bilder från dagens antikrigsdemon i Sthlm

Tusentals i protest mot USA:s ockupation av Irak

Mycket god uppslutning var det idag på antikrigsrörelsens demonstration. Ca 3 000 människor kom till Norra Bantorget i Stockholm för att lyssna på bl a förre ministern Thage G Pettersson och Ali Esbati. Yusuf, ett 10-årig irakiskt barn som skadades under bombningarna av Bagdag, överlämnade sedan en protestresolution till USA:s ambassadör i Sverige. Resolutionen antogs på demonstrationen samtidigt som ett tiotal skådespelare engagerade i Teater Tribunalen läste upp paragrafer ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som sedan symboliskt brändes upp. I det av USA ockuperade Irak har de mänskliga rättigheterna och folkrätten slutat gälla.

I Nätverket mot krig som slitit med förberedelserna är bedömningen att dagens demonstration är en av de bästa på länge, bra stämning, bra uppslutning, musikgruppen Ska'n'ska och Jan Hammarlund var strålande. Antikrigsrörelsen har efter en svacka börjat växa igen, många som är upprörda över USA:s krigspolitik hör av sig och aktivismen växer. I år anordnades ca 20 antikrigsdemonstrationer i landet, bl a i Malmö, Varberg, Göteborg, Jönköping, Östersund, Luleå.


Opinionen mot krigspolitiken behövs även i Sverige, för som Thage G Pettersson sa finns en stor majoritet som inte vill att Sverige ska vara ett krigförande land och det måste de svenska krigshetsarna få höra. Det svenska militära engagemanget i Afghanistan pekar tyvärr mot att den borgerliga regeringen kommer att fortsätta den gamla sosseregeringens linje att militärt ansluta oss till USA:s krig mot terrorismen. Utrikesministern Carl Bildt säger idag på nyheterna att USA:s militära närvaro i Irak är laglig och bör fortsätta. Inte ett ord om USA:s brott mot de mänskliga rättigheterna. I en debattartikel i DN lyckas han redogöra för vad som bör göras i Irak utan att en enda gång nämna USA:s militära närvaro.

Vill du göra nåt konkret? engagera dig!, kom med i den breda antikrigsrörelsen, gå in på Nätverkets hemsida www.motkrig.org för kontakt och info.

läs Nätverkets pressmeddelande
andra rapporteringar Expressen, Svd, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Ekot, Rapport, Aktuellt, Jan Guillou, TV4, GP

I Madrid demonstrerade 400 000 människor mot kriget, i Washington protesterade över 50 000, igår samlades kristna grupper utanför Washington National Cathedral. Här hittar du 138 bilder och här rappportering från antikrigsdemonstrationer världen över. Fotolasse har lagt upp bilder från demonstrationen i Stockholm.

Den godartade terrorn i fallet Khalid Shaikh Muhammad

Skickligt har Bush "krig mot terrorismen" kunnat flytta fokuseringen från försvaret av mänskliga rättigheter till att legitimera terror i frihetens namn. Så läggs det fram när media basunerar ut som huvudnyhet Khalid Shaikh Muhammads erkännande av 11-september dådet.

Självklart ligger tyngpunkten på själva erkännandet och som en bisats nämns att erkännandet kan ha kommit fram under oklara omständigheter. En av de som uttalar sig i så gott som alla svenska medier är en av Sveriges s k främsta terrorexpert och säkerhetspolitisk expert vid Försvarshögskolan Magnus Ransport. På frågan om att det förekommit tortyr för att få fram detta erkännande säger han till DN "- Jag tror inte att det har spelat någon större roll."

Den godartade terrorn gör sig påmind, det är inte tortyr som är problemet utan vem som utför det. Att USA torterar gör tortyr mindre problematiskt. Khalid Shaikh Muhammad har i tre år hållits av CIA kidnappad och fånge i hemliga fängelser, med stor sannolikhet har han utsatts för tortyr. Europaparlamentets rapport om de hemliga fängelserna konstaterar att fångar "fråntas sina grundläggande rättigheter", de som interneras utsätts för "tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling"

läs även Esbati

Fullmaktslagarna i Venezuela

Jag har haft förmånen att följa med på en Europaturné en venezolansk parlamentariker, Carlos Escarrá, tidigare ledamot i högsta domstolen och idag medlem i den kommitté som ska skriva om Venezuelas grundlag. Han har träffat allt från ministrar och politiker till journalister, Chavezanhängare och vanliga intresserade av Latinamerika och Venezuela. Två saker som systematiskt kommit upp i samtalen är frågan om huruvida Chavez Venezuela är på väg mot en diktatur och det andra om Venezuelas process är ett experiment/laboratorium.

Carlos Escarrá har pedagogiskt och utifrån en konstitutionell infallsvinkel kunnat argumentera för de pågående förändringarna, bl a om de fullmaktslagar som ger presidenten rätt att stifta lagar via dekret säger han i en intervju i Svd så här

Carlos Escarrá tar snabbt fram sitt tummade exemplar av Venezuelas grundlag, en liten blå fickupplaga i miniformat, och bläddrar fram artikel 203. Han läser högt medan han följer texten med pekfingret:”…fullmaktslagar som godkänts av 3/5 av nationalförsamlingen…kan delegeras till presidenten…och få rang av lag”.

–Alla venezolanska presidenter sedan 1970-talet har styrt med dekret. Dessutom är detta vanligt i hela Latinamerika, säger han.

I en intervju i Flamman säger han

”Chávez på väg att bli enväldig”: så såg rubrikerna ut i svenska tidningar när *Ley Habilitante* - det som på svenska kallas dekretlagen - antogs för snart en månad sedan. Escarrá tonar liksom regeringen ned betydelsen av lagen: den är helt i enlighet med landets konstitutioner sedan slutet av 1800-talet, och den är dessutom vanlig: alla presidenter använt den efter 1970-talet. Och före det, var landet en diktatur. Dessutom fortsätter parlamentet att lagstifta även på de elva områden där Chávez har dekretmakt. - Lagen har blivit en stor sak för att Washington vill göra det till en stor sak.

Vad gäller experimentet "Venezuela" var han tvungen vid ett flertal gånger att säga ifrån, den pågående processen i Venezuela är inget experiment utan en demokratisering av ett land som under många år styrts av en korrupt elit. Det är ingen improvisation eller laboratorium, man överför makten till medborgarna via kommunala råd och deltagande demokrati. De kommande förändringar kommer att inrikta sig på fem s k motorer, 1. en ändring i konstitutionen som ger mer makt åt medborgarna 2. dekretlagen som ska förändra den ekonomiska basen i den venezolanska ekonomin 3. en bildningskampanj moral och ljus mot korruptionen och fusk 4. en decentralisering av den administrativa makten 5. en förstärkning av medborgarmakten och de kommunala råden

Krisen i Italien

Under en resa till Italien hade jag möjlighet att prata om den politiska krisen i Italien med vänsterpolitiker. En intervju med senatorn Jose Luiz Del Roio har publicerats i veckans Flamman, läs den här

Något som är viktigt att framhäva är att krisen inte utlöstes av den italienska vänstern, det finns andra krafter i det italienska samhället som pushat på och som vinner på krisen. Senatorn Roio säger följande

Det var de ”starka krafterna” i det italienska samhallet. Vatikanen som historiskt har ett reellt inflytande i landet. Prodis regering har blygsamt lagt fram ett paket med reformer för att reglera partnerskap för de parförhållanden som inte följer kyrkans äktenskapsnormer. Det gjorde Vatikanen väldigt agressiv. – Den andra kraften är USA. Italien har länge varit en lojal allierad till USA och har utöver Natobaserna sex USA-baser. Problemet uppstod när Prodis utrikespolitik inte lydde Bush, exempelvis drog man tillbaka trupperna från Irak och fördömde USA:s krig, även bombningarna i Somalia fördömdes, dessutom stärks banden med Kina, Indien och Brasilien. I valet till FN:s säkerhetsråd avstod Italien som enda EU-land att rösta emot Venezuela.

avrättning av irakiska kvinnor

Högsta irakiska brottmålsdomstolen har dömt tre kvinnor till döden genom hängning. Deras brott rubriceras som ”offences against the public welfare.”

