Sverige ska mer än fördubbla sin militärstyrkan i det ockuperade Afghanistan. Den svenska styrkan utökas till ungefär 185-210 soldater, men totalt kan den svenska väpnade styrkan i Afghanistan i vår bli upp till 375 soldater. Detta kommer riksdagen att besluta den 6 december, trots att detta strider mot Sveriges neutralitet, alliansfrihet och 200 års fredlig utrikespolitik.
Stefan Lindgren, ordförande i föreningen Afghanistansolidaritet, har skrivit ett brev till riksdagsledamöterna där han argumenterar väl mot svensk militär närvaro i Afghanistan. Här kommer några av de argumenten som Lindgren för fram. Hela brevet kan läsas på www.afghanistan.nu
- Det är första gången som svensk trupp deltar i ett angreppskrig mot och en ockupation av ett främmande land som saknar stöd i folkrätten.
- FN har aldrig godkänt USA:s militära angreppet eller den efterföljande ockupationen. Inte i någon av resolutionerna från hösten 2001 nämns användandet av militärt våld. Afghanistan omnämns inte överhuvud taget. Formuleringen “all necessary means” finns inte med. Denna formulering fanns exempelvis i resolution 678 som berättigade till angrepp på Irak 1990-91. Inte ens då gav USA någon rätt till angrepp, utan resolutionen gällde FN:s möjlighet att delegera krigföring, som skulle föras under FN-flagg.
-Ett nyckelargument för den svenska militära närvaron är att ISAF är något helt annat än USA:s ockupationstyrkor.Samförhållandet är att 31 länder samarbetar direkt militärt med USA inom "Operation Enduring Freedom". Går man till OEF:s hemsida (http://www.centcom.mil/Operations/Coalition/Coalition_pages/sweden.htm) framgår det att USA anser att Sverige ingår i OEF, bl a genom att vi har två försvarsstabsofficerare permanent placerade i Tampa i Florida, varifrån Bushs hela "krig mot terrorismen" leds.
- Sammanblandningen mellan ISAF och OEF, mellan "fredsbevarande" och krigförande samt överhuvudtaget mellan civilt och militärt har i Afghanistan gått så långt att viktiga humanitära organisationer, som Läkare utan gränser har lämnat landet.
- ISAF omnämns allt oftare som en Nato-styrka och till och med lokala myndigheter i Mazar uppfattar ofta ISAF som Nato-trupp. Hur ska man då begära att den afghanska allmänheten - eller ännu mindre terrorister - ska göra någon åtskillnad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar