I Bolivia 2: Framtiden har precis börjat i Bolivia

Folkfesten varade i tre dagar när Bolivia firade Evos Morales presidentinstallation. Hundratusentals stolta, enkla, glada människor klädda i sina folkdräkter, ponchos och polleras, dansade, spelade musik, sjöng och jublade över Evos, vänsterpartiet MAS och ursprungsbefolkningens stora seger i valet den 18 december.
Evos maktövertagande överträffade alla förväntningar. Utan att överdriva spelades och dansades i tre dagar boliviansk och andinsk folkmusik på vartenda torg i La Paz.

Den andinska ceremonin i Tiwanako på lördag gav en vink om engagemanget och den stora uppslutningen. Till denna rituella plats, som ligger 4 600 meter över havet och som uppstod från 1 500 år före Kristus, kom tusentals människor i bussar och längs hela vägen samlades folk med banderoller och musik för att välkomna den nyvalde presidenten. Festen fortsatte på söndag, först med det formella maktövertagandet i kongressen och ett lysande tal av Evo som direktsändes på TV, sedan en rejäl folkfest på torget San Francisco. Folkhavet var mäktigt, 7-8 timmar musik, tal, fyrverkeri och dans. När den chilenska gruppen Inti illimani sjöng "El pueblo unido" rann tårarna av stolthet, tusentals flaggor vajade, 80 000 kanske 100 000 människor sjöng med och knutna nävar lyftes upp mot himlen. Till La Paz hade många hundratusentals människor kommit från fattiga Chapare, Cochabamba och Potosí, nu stod de där och gjorde historia, de som tidigare var osynliga för makteliten, de som för 50 år sedan inte fick enligt lagen vistas på torgen San Francisco och Murillo och inte fick gå på trottoarer. De kom med sina barn och matsäck, klädda i folkdräkter och bärande ursprungsbefolkningens flagga Wiphala. Firandet avslutades på måndag med offentliggörandet av de nya ministrarna, kända människorättsaktivister, cocaodlare och representanter för ursprungsbefolkningen tar nu plats i den regeringen som avslutar en epok av förnedring och diskriminering och påbörjar demokratiseringen av det bolivianska samhället.

Även från andra delar av världen slöt folk upp, från grannländerna Argentina, Chile, Brasilien, Ecuador och Peru, representanter för ursprungsbefolkningen i Filippinerna och USA, gamla kämpar som sandinistledaren Tomás Borge och FMLN: s ledare Shafick Handal (El Salvador), 13 statschefer, bland de Chavez och Kirchner (och för första gången på 50 år en president från Chile), kända kulturpersonligheter som författaren Eduardo Galeano, som sa i sitt tal att Bolivia besegrat rädslan.

Evo var i sitt första presidenttal direkt och visionär, han sa att detta är ett historiskt moment, för Bolivia och Latinamerika, maktövertagandet inleder en ny epok i Bolivias historia, det sätter punkt för kolonialismen och högerns korrumperade styre av landet, nu är det slut på utsugningen, nyliberalismen och flera hundra år av diskriminering och förtryck av ursprungsbefolkningen. Bolivias naturtillgångar, den eftertraktade gasen, oljan, silver och virke ska användas för att ta det bolivianska folket ut ur fattigdomen. Om tre år kommer analfabetismen att vara utrotad, ett omfattande hälsovårdssystem ska upprättas med hjälp av Venezuela och Kuba, ursprungsbefolkningens rättigheter ska hörsammas och prioriteras. För första gången i landets historia kommer Bolivia att ledas av en aymara som president och en quechua som senatens talman. Bara det är en historisk händelse. Framtiden har precis börjat i Bolivia.

"Paradise Now" gör historia

Den suveräna palestinska filmen "Paradise Now" vann det mycket ansedda priset Golden Globe award för bästa utländska film, och gör därmed historia genom att bli den första palestinska filmen som vinner ett sådant stort internationellt erkännande. Med priset öppnas också dörrarna för nomineringar till, ja kommersiella och styrda men dock, Grammy och Oscar.

Filmen, regisserad av Hani Abu-Assad and Bero Beyer, visar förtjänstfullt en bild av palestiniernas försök att, i desperata och uppgivna handlingar, ta sig ut ur den israeliska ockupationen. “Paradise now” är en rak berättelse om två unga palestinska män som blir självmordsbombare. Utan politisk retorik visar filmen en bakgrund och ett palestinskt perspektiv på konflikten. Läs en bra recension

Det bör också sägas att de stora israeliska biokedjorna som väntat vägrar visa filmen "Paradise now", trots att den fått en Golden Globe.

I Bolivia 1

Har precis anlant till La Paz, Bolivia, for att vara med pa Evo Morales presidentinstallation den 22 januari. Bolivia ar just nu fullt av framtidshopp, idag nar de nyvalda parlamentarikerna fick sina ackrediteringar samlades mycket folk utanfor parlamentsbyggnaden for att hylla vansters ledamoter, en av dem som fick manga applader och rop var Antonio Peredo, bror till Inti och Coco Peredo som deltog i Che Guevaras guerilla pa 60-talet.
Presidentinstallationen kommer att forvandlas fran en tidigare byrakratisk tillstallning till en folkfest. Det kommer att anordnas en gigantisk fest pa gatan med artister fran hela Latinamerika.

