fredag, augusti 31, 2007
3 av 18 möjliga - ockupationsmaktens betygsättning i Irak
En officiell rapport från ockupationsmakten USA ger den irakiska "regeringen" icke gokänt. al Maliki får 3 poäng av 18 möjliga. Rapporten kommer att presenteras på torsdag nästa vecka och har som syfte att göra en offentlig bedömning av läget i det ockuperade Irak. Dock bör man inte dra slutsatsen att USA kommer med detta att inse sitt misslyckande och dra sig tillbaka från landet. Utan snarare att rapporten kommer att offentliggöra de ställningstaganden som redan gjorts gällande al Malikis "regering" och en pågående förändring i USA:s taktik.
torsdag, augusti 30, 2007
Irakiske al-Maliki bör skaffa sig en livsförsäkring
En sak är säkert, väldigt få i Irak vågar idag dela bil med den irakiske premiärminister Nuri al-Maliki. För efter den senaste hårda kritiken från USA, är det få som tror att han får behålla jobbet mycket länge till. Och att han överhuvudtaget får behålla livet. Så illa är hans ställning just nu.
Det är ju uppenbar att USA tagit ifrån honom sitt stöd och det är få bland ockupationirakierna som vill ha kvar honom som premiärminister. De offentliga dispyterna med USA-truppernas högsta chef i Irak generalen David Petraeus hjälper inte precis, sunnimuslimerna som står USA nära har lämnat regeringen och shiiterna som vunnit på ockupationen vill inte riskera att komma i konflikt med ockupationsmakten. Att nu offentligt bli kritiserad av USA, som tillsatte honom för drygt två år sedan, är en förödande signal för att saker och ting inte står rätt till.
al Maliki bör kanske ta lärdom från Vietnamkriget. I november 1963 mördades i operationen Bravo Two den dårande Sydvietnamesiske president Ngo Dinh Diem och hans bror. Bakom operationen stod USA-ambassadören Henry Cabot Lodge och CIA. USA hade då kommit till insikt att Ngo Dinh Diem inte längre passade in i den nya strategin i Vietnam.
Bästa rådet till al-Maliki är därför att skaffa sig en ordentlig livsförsäkring.
Det är ju uppenbar att USA tagit ifrån honom sitt stöd och det är få bland ockupationirakierna som vill ha kvar honom som premiärminister. De offentliga dispyterna med USA-truppernas högsta chef i Irak generalen David Petraeus hjälper inte precis, sunnimuslimerna som står USA nära har lämnat regeringen och shiiterna som vunnit på ockupationen vill inte riskera att komma i konflikt med ockupationsmakten. Att nu offentligt bli kritiserad av USA, som tillsatte honom för drygt två år sedan, är en förödande signal för att saker och ting inte står rätt till.
al Maliki bör kanske ta lärdom från Vietnamkriget. I november 1963 mördades i operationen Bravo Two den dårande Sydvietnamesiske president Ngo Dinh Diem och hans bror. Bakom operationen stod USA-ambassadören Henry Cabot Lodge och CIA. USA hade då kommit till insikt att Ngo Dinh Diem inte längre passade in i den nya strategin i Vietnam.
Bästa rådet till al-Maliki är därför att skaffa sig en ordentlig livsförsäkring.
tisdag, augusti 28, 2007
Latinamerika på väg att bryta biståndsberoendet från USA
Samtidigt som den svenska biståndsministern annonserar att Nicaragua och andra latinamerikanska länder blir utan svenskt bistånd, visar en sammanställning från nyhetsbyrån AP att Venezuelas bistånd till Latinamerika är nu större än USA:s, Världsbankens och den Interamerikanska Utvecklingsbankens (BID) hjälp till regionen.
Venezuela ger i bistånd ca 8,8 miljarder dollar till de latinamerikanska länderna medan USA:s bistånd uppgår till 3 miljarder dollar. Större delen av det venezolanska biståndet (ca 6 miljarder dollar) är i form av olja och infrastruktur. Och med de höga oljepriserna på världsmarknaden är hjälpen mer än välkommen. Det är också långsiktigt. Nicaragua kan exempelvis med hjälp av Venezuela ta sig ut ur den svåra energikrisen och bryta Exxons oljemonopol i landet.
Detta är historiskt. Det är första gången i regionen som ett latinamerikanskt land kan bistå sina grannar i en sådan omfattning som realistiskt gör det möjligt att "bryta" beroendet till USA, som alltid sett kontinenten som dess bakgård.
Venezuela ger i bistånd ca 8,8 miljarder dollar till de latinamerikanska länderna medan USA:s bistånd uppgår till 3 miljarder dollar. Större delen av det venezolanska biståndet (ca 6 miljarder dollar) är i form av olja och infrastruktur. Och med de höga oljepriserna på världsmarknaden är hjälpen mer än välkommen. Det är också långsiktigt. Nicaragua kan exempelvis med hjälp av Venezuela ta sig ut ur den svåra energikrisen och bryta Exxons oljemonopol i landet.
Detta är historiskt. Det är första gången i regionen som ett latinamerikanskt land kan bistå sina grannar i en sådan omfattning som realistiskt gör det möjligt att "bryta" beroendet till USA, som alltid sett kontinenten som dess bakgård.
måndag, augusti 27, 2007
Bistånd, solidaritet eller underordning?
Biståndsministern Gunilla Carlsson gör rätt i att öppet ifrågasätta funktionen och syftet med den nuvarande biståndspolitiken. Hittills har det mesta handlat om att nå upp till 1%-målet, men ledande politiker undviker att offentligt diskutera syftet och innehållet med det svenska biståndet. Det krävs en diskussion kring biståndets uppenbara politiska syften, detta eftersom det är inte solidaritet eller välgörenhet (om det ändå var det) det används till, utan för att skapa beroende och underordning.
