Stöd återuppbyggnaden av Haiti

Latinamerikagrupperna ansluter sig till solidaritetsarbetet med Haitis folk som kämpar för överlevnad i spillrorna efter jordbävningen som drabbat landet. Som så många gånger tidigare är det de fattigaste som drabbas hårdast vid naturkatastrofer. Haiti var redan innan jordbävningen ett av världens fattigaste länder, och det vilar ett tungt moraliskt ansvar på alla världens länder att bidra till katastrofhjälp och återuppbyggnad av landet. En avskrivning av Haitis skulder till IMF, Världsbanken och andra stater borde vara självklart.

Haitis folk har en stolt historia, det var den första nationen i Amerika som frigjorde sig från kolonialismen, den första post-koloniala nationen ledda av svarta i världen och den enda nation vars självständighet uppnåtts genom ett framgångsrikt slavuppror.

Latinamerikagrupperna har idag inget samarbete med någon organisation på Haiti och vi har därför ingen möjlighet att själva förmedla stöd till de drabbade. Istället har vi beslutat att öppna vårt 90-konto för stöd till den internationella småbrukarrörelsen Via Campesinas insamling. Stödet förmedlas via tre olika haitiska folkrörelser, Tet Kole ti Peyizan Ayisyen – TK, Mouvement Paysan de Papaye (MPP) samt Mouvman Peyizan Nasyonal Kongre Papay (MPNKP). De är alla rörelser för småbrukares rättigheter. Detta är ett stöd till katastrofhjälp, likväl som ett stöd till folkrörelsernas aktiva deltagande i återuppbyggandet av Haiti.
Ge din gåva på pg 90 10 17-4 – skriv "Haiti"

För att läsa mer om insamlingen hänvisar vi till Via Campesinas hemsida: http://www.viacampesina.org/

Haiti - CLASSQUAKE 7.0

Uppenbart är det att Haiti inte enbart behöver katastrofhjälp. Jordbävningen har för omvärlden visat upp ett utarmat land, ett land som ödelagts långt tidigare den fruktansvärda naturkatastrofen. Jeb Sprahue, sociolog och journalist, som följt utvecklingen i Haiti i flera år menar att det liknar ett "classquake". De bilder som visas med desperata hungrande massor, utan tak över huvud, vatten eller vård är ett resultat av en stat utan makt, kraft eller ansvar. En nedmonterad stat som inte är kapabel att ge sina invånare ens nödhjälp.

Haitis kaos och nöd kommer att bestå. I detta land, hårt styrt av världsbanken och IMF, med en stark militär närvaro efter kuppen mot Aristide, finns inga sociala program eller offentlig infrastruktur. Allt har ett pris och det lilla som staten ägde har sålts. 5 dagar innan jordbävningen annonserade regeringen att telekombolaget ska privatiseras. Den demografiska trenden har följt nyliberalismens spår med miljontals hungrande och egendomslösa människor som flyttat in till Port-au-Prince från den utarmade landsbygden i hopp om ett bättre liv. Ett land som långt innan jordbävningen slutat producera mat pga de extremt avreglerade handelsreglerna som slagit ut det småskaliga jordbruket.

När katasfrofhjälpen börjar avta och tv-kamerorna flytta fokus nån annanstans, kommer det att behövas stöd för att bygga upp en alternativ utvecklingsmodell. Det finns gått om förutsättningar för att ge nyliberalismen ryggen och bygga upp ett mer demokratiskt samhälle. Haitis folk har en stolt historia, den var den första nationen i Amerika som frigjorde sig från kolonialismen, den första nationen i världen som kom att ledas av svarta och den enda nationen som uppnått sin självständighet genom ett slavuppror.