USA vill dra in FN i kommande attack mot Iran

Rubrikerna i media aviserar om att en ny FN-kris är på ingång, återigen är det USA som hotar med attack mot ett land i mellanöstern. USA använder sig igen av samma motiv och hot om repressalier som mot Irak och diktatorn Saddam Hussein för 3-4 år sedan och som utmynnade i krig och ockupation som fortfarande inte tar slut, med enorma förluster i liv, resurser och infrastruktur för Irak.

Upptrappningen och internationaliseringen av konflikten följer liknande mönster som mot Irak. Vi borde dock vara mer på vår vakt denna gång. Tyvärr verkar det s k internationella samfundet spela efter USA: s melodi.

Wayne Madsen journalist och forskare från USA skriver i en rappport att underrättelsetjänsten och militära källor i USA och Europa uppger att USA förbereder ett anfall mot militära och nukleära installationer i Iran. Det allra viktigaste bombmålet kommer att vara Bushehr kärnreaktor. Andra bombmål är en rad militära mål och flygbaser.

Wayne Madsen anger att Fort Rucker i Alabama har order från Pentagon att stå förberedd att ta emot 50-60 000 rekryter som kommer att placeras ut för strider i Iran.

Turkiet som NATO-land spelar en nyckelroll, men har trots upprepade påstötningar från CIA, FBI och Condoleezza Rice lovat Putin att turkiska baser ej får användas av USA vid en attack mot Iran. Polen, också ett NATO-land, redan lämnat försäkringar till försvarsminister Donald Rumsfeld att Polen stöder ett anfall.

Europeiska underrättelsekällor uppger att Rysslands beslut att stänga av gasledningerna till Ukraina var en tydlig varning till länderna som kan tänka sig alliera sig med USA i konflikten och stödja en attack mot Iran.

USA:s kommande manöver är att dra in FN i konflikten, säkerhetsrådet har redan nämnts av ett flertal länder, bl a Sverige, och krav på Irans underordning krävs av både EU och Japan.

Är det återigen dags för nya mobiliseringar mot USA:s krigspolitik?

USA:s krig i Irak kostar 2 000 miljarder dollar

Kriget i Irak kommer att kosta USA över 2 000 miljarder dollar, långt över det som hävdas från Bush-administrationen. Det är nobelpristagaren i ekonomi Joseph E Stiglitz och Harvard-ekonomen Linda Bilmes som gjort en sammanställning på de totala kostnaderna som kriget för med sig. Bl a har man tagit med kostnader för en militärstyrka i Irak på 136 000 soldater, ca 16 000 sårade soldater, 20 % av den totala ökningen av oljepriserna, ett budgetunderskott, kostnader för psykosocial rehabilitering för 30 % av de återvändande soldaterna.

Den brittiska tidningen The Independent har beräknat kostnaderna till 204 miljarder dollar och Lawrence Lindsey, fd rådgivare hos Vita Huset, till 100-200 miljarder dollar.

Det finns de som annars tycker att kriget varit en bra investering. Den tidigare chefen för budgeten i Bush-administrationen, Mitch Daniels, menade att Irak-kriget skulle bli ”an affordable endeavor” (ung. Ett bemödande som man har råd med). Vår egen Statsminister Göran Persson har tidigare sagt att ett effektivt krig var bra för ekonomin.

Jag har tidigare skrivit om krigets ekonomiska och mänskliga kostnader här

hur står det till i FN:s Haiti, egentligen?

För två år sedan tvingades landets folkvalde president Jean-Bertrand Aristide lämna Haiti i ett USA-militärplan. En interimsregering tillsattes och FN gick in med en fredsbevarande FN-styrka. Väl i exil i Sydafrika anklagade president Jean-Bertrand Aristide både USA och Frankrike för att ha genomfört en militärkupp. Få reagerade.

Att avsätta regeringar under oklara omständigheter verkar ha blivit en återkommande exercis i världen idag, tyvärr har även FN och FN-styrkor sanktionerat detta i fallet Haiti. Få vågar ifrågasätta.

Vad har då hänt i Haiti under FN: s beskydd? Interimsregeringen som skulle ”införa” demokrati har nu lyckats skjuta upp valen för femte gången, Läkare utan gränser rapporterar om att människorna i Haiti lever i ständig skräck, fattiga har hamnat i kläm mellan kriminalitet, väpnad revolt och FN-soldaternas brutalitet och våld. Läs mer här
Tillråga på allt har chefen för den fredsbevarande FN-styrkan i landet, Minustah, påträffats död. Och den som tar över FN-styrkan är inte mindre än en chilensk general vid namn Eduardo Aldunate Hermann, som av människorättsorganisationerna i Chile pekas ut som skyldig till mordet under Pinochet på en spansk diplomat, Carmelo Soria. Generalen ska ha varit inblandad i andra brott under diktaturen. Så var det med det FN-mandatet.

Med EU-pengar på gång nytt Guantanamo i Afghanistan

Enligt Financial Times bygger USA ett nytt Guantanamo i Afghanistan för EU-pengar

Det gamla sovjetbyggda Pol-e-Charki i närheten av Kabul i Afghanistan var ett fängelse där många fundamentalistiska islamister satt inspärrade när Sovjet ockuperade Afghanistan under 80-talet. Nu vill den nya ockupanten USA använda samma byggnad till ett fångläger för misstänkta terrorister. Det kommer att bli ett nytt Guantanamo för fängslade utan rättegångar, utan rättigheter enligt normala rättsstatsprinciper eller enligt Genèvekonventionerna. Europeiska unionen har redan bidragit med pengar till detta bygge enligt ett ”reformprogram” för att bygga upp polis- och kriminalvård i Afghanistan. USA vill flytta 110 afghanska Guantanamofångar till detta nya fångläger som ”US Army Corps of Engineers” nu håller på att ”renovera”. Dessutom ska enligt planerna 300 av de fångar som idag sitter inspärrade i olika USA-styrda fängelser i Afghanistan flyttas till detta EU-finansierade läger.

Hot mot pressfriheten

Apropå att Bush-administrationen "tvingat" både Washington Post och New York Times att inte publicera obekväm information om bl a hemlig (och olaglig) avlyssning av USA-medborgare, har vi även i Sverige att oroa oss över hur rapporteringen av internationella konflikter styrs bakom kulisserna av starka lobbyn. I Ordfront skriver medievetaren Johannes Wahlström en lysande artikel om hur Israellobbyn arbetar för att påverka svenska medier och journalister. Wahlström berättar om hur svenska journalister tvingas skönmåla eller blunda för Israels förbrytelser av rädsla för att bli anklagade för antisemiter. Svensk-Israel Informations Henrik Bachner och Patrik Öhberg svarar: all kritik mot Israel är ANTISEMITISM.

Subcomandante Marcos nya kampanj "La otra"

Året börjar i Chiapas, Mexiko, med Zapatisternas nya politiska kampanj "La otra campaña" som ett svar på de mexikanska partiernas påkostade presidentvalskampanjer. Inför presidentvalet kommer Subcomandante Marcos (som kör motorcykel under kampanjen, se bilden) och andra zapatistledare att under sex månader resa runt i Mexiko för att diskutera fram zapatisternas politiska plattform. Zapatisterna har i den s k Sjätte deklarationen sagt sig vilja bygga upp en ny politisk allians med andra progressiva rörelser i Mexiko som motsätter nyliberalismen och som eftersträvar att hitta nya former för politiskt deltagande. "Den andra kampanjen" kommer att avslutas med en internationell träff.

Över 800 mexikanska organisationer har hittills anslutit sig till zapatisternas kampanj.

Ondast under år 2005

Här kommer årets viktigaste lista. Global Exchange, en NGO med säte i San Francisco, har listat upp de 14 transnationella företagen som under 2005 begått flest brott mot mänskliga rättigheter och orsakat mest miljöförstöring i världen. ”Most Wanted Corporate” Human Rights Violators of 2005 (i bokstavsordning).

1. CATERPILLAR har stora kontrakt med Israel som systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Caterpillar förser Israel med bulldozer som används av ockupationsmakten för att riva ner hus i Palestina.
2. CHEVRON (Texaco) petrokemiskt bolag som under mer än 25 år släppt ut genom sin oljeutvinning toxiska ämnen i den ecuadorianska Amazonas. Giftigt vatten och över 600 förorenade oljeborrningar har orsakat cancerfall, dödliga hudsjukdomar och missfall bland lokalbefolkningen. Den lokala ursprungsbefolkningen har fått sin jord icke-odlingsbar, stora ytor av regnskogen har raserats.
3. COCA-COLA åtta fackliga ledare i Colombia har mördats för att ha protesterat mot de dåliga arbetsförhållandena på Coca-Cola. Flera hundratals Coca-colaarbetare som gått med i colombianska fackföreningen SINALTRAINAL har kidnappats, torterats och fängslats av paramilitära grupper. I Turkiet i år misshandlades 14 lastbilsförare och anhöriga av specialinhyrda poliser för att de protesterat mot att över 1 000 arbetskamrater avskedats av Coca-Cola.
4. DOW CHEMICAL en av världens största tillverkare av kemiska vapen. Bolaget är känt sen tidigare för användandet av Agent Orange i Vietnam under USA: s krig mot den vietnamesiska befolkningen. Napalm är Dow Chemicals uppfinning, ett brutalt kemiskt vapen som brände ihjäl tusentals oskyldiga i Vietnam och i anda krig. 1988 levererade Dow giftiga medel till Saddam Hussein.
5. DYNCORP/CSC ett av de största säkerhetsbolag i världen. Bl a tillhandahåller USA med legosoldater i ockupationerna av Irak och Afghanistan, vaktar oljebolagens tillgångar i Afrika och utför giftbesprutningar av kokaodlingar i Colombia.
6. FORD MOTOR COMPANY Ett av de största bolagen i världen inom bilindustrin med starka intressen i konfliktområden med oljetillgångar så som Nigeria, Ecuador, Sudan och Saudiarabien. Ford har medverkat till att hundratusentals människor tvingats flytta från sina oljerika bosättningar. Enorma ytor av regnskogen har raserats pga oljeutvinningen.
7. KBR (KELLOGG, BROWN, and ROOT): A SUBSIDIARY OF HALLIBURTON CORPORATION Bolag indraget i USA: s ockupation av Irak. KBR har via Halliburton ett av de största kontrakten med USA: s ockupationsarmé i Irak.
8. LOCKHEED MARTIN världens största uthyrare av legosoldater. Fick år 2003, året då USA invaderade Irak, ett kontrakt med Pentagon på över 21, 9 miljarder dollar. Förser USA: s ockupationsarmé med satelliter, flygplan, missiler och annan krigsutrustning.
9. MONSANTO världens största tillverkare av genmanipulerade utsäde, har över 70 % av marknaden av grödor som soja, vete och havre. Utnyttjar barnarbetare.
10. NESTLÉ utnyttjar barnarbetare och barnslavar i kakaoplantager, ökänt för att undertrycka arbetarnas rättigheter och för att inte respektera gällande miljölag.
11. PHILIP MORRIS leder en aggressiv marknadsföring av tobak i tredje världen och bland barn och unga människor i världen.
12. PFIZER ett av världens största läkemedelsföretag som gör stora vinster på patent på AIDS-mediciner. Motarbetar alla möjligheter att ta fram HIV/AIDS-mediciner till rimliga priser för fattiga.
13. SUEZ-LYONNAISE DES EAUX (SLDE) Gör enorma profiter på privatiseringen av dricksvatten, som leder till att miljonstals fattiga människor i världen inte får tillgång till rent vatten.
14. WAL-MART motarbetar facklig organisering, använder sig av s k anti ”union busting teams” (fackföreningskrossare) mot anställda som försöker gå med i en fackförening, utsätter sina anställda för diskriminering och använder sig av social dumping.

Uppdrag: återuppbyggande av utbildningssystemet i Irak

Det irakiska utbildningsministeriet annoserade i veckan om en ny lag som ska förbjuda pojkar och flickor att sitta i samma klassrum. Separata skolklasser ska nu skilja pojkar och flickor ifrån varandra inom skolväsendet, detta på alla nivåer grund-, gymnasie- och högskolan. Tidigare har det ockuperade Irak förbjudit män att undervisa flickor ute i provinserna.

Vidare kan man läsa i en rapport från FN:s International Leadership Institute att 84 % av Iraks högskolor har under de senaste två åren drabbats av plundring, bränder eller blivit helt förstörda.

Allt detta görs ju enligt projektet ”för revitalisering av irakiska skolor och stabilisering av utbildningen” och så klart för ett saftigt kontrakt som ockupationsmakten via USA:s myndighet för internationell utveckling (USAID) antecknade med USA-bolaget International Associates Inc, CAII. Kontraktet är värt 62 miljoner USA-dollar för att återuppbygga Iraks utbildningssystem.

r EVO lution i Bolivia

Evo Morales seger i det bolivianska valet är ett historiskt genombrott för vänstern i Bolivia men också för hela Latinamerika. I ännu ett land i Latinamerika vinner de politiska krafterna som motsätter sig nyliberalismen och som förordar en annan utveckling, mer jämlik och solidarisk. Den politiska och ekonomiska alliansen som nu växer fram mellan Argentina, Uruguay, Venezuela, Kuba, Bolivia och med stor sannolikhet Mexiko (när vänstern där vinner valet) och kanske Nicaragua kommer att förändra styrkeförhållanden inte bara i Latinamerika utan också i världen. USA står rätt ensamt i den amerikanska hemisfären. Kanske är det första gången som kontinenten nu har en möjlighet att utan utomstående (läs kolonialister, imperialister och nykolonialister) välja sin egen väg ut ur fattigdom och förtryck.

Det finns stora förväntningar på Evo och vänsterpartiet MAS. De aviserade förändringarna av tillståndet i landet kommer att leda till stora motsättningar mellan fattiga och rika, mellan de som ingenting har och de som lever i överflöd. De stora utmaningar under de närmaste åren är med stor sannolikhet följande

• Bekämpa fattigdomen och de enorma klyftorna mellan rika och fattiga. Extremfattigdomen uppgår till 37 %. 45 % av de som lever i extrem fattigdom är barn. Enligt FN-organet för Latinamerika CEPAL är klyftan mellan fattiga och rika 26 gånger. Den fattigaste femtedelen (1/5) av befolkningen får 2,2 % av inkomsterna och den rikaste femtedelen ca 28 %.
• Försvaret av Bolivias naturtillgångar och naturgasen. Transnationella oljebolag som spanska Repsol, brittiska British Gas, franska Total och brasilianska Petrobras kontrollerar ca 70 % av den bolivianska naturgasen. Under tidigare regeringar, som under Sánchez de Lozadas tid, åtnjöt oljebolagen av stora privilegier, betalade en symbolisk skatt och lyfte ut ur landet historiska vinster. De senaste årens protester och politiska mobiliseringar tvingade politikerna att strama åt oljebolagens bekväma status. I maj infördes en ny lag som tvingar oljebolagen att betala 50 % i vinstskatt.
• Genomförande av en jordreform. Enligt officiell statistik finns ca 60 % av den odlingsbara jorden i den rika Santa Cruz. Medan två miljoner bolivianer arbetar på fem miljoner hektar, äger 100 familjer över 25 miljoner hektar i landet.
• Avkriminalisering av cocabladet. USA kommer internationellt att koncentrera större delen av sin kritik på detta för att misskreditera Evo Morales regering. Redan idag investerar USA ca 120 miljoner dollar för att bekämpa odlingen av cocablad. Enligt lagen 1008 är odlingen av cocablad förbjuden i Bolivia med undantag för några tusen hektar i Yungas utanför La Paz. Dock lever över 30 000 hushåll lever på cocaodlingen. Evo Morales menar att USA använder sig av narkotikabekämpningen som förevändning för att militarisera Latinamerika.