En vanlig uppfattning är att Sverige, till skillnad från andra rika länder, skickar pengar till fattiga länder utan att framhäva egna intressen. Att Sverige inte utnyttjar biståndet för att tvinga fram fattiga länders underordning. Och visst har Sverige gjort en skillnad, hjälpt med att utveckla jordbruket, infrastrukturen och utbildningsväsendet. Men i stora drag har inte Sverige, med betoning på de senaste 20 åren, varit undantaget i västvärldens strävan att underordna fattiga länder. Biståndet har varit ett viktigt redskap för att tvinga dessa länder att privatisera, öppna sina marknader för västerländska produkter och avreglera kapitalmarknaden till förmån för transnationella företag och kapital.
Och när nyliberalismen gjort sitt och lett till katastrofala följder med uppenbara risker för sociala och politiska omvälvningar, har västvärlden sadlat om till demokratibistånd och det s k "Good Governance". Man har tagit till hjälp NGO och frivilliga organisationer i det civila samhället som genom bistånd dämpat det sociala missnöjet. Ledare för folkrörelser som tidigare drivit kampen mot nyliberalismen har fått jobb på NGO och blivit beroende av västerlänska pengar. Författaren Tariq Ali beskriver i en intervju i Internationalen om hur "revolutionära" ledare i mellanöstern idag talar om mänskliga rättigheter och hoppas på hjälp från USA "De har ingen tilltro till sitt eget folk. Vänstern låter sig sugas in i NGO-svängen i stället. Då tar islamisterna över. Människorna ser inget alternativ när de söker värja sig mot nyliberala omställningar och utländsk ockupation. Vänstern i hela den muslimska världen har dränkt sig i NGO-er och är helt avskurna från verkligheten".
Med detta som utgångspunkt är den moderata biståndsministern kanske mer ärlig än tidigare sosseministrar. Sveriges bistånd är idag inget alternativ gentemot ex USA eller Storbritannien (möjligen var det så på 1970-talet) . Snarare tvärtom. Att Irak och Afghanistan är kvar som biståndsmottagare (de enda i Asien) ska ses som ett stöd till USA:s ockupation. Krav på demokrati och respekt av de mänskliga rättigheter i dessa två länder ska därför avkrävas hos USA och möjligen Storbritannien.
En vanlig uppfattning är att Sverige, till skillnad från andra rika länder, skickar pengar till fattiga länder utan att framhäva egna intressen. Att Sverige inte utnyttjar biståndet för att tvinga fram fattiga länders underordning. Och visst har Sverige gjort en skillnad, hjälpt med att utveckla jordbruket, infrastrukturen och utbildningsväsendet. Men i stora drag har inte Sverige, med betoning på de senaste 20 åren, varit undantaget i västvärldens strävan att underordna fattiga länder. Biståndet har varit ett viktigt redskap för att tvinga dessa länder att privatisera, öppna sina marknader för västerländska produkter och avreglera kapitalmarknaden till förmån för transnationella företag och kapital.
Och när nyliberalismen gjort sitt och lett till katastrofala följder med uppenbara risker för sociala och politiska omvälvningar, har västvärlden sadlat om till demokratibistånd och det s k "Good Governance". Man har tagit till hjälp NGO och frivilliga organisationer i det civila samhället som genom bistånd dämpat det sociala missnöjet. Ledare för folkrörelser som tidigare drivit kampen mot nyliberalismen har fått jobb på NGO och blivit beroende av västerlänska pengar. Författaren Tariq Ali beskriver i en intervju i Internationalen om hur "revolutionära" ledare i mellanöstern idag talar om mänskliga rättigheter och hoppas på hjälp från USA "De har ingen tilltro till sitt eget folk. Vänstern låter sig sugas in i NGO-svängen i stället. Då tar islamisterna över. Människorna ser inget alternativ när de söker värja sig mot nyliberala omställningar och utländsk ockupation. Vänstern i hela den muslimska världen har dränkt sig i NGO-er och är helt avskurna från verkligheten".
Med detta som utgångspunkt är den moderata biståndsministern kanske mer ärlig än tidigare sosseministrar. Sveriges bistånd är idag inget alternativ gentemot ex USA eller Storbritannien (möjligen var det så på 1970-talet) . Snarare tvärtom. Att Irak och Afghanistan är kvar som biståndsmottagare (de enda i Asien) ska ses som ett stöd till USA:s ockupation. Krav på demokrati och respekt av de mänskliga rättigheter i dessa två länder ska därför avkrävas hos USA och möjligen Storbritannien.
tisdag, augusti 21, 2007
Tonfiskburkar blir politik
Katastrofhjälpen till Peru efter det kraftiga skalvet är nu centrum för den politiska dispyten i landet. Det är tonfiskburkar med bild på Chavéz och oppositionsledarens Humala Ollanta som dykt upp från ingentans. Perus President Alan Garcia anklagar Ollanta för att med fult spel utnyttja människors lidande. Den venezolanske regeringen nekar att de skulle ha skickat burkarna och menar att all hjälp gått via den peruanske staten. Ollanta förnekar också nån inblandning. Det är nu en gåta hur och varifrån tonfiskburkarna dykt upp i katastrofstaden Pisco. Liksom med "väskskandalen" i Argentina har detta fått för resultat att relationerna med Chavéz blivit mer ansträngda och att de som vill försämra kontakten med Venezuela fått vatten på sin kvarn. Skumt, mycket skumt.
söndag, augusti 19, 2007
Nathan Shachars lögner kring väskskandalen
Det är inte första gången som DN:s korrespondent Nathan Shachar ljuger om latinamerikaner på vänsterkanten som motsätter nyliberalismen. En klassiker är när han i DN påstod att Subcomandante Marcos i Chiapas hade skrivit ett stödbrev till ETA. Det var klart lögn men varken Shachar eller DN dementerade. Vi som följer medias bevakning av Latinamerika vet ju att endast gamle trotten Lars Palmgren slår Shachar i den tendentiösa rapporteringen.
