänd för sin fascistiska hejarklack och Englands högerextrema skinheads är mycket aktiva i fotbollsarenorna.

I Spanien är det annars Real Madrids Ultra Sur som är den mest otäcka fascistiska fotbollsföreningen. Ultra Surs medlemmar är ökända för att bära hakkors, göra nazisthälsningen och att syssla med rasistisk propaganda under matcher. Föreningen delar emblem med Hammerskin, en internationell rasistisk sammanslutning. Ultras ledare José Luis Ochaita greps i Tyskland 1998 för att ha burit en nazistisk flagga.

Samuel Etoo som är en lysande spelare och som leder målligan i världens bästa fotbollsliga har många gånger tidigare fått stå ut med rasism. Albacete-anhängare som trakasserade Eto"o under en match bötfälldes med över 50 000 kronor var och avstängning från arenorna i fem månader. Och Getafe dömdes till 29 000 kronor i böter sedan klubbens fans ropat rasistiska slagord mot Eto"o.

Antirasisitiska organisationer i Spanien har nu uppmanat klubbarna att i nästa matchomgång symbolisk fördröja matchstarten med fem minuter som en protest mot rasismen. Och den spanska idrottsministern flaggade för en skärpning av straffen mot klubbarna och enskilda som gör sig skyldiga till rasism.

Starkare anställningsskydd, karikatyrerna och konventet som försvann

Veckans viktigaste nyhet: förslaget till starkare anställningsskydd för visstidsanställda och föräldralediga.

Det är ett av de bästa förslagen som v + mp och regeringen har lagt under denna mandatperiod. Att förbättra anställningsvillkoren för de visstidsanställda och föräldralediga. Det var på tiden! Visstidsanställningar innebär otrygghet och sämre löneutveckling framförallt för kvinnor men också för människor med utländsk bakgrund.

Vänsterpartisten Camilla Sköld Jansson säger att "Otrygga anställningar ger tysta arbetsplatser och vi värnar om yttrandefriheten. Vårt förslag ökar möjligheterna till att få ett fast jobb där det finns ett permanent personalbehov. Många visstidsformer tas bort ur lagstiftningen. De fackliga organisationerna får bättre verktyg för att förbättra arbetsvillkoren" .

Förslaget innebär att det ska gå att få 14 månaders visstidsanställning, och efter 14 månaders anställning under loppet av fem år hos en och samma arbetsgivare ska den anställde få fast anställning. Dessutom ska visstidare få företräde till nästa lediga fasta tjänst efter ett halvårs vikariat.

Tyvärr vill den liberala media att vi ska uppta vår dyrbara tid med annat. Inte med borgarnas konvent. Ni vet, helgens träff där högern för åttonde gången skulle visa upp sin enighet kring nyliberal politik. Nej, det som har tagit över den politiska dagordningen är s-majlen och varulvsbilden på Reinfeldt. (Stackars Lejonborg som inte får kommentera annat än om hur kränkt moderatkompisen Reinfeldt känner sig). Eftersom jag gillar konspirationer kan jag inte låta bli att gissa att detta är högerns mediastrategi för att strypa den riktiga politiska debatten, t ex om att införa ett starkare anställningsskydd.

aktuellt e-mail från Filippinerna

Här kommer en angelägen rapport från Herbert Docena om det aktuella läget i Filippinerna. Mailet publicerades på global-peace-movement@lists.riseup.net (Översättningen av Agneta Norberg)

Kära alla: Tack, för alla brev som uttryckt oro och stöd. I går morse, utlyste president Gloria Macapagal-Arroyo undantagstillstånd på obestämd tid i Filippinerna. Detta beslut kom upp när folket i Filippinerna firade 20-årsdagen av folkets uppror mot Ferdinand Marcos 14 år långa diktatur. Arroyos order om undantagstillstånd betyder att polis och militär har fria händer att göra allt för att neutralisera ”statens fiender”, förbjuda alla demonstrationer och förbjuda tidningar att komma ut.

Genom att beordra undantagstillstånd har Arroyo återinsatt den ordning som det filippinska folket svepte bort för 20 år sedan. Men omkring 10 000 vägrade lyda presidentens order utan vi marscherade på Manilas mest trafikerade gata. Vi blev skingrade med våld. 26 av oss, inklusive barn blev misshandlade av polisen och arresterade. Vi släpptes slutligen, antagligen i ett försök av regeringen att visa att undantagstillståndet inte är så dåligt som man tror- men dessa arresteringar är bara en fortsättningen av en allt starkare repression i landet.

Även innan undantagstillståndet beordrades hade 33 aktivister dödats av paramilitären eller av folk som står nära militären. Polisen har gång på gång med våld skingrat folkgrupper som protesterat. Men med denna proklamation kan polisens arrestering av oss bara vara början på ett allt starkare förtryck, inskränkningar av medborgerliga rättigheter, brott mot mänskliga rättigheter i vårt land. Idag blev t.ex. en tidningsredaktion utsatt för razzia och en ledamot av parlamentet arresterades. Vi är verkligen oroliga för vad som kan hända under de närmaste dagarna.

Utvecklingen under de senaste dagarna bekräftar att illegitima regimer bara kan härska genom att använda våld. Arroyos regering blir allt mer desperat och vi kan förvänta oss att den blir mer och mer brutal. Vi ser fram emot ert stöd och solidaritet för dem av oss som kommer att bli utsatta för denna brutalitet på samma sätt som vi stöder och solidariserar oss med folken i Irak och Palestina och mot diktaturer runt om i världen.

Gårdagens order om undantagstillstånd är bara det senaste svaret från en regering som har anklagats för valfusk och korruption sedan juni 2005. Men det är än mer än Arroyos presidentskap som står på spel. I allt ökande grad har folk börjat ifrågasätta hela den härskande eliten, som suttit vid makten sedan 1986, i namn av den liberala demokratin. Oppositionen mot Arroyo är delad mellan de som vill behålla detta system och de som en gång för alla vill bli av med det och ge verklig mening åt uttrycket makt åt foket.

I solidaritet, Herbert Docena

Världen krymper...inte

Läser i söndagens DN att under 1965-1989 var 37% av alla officiella besök till och från Sverige med länder i tredje världen och 24 % med Västeuropa. Efter 1990 sjönk besöksutbytet med tredje världen till 18% och utbytet med Västeuropa ökade till 60%. Som sagt det var bättre förr.

Stoppa USA:s krig mot Iran

Skriv under för att stoppa USA:s krig mot Iran. http://www.stopwaroniran.org/petition.shtml

Bland undertecknarna finns Nobelpristagaren Harold Pinter, Biskopen Thomas Gumbleton, Michael Parenti (författare), Ramsey Clark (tidigare U.S. Attorney General), Howard Zinn (författare och historiker), George Galloway (brittisk parlamentariker), Tony Benn (brittisk parlamentariker), Denis J. Halliday(tidigare UN Assistant Secretary-General) och Margarita Papandreou (fru till den avlidne grekiske premiärministern Papandreou)

LO och kapitalet i samma båt

I tyskland strejkar sedan en månad tillbaka metallarbetare mot en kommande nedläggning av en Electroluxfabrik i Nünberg. Det tyska metallarbetarförbundet IG metall fruktar att delar av produktionen kan komma att flyttas till Polen där Electrolux för närvarande bygger två nya fabriker. Lönekostnaderna i Polen är bara en tiondel av de tyska kostnaderna. (För övrigt har även vid fabriken i Mariestad varslats). Electrolux planer är ju i f s inte konstiga eftersom de följer kapitalets logik om att placera produktionen i länder med låga löner och med svag eller icke existerande arbetsrätt. Effektivisering kallas det!

Det utmärkande med denna konflikt är svenska LO:s minst sagt tvivelaktiga roll. Å enda sidan stödjer LO officiellt det tyska fackets kamp. Å andra sidan är man ju med sina aktieplaceringarna djupt inblandat i Elextrolux' planer på nedläggning och försämringar. LO äger via sitt fondbolag Folo 450 000 aktier till ett värde av ca 100 miljoner kronor. Leif Håkansson, tredje vice ordförande i LO och vice ordförande i Folksams LO-fonder, säger till Dagens Industri "Visst sympatiserar vi med tyska facket och deras strävan att få så bra villkor som möjligt. Men man får inte mixa ihop det med våra aktieplaceringarna".