Enligt uppgifter från det Irakiska Advokatsamfundet (Iraqi Lawyers Union) är kvinnorna:Wassan Talib (31 år), Zainab Fadhil (25 år) och Liqa Omar Muhammad (26 år)

Ingen av kvinnorna har fått rådgöra med advokat i denna skenrättegång. De förnekar inblandning i de ”brott” de anklagas för. Liqa Omar Muhammad har fött en dotter i fängelset, en flicka som nu är ett år gammal och Wassan Talib är mamma till en treårig flicka. De tre kvinnorna och barnen befinner sig i Kadhimiyafängelset i Bagdad.

Bagdad är en belägrad stad under attack av 110 000 amerikanska och irakiska soldater. Detta”slag om Bagdad” har pågått hela sommaren, hösten och vintern. Civilbefolkningen lever i ett helvete. Människor flyr landet och närmare 2 miljoner är internflyktingar. De har ofta vare sig vatten eller el. Det finns inga fungerande institutioner. Iraks hela infrastruktur har krossats. Ingen nationell dömande befogenhet erkänns under ockupation. Domen mot de unga kvinnorna är illegal och omoralisk. Kvinnorna anklagas för deltagande i motståndet mot den brutala och folkrättsvidriga ockupationen. De nekar till alla anklagelser och måste friges. Så länge de hålls kvar i fängelse ska de åtnjuta alla de rättigheter som folkrätten ger dem som krigsfångar.

Amnesty International beräknar att minst 65 personer avrättades under 2006. Fler både kvinnor och män väntar på avrättning. Amnesty om dödsdomarna:

Aznar 2007: Inga massförtörelsevapen i Irak 2003

Aznar har nu erkännt att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak
Tidigare har Spaniens dåvarande regeringschef, José María Aznar hävdat att han kunde garantera att Irak hade massförstörelsevapen i Irak.

Nyheten är lika spännande som när Vatikanen 1980-talet uttalade att det var ett misstag att ha dömt Galileo Galilei till döden 1642.

Kolla Aznar' mea culpa här

Fidels TV-framträdande slår hål på USA:s kampanj

Fidel Castros TV-framträdande tillsammans med Chavez är vad mediestrategerna skulle kalla en framgångsrik mediestrategi. På bästa tänkbara hollywoodstil låter man de stora internationella tv-bolagen nappa på en bra story, fina bilder på två leende och avslappna statsmän som glatt pratar om allt från klimatförändringar till imperiets hot mot världen. Allt detta ackompanjerad av melankolisk fjolmusik. Man spelar så att säga på fiendens planhalva och utnyttjar det effektivt. Det är inte svårt att förstå att tv-framträdandet används för att göra narr av CIA och andras spekulationer om Castros hälsa. Bilderna är ju effektiva för att slå hål på USA:s agressiva kampanj mot både Kuba och Venezuela. Inte minst drar man lång näsa på den avskydda blivande biträdande utrikesminister i USA Negroponte som bara häromdan öste galla över både Chavez och Fidel. Chavez som är en mästare på att utnyttja medierna, gjorde entré med att kalla Fidel för "värdighetens kejsare". Som sagt, en framgångsrik mediestrategi.

Rapporter från World Social Forum

vänsterpartisten Kalle Larsson bloggar från World Social Forum i Nairobi. Han skriver bl a

Den mest betydande skillnaden mot tidigare forum är vid en snabb anblick att partier är i stort sett helt frånvarande, bortsett från spridda grupper och en lite större grupp från EU-parlamentet och att kyrkor och religiösa sammanslutningar tagit över allt mer. I stort sett vart man vänder sig står där en predikant, en liten gospelgrupp eller ligger en trave kristna böcker och väntar på hugade spekulanter. Det märks också att forumet är mindre än man hoppats - man talade om 150 000 och här är max 50 000 deltagare. Stora ytor gapar helt tomma och de allra största tälten fylls aldrig.

En annan som rapporterar direkt från Nairobi är Petter Larsson, han skrev igår på kultursidorna i Aftonbladet om att den svenska fackföreningsrörelsen saknas i de diskussioner som förs direkt mellan aktivisterna, utan att ta vägen om ledningarnas försiktiga tassande. Han undrar varför det svenska facket inte skickade representanter.

Kanske tycker man att biståndsnämnden kan sköta sånt där, det är ju utanför
EU? Kanske tror man att världens, som det brukar heta, starkaste fackföreningsrörelse klarar sig på egen hand? Det är i så fall ett felslut.

EU om återuppbyggnaden i Irak

EU-parlamentarikern Jens Holm har i dagarna ställt en viktig fråga till EU-kommissionen om den s k "återuppbyggnaden i Irak".

Återuppbyggnaden av Irak har hittills kostat omkring 35 miljarder dollar, pengar som kommit såväl från USA som från irakiska oljepengar. Det har i media rapporterats att mellan "2003 och 2004 gick över 80 procent av återuppbyggnadskontrakten till amerikanska bolag". Det handlar i sin tur om bolag som haft nära kontakt med Bushadministrationen. Resterande uppdrag har getts till företag från länder som var allierade med USA i invasionen av Irak. Enbart en mycket liten del av kontrakten har getts till iranska företag. Detta innebär att utländska företag idag har ett mycket stort inflytande över återuppbyggnaden av Irak.

Har kommissionen uppgifter över hur kontrakt för återuppbyggnad i Irak har fördelats efter 2004, vilka europeiska företag som idag är verksamma i Irak och finns det mekanismer för bevakning och kontroll av de europeiska företag som idag har verksamhet i Irak?

Högeralternativet i Latinamerika finns i Colombia

I det högerstyrda Colombia har paramilitärernas (AUC) kontroll över den politiska makten satt den liberale presidenten Uribe i en svår sits. Sen länge har människorättsorganisationer och vänsterkrafterna fördömt högermilisernas ökade politiska makt. Enligt de främsta paramilitära ledarna Mancuso och Castaño skulle idag var tredje stol i kongressen tillhöra dem. Detta har Uribe, även han med starka band till paramilitärerna, gång på gång förnekat. Men under hans mandat har AUC:s inflytande ökat på alla plan och dessutom har den liberale presidenten sett till att få igenom en amnestylag som ger paramilitärerna straffrihet och legaliserar deras ekonomiska makt (den lukrativa narkotikahandeln och jordegendom som under årtionden beslagtagits med våld ifrån fattiga bönder) .

