Vi var igår på Polos valvaka. Det var en stor uppslutning och entusiasmen är enorm. 22 % i valet är historiskt, det är första gången som vänstern i Colombia i ett val får ett så starkt stöd. Och det måste sägas att detta är ett resultat av många års arbete utanför parlamentet, organisation på basnivå, stora mobiliseringar och ett opinionsarbete som idag har gett resultat i valet. Det högern satsade i valet i ekonomiska resurser kunde vänstern kompensera med sitt basarbete. Torgmöten och erkända ledare har varit centrala for vänsterns framgång.
Tre saker kan summeras av valresultatet
1. En konsolidering och omstrukturering av högerkrafterna. Uribe har lyckas samla högern, både konservativa och liberaler, i ett gemensamt projekt. De stora vinnarna är jordägarna och finanskapitalet. Nyliberalismen och stigmatisering av den sociala protesten kommer att fortsätta. Paramilitarismen kan fortsätta legalisera sin ekonomiska makt och slippa straff för de brott de begått mot mänskliga rättigheter. En annan process som kommer att fördjupas är militarismen, Uribe kommer att intensifiera den militära lösningen på den väpnade konflikten. Men det är omöjligt att få till en militär lösning, Uribe kommer knappast att besegra FARC-gerillan, även med hjälp av alla miljarder dollar från USA. Nästa president år 2010 kommer att ta över ett land kvar på ruta ett.
2. Vänster lyckas nu bli ett reellt politiskt alternativ. Progressiva krafter inom liberalismen kommer med stor säkerhet att flytta sina positioner till vänster och försöka hitta allianser med Polo som nu konstituerar sig som den enda riktiga oppositionen och maktalternativ i landet. Uribe kommer att möta starkt motstånd i sin strävan att fördjupa nyliberalismen och att konsolidera sin allians med USA i form av frihandelsavtalet TLC och Plan Colombia/Patriota. Det finns en stark och aktiv rörelse i landet som förväntar sig inte något från Uribe och som kommer att bemöta Uribe på gator och torg. Och det är inte floskler, bara under de senaste veckorna har ursprungsbefolkningen protesterat, studenter har tvingat universiteten att stänga, strejker pågick bland statstjänstemän på domstolarna och bland gruvarbetare. I Cauca där vi var förra veckan planerar de anställda vid det stora offentliga sjukhuset San Jose mobiliseringar mot privatiseringen av sjukhuset.
3. En annan viktig sak är Uribes relationer till resten av Latinamerika. Colombia står nu utanför strategiska allianser så som den planerade gasledningen som kommer att gå från Venezuela ända ner till Argentina, andra politiska samarbeten och Mercosur. Det sista, Mercosur, är ett integrationsprojekt mellan Brasilien, Argentina, Uruguay, Paraguay och nu Venezuela, och som kommer utan tvekan att hitta sin riktning och dynamik. Däremot är den andinska CAN, där Colombia är med, utan Venezuela (och snart utan Bolivia) på väg att bli betydelselös. Handeln inom CAN är 8 miljarder dollar varav hälften är export från Colombia, det kommer att slå hårt mot den inhemska industrin.
måndag, maj 29, 2006
hogern vann i Colombia
Tyvarr, hogerns kandidat i Colombia vann overlagset. Han fick 62 %. Det ar utan tvekan ett bakslag for det colombianska folket. Uribe representerar de reaktionara, paramilitarerna och nyliberalismen. Han kommer dock att regera ratt ensamt i Latinamerika. Nu nar kontinenten flyttar sina positioner at vanster kommer Uribe att vara USA:s hundvakt. Mycket av hans stod kommer fran det gamla liberala partiet som fick runt 13 %. Det liberala partiet, medlem av Socialistiska internationalen, ar nu pa ett upplosningsstadie.
Den stora overaskningen ar vansteralliansen Polo Democratico Alternativo. Med sina 22% kommer Polo att vara ett reellt politiskt alternativ. Nu galler det for Polo att fortsatta sitt enighetsarbete. I november kommer de att ha sin forsta riktiga konstituerande kongress. Fram dit maste flera strategiska fragor losas. Vanstern ar anda inne i en mycket intressant process som kommer att skaka om det politiska systemet i Colombia.
Den stora overaskningen ar vansteralliansen Polo Democratico Alternativo. Med sina 22% kommer Polo att vara ett reellt politiskt alternativ. Nu galler det for Polo att fortsatta sitt enighetsarbete. I november kommer de att ha sin forsta riktiga konstituerande kongress. Fram dit maste flera strategiska fragor losas. Vanstern ar anda inne i en mycket intressant process som kommer att skaka om det politiska systemet i Colombia.
söndag, maj 28, 2006
Valet i Colombia
Idag ar det presidentval i Colombia. Och huvudalternativen ar hogerns Alvaro Uribe och vansteralliansen POLOs kandidat Carlos Gaviria. Utgangen ar oviss, for nagra veckor sedan skulle Uribe ha vunnit med nastan 60%, idag har laget forandrats tack vare Gavirias uppryckning. Den senaste ickepublicerade valundersokning (som gjordes av statsvetenskapliga institutionen pa Universida Nacional) gav Uribe 48,5 %, Gaviria 26%, Serpa (liberal) 15 % och Mockus (socialliberal 5 %). Det hoga valskolket (upp till 60 %) gor att det ar svart att veta om Uribe kommer over 50%. Anda kommer vansterns resultat att vara historiskt. I de senaste (president)valen har vanstern fatt 1986 4,58%, 1990 12,48%, 1994 3,79% och 2002 6,16%).
Ett stort problem ar att forsvarsmakten och valmyndigheten flyttat over 120 vallokaler fran landsbygden till urbana omraden och forsvarar for folk att rosta. Det drabbar hundratusentals rostberattigade. Vanstern menar att de omraden som drabbas av flytten av vallokalerna ar just de omraden dar vanstern och liberalerna har starkt stod. I Cauca i sodra Colombia kunde vi sjalva konstatera att i just de omraden dar de senaste veckorna forekommit stora demonstrationer mot regeringen har valmyndigheten efter patryckningar fran militarerna stangt vallokaler i 23 kommuner.
Det ar i huvudsak i landsbygden och i de omraden dar ursprungsbefolkningen lever som militarerna tryckt pa for att flytta vallokalerna. Vi kontaktade fran Cauca EU-parlamentarikern Meyer som befinner sig har med en EU-delegation som fick sig faxade material kring detta och han gjorde patryckningar gentemot valmyndigheten. Vi traffade honom igar igen tillsammans med KP:s generalsekreterare. Meyer som traffat valmyndigeten, Uribe, Liberalen Serpa och Gaviria menade att det finns en stark ovisshet aven bland Uribes folk och att de sjalva konstaterat att vansterns gjort en mycket lyckad valrorelse. Liberalerna daremot har helt tappat fart och kommer att gora kanske det samsta valet nagonsin. Den s k bipartidismen (alltsa det gamla partietablissemanget av konservativa och liberaler ) ar pa vag att forsvinna helt och i stallet etableras tva nya hvudalternativ hogern med Uribe och en stark vanster med Polo.
Tre av var delegation reste igar lordag till sodra Colombia, Departamento el Meta till kommunen La Uribe. Ett konfliktomrade med paramilitarer. Darifran rapporteras att det varit svart att driva valkampanj och att forsvarsmakten har med alla medel forsokt stoppa valet dar. Inga officiella valobservatorer har velat aka dit och Polo bad oss skicka folk dit for att visa forsvarsmakten och myndigheterna att de har ogonen pa sig. I tidningen El Tiempo finns en notis om detta. Vi som ar kvar i Bogota har idag akt runt och besokt vallokaler. Vi blev intervjuade av TV-station Telesur.
Ett stort problem ar att forsvarsmakten och valmyndigheten flyttat over 120 vallokaler fran landsbygden till urbana omraden och forsvarar for folk att rosta. Det drabbar hundratusentals rostberattigade. Vanstern menar att de omraden som drabbas av flytten av vallokalerna ar just de omraden dar vanstern och liberalerna har starkt stod. I Cauca i sodra Colombia kunde vi sjalva konstatera att i just de omraden dar de senaste veckorna forekommit stora demonstrationer mot regeringen har valmyndigheten efter patryckningar fran militarerna stangt vallokaler i 23 kommuner.
Det ar i huvudsak i landsbygden och i de omraden dar ursprungsbefolkningen lever som militarerna tryckt pa for att flytta vallokalerna. Vi kontaktade fran Cauca EU-parlamentarikern Meyer som befinner sig har med en EU-delegation som fick sig faxade material kring detta och han gjorde patryckningar gentemot valmyndigheten. Vi traffade honom igar igen tillsammans med KP:s generalsekreterare. Meyer som traffat valmyndigeten, Uribe, Liberalen Serpa och Gaviria menade att det finns en stark ovisshet aven bland Uribes folk och att de sjalva konstaterat att vansterns gjort en mycket lyckad valrorelse. Liberalerna daremot har helt tappat fart och kommer att gora kanske det samsta valet nagonsin. Den s k bipartidismen (alltsa det gamla partietablissemanget av konservativa och liberaler ) ar pa vag att forsvinna helt och i stallet etableras tva nya hvudalternativ hogern med Uribe och en stark vanster med Polo.
Tre av var delegation reste igar lordag till sodra Colombia, Departamento el Meta till kommunen La Uribe. Ett konfliktomrade med paramilitarer. Darifran rapporteras att det varit svart att driva valkampanj och att forsvarsmakten har med alla medel forsokt stoppa valet dar. Inga officiella valobservatorer har velat aka dit och Polo bad oss skicka folk dit for att visa forsvarsmakten och myndigheterna att de har ogonen pa sig. I tidningen El Tiempo finns en notis om detta. Vi som ar kvar i Bogota har idag akt runt och besokt vallokaler. Vi blev intervjuade av TV-station Telesur.
Om Sveriges deltagande i Afghanistan
Artikeln i DN om att försvarsmakten hållit tyst om attacker mot svenskar i Afghanistan visar hur man medvetet försöker vilseleda det svenska folket i Sveriges roll i kriget i Afghanistan. Den svenska försvarsmakten vilseleder medvetet när det gäller rapporteringen om Afghanistankriget. Man satsar över 60 miljoner på att värva ungdomar till det nya ”utlandsstyrkan” och håller tyst om krigets konsekvenser. Från regeringen är man väl medveten om att det finns en stark folkopinion mot Sveriges deltagande i krig och i synnerhet i ett olagligt krig ledd av USA och NATO. Nu gäller det att skapa opinion och se till att Sveriges medverkan i USA:s krigspolitik blir en valfråga.
torsdag, maj 25, 2006
Valet i Colombia
Jag befinner mig denna vecka i Colombia. Pa sondag ar det presidentval och jag reser runt tillsammans med en nordisk delegation bestaende av representanter fran norska SV, danska SF och vansterpartiet. Vi traffar mycket intressant folk, representanter for fackforeningsrorelsen CUT, parlamentariker, manniskorattsorganisationer, studentorganisationer, ursprungsbefolkningen och politiska partier. I tisdags var vi pa vansteralliansens valkontor. Fran igar till imorgon fredag ska vi resa runt i landet. Jag befinner mig just nu i sodra Colombia i Popaya (Cauca). Aven andra valobservatorer befinner sig i landet. Pa vag till sodra Colombia stotte vi pa en delegation fran USA witnesses for Peace. - Valkampanjen kännetecknas i huvudsak av tva saker 1. en polarisering mellan presidenten och kandidaten Uribes hoger(fascistiska)allians som kallas uribismo efter honom sjalv och en växande rorelse som vill fa bort honom fran makten. Och i denna vaxande rorelse har vansteralliansen Polo Democratico Alternativo PDA (en bred allians av kommunister, socialdemokrater , fackforeninsrorelsen och andra progressiva) tagit täten. Vänstern och presidentkandidaten Carlos Gaviria har lyckats mobilisera mycket folk och vinna stod. I sondagens kampanjavslutning fylldes torget Plaza Bolivar i Bogota (nagot historiskt for vänstern). Uribe som ocksa hade ett valmote pa samma torg fick inte ihop lika mycket folk. Detta har kommenterats mycket i media och Polos representanter som vi pratat med ar helt lyriska over detta. Dessutom har de tva senaste opinionsundersokningar visat att Gaviria har mellan 20-24 %, Uribe 54-56 % och liberalernas kandidat Serpa runt 13%. Dvs om nu Uribe inte skulle fa over 50% maste en andra valomgang genomforas och da skulle Gaviria vara huvudmotstandaren. De vi pratat med menar att vansterns kampanj varit framgangsrik, med mycket torgmoten och den gula fargen ( Polos färg) finns verkligen over allt. Polos valkontor ar fullt med folk och aktiviteter. Det finns en optimism som man inte haft pa 20 ar. Liberalerna som historiskt varit ett av de tva maktpartier (de konservativa det andra) har svart att havda sig, men enligt vansterparlamentarikern Wilson Borja ar 13% en underskattning av liberalernas rostandel (opinionsundersokningarna gors i de stora staderna medan liberalerna ar starka i mellanstora stader). Manga hoppas pa (sa aven vanstern) att liberalerna tar roster fran Uribe, som skulle tvinga en andra valomgang. 2. Ett annat kannetecken ar att nu nar vanstern vaxer har Uribe tagit fram kommunistspoket. Senast sa han och andra regeringsrepresentanter att Polo ar i sjalvaverket "maskerade kommunister" som om de kommer till makten kommer att overlamna makten till FARC-gerillan. Med dessa uttalanden kommer hoten, repression och fortryck. Manga vansteraktivister och i synnerhet kommunister har de senaste veckorna fatt kanna pa paramilitarernas hot och forfoljelser. I synnerhet har studentaktivister fatt erfara hotelser och forfoljerser. Vi traffade igar studentorganisationer som menade att de som motsatter sig Uribes omval eller protesterar mot presidentens politik pekas ut av rektorer och larare som gerilleros. Ung kommunister aktiva pa universiteten har av tidningar (bl a den storsta tidningen El Tiempo) pekats ut som gerillaaktivister. Studenterna sa till oss igar att ett hundratal studenter tvingats de senaste tva veckorna att flytta fran sina studentorter till Bogota for att soka skydd. Olagliga arresteringar forekommer ocksa. Hoten tas pa allvar. Senast vanstern var stark med alliansen Union Patriotica mordades over 4 000 aktiva medlemmar (presidentkandidater, parlamentariker, kommunalpolitiker). Det var en utrotningskampanj och morden begicks av paramilitarer i samarbete med statens olika militara grenar. Under Uribes 4-ars period har over 130 medlemmar i fackforeningar och vanstern mordats. For nan vecka sen hittades en medlem i kommunistpartiet mordat efter att ha varit forsvunnen i 1 manad. Hogern ser hur vanstern i en bred allians aterigen vaxer och kommer att anvanda sig av paramilitarer for att skramma folk och morda vansterns representanter. Nyheterna rapporterade idag att ett opinionsinstitut genomfor i Bogota en"opinionsundersokning" med mycket "konstiga" fragor, ex om vad man tycker om att Venezuelas Chavez finansierar Gavirias kampanj eller vad man anser om att Gaviria kan komma att overlamna makten till FARC vid en eventuell seger. Alla (fran liberaler till seriosa journalister) ar overens om att det ar en smutskastningskampanj som finansieras fran uribismo. |
fredag, maj 19, 2006
Krigets eskalering i Afghanistan
Väldigt lite skrivs i svenska medier om kriget i Afghanistan. Detta trots att Sverige idag har flera hundra soldater där under USA-befäl. Den italienska dagstidningen il Manifesto raporterar om en markant eskalering av kriget och menar att FN:s ISAF-truppernas (inkl de svenska trupperna) uppdrag är på väg att ändra karaktär. Från en freds- och stabiliseringsoperation till ett rent krigsuppdrag. Göra Drougge från Nätverket mot Krig har översatt en mycket aktuell artikel publicerad i Il Manifiesto.
Under de fösta tre ”efterkrigsåren” kunde man se en kontinuerlig försvagning av talibanernas motstånd och en fallande siffra för antalet strider. År 2002; 1500 döda, under 2003; 1000 döda och endast 700 döda under 2004.
Så vände det. De talibaner som hade flytt in i Pakistan omorganiserade sig, bl a med hjälp av Pakistan hemliga polis och stödet från den fundamentalistiska (integralistiska) rörelsen i Pakistan och med vapen som inköpts för inkomsten av 2004 års stora opiumskörd. Mulla Omars gerillakrigare svämmade in över gränsen och återtog i praktiken kontrollen av södra Afghanistan samt lyckades infiltrera de viktigaste städerna.
År 2005 avslutades med svarta siffror: 2000 döda av vilka hälften var talibaner (eller påstods vara talibaner), 330 civila, 430 afghanska regeringssoldater, 99 USA-soldater (en fördubbling jämfört med året innan), 30 från ISAF/Nato (jmf med 6 stycken året innan). Under de första fyra månaderna år 2006 har redan 751 dödadts – 148 civila, 265 talibaner, 302 afghanska soldater 26 USA-soldater och 10 ISAF/Nato-soldater. En oroväckande nyhet är de många självmordsattentaten som under 2006 blivit en nästan daglig företeelse.
Den drastiska ökningen av stupade under 2005 är politiskt ohållbart för USA när man adderar den till antalet stupade USA-soldater i Irak. Detta har tvingat USA att dra sig tillbaka från de farligaste regionerna i Afghanistan (Kandahar, Helamand och Uruzgan). Här har USA lämnat över uppgiften att bekämpa talibanerna till de allierade inom Nato. Detta har lett till att ISAF-uppdraget har förändrat karaktär; från en freds- och stabiliseringsoperation till ett rent krigsuppdrag. De ska slåss i USA:s ställe. Talibanerna har angripit med prickskyttar, med självmordsattentat och missiler.
Under de fösta tre ”efterkrigsåren” kunde man se en kontinuerlig försvagning av talibanernas motstånd och en fallande siffra för antalet strider. År 2002; 1500 döda, under 2003; 1000 döda och endast 700 döda under 2004.
Så vände det. De talibaner som hade flytt in i Pakistan omorganiserade sig, bl a med hjälp av Pakistan hemliga polis och stödet från den fundamentalistiska (integralistiska) rörelsen i Pakistan och med vapen som inköpts för inkomsten av 2004 års stora opiumskörd. Mulla Omars gerillakrigare svämmade in över gränsen och återtog i praktiken kontrollen av södra Afghanistan samt lyckades infiltrera de viktigaste städerna.