Konfliktdimensionen arbete-kapital blir här mycket märkligt och aktuellt. LO är på samma gång både kapital och arbete. Trots det är denna intressekonflikt nu för tiden inte alls unik. Och kärnan i det här är hur LO använder sig av sitt aktie(kapital) innehav. Varför inte utnyttja sin position för att förstärka arbetarnas rättighet i stället? varför inte använda sig av sitt kapital för att sätta stopp för attacken mot arbetarnas rättigheter och ställning på arbetsmarknaden? Syftet med Folo-fonderna är trots allt att ge medlemmarna möjligheter att placera i fonder som har en "placeringspolitik som stämmer med löntagarnas långsiktiga intressen" .

Men tyvärr, LO tycks inte se hur Elextrolux' nedläggningsplaner skulle hota "löntagarnas långsiktiga intressen". Alltså Business as usual

kalla vindar blåser över Danmark

Danmark går i bräschen. Inte bara i främlingsfientlighetens och islamofobins brunagång. Vår granne är ju också en lojal partner till Bush och USA:s krigsmaskineri och det s k "kriget mot terrorismen". Och nu vill Danmark bara bäst i klassen i kampen mot "terrorismen". I måndags gjorde den danska polisen en razzia mot fyra personer som anklagas för att stödja terrorism. De fyra vänsteraktivister är engagerade i Fighters and Lovers som gör tröjor som uttrycker stöd för den palestinska rörelsen PFLP och den colombianska gerillagruppen FARC. Bägge organisationer är med på EU:s mycket kontroversiella och godtyckliga terrorlista.

Upprättandet av denna "terrorlista" kom till på uppmaning av USA. Och som Demokratiuppropet mycket riktigt påpekar bestäms vem som ska stämplas som terrorist i Sverige och EU "av de listor på organisationer och personer som efter 11 september 2001 upprättas i Vita Huset i Washington".

I Sverige har vi redan fått erfara hur kränkande och skrämmande detta är. Tre Somaliasvenskar anklagade för terroristanknytning ställdes utanför samhälle och rätt. Detta utan bevis. En av dessa, Ahmed Yusuf, står fortfarande utan medborgerliga rättigheter.

Annat är det i Norge som meddelade att man från årsskiftet inte längre följer EU:s terroristlista. "Norges roll som neutral fredsmäklare i olika fredsprocesser kan riskeras om Norge fortsatt terroriststämplar på samma sätt som EU". Tydligare än så kan det inte bli, det underlättar i kontakten och i förhandlingarna med en befrielserörelse om man tidigare inte terroriststämplat den. Här har Sverige genom att underordna sig USA och EU spelat ut sin roll som fredsmäklare.

Viktigt att tillägga är att terroristlagstiftningen pådriven av USA hotar i grund och botten mänskliga och politiska rättigheter som yttrandefrihet och föreningsfrihet. Dessutom saknar denna "ypperliga" terrorlista stater/regimer som Israel och Colombia som systematiskt har använt sig av statsterrorism.

När den västerländska civilisationen agerar

här kan ni titta på det australiska reportaget om Abu-Ghraib-fängelset i Irak

Märkligt svenskt stöd till kriminella i Colombia

Det svenska stödet till avmobiliseringen av paramilitärer i Colombia förvånar. Få är det internationellt som stöder den colombianska regeringens s k "fredsprocess" med paramilitärerna. FN:s människorättskommissariat och de colombianska människorättsorganisationerna motsätter sig denna juridiskt oklara "avmobilisering". Mycket talar för att paramilitärerna, som står för den klart största delen av det politiska våldet, inte kommer att dras inför rätta och därmed saknas grunderna för en hållbar fredsprocess bestående av sanning, rättvisa och gottgörelse.

Men den svenska regeringen vill förlänga och utöka detta stöd och bidrar därmed till att permanenta paramilitariseringen av det colombianska samhället.

Läs här en debattartikel skriven av två riksdagsledamöter och Tigran Feiler, ordförande för Colombianätverket.

Tidigare har

Krigshetsaren Cheney

Som ni vet har krigshetsaren och USA:s vicepresident Dick Cheney skadeskjutit en 78-årig jurist när han var ute för att jaga småfåglar. Det sägs att det var pga det häftiga snöovädret i östra USA. Det var så mycket snö i Washington att Dick Cheney av misstag sköt en fet kille som han misstog för en isbjörn. Det beryktade CIA har i ett pressmeddelande konstaterat: "Goda nyheter. Vi har till slut lokaliserat massförstörelsevapen. Det är Dick Cheney"

Bra TV från SYD !

Äntligen! den nya latinamerikanska nyhetskanalen TeleSUR börjar idag sända via nätet.
Telesur som startade förra året som ett samarbete mellan Venezuela, Brasilien, Uruguay, Kuba och Argentina vill motverka den mediediktatur som utövas av de stora internationella nyhetsnätverken. Idéen med tevekanalen är att erbjuda Latinamerika ett alternativ till USA:s och brittiska nyheter som strömmar in med CNN och BBC World. – Varför måste vi få information om oss själva från tv–nätverk som CNN, har Venezuelas president Hugo Chávez sagt.

TeleSUR har som motto "förenad röst från Syd till resten av världen”.

När den europeiska civilisationen agerar

Ingen tvekan om hur "effektivt" och "civiliserat" den brittiska ockupationsarmén i Irak bankar in de s k "europeiska värderingarna" på den irakiska befolkningen. Samma gamla koloniala attityd, samma gamla förtryck. Bilden är från en filmupptagning som publicerades i helgen i
News of the World

Fullsatt och lyckad träff med Aleida Guevara

Över alla förväntningar resulterade mötet idag med Ches dotter, Aleida Guevara. Åsö Gymnasiet var fullsatt och många fick vända hem när de inte fick plats i salen. Aleida som är läkare pratade om USA:s blockad mot Kuba som gör att kubanerna inte ens får köpa nödvändig medicin från USA. Blockaden sker på alla fronter och USA driver en agressiv kampanj i världen, inte minst i Europa, för att även andra ska hänga på i blockaden mot Kuba.

Aleida nämnde att hon under resan i Europa förstått att europeerna är mycket oroade för vad som händer på Kuba och att hon kunde säga detsamma om att kubanerna är djupt oroade för vad som händer i Europa. Krig och privatiseringar av välfärden måste vara stora bekymmer för det gamla Europa. På tal om hur USA och den rika världen agerar idag som så kallad moralisk supermakt, undrade hon hur det kommer sig att I-länderna ger sig rätten att diktera för tredje världen vad som är bra och dåligt för dem. Vem gav I-länderna denna rätt?

Aleida Guevara berättade också om när hennes far, Che Guevara, tog farväl av familjen för att åka först till Afrika och sedan till Bolivia. Hon var då 4 år.

Kulturinslagen var många och bra, bl a Sven Wollter som sjöng och läste dikter, Latin Kings Doggelito med El Primo rappade loss och Jan Hammarlund fick med hela publiken i allsång. Mycket varm och bra kväll!

Upprop mot rasism och intolerans

Här får ni läsa ett viktigt upprop i dessa tider av intolerans och rasism. Bland undertecknarna finns bl a representanter för Sveriges Muslimska Råd, Sveriges unga muslimer och Svenska Kyrkans Unga, riksdagsledamöter från vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet. Du kan själv underteckna uppropet här

Manifestation imorgon lördag 11 februari på Medborgarplatsen kl. 12.00

Bekämpa rasism och intolerans!

Runt om i världen diskuteras nu efterföljderna av de nidbilder på profeten Mohammed som publicerades i danska Jyllandsposten i december. Publiceringen av bilder sker inte i ett vakuum. Den måste ses mot bakgrund av den främlingsfientlighet och islamofobi som breder ut sig i Danmark såväl som i övriga västvärlden. Bilderna hänger ihop med den allt mer hårdföra danska invandringspolitiken och är exempel på de ständiga angrepp och hatbrott som sker mot muslimer och mot personer med utländsk bakgrund.

Även de oacceptabla våldsamma protester som följt publiceringarna har härmed sitt sammanhang. De kränkande bilderna blev en utlösande faktor för den djupt rotade känsla av förtryck och stigmatisering som många muslimer och invandrargrupper i västvärlden levt med under lång tid. Nidbilden av muslimer som ociviliserade fundamentalister används i terroristbekämpningens namn för att förstärka uppdelningen mellan ”vi” och ”dom”. Det rör naturligtvis långt fler än troende muslimer – det rör alla som lever i vårt samhälle, oavsett var man är född, och vad man har för trosuppfattning och världsbild. Det rör fundamentala medborgerliga rättigheter – som urholkas om någon grupp för dagen kan utsättas för förtryck och förföljelse.