Cold Response 2010

Antikrigsaktivisten Agneta Norberg uppmärksammar NATO:s kommande krigsplaner i Norden. NATO gör anspråk på det arktiska området och haven som gränsar till området: Barents hav, Norska havet och Baltikum. Förra året hette den 10-dagar långa krigsövningen Loyal Arrow 2009 med 10 länder, 2 000 soldater, ett attack hangarfartyg, 50 stridsflygplan och USAs F-15 Eagle. Årets krigsövning heter Cold Response 2010 (snacka om Hollywood). "Kriget" ska pågå i det nordiska övningsområdet från Atlanten i Nordnorge och in i Sverige och området kring Riksgränsen och Abisko. Sverige deltar med 1 000 soldater. Detta är ju ännu ett steg in i NATO, en smyganslutning. Med få undantag har beslutsfattarna låtit smyganslutningen fortskrida utan att fråga sig om detta överhuvudtaget går ihop med retoriken om Alliansfriheten.

Chavez, barbie och grävande journalistik

Den 17 januari säger Chavez i talkshowen "Aló presidente" att Venezuela måste öka den inhemska produktionen av konsumtionsvaror och minska importen. Bland annat nämner han importerade barnleksaker med dålig kvalité som inte håller i mer än en dag, exempelvis Barbie-dockan och andra som inte har ett dugg med den venezolanska kulturen att göra. Han menar att man bör göra som ursprungsfolket Mariche, som har egna dockor, det bör tas fram didaktiska leksaker, inte leksaker som förgiftar barnens hjärna, som de kapitalistiska leksakerna, som Playstation med spel som dödar, "de har även tagit fram ett spel med mitt ansikte, att finna Chavez och döda honom, spel där städer förstörs, allt med syfte att sälja vapen".

Sky News återger den 19 januari i en kort notis delar av vad Chavez sagt på "Aló presidente". Bland annat att han fördömer kapitalismen som "vägen till helvetet" och att kapitalistiska länder "promote the need for cigarettes, drugs and alcohol so they can sell them". Och så återges vad Chavez sagt om leksakerna, barbie och play station.

De svenska journalisterna reagerar inte förrän den 23 januari.

DN:s Kalle Holmberg (först utan att citera källan) skriver en notis med rubriken Barbie lever farligt i Chávez Venezuela och drar slutsatsen att "barbiedockan, spridd över hela världen, ska bort från hyllorna i venezolanska leksaksaffärer". Expressens Anna Lindström citerar källan och skriver en notis med rubriken Venezuelas president vill förbjuda Barbie. Hennes slutsats är att "snart kan Barbiedockan vara ett minne blott i Venezuela" och att hotet mot barbiedockan har att göra med att den venezolanska regeringen "stängt av tre banker och beordrat två finansiella institut stänga för att försöka få ordning på de statliga finanserna". Det kallar jag "grävande journalistik".

En kvalificerat gissning är att Bloggen och twitter snabbt kommer att sprida "nyheten", på fikabordet att kommenteras att galningen i Venezuela förbjudit Barbie-dockan och i en kommande partiledardebatt på allvar ges som exempel på hur galna vänsterregimer skrämmer en stackars docka till tystnad.

mänskliga rättigheter satt på undantag under svenskt EU-ordförandeskap

I sin hantering av kuppen i Honduras under det svenska EU-ordförandeskapet har regeringens löften om att verka för demokrati och mänskliga rättigheter satts på undantag. Det är bara att hoppas att militärkupp som politisk lösning nu inte sprider sig till andra latinamerikanska länder. För i så fall vilar ansvaret tungt på Sverige som under ordförandeskapet inte agerade mer resolut för demokrati och mänskliga rättigheter i Honduras. Läs mer på Newsmill

Nödhjälp eller militär ockupation

Sydamerika med Brasilien, Bolivia och Venezuela i spetsen har nu lyft rösten mot en pågående militär ockupation av Haiti. USA har landsatt 12 000 soldater och kontrollerar militärt flygplatsen och andra politiskt och ekonomiskt viktiga byggnader. Situation har nu föranlett flera konfrontationer mellan internationella hjälparbetare och USA-soldater.

Nu har Bolivias president Evo Morales uppmanat FN att kalla till ett krismöte för att fördöma USA:s militära ockupation och ta fram en samordning av hjälpen. Enligt Evo "kan inte USA utnyttja en naturkatastrof för att invadera och ockupera Haiti". Även Brasilien som leder FNs Haiti-styrka Minustah har höjt på ögonbrinnen när USA-soldater kört över hela FN-samordningen. Lula har uppmanat Obama att samordna i stället för att köra över. Från EU hörs också kritik mot USA:s agerande. Den franska biståndsministern Alain Joyandet kritiserade USA för att de hindrat ett franskt flygplan med mobilt sjukhus landa på den nu ockuperade flygplatsen "det handlar inte om att ockupera ett land utan att hjälpa landet att överleva", ska ministern ha sagt.

Annars är det mest från i-länderna som det här med USA:s pågående ockupation tas med en nypa salt och till och med applåderas. Man vill ju gärna se USA som räddaren i nöden i Afghanistan, Irak liksom i Latinamerika. I media låter det som att marinsoldaterna är läkare, sjuksköterskor och barnvakter. En svensk journalist som applåderar USA:s militära insatsen frågar sig (naivt?) om USA-soldaterna senare frivilligt kommer att lämna Haiti när den akuta hjälpfasen är över?

Men tyvärr, det finns en lång historia av invasioner och ockupationer som gör att få i Latinamerika (tro inget annat även om journalisterna påstår det) tror att USA-marinsoldater kommer med vänliga avsikter.

Vad som behövs är färre soldater, mindre vapen och fler hjälparbetare och mediciner.

Högern vinner i Chile

Om de första siffrorna håller i sig, kommer presidentvalet i Chile att bli en stor seger för den latinamerikanska högern. När 60 % av rösterna räknats leder högerkandidaten Piñera med 51,87 % mot kristdemokraten Frei 48,12 %. Det är en stor seger för den latinamerikanska högern som varit på tillbakagång i ca 10 år. Författaren Vargas Llosa, idag nyliberalismen intellektuelle riddare i Latinamerika, firar. Det är hans första seger sedan han åtog sig uppdraget att tillsammans med Spaniens fd president Aznar samla den splittrade högern på kontinenten.

Det här är inte ett bakslag för den chilenska vänstern, som nu på allvar börja bygga upp en bred och starkare allians mellan socialisterna (som i 20 år varit i regeringen med kristdemokraterna) och kommunisterna. De senare har nu för första gången representation i parlamentet.

Det är inte heller en seger för Pinochet och hans efterföljare. Piñera har under valkampanjen hållit Pinochet-partiet UDI och gamla fascister på avstånd. Piñera har själv sagt att han röstade nej i folkomröstningen 1989 som besegrade diktatorn.

Det är en seger för den nya "moderna" högern. Som inte vill framstå som fascistisk, som pratar om socialt ansvar och är liberal, som kontrollerar medierna och marknaden.

Men framförallt är det ett stort bakslag för regeringskoalitionen La Concertacion. Maktblocket som tog över makten efter diktaturen för 20 år sedan. En strategisk allians mellan kristdemokrater och socialister. Det är en trött och splittrad regeringsallians som saknar en framtidsberättelse och som är på utgång.

klockrent om den intellektuella eliten i Arena

Suhonen och Josefsson skriver i Aftonbladet en vass och klockren analys om en intellektuell elit som gör ett nederlag till en seger genom att bakvägen plantera högerståndpunkter. Läs även Kajsa Ekis Ekmans vassa analys om samma elit. Läs båda!

Sverige deltar i frisläppande av soldater i Colombia

Enligt en högertidning har den colombianska gerillan FARC föreslagit Sverige och Argentina som garanter för att frige två soldater. Tidigare har Brasilien varit på tal men FARC ska nu ha ändrat sig och föreslår Sverige. Enligt den colombianska tidningen Semana ska den svenska ambassaden i Colombia ställt sig positivt till detta.

När och hur frisläppandet ska ske beror på högerregeringen och armén. Den liberale senatorn Piedad Cordoba som agerat som medlare i tidigare frisläppande av krigsfångar och kidnappade anklagar den colombianska högerregeringen för att inte ge garantier och säkerhet för att genomföra frisläppandet.

En av de som ska friges är sergeant Moncayo som togs tillfånga av FARC i december 1997. Moncayo har blivit en stor symbol för de som kämpar i Colombia för en politisk lösning av konflikten sedan pappan genomförde en landsomfattande marsch för fred. Hundratusentals colombianer är nu engagerade i sergeantens öde. Pappan, läraren Moncayo, har även han kritiserat högerpresidenten Uribe för att sabotera frisläppandet.

Obama kan inte, vill inte, hör inte

Den som trodde att Obama skulle trolla fram en överenskommelse har okritisk låtit sig luras av de stora mediernas dramaturgi. Allt var upplagt för att i bästa Hollywoodanda avsluta toppmötet efter ett antal dagar med spänning med att filmhjälten skulle hålla ett förföriskt tal som skulle ena världen i ett lyckligt slut (eller slutdokument).  Igår natt var Köpenhamn en belägrad stad, militärer och poliser invadera hela centrala stan, i väntan på Obama som skulle rädda världen. 

Men nu är besvikelsen total. SHAME säger klimatrörelsen. Ett fiasko sa flera statschefer. 

Förutsättningarna var inte de bästa heller. Nord är inte beredd att ge vika för sin konsumtionsmodell för att gå Syd till mötes. Även om EU ville framstå som den pådrivande kraften är det klart att européerna inte tänkte lova bort sina stormaktsambitioner. EU gick aldrig med på att minska sina utsläpp tillräckligt mycket för att uppnå de nödvändiga målen. Européerna går inte med på att erkänna Syds krav på den historiska skulden, alltså att i-länderna bär största skulden för klimatförändringar. Varken finansieringen eller patentreglering har EU lyft seriöst för att Syd ska känna att man kan sträcka ut en hand. Inte heller den hårda kritiken mot marknaden med utsläppsrätter hittade nån gehör hos EU. 

Dock har stormakten USA varit, inte oförväntad, den stora besvikelsen. Men det visste vi ju. Obama kan inte skriva på ett bindande avtal likt Kyoto. Kongressen skulle ändå inte ratificerat ett bindande avtal som ställer krav på rejäla men nödvändiga utsläppsminskningar. Dessutom har det aldrig funnits en vilja från Obamas sida att komma fram till ett bindande avtal.  Under hela förhandlingsprocessen har USA-förhandlarna jobbat för att få bort Kyoto protokollet och få igenom ett utvattnat avtal med "goda intentioner" men utan bindande krav. Och inte mindre har stormakten USA velat hörsamma Syds krav. Obama har inte bryt sig om vad den stora majoriteten av länderna från Syd velat ha med i ett avtal. 

Men även om toppmötet var ett fiasko, är inte Köpenhamn slutet utan början på en ny global strid om mänsklighetens överlevnad. Här kunde vi känna på några av de kännetecken som nu börjar mogna.   

- Aldrig tidigare har motsättningarna mellan Nord och Syd visat sig så tydliga. Språkrören för Syds G77, sudanesen Lumumba Di-aping menar att USA och EU hela tiden velat köra över Syd. Och en eventuell överenskommelse som manglats fram av EU och USA innebär ett övergrepp mot de fattiga, mot all transparens, mot jämställdhet mellan länderna. Exkluderingen av "besvärliga" länder under toppmötet har varit tydligt från i-ländernas sida.   

- Det finns ett alternativ som lyfts av Syd med tydliga krav. G77, de afrikanska länderna, ALBA-länderna m fl har gått fram som en röst. Syd vill bland annat att I-länderna tar hänsyn till de rika ländernas historiska skuld i klimatförändringarna, att det behövs en global finansiering, och en förändring av patentsystemet och enklare och mer effektiv tekniköverföring och dessutom bindande och mätbara mål.  

- En systemkritisk rörelse träder fram, den är bred men tydlig, inkluderande, och i en allians mellan rörelser från Nord och Syd. Rörelsen kritiserar systemet och inte individuella konsumtionsmönster. Även om media fokuserat på våld, så har den systemkritiska rörelsen haft bra uppslutning kring fredliga demonstrationer och mycket givande seminarier.    