Nu har vittnen, brev och avtal dykt upp som bekräftar att över 30 kongressledamöter, borgmästare, ledare och andra mäktiga politiker från högerpartierna avtalat med paramilitärerna om den politiska makten. Ett numera ökänt möte i Ralito uppdagar vad som människorättorganisationerna många gånger om skrivit i sina rapporter om högerns allians och samarbete med de kriminella högermiliserna. Mötet i Santa Fe de Ralito la upp en politisk plan som gick ut på att få igenom en lag, numera kallad rättvisa och fred, som ger paramilitärerna straffrihet, att starta upp en rörelse av politiska högerpartier som kunde säkra Uribes omval under 2006 och framförallt se till att få kontroll över den politiska makten i landet.

De inblandade högerpolitikerna har desperat börjat ange varandra och paramilitärerna kräver att politikerna respekterar överenskommelserna. Kongressledamöter skyller på varandra och vill inte känna sig vid inkomna avtal med de ökända kriminella miliserna. Ett antal politiker är nu på flykt. Enligt den liberala kongressledamoten Piedad Corodoba, en av dem som tydligast krävt klargörande kring paramilitärernas intrång i politiken, kommer fler avslöjande kring Uribes allians med paramilitärerna att komma upp nu när gamla "hemligheter" kommit till ytan.

Salvatore Mancuso, en av paramilitärernas främsta ledare, och som varit en av dem som krävt att högerpolitikerna ska respektera ingångna avtal har nu i dagarna inför domstol erkännt att han varit ansvarig för över 336 politiska mord och ett stort antal kidnappningar och misslyckade attentat, bland annat mot den populära kongressledamoten från kommunistpartiet Wilson Borja. Mancuso har till domstolen angivit med namn de högerpolitiker som han varit allierad med. Han förväntas med sitt erkännande och angiveri få straffrihet enligt Uribes anmestylag "rättvisa och fred". Även högertidningen El Tiempo har tvingats följa spåret kring paramilitärernas kontroll över den politiska högern, läs här och här

Ecuador och Nicaragua

Chavez, Nicaraguas president Daniel Ortega och Evo




Chavez, Ecuadors president Rafael Correa och Evo

Slavoj Zibek om Saddams hängning

Saddam Husseins hängning har vållat en flod av kommentarer, de flesta är upprepningar och intetsägande. Den slovenske filosofen Slavoj Zibek bryter mot trenden och bidrar med en lysande analys. Läs hela artikeln här

"Recall the old story about the factory worker suspected of stealing: every evening, when he was leaving work, the wheelbarrow he rolled in front of him was carefully inspected, but the guards could not find anything, it was always empty. Finally, they got the point: what the worker was stealing were the wheelbarrows themselves.

This is the trick being attempted by those who claim today, “But the world is nonetheless better off without Saddam!” They forget to factor into the account the effects of the very military intervention against him. Yes, the world is better without Saddam Hussein — but is it better if we include into the overall picture the ideological and political effects of this very occupation?
The United States as a global policeman — why not? The post-cold-war situation effectively called for some global power to fill the void. The problem resides elsewhere: recall the common perception of the United States as a new Roman Empire. The problem with today’s America is not that it is a new global empire, but that it is not one. That is, while pretending to be an empire, it continues to act like a nation-state, ruthlessly pursuing its interests.

It is as if the guiding vision of recent American politics is a weird reversal of the well-known motto of the ecologists — act globally, think locally. "

Irak 2003-2007: Blod och olja

Brittiska tidningen The Independent skriver idag att USA är på väg att tvinga igenom en lag i Irak som öppnar för att de stora västerländska oljebolagen ska kunna få kontroll över de irakiska oljekällorna i 30 år framöver. Brittiska BP, europeiska Shell och USA-bolagen Exxon och Chevron kommer att kunna teckna avtal som ger de rätt att kontrollera den irakiska oljeproduktionen och att lagligt kunna föra ut ur landet 70 % av oljeprofiterna.

USA:s vicepresident Dick Cheney sa redan 1999 då han fortfarande var VD för Halliburton att världen kommer år 2010 att behöva ytterligare 50 miljoner oljefat per dag, "So where is the oil going to come from?... The Middle East, with two-thirds of the world's oil and the lowest cost, is still where the prize ultimately lies".

Det är i första hand detta USA:s ockupation av Irak handlar om. Så enkelt, så brutalt

Fisk om hängningen av Saddam Hussein

Robert Fisk har skrivit en kommentar till hängningen av Saddam Hussein A dictator created then destroyed by america

Sean Penn: get out of this war in Iraq and impeach these bastards.

Skådespelaren Sean Penns tacktal för priset "The 2006 Christopher Reeve First Amendment Award" måste läsas.

"And should we speak truth, we stand against government efforts to intimidate or legislate in the service of censorship. Whether under the guise of a Patriot Act or any other benevolent-sounding rationale for the age-old game of shutting down dissent by discouraging independent thinking and preventing progressive social change."

"I'm sure many people who I met in Baghdad, both in my trips prior to and during the occupation, now similarly cannot just look forward. With lives so entirely shattered by a violence of occupation - an ongoing U.S. war effort and the civil war that it has catalyzed. All on the back of a crumbled infrastructure, following eleven years of devastating U.N. sanctions.
And, where is the accountability on behalf of the American dead and wounded, their families, their friends, and the people of the United States who have seen their country become a world pariah. These events have been enabled by people named Bush, Cheney, Powell, Rumsfeld, and Rice, as they continue to perpetuate a massive fraud on American democracy and decency."

Kriget mot terrorismen skuggar invasionen av Somalia

Etiopien är allierad till USA i Bush s k "krig mot terrorismen" och de islamiska domstolarna som nu styr Somalia stämplas av USA som en terroriströrelse. Där har vi den viktigaste ekvationen i Etiopiens invasion av Somalia. Det handlar mindre om att kristna Etiopien känner sig hotad av en islamisk regering i Somalia eller att det skulle finnas ett hot från somaliska separatistiska grupper i Etiopien. USA stödjer Etiopien militärt och ekonomiskt och bevakar området via sina militära baser i Djibouti.

Rekommenderar en intressant artikel skriven av Salim Lone från Tribune Media Services och som publicerades igår i International Herald Tribune, läs här

Pinochet är död, högerns "godartade" terror lever ännu

Idag begravdes Chiles diktator Pinochet. Barnbarnet Augusto Pinochet Molina, kapten i Chiles armé, var en av dem som höll tal. Han sa att Pinochet var en man som under "det pågående kalla kriget besegrade den marxistiska modellen (...) inte genom val utan via väpnade medel" .

Rak på utan att vara politisk korrekt säger en representant för Chiles mäktiga armén det som andra på högerkanten i tysthet velat säga, nämligen att det var rätt att genomföra statskuppen den 11 september 1973, att det var berättigad att begå fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter, att det var rätt att systematiskt använda tortyr och mörda tusentals människor. Allt detta var nödvändigt för att rädda landet från kaos och kommunismen. Den "godartade" terrorn, som användes under lång tid i diktaturernas Latinamerika, tillämpas idag av USA i Irak och hyllas av bombhögern i Sverige. Principen är att det finns lägen då terror är nödvändig.