Med samma självklarhet som vi försvarar rätten till det fria ordet - och med samma skärpa – måste vi kraftfullt ta avstånd från alla uttryck av rasism, våld och intolerans. Ingen tidning är någonsin skyldig att använda sin yttrandefrihet för att sprida och förstärka fördomar.

Vi tar kampen för människovärdet och vi tar avstånd från alla krafter – såväl främlingsfientliga som våldsförhärligande - som exploaterar den situation som uppkommit. Försoning kan nås genom att vi använder våra demokratiska och fri- och rättigheter till att bekämpa rasism och intolerans.

Aleida Guevara på besök i Sverige

Igår var jag på ett upptaktsmöte med Che Guevaras dotter, Aleida Guevara. Inför en fullsatt sal berättade Alieda om hennes brinnande engagemang för rättvisa, solidaritet och mänsklighet i ett globalt perspektiv. Aleida är barnläkare i Havanna och har arbetat som läkare i flera fattiga länder som Angola, Ecuador och Nicaragua. Dessa upplevelser har stärkt och format hennes engagemang.

Ni som missade upptaktsmötet igår kan lyssna på henne i Stockholm på lördag 11/2 kl. 14.00 Åsö Gymnasiums Aula. Fullständigt program hittar ni här.

I veckan anordnas också i riksdagshuset en mycket egendomlig konferens om Kuba, arrangörerna är Tjeckiska ambassaden i Stockholm och den Pragbaserade ”International Committee for Democracy in Cuba”. Bakom konferensen står Folkpartiets och Kristdemokraternas internationella stiftelser, och moderater medverkar. Men också socialdemokraternas Olof Palmecentret har anslutit sig.

Bland de inbjudna finns bl a representanter från Kubansk-Amerikanska Stiftelsen CANF (med högsäten i Miami och Puerto Rico) som är ökänd för sitt stöd till terrorister. CANF grundades av Reagan i början på 80-talet som paraply för ett dussintal terrororistganisationer och är en av de mäktigaste lobbygrupperna i USA. De pumpar in miljontals dollar i valkampanjerna och spelade stor roll i de manövrer i Florida som förde W Bush till makten 2000. CANF var djupt inblandad i USA:s smutsiga krig i Centralamerika och i Iran-Contras affärens vapen- och knarksmuggling. CANF stod bakom en rad bombattentat mot kubanska turistinstallationer för några år sedan, varvid flera människor skadades och en ung italiensk turist dödades.

Att Olof Palmecentret är medarrangör till konferensen är mycket tragiskt. Läs brevet som kubanska kulturarbetare på och utanför Kuba har skrivit till Palmecentret.

Volvos maskiner river palestinska hem

Palestinagrupperna vädjar till Volvo att omedelbart avbryta allt samarbete med Israel

läs uttalandet

Israel använder Volvos maskiner till att driva bort den palestinska befolkningen från sina hus och hem

- Med hjälp av Volvos maskiner drivs den palestinska ursprungsbefolkningen i Negev-öknen i Israel bort.

- Med hjälp av Volvos maskiner drivs familjer på Västbanken och Gaza bort från hus och hem.

- Israel har under de senaste åren lämnat tusentals familjer hemlösa och planerar att även fortsättningsvis riva hus för att konfiskera mark och ge plats åt muren, bosättningar och vägar.

- I Negev-öknen, på Västbanken och Gaza planerar Israel att riva ytterligare tusentals hus. PGS oroas över att Volvo, som internationellt ses som en symbol för Sverige, kan medverka till dessa systematiska och omänskliga brott mot alla internationella lagar och konventioner.

Vi vädjar nu till Volvo att omedelbart avbryta allt samarbete med Israel till dess att ockupationen av Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem upphör.

Palestinagrupperna i Sverige

En onödigt uppblåst konflikt

Mohamad Jawad i Piteå har skrivit ett mycket intressant debattinlägg om Jyllandsposten karikatyrteckningar av profeten Muhammed.

"Det allvarligaste är inte att profeten Muhammed avbildats i strid mot den islamska läran. Värre är att publiceringen och dess förespråkare ingår i ett mönster som blivit allt tydligare i västvärlden sedan 11 september 2001. Muhammed-karikatyrerna ingår i samma slags propaganda som orsakade krigen i Afghanistan och Irak. Nu inväntar provokatörerna en muslimsk (terrorist-) reaktion: "Vi vet att friheten är hotad av en religion som inte är främmande för att ta till våld", med redaktör Vebjørn K. Selbekks ord."

Muhammedkarikatyrerna, en rasistisk provokation

Publiceringen av Muhammedkarikatyrerna är ytterligare ett steg i den rasistiska vandringen som Danmark inledde för några år sedan. Diskrimineringen och stigmatiseringen av människor med utländsk bakgrund, inte minst mot muslimer, har inte bara ökat utan institutionaliserats i Danmark. Det handlar inte om yttrandefriheten. Man söker medvetet provocera. Och spelar på vågen av islamofobin som finns i Europa. Ett liknande angrepp på Israel hade genast stämplats som antisemitiskt.

Angående reaktionerna från den muslimska världen tycker jag att filmaren Tariq Saleh har en poäng när han säger "...det var synd att de bojkottade Danmark för några teckningars skull och inte för att de är reaktionära och deltar i ett orättfärdigt krig".

En annan som kommer med kloka ord är författaren Tariq Ali
"Den karikatyr som retat flest framställer Muhammed som terrorist. Det är en så sliten kliché att den även retade upp många sekulära muslimer. Att kritisera Islam går visst för sig, liksom att debattera religionens roll - men billiga och onödiga förolämpningar får en särskilt bitter underton när de kommer från Danmark, som har trupper i Irak".

Läs även bra inlägg från Olle Svenning och Ali Esbati

Nätverket mot krig om Iran

läs Nätverket mot Krig:s uttalande mot USA:s krigshot mot Iran

När nyliberalismens riddare kommer på besök

Nyss hemkommen från Bolivia läser jag att Jeffrey Sachs, av DN kallad "USA-professor med utveckling som specialitet", är på besök i Sverige för att propagera för olika "utvecklingsrecept" för Afrika (sic). Timbros favoritekonom säger att han nuförtiden är kritisk till hur IMF och världsbanken hanterar situationen i Afrika. Man häpnar när han säger att " vad den underutvecklade världen behöver, särskilt de allra fattigaste länderna i Afrika söder om Sahara, är mer pengar. Inte privatiseringar och strukturanpassningar."

Och inte bara det, han säger också att ”­Som ekonomer måste vi vara känsliga för kontextuella faktorer, men tyvärr behandlas de inte i en enda lärobok i nationalekonomi. Världsbanken och IMF har ägnat tjugo år att titta på privatiseringar, när de i stället borde ha bekämpat malaria”.

Nyliberalismens egen riddare säger nu det som den globala rättviserörelsen sagt i åratal, att strukturanpassningsprogrammen med massprivatiseringarna (och avregleringarna) inte fungerar.

Vad har hänt med denne hårdförde nyliberal, pappa till Polens chockterapi på '90-talet och arkitekten bakom Bolivias nyliberalism från 1985 fram till för ett år sedan när systemet brakade ihop?