Evo och Chavez tände till konferensen

De latinamerikanska statscheferna fick konferensen att tända till igår kväll. Statscheferna gick till hård attack mot i-ländernas oansvariga position i förhandlingarna. Evo sa att om klimatet varit en bank hade de rika genast gått till dess räddning. Evo uppmanade ursprungsfolken att ta täten i kampen för moder jord. Chavez sa att ett spöke, kapitalismen, präglade förhandlingarna. Han anklagade de rika för att leda världen och mänskligheten till en miljökatastrof. De 500 miljoner rikast i världen representerar 7% av världens befolkning men ansvarar för 50 % av koldioxidutsläppen, medan de fattigaste 50 % ansvarar för endast 7 %. Chavez anklagade de rika länderna för att sabotera en överenskommelse, för att det inte ska bli ett avtal med kvoter, mätbara mål och sanktioner. Han sa också det ryktades om att det fanns ett förslag till avtal och undrade vem som tagit fram det. Han sa att Venezuela och Syd inte kommer acceptera ett avtal som manglas fram av de rika. Chavez sa också att Venezuela och ALBA-länderna står bakom G77.

Indien varnade idag att de rika länderna kommer att påbörja en kampanj för att anklaga länderna i Syd för att ha sabotera klimatkonferensen. Danskarna lägger skulden på Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika.  

Klimatkonferensen på väg mot en katastrof

I-ländernas vill hellre att klimatkonferensen slutar utan överenskommelse än att ge vika för världens krav på ett ansvarstagande kring finansiering, minskning av koldioxidutsläppen och tekniköverföring till Syd. USA säger nej till i stort sett allt och  EU är beredd att gå med på en minskning på 20 % av utsläppen. Idag samlades tusentals människor utanför Bella Center för att kräva ett avtal. Det rapporteras att polisen gått hårt mot demonstranterna och häktas flera hundra. En av talarna i demonstrationer är Miguel Palacin, ledare för de andinska ursprungsfolken i CAOI. Han lyfte fram konsekvenserna av klimatförändringarna för folken i Syd och i synnerhet hur ursprungsfolken får betala för i-ländernas oansvariga beteende. Igår sa chefen för den venezolanska delegationen Claudia Palerno att det är oacceptabelt hur i-länderna försöker tvinga fram ett nytt utvattnat avtal som inte leder till nånting.  Till Bella Center kommer idag Evo Morales och Chavez för att hålla tal. 

Igår på Klimaforum diskuterade en fullsatt sal om hur rörelserna ska öka trycket mot det officiella toppmötet. Det är en bred rörelse som växt i styrka och som får allt mer uppmärksamhet här i Köpenhamn. I början var de stora NGOerna ackrediterade på Bella Center som fick all mediauppmärksamhet, lobbyn var återigen på väg att bli vägen för den allmänna opinionen för att få fart på klimatkonferensen. Men nu har NGOerna slängts ut från Bella Center och de börjar också söka sig hit till Klimaforum som förbereder fler mobiliseringar. 

Rörelserna slängs ut och Syd ökar trycket i Köpenhamn

Under de avgörande momenten i Köpenhamn slängs nu folkrörelserna och NGOerna ut från förhandlingslokalerna i Bella Center. Stora organisationer som Greenpeace och WWF tvingas nu minska sina delegationer till ett minimun och andra portas trots giltig ackreditering. Flera organisationer som protesterat mot detta säger att det handlar om att minska trycket från den allmänna opinionen. Afrikas delegation fick nog igår och bröt förhandlingarna när de rika länderna, bland dem Sverige, försökte på ett fult sätt lägga ned Kyoto avtalet och endast få i hamn ett nytt avtal med minskade krav på bl a i-ländernas koldioxidutsläpp. G77 som representerar länderna i Syd har hela tiden tryckt på för att EU och USA ska följa sina åtagande och ta sitt ansvar för växthusgasutsläppen. Latinamerikanerna stödjer Afrikas linje. Lula anländer idag till Köpenhamn och flera andra statschefer som Chavez och Evo Morales är på väg. Hoppet står till G77 och Syd när USA och till viss del EU inte vill binda sig till procent och konkreta siffror utan vill nöja sig med ett utvattnat avtal med goda intentioner.  