År 2005 avslutades med svarta siffror: 2000 döda av vilka hälften var talibaner (eller påstods vara talibaner), 330 civila, 430 afghanska regeringssoldater, 99 USA-soldater (en fördubbling jämfört med året innan), 30 från ISAF/Nato (jmf med 6 stycken året innan). Under de första fyra månaderna år 2006 har redan 751 dödadts – 148 civila, 265 talibaner, 302 afghanska soldater 26 USA-soldater och 10 ISAF/Nato-soldater. En oroväckande nyhet är de många självmordsattentaten som under 2006 blivit en nästan daglig företeelse.
Den drastiska ökningen av stupade under 2005 är politiskt ohållbart för USA när man adderar den till antalet stupade USA-soldater i Irak. Detta har tvingat USA att dra sig tillbaka från de farligaste regionerna i Afghanistan (Kandahar, Helamand och Uruzgan). Här har USA lämnat över uppgiften att bekämpa talibanerna till de allierade inom Nato. Detta har lett till att ISAF-uppdraget har förändrat karaktär; från en freds- och stabiliseringsoperation till ett rent krigsuppdrag. De ska slåss i USA:s ställe. Talibanerna har angripit med prickskyttar, med självmordsattentat och missiler.
Italien och Costa Rica vill ej vara med i USA:s ockupation av Irak
USA:s ockupation av Irak förlorar stöd bland sina s k "allierade". Igår sa den nyvalda italienska premiärministern Romano Prodi att Italien kommer att dra tillbaka de 3 000 soldater som idag befinner sig i Irak. "Vi betraktar kriget i Irak och ockupationen av landet som ett allvarligt misstag".
Även Costa Rica som idag enligt USA är en del av ockupationsmakten har i dagarna gjort en formell begäran till USA att ta bort landets namn från dokument och webbsidor som hänvisar till de länder som stödjer USA:s ockupation av Irak. Redan i slutet av 2004 förklarades beslutet att stödja ockupationen som stridande mot Costa Ricas författning. Den dåvarande presidenten gjorde då ett halvhjärtat försök att ta bort landets namn från listan av de som stödjer ockupationen. Nu kräver den nya presidenten OscarArias att USA respekterar landets beslut att stå utanför ockupationskoalitionen.
Även Costa Rica som idag enligt USA är en del av ockupationsmakten har i dagarna gjort en formell begäran till USA att ta bort landets namn från dokument och webbsidor som hänvisar till de länder som stödjer USA:s ockupation av Irak. Redan i slutet av 2004 förklarades beslutet att stödja ockupationen som stridande mot Costa Ricas författning. Den dåvarande presidenten gjorde då ett halvhjärtat försök att ta bort landets namn från listan av de som stödjer ockupationen. Nu kräver den nya presidenten OscarArias att USA respekterar landets beslut att stå utanför ockupationskoalitionen.
torsdag, maj 18, 2006
tisdag, maj 16, 2006
Fidel Castro beredd att avgå för Forbes lista
Det började med en oskyldig lista men är på väg att bli en stor världsangelägenhet. Tidningen Forbes minst sagt påhittiga lista över de rikaste i världen innehåller allt från oljeshejker, europeiska kungligheter och finansmagnater. Bland dem finns också Kubas ledare Fidel Castro som kommer på sjunde plats. Forbes låt säga rätt så sjuka logik är att eftersom den kubanske ledaren har total kontroll över landets ekonomi så tillfaller alla Kubas tillgångar på honom. Och det är klart att utifrån ett så fiffigt antagande kan man ju placera Fidel Catro bland de tio rikaste i världen. Och säkert många andra, varför inte Göran Persson som äger en hög med statliga bolag och myndigheter.
Men det är inte allt. Forbes "avslöjar" också att den kubanske ledaren har en förmögenhet gömd i hemliga konton i Schweiz . Och här kommer det roliga. Fidel Castro har nu i kubansk tv kommenterat Forbes lista och utmanat Forbes, Bush och de 33 underättelsetjänsterna i USA att hitta de s k "hemliga" konton och om de nu skulle hitta en enda dollar på ett hemligt konto som tillhör Fidel Castro, så är han beredd att avgå. Så nu kan Bush-administrationens våta dröm äntligen bli verklighet. Det gäller bara att se till att Forbes nu på riktigt "avslöjar" dessa konton. Kanske kan den svenska bombhögern hjälpa till med lite tips, Fredrik Malm borde absolut ta sig an denna uppmaning och rädda världen.
Vi väntar med spänning!
Men det är inte allt. Forbes "avslöjar" också att den kubanske ledaren har en förmögenhet gömd i hemliga konton i Schweiz . Och här kommer det roliga. Fidel Castro har nu i kubansk tv kommenterat Forbes lista och utmanat Forbes, Bush och de 33 underättelsetjänsterna i USA att hitta de s k "hemliga" konton och om de nu skulle hitta en enda dollar på ett hemligt konto som tillhör Fidel Castro, så är han beredd att avgå. Så nu kan Bush-administrationens våta dröm äntligen bli verklighet. Det gäller bara att se till att Forbes nu på riktigt "avslöjar" dessa konton. Kanske kan den svenska bombhögern hjälpa till med lite tips, Fredrik Malm borde absolut ta sig an denna uppmaning och rädda världen.
Vi väntar med spänning!
måndag, maj 15, 2006
"putting blood and treasure on line with Nato"
Sverige är sakta men säkert på väg in i NATO. Idag krävs egentligen inget formellt medlemskap för att i praktiken vara en värdig NATO-medlem. Sverige deltar idag under NATO-ledning i ockupationen av Afghanistan, i Kosovo finns svenska trupper under Nato-befäl och första veckan i juni ska en stor Nato-ledd övning genomföras utanför Blekingekusten. En av Östersjöområdets största militära Natoledda övningar, Baltops.
Men detta räcker inte för det "alliansfria" Sverige. Nu ska Sveriges samarbete med NATO fördjupas. I Financial Times rapporterades häromdagen om att USA lagt fram förslag om ett mer "avancerat partnerskap" för bl a Sverige i Nato. Det skulle betyda ett ytterligare steg mot faktiskt svenskt Natomedlemskap. Planerna skall enligt tidningen diskuteras i Bulgarien denna månad och beslutet fattas vid Natotoppmötet i Riga i november.
Utrikesministern Jan Eliasson har i samband med en interpellationsdebatt bekräftat ryktet och ställer sig positivt till ett sk avancerat partnerskap. "Sverige välkomnar förslag som syftar till att fördjupa och tidigarelägga konsultationer med truppbidragarländer."
Bombhögern jublar. Carl B Hamilton (fp) som ställde frågan till utrikesministern var rätt nöjd med svaret
- Det är viktigt att Sverige, när vi deltar i Natooperationer i bl a Afghanistan, har ett oerhört nära samarbete med Nato bl.a. för att minska riskerna för personalen i fält. Att nu USA och förhoppningsvis övriga Nato vill gå vidare och erbjuda ett ännu närmare samarbete för länder "putting blood and treasure on line with Nato" är både välkommet och viktigt att ta fasta på.
Idag sas det på radio att Sveriges medlemskap i NATO kommer att bli en fråga som går som en skiljelinje både inom och mellan partier i höstens val. Om det stämmer, bör vänstern och fredsrörelsen med kraft se till att frågan om Sveriges de facto NATO-medlemskap får prioritering i valrörelsen. Man bör kräva att högern och socialdemokratin tydligt deklarerar var de står i denna fråga. Idag finns ett starkt folkligt motstånd och det är viktigt med en bred debatt och ett folkligt inflytande i denna fråga. 42% av befolkningen säjs vara MOT medlemskap och 22 % är FÖR medlemskap.
Men detta räcker inte för det "alliansfria" Sverige. Nu ska Sveriges samarbete med NATO fördjupas. I Financial Times rapporterades häromdagen om att USA lagt fram förslag om ett mer "avancerat partnerskap" för bl a Sverige i Nato. Det skulle betyda ett ytterligare steg mot faktiskt svenskt Natomedlemskap. Planerna skall enligt tidningen diskuteras i Bulgarien denna månad och beslutet fattas vid Natotoppmötet i Riga i november.
Utrikesministern Jan Eliasson har i samband med en interpellationsdebatt bekräftat ryktet och ställer sig positivt till ett sk avancerat partnerskap. "Sverige välkomnar förslag som syftar till att fördjupa och tidigarelägga konsultationer med truppbidragarländer."
Bombhögern jublar. Carl B Hamilton (fp) som ställde frågan till utrikesministern var rätt nöjd med svaret
- Det är viktigt att Sverige, när vi deltar i Natooperationer i bl a Afghanistan, har ett oerhört nära samarbete med Nato bl.a. för att minska riskerna för personalen i fält. Att nu USA och förhoppningsvis övriga Nato vill gå vidare och erbjuda ett ännu närmare samarbete för länder "putting blood and treasure on line with Nato" är både välkommet och viktigt att ta fasta på.
Idag sas det på radio att Sveriges medlemskap i NATO kommer att bli en fråga som går som en skiljelinje både inom och mellan partier i höstens val. Om det stämmer, bör vänstern och fredsrörelsen med kraft se till att frågan om Sveriges de facto NATO-medlemskap får prioritering i valrörelsen. Man bör kräva att högern och socialdemokratin tydligt deklarerar var de står i denna fråga. Idag finns ett starkt folkligt motstånd och det är viktigt med en bred debatt och ett folkligt inflytande i denna fråga. 42% av befolkningen säjs vara MOT medlemskap och 22 % är FÖR medlemskap.
söndag, maj 14, 2006
Ådalen 31
Hösten 1930 utlystes strejktillstånd vid Marma sågverk i Söderhamn. Arbetarna accepterade inte lönesänkningar. Eftersom direktören för Marma sågverk även hade intressen i pappersmassa fabrikerna i Sandviken och Utansjö beslutade arbetarna i januari 1931 att sympatistrejka vid dessa fabriker. Strejken fortsatte fram till maj 1931. Då hämtades strejkbrytare till Ådalen under skydd av militär och polis. Den 12 maj anlände 60 strejkbrytare till Lunde där förläggningen var belägen. Dagen efter den 13 maj fördes strejkbrytarna till Sandviken och det var också här som de verkliga oroligheterna inleddes.
Runt om satt följande text uppsatt:
Till Ådalen arbetare:
Bort med strejkbrytarna
Strejkbrytarna har kommit till Ådalen för
att göra judastjänst vid Sandviken och Utansjö
Arbetare i Ådalen
Reagera omedelbart mot strejkbrytarslöddret, som organiserat
sig mot arbetarna för att pressa ner deras löner
Arbetare!
Slå igen sågverken och fabrikerna. Fram för generalstrejk i
Ådalen Tag upp frågan på varje arbetsplats om omedelbar
arbetsnedläggning, så länge strejkbrytarna vistas i Ådalen
Upp till samling idag
Kl 12 vid idrottsplatsen i Kramfors för massdemonstration mot
strejkbrytarna
Fram för Marmaarbetarnas seger
Det kokade av ilska längs hela Ångermanälven. Den 14 maj samlades representanter för 30 sågverk och åtta massafabriker för att besluta om generalstrejk. Allt arbete i Ådalen skulle
läggas ner till dess att strejkbrytarna, polis och militär hade försvunnit. En spontan demonstration med tusentals människor gick från Frånö till Lunde. Där väntade militären. Kapten Mesterton gav order att öppna eld mot demonstranterna. Fem personer dödades, fem
sårades.
Högerns Svenska Dagbladet skrev
"Under de senaste dygnen ha på vissa ställen i Ådalen härskat ett veritabelt pöbelvälde, underblåst av kommunisternas uppviglingsarbete. Myndigheterna ha praktiskt taget stått maktlösa, och polisen har med korslagda armar sett hur de uppretade folkmassorna på det grymmaste misshandlat en del arbetsvilliga, huru de stormat deras fartyg och under de mest uppseendeväckande former förgått sig mot de arbetsvilliga, som sönderslagna och blodiga, med bakbundna händer, tvingades att marschera framför kommunisternas demonstrationståg - allt medan polisen maktlös stod och tittade på."
Erik Blomberg skrev
Här vilar en svensk arbetare. Stupad i fredstid. Vapenlös, värnlös. Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig.
(Erik Blombergs dikt efter skotten i Ådalen 1931)
På årsdagen av dödsskotten 14/5 anordnar vänsterpartiet en manifestation vid La Mano på Södermalm kl. 16.00. Tal av Lars Ohly och Ann-Marie Storck. Regissören Rickard Turpin läser Erik Blombergs dikter om Ådalen. Musik med Kaya Ålander, Jan Hammarlund och Vänsterpartiets blåsorkester.
torsdag, maj 11, 2006
bryt isoleringen av det palestinska folket
Jag var med igår på ett möte med den palestinske flyktingministern Atef Adwan. På mötet fanns representanter från s, mp och v. Mötet var ett lyckat arrangemang. Utifrån kan man få intrycket att det var enbart en symbolisk gest till stöd för palestinierna, men jag uppfattar gårdagens möte som ett ärligt och öppet samtal där den palestinske ministern fick ge sin syn på läget i det ockuperade Palestina och vi fick en möjlighet att lyssna på och ställa frågor till en representant av den palestinska regeringen. Och det bör redan här påpekas att hans retorik och budskap inte är annorlunda än vad vi fått höra tidigare från andra palestinska ledare.
Mitt intryck är att ministern är ärlig i sin ambition att etablera en dialog som på sikt kan leda till ett slut på Israels ockupation av Palestina. Hans besök har lyckats med två saker, det ena att bryta den politiska och ekonomiska isoleringen av palestinierna som de nu utsätts för av Israel/USA/EU och det andra att slå hål på den bilden vi i västvärlden har av den nya Hamasregeringen som en ”omöjlig” samtalspartner.
Det pågår en kampanj för att isolera den palestinska regeringen men som slår hårt mot hela det palestinska samhället. Den ekonomiska bojkotten gör att folk inte fått ut sina löner på tre månader. Folk svälter. Det finns inget bröd och inga mediciner. Samhället håller på att kollapsa. Ministern menade på att om man ändå haft avsikten att hjälpa det palestinska folket men inte velat etablera kontakter med den palestinska regeringen kunde man ha löst penningöverföringen via den palestinske presidenten Mahmud Abbas. Regeringen motsätter sig inte en sådan lösning. Varför har man då inte gjort det? Varför vill man förlänga det palestinska folkets lidande? Frågade ministern Atef Adwan.
Från svenska politiker, även såna uttrycker sitt stöd för palestinierna, har krav ställts som villkor för att föra en dialog med Hamasregeringen. Kraven är att Hamasregeringen ska erkänna Israel, ta avstånd från våld och respektera de ingångna fredsavtalen. Bland de som under veckan träffat Hamasministern har några uttryckt att de inte fått svar på dessa tre punkter. Mitt intryck är att Atef Adwan i egenskap av representant för den palestinska regeringen varit tydligt i alla tre punkter.
1. Angående erkännandet av Israel och de avtal som slutits tidigare menade ministern att detta tillfaller PLO som representant för det palestinska folket och att den nyvalda palestinska regeringen varken kan eller får ingå avtal eller erkänna Israel. Det är presidenten Mahmud Abbas och PLO som representerar det palestinska folket. Och PLO har erkänt Israel, men Israel har inte erkänt Palestina. Israel ignorerar palestinierna. Han menade också att den palestinska regeringen accepterar en tvåstatslösning.
2. Om våld och motstånd påpekade ministern att palestinierna har rätt enligt internationell lag att göra motstånd och han framhöll det viktiga med att inte ge upp kampen mot ockupationen. Ministern menade att motståndet hittills gett mer resultat än den s.k. fredsprocessen. Angående terrorn mot civila, som togs upp av flera riksdagsledamöter på mötet, menade ministern att de självklart inte stödjer våld mot civila och oskyldiga och att de jobbar för att få stopp på självmordsattacker. Ingen i Palestina är glad att se blod från palestinier eller på israelisk sida. Men han underströk också att våldet är ett resultat av ockupationen och att det är viktigt att inte glömma bort den pågående terrorn som ockupationsmakten utsätter det palestinska folket för. Under de senaste åren har 1 400 palestinier mördats och under de senaste fyra åren har 760 barn dödats.
3. Han var snabb att påpeka att Hamasregeringen kommer att respektera de ingångna fredsavtalen. Detta trots att Israel inte någon gång respekterat fredsavtalen. Det senaste Road Map ”antogs” av Israel med 17 reservationer. Men även om Hamas eventuellt inte skulle stödja de olika fredsavtalen så finns de där och ska respekteras. Och det är PLO som skriver under dessa avtal och inte den palestinska regeringen.
Mitt intryck är att ministern är ärlig i sin ambition att etablera en dialog som på sikt kan leda till ett slut på Israels ockupation av Palestina. Hans besök har lyckats med två saker, det ena att bryta den politiska och ekonomiska isoleringen av palestinierna som de nu utsätts för av Israel/USA/EU och det andra att slå hål på den bilden vi i västvärlden har av den nya Hamasregeringen som en ”omöjlig” samtalspartner.
Det pågår en kampanj för att isolera den palestinska regeringen men som slår hårt mot hela det palestinska samhället. Den ekonomiska bojkotten gör att folk inte fått ut sina löner på tre månader. Folk svälter. Det finns inget bröd och inga mediciner. Samhället håller på att kollapsa. Ministern menade på att om man ändå haft avsikten att hjälpa det palestinska folket men inte velat etablera kontakter med den palestinska regeringen kunde man ha löst penningöverföringen via den palestinske presidenten Mahmud Abbas. Regeringen motsätter sig inte en sådan lösning. Varför har man då inte gjort det? Varför vill man förlänga det palestinska folkets lidande? Frågade ministern Atef Adwan.
Från svenska politiker, även såna uttrycker sitt stöd för palestinierna, har krav ställts som villkor för att föra en dialog med Hamasregeringen. Kraven är att Hamasregeringen ska erkänna Israel, ta avstånd från våld och respektera de ingångna fredsavtalen. Bland de som under veckan träffat Hamasministern har några uttryckt att de inte fått svar på dessa tre punkter. Mitt intryck är att Atef Adwan i egenskap av representant för den palestinska regeringen varit tydligt i alla tre punkter.
1. Angående erkännandet av Israel och de avtal som slutits tidigare menade ministern att detta tillfaller PLO som representant för det palestinska folket och att den nyvalda palestinska regeringen varken kan eller får ingå avtal eller erkänna Israel. Det är presidenten Mahmud Abbas och PLO som representerar det palestinska folket. Och PLO har erkänt Israel, men Israel har inte erkänt Palestina. Israel ignorerar palestinierna. Han menade också att den palestinska regeringen accepterar en tvåstatslösning.
2. Om våld och motstånd påpekade ministern att palestinierna har rätt enligt internationell lag att göra motstånd och han framhöll det viktiga med att inte ge upp kampen mot ockupationen. Ministern menade att motståndet hittills gett mer resultat än den s.k. fredsprocessen. Angående terrorn mot civila, som togs upp av flera riksdagsledamöter på mötet, menade ministern att de självklart inte stödjer våld mot civila och oskyldiga och att de jobbar för att få stopp på självmordsattacker. Ingen i Palestina är glad att se blod från palestinier eller på israelisk sida. Men han underströk också att våldet är ett resultat av ockupationen och att det är viktigt att inte glömma bort den pågående terrorn som ockupationsmakten utsätter det palestinska folket för. Under de senaste åren har 1 400 palestinier mördats och under de senaste fyra åren har 760 barn dödats.
3. Han var snabb att påpeka att Hamasregeringen kommer att respektera de ingångna fredsavtalen. Detta trots att Israel inte någon gång respekterat fredsavtalen. Det senaste Road Map ”antogs” av Israel med 17 reservationer. Men även om Hamas eventuellt inte skulle stödja de olika fredsavtalen så finns de där och ska respekteras. Och det är PLO som skriver under dessa avtal och inte den palestinska regeringen.
lördag, april 29, 2006
A Day Without Immigrants - 1 maj i USA
På måndag 1 maj genomför USA:s papperslösa en totalstrejk "A Day Without Immigrants" . Kända latinos i USA har till stöd för kampanjen kommit ut med en skiva med bl a USA:s nationalsång på spanska. Något som gör de konservativa ursinniga. Intäkterna från skivan kommer att gå till koalitionen som kämpar för de papperslösa invandrarna i USA National Capital Immigration Coalition
A Day Without Immigrants och skivan ingår i de papperlösas mobilisering mot Bush' planer på att skärpa landets migrationslagstiftning. En världsomfattande kampanj har också startas som går ut på att den 1 maj inte köpa varor eller tjänster från USA-företag.
På måndag är det tänkt att de "osynliga" papperslösa i USA ska synas genom en strejk. Soporna kommer inte att hämtas, tidningarna kommer inte att delas ut, snabbmaten kommer inte att lagas och gräsmattorna kommer inte att klippas. På detta sätt vill man påminna USA att landet är beroende av en armé av miljoner människor som står för den billiga arbetskraften och som saknar rättigheter.
Så på måndag 1 maj i solidaritet med de papperslösa i USA gäller det
Köp ingenting från: * Mc Donalds * Burguer King * Pizza Hut * Kentucky Fried Chicken * Starbucks * Crispy Cream * Subway Sandwiches * TGI Fridays * Blockbuster * Cinemark * Radio Shack * Dave and Busters * Wall Mart * Coca Cola * 7 Eleven * Safeway * Harris Teeter * Gigant * CVS
Tanka inte din bil på: SHELL, ESSO, CHEVRON
Bojkotta USA-amerikanska hotellkedjor * Sheraton * Westin * Hilton
Flyg inte med: * Continental * American Airlines * Delta
Använd inte banker som * City Bank * DHL * FEDEX
Titta inte på: * Filmer eller program av Sony * American Network * Fox * Warner Channel * ESPN * NFL Network * MTV * DISNEY CHANNEL
A Day Without Immigrants och skivan ingår i de papperlösas mobilisering mot Bush' planer på att skärpa landets migrationslagstiftning. En världsomfattande kampanj har också startas som går ut på att den 1 maj inte köpa varor eller tjänster från USA-företag.
På måndag är det tänkt att de "osynliga" papperslösa i USA ska synas genom en strejk. Soporna kommer inte att hämtas, tidningarna kommer inte att delas ut, snabbmaten kommer inte att lagas och gräsmattorna kommer inte att klippas. På detta sätt vill man påminna USA att landet är beroende av en armé av miljoner människor som står för den billiga arbetskraften och som saknar rättigheter.
Så på måndag 1 maj i solidaritet med de papperslösa i USA gäller det
Köp ingenting från: * Mc Donalds * Burguer King * Pizza Hut * Kentucky Fried Chicken * Starbucks * Crispy Cream * Subway Sandwiches * TGI Fridays * Blockbuster * Cinemark * Radio Shack * Dave and Busters * Wall Mart * Coca Cola * 7 Eleven * Safeway * Harris Teeter * Gigant * CVS
Tanka inte din bil på: SHELL, ESSO, CHEVRON
Bojkotta USA-amerikanska hotellkedjor * Sheraton * Westin * Hilton
Flyg inte med: * Continental * American Airlines * Delta
Använd inte banker som * City Bank * DHL * FEDEX
Titta inte på: * Filmer eller program av Sony * American Network * Fox * Warner Channel * ESPN * NFL Network * MTV * DISNEY CHANNEL
onsdag, april 26, 2006
allting går att sälja med mördande reklam ?
I Sverige utsågs nyligen reklambyrån McCann Erikson (i Sverige MRM Partners) till årets DM/RM-byrå, i Chile har samma reklambyrå gjort sig skyldig till grov övertramp med en reklamkampanj för jeans från klädbutiken Ripley. Klädbutiken har marknadsfört jeansen med TV-annonser, affischer och kataloger med bilder som ska föreställa torterade människor. Hängande och täckta med luvor.
Kampanjen väckte starka reaktioner bland chilenarna som under diktaturen fått erfara den brutala tortyren. Bland dem som reagerade fanns den nya presidenten Bachellet som själv satt i fängelse och vars pappan dog under tortyr. Kampanjen blev en obehaglig påmminelse om landets mörkaste åren. Men nu som parodi i flaschiga och påkostade annonser. Människorättsorganisationerna krävde att kampanjen drogs tillbaka och Ripley skulle be om ursäkt.
Enligt de ansvariga för kampanjen är detta en modetrend som tilltalar unga människor i MTV-generationen. "Ett intressant sätt att uppmärksamma kläder på". Men på frågan om bilderna ska föreställa tortyr, svarar de nej.
Nu har kampanjen dragits tillbaka, de pallade inte trycket. Dock är det riktigt att det finns en trend inom reklambranschen i att använda sig av chockbilder med tortyr, krig, aids mm för att marknadsföra kläder och andra varor. Man vill väcka en kommersiell uppmärksamhet genom att spela på våra känslor och beröring kring tragedier och makabra nyhetsbilder som vi känner igen. Man provocerar för att synas. I Sverige har Benetton använt sig av denna idé (med anspelning på t ex HIV och krig).Men det är ett cyniskt sätt att utnyttja den tragik som följer av krig och våld i syfte att sprida kännedom om sitt varumärke. Reklambyråerna tänjer på gränserna mellan allvar och banalitet. Och man väljer att banalisera det lidande och elände som miljoner människor utsatts för. Allvarliga frågor som brott mot mänskliga rättigheter får i reklamen en helt annan innebörd och tyngd.
söndag, april 23, 2006
Unthinkable! Undrinkable!
The University of Michigan (USA) har avbrutit alla sina kontrakt med Coca-Cola i protest mot bolagets agerande i Indien och Colombia. I Indien lägger läskgiganten beslag på enorma mängder dricksvatten och hotar både miljön och lokalbefolkningarnas hälsa. Läs mer om detta här . I Colombia anlitar Coca Cola högerextrema paramilitära grupper för att kidnappa, förnedra och mörda fackliga ledare.
torsdag, april 20, 2006
Sveriges regering favoriserar turismen till Israel ?
Rykten säger att när nu flygskatten höjs med 188 kr per person till utomeuropeiska destinationer kommer Israel och Turkiet att undantas från denna skatt. Om det är så, kommer beslutet om skattehöjningen(som stöds av sossarna, v och mp ) att innebära att Israel och Turkiet blir vinnarna i denna skattehöjning. Rätt idiotiskt. Undantaget är i praktiken ett fortsatt grönt ljus till Israels krigsförbrytelser och Turkiets förtryck av kurderna.
Dock kan dessa uppgifter vara lösa rykten. Åtminstone gällande Israel. Däremot kan Turkiet omfattas av undantagen eftersom landet definieras in i "Europa". Propositionen måste statsstödsgranskas av EU innan skatten kan träda ikraft. Det finns risk att undantagen inte kommer att godkännas.
Dock kan dessa uppgifter vara lösa rykten. Åtminstone gällande Israel. Däremot kan Turkiet omfattas av undantagen eftersom landet definieras in i "Europa". Propositionen måste statsstödsgranskas av EU innan skatten kan träda ikraft. Det finns risk att undantagen inte kommer att godkännas.
onsdag, april 19, 2006
Förhörsledare avslöjad
Human Rights Watch har i en ny rapport visat att försvarsminister Donald Rumsfeld personligt varit inblandad i fångförhör på koncentrationslägret på Guantamo. Det rör sig om de månadslånga förhören med den misstänkte al-Qaida-fången al-Qahtani.
I rapporten står bl a att al-Qahtani utsatts för “Sex veckors sömnberövande, tvångsexercis, stressframkallande kroppsställningar, oväsen, sexuell förnedring, allt syftande till att orsaka grov fysisk smärta och grov mental smärta och lidande…” Human Rights Watch slår fast behandlingen av fången uppfyller kriterierna för den juridiska definitionen av tortyr.
Generalen och inspektören Randall M. Schmidt har gjort ett edsvuret uttalande där han säger att försvarsminister Donald Rumsfeld varit ”personligt inblandad” i förhören av al-Qahtani. Human Rights Watch kräver att en åklagare ska starta en förundersökning om Rumsfelds och andras brottsliga gynnade av tortyr.
I rapporten står bl a att al-Qahtani utsatts för “Sex veckors sömnberövande, tvångsexercis, stressframkallande kroppsställningar, oväsen, sexuell förnedring, allt syftande till att orsaka grov fysisk smärta och grov mental smärta och lidande…” Human Rights Watch slår fast behandlingen av fången uppfyller kriterierna för den juridiska definitionen av tortyr.
Generalen och inspektören Randall M. Schmidt har gjort ett edsvuret uttalande där han säger att försvarsminister Donald Rumsfeld varit ”personligt inblandad” i förhören av al-Qahtani. Human Rights Watch kräver att en åklagare ska starta en förundersökning om Rumsfelds och andras brottsliga gynnade av tortyr.
tisdag, april 11, 2006
Det händer i Venezuela
Jag befinner mig just nu i Venezuela och här kan man verkligen få en hel del uppfattningar och kunskaper om de förändringar som pågår i Latinamerika. Idag 11 april har allting fokuserat kring statskuppen för fyra år sedan mot den folkvalde presidenten Chavez. Det var den venezolanska högerns "sista kort" för att sätta stopp på vad man här i Venezuela kallar den bolivarianska revolutionen. Som ni säkert vet misslyckades kuppen, ett folkhav invaderade huvudstaden Caracas och presidentpalatset där kuppmakarna höll till och tvingade till sist högern att ge upp. Ledaren för statskuppen var VDen för näringslivet. Chavez hade kidnappats och planerades att avrättas. Under pågående statskupp visade de privata TV kanalerna Disneyfilm. Det ovanliga i det hela var att militärerna, som under många andra statskupper i Latinamerika varit en viktig pelare i störtande av demokratiska regeringar, vägrade att stödja kuppen och ställde sig på Chavez sida. Lyckligt slut, alltså.
TVen visar idag reportage, debatter och intervjuer med folk som var med de dagarna, bl a intervjuades en ung blond kvinna från den rika delen av Caracas som då var frontfigur för högern och statskuppen. Hon berättade i intervjun om hur kuppmakarna planerade de välregisserade demonstrationerna till stöd för statskuppen under 11 april 2002. Idag har hon bytt sida och stödjer den bolivarianska revolutionen och manade andra att inte låta sig luras av högerpropagandan.
Men de privata tv kanalerna och högern tidningar referar idag mycket kort om statskuppen. De tystar ner deras egna medverkan i statskuppen. Statskuppen är ett skolexempel på hur massmedia kan verka när den agerar helt öppet på en sida i den konflikt, i detta fall mot demokratin och för en statskupp.
Här nedan kan ni läsa en ledare om statskuppen skriven av den svenska högerns kuppmakare Per T. Ohlsson i Sydsvenska Dagbladet den 13 april, 2002
Adiós, Hugo Chávez
John Pilger heter en Londonbaserad filmare som med lätt paranoida betraktelser har nått kultstatus hos tokvänstern. På Aftonbladets kultursida skrev han häromveckan om Hugo Chávez, president i Venezuela. Pilger berättade om en folkkär demokrat och reformator som - naturligtvis - var föremål för USA:s onda anslag.
Men hotet mot Chávez kom inifrån. Eller snarare: underifrån. Protesterna mot hans vanstyre växte. Näringsliv och fackföreningar, konservativa och radikala - alla hade fått nog. Generalstrejk proklamerades. Medlemmar av Chávez "bolivariska cirklar", hyllade av Pilger, svarade med våldsamma motangrepp. Kulmen nåddes i torsdags, då över 150 000 människor tågade mot presidentpalatset Miraflores i huvudstaden Caracas. Chávez vaktstyrka öppnade eld. Minst tio personer dödades. Strax efteråt tvingades Chávez avsäga sig presidentämbetet. En civil övergångsregering har tillsatts under Pedro Carmona Estangas.
Hugo Chávez tycks ha levt i föreställningen att hans bakgrund som officer garanterade krigsmaktens lojalitet, men till sist vände sig även militären emot honom. Det avgjorde hans öde. Chávez, som 1992 gjorde ett misslyckat kuppförsök, bars i valet 1998 fram till makten på en våg av missnöje. Han lovade att bekämpa korruption och fattigdom och värna de medborgerliga fri- och rättigheterna. Sedan gjorde han tvärtom. Under kuppartade former skrevs konstitutionen om. Regimkritiska tidningar attackerades.
Chávez val av utländska vänner - Fidel Castro, Saddam Hussein och Colombias Farcgerilla - ökade knappast respekten för hans regim. Det blev valutakris. Och misären fördjupades: trots att Venezuela är världens fjärde största oljeexportör lever 85 procent av invånarna i fattigdom. Hugo Rafael Chávez Frias var en olycka för Venezuela. Men hans fall innebär inga garantier för framtiden. Ekonomin är försvagad. Partiväsendet ligger i spillror. De sociala orättvisorna är skriande.
Latinamerikanska militärer är sällan goda demokrater. Och beväpnade Chávezanhängare rör sig fortfarande i landet. Den nya regeringen måste så snabbt som möjligt genomföra val och ta initiativ till politiska, sociala och ekonomiska reformer. Det kräver tålamod av ett hårt prövat folk - och stöd från omvärlden. Det blev ingen ny Castro i Latinamerika. Massorna - inte USA:s marinkår - satte stopp för det. Nu väntar vi bara på John Pilgers analys.
TVen visar idag reportage, debatter och intervjuer med folk som var med de dagarna, bl a intervjuades en ung blond kvinna från den rika delen av Caracas som då var frontfigur för högern och statskuppen. Hon berättade i intervjun om hur kuppmakarna planerade de välregisserade demonstrationerna till stöd för statskuppen under 11 april 2002. Idag har hon bytt sida och stödjer den bolivarianska revolutionen och manade andra att inte låta sig luras av högerpropagandan.
Men de privata tv kanalerna och högern tidningar referar idag mycket kort om statskuppen. De tystar ner deras egna medverkan i statskuppen. Statskuppen är ett skolexempel på hur massmedia kan verka när den agerar helt öppet på en sida i den konflikt, i detta fall mot demokratin och för en statskupp.
Här nedan kan ni läsa en ledare om statskuppen skriven av den svenska högerns kuppmakare Per T. Ohlsson i Sydsvenska Dagbladet den 13 april, 2002
Adiós, Hugo Chávez
John Pilger heter en Londonbaserad filmare som med lätt paranoida betraktelser har nått kultstatus hos tokvänstern. På Aftonbladets kultursida skrev han häromveckan om Hugo Chávez, president i Venezuela. Pilger berättade om en folkkär demokrat och reformator som - naturligtvis - var föremål för USA:s onda anslag.
Men hotet mot Chávez kom inifrån. Eller snarare: underifrån. Protesterna mot hans vanstyre växte. Näringsliv och fackföreningar, konservativa och radikala - alla hade fått nog. Generalstrejk proklamerades. Medlemmar av Chávez "bolivariska cirklar", hyllade av Pilger, svarade med våldsamma motangrepp. Kulmen nåddes i torsdags, då över 150 000 människor tågade mot presidentpalatset Miraflores i huvudstaden Caracas. Chávez vaktstyrka öppnade eld. Minst tio personer dödades. Strax efteråt tvingades Chávez avsäga sig presidentämbetet. En civil övergångsregering har tillsatts under Pedro Carmona Estangas.
Hugo Chávez tycks ha levt i föreställningen att hans bakgrund som officer garanterade krigsmaktens lojalitet, men till sist vände sig även militären emot honom. Det avgjorde hans öde. Chávez, som 1992 gjorde ett misslyckat kuppförsök, bars i valet 1998 fram till makten på en våg av missnöje. Han lovade att bekämpa korruption och fattigdom och värna de medborgerliga fri- och rättigheterna. Sedan gjorde han tvärtom. Under kuppartade former skrevs konstitutionen om. Regimkritiska tidningar attackerades.
Chávez val av utländska vänner - Fidel Castro, Saddam Hussein och Colombias Farcgerilla - ökade knappast respekten för hans regim. Det blev valutakris. Och misären fördjupades: trots att Venezuela är världens fjärde största oljeexportör lever 85 procent av invånarna i fattigdom. Hugo Rafael Chávez Frias var en olycka för Venezuela. Men hans fall innebär inga garantier för framtiden. Ekonomin är försvagad. Partiväsendet ligger i spillror. De sociala orättvisorna är skriande.
Latinamerikanska militärer är sällan goda demokrater. Och beväpnade Chávezanhängare rör sig fortfarande i landet. Den nya regeringen måste så snabbt som möjligt genomföra val och ta initiativ till politiska, sociala och ekonomiska reformer. Det kräver tålamod av ett hårt prövat folk - och stöd från omvärlden. Det blev ingen ny Castro i Latinamerika. Massorna - inte USA:s marinkår - satte stopp för det. Nu väntar vi bara på John Pilgers analys.
måndag, april 10, 2006
Svenska skattepengar går till Israels ockupation
I dagens DN kan man läsa en utmärkt debattartikel om Sveriges pågående och växande samarbete med ockupationsmakten Israel. Mellan åren 2003-2004 importerade det svenska försvaret ammunition, torpedmotmedel, störningssändare och annan krigsmateriel till ett värde av 146 miljoner kronor. Sveriges militära samarbete med Israel ger ockupationsmaktens agerande i Palestina legitimitet.
onsdag, april 05, 2006
Örebro = Bagdad ?
En rapport från spanska Amnesty International visar att CIA-plan i minst 24 tillfällen har i hemlighet använt flygplatser i Spanien för att transportera kidnappade som av CIA stämplats som terroristmisstänkta.
Spanska El Pais rapporterar idag att utrikesministern Miguel Angél Moratinos i ett förhör i parlamentet angående CIA-flygningarna ska "felaktigt" ha hävdat att resmålet för ett av planen var Örebro. Nu visar flygloggarna att planet egentligen var på väg till Bagdad.
Spanska El Pais rapporterar idag att utrikesministern Miguel Angél Moratinos i ett förhör i parlamentet angående CIA-flygningarna ska "felaktigt" ha hävdat att resmålet för ett av planen var Örebro. Nu visar flygloggarna att planet egentligen var på väg till Bagdad.
Bananrepublik, nu i Mellanöstern!
Apropå Rice och Straws "plötsliga" besök i Irak kom jag att tänka på de så kallade bananrepublikerna, benämningen på länderna i Centralamerika som "ägdes" av USA-bolaget United Fruit Company. Till Irak reste Rice och Straw för att få ordning på den stökiga ”regeringsförhandlingen”. Tålamodet börjar ta slut, sa man.
Eftersom den officiella versionen säger att ockupationen upphörde den 30 juni 2004 (läs bl a UD: s landstrategi), och en koloni är inte att tänka på, är frågan hur den officiella versionen ska kunna förklara dessa eminenta utrikesministrarnas agerande i ett främmande lands ”regeringsbildning”. Och då kom jag att tänka på Bananrepublik som en passande benämning. Inarbetad och med en folklig förankring.
Den ursprungliga banarepubliken var Guatemala. United Fruit Company kontrollerade uppemot 70 % av jorden, hade monopol på landets i huvudsak enda exportprodukt banan och kunde avsätta och tillsätta politiker och presidenter/diktatorer efter behov och behag. United Fruit styrde landet till den grad att man införde en lag som befriade USA-bolaget från skatter för 90 år framåt. Även andra länder i Centralamerika som styrdes av United Fruit, i synnerhet Honduras och Costa Rica, kom att kallas bananrepubliker. När presidenten Jacobo Arbenz under 1950-talet försökte ändra på detta i Guatemala störtades han av 150 USA-mariner. United Fruit Company tillsatte sedan en lojal diktator.
Eftersom den officiella versionen säger att ockupationen upphörde den 30 juni 2004 (läs bl a UD: s landstrategi), och en koloni är inte att tänka på, är frågan hur den officiella versionen ska kunna förklara dessa eminenta utrikesministrarnas agerande i ett främmande lands ”regeringsbildning”. Och då kom jag att tänka på Bananrepublik som en passande benämning. Inarbetad och med en folklig förankring.
Den ursprungliga banarepubliken var Guatemala. United Fruit Company kontrollerade uppemot 70 % av jorden, hade monopol på landets i huvudsak enda exportprodukt banan och kunde avsätta och tillsätta politiker och presidenter/diktatorer efter behov och behag. United Fruit styrde landet till den grad att man införde en lag som befriade USA-bolaget från skatter för 90 år framåt. Även andra länder i Centralamerika som styrdes av United Fruit, i synnerhet Honduras och Costa Rica, kom att kallas bananrepubliker. När presidenten Jacobo Arbenz under 1950-talet försökte ändra på detta i Guatemala störtades han av 150 USA-mariner. United Fruit Company tillsatte sedan en lojal diktator.
måndag, april 03, 2006
Hur en nyhet blir till
07:00 söndag 2 april 2006 rapporterar Ekots korrespondent i Washington Thomas Nordegren att USA planerar bomba iranska kärnvapenanläggningar. Pentagon planerar att "precisionsbomba och slå ut de viktigaste anläggningarna för utveckling av kärnvapen i Iran". Vidare menar Ekots korrespondent att flera underrättelseexperter varnar "för att Iran kommer att uppfatta bombningar som en krigsförklaring och kommer att utlösa en serie angrepp på de amerikanska trupperna i Irak, och terrordåd av hittills oanad omfattning i Europa och USA". Nyheten avslutas med att "USA tror att underrättelsetjänstemän på Irans ambassader har väluppbyggda kontakter med terroristceller som kommer att aktiveras vid ett amerikanskt bombangrepp mot iranska kärnanläggningar. Andra varnar för att bombningar skulle ena den muslimska världen mot USA och förena Hizbollah och al-Qaida som hittills bara haft ett mycket begränsat samarbete".
En vaken lyssnare reagerar och e-postar till Ekot följande frågor
1. Du/ni säger att man planerar att bomba "de viktigaste anläggningarnaför utveckling av kärnvapen". Fråga: slant du/ni med tungan, eller? Vilka kärnVAPENanläggningar? Ni menar väl kärnKRAFTSanläggningar? IAEA har hållit på och inspekterat alla dessa anläggningar, och det är inte några kärnVAPENanläggningar det är frågan om.
2. Du/ni säger att "Iran kommer att UPPFATTA bombningar som en krigsförklaring". Fråga: ÄR det inte en krigsförklaring??? Vad skulle du/ni vilja kalla bombningar av ett annat land för? Är du/ni inte riktigt kloka, som använder detta ord, "uppfatta", som om det borde ses som nåt helt annat?
3. Fråga: vad finns det för belägg för detta dravel? "USA tror att underrättelsetjänstemän på Irans ambassader har väl uppbyggda kontakter med terroristceller som kommer att aktiveras vid ett amerikanskt bombangrepp mot iranska kärnanläggningar."
4. Du/ni säger att bombningarna skulle "förena Hizbollah och al-Qaidasom hittills bara haft ett mycket begränsat samarbete". Fråga: vad har Hizbollah haft för samarbete med al-Qaida?
kl 16.48 söndag 2 april 2006 har nyheten ändrats till
1. "Spänningen mellan USA och Iran ökar. I Pentagon planerar man för att precisionsbomba och slå ut de viktigaste kärnenergianläggningarna i Iran".
2. "Men nu varnar flera underrättelseexperter för att Iran kommer att svara på eventuella bombningar genom att utlösa en serie angrepp på de amerikanska trupperna i Irak och terrordåd av hittills oanad omfattning i Europa och USA."
3. ingen ändring
4. "Andra varnar för att bombningar skulle ena den muslimska världen mot USA och förena Hizbollah och al-Qaida"
En vaken lyssnare reagerar och e-postar till Ekot följande frågor
1. Du/ni säger att man planerar att bomba "de viktigaste anläggningarnaför utveckling av kärnvapen". Fråga: slant du/ni med tungan, eller? Vilka kärnVAPENanläggningar? Ni menar väl kärnKRAFTSanläggningar? IAEA har hållit på och inspekterat alla dessa anläggningar, och det är inte några kärnVAPENanläggningar det är frågan om.
2. Du/ni säger att "Iran kommer att UPPFATTA bombningar som en krigsförklaring". Fråga: ÄR det inte en krigsförklaring??? Vad skulle du/ni vilja kalla bombningar av ett annat land för? Är du/ni inte riktigt kloka, som använder detta ord, "uppfatta", som om det borde ses som nåt helt annat?
3. Fråga: vad finns det för belägg för detta dravel? "USA tror att underrättelsetjänstemän på Irans ambassader har väl uppbyggda kontakter med terroristceller som kommer att aktiveras vid ett amerikanskt bombangrepp mot iranska kärnanläggningar."
4. Du/ni säger att bombningarna skulle "förena Hizbollah och al-Qaidasom hittills bara haft ett mycket begränsat samarbete". Fråga: vad har Hizbollah haft för samarbete med al-Qaida?
kl 16.48 söndag 2 april 2006 har nyheten ändrats till
1. "Spänningen mellan USA och Iran ökar. I Pentagon planerar man för att precisionsbomba och slå ut de viktigaste kärnenergianläggningarna i Iran".
2. "Men nu varnar flera underrättelseexperter för att Iran kommer att svara på eventuella bombningar genom att utlösa en serie angrepp på de amerikanska trupperna i Irak och terrordåd av hittills oanad omfattning i Europa och USA."
3. ingen ändring
4. "Andra varnar för att bombningar skulle ena den muslimska världen mot USA och förena Hizbollah och al-Qaida"
lördag, april 01, 2006
Hur mycket kolonialism har vi med oss i handbagaget?
Halkade in på ett seminarium med serietecknarna Fabian Göransson och Liv Strömquist och författaren Anna Valdés om resa som en politisk handling. Rätt spännande tema med tanke på hur mycket vi idag spenderar tid och pengar i resor. I de flesta fall reser folk som turister, ni vet, sola, bada och piña colada. Men det finns också rätt många som har andra syften med sitt resande. En av dem är Fabian som rest i bl a Latinamerika med politiska syften. Och han har tecknat sina resor i boken Gaskriget.
Rätt roliga teckningar men framförallt provocerande, de ställer till sin spets frågan om i vilket syftet vi åker till fattiga länder som valobservatörer, backpackers, folkhögskolestuderande, som SIDA-volontärer och mänskliga sköldar. Åker vi för deras skull eller för vår egen? Det fanns de som menade att vi åker dit i rent martyrskap, nån tyckte att vi helt enkelt åker till fattiga och soliga länder sökande efter njutning mer än som politisk handling. Hur mycket påverkar vi och hur mycket påverkas vi? Hur mycket kolonialism har vi med oss i handbagaget?
Här tycker jag att Fabian som har sig själv som huvudfigur i serierna är rätt så öppen och ärlig i sina funderingar, en medelklass svenne mitt i oförståeliga sociala situationer och konflikter, och visst är det till viss del mer exotiskt än politiskt. Vad skulle det annars vara, kommer du dit som svensk medelklass uppfattar du saker som sådan. En av sina bästa serier är den om besöket i Paraguay, sjukt bra, han åker till en stad som han knappt kan stava och garvar åt alla och allt som han inte förstår sig på.
Så visst känner man sig träffad av frågorna på seminariet och inte minst i serierna med den giftiga ironin (är man martyr som åker till fattiga Bolivia eller farliga Colombia ?). De som kritiserar oss för att vi åker till Palestina, World Social Forum och Colombia har säkert en poäng. Men det finns dock annat också, som inte nödvändigtvis slår ut det tidigare men väger tungt, och det är människans inneboende känsla för solidaritet, att se sig i andra, att reagera mot förtryck och orättvisa och inte minst viljan att ändra saker och ting som känns fel. En viss del martyrskap, nyfikenhet och njutning, visst, men i huvudsak en rejäl bit solidaritet och kamp! Det är inte säkert att vi hjälper mer om vi åker dit, det kanske är så att det är mer effektivt att arbeta på hemmaplan. Men att vara på plats, se och ta i fattigdomen, att träffa människorna, samtala med rörelsen är avgörande för oss i västvärlden och för dem i den fattiga världen.
Vi förstärker solidaritetsrörelsen, vi knyter kontakter, andra medlare i samtalet (media, utrikesministern, soldater m fl) får stå tillbaka, vi får en direkt skildring och vi bygger en uppfattning utifrån våra perspektiv (kallar det vänster om du vill), vi i den rika världen talar direkt med dem och de med oss, för en stund kan man till och med lyckas osynliggöra "Vi och de". Så kontentan är: Res mer och glöm inte att ta med dig Fabians lysande bok!
Fabian bloggar här
Rätt roliga teckningar men framförallt provocerande, de ställer till sin spets frågan om i vilket syftet vi åker till fattiga länder som valobservatörer, backpackers, folkhögskolestuderande, som SIDA-volontärer och mänskliga sköldar. Åker vi för deras skull eller för vår egen? Det fanns de som menade att vi åker dit i rent martyrskap, nån tyckte att vi helt enkelt åker till fattiga och soliga länder sökande efter njutning mer än som politisk handling. Hur mycket påverkar vi och hur mycket påverkas vi? Hur mycket kolonialism har vi med oss i handbagaget?
Här tycker jag att Fabian som har sig själv som huvudfigur i serierna är rätt så öppen och ärlig i sina funderingar, en medelklass svenne mitt i oförståeliga sociala situationer och konflikter, och visst är det till viss del mer exotiskt än politiskt. Vad skulle det annars vara, kommer du dit som svensk medelklass uppfattar du saker som sådan. En av sina bästa serier är den om besöket i Paraguay, sjukt bra, han åker till en stad som han knappt kan stava och garvar åt alla och allt som han inte förstår sig på.
Så visst känner man sig träffad av frågorna på seminariet och inte minst i serierna med den giftiga ironin (är man martyr som åker till fattiga Bolivia eller farliga Colombia ?). De som kritiserar oss för att vi åker till Palestina, World Social Forum och Colombia har säkert en poäng. Men det finns dock annat också, som inte nödvändigtvis slår ut det tidigare men väger tungt, och det är människans inneboende känsla för solidaritet, att se sig i andra, att reagera mot förtryck och orättvisa och inte minst viljan att ändra saker och ting som känns fel. En viss del martyrskap, nyfikenhet och njutning, visst, men i huvudsak en rejäl bit solidaritet och kamp! Det är inte säkert att vi hjälper mer om vi åker dit, det kanske är så att det är mer effektivt att arbeta på hemmaplan. Men att vara på plats, se och ta i fattigdomen, att träffa människorna, samtala med rörelsen är avgörande för oss i västvärlden och för dem i den fattiga världen.
Vi förstärker solidaritetsrörelsen, vi knyter kontakter, andra medlare i samtalet (media, utrikesministern, soldater m fl) får stå tillbaka, vi får en direkt skildring och vi bygger en uppfattning utifrån våra perspektiv (kallar det vänster om du vill), vi i den rika världen talar direkt med dem och de med oss, för en stund kan man till och med lyckas osynliggöra "Vi och de". Så kontentan är: Res mer och glöm inte att ta med dig Fabians lysande bok!
Fabian bloggar här
torsdag, mars 30, 2006
Bush förklarar sig
Inför 3-årsdagen av USA:s Irakkrig anordnade Vita Huset en presskonferens med George Bush. TV-veteranen Helen Thomas från The Boston Channel, som pga av sin kritik mot kriget inte fått yttra sig tidigare på Vita Husets presskonferenser, fick plöstligt möjlighet att ställa frågor. Här kan ni läsa hela transkriptionen från presskonferensen den 21/3-06. Här nedan kan ni ta del av hennes frågor och Bush svar.
HELEN THOMAS: I'd like to ask you, Mr. President, your decision to invade Iraq has caused the deaths of thousands of Americans and Iraqis, wounds of Americans and Iraqis for a lifetime. Every reason given, publicly at least, has turned out not to be true. My question is, why did you really want to go to war? From the moment you stepped into the White House, from your Cabinet -- your Cabinet officers, intelligence people, and so forth -- what was your real reason? You have said it wasn't oil -- quest for oil, it hasn't been Israel, or anything else. What was it?
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: I think your premise, in all due respect to your question and to you as a lifelong journalist, is that, you know, I didn't want war. To assume I wanted war is just flat wrong, Helen, in all due respect --
HELEN THOMAS: Everything --
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Hold on for a second, please.
HELEN THOMAS: -- everything I've heard --
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Excuse me, excuse me. No president wants war. Everything you may have heard is that, but it's just simply not true. My attitude about the defense of this country changed on September the 11th. We -- when we got attacked, I vowed then and there to use every asset at my disposal to protect the American people. Our foreign policy changed on that day, Helen. You know, we used to think we were secure because of oceans and previous diplomacy, but we realized on September the 11th, 2001, that killers could destroy innocent life. And I'm never going to forget it. And I'm never going to forget the vow I made to the American people that we will do everything in our power to protect our people. Part of that meant to make sure that we didn't allow people to provide safe haven to an enemy. And that's why I went into Iraq -- hold on for a second --
HELEN THOMAS: They didn't do anything to you or to our country.
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Look -- excuse me for a second, please. Excuse me for a second. They did. The Taliban provided safe haven for al-Qaeda. That's where al-Qaeda trained --
HELEN THOMAS: I'm talking about Iraq --
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Helen, excuse me. That's where -- Afghanistan provided safe haven for al-Qaeda. That's where they trained. That's where they plotted. That's where they planned the attacks that killed thousands of innocent Americans.
I also saw a threat in Iraq. I was hoping to solve this problem diplomatically. That's why I went to the Security Council; that's why it was important to pass 1441, which was unanimously passed. And the world said, ‘Disarm, disclose, or face serious consequences’ --
HELEN THOMAS: -- go to war --
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: -- and therefore, we worked with the world, we worked to make sure that Saddam Hussein heard the message of the world. And when he chose to deny inspectors, when he chose not to disclose, then I had the difficult decision to make to remove him. And we did, and the world is safer for it.
HELEN THOMAS: I'd like to ask you, Mr. President, your decision to invade Iraq has caused the deaths of thousands of Americans and Iraqis, wounds of Americans and Iraqis for a lifetime. Every reason given, publicly at least, has turned out not to be true. My question is, why did you really want to go to war? From the moment you stepped into the White House, from your Cabinet -- your Cabinet officers, intelligence people, and so forth -- what was your real reason? You have said it wasn't oil -- quest for oil, it hasn't been Israel, or anything else. What was it?
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: I think your premise, in all due respect to your question and to you as a lifelong journalist, is that, you know, I didn't want war. To assume I wanted war is just flat wrong, Helen, in all due respect --
HELEN THOMAS: Everything --
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Hold on for a second, please.
HELEN THOMAS: -- everything I've heard --
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Excuse me, excuse me. No president wants war. Everything you may have heard is that, but it's just simply not true. My attitude about the defense of this country changed on September the 11th. We -- when we got attacked, I vowed then and there to use every asset at my disposal to protect the American people. Our foreign policy changed on that day, Helen. You know, we used to think we were secure because of oceans and previous diplomacy, but we realized on September the 11th, 2001, that killers could destroy innocent life. And I'm never going to forget it. And I'm never going to forget the vow I made to the American people that we will do everything in our power to protect our people. Part of that meant to make sure that we didn't allow people to provide safe haven to an enemy. And that's why I went into Iraq -- hold on for a second --
HELEN THOMAS: They didn't do anything to you or to our country.
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Look -- excuse me for a second, please. Excuse me for a second. They did. The Taliban provided safe haven for al-Qaeda. That's where al-Qaeda trained --
HELEN THOMAS: I'm talking about Iraq --
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Helen, excuse me. That's where -- Afghanistan provided safe haven for al-Qaeda. That's where they trained. That's where they plotted. That's where they planned the attacks that killed thousands of innocent Americans.
I also saw a threat in Iraq. I was hoping to solve this problem diplomatically. That's why I went to the Security Council; that's why it was important to pass 1441, which was unanimously passed. And the world said, ‘Disarm, disclose, or face serious consequences’ --
HELEN THOMAS: -- go to war --
PRESIDENT GEORGE W. BUSH: -- and therefore, we worked with the world, we worked to make sure that Saddam Hussein heard the message of the world. And when he chose to deny inspectors, when he chose not to disclose, then I had the difficult decision to make to remove him. And we did, and the world is safer for it.
Israel i det ockuperade Irak
Journalisten Dahr Jamail uppmärksammar här Israels samarbete med USA i det ockuperade Irak. Israels inblandning i ockupationen är mer omfattande än vad som framkommit tidigare. Dahr Jamail menar att israelisk underrättelsetjänst deltagit i förhör av fångar i bl a Abu Ghraib. Israel utbildar också USA-soldater i kollektiv betraffning, lönnmord av motståndsledare, rivning av hus och belägring av städer. Från flera håll rapporteras om att speciella förband från Israeli Defense Force bistår USA:s special forces i operationer inne i Irak.
Tidigare har journalisten Seymor Hersh skrivit om de irakiska kurdernas samarbete med det israeliska försvaret. Enligt den israeliska tidningen Yedioth Aharonot har israeliska militära instruktörer utbildat kurdiska Peshmerga-soldater och försett dem med vapen.
Formellt var soldaterna anställda av israeliska företag. De låtsades vara byggnadsarbetare och jordbruksexperter, men utbildade kurder i vapenanvändning, självförsvar och terrorbekämpning. Sadi Baig har i Asian Times skrivit om Israels samarbete med de kurdiska partierna KDP och PUK.
Tidigare har journalisten Seymor Hersh skrivit om de irakiska kurdernas samarbete med det israeliska försvaret. Enligt den israeliska tidningen Yedioth Aharonot har israeliska militära instruktörer utbildat kurdiska Peshmerga-soldater och försett dem med vapen.
Formellt var soldaterna anställda av israeliska företag. De låtsades vara byggnadsarbetare och jordbruksexperter, men utbildade kurder i vapenanvändning, självförsvar och terrorbekämpning. Sadi Baig har i Asian Times skrivit om Israels samarbete med de kurdiska partierna KDP och PUK.
onsdag, mars 29, 2006
Utökat svenskt stöd till processen med paramilitärerna
Sverige kommer att utöka det kritiserade stödet till demobiliseringsprocessen med paramilitärerna i Colombia. Detta bekräftades av UD vid ett möte med Colombianätverket under måndagen (27/3). Mötet som skulle handla om biståndsminister Carin Jämtins nyligen avslutade besök i Colombia fick avbrytas eftersom Jämtin samma dag blev utsedd till biträdande utrikesminister.
Jag har tidigare skrivit om Sveriges stöd till processen med paramilitärerna här.
Demobiliseringsprocessen har fått kritik från en lång rad colombianska och internationella människorättsorganisationer och Amnesty International påpekar att processen snarare liknar en legalisering än en avmobilisering. Colombianätverket har skrivit ett brev till Jan Eliasson angående Sveriges stöd till demobiliseringsprocessen.
Jag har tidigare skrivit om Sveriges stöd till processen med paramilitärerna här.
Demobiliseringsprocessen har fått kritik från en lång rad colombianska och internationella människorättsorganisationer och Amnesty International påpekar att processen snarare liknar en legalisering än en avmobilisering. Colombianätverket har skrivit ett brev till Jan Eliasson angående Sveriges stöd till demobiliseringsprocessen.
tisdag, mars 28, 2006
måndag, mars 27, 2006
Det tysta Sverige
Det är ingen fel på Jan Eliasson, han är säkert kompetent, diplomat till fingertopparna, har rätt bra kontakter i FN. Det sägs t o m att han är kompis med Condeleezza (eller Kondolens som Chavez brukar säga). Nej, det är ingen fel på mannen.
Men den springande punkten i den svenska utrikespoliken är inte utrikesministern utan Sveriges tystnad i den internationella politiken. Tystnad och undfallenhet. Och den diplomatiska fegheten. Och frågan är om detta kommer att fortsätta gälla med vår nye superdiplomaten Eliasson.
Svaret är givet: Ja, tyvärr.
Vi bör nog inte förvänta oss några större förändringar i utrikespolitiken. Fokuseringen i dagens politiska kommentarer kretsar kring personen och mycket lite om politiken och sakfrågorna. Just därför för att det inte blir några förändringar. Eliasson är förvisso ett bra kort för Perssons regering, PR-mässigt men inget annat. Och då frågar man sig, vad hjälper det oss att Eliasson är kompis med Condi om Sverige inte vågar säga ifrån när USA begår brott i Irak och kränker mänskliga rättigheter i fånglägret i Gauntánamo Bay? Vad spelar det för roll att han känner varenda kotte i FN om Sverige fortsätter att stödja avmobiliseringen av paramilitärerna i Colombia och därmed bidrar till att militarisera landet och till att legitimera straffrihet för brottslingar? Hur viktigt är det att Eliasson har ett stort kontaktnät om Sverige inte tar ställning för Palestiniernas folkrättsliga kamp mot Israels ockupation?
Men den springande punkten i den svenska utrikespoliken är inte utrikesministern utan Sveriges tystnad i den internationella politiken. Tystnad och undfallenhet. Och den diplomatiska fegheten. Och frågan är om detta kommer att fortsätta gälla med vår nye superdiplomaten Eliasson.
Svaret är givet: Ja, tyvärr.
Vi bör nog inte förvänta oss några större förändringar i utrikespolitiken. Fokuseringen i dagens politiska kommentarer kretsar kring personen och mycket lite om politiken och sakfrågorna. Just därför för att det inte blir några förändringar. Eliasson är förvisso ett bra kort för Perssons regering, PR-mässigt men inget annat. Och då frågar man sig, vad hjälper det oss att Eliasson är kompis med Condi om Sverige inte vågar säga ifrån när USA begår brott i Irak och kränker mänskliga rättigheter i fånglägret i Gauntánamo Bay? Vad spelar det för roll att han känner varenda kotte i FN om Sverige fortsätter att stödja avmobiliseringen av paramilitärerna i Colombia och därmed bidrar till att militarisera landet och till att legitimera straffrihet för brottslingar? Hur viktigt är det att Eliasson har ett stort kontaktnät om Sverige inte tar ställning för Palestiniernas folkrättsliga kamp mot Israels ockupation?
söndag, mars 26, 2006
Missa inte TV-program om USA:s mördarskolan
Idag söndag 26 mars 2006 i SVT1 kl 15.55
Ett reportage om USA:s mördarskolan School of the Americas. I Monroedoktrinen från 1823 slog president Monroe fast att Nord- och Sydamerikas var USA:s angelägenhet. Men det smutsiga jobbet att försvara USA:s intressen på kontinenten lämnades till de latinamerikanska militärerna. Därför utbildade USA sydamerikanska militärer och blivande diktatorer i speciella mördarskolor. Det mest kända av dessa utbildningscentra var School of the Americas.
I studion medverkar Jorge Contreras, f d politiske fånge och författare till boken ”Chile 11 september 1973 – Kuppen, terrorn och tragedin”, och Jan Hallenberg från Försvarshögskolan
Repris 27/3 kl 09.30
Ett reportage om USA:s mördarskolan School of the Americas. I Monroedoktrinen från 1823 slog president Monroe fast att Nord- och Sydamerikas var USA:s angelägenhet. Men det smutsiga jobbet att försvara USA:s intressen på kontinenten lämnades till de latinamerikanska militärerna. Därför utbildade USA sydamerikanska militärer och blivande diktatorer i speciella mördarskolor. Det mest kända av dessa utbildningscentra var School of the Americas.
I studion medverkar Jorge Contreras, f d politiske fånge och författare till boken ”Chile 11 september 1973 – Kuppen, terrorn och tragedin”, och Jan Hallenberg från Försvarshögskolan
Repris 27/3 kl 09.30
vägra ta emot rasistisk reklam
På måndag tvingas brevbärarna dela ut rasistreklam från Nationaldemokraterna, i enlighet med grundlagen.
Själv sätter jag upp en lapp på brevlådan med följande text:
Post från Nationaldemokraterna vägras tas emot. Polisanmälan om hemfridsbrott kommer att göras om så sker!
Själv sätter jag upp en lapp på brevlådan med följande text:
Post från Nationaldemokraterna vägras tas emot. Polisanmälan om hemfridsbrott kommer att göras om så sker!
lördag, mars 25, 2006
På 30-årsdagen av statskuppen i Argentina
Den 24 mars 1976 genomförde högern och militärerna i Argentina en blodig statskupp. 15 000 mördades och ytterligare 30 000 förvann i den politiska terrorn (1976-1983) som drabbade Argentina. Barn till fängslade rövades bort och 1,5 miljoner argentinare flydde från landet. Bland de som försvann finns svenskan Dagmar Hagelin, 17 år gammal.Las madres de la plaza de mayo, mödrarna från Plaza de Mayo, är anhöriga till försvunna och de symboliserar kampen mot militärdiktaturen i Argentina. Det var den första motståndsfickan. Dessa kvinnor trotsade rädslan och terrorn och gick ut på gator och torg för att leta efter sina barn. Och letandet fortsätter, ännu idag har de flesta av de som försvann inte hittats. Vid ett besök i Sverige berättade en av mödrarna om sin kamp.
-Vi är mödrar till barn som "försvann" under militärdiktaturen i Argentina. Våra barn "försvann" därför att de tänkte annorlunda, för att de hade andra idéer än regimen. De fördes bort från sina hem, de greps i skolorna eller på gatan. Vi vet att de torterades, misshandlades, lemlästades, ja, till och med dumpades levande i havet.Vi gick ut och letade efter dem. Och det var då vi träffade andra kvinnor i samma situation; på de platser dit vi gick för att söka rätt på våra barn.
Mer om mödrarna kan du läsa här
I fredags på 30-årsdagen av militärkuppen anordnades den största demonstrationen någonsin i Argentina. Uppemot 500 000 människor samlades i Buenos Aires för att minnas och påminnas om terrorn under militärdiktaturen. Den argentinske fredspristagaren Adolfo Perez Esquivel sa att vi vill alla vara närvarande för att säga "aldrig mer" till militärdiktatur.
Ännu idag går de skyldiga till övergreppen fria. De flesta juntaledarna har inte straffats. Vid demokratins återkomst i mitten av 1980-talet hölls rättegångar som var farsartade. De nya makthavarna gjorde ingenting för att blottlägga sanningen och ställa de ansvariga inför rätta. Två amnestilagar Punto Final (1986) och Obediencia Debida (1987) innebar straffrihet för över 1 000 skyldiga militärer och poliser. Senare på 1990-talet benådades 300 höga militärer efter en kort tid i fängelse av den dåvarande nyliberale presidenten Carlos Menem.
Hoppet finns nu att de skyldiga ställs inför rätta och straffas. Den nuvarande presidenten Kirchner har sagt att han bedömer amnestin som olaglig och vill att domstolar ska ompröva varje beslut. För två år sedan upphävde Kirchner ett tidigare presidentdekret som hindrade utlämning av misstänka militärer till främmande makt och kongressen har beslutat att ogiltigförklara amnestilagarna.
Fler bilder från militärkuppen och fredagens demonstration kan du se här
torsdag, mars 23, 2006
Striden i Ecuador
Striden står het i Ecuador. De senaste dagarna har präglats av massiva demonstrationer mot regeringens planer på att underteckna ett frihandelsavtal med USA. Trots de starka protesterna envisas President Alfredo Palacio att skriva under ett frihandelsavtal som kommer att avsevärt försämra villkoren för landets bönder och ursprungsbefolkningen, som får svårt att konkurrera med subventionerade USA-jordbruksprodukter.
Frihandelsavtalet som planerats bakom lykta dörrar går ut på att öppna för USA-bolagen Ecuadors ekonomi med billig arbetskraft, värdefulla naturtillgångar och en rik biologisk mångfald. Detta samtidigt som USA fortsättningsvis kommer att kunna skydda sin marknad från ecuadorianska jordbruksprodukter. USA har tvingat igenom en patentlag som övergår WTO-avtalets regler för patent. USA får längre patenttider, ensamrätt på forskningsdata för läkemedelsföretagen upp till minst fem år och ytterligare begränsningar i medicintillverkning på tvångslicenser. Dessutom ger avtalet USA-bolagen helt unika rättigheter för att stämma Ecuador p g a handelshinder som t ex arbetsrättigheter och miljöskyddslagar.
Det är ursprungsbefolkningens paraplyorganisation CONAI som stod bakom de första dagarnas demonstrationer. Nu har även fackförenings- och miljörörelsen anslutit sig. Den ecuadorianska miljörörelsen menar att frihandelsavtalet kommer att öppna vägen för en ohämmad exploatering av Ecuadors natur. Ursprungsbefolkningen kräver också att USA-oljebolaget OXY ska slängas ut ur landet då det brutit mot det avtal som skyddar miljön och de anställda.
I Latinamerika är motståndet stort mot USA: s försök att ansluta hela kontinenten till frihandelsavtalet ALCA. Brasilien, Argentina och Venezuela har satt stopp för USA: s planer. Nu försöker USA trots det folkliga missnöjet istället ingå sådana frihandelsavtal med enskilda länder, så som nyligen med Peru och Colombia.
När det blev känt att Ecuadors regering skulle slutföra förhandlingarna med USA utbröt protesterna. Till en början försökte den ecuadorianska regeringen ignorera protesterna, men snart började man bemöta demonstrationerna mer handgripligt – kravallpoliser sattes in och man skjuter nu skarpt mot demonstranterna. Undantagstillstånd har nu införts och den sittande regeringen har sagt sig vara beredd att ta till militärt våld och bryta mot demokratiska och mänskliga rättigheter för att stoppa protesterna.
Frihandelsavtalet som planerats bakom lykta dörrar går ut på att öppna för USA-bolagen Ecuadors ekonomi med billig arbetskraft, värdefulla naturtillgångar och en rik biologisk mångfald. Detta samtidigt som USA fortsättningsvis kommer att kunna skydda sin marknad från ecuadorianska jordbruksprodukter. USA har tvingat igenom en patentlag som övergår WTO-avtalets regler för patent. USA får längre patenttider, ensamrätt på forskningsdata för läkemedelsföretagen upp till minst fem år och ytterligare begränsningar i medicintillverkning på tvångslicenser. Dessutom ger avtalet USA-bolagen helt unika rättigheter för att stämma Ecuador p g a handelshinder som t ex arbetsrättigheter och miljöskyddslagar.
Det är ursprungsbefolkningens paraplyorganisation CONAI som stod bakom de första dagarnas demonstrationer. Nu har även fackförenings- och miljörörelsen anslutit sig. Den ecuadorianska miljörörelsen menar att frihandelsavtalet kommer att öppna vägen för en ohämmad exploatering av Ecuadors natur. Ursprungsbefolkningen kräver också att USA-oljebolaget OXY ska slängas ut ur landet då det brutit mot det avtal som skyddar miljön och de anställda.
I Latinamerika är motståndet stort mot USA: s försök att ansluta hela kontinenten till frihandelsavtalet ALCA. Brasilien, Argentina och Venezuela har satt stopp för USA: s planer. Nu försöker USA trots det folkliga missnöjet istället ingå sådana frihandelsavtal med enskilda länder, så som nyligen med Peru och Colombia.
När det blev känt att Ecuadors regering skulle slutföra förhandlingarna med USA utbröt protesterna. Till en början försökte den ecuadorianska regeringen ignorera protesterna, men snart började man bemöta demonstrationerna mer handgripligt – kravallpoliser sattes in och man skjuter nu skarpt mot demonstranterna. Undantagstillstånd har nu införts och den sittande regeringen har sagt sig vara beredd att ta till militärt våld och bryta mot demokratiska och mänskliga rättigheter för att stoppa protesterna.
onsdag, mars 22, 2006
Tortyrpropaganda på bästa sändningstid
I måndags presenterade regeringen tillsammans med v och mp en proposition om radio och TV. Vänsterpartisten Rossana Dinamarca skriver på sin blogg angående propositionen att I takt med ökad kommersialisering och ägandekoncentration av media så ökar betydelsen av public service, men också ansvaret. Dock är det inte bara Public Service som måste ta sitt ansvar, även den kommersiella media som växer och ökar sitt utrymme måste utkrävas ansvar.
På bästa sändningstid visar TV4 serier från USA som helt öppet gör övervägande om rätten att använda sig av tortyr. I handlingen ställs tv-tittaren inför det faktum att tortyr är ett legitimt medel för att försvara och rädda den västerländska civilisationen. I de populära tv-serierna 24, Commander in Chief och Lost utövar hjältarna tortyr i det godas tjänst. Budskapet är att i kampen mot terrorismen måste man vara beredd på att åsidosätta alla tänkbara mänskliga rättigheter.
I serien 24 med anknytning till Bushvänliga nyhetskanalen FOX har nu handlingen helt anpassats till denna tankegång. TV-tittaren socialiseras in i ett sammanhang som gör det möjligt för både tittaren och hjältarna att acceptera att vid "speciella omständigheter" som i kriget mot terrorismen bör man rättfärdiga tortyr och brutala och olagliga förhörsmetoder . Filosofen Slavoj Zizek har skrivit om detta här
Händelsernas tryck är så övermäktigt, och insatserna så höga, att det blir nödvändigt att på något sätt upphäva vanliga moraliska överväganden; att ägna sig åt sådana överväganden när miljoner människors liv står på spel är detsamma som att spela fienden i händerna. CTU-agenterna, liksom deras motståndare terroristerna, lever och handlar i en skugglik miljö som inte omfattas av lagen, och gör saker som "helt enkelt måste göras" för att rädda våra samhällen från terrorismens hot. I det som måste göras ingår inte bara att tortera terrorister när de tillfångatas, utan till och med att tortera medlemmar av CTU eller deras närmaste släktingar om de misstänks för att ha kopplingar till terrorister
På bästa sändningstid visar TV4 serier från USA som helt öppet gör övervägande om rätten att använda sig av tortyr. I handlingen ställs tv-tittaren inför det faktum att tortyr är ett legitimt medel för att försvara och rädda den västerländska civilisationen. I de populära tv-serierna 24, Commander in Chief och Lost utövar hjältarna tortyr i det godas tjänst. Budskapet är att i kampen mot terrorismen måste man vara beredd på att åsidosätta alla tänkbara mänskliga rättigheter.
I serien 24 med anknytning till Bushvänliga nyhetskanalen FOX har nu handlingen helt anpassats till denna tankegång. TV-tittaren socialiseras in i ett sammanhang som gör det möjligt för både tittaren och hjältarna att acceptera att vid "speciella omständigheter" som i kriget mot terrorismen bör man rättfärdiga tortyr och brutala och olagliga förhörsmetoder . Filosofen Slavoj Zizek har skrivit om detta här
Händelsernas tryck är så övermäktigt, och insatserna så höga, att det blir nödvändigt att på något sätt upphäva vanliga moraliska överväganden; att ägna sig åt sådana överväganden när miljoner människors liv står på spel är detsamma som att spela fienden i händerna. CTU-agenterna, liksom deras motståndare terroristerna, lever och handlar i en skugglik miljö som inte omfattas av lagen, och gör saker som "helt enkelt måste göras" för att rädda våra samhällen från terrorismens hot. I det som måste göras ingår inte bara att tortera terrorister när de tillfångatas, utan till och med att tortera medlemmar av CTU eller deras närmaste släktingar om de misstänks för att ha kopplingar till terrorister
tisdag, mars 21, 2006
Vänstervindar i Latinamerika
Jag har den senaste månaden hållit i ett flertal föredrag om Latinamerika, på olika platser och för olika sorts människor. Nyfikenheten är mycket stor. Senast på ABF i Stockholm blev jag och arrangörerna glatt överraskade när salen fylldes till sista plats med intresserade människor. Många frågor, mycket undringar och många egna analyser. Och visst intresset är befogat för det händer mycket intressanta saker i Latinamerika.
Tre viktiga nyheter den här veckan visar lite på hur vindarna blåser på andra sidan världen.
Ollanta Humala, presidentkandidaten i Peru som likställs med Venezuelas Chavez, leder nu opinionsundersökningar inför valet den 9 april. Humala leder med 32 % mot 28 % för högerns kandidat. Igår menade Humalas vicepresidentkandidat att det kommer att bli nödvändigt att staten tar över hela ansvaret i strategiska näringsverksamheter, så som inom energisektorn.
Tre viktiga nyheter den här veckan visar lite på hur vindarna blåser på andra sidan världen.
Ollanta Humala, presidentkandidaten i Peru som likställs med Venezuelas Chavez, leder nu opinionsundersökningar inför valet den 9 april. Humala leder med 32 % mot 28 % för högerns kandidat. Igår menade Humalas vicepresidentkandidat att det kommer att bli nödvändigt att staten tar över hela ansvaret i strategiska näringsverksamheter, så som inom energisektorn.
I Ecuador fortsätter de massiva protesterna och vägblockader mot regeringens planer på att skriva under ett frihandelsavtal med USA. Protesterna riktar sig också mot ett USA-oljebolag Oxy som bryter systematiskt mot gångna avtal och som använt sig av olagliga metoder för att fördriva ursprungsbefolkningen från oljerika områden. Ursprungsbefolkningen har nu manat till en nationell resning.
I Bolivia har den nya presidenten Evo Morales gått ut med att regeringen senast den 12 juli ska genomföra så som man tidigare lovat en omfattande nationalisering av gastillgångarna. Igår satte man igång med hjälp av Kuba och Venezuela en alfabetiseringskampanjen som kommer att nå ca 1,2 miljoner människor.
måndag, mars 20, 2006
Korkade vita män 2
Expressens PM Nilsson resonerar kring den svenska bombhögerns handlingsplan gällande Irak (Expressen 2006-03-19)
1. Att gå i krig var helt korrekt
" Men det är viktigt för framtiden att veta att Sverige fram till vårvintern 2003 tillhörde de länder som dels var övertygade om att Saddam hade massförstörelsevapen, dels bejakade ett anfall som sista utväg. Det var ingen extrem ståndpunkt"
2. Iraks inbördeskrig är undvikligt oavsett USA:s krig och ockupation.
"Splittringen kanske hade kommit utan USA:s invasion", "Ett nytt Jugoslavien i sönderfall"
3. USA:s bombningar, lögner, tortyr, fängslanden är misstag
"Att i detta läge erkänna misslyckandet är både lätt och nödvändigt"
4. Lösningen för att USA ska kunna fortsätta sin "demokratiska mission" är att hitta allianser. Och om FN inte fungerar "får man gå via någon annan". EU, Brasilien och Indien nämns som allierade.
5. slutklämmen är att Sveriges hållning måste vara: "Vi är att lita på, USA är inte ensamt, vi är beredda att ta även militärt ansvar, vi låser oss inte vid FN, men vi vill ha öppna processer i enlighet med känsla och legitima regelverk"
1. Att gå i krig var helt korrekt
" Men det är viktigt för framtiden att veta att Sverige fram till vårvintern 2003 tillhörde de länder som dels var övertygade om att Saddam hade massförstörelsevapen, dels bejakade ett anfall som sista utväg. Det var ingen extrem ståndpunkt"
2. Iraks inbördeskrig är undvikligt oavsett USA:s krig och ockupation.
"Splittringen kanske hade kommit utan USA:s invasion", "Ett nytt Jugoslavien i sönderfall"
3. USA:s bombningar, lögner, tortyr, fängslanden är misstag
"Att i detta läge erkänna misslyckandet är både lätt och nödvändigt"
4. Lösningen för att USA ska kunna fortsätta sin "demokratiska mission" är att hitta allianser. Och om FN inte fungerar "får man gå via någon annan". EU, Brasilien och Indien nämns som allierade.
5. slutklämmen är att Sveriges hållning måste vara: "Vi är att lita på, USA är inte ensamt, vi är beredda att ta även militärt ansvar, vi låser oss inte vid FN, men vi vill ha öppna processer i enlighet med känsla och legitima regelverk"
söndag, mars 19, 2006
Nu vänder det!
Rapporteringen i media kring demonstrationerna mot USA:s ockupation av Irak är ju inte precis uppmuntrande. Ekot, DN, Svd och andra medier rapporterade kort att demonstrationerna inte samlat många människor. TV-nyheterna hade inte ett enda inslag från demon. Ändå vill jag hävda att vi befinner oss mitt i en vändpunkt i opinionen mot USA:s ockupation. Det kan inte mainstream media rapportera om eller uppdaga, men visst kunde vi som var med igår känna i atmosfären, det fanns helt enkelt där. I upplustning, i engagemanget, i intresset.
Sverker Åström, den respekterade och rakryggade diplomaten, höll i ett kort improviserat tal. Detta var inte programmerat. Han kom fram till oss på demoledningen för att ge oss uppmuntrande ord och vi erbjöd honom att hålla en kort hälsning. Och han sa något som bekräftar att engagemanget ökar och blir bredare, han sa att han allmänt inte står organisationerna bakom demon nära politiskt MEN att det som förenar oss är protesterna mot ockupationen och kravet på att USA ska lämna Irak. Enkelt och nödvändigt, det måste vara kärnan i antikrigsrörelsens kommande arbete. Liksom Sverker Åström har många andra hört av sig till Nätverket mot Krig de senaste veckorna. Folk som vill ha mer information, som vill bidra med pengar, som vill sätta upp affischer. Sakta men säkert återvänder engagemanget som vi lyckades fånga upp inför kriget.
Liksom vid mobiliseringarna före kriget under parollen Nej till kriget, måste vi nu kunna samla den växande opinionen kring kravet USA ut ur Irak. Och bakom detta krav måste många kunna samlas, oavsett polititisk- eller organisationstillhörighet.
Antikrigsrörelsen har efter krigets utbrott haft en uppförsbacke, det har varit svårt att få gehör för våra krav och engagemang, uppslutningen har sviktat, media och etablessimanget har struntat och undvikit oss, organisationer som tidigare var medlemmar i Nätverket mot krig har stämplat oss som extrema. Många trodde att det fanns en demokratiseringsprocess på gång i Irak, att man skulle ge ockupationsmakten och USA en chans. Kriget var illegitimt men nu måste man hjälpa till att rusta upp landet, sa de.
Men nu börjar fler och fler förstå att ockupationen är grym och förödande, och att demokratiprocessen är en fars som endast legitimerar ockupationen. USA:s språk är lögner, bomber och systematiskt brott mot de mänskliga rättigheterna.
Jag är optimist, opinionen mot ockupationen kommer att växa sig stark den närmaste tiden. Igår på demonstrationen kunde man känna det, nu vänder det.
Sverker Åström, den respekterade och rakryggade diplomaten, höll i ett kort improviserat tal. Detta var inte programmerat. Han kom fram till oss på demoledningen för att ge oss uppmuntrande ord och vi erbjöd honom att hålla en kort hälsning. Och han sa något som bekräftar att engagemanget ökar och blir bredare, han sa att han allmänt inte står organisationerna bakom demon nära politiskt MEN att det som förenar oss är protesterna mot ockupationen och kravet på att USA ska lämna Irak. Enkelt och nödvändigt, det måste vara kärnan i antikrigsrörelsens kommande arbete. Liksom Sverker Åström har många andra hört av sig till Nätverket mot Krig de senaste veckorna. Folk som vill ha mer information, som vill bidra med pengar, som vill sätta upp affischer. Sakta men säkert återvänder engagemanget som vi lyckades fånga upp inför kriget.
Liksom vid mobiliseringarna före kriget under parollen Nej till kriget, måste vi nu kunna samla den växande opinionen kring kravet USA ut ur Irak. Och bakom detta krav måste många kunna samlas, oavsett polititisk- eller organisationstillhörighet.
Antikrigsrörelsen har efter krigets utbrott haft en uppförsbacke, det har varit svårt att få gehör för våra krav och engagemang, uppslutningen har sviktat, media och etablessimanget har struntat och undvikit oss, organisationer som tidigare var medlemmar i Nätverket mot krig har stämplat oss som extrema. Många trodde att det fanns en demokratiseringsprocess på gång i Irak, att man skulle ge ockupationsmakten och USA en chans. Kriget var illegitimt men nu måste man hjälpa till att rusta upp landet, sa de.
Men nu börjar fler och fler förstå att ockupationen är grym och förödande, och att demokratiprocessen är en fars som endast legitimerar ockupationen. USA:s språk är lögner, bomber och systematiskt brott mot de mänskliga rättigheterna.
Jag är optimist, opinionen mot ockupationen kommer att växa sig stark den närmaste tiden. Igår på demonstrationen kunde man känna det, nu vänder det.
lördag, mars 18, 2006
USA ut ur Irak
I dag på den internationella protestdagen mot ockupationen demonstrerar hundratusentals människor runt om i världen för att kräva USA ut ur Irak
Aron Etzler skriver i Flamman en utmärkt artikel om vilka som sålde oss kriget mot Irak
De sålde oss ett krig. Det gick fel
Erik Wijk och Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet om hur Irakkriget har kommenterats av borgerliga opinionsbildare
Kolonialkrigets kolportörer
Lars Ohly skriver i Aftonbladet en debattartikel om hur Sverige ska agera för att ett slut på kriget. Så kan Sverige stoppa kriget
Demonstrera!
Stockholm
Demonstration Samling 13:00 Sergels Torg
USA ut ur Irak!
Inget svenskt stöd till USA:s krigspolitik!
Arr: Nätverket mot krig
Malmö
Manifestation Samling 12:30 Gustav Adolfs Torg
USA ut ur Irak - omedelbart och villkorslöst! Stöd irakiernas motståndskamp!
Arr: Irakkommittén i Malmö
Göteborg
USA ut ur Irak! Erkänn irakiernas rätt till självbestämmande och motstånd 13:00
Avmarsch från Götaplatsen mot Gustav Adolfs Torg
Arr: Fredskoalitionen, Studenter mot Krig, Nätverket Stoppa USA:s krig
Uppsala
Demonstration mot ockupationen av Irak och till stöd för irakiernas kamp mot ockupationen. Samling 12:30, Slottsbacken/Odinslund
USA ut ur Irak!Inget svenskt stöd till USA:s ockupation!Solidaritet med Iraks kamp för frihet!
Arr: Uppsala Fredskoalition
Lund
Flygbladsutdelning
Kl 11:00 och framåt, Stortorget/Lilla Fiskaregatan
Arr: Irakkommittén i Lund, Vänsterns Studentförbund, Socialistiska Partiet m fl
Jönköping
Protestmöte Samling kl 12:00, Hoppets torg
USA ut ut Irak! För ett fritt Palestina Stöd motståndskampen!
Eftermöte på Munksjögården kl 13:00
Arr: Nätverket mot krig i Jönköping
Östersund
Samling kl. 13.00, Stortorget, Östersund
USA-alliansen ut ut Irak! Stöd motståndet i Irak!
Demonstrationen avslutas med tal på Stortorget
Arr: Nätverket för Global Fred och Demokrati - Östersund
Karlskrona
Klaipedaplatsen kl 11.30.
USA-alliansen ut ur Irak!
Karlshamn
Fredsmöte på treårsdagen av USA:s anfall på Irak.
USA ut ur Irak!
Samling kl. 11:30 på Karlshamns torg
Arr: Nätverket Nej till krig i Irak
Kristianstad
Mot USA:s ockupation av Irak Samling 12:30 utanför Domus
Skellefteå
USA ut ur Irak! Samling 12:00 på Möjligheternas Torg
Sundsvall
USA ut ur Irak! På treårsdagen av USA:s invasion. Samling 12:00 på Stora Torget
Arr: Sundsvalls Fredskoalition
Aron Etzler skriver i Flamman en utmärkt artikel om vilka som sålde oss kriget mot Irak
De sålde oss ett krig. Det gick fel
Erik Wijk och Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet om hur Irakkriget har kommenterats av borgerliga opinionsbildare
Kolonialkrigets kolportörer
Lars Ohly skriver i Aftonbladet en debattartikel om hur Sverige ska agera för att ett slut på kriget. Så kan Sverige stoppa kriget
Demonstrera!
Stockholm
Demonstration Samling 13:00 Sergels Torg
USA ut ur Irak!
Inget svenskt stöd till USA:s krigspolitik!
Arr: Nätverket mot krig
Malmö
Manifestation Samling 12:30 Gustav Adolfs Torg
USA ut ur Irak - omedelbart och villkorslöst! Stöd irakiernas motståndskamp!
Arr: Irakkommittén i Malmö
Göteborg
USA ut ur Irak! Erkänn irakiernas rätt till självbestämmande och motstånd 13:00
Avmarsch från Götaplatsen mot Gustav Adolfs Torg
Arr: Fredskoalitionen, Studenter mot Krig, Nätverket Stoppa USA:s krig
Uppsala
Demonstration mot ockupationen av Irak och till stöd för irakiernas kamp mot ockupationen. Samling 12:30, Slottsbacken/Odinslund
USA ut ur Irak!Inget svenskt stöd till USA:s ockupation!Solidaritet med Iraks kamp för frihet!
Arr: Uppsala Fredskoalition
Lund
Flygbladsutdelning
Kl 11:00 och framåt, Stortorget/Lilla Fiskaregatan
Arr: Irakkommittén i Lund, Vänsterns Studentförbund, Socialistiska Partiet m fl
Jönköping
Protestmöte Samling kl 12:00, Hoppets torg
USA ut ut Irak! För ett fritt Palestina Stöd motståndskampen!
Eftermöte på Munksjögården kl 13:00
Arr: Nätverket mot krig i Jönköping
Östersund
Samling kl. 13.00, Stortorget, Östersund
USA-alliansen ut ut Irak! Stöd motståndet i Irak!
Demonstrationen avslutas med tal på Stortorget
Arr: Nätverket för Global Fred och Demokrati - Östersund
Karlskrona
Klaipedaplatsen kl 11.30.
USA-alliansen ut ur Irak!
Karlshamn
Fredsmöte på treårsdagen av USA:s anfall på Irak.
USA ut ur Irak!
Samling kl. 11:30 på Karlshamns torg
Arr: Nätverket Nej till krig i Irak
Kristianstad
Mot USA:s ockupation av Irak Samling 12:30 utanför Domus
Skellefteå
USA ut ur Irak! Samling 12:00 på Möjligheternas Torg
Sundsvall
USA ut ur Irak! På treårsdagen av USA:s invasion. Samling 12:00 på Stora Torget
Arr: Sundsvalls Fredskoalition
fredag, mars 17, 2006
Korkade vita män 1
Inför 3:e årsdagen av USA:s krig mot Irak
Citat vi minns från krigsutbrottet 20 mars 2003.
"Nu är det viktiga att så snabbt som möjligt avväpna och avsätta Saddam Husseins regim och ge det irakiska folket möjligheten till en framtid i frihet, fred och demokrati"
dåvarande partiledare för moderaterna Bo Lundgren 2003-03-20
"Framför allt kommer Amerikas armé att leta fram de hittills dolda, väldiga kvantiteterna av vapen för massförstörelse, inklusive Saddams projekt för atombomber. Ty när diktatorn är borta kommer irakiska tekniker och militärer att berätta för USA var arsenalerna är gömda. Vi kan räkna med att i många veckor få se tv-nyheter om Saddams vapengömmor och tortyrhålor; och naturligtvis om lyxen i flera av hans palats"
Per Ahlmark, folkpartist, DN-skribent och tidigare borgerlig minister, om vad som skulle hända när USA ockuperat Irak
”Men Per Ahlmark fick i stort sett rätt om Bagdads befrielse”.
PM Nilsson, ledarskribent i Expressen 2003-04-13
"USA blev således tvunget att ta oändligt mycket mer ansvar för vår globala trygghet än Bush någonsin hade föreställt sig. Det är detta, och inte oljan eller något atavistiskt imperialistiskt sinne, som är grunden till den nya säkerhetspolitiska doktrin som formulerades kring kriget mot terrorismen, och som innebär både en rättighet och en skyldighet från demokratiernas sida att preventivt ingripa mot både terrororganisationer och de stater som härbärgerar eller stöder den internationella terrorismen"
Mauricio Rojas, riksdagsledamot (fp) 2003-04-03
Reportern: Om demonstrationerna kommer att fortsätta, hur kommer du att ställa dig då, kommer du att delta på något sätt?
Göran Persson: Vet inte. Men det beror på vilka demonstrationer, vilka paroller de har.
Reportern: Om parollen är nej till USA:s bombningar och USA:s attack mot Irak. Hur ställer du dig till de parollerna?
Göran Persson: Hypotetisk fråga. Men jag tvivlar på att någon idag vill kalla till en demonstration med ett sådant snävt fokus. Det handlar nu inte i första hand om USA, det handlar fortsatt om att vi måste avväpna regimen i Irak.
Göran Persson intervjuas av en radioreporter 2003-03-20 (krigsutbrottsdagen)
Citat vi minns från krigsutbrottet 20 mars 2003.
"Nu är det viktiga att så snabbt som möjligt avväpna och avsätta Saddam Husseins regim och ge det irakiska folket möjligheten till en framtid i frihet, fred och demokrati"
dåvarande partiledare för moderaterna Bo Lundgren 2003-03-20
"Framför allt kommer Amerikas armé att leta fram de hittills dolda, väldiga kvantiteterna av vapen för massförstörelse, inklusive Saddams projekt för atombomber. Ty när diktatorn är borta kommer irakiska tekniker och militärer att berätta för USA var arsenalerna är gömda. Vi kan räkna med att i många veckor få se tv-nyheter om Saddams vapengömmor och tortyrhålor; och naturligtvis om lyxen i flera av hans palats"
Per Ahlmark, folkpartist, DN-skribent och tidigare borgerlig minister, om vad som skulle hända när USA ockuperat Irak
”Men Per Ahlmark fick i stort sett rätt om Bagdads befrielse”.
PM Nilsson, ledarskribent i Expressen 2003-04-13
"USA blev således tvunget att ta oändligt mycket mer ansvar för vår globala trygghet än Bush någonsin hade föreställt sig. Det är detta, och inte oljan eller något atavistiskt imperialistiskt sinne, som är grunden till den nya säkerhetspolitiska doktrin som formulerades kring kriget mot terrorismen, och som innebär både en rättighet och en skyldighet från demokratiernas sida att preventivt ingripa mot både terrororganisationer och de stater som härbärgerar eller stöder den internationella terrorismen"
Mauricio Rojas, riksdagsledamot (fp) 2003-04-03
Reportern: Om demonstrationerna kommer att fortsätta, hur kommer du att ställa dig då, kommer du att delta på något sätt?
Göran Persson: Vet inte. Men det beror på vilka demonstrationer, vilka paroller de har.
Reportern: Om parollen är nej till USA:s bombningar och USA:s attack mot Irak. Hur ställer du dig till de parollerna?
Göran Persson: Hypotetisk fråga. Men jag tvivlar på att någon idag vill kalla till en demonstration med ett sådant snävt fokus. Det handlar nu inte i första hand om USA, det handlar fortsatt om att vi måste avväpna regimen i Irak.
Göran Persson intervjuas av en radioreporter 2003-03-20 (krigsutbrottsdagen)
torsdag, mars 16, 2006
onsdag, mars 15, 2006
Stäng Guantanamo och andra olagliga fängelser
På måndag inleds FN-kommissionen för mänskliga rättigheters 62:a möte. USA och EU har upprepade gånger hindrat MR-kommissionen att uttala sig om de systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter som USA och dess allierade begår i det s k kriget mot terrorismens namn.
Nu kräver tusentals kulturpersonligheter, intellektuella, aktivister, politiker i ett upprop att FN-Kommissionen för mänskliga rättigheter ska kräva att de av USA olagligt upprättade fängelserna stängs omedelbart och att de uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna upphör. Du kan underteckna uppropet här
Bland de underteckande finns
Nobelpristagarna Jose Saramago, Harold Printer, Nadine Gordimer, Adolfo Perez Esquivel, Rigorbeta Menchú, Wole Soyinka och Dario Fo och kulturpersonligheter som Harry Bellafonte, Oscar Niemeyer, Danny Glover, Gerad Depardieu, Eduardo Galeano, Manu Chao och Ettore Scola
Nu kräver tusentals kulturpersonligheter, intellektuella, aktivister, politiker i ett upprop att FN-Kommissionen för mänskliga rättigheter ska kräva att de av USA olagligt upprättade fängelserna stängs omedelbart och att de uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna upphör. Du kan underteckna uppropet här
Bland de underteckande finns
Nobelpristagarna Jose Saramago, Harold Printer, Nadine Gordimer, Adolfo Perez Esquivel, Rigorbeta Menchú, Wole Soyinka och Dario Fo och kulturpersonligheter som Harry Bellafonte, Oscar Niemeyer, Danny Glover, Gerad Depardieu, Eduardo Galeano, Manu Chao och Ettore Scola
En tavla i det politiska spelet
Colombias president Uribe fick under sitt besök i Bolivia i present en tavla som ska föreställa frihetshjälten Simon Bolivar gjord av cocablad. På bilden ser ni en leende boliviansk president Evo, själv tidigare cocabladsodlare, som förespråkar en avkriminalisering av cocabladet och en inte så förtjust colombiansk president som i åratal varit allierad med USA för att bekämpa cocabladsodlingarna. Man undrar ju var han ska hänga tavlan...
tisdag, mars 14, 2006
Om det tredje världskriget
Göran Rosenberg har skrivit en läsvärd kolumn om en konferens i Israel med temat det tredje världskriget där Israel och hela västvärlden utkämpar en kamp på liv och död mot den islamiska fundamentalismen som med terror och kärnvapen vill utplåna Israel, besegra USA och störta den västerländska civilisationen i gruset.
"Jag lyssnar på vad som sägs med stigande förundran. Inte så mycket för att det som sägs är nytt, det är det inte, utan för att det som sägs utan minsta stänk av självironi framställer Israel och västvärlden som det tredje världskrigets jungfruliga offer. Fiender drabbar Israel utan att Israel drabbar någon. Hamas vinner val därför att palestinierna plötsligt har blivit religiösa fundamentalister som vill utplåna Israel, inte därför att Israel är i full färd med att utplåna förutsättningarna för en palestinsk stat. Den islamistiska fundamentalismen växer sig starkare därför att muslimer hatar västvärlden, inte därför att västvärlden efter 11 september har försett den islamistiska fundamentalismens propagandister med ett antal nya argument för att göra det".
"Jag lyssnar på vad som sägs med stigande förundran. Inte så mycket för att det som sägs är nytt, det är det inte, utan för att det som sägs utan minsta stänk av självironi framställer Israel och västvärlden som det tredje världskrigets jungfruliga offer. Fiender drabbar Israel utan att Israel drabbar någon. Hamas vinner val därför att palestinierna plötsligt har blivit religiösa fundamentalister som vill utplåna Israel, inte därför att Israel är i full färd med att utplåna förutsättningarna för en palestinsk stat. Den islamistiska fundamentalismen växer sig starkare därför att muslimer hatar västvärlden, inte därför att västvärlden efter 11 september har försett den islamistiska fundamentalismens propagandister med ett antal nya argument för att göra det".
måndag, mars 13, 2006
Val i Colombia och El Salvador
Högern och paramilitärerna verkar få egen majoritet i det colombianska parlamentet. Enligt colombianska El Tiempo (höger) ger gårdagens parlamentsval presidenten Uribes partier (traditionella högern som paramilitärerna) majoritet i både senaten och andra kammaren. Paramilitärerna stärker nu sitt grepp över den colombianska politiken. Dick Emanuelsson har skrivit en bra artikel om detta. Det liberala partiet, tidigare största partiet och motståndare till Uribes paramilitarism, är med sina ca 17% valets stora förlorare.
En glad nyhet är att vänsteralliansen Polo Democratico Alternativo (PDA) lyckas med sina 11-12 % hålla ställningarna och etablera sig som en betydande oppositionell kraft. Vänstern ökar sin röstandel tredje valet i rad. PDA:s Gustavo Petro fick flest röster bland oppositionens kandidater till senaten. En annan vänsterledare som blev invald i senaten är Lärarfackets ledare Gloria Ramirez som tidigare tvingats i exil pga dödshot från paramilitärerna. Det stora problemet för oppositionen är att få folk att gå och rösta, valdeltagandet hamnade runt 40%.
I El Salvador stod gårdagens val melllan högerns Arena och vänstern i FMLN. Den mexikanska tidningen La Jornada rapporterar att FMLN kan få en knappt majoritet (med ca 38% och 33-34 mandat), dock inte egen majoritet, i parlamentet.
TT rapporterar att högern hävdar att de vann gårdagens parlamentsval, "men de hittills räknade siffrorna visar att partiet ligger jämsides med vänsterns FMLN". TT avslutar sin notis med två mycket tendentiösa slutsatser, att FMLN växte i opinionsundersökningar när det mjukade upp sin inställning efter gerillaledaren Schafik Handals död och att "för många väljare identifieras FMLN fortfarande med våldshandlingarna under inbördeskriget 1980-92, som dödade 75 000 människor".
Egentligen är det så att FMLN har sedan gerillan blev ett politiskt parti etablerat sig som det största vänsterparti och dominerat tillsammans med högerpartiet ARENA det politiska livet. FMLN styr i majoriteten av kommunerna i landet, borgmästaren i huvustaden kom till makten i allians med FMLN och Schafik Handal fick 35,4 % i presidentvalet 2004 (och detta trots högerns påkostade och smutsiga valkampanj) .
Vad gäller "våldshandlingarna under inbördeskriget" bekämpade FMLN en diktatur som med stöd och intervention av USA mördade, fängslade och torterade. Dödskvadronerna, militärens egna"hemliga" enheter som sysselsatte sig med mördandet, kom först att användas i El Salvador för att sedan exporteras till andra diktaturer i Latinamerika. Biskopen Romero mördades 1980 av diktaturens dödskvadroner. Högerpartiet ARENA däremot representerar de krafter som stod för brotten mot de mänskliga rättigheterna och internationellt agerar som USA:s förlängda arm, bl a i FN och som en del av USA:s allians i det ockuperade Irak.
En glad nyhet är att vänsteralliansen Polo Democratico Alternativo (PDA) lyckas med sina 11-12 % hålla ställningarna och etablera sig som en betydande oppositionell kraft. Vänstern ökar sin röstandel tredje valet i rad. PDA:s Gustavo Petro fick flest röster bland oppositionens kandidater till senaten. En annan vänsterledare som blev invald i senaten är Lärarfackets ledare Gloria Ramirez som tidigare tvingats i exil pga dödshot från paramilitärerna. Det stora problemet för oppositionen är att få folk att gå och rösta, valdeltagandet hamnade runt 40%.
I El Salvador stod gårdagens val melllan högerns Arena och vänstern i FMLN. Den mexikanska tidningen La Jornada rapporterar att FMLN kan få en knappt majoritet (med ca 38% och 33-34 mandat), dock inte egen majoritet, i parlamentet.
TT rapporterar att högern hävdar att de vann gårdagens parlamentsval, "men de hittills räknade siffrorna visar att partiet ligger jämsides med vänsterns FMLN". TT avslutar sin notis med två mycket tendentiösa slutsatser, att FMLN växte i opinionsundersökningar när det mjukade upp sin inställning efter gerillaledaren Schafik Handals död och att "för många väljare identifieras FMLN fortfarande med våldshandlingarna under inbördeskriget 1980-92, som dödade 75 000 människor".
Egentligen är det så att FMLN har sedan gerillan blev ett politiskt parti etablerat sig som det största vänsterparti och dominerat tillsammans med högerpartiet ARENA det politiska livet. FMLN styr i majoriteten av kommunerna i landet, borgmästaren i huvustaden kom till makten i allians med FMLN och Schafik Handal fick 35,4 % i presidentvalet 2004 (och detta trots högerns påkostade och smutsiga valkampanj) .
Vad gäller "våldshandlingarna under inbördeskriget" bekämpade FMLN en diktatur som med stöd och intervention av USA mördade, fängslade och torterade. Dödskvadronerna, militärens egna"hemliga" enheter som sysselsatte sig med mördandet, kom först att användas i El Salvador för att sedan exporteras till andra diktaturer i Latinamerika. Biskopen Romero mördades 1980 av diktaturens dödskvadroner. Högerpartiet ARENA däremot representerar de krafter som stod för brotten mot de mänskliga rättigheterna och internationellt agerar som USA:s förlängda arm, bl a i FN och som en del av USA:s allians i det ockuperade Irak.
söndag, mars 12, 2006
Skvaller från presidentinstallationen i Chile
Riksdagsledamoten (v) Rosssana Dinamarca bloggar från presidentinstallationen i Chile. Läste i dagens chilenska La Nacion skvaller om mottagandet av de internationella gästerna vid installationen på kongresshuset. Venezuelas Chavez liksom Brasiliens Lula fick varma applåder och många trängdes för att få prata med dem. Bolivias president Evo Morales fick stående ovationer. Lula hälsade honom välkommen med en stor kram. Annat var det när USA:s Condoleezza Rice gjorde sitt intåg, inga applåder inga kramar, hon satte sig på 4:e raden och gick ut bakvägen efteråt. Det säger lite om hur styrkeförhållandena har förändrats i Latinamerika.
fredag, mars 10, 2006
Evo i Chile välkomnas med stor manifestation
Bolivias president Evo Morales befinner sig just nu i Chile för att närvara på presidentinstallationen av Michelle Bachelet. Den chilenska vänstern, mapuchefolket och hundratals sociala rörelser anordnar idag en stor politisk manifestation för att välkomna Evo. Chilenska www.radionuevomundo.cl sänder just nu direkt från en fullsatt stadion. Tusentals människor har samlats för att ge Evo Morales sitt stöd. 
Krav på att Pink Floyds Roger Waters bojkottar Israel
Brittiska tidningen The Independent skriver om att trycket ökar på att Roger Waters, grundaren av Pink Floyd, ska i protest mot Israels ockupation av Palestina ställa in sin konsert i Tel Aviv. Det är bojkottkampanjen av Israel som nu lyckas med framgång lyfta in bojkotten i de kulturella kretsarna.
Koreografen Omar Barghouti från palestinska Campaign for the Academic and Cultural Boycott of Israel säger till The Independent
"We do not wish to become a fig leaf for anyone who does not mind becoming complicit in Israel's crimes ... Performing in Israel as if it were normal, as if it were not building a monstrous colonial wall ... is simply unacceptable"
Koreografen Omar Barghouti från palestinska Campaign for the Academic and Cultural Boycott of Israel säger till The Independent
"We do not wish to become a fig leaf for anyone who does not mind becoming complicit in Israel's crimes ... Performing in Israel as if it were normal, as if it were not building a monstrous colonial wall ... is simply unacceptable"
Yttrandefrihetens marginaler
Journalisten Mustafa Can skriver idag om reaktionerna efter hans artikel i DN-kultur om mejlinglistan Elit. Och den som sticker ut är Vodafones marknadschef David Erixon, medlem i den numera ökända majilinlistan, som i en e-post till Elitlistan lovar att "hädanefter och fortsättningsvis aldrig mer (ska) köpa annonsutrymme i DN. Så den där indignerade skitjournalisten har just kostat DN en jävla massa miljoner".
Även om detta rätt löjliga men "uppriktiga" hot kommer från en medelmåtta inom kapitalet kan man inte låta bli att dra slutsatsen att yttrandefriheten har ett pris, i pengar. Det priset sätts inte av vår förmåga att försvara rätten att granska och kunna yttra oss utan av starka kapitalkrafter (klarar DN att publicera saker som retar upp kapitalet ?) och att den s k "osynliga marknaden" (som plötsligt får ett ansikte) är så pass medveten om sin makt att man kan kosta på sig att i en löjlig e-postlista yttra sådana hot.
Även om detta rätt löjliga men "uppriktiga" hot kommer från en medelmåtta inom kapitalet kan man inte låta bli att dra slutsatsen att yttrandefriheten har ett pris, i pengar. Det priset sätts inte av vår förmåga att försvara rätten att granska och kunna yttra oss utan av starka kapitalkrafter (klarar DN att publicera saker som retar upp kapitalet ?) och att den s k "osynliga marknaden" (som plötsligt får ett ansikte) är så pass medveten om sin makt att man kan kosta på sig att i en löjlig e-postlista yttra sådana hot.
torsdag, mars 09, 2006
oklart svenskt engagemang i Irak?
Man undrar ju vad det svenska engagemanget i Irak handlar om. Laila Freidvals gav ju noll besked i riksdagens senaste utrikespolitiska debatt. USA:s angrepp på Irak i mars 2003 och den fortsatta ockupationen nämndes över huvud taget inte.
När UD härom kvällen bjöd till ett öppet samtal om mellanöstern och Muhammedkarikatyrerna fanns inte USA: s ockupation av Irak med i diskussionen. Antikrigsaktivisten och konstnären Karin Hedbrant som gick dit med ett packe flygblad om internationella protestdagen mot Irakockupationen 18/3 har beskrivit mötet så här:
" Atmosfären i lokalen var fylld med människor som var uppfyllda av sin godhet och sina upplysta medvetanden i sina goda formuleringar och sitt försvar för demokrati och yttrandefrihet. De är så trygga i sin egen självklara världsbild – ty den är den härskandes världsbild och den som har makten ser sällan sig själv. Även om man släpper in de andra i yttrandefrihetens namn behöver man egentligen aldrig lyssna på dom".
När man i dagens DN analyserar risken för inbördeskrig i Irak är orosmomentet att inte hinna slutföra det som George W Bush startade. Lösningen på Irakkonflikten menar DN: s Per Ahlin är att få irakierna att fatta att de måste ha vilja att "hålla ihop" och "hålla tillbaka sekteristiska intressen". "Och frågan är om den viljan finns. Hittills har alltför lite tytt på det." Problemet för Ahlin är irakierna själva och inte USA: s brutala ockupation.
När Palmecentret anordnar seminarium om Irak väljer man i linje med DN att fokusera på irakiernas problem med "demokratiseringsprocessen". I inbjudan sägs ingenting om USA: s militära närvaro men desto mer om "intressanta politiska och socioekonomiska förändringar som äger rum i landet". De kommande biståndsprojekten från Sverige till Irak handlar uteslutande om s k "demokratifrämjande insatser".
Och då förstår man att bakom det tysta och oklara svenska engagemanget i Irak öppnar sig egentligen en medveten strategi som går ut på att (med biståndspengar i Sveriges fall och med militära medel i USA:s) få de vilda irakierna att förstå att de måste visa mer samarbetsvilja i den s k demokratiseringsprocessen och bidra till en konfliktfri och icke-sekteristisk kollaboration med nykolonialismen.
När UD härom kvällen bjöd till ett öppet samtal om mellanöstern och Muhammedkarikatyrerna fanns inte USA: s ockupation av Irak med i diskussionen. Antikrigsaktivisten och konstnären Karin Hedbrant som gick dit med ett packe flygblad om internationella protestdagen mot Irakockupationen 18/3 har beskrivit mötet så här:
" Atmosfären i lokalen var fylld med människor som var uppfyllda av sin godhet och sina upplysta medvetanden i sina goda formuleringar och sitt försvar för demokrati och yttrandefrihet. De är så trygga i sin egen självklara världsbild – ty den är den härskandes världsbild och den som har makten ser sällan sig själv. Även om man släpper in de andra i yttrandefrihetens namn behöver man egentligen aldrig lyssna på dom".
När man i dagens DN analyserar risken för inbördeskrig i Irak är orosmomentet att inte hinna slutföra det som George W Bush startade. Lösningen på Irakkonflikten menar DN: s Per Ahlin är att få irakierna att fatta att de måste ha vilja att "hålla ihop" och "hålla tillbaka sekteristiska intressen". "Och frågan är om den viljan finns. Hittills har alltför lite tytt på det." Problemet för Ahlin är irakierna själva och inte USA: s brutala ockupation.