Så ursäktades statskuppen i Chile av Svenska Dagbladet, en ledare från den 12 september 1973 menar att "Både faktiskt och ekonomiskt hade läget i Chile blivit ohållbart", dagen efter den 13/9-1973 skriver samma tidning att "När militärerna slog till var tillståndet i landet kaotiskt och ekonomin lamslagen". DN:s Latinamerikakorrespondent Nathan Shachar har tidigare i Moderna Tider (nr 95) också ursäktat kuppen med att landet befann sig i ett ohållbart tillstånd.

Den chilenska arméns hyllning till Pinochet är en varning och markering till alla vänsterregeringar i Latinamerika. Högerns valförluster på kontinenten kommer inte att stå obesvarade, i Venezuela har man med USA:s hjälp redan försökt störta den valde presidenten Chavez (läs Sydsvenskans Per T. Ohlsson försvar av kuppen) , i Bolivia har högern och delar av armén ett flertal gånger hotat den nyvalde presidenten Evo Morales med en statskupp, även den nyvalde presidenten i Ecuador Correa hotas och Ortega i Nicaragua varnades redan innan han blev vald till president. För även om Pinochet är död och begraven är principen om den "godartade" terrorn levande i den latinamerikanska högern.

Nar Señora Rosa blev politiskt aktiv

La señora Rosa tar emot oss i sitt enkla hem, betong, mycket betong, varken dorrar eller fonster. I mitten av rummet som utgor kok, vardagsrum och sovrum ligger 6 sackar med frukt, gronsaker, ris och yuka. Hon skams lite, hon ursaktar sig med att hon haller pa att renovera huset, lite i taget, nar hon far ihop pengar, att tack vara Chavez kunde hon bygga tva vaggar som utgor husets fram- baksidan. Nu vantar hon pa att fa igenom ett lan riktat till fattiga for att fardigstalla huset. En italienare i var grupp filmar, hon drar sig i haret, och drar i trojan, vi fragar och hon svarar, blygsamt. Anda inser vi snabbt att hon utgor stommen i Chavez revolution, det ar har den bolivarianska revolutionen hamtar kraft och inspiration. Hon ar ansvarig for ett Casa de la alimentación. Hon tillsammans med 4 andra kvinnor lagar mat for over 150 behovande manniskor. Nu plostligt kanner hon sig saker, hon vet vad hon pratar om. Nej, de kriminella uppe i barrios har aldrig varit nat problem for dem, aven de inser att det ar viktigt att verksamheten halls igang, det kan tom vara deras mamma eller morfar som far dagligen mat som señora Rosa tillagar. Ja, mannen hjalper till med transporten, bar upp sackarna, delar ut mat. Casa de la alimentación ar en av ett flertal misiones som Chavez startat riktade till de fattiga. Hundra meter fran señora Rosa kan man kopa mat pa Mercal till subventionerade priser, upp till 45% billigare. Hundra meter langre bort finns vardcentralen, bemannad hela dagen med en lakare och en underskoterska som skoter administrationen. Vi pratar med underskoterskan, hon ar ocksa ordforande i omradets halsokommitté. Det visar sig ocksa att hon tillsammans med señora Rosa och andra kvinnor som driver misiones i omradet ocksa ar omradets politiska aktivister. Har har vi revolutionens mest dyrbara egenskaper, kvinnor som ser till att det som ar stora ord hogst uppe i hierarkin blir nanting konkret hos enkla manniskor. De fattiga ser att Chavez inte bara lovar saker. Revolutionens misiones forandrar deras liv och livskvalité. De som ar aktiva, som lagar mat, som verkar i halsokommitteerna, som driver utbildningsprojekten ar ocksa den bolivarianska revolutionens framsta aktivister, de legitimerar och bekraftar den pagaende forandringsprocessen. Det finns ingen valpropaganda eller PR-byra som kan tavla mot detta. Darfor var sondagens presidentval ett "enkelt" val for de fattiga och aven for medelklassen som kommit till insikt att detta ar vagen ut ur fattigdom och underutveckling. Señora Rosa och underskoterskan ar omtyckta i omradet, de har aldrig tidigare varit politiskt aktiva, de klagar pa byrakraterna och pa korruptionen, pa politiker som inte lyssnar pa basorganisationerna, dock ar de medvetna om att deras arbete har lyft ett slumomrade som tidigare praglats av kriminalitet och misar. Señora Rosa ler stolt, hon sager att Chavez har gett henne och manga andra manniskor i omradet framtidsoptimism, nej hon vet inte hur och eller nar hon borjade intressera sig for politik och presidentval. Men har i hennes omrade deltog ca 75% i presidentvalet och har har Chavez ett av sina viktigaste och starkaste fasten.

Ellsberg: USA BLIR KVAR I IRAK

Den tidigare Pentagontjänstemannen Daniel Ellsberg, som i början av 70-talet åtalades för att ha läckt ut de hemliga så kallade Pentagonpapperen om Vietnamkriget, har idag erhållit the Right Livelihood Award, det alternativa Nobelpriset. Göran Drougge från Nätverket mot krig har skrivit ett bra referat från gårdagens träff med honom, läs även debattartikeln i DN:

Daniel Ellsberg var knivskarp! Han visade varför det var mest troligt att USA kommer att bli kvar i Irak det närmaste decenniet, eller mer! - Bakerrapporten avfärdade han som ett beställningsjobb från Vita Huset för att lättare kunna stanna kvar i Irak. Viktigaste orsaken? Oljan! Detta är förstås en av de viktigaste skillnaderna gentemot Vietnam.

Han menade att när USA-ledningen kommit till insikt om att de inte kunde vinna Vietnamkriget 1967-1968 så fortsatte kriget sju år till med 6 miljoner ton bomber (Innan - när de trodde att kriget kunde vinnas - hade de bara släppt två miljoner ton bomber. Dessutom fanns en strävan att fortsätta kriget från Nixon-administrationen - även om man visste att man inte kunde vinna kriget, så var man inte beredd att förlora det, genom att dra tillbaka alla trupper. Det som gjorde att kriget ändå slutade var, förutom den växande antikrigsrörelsen, en rad oförutsedda händelser, framför allt Watergate, som tvingade USA att byta ledning med allt vad det innebar. Annars hade Vietnamkriget kunnat fortsätta ytterligare ett decennium. Och som sagt det fanns ingen olja i Vietnam.

Om krig mot Iran sade han: Det är något mer sannolikt att ett angrepp på Iran kan stoppas än att Irakkriget kommer att upphöra de närmaste åren. Alltså ett krig mot Iran, planeras och det finns en stor risk att det realiseras.

För alla fredskrafter är stunden inne nu, att våga satsa allt på att arbeta mot detta krig. Enligt Ellsberg finns ingen tid att förlora och regeringar i Sverige och andra Europeiska bör försöka fås att öppet protestera mot krigsplanerna.

Alternativ nobelpristagare kritiserar Sveriges Colombia-politik

I Sverige befinner sig Fernando Rendón, grundare till Medellins Internationella Poesifestival i Colombia, som i dagarna tar emot det alternativa nobelpriset Right Livelihood Award. Han uppmanar den svenska regeringen att avbryta Sveriges stöd till förhandlingsprocessen mellan den colombianska regeringen och paramilitärerna.