Shachars favvofiende i Latinamerika är så klart Chavéz och mot honom sparar han inte på krutet. Halvlögner och tendentiösa utlägg avslutas alltid med skriverier om ett dystert scenario för Venezuela och Latinamerika. Så även i hans senaste krönika.
Det börjar med hans obligatoriska svartmålning och de kolleriska påståenden (högsta domstolen är ett regeringsorgan, Chavez klippte vingarna på valmyndigheten och gjorde åklagarna till bugande pager mm), det fortsätter med en dunkel analys om den aktuella debatten (statschefen får sitta på obestämd tid, så länge oljepriserna står sig sitter Chavéz säker och att grannländerna vinner på Chavez äventyr och klavertramp).
Därefter kommer krönikans egentliga existensberättigande, nämligen att "tullen i Buenos Aires prejade en koffert med nära en miljon dollar från Chávez till hans främsta allierade på orten, den antisemitiske extremisten Luis DElía".
DET är EN NYHET, ett riktigt scoop. Innehåller allt, en socialistisk och auktoritär statschef, korruption, antisemitism, illegal politisk finansiering. Om det ändå vore sanning...vill säga.
ALLA seriösa bedömare är försiktiga med att överhuvudtaget dra några långtgående slutsatser om väskskandalen. Kortfattad: En venezolansk-amerikansk affärsman Antonini Wilson åkte fast på Buenos Aires flygplats med 800 000 dollar. Han reste i ett privatflyg inhyrt av argentinska energibolaget Enarsa tillsammans med höjdare från statliga oljebolagen Enarsa (Argentina) och PDVSA (Venezuela). Både den argentinska och venezolanska regeringen har vidtagit åtgärder, utredningar på högsta nivå, Kirchner har avskedat Claudio Uberti ansvarig för handelsförbindelserna med Venezuela och en av de som var med på flyget, och Chavéz har sparkat Diego Uzcátegui, viceordförande i PDVSA, som också var med på flyget. Affärsmannen Wilson är nu försvunnen, mycket talar för att han befinner sig i USA där han är bosatt sen länge tillbaka.
Som väntat har oppositionen i bägge länder utnyttjat detta. I Argentina används skandalen för att kritisera Kirchner för alliansen med Chavéz. I Venezuela för att spä på idén om korruptionen inom PDVSA. Helst hoppas de (även USA) på att detta ska försvaga alliansen mellan Kirchner och Chavez.
Det mesta är dock spekulationer. Det är endast högerextrema i Argentina som påstår med säkerhet, liksom Shachar, att pengarna skulle till ex Luis D´Elía. Och att pengarna skulle komma från Chavéz. Alla andra är mycket mer försiktiga, som den största dagstidningen i Argentina El Clarín (konservativ) och även en av högerns presidentkandidat Roberto Lavagna som i en intervju i den chilenska högertidningen El Mercurio hävdar att pengarna "förmodligen" skulle gå till politisk finansiering i Argentina. Inte mer, inga namn. D´Elía säger själv att hans organisation inte tar emot extern finansiering och att detta är en operation av säkerhetstjänsten.
Sant är att Nathan Shachar använder sig av spekulationer och halvsanningar för att fortsätta sitt korståg mot Chavéz. Dock är det oklart vilka källor han använder för att i DN basunera ut massa halvtaskiga påståenden. Men skulle det visa sig vara fel kommer vi med stor sannolikhet aldrig få en dementi från varken DN eller Shackar.
Shachars favvofiende i Latinamerika är så klart Chavéz och mot honom sparar han inte på krutet. Halvlögner och tendentiösa utlägg avslutas alltid med skriverier om ett dystert scenario för Venezuela och Latinamerika. Så även i hans senaste krönika.
Det börjar med hans obligatoriska svartmålning och de kolleriska påståenden (högsta domstolen är ett regeringsorgan, Chavez klippte vingarna på valmyndigheten och gjorde åklagarna till bugande pager mm), det fortsätter med en dunkel analys om den aktuella debatten (statschefen får sitta på obestämd tid, så länge oljepriserna står sig sitter Chavéz säker och att grannländerna vinner på Chavez äventyr och klavertramp).
Därefter kommer krönikans egentliga existensberättigande, nämligen att "tullen i Buenos Aires prejade en koffert med nära en miljon dollar från Chávez till hans främsta allierade på orten, den antisemitiske extremisten Luis DElía".
DET är EN NYHET, ett riktigt scoop. Innehåller allt, en socialistisk och auktoritär statschef, korruption, antisemitism, illegal politisk finansiering. Om det ändå vore sanning...vill säga.
ALLA seriösa bedömare är försiktiga med att överhuvudtaget dra några långtgående slutsatser om väskskandalen. Kortfattad: En venezolansk-amerikansk affärsman Antonini Wilson åkte fast på Buenos Aires flygplats med 800 000 dollar. Han reste i ett privatflyg inhyrt av argentinska energibolaget Enarsa tillsammans med höjdare från statliga oljebolagen Enarsa (Argentina) och PDVSA (Venezuela). Både den argentinska och venezolanska regeringen har vidtagit åtgärder, utredningar på högsta nivå, Kirchner har avskedat Claudio Uberti ansvarig för handelsförbindelserna med Venezuela och en av de som var med på flyget, och Chavéz har sparkat Diego Uzcátegui, viceordförande i PDVSA, som också var med på flyget. Affärsmannen Wilson är nu försvunnen, mycket talar för att han befinner sig i USA där han är bosatt sen länge tillbaka.
Som väntat har oppositionen i bägge länder utnyttjat detta. I Argentina används skandalen för att kritisera Kirchner för alliansen med Chavéz. I Venezuela för att spä på idén om korruptionen inom PDVSA. Helst hoppas de (även USA) på att detta ska försvaga alliansen mellan Kirchner och Chavez.
Det mesta är dock spekulationer. Det är endast högerextrema i Argentina som påstår med säkerhet, liksom Shachar, att pengarna skulle till ex Luis D´Elía. Och att pengarna skulle komma från Chavéz. Alla andra är mycket mer försiktiga, som den största dagstidningen i Argentina El Clarín (konservativ) och även en av högerns presidentkandidat Roberto Lavagna som i en intervju i den chilenska högertidningen El Mercurio hävdar att pengarna "förmodligen" skulle gå till politisk finansiering i Argentina. Inte mer, inga namn. D´Elía säger själv att hans organisation inte tar emot extern finansiering och att detta är en operation av säkerhetstjänsten.
Sant är att Nathan Shachar använder sig av spekulationer och halvsanningar för att fortsätta sitt korståg mot Chavéz. Dock är det oklart vilka källor han använder för att i DN basunera ut massa halvtaskiga påståenden. Men skulle det visa sig vara fel kommer vi med stor sannolikhet aldrig få en dementi från varken DN eller Shackar.
torsdag, augusti 16, 2007
Den palestinska vänsterns förlorade möjlighet
Läs en mycket bra analys om den palestinska vänstern, skriven av Ramzy Baroud chefredaktör för Palestine Chronicle.
onsdag, augusti 15, 2007
Rasism drabbar nobelpristagare Menchú
Nobel fredspristagaren Rigoberta Menchú, urinvånare från Guatemala, blev häromdagen utslängd från ett 5-stjärnigt hotell (Coral Beach) i Mexiko när hon skulle bli intervjuad av ett TV-team. Säkerhetsvakterna på hotellet trodde att Menchú med sina traditionella kläder från Guatemala var en gatuförsäljare. Vakterna gick efter de rasistiska föreställningar om ursprungsbefolkningen, de är inte välkomna att umgås med den vita eliten (känns igen från Östermalmsklubbarna i Sthlm!).
Det de inte visste var att Menchú är presidentkandidat i Guatemala (ligger trea i opinionsundersökningarna) och att hon var inbjuden till Mexiko av inte mindre än landets president Calderón.
Det de inte visste var att Menchú är presidentkandidat i Guatemala (ligger trea i opinionsundersökningarna) och att hon var inbjuden till Mexiko av inte mindre än landets president Calderón.
tisdag, augusti 14, 2007
Ordfront hyllar nyliberalen Sachs
Det verkar som Ordfront hittat en ny hjälte bland gamla nyliberaler, nämligen Jeffrey Sachs, nationalekonomen som införde chockterapin i både Polen och Ryssland och hetsade till privatiseringarna i Bolivia och Ecuador. Efter många år som drivande inom IMF för de ökända "strukturanpassningsprogrammen" har Sachs nu blivit "utvecklingsekonom" och ska "rädda världen" med ett nytt biståndsprogram.
Artikeln i Ordfront saknar en kritisk granskning av Sachs tidigare engagemang i IMF och missar helt varför och i vilken kontext Sachs s k biståndsprogram kommer till. Efter ett decenium av misslyckanden och av nyliberal chockterapi i fattiga länder, tvíngades IMF och världsbankens herrar att hitta på nåt annat innan all för många radikaliseras. I Latinamerika är det redan försent, i Afrika har de dock lyckas sälja in snacket om biståndet som ska utrota fattigdomen. Tyvärr, verkar Ordfront också gått in i fällan.
Läs även tidigare inlägg om Sachs
Artikeln i Ordfront saknar en kritisk granskning av Sachs tidigare engagemang i IMF och missar helt varför och i vilken kontext Sachs s k biståndsprogram kommer till. Efter ett decenium av misslyckanden och av nyliberal chockterapi i fattiga länder, tvíngades IMF och världsbankens herrar att hitta på nåt annat innan all för många radikaliseras. I Latinamerika är det redan försent, i Afrika har de dock lyckas sälja in snacket om biståndet som ska utrota fattigdomen. Tyvärr, verkar Ordfront också gått in i fällan.
Läs även tidigare inlägg om Sachs
måndag, augusti 13, 2007
Manu Chao med ny skiva
fredag, augusti 03, 2007
Krigsherrarnas olidliga intressen
Det finns stunder i den internationella politiken då affärerna tränger undan retoriken. När skickligt undangömda intressen slutligen tvingar sig fram på förhandlingsbordet. Denna stund är nu!
Sarkozys Frankrike säljer vapen till Khaddafi i Libyen för 296 miljoner euro (2,7 miljarder kronor) och USA har slutit vapen-pakter med åtta länder i Mellanöstern för totalt 46 miljarder euro (ca 460 miljarder kronor).
Glöm snacket om skurkstater och terrorledare, i denna stund trängs fromma önskningar om frihet och demokrati in i ett hörn för att ge plats åt den råa verkligheten. Krigsherrarnas olidliga intressen regerar.
Sarkozys Frankrike säljer vapen till Khaddafi i Libyen för 296 miljoner euro (2,7 miljarder kronor) och USA har slutit vapen-pakter med åtta länder i Mellanöstern för totalt 46 miljarder euro (ca 460 miljarder kronor).
Glöm snacket om skurkstater och terrorledare, i denna stund trängs fromma önskningar om frihet och demokrati in i ett hörn för att ge plats åt den råa verkligheten. Krigsherrarnas olidliga intressen regerar.
onsdag, augusti 01, 2007
DN:s vassa analys om Irak
Nog för att DN har sina roliga sidor men det här tar priset
Här kommer två roliga utdrag som visar på DN:s vassa analysförmåga
"Och även om det var fel att starta kriget, även om Bushadministrationens handhavande av hela situationen varit en katastrof, finns det ingen som tjänar på att amerikanerna lämnar ett kaos efter sig i Irak".
- Nej, just det. Det är bara irakierna som vinner på att ockupationen upphör. Ge USA 10 år till så kommer hela Irak att försvinna i stället, och då har vi ett problem mindre.
"Och frågan är hur en kraftfull politik ska kunna utformas när USA:s handlingsutrymme inskränks av kongressens allt hårdare krav på en truppreträtt, krav som visar att det nära nog är omöjligt för en demokrati att föra krig utan folkligt stöd".
- ok, jag fattar. Det är kongressens allt hårdare krav och demokratin som ställt till det i Irak. Kraftfull politik är vad som saknas, Yeah right
Här kommer två roliga utdrag som visar på DN:s vassa analysförmåga
"Och även om det var fel att starta kriget, även om Bushadministrationens handhavande av hela situationen varit en katastrof, finns det ingen som tjänar på att amerikanerna lämnar ett kaos efter sig i Irak".
- Nej, just det. Det är bara irakierna som vinner på att ockupationen upphör. Ge USA 10 år till så kommer hela Irak att försvinna i stället, och då har vi ett problem mindre.
"Och frågan är hur en kraftfull politik ska kunna utformas när USA:s handlingsutrymme inskränks av kongressens allt hårdare krav på en truppreträtt, krav som visar att det nära nog är omöjligt för en demokrati att föra krig utan folkligt stöd".
- ok, jag fattar. Det är kongressens allt hårdare krav och demokratin som ställt till det i Irak. Kraftfull politik är vad som saknas, Yeah right
tisdag, juli 31, 2007
USA:s "icke-permanenta" baser i Irak
Medan irakierna dör av våld, svält och sjukdomar, enligt en rapport är var tredje irakier i behov av nödhjälp, diskuterar USamerikanska makthavare om man ska ha permanenta baser i det ockuperade Irak. I den återkommande "låtsas"-dispyten kring det ockuperade Irak mellan Bush och kongressledamöterna, har kongressen nämligen fått igenom ett beslut som ska hindra Pentagon att bygga "permanenta" baser på irakisk mark.
Ingen tycks dock veta vad som menas med "permanenta" baser och ännu mindre med vad Pentagon gjort med de ca 2 miljarder dollar som budgeterats för militära byggnader i Irak och Afghanistan.
Men faktum är att det finns idag 14 USA-baser i Irak. Enligt ockupationsmakten USA är ingen av de permanenta. Den största s k "icke-permanenta" basen är Balad Air Base, en av fyra "superbases" som ligger strax utanför Bagdad, med över 25 000 soldater och med ca 28 000 flygningar per månad, näst högst i antal i världen efter Londons flygplats Heathrow.
I kolonialismens tid är det inte konstigt att se hur tydligt och brutalt en så "nyanserad" debatt i ockupationsmaktens centrum hänger ihop med irakiernas lidande.
Ingen tycks dock veta vad som menas med "permanenta" baser och ännu mindre med vad Pentagon gjort med de ca 2 miljarder dollar som budgeterats för militära byggnader i Irak och Afghanistan.
Men faktum är att det finns idag 14 USA-baser i Irak. Enligt ockupationsmakten USA är ingen av de permanenta. Den största s k "icke-permanenta" basen är Balad Air Base, en av fyra "superbases" som ligger strax utanför Bagdad, med över 25 000 soldater och med ca 28 000 flygningar per månad, näst högst i antal i världen efter Londons flygplats Heathrow.
I kolonialismens tid är det inte konstigt att se hur tydligt och brutalt en så "nyanserad" debatt i ockupationsmaktens centrum hänger ihop med irakiernas lidande.
måndag, juli 30, 2007
CFK, nästa president i Argentina?
I oktober går Argentina till val. Sannolikheten är stor att nästa president blir Cristina Fernandez Kirchner, även kallad CKF. Hon är en skicklig jurist, populär senator och fru till den sittande presidenten Néstor Kirchner. Jag har i lamerica.wordpress.com skrivit en längre text om det kommande presidentvalet och om CFK.
tisdag, juli 24, 2007
Diktatorspengar i schweiziska banker
I sin strävan att skaka av sig ryktet som bankparadis för smutsiga diktatorspengar har den schweiziska presidenten Micheline Calmy-Rey återlämnat till Kongo 8,3 miljoner schweizerfranc(ca fem miljoner euro) som skulle ha "tillhört" den forne diktatorn Mobuto. Schweiz har annars med sin banksekretess alltid varit ett lätt tillgängligt kassaskåp för korrupta diktatorer och statschefer. Listan är lång; Haitis ex-diktator ”Baby Doc” Duvalier, Filippinernas ex-diktator Ferdinand Marcos, Nigerias Sani Abacha, Traore från Mali, Nursultan Nazarbaev (Kazajstan), Argentinas Carlos Menem, Mexikos Carlos Salinas de Gortari, Panamas Noriega och Fujimoris spionchef Montesinos (Peru).
Alla de har med västvärldens goda minne kunnat plundra fattiga länder och placera enorma rikedomar i säkra schweiziska banker. Och visst har bl a Schweiz fryst konton och sänt tillbaka pengar (ca 1,5 miljarder dollar), bl a 700 miljoner till Nigeria, men det är bara en liten del, resten finns kvar i den rika världens banker.
Om man följer penningflödet kan man se att mycket av pengarna är mutor och skumma "affärstransaktioner" mellan västerländska bolag och diktatorer/statschefer. I Nigerias fall sägs att större delen av de 2,2 miljarder dollar som Abacha hade i Schweiz var mutor från de europeiska oljebolagen TotalkFinal och Shell. Och det sägs också att minst hälften av Afrikas utlandsskuld hamnade direkt på privata bankkonton i västvärlden. Ett annat exempel på de västerländska bolagens inblandning, är korruptionen/mutorna från privatiseringen av statliga bolag i Argentina (järnvägar, vatten, gas, flyg, tele) under nyliberalen Menems tid.