Tre gissningar
- det finns ingenting att privatisera längre
- Nobelpriset nästa?
- Han jagar biståndspengar

I Bolivia är Sachs ökänd, det var han som privatiserade gruvindustrin och statliga företag (och gjorde tiotusentals arbetslösa), slog sönder den redan mycket svaga arbetsrätten och försökte sig på en privatisering av vattnet (som såldes till USA-bolaget Bechtel men med en stor folklig kamp återtogs i gemensam ägo). Hans senaste och förhoppningsvis sista projekt i Bolivia var att få Bolivia att alliera sig med USA-bolagen för exploateringen av naturgasen. Det projekt satte folket stopp för (mer om vad som hände sedan kan ni läsa här, här och här). Sachs kompis, Bolivias dåvarande president, Carlos Sanchez de Losada flydde till USA och står idag anklagad för korruption. Samma öde vandrade andra presidenter i Latinamerika som tillämpade nyliberalismen; Menem (Argentina), Fujimori (Peru), Collor de Mello (Brasilien), Perez (Venezuela), Salinas de Gortari (Mexiko)

I Bolivia 2: Framtiden har precis börjat i Bolivia

Folkfesten varade i tre dagar när Bolivia firade Evos Morales presidentinstallation. Hundratusentals stolta, enkla, glada människor klädda i sina folkdräkter, ponchos och polleras, dansade, spelade musik, sjöng och jublade över Evos, vänsterpartiet MAS och ursprungsbefolkningens stora seger i valet den 18 december.
Evos maktövertagande överträffade alla förväntningar. Utan att överdriva spelades och dansades i tre dagar boliviansk och andinsk folkmusik på vartenda torg i La Paz.

Den andinska ceremonin i Tiwanako på lördag gav en vink om engagemanget och den stora uppslutningen. Till denna rituella plats, som ligger 4 600 meter över havet och som uppstod från 1 500 år före Kristus, kom tusentals människor i bussar och längs hela vägen samlades folk med banderoller och musik för att välkomna den nyvalde presidenten. Festen fortsatte på söndag, först med det formella maktövertagandet i kongressen och ett lysande tal av Evo som direktsändes på TV, sedan en rejäl folkfest på torget San Francisco. Folkhavet var mäktigt, 7-8 timmar musik, tal, fyrverkeri och dans. När den chilenska gruppen Inti illimani sjöng "El pueblo unido" rann tårarna av stolthet, tusentals flaggor vajade, 80 000 kanske 100 000 människor sjöng med och knutna nävar lyftes upp mot himlen. Till La Paz hade många hundratusentals människor kommit från fattiga Chapare, Cochabamba och Potosí, nu stod de där och gjorde historia, de som tidigare var osynliga för makteliten, de som för 50 år sedan inte fick enligt lagen vistas på torgen San Francisco och Murillo och inte fick gå på trottoarer. De kom med sina barn och matsäck, klädda i folkdräkter och bärande ursprungsbefolkningens flagga Wiphala. Firandet avslutades på måndag med offentliggörandet av de nya ministrarna, kända människorättsaktivister, cocaodlare och representanter för ursprungsbefolkningen tar nu plats i den regeringen som avslutar en epok av förnedring och diskriminering och påbörjar demokratiseringen av det bolivianska samhället.

Även från andra delar av världen slöt folk upp, från grannländerna Argentina, Chile, Brasilien, Ecuador och Peru, representanter för ursprungsbefolkningen i Filippinerna och USA, gamla kämpar som sandinistledaren Tomás Borge och FMLN: s ledare Shafick Handal (El Salvador), 13 statschefer, bland de Chavez och Kirchner (och för första gången på 50 år en president från Chile), kända kulturpersonligheter som författaren Eduardo Galeano, som sa i sitt tal att Bolivia besegrat rädslan.

Evo var i sitt första presidenttal direkt och visionär, han sa att detta är ett historiskt moment, för Bolivia och Latinamerika, maktövertagandet inleder en ny epok i Bolivias historia, det sätter punkt för kolonialismen och högerns korrumperade styre av landet, nu är det slut på utsugningen, nyliberalismen och flera hundra år av diskriminering och förtryck av ursprungsbefolkningen. Bolivias naturtillgångar, den eftertraktade gasen, oljan, silver och virke ska användas för att ta det bolivianska folket ut ur fattigdomen. Om tre år kommer analfabetismen att vara utrotad, ett omfattande hälsovårdssystem ska upprättas med hjälp av Venezuela och Kuba, ursprungsbefolkningens rättigheter ska hörsammas och prioriteras. För första gången i landets historia kommer Bolivia att ledas av en aymara som president och en quechua som senatens talman. Bara det är en historisk händelse. Framtiden har precis börjat i Bolivia.

"Paradise Now" gör historia

Den suveräna palestinska filmen "Paradise Now" vann det mycket ansedda priset Golden Globe award för bästa utländska film, och gör därmed historia genom att bli den första palestinska filmen som vinner ett sådant stort internationellt erkännande. Med priset öppnas också dörrarna för nomineringar till, ja kommersiella och styrda men dock, Grammy och Oscar.

Filmen, regisserad av Hani Abu-Assad and Bero Beyer, visar förtjänstfullt en bild av palestiniernas försök att, i desperata och uppgivna handlingar, ta sig ut ur den israeliska ockupationen. “Paradise now” är en rak berättelse om två unga palestinska män som blir självmordsbombare. Utan politisk retorik visar filmen en bakgrund och ett palestinskt perspektiv på konflikten. Läs en bra recension

Det bör också sägas att de stora israeliska biokedjorna som väntat vägrar visa filmen "Paradise now", trots att den fått en Golden Globe.

I Bolivia 1

Har precis anlant till La Paz, Bolivia, for att vara med pa Evo Morales presidentinstallation den 22 januari. Bolivia ar just nu fullt av framtidshopp, idag nar de nyvalda parlamentarikerna fick sina ackrediteringar samlades mycket folk utanfor parlamentsbyggnaden for att hylla vansters ledamoter, en av dem som fick manga applader och rop var Antonio Peredo, bror till Inti och Coco Peredo som deltog i Che Guevaras guerilla pa 60-talet.
Presidentinstallationen kommer att forvandlas fran en tidigare byrakratisk tillstallning till en folkfest. Det kommer att anordnas en gigantisk fest pa gatan med artister fran hela Latinamerika.

USA vill dra in FN i kommande attack mot Iran

Rubrikerna i media aviserar om att en ny FN-kris är på ingång, återigen är det USA som hotar med attack mot ett land i mellanöstern. USA använder sig igen av samma motiv och hot om repressalier som mot Irak och diktatorn Saddam Hussein för 3-4 år sedan och som utmynnade i krig och ockupation som fortfarande inte tar slut, med enorma förluster i liv, resurser och infrastruktur för Irak.

Upptrappningen och internationaliseringen av konflikten följer liknande mönster som mot Irak. Vi borde dock vara mer på vår vakt denna gång. Tyvärr verkar det s k internationella samfundet spela efter USA: s melodi.

Wayne Madsen journalist och forskare från USA skriver i en rappport att underrättelsetjänsten och militära källor i USA och Europa uppger att USA förbereder ett anfall mot militära och nukleära installationer i Iran. Det allra viktigaste bombmålet kommer att vara Bushehr kärnreaktor. Andra bombmål är en rad militära mål och flygbaser.

Wayne Madsen anger att Fort Rucker i Alabama har order från Pentagon att stå förberedd att ta emot 50-60 000 rekryter som kommer att placeras ut för strider i Iran.

Turkiet som NATO-land spelar en nyckelroll, men har trots upprepade påstötningar från CIA, FBI och Condoleezza Rice lovat Putin att turkiska baser ej får användas av USA vid en attack mot Iran. Polen, också ett NATO-land, redan lämnat försäkringar till försvarsminister Donald Rumsfeld att Polen stöder ett anfall.

Europeiska underrättelsekällor uppger att Rysslands beslut att stänga av gasledningerna till Ukraina var en tydlig varning till länderna som kan tänka sig alliera sig med USA i konflikten och stödja en attack mot Iran.

USA:s kommande manöver är att dra in FN i konflikten, säkerhetsrådet har redan nämnts av ett flertal länder, bl a Sverige, och krav på Irans underordning krävs av både EU och Japan.

Är det återigen dags för nya mobiliseringar mot USA:s krigspolitik?

USA:s krig i Irak kostar 2 000 miljarder dollar

Kriget i Irak kommer att kosta USA över 2 000 miljarder dollar, långt över det som hävdas från Bush-administrationen. Det är nobelpristagaren i ekonomi Joseph E Stiglitz och Harvard-ekonomen Linda Bilmes som gjort en sammanställning på de totala kostnaderna som kriget för med sig. Bl a har man tagit med kostnader för en militärstyrka i Irak på 136 000 soldater, ca 16 000 sårade soldater, 20 % av den totala ökningen av oljepriserna, ett budgetunderskott, kostnader för psykosocial rehabilitering för 30 % av de återvändande soldaterna.

Den brittiska tidningen The Independent har beräknat kostnaderna till 204 miljarder dollar och Lawrence Lindsey, fd rådgivare hos Vita Huset, till 100-200 miljarder dollar.