– Sverige har i god tro kommit att stödja en process som är skadlig för det colombianska samhället. Paramilitärerna, som är det colombianska inbördeskrigets värsta förbrytare, får avtjäna sina korta straff på semesteranläggningar, samtidigt som man lyckats penetrera hela statsapparaten och skaffa sig stort politiskt inflytande.

Chavez officiellt utnamnd till president

Det har varit en intensiv dag i Caracas. Chavez blev utnamnd till president for 6 ar till och oppositionen har officiellt erkannt sig besegrad. Valresultatet kommer formodligen att landat runt 62 % for Chavez och 37 % for oppositionens kandidat Rosales. Det anordnades idag en officiell ceremoni pa gatorna dar valmyndigheten bekraftade sondagens resultat och Chavez holl tal. Hundratusentals manniskor samlades ute pa gatorna och det blev en stor fest.

Valobservatorerna hade idag en traff for att utvardera valet och i stort satt bekraftar det vi sag pa Isla Margarita. Var grupp har skrivit en egen rapport dar vi papekar det viktiga med att minimera militarernas narvaro utanfor vallokalerna, att respektera och halla oppettiderna, att utbilda valforrattarna, att hitta former for att hjalpa de som har svart att forsta det automatiserade valsystemet utan att avsloja valhemligheten. Vi har ocksa samlat in de synpunkter som oppositionen fort fram. Var utvardering ar att valet gatt ratt till, att valdeltagandet pa runt 75 % varit over alla forvantningar och att det ar viktigt att oppositonen erkannt valresultatet.

Det finns de, i huvudsak pa distans och fran USA och Europa, som forsokt svartmala valprocessen. Men den venezolanska valmyndigheten CNE atnjuter en stor respekt fran befolkningen. Var medfoljare fran CNE under var vistelse pa Isla Margarita, Marcia, berattade for oss idag nar vi kommit hem till Caracas att hon tillhor oppositionen och ar medlem i Primero Justicia. Hon var ju forstas besviken pa valresultatet men hennes asikt ar att detta varit ett mycket val organiserat val. Samma sak sa en akademiker fran Canada som tillhor det liberala partiet och jag formodar inte hejar pa Chavez.

Chavez 61 % i Venezuela

Det blev en lang dag igar, vi startade redan kl. 5 pa morgonen for att ta oss till en vallokal och slutade inte forran vid midnatt. Redan kl 4 ! hade den forsta valjaren kommit till den forsta vallokalen vi besokte. Vallokalerna oppnade kl 6. Totalt var vi 13 valobservatorer pa Isla Margarita, som senare fordelades i 4 grupper. Min grupp bestod av en teolog fran Brasilien, en parlamentariker fran Frankrike och jag. Vi besokte over 10 vallokaler, ca 30 000 valjare. Valet gick valdigt lungt till, de atomatiserade valurnor gjorde succe, det tog 2-3 minuter att knappa in sin rost. Aven representanterna for bade regeringspartierna och oppositionen tyckte att det var lyckat. Valresultatet blev 61 % for Chavez och 38 % for Rosales i oppositionen.

I den sista vallokalen vi besokte och som vi bestamdes oss for att overvaka rostrakningen var det mycket lungt, dock uppstod en liten konflikt da ett tiotal personer som kommit forsent for att rosta (de kom efter 16 nar valokalerna skulle i princip ha stangt) fick forst inte rosta men efter diskussion och skrik fick anda rosta. Oppositionsanhangare som stod utanfor vallokalen ville hindra de att komma in och menade att detta var uppenbart valfusk (forstar inte pa vilket satt de skulle ha fuskat), men dessa roster hade inte pa nagot satt forandrat valresultatet just i den vallokalen dar Chavez fick over 67 %. Jag fragade en av de som kom forsent varfor han inte kommit tidigare for att rosta och han menade att han arbetar inom turistbranschen pa Isla Margarita ochblev inte tillaten fran arbetsgivaren att lamna arbetsplatsen for att ga och rosta forran 17.00.

Min bedomning ar att valet flot bra trots stora koer pa morgonen, det var mycket sakert och valdeltagande var mycket hogt. Hotet om vald, valfusk och kaos som massmedia (i stort sett dominerad av oppositionen) basunera ut dagarna innan har uteblivit helt. Idag ar det valdigt lungt i landet.

Det basta ar det hoga valdeltagandet, historiskt. Framforallt har de fattiga rostat och de har i stor majoritet rostat pa Chavez. I vallokalen som vi overvakade rostrakningen rostade over 80%.
Idag ska valobservatorerna lamna en rappport, vi som varit pa Isla Margarita kommer nu att samlas for att skriva en rapport. Aterkommer om vad vi har kommit fram till.

Valobsevatorerna i Venezuela

Valet imorgon i Venezuela har tilldragit sig en stor uppmarksamhet. Kanske upp till 10 000 journalister fran hela varlden befinner sig har. Igar traffade jag bl a Stina Dabrowski och nagra andra svenska journalister, laste aven att aftonbladetreporter Wolfgang Hansson skrivit om sitt 2-minutersmote med Chavez, ha ha, det var den mest tendentiosa artikel jag last i svensk press om Chavez, och allt efter en sammantraffande pa 2 minuter. Snacka om att ha forutfattade meningar. Den journalistiska vinkeln fanns med i resvaskan, det gallde att hitta ogonblicket som berattigade den. Men det forvanar ingen, pa vag till Venezuela laste jag precis samma formuleringar (kanske tom ordagrant) i bade franska Le Figaro och i brittiska The Economist. Problemet for dessa journalister ar att den de kallar "presumtiva diktatorn" ar pa vag att vinna sitt 12 val (om vi raknar med parlament- och guvornervalen + folkomrostningen). Ekvationen gar inte ihop, en "presumtiv diktator" som vinner val efter val mot en val organiserad, rik och etablerad opposition.

Jag har akt fran Caracas med en grupp valobservatorer, vi befinner oss pa Isla Margarita och ska bevaka valet har. Valobsevatorerna ar en mycket heterogen grupp, allt fran en brittisk universitetslarare, en forskare fran Somalia till en parlamentariker fran franska socialistpartiet. Den ledande media, som tillhor (med undantaget fran en dagstidning och en TV-kana)l oppositionen, har agnat de senaste veckorna att ifrasatta det tekniska valsystemet och varnar for valfusk. Jag laste idag i den ledande hogertidningen El Universal en intervju med oppositionens egen representant i Valmyndigheten som sager kategoriskt att valet kommer att vara sakert och att det inte finns risk for valfusk.

De doda rostar inte langre i Venezuela

Likt andra latinamerikanska lander finns en tradition i Venezuela att aven de doda har haft rostratt. Och manga var de doda som aterupplivades under valdagen och gjorde sin demokratiska plikt. Jag skojar inte, sa har det varit lange, och sa ar det tyvarr i manga lander i Latinamerika. Den sittande korrupta borgmastare, guvernoren eller presidenten har haft en sadan kontakt pa andra sidan livet att denne lyckas mobilisera de doda. I manga platser har grejen varit att inte mobilisera levande utan se till att sa manga doda sa mojligt gatt och rostat pa den sittande politiker som egenmaktigt kontrollerat rostlangden.

Denna tradition ar nu slut i Venezuela. Sedan man inforde det automatiserade rostsystemet har de doda sluta rosta och de sittande politikerna maste nu mobilisera de levande for att vinna val. De gamla korrupta partierna har forsvunnit och hogern har i praktiken forlorat sin kanske viktigaste rostbas, de doda.
Pa sondag rostar ca 14 miljoner venezonaler fram en ny president. Chavez ar favorit, opinionsundersokningar ger honom fran 50 - 67 %. Det ar enastaende i ett latinamerikanskt land att en sittande president har fortfarande en sa enorm popularitet, inte minst och kanske darfor for att Chavez och den bolivarianska rorelsen lyckas bryta med det forra korrupta politiska systemet och lagt grunden for nya satt att gora politik. Lula i Brasilien som inte gjort detta far leva med att agera inom ramarna for det gamla korrupta systemet, och det har inte hjalpt honom sarskilt mycket.

Jag befinner nu i Caracas och ska se till att regelbundet de narmaste dagarna skriva om valet har.

Vänsterseger i Ecuador!

Enligt den senaste räkningen (94% av de giltiga rösterna) har vänsterkandidaten i Ecuador Rafael Correa vunnit presidentvalet med 56, 4% mot högerkandidaten Noboa som fick 43,6 %. Ännu en seger för vänstern i Latinamerika och ett stort nederlag för högern, nyliberalismen och USA. Läs mer om valresultatet här . Jag har tidigare skrivit om valet här

Rumsfeld gav order om tortyr i Irak

USA-brigadgeneralen Janis Karpinski som styrde det irakiska fängelset Abu Ghraib säger i en intervju i spanska El Pais (spanska) att det var den nyligen avgående försvarsministern Donald Rumsfeld som gav order om att tortera de irakiska fångarna. Karpinski som var den högst rankade officiern som straffades för tortyren i fängelset avslöjar att hon såg ett memorandum undertecknat av Rumsfeld där han gav tillåtelse för att använda sig av "sådana" förshörsmetoder.

Detta kommer samtidigt som den tyske advokaten Wolfgang Kaleck och ett 20-tal människorättsorganisationer stämt Rumdsfeld för krigsförbrytelser och för att personligen ha godkänt och beordrat tortyr av fångar i irakiska fängelset Abu Ghraib och Guantànamo Bay. Karpinski har nu erbjudit sig att vittna mot Rumsfeld.

Tidigare har ett 40-tal kända brittiska personligheter som nobelpristagaren Harold Pinter uppmanat FN och justitieministern i England att starta undersökningar om brott mot principerna från Nünbergsprovessen och Geneve- och Haggkonventionerna som begått under Irakkriget. I ett brev skrivet till den brittiske justitieministern görs en sammanställning på 28 punkter över de brott som USA och Storbritannien begått.

Historisk valframgång i Nederländerna

Socialistpartiet (SP) är den stora vinnaren i onsdagens val i Holland med 16,6 %. SP tredubblar sina platser i parlamentet och blir det tredje största partiet efter Kristdemokraterna (26,5%) och Socialdemokraterna (21,1%).

Den populära partiledaren för SP Jan Marijnissen kommenterade valsegern så här

"This election makes the SP the most succesfull party left of traditional Social-Democracy in Dutch history (easily surpassing the previous record of 10.6% of the Dutch Communist party in 1946). It also makes us a possible partner in a coalition government. The election also has it downsides: Prime minister Balkenende seems almost certain the lead another government despite a small loss of his party. Also, with 5,9% for the "Freedom party" the extreem right now has truly entered the Dutch political arena. On a lighter note, we appear to be the first country in the world to have a "animal rights" party in parliament (1,8%). What will follow now is a difficult and probability quite long process of trying to form a government coalition. There are no obvious coalitions. While the ruling rightwing coalition was badly beaten this election, there is also no leftwing majority. What is certain however is that the SP will either become part of the government (something I personally think unlikely) or be the biggest opposition party.Some other interesting facts: A large majority of voters considered the SP campaign to be the most successful of the elections.

Daniel S som bevakade valrörelsen för vänsterpartiets räkning skrev idag om hur han bedömer valresultatet:
"Dock är det inte alldeles enkelt att säga hur den nederländska befolkningen rört sig politiskt. Kristdemokraterna (CDA), som styrt Nederländerna i koalition med är liberalerna, är numera det största partiet. Socialdemokraterna (Pvda) rasade och såväl liberalerna (VVD) som socialliberalerna (D66) förlorade stort. GroenLinks (rödgröna) tappade ett mandat och den extrema högern (Pvvr med flera) – som tidigare hade räknats – ut vann ett par nya platser. Christi Unie som är ett mer socialt engagerat och vänstervridet kristdemokratiskt parti gick fram. Kanske kan resultatet sammanfattas med att det skett en politisk polarisering? Troligt är att CDA kommer att fortsätta regera men oklart är i så fall med vilka. Missnöjet med den sittande koalitionen (bland annat CDA och VVD) är stort. Men detsamma gäller för Pvda, bland annat för att de inte tydligt deklarerade att de ville ha en vänsterregering"

Apropå Bush' besök i Vietnam

Ted Koppel legendariskt nyhetsankare från ABC (USA) har i dagarna gjort en träffande kommentar om Bush resa till bl a Vietnam .
"Thirty-five years ago, he joined the Texas Air National Guard to stay out of Vietnam. And now, he's going to Vietnam to stay out of Washington.”

Ett fattigt land reser sig

Goda nyheter kommer från ett av världens fattigaste land, Bolivia. Presidenten Evo Morales har i dagarna med en viss kaxighet konstaterat att Bolivia med språng är på väg ut ur tiggarstadiet. "Snart kommer Bolivia att sluta vara ett tiggarland, i år för första gången på 30 -40 år kommer ingen ekonomiminister att behöva resa till USA, eller till Europa, eller till Världsbanken eller till IMF för att be om pengar, om allmosor". För första gången på 30-40 år kommer den bolivianska ekonomin att avsluta året med ett överskott. Den bolivianska riksbanken har meddelat om att valutareserverna ökat under detta år från 1 700 miljoner dollar till 3 000 miljoner dollar. Nationaliseringen av oljan och gasen har gett staten detta år 1 200 miljoner dollar (jämför med 300 miljoner förra året).

Evo har öronmärkt 24 miljoner euro (som tas från en månads betalning i skatt från de utlänska oljebolagen) till ett nytt barnbidrag som ska gå till 1,2 miljoner barn som går i skolan.

Detta gillar vi skarpt!

Läs även en bra artikel i Svd om valet i Venezuela

Deltagande demokrati och subventionerad olja i El Salvador

Härom veckan träffade jag en borgmästare från EL Salvador, Mario Gonzalez. Han är medlem i salvadoranska vänsterpartiet FMLN och borgmästare i San Martin, en kommun med 150 000 invånare.

FMLN har totalt 54 borgmästare och högerpartiet Arena 147. FMLN:s väljarbas har ökat enormt under de senaste 10 åren, 1994 fick FMLN 300 000 röster och i våras 2006 800 000 röster. Partiet har 82 000 medlemmar. I det senaste parlamentsvalet fick FMLN 32 ledamöter och ARENA 34.