Chile: högern vinner första omgången, men förlorar ändå

Som väntat kommer Presidentvalet i Chile att avgöras vid en andra valomgång den 17 januari eftersom ingen av kandidaterna lyckas få över 50 %. De två kandidater som går vidare till andra omgången är Chiles motsvarighet till Beslusconi, konservative Sebastian Pinera, som äger 4 tv-kanaler (och får stöd så gott som av alla andra privata medier i landet), flygbolaget Lan Chile och t o m Chiles mest populära fotbollslag Colo Colo, och krisdemokraten och regeringskoalitionens kandidat Eduardo Frei.  Pinera fick 44 % av rösterna och Frei drygt 30 %. De två andra kandidaterna som inte går vidare är vänsterliberalen Marco Enriquez Ominami (20 %) son till vänsterledaren Miguel Enriquez som mördades under diktaturen och Jorge Arrate (6 %) från vänsterkoalitionen Junto Podemos.

Så även om högerkandidaten fick 44 % kommer en stor majoritet av rösterna från Marco och Arrate att gå till Frei, som det mindre dåliga alternativet och för att förhindra att högern kommer till makten efter 20 år. 

Annars var den stora nyheten parlamentsvalet att kommunisterna lyckades efter 20 år välja in tre parlamentariker i andra kammaren. Det nuvarande valsystemet som infördes under Pinochet har som syfte att alltid på varje valkrets välja två ledamöter från två olika stora block. På det sättet försäkrade sig Pinochet att högern även vid låga röstetal fick en ledamot i varje valkrets. Och i kammaren är det alltid jämnt mellan blocken även om det kan skilja 10-15 % i rösterna.  Det är ett sjukt system som gjort att även när vänster och kommunisterna i valkretsar fått över 25 % har de inte lyckas välja in en ledamot. Nu har vänstern haft en teknisk överenskommelse med regeringskoalitionen som gjort att de lyckas välja in tre ledamöter. 

Patentstriden avgörande i klimatförhandlingarna

De transnationella bolagens stridsfråga i klimatmötet är patentregler och tekniköverföring. Bolagen förväntas kamma hem många miljoner om de lyckas få igenom ett avtal med strängare patentregler. De sitter inte med på förhandlingsbordet i Köpenhamn, men deras intressen försvaras av den rika världen. Enligt en rapport från danska Folkekirkens Nødhjælp sätter de globala patentreglerna stopp för fattiga länders tillgång till ny teknik i form av allt ifrån vindkraftverk och solceller till varningssystem för orkaner. Företagens rätt till patent på sina uppfinningar gör att priserna blir skyhöga och utbudet blir litet. Och de som drabbas är de fattiga länderna och människorna. Jag skriver idag tillsammans med fyra EU-parlamentariker i Svd om att se till att människors och jordens liv går före företags vinstintressen. Sverige och klimatrörelsen måste kräva flexiblare patentregler för fattiga länder.

bilder från klimatdemon i Köpenhamn

en klimataktion idag vid centrala Köpenhamn 

I Love the world but capitalism is an arsehole

Internationell tribunal och kamp mot transnationella bolag

Ursprungsfolken, Bolivias president Evo Morales och ett antal folkrörelseorganisationer har börjat mobilisera för en internationell tribunal för Klimaträttvisa. En Tribunal som ska kunna döma och sanktionera transnationella bolag som bryter mot nationella och internationella regelverk. Idag är det nästa omöjligt att straffa de transnationella bolagen när de bryter mot regler. Konsekvenserna med straffriheten är att de kan agera fritt utan att riskera kännbara straff. Det finsk-svenska Stora Enso är ett exempel, som fällts många gånger i Brasilien för brott mot miljö och befolkning men ändå kan fortsätta härja i landet utan utan större komplikationer. Tribunalen är ett av de förslagen som ursprungsfolk lanserade under Klimaforum.