Det finns de som annars tycker att kriget varit en bra investering. Den tidigare chefen för budgeten i Bush-administrationen, Mitch Daniels, menade att Irak-kriget skulle bli ”an affordable endeavor” (ung. Ett bemödande som man har råd med). Vår egen Statsminister Göran Persson har tidigare sagt att ett effektivt krig var bra för ekonomin.

Jag har tidigare skrivit om krigets ekonomiska och mänskliga kostnader här

hur står det till i FN:s Haiti, egentligen?

För två år sedan tvingades landets folkvalde president Jean-Bertrand Aristide lämna Haiti i ett USA-militärplan. En interimsregering tillsattes och FN gick in med en fredsbevarande FN-styrka. Väl i exil i Sydafrika anklagade president Jean-Bertrand Aristide både USA och Frankrike för att ha genomfört en militärkupp. Få reagerade.

Att avsätta regeringar under oklara omständigheter verkar ha blivit en återkommande exercis i världen idag, tyvärr har även FN och FN-styrkor sanktionerat detta i fallet Haiti. Få vågar ifrågasätta.

Vad har då hänt i Haiti under FN: s beskydd? Interimsregeringen som skulle ”införa” demokrati har nu lyckats skjuta upp valen för femte gången, Läkare utan gränser rapporterar om att människorna i Haiti lever i ständig skräck, fattiga har hamnat i kläm mellan kriminalitet, väpnad revolt och FN-soldaternas brutalitet och våld. Läs mer här
Tillråga på allt har chefen för den fredsbevarande FN-styrkan i landet, Minustah, påträffats död. Och den som tar över FN-styrkan är inte mindre än en chilensk general vid namn Eduardo Aldunate Hermann, som av människorättsorganisationerna i Chile pekas ut som skyldig till mordet under Pinochet på en spansk diplomat, Carmelo Soria. Generalen ska ha varit inblandad i andra brott under diktaturen. Så var det med det FN-mandatet.

Med EU-pengar på gång nytt Guantanamo i Afghanistan

Enligt Financial Times bygger USA ett nytt Guantanamo i Afghanistan för EU-pengar

Det gamla sovjetbyggda Pol-e-Charki i närheten av Kabul i Afghanistan var ett fängelse där många fundamentalistiska islamister satt inspärrade när Sovjet ockuperade Afghanistan under 80-talet. Nu vill den nya ockupanten USA använda samma byggnad till ett fångläger för misstänkta terrorister. Det kommer att bli ett nytt Guantanamo för fängslade utan rättegångar, utan rättigheter enligt normala rättsstatsprinciper eller enligt Genèvekonventionerna. Europeiska unionen har redan bidragit med pengar till detta bygge enligt ett ”reformprogram” för att bygga upp polis- och kriminalvård i Afghanistan. USA vill flytta 110 afghanska Guantanamofångar till detta nya fångläger som ”US Army Corps of Engineers” nu håller på att ”renovera”. Dessutom ska enligt planerna 300 av de fångar som idag sitter inspärrade i olika USA-styrda fängelser i Afghanistan flyttas till detta EU-finansierade läger.

Hot mot pressfriheten

Apropå att Bush-administrationen "tvingat" både Washington Post och New York Times att inte publicera obekväm information om bl a hemlig (och olaglig) avlyssning av USA-medborgare, har vi även i Sverige att oroa oss över hur rapporteringen av internationella konflikter styrs bakom kulisserna av starka lobbyn. I Ordfront skriver medievetaren Johannes Wahlström en lysande artikel om hur Israellobbyn arbetar för att påverka svenska medier och journalister. Wahlström berättar om hur svenska journalister tvingas skönmåla eller blunda för Israels förbrytelser av rädsla för att bli anklagade för antisemiter. Svensk-Israel Informations Henrik Bachner och Patrik Öhberg svarar: all kritik mot Israel är ANTISEMITISM.

Subcomandante Marcos nya kampanj "La otra"

Året börjar i Chiapas, Mexiko, med Zapatisternas nya politiska kampanj "La otra campaña" som ett svar på de mexikanska partiernas påkostade presidentvalskampanjer. Inför presidentvalet kommer Subcomandante Marcos (som kör motorcykel under kampanjen, se bilden) och andra zapatistledare att under sex månader resa runt i Mexiko för att diskutera fram zapatisternas politiska plattform. Zapatisterna har i den s k Sjätte deklarationen sagt sig vilja bygga upp en ny politisk allians med andra progressiva rörelser i Mexiko som motsätter nyliberalismen och som eftersträvar att hitta nya former för politiskt deltagande. "Den andra kampanjen" kommer att avslutas med en internationell träff.

Över 800 mexikanska organisationer har hittills anslutit sig till zapatisternas kampanj.

Ondast under år 2005

Här kommer årets viktigaste lista. Global Exchange, en NGO med säte i San Francisco, har listat upp de 14 transnationella företagen som under 2005 begått flest brott mot mänskliga rättigheter och orsakat mest miljöförstöring i världen. ”Most Wanted Corporate” Human Rights Violators of 2005 (i bokstavsordning).

1. CATERPILLAR har stora kontrakt med Israel som systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Caterpillar förser Israel med bulldozer som används av ockupationsmakten för att riva ner hus i Palestina.
2. CHEVRON (Texaco) petrokemiskt bolag som under mer än 25 år släppt ut genom sin oljeutvinning toxiska ämnen i den ecuadorianska Amazonas. Giftigt vatten och över 600 förorenade oljeborrningar har orsakat cancerfall, dödliga hudsjukdomar och missfall bland lokalbefolkningen. Den lokala ursprungsbefolkningen har fått sin jord icke-odlingsbar, stora ytor av regnskogen har raserats.
3. COCA-COLA åtta fackliga ledare i Colombia har mördats för att ha protesterat mot de dåliga arbetsförhållandena på Coca-Cola. Flera hundratals Coca-colaarbetare som gått med i colombianska fackföreningen SINALTRAINAL har kidnappats, torterats och fängslats av paramilitära grupper. I Turkiet i år misshandlades 14 lastbilsförare och anhöriga av specialinhyrda poliser för att de protesterat mot att över 1 000 arbetskamrater avskedats av Coca-Cola.
4. DOW CHEMICAL en av världens största tillverkare av kemiska vapen. Bolaget är känt sen tidigare för användandet av Agent Orange i Vietnam under USA: s krig mot den vietnamesiska befolkningen. Napalm är Dow Chemicals uppfinning, ett brutalt kemiskt vapen som brände ihjäl tusentals oskyldiga i Vietnam och i anda krig. 1988 levererade Dow giftiga medel till Saddam Hussein.
5. DYNCORP/CSC ett av de största säkerhetsbolag i världen. Bl a tillhandahåller USA med legosoldater i ockupationerna av Irak och Afghanistan, vaktar oljebolagens tillgångar i Afrika och utför giftbesprutningar av kokaodlingar i Colombia.
6. FORD MOTOR COMPANY Ett av de största bolagen i världen inom bilindustrin med starka intressen i konfliktområden med oljetillgångar så som Nigeria, Ecuador, Sudan och Saudiarabien. Ford har medverkat till att hundratusentals människor tvingats flytta från sina oljerika bosättningar. Enorma ytor av regnskogen har raserats pga oljeutvinningen.
7. KBR (KELLOGG, BROWN, and ROOT): A SUBSIDIARY OF HALLIBURTON CORPORATION Bolag indraget i USA: s ockupation av Irak. KBR har via Halliburton ett av de största kontrakten med USA: s ockupationsarmé i Irak.
8. LOCKHEED MARTIN världens största uthyrare av legosoldater. Fick år 2003, året då USA invaderade Irak, ett kontrakt med Pentagon på över 21, 9 miljarder dollar. Förser USA: s ockupationsarmé med satelliter, flygplan, missiler och annan krigsutrustning.
9. MONSANTO världens största tillverkare av genmanipulerade utsäde, har över 70 % av marknaden av grödor som soja, vete och havre. Utnyttjar barnarbetare.
10. NESTLÉ utnyttjar barnarbetare och barnslavar i kakaoplantager, ökänt för att undertrycka arbetarnas rättigheter och för att inte respektera gällande miljölag.
11. PHILIP MORRIS leder en aggressiv marknadsföring av tobak i tredje världen och bland barn och unga människor i världen.
12. PFIZER ett av världens största läkemedelsföretag som gör stora vinster på patent på AIDS-mediciner. Motarbetar alla möjligheter att ta fram HIV/AIDS-mediciner till rimliga priser för fattiga.
13. SUEZ-LYONNAISE DES EAUX (SLDE) Gör enorma profiter på privatiseringen av dricksvatten, som leder till att miljonstals fattiga människor i världen inte får tillgång till rent vatten.
14. WAL-MART motarbetar facklig organisering, använder sig av s k anti ”union busting teams” (fackföreningskrossare) mot anställda som försöker gå med i en fackförening, utsätter sina anställda för diskriminering och använder sig av social dumping.