När Palmecentret anordnar seminarium om Irak väljer man i linje med DN att fokusera på irakiernas problem med "demokratiseringsprocessen". I inbjudan sägs ingenting om USA: s militära närvaro men desto mer om "intressanta politiska och socioekonomiska förändringar som äger rum i landet". De kommande biståndsprojekten från Sverige till Irak handlar uteslutande om s k "demokratifrämjande insatser".
Och då förstår man att bakom det tysta och oklara svenska engagemanget i Irak öppnar sig egentligen en medveten strategi som går ut på att (med biståndspengar i Sveriges fall och med militära medel i USA:s) få de vilda irakierna att förstå att de måste visa mer samarbetsvilja i den s k demokratiseringsprocessen och bidra till en konfliktfri och icke-sekteristisk kollaboration med nykolonialismen.
onsdag, mars 08, 2006
Det svåra steget från ord till handling i jämställdhetsarbetet
8 mars och alla vill glansa med hårdare krav på jämställdhet. I Svd säger förbundssekreterare i S-kvinnor Ann-Christin Furusund att hon inte är nöjd och vill nu kvotera mer. Det är bra. Ann-Christin är också kommunpolitiker (s) i min kommun Österåker och när jag som kommunpolitiker (v) för bara två veckor sedan föreslog i fullmäktige att införa en kurs i feministiskt självförsvar på gymnasiet, så gick snacket från Ann-Christin (liksom från m och fp) mer ut på att stoppa förslaget än att hitta former för att förstärka unga kvinnor i sin vardag. I voteringen röstade sossarna med fp, kd och m mot förslaget, en sosse (ordförande för Kvinnojouren i Åkersberga) lade ner sin röst. Snacka går ju, praktiken är nånting helt annat.
tisdag, mars 07, 2006
"Allt i förebyggande syfte"
Demokratin och friheten måste försvaras genom att inskränkas. Så resonerar Bodström med sitt lagpaket som vill ge Säpo fria tyglar för att avlyssna oss och kolla vår post och e-mail, begå hemliga brott på våra arbetsplatser och i våra hem och använda sig av s k "preventiva" tvångsmedel.
Allt i förebyggande syfte, så klart.
I självaverket är Bodströms lagpaket ett steg in i det "krig mot terrorismen" som George Bush utlyste strax efter 11/9-01. Undfallenheten är fullständig. En antidemokratisk lagstiftningen skriver Jan Guillou i en krönika som är ett mycket större hot mot demokratin än alla terrorister i världen.
Professorn Janne Flyhed och människorättsjuristen Anna Wigenmark skriver här en intressant artikel om vågen av integritetkränkande lagstiftning som är på väg in i den svenska riksdagen.
"En dryg månad efter den 11 september 2001 skickade president Bush ett brev till EU:s dåvarande president, Romano Prodi. Brevet beskrev en mängd åtgärder som USA ville att EU skulle vidta för att aktivt delta i kampen mot terrorismen. Det gällde möjlighet att frysa ekonomiska tillgångar, utökat polisiärt och rättsligt samarbete, möjlighet att spara information på data och skärpa gränskontrollen. Huvuddelen av dessa åtgärder har sedermera genomförts delvis efter anmodan från FN. Flera av förslagen har varit på gång sedan länge, men 11 september resulterade i en tvångsmedlens ketchupeffekt, som också nådde Sveriges riksdag."
Hittills har endast vänsterpartiet tagit tydligt avstånd från Bodströms integritetskränkande lagförslag. Partistyrelsen antog i helgen ett uttalande som kräver ett stärkt skydd för privatlivet och den enskildes personliga integritet. "Medan justitieministern kallar graden av respekt för mänskliga rättigheter och vår svenska grundlagen för ett rättspolitiskt övervägande bland många andra så står Vänsterpartiet upp för mänskliga rättigheter och kräver att de ska komma först".
De sk liberalerna i Folkpartiet kommer att göra gemensam sak med sossarna i kampen FÖR övervakningssamhället.
Allt i förebyggande syfte, så klart.
I självaverket är Bodströms lagpaket ett steg in i det "krig mot terrorismen" som George Bush utlyste strax efter 11/9-01. Undfallenheten är fullständig. En antidemokratisk lagstiftningen skriver Jan Guillou i en krönika som är ett mycket större hot mot demokratin än alla terrorister i världen.
Professorn Janne Flyhed och människorättsjuristen Anna Wigenmark skriver här en intressant artikel om vågen av integritetkränkande lagstiftning som är på väg in i den svenska riksdagen.
"En dryg månad efter den 11 september 2001 skickade president Bush ett brev till EU:s dåvarande president, Romano Prodi. Brevet beskrev en mängd åtgärder som USA ville att EU skulle vidta för att aktivt delta i kampen mot terrorismen. Det gällde möjlighet att frysa ekonomiska tillgångar, utökat polisiärt och rättsligt samarbete, möjlighet att spara information på data och skärpa gränskontrollen. Huvuddelen av dessa åtgärder har sedermera genomförts delvis efter anmodan från FN. Flera av förslagen har varit på gång sedan länge, men 11 september resulterade i en tvångsmedlens ketchupeffekt, som också nådde Sveriges riksdag."
Hittills har endast vänsterpartiet tagit tydligt avstånd från Bodströms integritetskränkande lagförslag. Partistyrelsen antog i helgen ett uttalande som kräver ett stärkt skydd för privatlivet och den enskildes personliga integritet. "Medan justitieministern kallar graden av respekt för mänskliga rättigheter och vår svenska grundlagen för ett rättspolitiskt övervägande bland många andra så står Vänsterpartiet upp för mänskliga rättigheter och kräver att de ska komma först".
De sk liberalerna i Folkpartiet kommer att göra gemensam sak med sossarna i kampen FÖR övervakningssamhället.
Bistånd- så funkar det
I Bolivia har USA dragit tillbaka över 300 000 US dollar i biståndspengar som tidigare öronmärkts för "bekämpning av terrorismen". Detta för att USA inte godkänner den lokala militära chefen som bolivianerna själva utsett för detta "biståndsprojekt". Bolivias president Evo Morales säger att utpressningsförsöket från USA, att för att få pengarna utse en USA-godkänd chef, inte kommer att tolereras. "Tiden då rika länder hade vetorätt i vårt land är förbi", konstaterar Evo. "Vi är fattiga men värdiga och suveräna". Mer om detta kan läsas här och här (spanska).
måndag, mars 06, 2006
Palmecentret backar om Kubaseminariet med fp och kd
I Transportarbetaren, Transportarbetarförbundets tidning, backar Palmecentret om antiKubakonferensen med exilkubanska extremhögern i USA. Mer om seminariet kan ni läsa här och här
Enligt Jan Hodann (ansvarig för Kubafrågorna på Palmecentret) har Palmecentret egentligen inte haft något att göra med seminariet. De har enbart stått som formell medarrangör. Det var folkpartiet och kristdemokraterna som ansvarade för mötet.
"Men vi lämnade över arrangemanget av Kubaseminariet till fp och kd. Hade jag haft förhållandena klara för mig på planeringsstadiet hade jag lagt i backen"
Behövs någon kommentar? nej, jag tänkte väl det.
Enligt Jan Hodann (ansvarig för Kubafrågorna på Palmecentret) har Palmecentret egentligen inte haft något att göra med seminariet. De har enbart stått som formell medarrangör. Det var folkpartiet och kristdemokraterna som ansvarade för mötet.
"Men vi lämnade över arrangemanget av Kubaseminariet till fp och kd. Hade jag haft förhållandena klara för mig på planeringsstadiet hade jag lagt i backen"
Behövs någon kommentar? nej, jag tänkte väl det.
söndag, mars 05, 2006
Sverker Åström: regeringens tystnad om Irak är skamlig
Ambassadören och förre kabinettssekreteraren Sverker Åströms debattartikel i DN idag är ett måste. Regeringens tystnad om Irakkriget och ockupation är sorglig och ovärdig. Åström menar att regeringens deklaration om utrikespolitiken år 2006 präglas av en nästan panisk förskräckelse för att säga något som kan misshaga Washington.
Det utan tvekan allvarligaste brottet mot folkrätten och FN-stadgan under efterkrigstiden, alltså det amerikanska angreppet på Irak i mars 2003 och den fortsatta ockupationen, nämns över huvud taget inte. Detta trots att svenska regeringen på sin tid klart fördömde angreppet som olagligt. Ingen kommentar görs heller till att kriget fortsätter under grymma former och alltmer får karaktären av en folklig frihetskamp som i första hand kräver ett slut på ockupationen. Ingen analys ges av den för utvecklingen framöver så viktiga konsekvensen av Irakkriget att klyftan mellan väst och den muslimska världen alltmer fördjupas.
Antikrigsrörelsens uppmaningar till regeringen att uttala sig och ta ställning mot ockupationen och USA:s systematiska brott mot mänskliga rättigheter i Irak (och Afghanistan) bemöts alltid med tystnad. Med få undantag, som riksdagsledamoten Marian Osman Sherifay (s) och Broderskapsrörelsen, undviker sossetoppen samtalet och debatten. Man nobbar alla inbjudningar från antikrigsrörelsen. Åström och andra har fått erfara hur kritik mot USA:s krigspolitik avvisas som "antiamerikanism". Jag har tidigare skrivit om detta här.
Det utan tvekan allvarligaste brottet mot folkrätten och FN-stadgan under efterkrigstiden, alltså det amerikanska angreppet på Irak i mars 2003 och den fortsatta ockupationen, nämns över huvud taget inte. Detta trots att svenska regeringen på sin tid klart fördömde angreppet som olagligt. Ingen kommentar görs heller till att kriget fortsätter under grymma former och alltmer får karaktären av en folklig frihetskamp som i första hand kräver ett slut på ockupationen. Ingen analys ges av den för utvecklingen framöver så viktiga konsekvensen av Irakkriget att klyftan mellan väst och den muslimska världen alltmer fördjupas.
Antikrigsrörelsens uppmaningar till regeringen att uttala sig och ta ställning mot ockupationen och USA:s systematiska brott mot mänskliga rättigheter i Irak (och Afghanistan) bemöts alltid med tystnad. Med få undantag, som riksdagsledamoten Marian Osman Sherifay (s) och Broderskapsrörelsen, undviker sossetoppen samtalet och debatten. Man nobbar alla inbjudningar från antikrigsrörelsen. Åström och andra har fått erfara hur kritik mot USA:s krigspolitik avvisas som "antiamerikanism". Jag har tidigare skrivit om detta här.
fredag, mars 03, 2006
Umeåuppropet mot mäns våld mot kvinnor
Idag lanseras Umeåupprop som vill få stopp på vardagsrädslan. Ett föredömligt initiativ mot mäns våld mot kvinnor. "Kvinnors vardagsrädsla hänger ihop med mäns våld mot kvinnor. Bara genom att ta kvinnors upplevelser av våld och hot i det offentliga rummet och i hemmet på allvar kan vi komma åt vardagsrädslan. För det krävs politiska lösningar".
Artur Lundkvist - 100 år
I år skulle Artur Lundkvist fyllt 100 år. Och det är värt att uppmärksamma många gånger om. Läs här och här om René Vázquez Díaz nya bok om Lundkvist "Oliktänkaren" och här om Birgit Munkhammars samtal med Artur Lundkvist år 1984. Här kan du läsa hennes intervju från 1984.
Förutom hans poesi och prosa öppnade hans reseskildringar från Latinamerika (Vulkanist kontinent), Indien (Indienbrand) och Afrika mångas ögon för tredje världen. Det sägs att Olof Palme reste till Indien med Lundkvists bok under armen. Viktigt var också hans outtröttliga introduktion och översättning av latinamerikanska författare som Neruda, Cortazar, Borges, Vargas Llosa och Garcia Marquez.
Hans engagemang i Vietnamrörelsen och för jämställdhet var betydelsefullt.
När hans nära vän poeten Pablo Neruda dog strax efter militärkuppen i Chile 1973 skrev Artur Lundkvist några rader som idag mycket väl talar om honom själv.
För dig inga gravmonument, inga stenstoder, i stället ska ditt minne leva som rinnande vatten, alltid på väg, upplivande och tröstande,
så lever du redan i din död, så talar din stämma ur tystnaden, så lyser ditt leende ur mörkret som en jasmingren i blom eller en strimma av havets elfenben,
naturen sörjer dig och slickar sina sår, fåglar söker dig klagande, vågorna frågar varandra efter dig, havet tvår sina oräkneliga händer och sköljer tillbaka blodet uppåt stränderna,
människomassorna rör sig oroligt, plågade i sin halvslummer, fångna i en mardröm som de inte förmår befria sig ur, inneslutna i den labyrint som de ovetande uppfört,
de mörka människomassorna som du ska fortfara att dra igenom med ditt spårljus av vrede och okuvlig glädje, med din kraft som ska strömma vidare osynlig som elektricitet,
tills motståndet tänder den bländvita flamman!
Förutom hans poesi och prosa öppnade hans reseskildringar från Latinamerika (Vulkanist kontinent), Indien (Indienbrand) och Afrika mångas ögon för tredje världen. Det sägs att Olof Palme reste till Indien med Lundkvists bok under armen. Viktigt var också hans outtröttliga introduktion och översättning av latinamerikanska författare som Neruda, Cortazar, Borges, Vargas Llosa och Garcia Marquez.
Hans engagemang i Vietnamrörelsen och för jämställdhet var betydelsefullt.
När hans nära vän poeten Pablo Neruda dog strax efter militärkuppen i Chile 1973 skrev Artur Lundkvist några rader som idag mycket väl talar om honom själv.
För dig inga gravmonument, inga stenstoder, i stället ska ditt minne leva som rinnande vatten, alltid på väg, upplivande och tröstande,
så lever du redan i din död, så talar din stämma ur tystnaden, så lyser ditt leende ur mörkret som en jasmingren i blom eller en strimma av havets elfenben,
naturen sörjer dig och slickar sina sår, fåglar söker dig klagande, vågorna frågar varandra efter dig, havet tvår sina oräkneliga händer och sköljer tillbaka blodet uppåt stränderna,
människomassorna rör sig oroligt, plågade i sin halvslummer, fångna i en mardröm som de inte förmår befria sig ur, inneslutna i den labyrint som de ovetande uppfört,
de mörka människomassorna som du ska fortfara att dra igenom med ditt spårljus av vrede och okuvlig glädje, med din kraft som ska strömma vidare osynlig som elektricitet,
tills motståndet tänder den bländvita flamman!
torsdag, mars 02, 2006
onsdag, mars 01, 2006
USA-soldater i Irak: USA UT UR IRAK
Jag har inte mycket till övers för opinionsundersökningar som görs på soldater, speciellt inte när de befinner sig i krig. Dock kan man här ta del av en undersökning gjord på USA-soldater som befinner i det ockuperade Irak. Och den bekräftar en bild som sakta men säkert börjar få genomslag i USA. Att inte bara majoriteten av USA:s befolkning vill att landet drar sig ur Irak utan att även soldaterna som deltar i ockupationen har fått nog.
Enligt Sogby Polls undersökning tycker 72 % av soldaterna att USA bör lämna Irak senast inom ett år och endast 23 % vill stanna kvar så länge det behövs - “as long as they are needed.”
Av de 72 % som vill åka hem tycker 21 % att USA ska dra sig tillbaka inom ett år, 22 % inom 6 månader och 29 % vill att USA ska dra sig tillbaka omedelbart.
Undersökningen visar också att 42 % av soldaterna är osäkra på sitt uppdrag och att så många som 85 % tror att den främsta anledning till USA:s närvaro i Irak är för att hämnas på Saddam Husseins roll i terrordådet den 11/9 i New York.
93 % tror inte att massförstörelsevapen var en anledning till USA: s krig i Irak och 80 % av soldaterna har inte en negativ bild av irakierna trots de ständiga irakiska attackerna mot ockupationstrupperna.
BBC har också gjort en intressant undersökning som visar att 60 % av världens folk (i 35 länder) tycker att risken för terroristattacker ökat efter USA: s krig mot Irak, endast 12 % anser att risken har minskat. Och majoriteten i de 20 av 35 länderna som tillfrågats vill att USA drar sig tillbaka inom de närmaste 5 månaderna.
Jag vill passa på att uppmärksamma den stora världsomfattande demonstrationen den 18 mars på 3: års dagen av USA: s krig mot Irak. I Stockholm anordnar Nätverket mot krig en demo på Sergels Torg kl. 13.00. Bland talarna finns ett föräldrapar till en stupad brittisk soldat. Föräldrarna är aktiva i den växande föreningen Military Families Against the War.
Även på torsdag den 16 mars anordnar Nätverket mot krig en kulturafton på Immanuelskyrkan med bl a Marika Lagercrantz, Olof Buckard och svenskklingande världsmusik i världsklass med musikerna Johan Norberg (gitarr) och Jonas Knutsson (saxofon).
Enligt Sogby Polls undersökning tycker 72 % av soldaterna att USA bör lämna Irak senast inom ett år och endast 23 % vill stanna kvar så länge det behövs - “as long as they are needed.”
Av de 72 % som vill åka hem tycker 21 % att USA ska dra sig tillbaka inom ett år, 22 % inom 6 månader och 29 % vill att USA ska dra sig tillbaka omedelbart.
Undersökningen visar också att 42 % av soldaterna är osäkra på sitt uppdrag och att så många som 85 % tror att den främsta anledning till USA:s närvaro i Irak är för att hämnas på Saddam Husseins roll i terrordådet den 11/9 i New York.
93 % tror inte att massförstörelsevapen var en anledning till USA: s krig i Irak och 80 % av soldaterna har inte en negativ bild av irakierna trots de ständiga irakiska attackerna mot ockupationstrupperna.
BBC har också gjort en intressant undersökning som visar att 60 % av världens folk (i 35 länder) tycker att risken för terroristattacker ökat efter USA: s krig mot Irak, endast 12 % anser att risken har minskat. Och majoriteten i de 20 av 35 länderna som tillfrågats vill att USA drar sig tillbaka inom de närmaste 5 månaderna.
Jag vill passa på att uppmärksamma den stora världsomfattande demonstrationen den 18 mars på 3: års dagen av USA: s krig mot Irak. I Stockholm anordnar Nätverket mot krig en demo på Sergels Torg kl. 13.00. Bland talarna finns ett föräldrapar till en stupad brittisk soldat. Föräldrarna är aktiva i den växande föreningen Military Families Against the War.
Även på torsdag den 16 mars anordnar Nätverket mot krig en kulturafton på Immanuelskyrkan med bl a Marika Lagercrantz, Olof Buckard och svenskklingande världsmusik i världsklass med musikerna Johan Norberg (gitarr) och Jonas Knutsson (saxofon).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)