På ett annat väl konkurrerat seminarium pratade representanter för Via Campesina om att den stora striden nu gäller marken/jorden. En strid mellan det s k agrobusiness och småböndernas jordbruk. De pekade på de transnationella bolagen och det internationella finanskapitalet som underordnar sig marknader, produktion, priserna mm för livsmedelsproduktion. Agrobusiness ger inga jobb, tvärtom, småbönder och lantarbetare förlorar sin inkomstkälla när de blir av med sin mark. Enligt beräkningar som gjorts, skapar agrobusiness, alltså storskaligt jordbruk för export, högst ett arbetstillfälle per 185 Hektar. Agrobusiness producerar inte mat utan producera dollar, som nån av de sa. En annan bra affär är det s k Hydrobusiness, alltså kommersialiseringen av vattnet. Coca Cola och Nestlé är de stora aktörerna här. Via Campesina, den stora internationella bonderörelsen, kämpar mot denna utveckling genom att förstärka basrörelserna, genom att etablera en allians mellan land och stad och genom att bekämpa de transnationella bolagen.

COOP15 i Köpenhamn: ursprungsfolk kräver Klimattribunal

På klimaforum09, det folkliga toppmötet i Köpenhamn, pågår en enorm rörelse, massor aktiviteter, många "kändisar" och aktivister. Jag deltog precis på en presskonferens med representanter från latinamerikanska ursprungsfolkorganisationer. Det stora kravet från de är en internationell Klimattribunal som ska döma i huvudsak Transnationella företag (TNC) som idag tränger in och förorenar deras territorium i jakt på naturresurser. Igår släppte Latinamerikagrupperna tillsammans med FIAN en bok om monokultur, det intensiva och storskaliga jordbruket i händerna på finanskapitalet som ödelägger enorma stora arealer i Latinamerika. Lite senare idag kl 15.15 deltar jag på ett seminarium som handlar om en internationell klimattribunal underordnad FN och ursprungsfolkens krav på toppmötet.

Kraven från Syd - under Klimatmötet

Kraven som kommer från Syd och folkrörelserna inför klimatmötet i Köpenhamn är i allra högsta grad relevanta.

-    Att den rika världen ska uppfylla sina åtaganden enligt klimatavtalet som tecknades i Kyoto.

-    Att de historiska utsläppen av växthusgaser räknas med i ett kommande avtal. Dagens situation är ett resultat av ett sekel av industrialisering och ohämmad exploatering av olja, kol och skog. Samtidigt har de materiella framstegen som gjorts i liten utsträckning kommit fattiga länder till nytta.

-    Att den västerländska konsumtionskulturen och det överutnyttjandet av livsutrymme ändras radikalt. En omställning till hållbar konsumtion och produktion behövs.

-    Att nya sätt att finansiera en hållbar utveckling i fattiga länder tas fram, ex Koldioxidskatt och Global skatt på valutaväxlingar och aktiehandel.

-    Folkrörelserna ifrågasätter också kommersialisering av utsläppsrätter. Är det realistiskt att tro att den marknad som totalt misslyckats med att hantera en global nyttighet som klimatet ska lyckas bättre efter Köpenhamnsmötet?

Europafacket kräver stopp för frihandelsavtal

Ledningen för Europafacket ETUC kräver att EU stoppar förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Colombia och Peru. Europafacket med Wanja Lundby-Wedin som ordförande menar att minst 10 fackliga företrädare mördats i Colombia de senaste 2 månader och att det s k  Sustainable Development Chapter som förhandlas fram inom ramarna för frihandelsavtalet inte garanterar att de fackliga och de mänskliga rättigheter respekteras.

Äntligen har facket i EU börjat reagera, i USA har facket lyckas stoppa en ratificering av frihandelsavtalet mellan USA och Colombia.