De fattiga länderna har sällan sig själva att skylla på för diktatorspengar i schweiziska banker. I de flesta fallen har västvärlden med en hand i spelet.
Alla de har med västvärldens goda minne kunnat plundra fattiga länder och placera enorma rikedomar i säkra schweiziska banker. Och visst har bl a Schweiz fryst konton och sänt tillbaka pengar (ca 1,5 miljarder dollar), bl a 700 miljoner till Nigeria, men det är bara en liten del, resten finns kvar i den rika världens banker.
Om man följer penningflödet kan man se att mycket av pengarna är mutor och skumma "affärstransaktioner" mellan västerländska bolag och diktatorer/statschefer. I Nigerias fall sägs att större delen av de 2,2 miljarder dollar som Abacha hade i Schweiz var mutor från de europeiska oljebolagen TotalkFinal och Shell. Och det sägs också att minst hälften av Afrikas utlandsskuld hamnade direkt på privata bankkonton i västvärlden. Ett annat exempel på de västerländska bolagens inblandning, är korruptionen/mutorna från privatiseringen av statliga bolag i Argentina (järnvägar, vatten, gas, flyg, tele) under nyliberalen Menems tid.
De fattiga länderna har sällan sig själva att skylla på för diktatorspengar i schweiziska banker. I de flesta fallen har västvärlden med en hand i spelet.
onsdag, juli 18, 2007
Herrarnas ilska över Venezuela
Notisen om bluffen kring den "släckta" TV-kanalen i Venezuela har fått flera (höger)bloggare att se rött. En blev äcklad så att han kunde spy, en annan tycker att jag hyllar en diktator, en tredje menar att allting är lögn. Diktaturkramare och vänsteridiot kommer av bara farten i ilskan. Mer har de inte att komma med. För det är inte TV-kanalen som bekymrar dem, utan vad som irriterar de är hur latinamerikanerna gjort sig av med nyliberalismen och öppnat vägen för alternativ som sätter människan i centrum, för ett mer humant samhälle.
Snacket om vänsterdiktaturer går inte hem. Högern förlorar i stort sett alla val. Det finns tre länder där högern "vunnit" val nu senast, Peru, Colombia och Mexiko. Och det är enligt Amnesty de tre länder där det förekommer flest brott mot de mänskliga rättigheterna i Latinamerika. Det är INTE i Venezuela / Bolivia / Nicaragua / Kuba / Ecuador / Argentina / Uruguay där fackliga ledare och människorättsaktivister mördas (som i liberalernas Colombia för tre dagar sedan) eller där man utsätter människor för tortyr (som i Mexiko just nu) eller där politiska demonstrationer slutar med döda, hundratals skadade och 300-400 i fängelse (som i Mexiko, Peru och Colombia JUST NU!). Så vem står på "mördarnas sida"?
En SAKLIG titt på pressfriheten visar att medan i Venezuela äger oppositionen ett 20-tal dagstidningar (El Universal, La Nación, El Mundo, Tal Cual m fl), ett flertal radiostationer (bl a RCTV:s radio) och ett 10-tal TV-stationer som Globovision, Venevision, Televen med flera, har inte oppositionen i Peru/Mexiko/Colombia några alls (med enda undantaget dagstidningen La Jornada i Mexiko). I Venezuela har de privata (oppositionella) tv-kanalerna ca 70 % av tv-tittarna mot 30 % av de statliga kanalerna. Liksom i Sverige går det utmärkt att starta tv-kanaler, tidningar, radio och andra medier för nå ut till "de breda folklagren". Det man inte får göra är att vigla upp till statskupp eller till politiska mord. Och det är ingen slump. Alla demokratiskt valda latinamerikanska presidenter oroar sig för högerns aggressiva propaganda i media och på gatorna. Latinamerikanerna har gott om exempel på hur högern med hjälp av CIA störtat presidenter, mördat och omvandlat demokratier till diktaturer. Läs CIA senaste avslöjanden!
Det som återstår för dessa herrar är att fortsätta en kampanj av osanningar, här bemöter jag några av dem:
- "RCTV går numera att se via satellit och vissa kabeloperatörer. Lite som att TV4 fick sitt tillstånd indraget och istället kämpade sig till en kanalplats någonstans bortom Axess-TV. Det förändrar kraftigt affärsläget för annonsering och innebär i praktiken en stängning av kanalen som folk kände den" och "Bara en mycket liten samhällsgrupp har tillgång till RCTV via satellit och kabel". Axess-TV når bara några procent av TV-tittarna, enligt RCTV:s ägare Granier räknar man med nå ut till ca 60% av Venezuelas befolkning. En annan uttalad antiChavez TV-station Globovision säger sig nå ca 80 % av befolkningen. Kabel och satellit-TV i Latinamerika är mycket mer utbredd än i Sverige (men det kan inte högerns propagandasnubbar ha koll på). Så antingen ljuger TV-mogulen Granier och Globovision eller så är dessa herrar ute och cyklar. Dock kan man konstatera att affärerna för Granier kommer att gå sämre och vinsterna bli lägre, men vad har det med yttrandefrihet att göra?
- "Som i alla socialistiska samhällen saknas förutsättningarna för varaktig tillväxt". enligt Världsbanken, den ibero-amerikanska banken och FN-organet CEPAL är Argentina och Venezuela de två länder som haft högst tillväxt de senaste 5 åren
- "Chavez genomför stora och populära reformer för pengar man tjänat på oljan". Venezuela har alltid haft olja (inte minst under oljeuppsvinget på 60- och 70-talet), men medan högern fyllde sina fickor med oljepengar och stack till Miami, genomförs idag i Venezuela enorma satsningar på utbildning, sjukvård, bostäder och infrastruktur. Medan befolkningens levnadsstandard sjönk som en sten och fattigdomen drabbade 80 procent av befolkningen under högerns styre samtidigt som oljeinkomsterna ökade, har det aldrig i landets historia investerats så mycket pengar i sociala reformer som NU.