Uppdrag: återuppbyggande av utbildningssystemet i Irak

Det irakiska utbildningsministeriet annoserade i veckan om en ny lag som ska förbjuda pojkar och flickor att sitta i samma klassrum. Separata skolklasser ska nu skilja pojkar och flickor ifrån varandra inom skolväsendet, detta på alla nivåer grund-, gymnasie- och högskolan. Tidigare har det ockuperade Irak förbjudit män att undervisa flickor ute i provinserna.

Vidare kan man läsa i en rapport från FN:s International Leadership Institute att 84 % av Iraks högskolor har under de senaste två åren drabbats av plundring, bränder eller blivit helt förstörda.

Allt detta görs ju enligt projektet ”för revitalisering av irakiska skolor och stabilisering av utbildningen” och så klart för ett saftigt kontrakt som ockupationsmakten via USA:s myndighet för internationell utveckling (USAID) antecknade med USA-bolaget International Associates Inc, CAII. Kontraktet är värt 62 miljoner USA-dollar för att återuppbygga Iraks utbildningssystem.

r EVO lution i Bolivia

Evo Morales seger i det bolivianska valet är ett historiskt genombrott för vänstern i Bolivia men också för hela Latinamerika. I ännu ett land i Latinamerika vinner de politiska krafterna som motsätter sig nyliberalismen och som förordar en annan utveckling, mer jämlik och solidarisk. Den politiska och ekonomiska alliansen som nu växer fram mellan Argentina, Uruguay, Venezuela, Kuba, Bolivia och med stor sannolikhet Mexiko (när vänstern där vinner valet) och kanske Nicaragua kommer att förändra styrkeförhållanden inte bara i Latinamerika utan också i världen. USA står rätt ensamt i den amerikanska hemisfären. Kanske är det första gången som kontinenten nu har en möjlighet att utan utomstående (läs kolonialister, imperialister och nykolonialister) välja sin egen väg ut ur fattigdom och förtryck.

Det finns stora förväntningar på Evo och vänsterpartiet MAS. De aviserade förändringarna av tillståndet i landet kommer att leda till stora motsättningar mellan fattiga och rika, mellan de som ingenting har och de som lever i överflöd. De stora utmaningar under de närmaste åren är med stor sannolikhet följande

• Bekämpa fattigdomen och de enorma klyftorna mellan rika och fattiga. Extremfattigdomen uppgår till 37 %. 45 % av de som lever i extrem fattigdom är barn. Enligt FN-organet för Latinamerika CEPAL är klyftan mellan fattiga och rika 26 gånger. Den fattigaste femtedelen (1/5) av befolkningen får 2,2 % av inkomsterna och den rikaste femtedelen ca 28 %.
• Försvaret av Bolivias naturtillgångar och naturgasen. Transnationella oljebolag som spanska Repsol, brittiska British Gas, franska Total och brasilianska Petrobras kontrollerar ca 70 % av den bolivianska naturgasen. Under tidigare regeringar, som under Sánchez de Lozadas tid, åtnjöt oljebolagen av stora privilegier, betalade en symbolisk skatt och lyfte ut ur landet historiska vinster. De senaste årens protester och politiska mobiliseringar tvingade politikerna att strama åt oljebolagens bekväma status. I maj infördes en ny lag som tvingar oljebolagen att betala 50 % i vinstskatt.
• Genomförande av en jordreform. Enligt officiell statistik finns ca 60 % av den odlingsbara jorden i den rika Santa Cruz. Medan två miljoner bolivianer arbetar på fem miljoner hektar, äger 100 familjer över 25 miljoner hektar i landet.
• Avkriminalisering av cocabladet. USA kommer internationellt att koncentrera större delen av sin kritik på detta för att misskreditera Evo Morales regering. Redan idag investerar USA ca 120 miljoner dollar för att bekämpa odlingen av cocablad. Enligt lagen 1008 är odlingen av cocablad förbjuden i Bolivia med undantag för några tusen hektar i Yungas utanför La Paz. Dock lever över 30 000 hushåll lever på cocaodlingen. Evo Morales menar att USA använder sig av narkotikabekämpningen som förevändning för att militarisera Latinamerika.

Irakkriget i siffror

The Independent publicerade igår en aktuell sammanställning över vad USA:s krig och ockupation av Irak innebär och har inneburit för den irakiska befolkningen. Även om siffrorna inte är exakta visar dem krigets och ockupationens förödande konsekvenser för Irak.

• över 30 000 civila irakier har dödats
• över 53 000 irakiska motståndsmän har dödats
• 8 % av de irakiska barnen lider av akut undernäring
• arbetslösheten är mellan 25-40%
• 47 % av irakierna saknar helt eller delvis electricitet
• Kriget har hittills kostat 204,4 miljarder dollar

Få har lyckats sammanfatta krigets och ockupationens avsikter som Harold Pinter gjorde i sitt nobeltal

"Invasionen av Irak var ett banditdåd och ett uttryck av flagrant statsterrorism, och den visar på ett totalt förakt för internationella rättsprinciper. Invasionen var en egenmäktig militäraktion inspirerad av en lång rad lögner och en grov manipulation av media och därmed också allmänheten. Den var en aktion avsedd att konsolidera amerikansk militär och ekonomisk kontroll av Mellanöstern under täckmantel – som en sista utväg då alla andra rättfärdiganden hade misslyckats med att rättfärdiga sig själva – av befrielse. En formidabel militär styrkedemonstration som resulterade i död och lemlästning av tusen och åter tusentals oskyldiga människor.
Vi har utsatt det irakiska folket för tortyr, klusterbomber, utarmat uran, otaliga fall av godtyckligt mördande, elände, förnedring och död och kallar det 'att införa frihet och demokrati i Mellanöstern'. "

I Bolivia vinner vänstern

När Bolivia går till val den 18 december pekar allt på att presidentkandidaten Evo Morales och hans vänsterparti MAS vinner ett historiskt val. Bolivia blir ännu ett i raden av länder i Latinamerika där vänstern övertar den politiska makten.

Opinionsundersökningarna ger Evo Morales ett stöd på mellan 32,8 % och 36 % mot högerkandidaten Jorge Quiroga med 27,7 % och 30 %. Dock kommer inte Evo att uppnå 50 % av rösterna som krävs för att bli vald till president. Om ingen av kandidaterna når upp till 50 % ska enligt den nuvarande konstitutionen det nyvalda parlamentet välja en president av de två kandidater som erhållit flest röster. Enligt flera MAS-representanter finns även här stora chanser för att Evo får tillräckligt med stöd.

Valundersökning från "Usted Elige" visar att MAS leder i de stora provinserna (departamentos) som La Paz, Cochabamba, Oruro och Potosi och ligger på delad plats i Santa Cruz och nummer två i Tarija, Beni och Pando. Detta betyder att även om Evo Morales inte skulle nå upp till 50 % i presidentvalet den 18 december, kommer MAS att få majoritet i senaten och därmed kunna välja Evo Morales till president. Valundersökningarna bekräftar också att Evo Morales och MAS leder stort i huvudstaden La Paz, provinsen med flest väljare, med 53,2 % medan Quiroga och hans parti Podemos leder i Santa Cruz med 41,8 %.