Valsystemet i El Salvador gör att den vinnade vallista får alla platser i kommunfullmäktige. I San Martins fullmäktige sitter 14 ledamöter, varav hälften är kvinnor. Överlag arbetar FMLN med ett jämställdhetsperspektiv, kvoter tillämpas i alla beslutande organ, minst 35 % kvinnor och minst 25 % ledamöter under 32 år. I San Martin arbetar FMLN med deltagande demokrati, man har upprättat ett antal råd (miljö, kultur, jordbruk mm) och lokala hälsokommittéer. Dessutom tillämpas deltagande budget. Kommunen har också startat en fotbollsskola med 360 barn.


FMLN har i kommunpolitiken en medveten strategi så även i San Martin, bl a med tillämpande av ett antal program. De fyra mest omfattande är Operación milagro (med hjälp av Kuba och Venezuela) som syftar till att genomföra ögonoperationer på fattiga; en alfabetiseringskampanj; ett utbildningsprogram med stipendium till fattiga och ett oljeprojekt.

Det sista är ett samarbete med den venezolanska staten och det venezolanska statliga oljebolaget PDVSA. Projektet går ut på att kommunerna som styrs av FMLN får köpa olja av Venezuela till förmånliga villkor; låga priser och betalningen görs med 60 % mot faktura på 30 dagar och 40 % på kredit i 23 år med 1 % ränta med 2 betalningsfria år.

Betalningen på faktura görs med jordbruksprodukter, ex frukt, grönsaker mm, som kommunen köper hos lokala jordbrukare. Till detta projekt har FMLN bildat ett bolag Asociación Intermunicipal Energía para El Salvador (ENEPASA) och ingår i ett större samarbete som heter ALBA-petróleos, där även sandinisterna i Nicaragua har liknande avtal med PDVSA. Medlemmar i ENEPASA är endast de kommuner som styrs av FMLN. Transporten av oljan görs via Honduras och detaljförsäljningen sker via oberoende bensinmackar (s k med vit flagga), alltså inget samarbete med Shell, Texaco eller ESSO. Oljan säljs till låga priser till den lokaltrafiken, småföretagare på orten och fattiga invånare.

R. Fisk om dödsdomen i Irak

Journalisten Robert Fisk kommenterar dödsdomen på Saddam Hussein. Dömd för förbrytelser som begicks under den tid Saddam Hussein var allierad med USA. Hela artikeln kan läsas här

"The odd thing is that Iraq is now swamped with mass murderers, guilty ofrape and massacre and throat- slitting and torture in the years since our"liberation" of Iraq. Many of them work for the Iraqi government we arecurrently supporting, democratically elected, of course. And these warcriminals, in some cases, are paid by us, through the ministries we set up under this democratic government. And they will not be tried. Or hanged.That is the extent of our cynicism. And our shame. Have ever justice and hypocrisy been so obscenely joined? "

Sandinisterna leder presidentvalet i Nicaragua

I Nicaragua leder Sandinistledaren Daniel Ortega presidentvalet med 40,43 % mot högerns kandidat bankiren Eduardo Montealegre med 32,7. Om Ortega får över 35% i första omgången så blir han direkt vald till president. USA:s ambassadör Paul Trivelli och den konservative fd senatorn Bennett Johnston har under dagen försökt misstänkliggöra valet. Som i andra val i Latinamerika nu för tiden när högern haft motgångar har USA ifrågasatt valresultaten. USA-ambassadören har till och med krävt att få komma in i vallokalerna under rösträkningen. Men fick nej av valmyndigheterna.

DN:s attack mot konspirationsteorierna

Apropå Saddam Husseins dödsdom går DN:s ledarsida idag till attack mot konspirationsteoretikerna. Att det går åt skogen i Irak beror enligt DN på alla konspirationsteorierna som flödar. "Konspirationsteorier var en överskottsvara redan före 2003. Alla arabvärldens tillkortakommanden brukar skyllas på Israel och USA, i barnsliga försök att förtränga eget politiskt ansvar". Att nu försöka hitta samband mellan dödsdomen mot Saddam Hussein och tisdagens kongressval i USA är ju för DN:s bombliberaler ännu en barnslig konspiration. "Allting är nu politik och nästan inget är juridik. För konspirationsteoretikerna är det solklart varför dödsdomen mot Saddam sammanfaller med det amerikanska kongressvalet".

Kriget, de hundratusentals som har dött under ockupationen, Abu Ghraib-fängelset och tortyren, allt är ju i själva verket en enda stor konspiration och som DN-ledaren konstaterar "USA (kommer) att få skulden för allt som gått snett". Snacka om verklighetsrevisionister.

Protest mot abortförbud i Polen

Protest mot abortförbud i Polen utanför Polens ambassad den 4 november

Det polska högerpartiet "League of Polish Families" har föreslagit en ändring i den polska konstitutionen som i praktiken förbjuder all abort. Partiet vill införa en fras i konstitutionen om skydd för livet från själva befruktningen. En sådan ändring skulle göra all abort olaglig, även för våldtäktsoffer, när fostret är allvarligt skadat eller när kvinnans hälsa är hotad.

Under 60-talet åkte svenska kvinnor till Polen för abort. Nu är det viktigt att vi visar solidaritet med kvinnorna i Polen. Därför uppmanar vi alla att delta i en stillastående protest utanför Polens ambassad, Karlavägen 35, den 4 november kl. 12:00-13:00. Vi samlas för att visa vår solidaritet med kvinnorna i Polen och vår avsky mot den föreslagna ändringen.

Demonstrationer och manifestationer kommer att ske utanför den polska ambassaden i flera andra europeiska städer och självklart i Warzawa.

Skriv även på protestlistan på http://www.federa.org.pl/signatures

Arr: Vänsterpartiet Storstockholm och Ung Vänster

Vänsterkandidaten leder i Ecuador

Återigen är det val i ett latinamerikanskt land och valet står mellan högern och en antinyliberal vänster på frammarsch. Vänsterns kandidat Rafael Correa leder alla opinionsundersökningar. Motståndaren är högerns kandidat Alvaro Noboa, landets rikaste man, ägare till över 100 företag och banankungen i Ecuador. Ingen av dem kommer att vinna i första omgången, men vänstern har en bra chans att vinna i den andra. Tyvärr har ursprungsbefolkningens starka organisation CONAIE och dess politiska gren Movimiento Pachakutik lyft fram en egen kandidat som inte har mycket stöd, men kan komma att stödja Correa i den andra omgången. CONAIE har efter den misslyckade alliansen med Lucio Gutierrez, som för 4 år sedan vann presidentvalet och som efter valet visade sig ha hemliga avtal med USA:s ambassad, vägrat att gå i allians med Correa.

Det som står på spel i valet är fyra viktiga frågor där högern och vänstern i Ecuador tar tydliga ställningstaganden.

- Vänsterkandidaten är emot ett frihandelsavtal med USA. I Ecuador växer motståndet mot USA: s försök att ansluta landet till ett bilateralt frihandelsavtal. Brasilien, Argentina och Venezuela har satt stopp för USA: s planer att ansluta hela kontinenten till frihandelsavtalet ALCA. Nu försöker USA trots det folkliga missnöjet istället ingå sådana frihandelsavtal med enskilda länder, så som nyligen skett med Peru och Colombia. Vänsterns kandidat Correa förordar i stället att Ecuador ska närma sig MERCOSUR.