- "Men det kommer en dag då oljepriserna vänder neråt. Då kommer det inte längre gå att köpa väljarnas gunst". Men både British Petroleum (BP) och International Energy Agency pekar på att efterfrågan av olja kommer att fortsätta öka med ca 2,2 % årligen (från Kina, Indien och Brasilien) och ingen seriös analytiker tror att oljepriserna kommer att vända neråt de närmaste 10 åren . Så Chavez sociala investeringar med oljepengarna kommer att fortsätta höja venezolanernas livskvalité ett tag till. Bra för dem!
Snacket om vänsterdiktaturer går inte hem. Högern förlorar i stort sett alla val. Det finns tre länder där högern "vunnit" val nu senast, Peru, Colombia och Mexiko. Och det är enligt Amnesty de tre länder där det förekommer flest brott mot de mänskliga rättigheterna i Latinamerika. Det är INTE i Venezuela / Bolivia / Nicaragua / Kuba / Ecuador / Argentina / Uruguay där fackliga ledare och människorättsaktivister mördas (som i liberalernas Colombia för tre dagar sedan) eller där man utsätter människor för tortyr (som i Mexiko just nu) eller där politiska demonstrationer slutar med döda, hundratals skadade och 300-400 i fängelse (som i Mexiko, Peru och Colombia JUST NU!). Så vem står på "mördarnas sida"?
En SAKLIG titt på pressfriheten visar att medan i Venezuela äger oppositionen ett 20-tal dagstidningar (El Universal, La Nación, El Mundo, Tal Cual m fl), ett flertal radiostationer (bl a RCTV:s radio) och ett 10-tal TV-stationer som Globovision, Venevision, Televen med flera, har inte oppositionen i Peru/Mexiko/Colombia några alls (med enda undantaget dagstidningen La Jornada i Mexiko). I Venezuela har de privata (oppositionella) tv-kanalerna ca 70 % av tv-tittarna mot 30 % av de statliga kanalerna. Liksom i Sverige går det utmärkt att starta tv-kanaler, tidningar, radio och andra medier för nå ut till "de breda folklagren". Det man inte får göra är att vigla upp till statskupp eller till politiska mord. Och det är ingen slump. Alla demokratiskt valda latinamerikanska presidenter oroar sig för högerns aggressiva propaganda i media och på gatorna. Latinamerikanerna har gott om exempel på hur högern med hjälp av CIA störtat presidenter, mördat och omvandlat demokratier till diktaturer. Läs CIA senaste avslöjanden!
Det som återstår för dessa herrar är att fortsätta en kampanj av osanningar, här bemöter jag några av dem:
- "RCTV går numera att se via satellit och vissa kabeloperatörer. Lite som att TV4 fick sitt tillstånd indraget och istället kämpade sig till en kanalplats någonstans bortom Axess-TV. Det förändrar kraftigt affärsläget för annonsering och innebär i praktiken en stängning av kanalen som folk kände den" och "Bara en mycket liten samhällsgrupp har tillgång till RCTV via satellit och kabel". Axess-TV når bara några procent av TV-tittarna, enligt RCTV:s ägare Granier räknar man med nå ut till ca 60% av Venezuelas befolkning. En annan uttalad antiChavez TV-station Globovision säger sig nå ca 80 % av befolkningen. Kabel och satellit-TV i Latinamerika är mycket mer utbredd än i Sverige (men det kan inte högerns propagandasnubbar ha koll på). Så antingen ljuger TV-mogulen Granier och Globovision eller så är dessa herrar ute och cyklar. Dock kan man konstatera att affärerna för Granier kommer att gå sämre och vinsterna bli lägre, men vad har det med yttrandefrihet att göra?
- "Som i alla socialistiska samhällen saknas förutsättningarna för varaktig tillväxt". enligt Världsbanken, den ibero-amerikanska banken och FN-organet CEPAL är Argentina och Venezuela de två länder som haft högst tillväxt de senaste 5 åren
- "Chavez genomför stora och populära reformer för pengar man tjänat på oljan". Venezuela har alltid haft olja (inte minst under oljeuppsvinget på 60- och 70-talet), men medan högern fyllde sina fickor med oljepengar och stack till Miami, genomförs idag i Venezuela enorma satsningar på utbildning, sjukvård, bostäder och infrastruktur. Medan befolkningens levnadsstandard sjönk som en sten och fattigdomen drabbade 80 procent av befolkningen under högerns styre samtidigt som oljeinkomsterna ökade, har det aldrig i landets historia investerats så mycket pengar i sociala reformer som NU.
- "Men det kommer en dag då oljepriserna vänder neråt. Då kommer det inte längre gå att köpa väljarnas gunst". Men både British Petroleum (BP) och International Energy Agency pekar på att efterfrågan av olja kommer att fortsätta öka med ca 2,2 % årligen (från Kina, Indien och Brasilien) och ingen seriös analytiker tror att oljepriserna kommer att vända neråt de närmaste 10 åren . Så Chavez sociala investeringar med oljepengarna kommer att fortsätta höja venezolanernas livskvalité ett tag till. Bra för dem!
måndag, juli 16, 2007
Bluffen om den "stängda" TV-kanalen i Venezuela
Apropå yttrandefriheten har kampanjen mot Venezuela fått sig ett rejällt bakslag. Den s k "släckta" och "stängda" privata TV-kanalen RCTV har efter 50 dagar återupptagit sina sändningar. Mediemogulen Granier kom på att det inte var en bra affär att fortsätta bluffa med att Chavez stängt hans TV-kanal. Kampanjen mot regeringen fick inte Chavez på fall och varken USA eller OEA, det amerikanska samarbetsorganet, vågade sig på en intervention. De protester som uppstod i början och som fick med sig i huvudsak rika studenter från privata universitet dog ut med fotbollsturneringen Copa America.
