Ge din gåva på pg 90 10 17-4 – skriv "Haiti"
För att läsa mer om insamlingen hänvisar vi till Via Campesinas hemsida: http://www.viacampesina.org/
Antikrigsaktivisten Agneta Norberg uppmärksammar NATO:s kommande krigsplaner i Norden. NATO gör anspråk på det arktiska området och haven som gränsar till området: Barents hav, Norska havet och Baltikum. Förra året hette den 10-dagar långa krigsövningen Loyal Arrow 2009 med 10 länder, 2 000 soldater, ett attack hangarfartyg, 50 stridsflygplan och USAs F-15 Eagle. Årets krigsövning heter Cold Response 2010 (snacka om Hollywood). "Kriget" ska pågå i det nordiska övningsområdet från Atlanten i Nordnorge och in i Sverige och området kring Riksgränsen och Abisko. Sverige deltar med 1 000 soldater. Detta är ju ännu ett steg in i NATO, en smyganslutning. Med få undantag har beslutsfattarna låtit smyganslutningen fortskrida utan att fråga sig om detta överhuvudtaget går ihop med retoriken om Alliansfriheten.
Enligt en högertidning har den colombianska gerillan FARC föreslagit Sverige och Argentina som garanter för att frige två soldater. Tidigare har Brasilien varit på tal men FARC ska nu ha ändrat sig och föreslår Sverige. Enligt den colombianska tidningen Semana ska den svenska ambassaden i Colombia ställt sig positivt till detta.
När och hur frisläppandet ska ske beror på högerregeringen och armén. Den liberale senatorn Piedad Cordoba som agerat som medlare i tidigare frisläppande av krigsfångar och kidnappade anklagar den colombianska högerregeringen för att inte ge garantier och säkerhet för att genomföra frisläppandet.
En av de som ska friges är sergeant Moncayo som togs tillfånga av FARC i december 1997. Moncayo har blivit en stor symbol för de som kämpar i Colombia för en politisk lösning av konflikten sedan pappan genomförde en landsomfattande marsch för fred. Hundratusentals colombianer är nu engagerade i sergeantens öde. Pappan, läraren Moncayo, har även han kritiserat högerpresidenten Uribe för att sabotera frisläppandet.
Kraven som kommer från Syd och folkrörelserna inför klimatmötet i Köpenhamn är i allra högsta grad relevanta.
- Att den rika världen ska uppfylla sina åtaganden enligt klimatavtalet som tecknades i Kyoto.
- Att de historiska utsläppen av växthusgaser räknas med i ett kommande avtal. Dagens situation är ett resultat av ett sekel av industrialisering och ohämmad exploatering av olja, kol och skog. Samtidigt har de materiella framstegen som gjorts i liten utsträckning kommit fattiga länder till nytta.
- Att den västerländska konsumtionskulturen och det överutnyttjandet av livsutrymme ändras radikalt. En omställning till hållbar konsumtion och produktion behövs.
- Att nya sätt att finansiera en hållbar utveckling i fattiga länder tas fram, ex Koldioxidskatt och Global skatt på valutaväxlingar och aktiehandel.
- Folkrörelserna ifrågasätter också kommersialisering av utsläppsrätter. Är det realistiskt att tro att den marknad som totalt misslyckats med att hantera en global nyttighet som klimatet ska lyckas bättre efter Köpenhamnsmötet?
Ledningen för Europafacket ETUC kräver att EU stoppar förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Colombia och Peru. Europafacket med Wanja Lundby-Wedin som ordförande menar att minst 10 fackliga företrädare mördats i Colombia de senaste 2 månader och att det s k Sustainable Development Chapter som förhandlas fram inom ramarna för frihandelsavtalet inte garanterar att de fackliga och de mänskliga rättigheter respekteras.
Äntligen har facket i EU börjat reagera, i USA har facket lyckas stoppa en ratificering av frihandelsavtalet mellan USA och Colombia.