Irakkriget i siffror

The Independent publicerade igår en aktuell sammanställning över vad USA:s krig och ockupation av Irak innebär och har inneburit för den irakiska befolkningen. Även om siffrorna inte är exakta visar dem krigets och ockupationens förödande konsekvenser för Irak.

• över 30 000 civila irakier har dödats
• över 53 000 irakiska motståndsmän har dödats
• 8 % av de irakiska barnen lider av akut undernäring
• arbetslösheten är mellan 25-40%
• 47 % av irakierna saknar helt eller delvis electricitet
• Kriget har hittills kostat 204,4 miljarder dollar

Få har lyckats sammanfatta krigets och ockupationens avsikter som Harold Pinter gjorde i sitt nobeltal

"Invasionen av Irak var ett banditdåd och ett uttryck av flagrant statsterrorism, och den visar på ett totalt förakt för internationella rättsprinciper. Invasionen var en egenmäktig militäraktion inspirerad av en lång rad lögner och en grov manipulation av media och därmed också allmänheten. Den var en aktion avsedd att konsolidera amerikansk militär och ekonomisk kontroll av Mellanöstern under täckmantel – som en sista utväg då alla andra rättfärdiganden hade misslyckats med att rättfärdiga sig själva – av befrielse. En formidabel militär styrkedemonstration som resulterade i död och lemlästning av tusen och åter tusentals oskyldiga människor.
Vi har utsatt det irakiska folket för tortyr, klusterbomber, utarmat uran, otaliga fall av godtyckligt mördande, elände, förnedring och död och kallar det 'att införa frihet och demokrati i Mellanöstern'. "

I Bolivia vinner vänstern

När Bolivia går till val den 18 december pekar allt på att presidentkandidaten Evo Morales och hans vänsterparti MAS vinner ett historiskt val. Bolivia blir ännu ett i raden av länder i Latinamerika där vänstern övertar den politiska makten.

Opinionsundersökningarna ger Evo Morales ett stöd på mellan 32,8 % och 36 % mot högerkandidaten Jorge Quiroga med 27,7 % och 30 %. Dock kommer inte Evo att uppnå 50 % av rösterna som krävs för att bli vald till president. Om ingen av kandidaterna når upp till 50 % ska enligt den nuvarande konstitutionen det nyvalda parlamentet välja en president av de två kandidater som erhållit flest röster. Enligt flera MAS-representanter finns även här stora chanser för att Evo får tillräckligt med stöd.

Valundersökning från "Usted Elige" visar att MAS leder i de stora provinserna (departamentos) som La Paz, Cochabamba, Oruro och Potosi och ligger på delad plats i Santa Cruz och nummer två i Tarija, Beni och Pando. Detta betyder att även om Evo Morales inte skulle nå upp till 50 % i presidentvalet den 18 december, kommer MAS att få majoritet i senaten och därmed kunna välja Evo Morales till president. Valundersökningarna bekräftar också att Evo Morales och MAS leder stort i huvudstaden La Paz, provinsen med flest väljare, med 53,2 % medan Quiroga och hans parti Podemos leder i Santa Cruz med 41,8 %.

Den stora styrkan i MAS och Evo är den fattiga befolkningens klassmedvetande som uttrycks i sin övertygelse om att de fattiga nu har en reell möjlighet att besegra vad de kallar de rika (eller som de uttrycker det de vita, kapitalisterna, de korrupta, de som sålt sig till de stora transnationella företagen). Det är uppenbart att valet, mer än i tidigare val, kommer att bli ett klassval, fattiga mot rika, fattiga bönder mot jordägare, den jordlösa och fattiga ursprungsbefolkningen mot de vita, spanskättade och kapitalstarka. Det pågår en intensiv process av politisering bland fattiga grupper, åren av mobiliseringar har banat vägen för organisering och politiskt medvetande. I La Paz och i El Alto (en förstad till La Paz) är det vanligt att fattigt folk med rötter i aymara eller quechua nu pratar politik och uttrycker stolt sitt stöd för Evo Morales.

Dionisio Nuñez, ledamot för MAS i andra kammaren och kanske efter Evo Morales den mest framträdande ledare för kokabladsodlarna (från Los Yungas), menar att även om valet i december är mycket viktigt kommer tillsättningen av en konstitutionell församling i juni 2006, som ska skriva en ny författning, att vara den mest centrala politiska kampen i Bolivia de närmaste åren. Han själv kommer inte att kandidera nu i december utan förväntas spela en nyckelroll i en kommande MAS-regering, med huvuduppgift att avkriminalisera kokabladet. Om högern eventuellt skulle vinna valet förväntas konfrontationer och protesterna att återigen öka och då kommer Nuñez att ha till uppgift att leda cocaleros i Los Yungas. Han ses som en av dem som MAS kommer att föreslå till den konstituerande församlingen.

Högern har i sin vetskap om den kommande valförlusten desperat hittat olika former för att minimera MAS’ seger.

Högern har försökt hitta i lagen olika sätt för att stoppa eller åtminstone skjuta upp valet, men försöken har varit förgäves och argumenten ohållbara. De har helt enkelt inte kunna blockera genom lagarna som de själva tidigare stiftat för att behålla makten.