RCTV:s ägare Granier har helt enkelt inte råd att fortsätta finansiera bluffen och kör nu igång sändningar via kabel-TV och satellit (så som 5:an, 3:an med flera tv-kanaler gör här hemma). Kommunikationsministern har i dagarna sagt att Granier sen länge tillbaka avtalat om sändning via kabel/satellit men inte gått ut med det för att maximera effekten av kampanjen mot Chavez.
Med facit i hand kan man konstatera tre saker
- RCTV stängdes inte som högern hävdade, utan fick inte fortsätta sända via marknätet
- RCTV kunde direkt fortsätta sända via kabel och satellit men valde att bluffa en stängning
- Kampanjen om att yttrandefriheten stryps i Venezuela är en stor bluff
RCTV:s ägare Granier har helt enkelt inte råd att fortsätta finansiera bluffen och kör nu igång sändningar via kabel-TV och satellit (så som 5:an, 3:an med flera tv-kanaler gör här hemma). Kommunikationsministern har i dagarna sagt att Granier sen länge tillbaka avtalat om sändning via kabel/satellit men inte gått ut med det för att maximera effekten av kampanjen mot Chavez.
Med facit i hand kan man konstatera tre saker
- RCTV stängdes inte som högern hävdade, utan fick inte fortsätta sända via marknätet
- RCTV kunde direkt fortsätta sända via kabel och satellit men valde att bluffa en stängning
- Kampanjen om att yttrandefriheten stryps i Venezuela är en stor bluff
tisdag, juli 03, 2007
Krisen i IMF och Ratos avgang
I Spanien spekuleras det for fullt om varfor hogerpolitikern Rodrigo Rato lamnar IMF. Detta nastan samtidigt som Varldsbankens ordforande krigshoken Paul Wolfowitz tvingats ga efter en korruptionsskandal.
IMF och varldsbanken genomgar en djup kris och de fattiga landernas fortroende for dessa institutioner ar nastan lika med noll. IMF :s utlaning har minskat fran 81 miljarder dollar till 11,8 miljarder och det ar Turkiet som star for nastan 75 % av dessa lan. IMF som lever pa rantan fran de fattiga landerna har sett sina vinster minska och det rejalt. Forra aret uppvisade IMF ett underskott. I stallet for att lana fran IMF och utsattas for nyliberal utpressning, valjer ex de latinamerikanska landerna att lana till varandra. Tidigare har Venezuela ( en bra kund) aviserat att det drar sig ur bade IMF och varldsbanken.
Man ska komma ihag att Rato hade som en central uppgift att stoppa Latinamerikas enighetsprojekt (en sydamerikansk bank, slubetalning av IMF-skuld och utlaning till varandra). Han har misslyckats och det med besked. Uppenbart ar detta det riktiga skalet till hans avgang.
IMF och varldsbanken genomgar en djup kris och de fattiga landernas fortroende for dessa institutioner ar nastan lika med noll. IMF :s utlaning har minskat fran 81 miljarder dollar till 11,8 miljarder och det ar Turkiet som star for nastan 75 % av dessa lan. IMF som lever pa rantan fran de fattiga landerna har sett sina vinster minska och det rejalt. Forra aret uppvisade IMF ett underskott. I stallet for att lana fran IMF och utsattas for nyliberal utpressning, valjer ex de latinamerikanska landerna att lana till varandra. Tidigare har Venezuela ( en bra kund) aviserat att det drar sig ur bade IMF och varldsbanken.
Man ska komma ihag att Rato hade som en central uppgift att stoppa Latinamerikas enighetsprojekt (en sydamerikansk bank, slubetalning av IMF-skuld och utlaning till varandra). Han har misslyckats och det med besked. Uppenbart ar detta det riktiga skalet till hans avgang.
söndag, juli 01, 2007
Förtjusande brevväxling med Chiquita
Patrik Svenssons krönika länk till höger i Sydsvenska dagbladet om Chiquitas samröre med den terroriststämplade colombianska högermilisen AUC har inte varit till bananföretagets förtjustning. Han fick ett brev från bananföretagets pr-byrå Hill & Knowlton. Svenssson undrar nu högt om inte något är ruttet
Det enda konstiga med denna brevväxling var egentligen att syftet var så oklart. Chiquita hävdar att de var tvungna. Inget mer. Trots att de samtidigt gått med på att böta 25 miljoner dollar till amerikanska myndigheter för att ha finansierat en i USA terroriststämplad organisation. De var helt enkelt bara tvungna.
De vill inte korrigera några felaktigheter. De kräver ingen rättelse. De önskar heller inte utrymme i tidningen för ett genmäle. De skriver enbart till mig personligen för att göra mig uppmärksam på att de läst artikeln, ”inte med förtjusning”.
Det enda konstiga med denna brevväxling var egentligen att syftet var så oklart. Chiquita hävdar att de var tvungna. Inget mer. Trots att de samtidigt gått med på att böta 25 miljoner dollar till amerikanska myndigheter för att ha finansierat en i USA terroriststämplad organisation. De var helt enkelt bara tvungna.
De vill inte korrigera några felaktigheter. De kräver ingen rättelse. De önskar heller inte utrymme i tidningen för ett genmäle. De skriver enbart till mig personligen för att göra mig uppmärksam på att de läst artikeln, ”inte med förtjusning”.
tisdag, juni 26, 2007
Ny sajt LAMERICA
Tillsammans med andra skribenter har jag startat en ny sajt lamerica som ska leverera analyser och kommentarer om Latinamerika.
Jag skrev idag om de lokala valen i Argentina
Jag skrev idag om de lokala valen i Argentina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)