Den stora styrkan i MAS och Evo är den fattiga befolkningens klassmedvetande som uttrycks i sin övertygelse om att de fattiga nu har en reell möjlighet att besegra vad de kallar de rika (eller som de uttrycker det de vita, kapitalisterna, de korrupta, de som sålt sig till de stora transnationella företagen). Det är uppenbart att valet, mer än i tidigare val, kommer att bli ett klassval, fattiga mot rika, fattiga bönder mot jordägare, den jordlösa och fattiga ursprungsbefolkningen mot de vita, spanskättade och kapitalstarka. Det pågår en intensiv process av politisering bland fattiga grupper, åren av mobiliseringar har banat vägen för organisering och politiskt medvetande. I La Paz och i El Alto (en förstad till La Paz) är det vanligt att fattigt folk med rötter i aymara eller quechua nu pratar politik och uttrycker stolt sitt stöd för Evo Morales.

Dionisio Nuñez, ledamot för MAS i andra kammaren och kanske efter Evo Morales den mest framträdande ledare för kokabladsodlarna (från Los Yungas), menar att även om valet i december är mycket viktigt kommer tillsättningen av en konstitutionell församling i juni 2006, som ska skriva en ny författning, att vara den mest centrala politiska kampen i Bolivia de närmaste åren. Han själv kommer inte att kandidera nu i december utan förväntas spela en nyckelroll i en kommande MAS-regering, med huvuduppgift att avkriminalisera kokabladet. Om högern eventuellt skulle vinna valet förväntas konfrontationer och protesterna att återigen öka och då kommer Nuñez att ha till uppgift att leda cocaleros i Los Yungas. Han ses som en av dem som MAS kommer att föreslå till den konstituerande församlingen.

Högern har i sin vetskap om den kommande valförlusten desperat hittat olika former för att minimera MAS’ seger.

Högern har försökt hitta i lagen olika sätt för att stoppa eller åtminstone skjuta upp valet, men försöken har varit förgäves och argumenten ohållbara. De har helt enkelt inte kunna blockera genom lagarna som de själva tidigare stiftat för att behålla makten.

Som så många gånger tidigare har man hotat med inbördeskrig och kaos. Fascistiska grupperingar har aktiverats, rika och starka krafter i välmående delstaten Santa Cruz i södra Bolivia hotar med självständighet och även radikala ledare från ursprungsbefolkningen utnyttjas i högermedia med uttalanden om vilda strejker och kaos. Radikala ledare på vänsterkanten får mycket TV-utrymme under de bästa sändningstiderna i de stora (högerkontrollerade) TV-kanalerna för att smutskasta MAS och Evo Morales och samtidigt uppmana till upplopp och kaos. Det rapporteras att valkampanjen blir våldsammare ju närmare man kommer valdagen.

Evo och MAS utmålas som ett hot mot hela regionen, här spelar USA en nyckelroll och utnyttjar sitt inflytande (inte minst militärt) för att mobilisera Chile, Paraguay, till viss del Peru och även Ecuador i kampanjen mot Evo. Försvarsministern i Ecuador föreslog nyligen upprättande av en regional fredsstyrka (bestående av Chile och Ecuador) med uppgift att, som i Haiti, kunna gå in i de länder i Sydamerika som ”hotas” av inbördeskrig. Den chilenska försvarsmakten mobiliserar vid gränsen och det sägs också att chilenska militärer är inblandade i politiska och paramilitära aktiviteter i Santa Cruz.

Högern mobiliserar nu alla resurser och kanaler för att forma en enad front mot Evo och MAS. Presidentkandidater med litet stöd erbjuds maktpositioner för att lägga ner valkampanjer och stödja Jorge Tuto Quiroga, som har mest stöd bland högerkandidaterna. Partier från höger till vänster knyts till kampanjen mot Evo och MAS. Poster och maktpositioner utlovas nu öppet de kandidater från andra partier som offentligt ger sitt stöd till högerkandidaten Quiroga och hans parti Podemos.

Det pågår en välregisserad och påkostad smutskampanj mot Evo. I alla stora medier (TV, radio och tidningar) kan man ta del av lögner, förtal och även rasistiska påhopp mot Evo. Under det pågående amerikanska toppmötet i Argentina, där Evo deltog i de aktiviteter som anordnades av de sociala rörelserna, sändes i bolivianska TV ett reklaminslag med bilder på Evo och på våldsamma kravaller, med uppmaning att stoppa det kommande kaoset med Evo Morales som president.

läs America Vera-Zavalas intervju med Evo Morales

"okonventionella metoder" i en okonventionell tid

De s k "Europavänner", som i sitt brinnade engagemang för den europeiska civilisationen, tidigare menat att EU kan utgöra en motpol till USA kan inte ha det lätt idag när USA:s utrikesministern Rice läxar upp EU och visar med hela handen var skåpet ska stå.

För vad har man att sätta emot USA:s så kallade "okonventionella metoder" mot terrorismen ? inte mycket.

Och det tragiska är att Europas utgångsläge är sämre än vad "Europavännerna" kunnat tro. Rice är tydlig, det har aldrig varit någon hemlighet för Europas regeringschefer om de sk "okonventionella metoderna" mot terroristerna, bl a kidnappning och hemliga CIA-flygningar, okonventionella förhörsmetoderna och hemliga fängelser. Metoderna måste anpassas till hoten. Detta är realpolitik.

Realpolitikerna i Sverige gillar läget. När 4 ledande socialdemokrater ska bemöta Sverker Åströms kritik mot den svenska regeringens undfallenhet gentemot USA, är det "populistisk antiamerikanism" och " tom antiamerikansk retorik" det första de kan komma på. För dessa socialdemokratiska realpolitiker är de största hoten i världen idag, inte som man skulle kunna tro att världens enda stormakt använder sig av "okonventionella metoder" och bryter systematiskt mot de mänskliga rättigheterna, utan "terrorism och inomstatliga konflikter". För att hävda våra värderingarna måste Sverige "vara redo att ompröva verktygen" hävdar de. Ja, som Rice sa tidigare i veckan om tortyranklagelserna "Vi har tvingats anpassa oss". Och slutklämmen från sossarna sänker alla illusioner om Europa som motpol till USA: "Ett fungerande samarbete mellan Europa och USA gör världen till en säkrare plats".



För övrigt hade Rices besök i Rumänien idag som ändamål att inviga militärbaser i det landet.

Sveriges bidrag till USA:s krigspolitik

Kan Sverige ha ett militärt samarbete med ett land som systematiskt begår brott mot de mänskliga rättigheterna? Ska Sverige bidra till USA: s krigspolitik?

Det är de två stora frågorna när Sverige ska fatta beslut om att utvidga den militära närvaron i Afghanistan. Och häpnadsväckande tycker riksdagspartierna, utom vänsterpartiet, att det är ok med ett utökat militärt samarbete med USA trots att det finns dokumenterade bevis för att USA i sitt s.k. ”krig mot terrorismen” använder sig av tortyr, hemliga fängelser, fängslanden utan rättegång och utomrättsligas avrättningar m.m. i sin verksamhet.

Riksdagen beslut att fyrdubbla truppnärvaron i Afghanistan möjliggör för USA och britterna att överföra trupper till Irak. Den svenska militära styrkan kommer att vara underställd USA-militära centralkommandot US CENTCOM.

Och detta beslutas samtidigt som USA: s Condoleezza Rice genomför en femdagarsresa till Europa för att lugna ner kritiken mot att USA genomfört över 400 hemliga CIA-flygningar över Europa av fångar och kidnappade och haft hemliga fängelser på den europeiska kontinenten.
Enligt ABC har minst 11 personer hållits fängslade på hemliga fängelser i Europa. Flera av dem ska enligt avslöjanden från CIA-agenter utsatts för tortyr, eller som de kallar det "utökade förhörstekniker" som innefattar bl a vattentortyr. Vattentortyr innebär att fången får en plastpåse över huvudet och sänks ner i vatten.

Kommentaren från Rice om de uppenbara anklagelserna om tortyr är att
– detta sekels terrorister passar inte in i de traditionella formerna för brottsbekämpning civilt och militärt, som utvecklades för andra syften. Vi har tvingats anpassa oss.

Och budskapet är tydligt. Rice bemötte den europeiska kritiken med att ”kampen mot terrorismen går före den europeiska oron över CIA-plan och hemliga fångläger”

USA: s olagliga kidnappningar, upprättande av hemliga fängelser och tortyrutövande finns väl dokumenterade av bl a Amnesty International och Human Rights Watch och avslöjats av The Washington Post, ABC och brittiska medier.

Riksdagens beslut bidrar till USA: s militarisering av världen. Riksdagsledamöterna bör ställas tills svars för detta. Ingen av de riksdagsledamöter som röstade för fler svenska soldater i Afghanistan ska senare kunna säga att han/hon inte visste.