Som så många gånger tidigare har man hotat med inbördeskrig och kaos. Fascistiska grupperingar har aktiverats, rika och starka krafter i välmående delstaten Santa Cruz i södra Bolivia hotar med självständighet och även radikala ledare från ursprungsbefolkningen utnyttjas i högermedia med uttalanden om vilda strejker och kaos. Radikala ledare på vänsterkanten får mycket TV-utrymme under de bästa sändningstiderna i de stora (högerkontrollerade) TV-kanalerna för att smutskasta MAS och Evo Morales och samtidigt uppmana till upplopp och kaos. Det rapporteras att valkampanjen blir våldsammare ju närmare man kommer valdagen.

Evo och MAS utmålas som ett hot mot hela regionen, här spelar USA en nyckelroll och utnyttjar sitt inflytande (inte minst militärt) för att mobilisera Chile, Paraguay, till viss del Peru och även Ecuador i kampanjen mot Evo. Försvarsministern i Ecuador föreslog nyligen upprättande av en regional fredsstyrka (bestående av Chile och Ecuador) med uppgift att, som i Haiti, kunna gå in i de länder i Sydamerika som ”hotas” av inbördeskrig. Den chilenska försvarsmakten mobiliserar vid gränsen och det sägs också att chilenska militärer är inblandade i politiska och paramilitära aktiviteter i Santa Cruz.

Högern mobiliserar nu alla resurser och kanaler för att forma en enad front mot Evo och MAS. Presidentkandidater med litet stöd erbjuds maktpositioner för att lägga ner valkampanjer och stödja Jorge Tuto Quiroga, som har mest stöd bland högerkandidaterna. Partier från höger till vänster knyts till kampanjen mot Evo och MAS. Poster och maktpositioner utlovas nu öppet de kandidater från andra partier som offentligt ger sitt stöd till högerkandidaten Quiroga och hans parti Podemos.

Det pågår en välregisserad och påkostad smutskampanj mot Evo. I alla stora medier (TV, radio och tidningar) kan man ta del av lögner, förtal och även rasistiska påhopp mot Evo. Under det pågående amerikanska toppmötet i Argentina, där Evo deltog i de aktiviteter som anordnades av de sociala rörelserna, sändes i bolivianska TV ett reklaminslag med bilder på Evo och på våldsamma kravaller, med uppmaning att stoppa det kommande kaoset med Evo Morales som president.

läs America Vera-Zavalas intervju med Evo Morales

"okonventionella metoder" i en okonventionell tid

De s k "Europavänner", som i sitt brinnade engagemang för den europeiska civilisationen, tidigare menat att EU kan utgöra en motpol till USA kan inte ha det lätt idag när USA:s utrikesministern Rice läxar upp EU och visar med hela handen var skåpet ska stå.

För vad har man att sätta emot USA:s så kallade "okonventionella metoder" mot terrorismen ? inte mycket.

Och det tragiska är att Europas utgångsläge är sämre än vad "Europavännerna" kunnat tro. Rice är tydlig, det har aldrig varit någon hemlighet för Europas regeringschefer om de sk "okonventionella metoderna" mot terroristerna, bl a kidnappning och hemliga CIA-flygningar, okonventionella förhörsmetoderna och hemliga fängelser. Metoderna måste anpassas till hoten. Detta är realpolitik.

Realpolitikerna i Sverige gillar läget. När 4 ledande socialdemokrater ska bemöta Sverker Åströms kritik mot den svenska regeringens undfallenhet gentemot USA, är det "populistisk antiamerikanism" och " tom antiamerikansk retorik" det första de kan komma på. För dessa socialdemokratiska realpolitiker är de största hoten i världen idag, inte som man skulle kunna tro att världens enda stormakt använder sig av "okonventionella metoder" och bryter systematiskt mot de mänskliga rättigheterna, utan "terrorism och inomstatliga konflikter". För att hävda våra värderingarna måste Sverige "vara redo att ompröva verktygen" hävdar de. Ja, som Rice sa tidigare i veckan om tortyranklagelserna "Vi har tvingats anpassa oss". Och slutklämmen från sossarna sänker alla illusioner om Europa som motpol till USA: "Ett fungerande samarbete mellan Europa och USA gör världen till en säkrare plats".



För övrigt hade Rices besök i Rumänien idag som ändamål att inviga militärbaser i det landet.

Sveriges bidrag till USA:s krigspolitik

Kan Sverige ha ett militärt samarbete med ett land som systematiskt begår brott mot de mänskliga rättigheterna? Ska Sverige bidra till USA: s krigspolitik?

Det är de två stora frågorna när Sverige ska fatta beslut om att utvidga den militära närvaron i Afghanistan. Och häpnadsväckande tycker riksdagspartierna, utom vänsterpartiet, att det är ok med ett utökat militärt samarbete med USA trots att det finns dokumenterade bevis för att USA i sitt s.k. ”krig mot terrorismen” använder sig av tortyr, hemliga fängelser, fängslanden utan rättegång och utomrättsligas avrättningar m.m. i sin verksamhet.

Riksdagen beslut att fyrdubbla truppnärvaron i Afghanistan möjliggör för USA och britterna att överföra trupper till Irak. Den svenska militära styrkan kommer att vara underställd USA-militära centralkommandot US CENTCOM.