Den venezolanska högern saboterar demokratin och satsar på det ”ukrainska kortet”

Högern i Venezuela med stöd av USA väljer nu att satsa på “det ukrainska kortet” och drar sig ur det kommande parlamentsvalet. Högeroppositionen kommer nu att sabotera valet den 4 december och försöka vända den internationella opinionen mot Chavez-regering. För att detta ska vara befogad vill de inte legitimera ett val som de med stor säkerhet kommer att förlora.
Bara någon vecka innan valet och väl medvetna om den kommande valförlusten väljer de tre största högerpartierna, COPEI, AD och Primero Justicia, att dra sig ur parlamentsvalet med krav på att skjuta upp valet och med anklagelser om kommande fusk under valdagen. Samma partier som i mer än 40 år regerade landet under korruption, klientelism och återkommande valfusk.

Efter ett katastrofalt kuppförsök och en misslyckad och våldsam politisk strejk beslutar sig nu högern i samförstånd med USA: s National Endowment for Democracy (NED) att lämna den demokratiska arenan och istället att satsa alla kort på att ogiltigförklara landets demokratiska ordning. Sedan tidigare finansierar NED en sådan kampanj i Venezuela genom organisationen SUMATE som uppmanar venezolanerna att inte gå och rösta. Skräckpropagandan och en påkostad kampanj mer än att påverka valresultatet söker minimera valdeltagandet för att inför den internationella opinionen kunna underkänna det demokratiska systemet och det demokratiskt valda parlamentet. Högertidningen El Universal publicerar t ex idag en tveksam undersökning som visar att valdeltagandet inte kommer att bli högre än 30 %. Istället uppmanas nu alla att på söndag söka sig till kyrkan som protest, något som det stora flertalet troende i landet vanligtvis brukar göra ändå på söndagar. Anklagelser från högerpolitiker och s.k. ”valexperter” om valfusk och om att de automatiska röstmaskinerna registrerar det personliga valet har florerat flitigt i medierna, som för övrigt med nästa utan undantag kontrolleras av högern.

Den venezolanska högerns strategi, planerad och finansierad av USA: s NED, är nu att, som i Ukraina, bojkotta och förkasta parlamentsvalet med anklagelser om valfusk med avsikt att mobilisera den internationella media och världsopinionen mot Chavez. I Venezuela kommer högeroppositionen att försöka sig på protester som skapar osäkerhet och kaos för att bana vägen för en intervention och en ny statskupp. Bakom hörnet finns en dold dagordning. Avsikten är under alla odds att avsätta den demokratisk valde presidenten Hugo Chavez.

Talmannen för parlamentet Nicolas Maduro menar att högern först trodde att Venezuela
”var Chile från 1973, sedan trodde de att detta var Nicaragua, nu tror de att detta är Ukraina, de försöker applicera den ukrainska modellen. Vad planerar oppositionen? En internationell offensiv, och under 2006 en ohanterlig process för att kunna hävda att parlamentet är illegitimt, för att hävda att valkommissionen är illegitim, för att hävda att parlamentsvalet måste göras om. Men detta är inte Ukraina”.

Strategin är inte ny, den har nyligen prövats i Ukraina med "goda" resultat. Där satsade USA nära en halv miljard kronor på det ukrainska valet. Hur det gick till i Ukraina kan man läsa om i en utomordentlig bra artikel av Johannes Wahlström i Ordfront "Spelet om Ukraina"

Inga svenska trupper i Afghanistan!

Sverige ska mer än fördubbla sin militärstyrkan i det ockuperade Afghanistan. Den svenska styrkan utökas till ungefär 185-210 soldater, men totalt kan den svenska väpnade styrkan i Afghanistan i vår bli upp till 375 soldater. Detta kommer riksdagen att besluta den 6 december, trots att detta strider mot Sveriges neutralitet, alliansfrihet och 200 års fredlig utrikespolitik.

Stefan Lindgren, ordförande i föreningen Afghanistansolidaritet, har skrivit ett brev till riksdagsledamöterna där han argumenterar väl mot svensk militär närvaro i Afghanistan. Här kommer några av de argumenten som Lindgren för fram. Hela brevet kan läsas på www.afghanistan.nu

- Det är första gången som svensk trupp deltar i ett angreppskrig mot och en ockupation av ett främmande land som saknar stöd i folkrätten.

- FN har aldrig godkänt USA:s militära angreppet eller den efterföljande ockupationen. Inte i någon av resolutionerna från hösten 2001 nämns användandet av militärt våld. Afghanistan omnämns inte överhuvud taget. Formuleringen “all necessary means” finns inte med. Denna formulering fanns exempelvis i resolution 678 som berättigade till angrepp på Irak 1990-91. Inte ens då gav USA någon rätt till angrepp, utan resolutionen gällde FN:s möjlighet att delegera krigföring, som skulle föras under FN-flagg.

-Ett nyckelargument för den svenska militära närvaron är att ISAF är något helt annat än USA:s ockupationstyrkor.Samförhållandet är att 31 länder samarbetar direkt militärt med USA inom "Operation Enduring Freedom". Går man till OEF:s hemsida (http://www.centcom.mil/Operations/Coalition/Coalition_pages/sweden.htm) framgår det att USA anser att Sverige ingår i OEF, bl a genom att vi har två försvarsstabsofficerare permanent placerade i Tampa i Florida, varifrån Bushs hela "krig mot terrorismen" leds.

- Sammanblandningen mellan ISAF och OEF, mellan "fredsbevarande" och krigförande samt överhuvudtaget mellan civilt och militärt har i Afghanistan gått så långt att viktiga humanitära organisationer, som Läkare utan gränser har lämnat landet.

- ISAF omnämns allt oftare som en Nato-styrka och till och med lokala myndigheter i Mazar uppfattar ofta ISAF som Nato-trupp. Hur ska man då begära att den afghanska allmänheten - eller ännu mindre terrorister - ska göra någon åtskillnad?

Varför gillar du inte Bush?

De liberala journalisterna är helt förundrade över det att finns så många människor i världen som protesterar varje gång Bush eller nån annan representant från USA dyker upp på något toppmöte. Varför gillar man inte Bush?

Den svenska rapporteringen från det amerikanska toppmötet i Argentina nu i november har kretsar kring tre saker, först det viktiga med ett "civiliserat" toppmöte där George W Bush och 33 andra amerikanska regeringsföreträdare samlas för att samtala och skriva under ett intetsägande dokument, för det andra om den venezolanske presidenten Hugo Chavez "svåra" attityd och umgänge med andra statsöverhuvud och sist men inte minst kravallerna och brandbomber från demonstranter. Ja, DN-liberalerna undrar varfor man inte ser det positiva med Bush besök och varför man inte gillar honom i Latinamerika.

Men det finns en annan bild och det är att de politiska och sociala rörelserna i Latinamerika anordnat stora och lugna demonstrationer i både Buenos Aires och Mar del Plata, med fotbollslegenden Maradona i spetsen. Och en stor konsert med artister från hela Latinamerika och med Chavez som huvudtalare. I Latinamerika har det inte varit lika lätt att i ett sådant läge svartmåla demonstranterna som våldsamma, utan medierna har tvingats att visa bilder på hundratusentals demonstranter och göra intervjuer med latinamerikanska parlamentsledamöter, Bolivias kommande president Evo Morales, författare, nobelpristagaren Adolfo Perez Esquivel och många andra som samlats för att protestera.

Dessutom har Chavez sagt det som många regeringsrepresentanter inte vågar säga offentligt, rädda för sina ekonomiska åtaganden med Bush, nämligen att Latinamerika inte litar på Bush och USA. USA:s politik gentemot Latinamerika i över 100 år har inte hjälpt Latinamerikas utveckling utan tvärtom. USA har varit inblandat i de allra flesta militärkupper på kontinenten, köpt presidenter och politiker och utan undantag ställt sina egna intressen mot den fattiga befolkningen och mot en demokratisk process i Latinamerika. Och Bush har bara förstärkt denna repressiva och nykolonialistiska politik.

Affischen för motdemonstrationerna är talande, det är bilder på Bush, Rumsfeld, Cheyne och Rice med texten "skälen är överflödiga". Mer behöver man inte säga, latinamerikanerna har alldeles för många skäl för att inte gilla Bush.