Och detta beslutas samtidigt som USA: s Condoleezza Rice genomför en femdagarsresa till Europa för att lugna ner kritiken mot att USA genomfört över 400 hemliga CIA-flygningar över Europa av fångar och kidnappade och haft hemliga fängelser på den europeiska kontinenten.
Enligt ABC har minst 11 personer hållits fängslade på hemliga fängelser i Europa. Flera av dem ska enligt avslöjanden från CIA-agenter utsatts för tortyr, eller som de kallar det "utökade förhörstekniker" som innefattar bl a vattentortyr. Vattentortyr innebär att fången får en plastpåse över huvudet och sänks ner i vatten.

Kommentaren från Rice om de uppenbara anklagelserna om tortyr är att
– detta sekels terrorister passar inte in i de traditionella formerna för brottsbekämpning civilt och militärt, som utvecklades för andra syften. Vi har tvingats anpassa oss.

Och budskapet är tydligt. Rice bemötte den europeiska kritiken med att ”kampen mot terrorismen går före den europeiska oron över CIA-plan och hemliga fångläger”

USA: s olagliga kidnappningar, upprättande av hemliga fängelser och tortyrutövande finns väl dokumenterade av bl a Amnesty International och Human Rights Watch och avslöjats av The Washington Post, ABC och brittiska medier.

Riksdagens beslut bidrar till USA: s militarisering av världen. Riksdagsledamöterna bör ställas tills svars för detta. Ingen av de riksdagsledamöter som röstade för fler svenska soldater i Afghanistan ska senare kunna säga att han/hon inte visste.

Den venezolanska högern saboterar demokratin och satsar på det ”ukrainska kortet”

Högern i Venezuela med stöd av USA väljer nu att satsa på “det ukrainska kortet” och drar sig ur det kommande parlamentsvalet. Högeroppositionen kommer nu att sabotera valet den 4 december och försöka vända den internationella opinionen mot Chavez-regering. För att detta ska vara befogad vill de inte legitimera ett val som de med stor säkerhet kommer att förlora.
Bara någon vecka innan valet och väl medvetna om den kommande valförlusten väljer de tre största högerpartierna, COPEI, AD och Primero Justicia, att dra sig ur parlamentsvalet med krav på att skjuta upp valet och med anklagelser om kommande fusk under valdagen. Samma partier som i mer än 40 år regerade landet under korruption, klientelism och återkommande valfusk.

Efter ett katastrofalt kuppförsök och en misslyckad och våldsam politisk strejk beslutar sig nu högern i samförstånd med USA: s National Endowment for Democracy (NED) att lämna den demokratiska arenan och istället att satsa alla kort på att ogiltigförklara landets demokratiska ordning. Sedan tidigare finansierar NED en sådan kampanj i Venezuela genom organisationen SUMATE som uppmanar venezolanerna att inte gå och rösta. Skräckpropagandan och en påkostad kampanj mer än att påverka valresultatet söker minimera valdeltagandet för att inför den internationella opinionen kunna underkänna det demokratiska systemet och det demokratiskt valda parlamentet. Högertidningen El Universal publicerar t ex idag en tveksam undersökning som visar att valdeltagandet inte kommer att bli högre än 30 %. Istället uppmanas nu alla att på söndag söka sig till kyrkan som protest, något som det stora flertalet troende i landet vanligtvis brukar göra ändå på söndagar. Anklagelser från högerpolitiker och s.k. ”valexperter” om valfusk och om att de automatiska röstmaskinerna registrerar det personliga valet har florerat flitigt i medierna, som för övrigt med nästa utan undantag kontrolleras av högern.

Den venezolanska högerns strategi, planerad och finansierad av USA: s NED, är nu att, som i Ukraina, bojkotta och förkasta parlamentsvalet med anklagelser om valfusk med avsikt att mobilisera den internationella media och världsopinionen mot Chavez. I Venezuela kommer högeroppositionen att försöka sig på protester som skapar osäkerhet och kaos för att bana vägen för en intervention och en ny statskupp. Bakom hörnet finns en dold dagordning. Avsikten är under alla odds att avsätta den demokratisk valde presidenten Hugo Chavez.

Talmannen för parlamentet Nicolas Maduro menar att högern först trodde att Venezuela
”var Chile från 1973, sedan trodde de att detta var Nicaragua, nu tror de att detta är Ukraina, de försöker applicera den ukrainska modellen. Vad planerar oppositionen? En internationell offensiv, och under 2006 en ohanterlig process för att kunna hävda att parlamentet är illegitimt, för att hävda att valkommissionen är illegitim, för att hävda att parlamentsvalet måste göras om. Men detta är inte Ukraina”.

Strategin är inte ny, den har nyligen prövats i Ukraina med "goda" resultat. Där satsade USA nära en halv miljard kronor på det ukrainska valet. Hur det gick till i Ukraina kan man läsa om i en utomordentlig bra artikel av Johannes Wahlström i Ordfront "Spelet om Ukraina"

Inga svenska trupper i Afghanistan!

Sverige ska mer än fördubbla sin militärstyrkan i det ockuperade Afghanistan. Den svenska styrkan utökas till ungefär 185-210 soldater, men totalt kan den svenska väpnade styrkan i Afghanistan i vår bli upp till 375 soldater. Detta kommer riksdagen att besluta den 6 december, trots att detta strider mot Sveriges neutralitet, alliansfrihet och 200 års fredlig utrikespolitik.

Stefan Lindgren, ordförande i föreningen Afghanistansolidaritet, har skrivit ett brev till riksdagsledamöterna där han argumenterar väl mot svensk militär närvaro i Afghanistan. Här kommer några av de argumenten som Lindgren för fram. Hela brevet kan läsas på www.afghanistan.nu

- Det är första gången som svensk trupp deltar i ett angreppskrig mot och en ockupation av ett främmande land som saknar stöd i folkrätten.

- FN har aldrig godkänt USA:s militära angreppet eller den efterföljande ockupationen. Inte i någon av resolutionerna från hösten 2001 nämns användandet av militärt våld. Afghanistan omnämns inte överhuvud taget. Formuleringen “all necessary means” finns inte med. Denna formulering fanns exempelvis i resolution 678 som berättigade till angrepp på Irak 1990-91. Inte ens då gav USA någon rätt till angrepp, utan resolutionen gällde FN:s möjlighet att delegera krigföring, som skulle föras under FN-flagg.

-Ett nyckelargument för den svenska militära närvaron är att ISAF är något helt annat än USA:s ockupationstyrkor.Samförhållandet är att 31 länder samarbetar direkt militärt med USA inom "Operation Enduring Freedom". Går man till OEF:s hemsida (http://www.centcom.mil/Operations/Coalition/Coalition_pages/sweden.htm) framgår det att USA anser att Sverige ingår i OEF, bl a genom att vi har två försvarsstabsofficerare permanent placerade i Tampa i Florida, varifrån Bushs hela "krig mot terrorismen" leds.

- Sammanblandningen mellan ISAF och OEF, mellan "fredsbevarande" och krigförande samt överhuvudtaget mellan civilt och militärt har i Afghanistan gått så långt att viktiga humanitära organisationer, som Läkare utan gränser har lämnat landet.

- ISAF omnämns allt oftare som en Nato-styrka och till och med lokala myndigheter i Mazar uppfattar ofta ISAF som Nato-trupp. Hur ska man då begära att den afghanska allmänheten - eller ännu mindre terrorister - ska göra någon åtskillnad?

Varför gillar du inte Bush?

De liberala journalisterna är helt förundrade över det att finns så många människor i världen som protesterar varje gång Bush eller nån annan representant från USA dyker upp på något toppmöte. Varför gillar man inte Bush?

Den svenska rapporteringen från det amerikanska toppmötet i Argentina nu i november har kretsar kring tre saker, först det viktiga med ett "civiliserat" toppmöte där George W Bush och 33 andra amerikanska regeringsföreträdare samlas för att samtala och skriva under ett intetsägande dokument, för det andra om den venezolanske presidenten Hugo Chavez "svåra" attityd och umgänge med andra statsöverhuvud och sist men inte minst kravallerna och brandbomber från demonstranter. Ja, DN-liberalerna undrar varfor man inte ser det positiva med Bush besök och varför man inte gillar honom i Latinamerika.

Men det finns en annan bild och det är att de politiska och sociala rörelserna i Latinamerika anordnat stora och lugna demonstrationer i både Buenos Aires och Mar del Plata, med fotbollslegenden Maradona i spetsen. Och en stor konsert med artister från hela Latinamerika och med Chavez som huvudtalare. I Latinamerika har det inte varit lika lätt att i ett sådant läge svartmåla demonstranterna som våldsamma, utan medierna har tvingats att visa bilder på hundratusentals demonstranter och göra intervjuer med latinamerikanska parlamentsledamöter, Bolivias kommande president Evo Morales, författare, nobelpristagaren Adolfo Perez Esquivel och många andra som samlats för att protestera.

Dessutom har Chavez sagt det som många regeringsrepresentanter inte vågar säga offentligt, rädda för sina ekonomiska åtaganden med Bush, nämligen att Latinamerika inte litar på Bush och USA. USA:s politik gentemot Latinamerika i över 100 år har inte hjälpt Latinamerikas utveckling utan tvärtom. USA har varit inblandat i de allra flesta militärkupper på kontinenten, köpt presidenter och politiker och utan undantag ställt sina egna intressen mot den fattiga befolkningen och mot en demokratisk process i Latinamerika. Och Bush har bara förstärkt denna repressiva och nykolonialistiska politik.

Affischen för motdemonstrationerna är talande, det är bilder på Bush, Rumsfeld, Cheyne och Rice med texten "skälen är överflödiga". Mer behöver man inte säga, latinamerikanerna har alldeles för många skäl för att inte gilla Bush.

Fågelinfluensan, årets affärsidé?

USA:s Senat godkände nyligen ett paket på 8 miljarder dollar för bekämpning av fågelinfluensan. Företaget som tillverkar det enda vaccinet som sägs ha någon effekt mot sjukdomen (Tamiflu) är schweitziska Roche. Men bolaget som äger patentet till vaccinet är USA:s Gilead Sciences Inc. En av de största aktiägarna i bolaget är USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld. Rumsfeld har suttit i bolagets styrelse sedan 1998 och var fram till 2001 bolagets VD, då han blev försvarsminister.


F. William Engdahl menar att det finns långtgående planer på att militarisera landet vid ett utbrott av fågelinfluensan eller andra sjukdomar. Läs mer på www.globalresearch.ca