Frihandelsavtalet med USA, som planerats bakom lykta dörrar, går ut på att för USA-bolagen öppna Ecuadors ekonomi med billig arbetskraft, värdefulla naturtillgångar och en rik biologisk mångfald. Detta sker samtidigt som USA kommer att fortsätta att skydda sin marknad från ecuadorianska jordbruksprodukter. USA påtvingar Ecuador en patentlag, som går längre än WTO-avtalets regler och som i praktiken ger läkemedelsföretagen i USA monopol på licenser och medicintillverkning. Dessutom ger avtalet USA-bolagen helt unika möjligheter att stämma Ecuador om Ecuador upprättar vad USA betraktar som ”handelshinder” i form av lagstiftning på arbetsrättens område eller när det gäller miljöskydd.

- Correa vill att Ecuador ska ha mer kontroll över naturtillgångarna. Ecuador är rik på olja, men oljebolag som spanska Repsol och USA:s OXY och KERR-McGEESSO har kontroll över oljeproduktionen med katastrofala följder för landets inkomster, miljön och i synnerhet ursprungsbefolkningen. Vänsterkandidaten Correa menar att det första hans regering ska göra är att se över avtalen med oljebolagen, "av 5 oljefat tar oljebolagen 4 och landet får 1, det är oacceptabelt", för det andra ska man gå igenom avtalen och göra en utvärdering då oljebolagen bryter medvetet mot dem. Correa förespråkar en mer aktiv statlig kontroll över oljetillgångarna.


- Militära baser i Ecuador. USA har en flygbas i norra Ecuador, Manta, som man använder i sitt krig i Colombia. Correa vill stänga basen och stoppa USA:s militarisering av gränsen till Colombia. Basen i Manta används av USA i den s k Iniciativa Regional Andina som är en utvidning av Plan Colombia, som nu ska omfatta hela den andinska regionen.

- En ny konstitution. Liksom i andra länder i Latinamerika skrevs den nuvarande konstitutionen av det gamla korrupta politiska etablessimanget. Nu vill vänsterkandidaten att så som i Venezuela och Bolivia kalla samman en konstituerande församling som ska skriva om Ecuadors grundlag.

icke-spridning och stopp av kärnvapenproven, nästa?

Nordkoreas atomprov är allvarligt och bör fördömas, inte för att det är just Nordkorea utan för att kärnvapen och spridningen av kärnvapen är förödande för världsfreden. En ansträngning från Sverige och andra länder som inte har kärnvapen måste nu göras för att i FN och säkerhetsrådet lyfta frågan om sammanbrottet för icke-spridningsavtalet NPT och stoppet av kärnvapenproven. Och där gör Nordkorea gemensam sak med bl a USA, Israel, Pakistan och Indien. Henrik Salander, UD:s chef för ickespridning och exportkontroll, klargör detta i en intressant intervju i Svd. Här nedan ett kort utdrag.


Varför säger Blixkommissionen (som i våras lade fram en rapport med 60 rekommendationer till världens ledare) att USA måste ta på sig ett särskilt ansvar för stoppet av kärnvapenproven?

– Resonemanget är att USA ligger långt före alla andra och därför borde gå i bräschen för att avtalet träder i kraft. USA skulle gynnas mest av alla av ett förbud. En amerikansk ratificering skulle öka pressen på de andra. Men Washington väljer att behålla handlingsfrihet med möjlighet till egna prov. USA planerar att hjälpa Indien med kärnteknik, trots att Indien inte är med i NPT och har skaffat egna kärnvapen.

Hur påverkar det andra länder och kärnvapenspridningen?

– Från spridningssynpunkt är det inte alls bra. Det går emot huvudidén i NPT (rätt till kärnkraftshjälp om man avstår från kärnvapen) och ger Indien möjlighet att tillverka fler vapen, vilket Pakistan och kanske även Kina kommer att reagera på. Iran med flera anser naturligtvis att det är dubbelmoral när indiska och israeliska kärnvapen anses vara ok. Jag har förståelse för synpunkten. Men Indien och Israel är tyvärr inte bundna av NPT.

Statskupp i Bolivia ?

Från flera håll varnas det för statskupp i Bolivia. Statsvetaren bosatt i Mexiko Heinz Steffan Dietrich menar att en statskupp, precis som mot Chavez 2002 och Allende 1973, är i sin linda. USA, EU och de multinationella oljebolagen pekas ut som anstiftare.

Så, vad är sannolikheten? Knappast skulle jag säga från avstånd. Tre saker pekar på att en statskupp är ogenomförbar just nu. För det första, har Evo Morales regering lyckas sätta igång ett antal djupgående reformer utan att landet hamnat i ett generellt ostabilt läge. Motsättningar finns men är partiella. För det andra har Evo Morales regering ett massivt stöd bland befolkningen och en stark uppslutning för de reformer som nu genomförs; den nya konstitutionen, jordreformen och nationaliseringen av gas och olja. För det tredje är styrkeförhållandet på kontinenten ett annat än vad det var under Allende-tiden, som gör det svårare för ex USA att öppet och direkt regissera en statskupp.

Dock kan inte en statskupp uteslutas. Under sena 70-talet och början av 80-talet var Bolivia landet i Latinamerika med flest statskupper, ett tag var det statskupp varannan månad. Totalt har 189 statskupper genomförts. Evo Morales har själv sagt att ”en intern och extern sammansvärjning mot demokratin, min regering och Bolivia har satts igång i landet”

Vad som händer är att sociala konflikter i ett mycket fattigt och ojämlikt land som Bolivia utnyttjas av högerkrafter för att störa en regering med stark social uppslutning.

Högerns strategi, i ett läge då de förlorat den politiska makten, är att utnyttja alla konflikter som uppstår för att störa och sätta käppar i hjulet för reformerna. Men de kan knappats stoppa dem. Helgens gruvkonflikt i Huanuni med 16 döda och 60 skakade uppstod av konfrontationer mellan statsanställda gruvarbetare och s k ”fria” gruvarbetare ansluta i kooperativ. Gruvkonflikten är ett resultat av att staten återtar kontrollen av gruvfyndigheter och har då hamnat i konflikt med de ”fria” gruvarbetare (de flesta arbetare som tidigare avskedats när gruvorna privatiserades) som ser sitt leverbröd hotat.

MST om presidentvalet i Brasilien

Utgången i presidentvalet i Brasilien är rätt så given, Lula vinner (osäkert dock om det blir direkt i första valomgången). Men det viktiga är att kunna läsa det politiska läget och vad som kommer härnäst. Joao Pedro Stédile, ledaren för den starka De jordlösas rörelse (Movimiento sem Terra MST) ger i en intervju i argentinska Pagina 12 en intresant bild av läget. Här kommer en kort version av intervjun. Läs hela intervjun här

Om valet
- Vi gör en invecklad analys om styrkeförhållanden i landet. Vår bedömning är att Lulas inte var en vänsterregering. Det var en kluven/vacklande regering, i vilken höger-, center- och vänsterkrafter samlevde. I vissa områden, behöll högern sitt inflytande och kraft, i synnerhet i den ekonomiska politiken. I andra områden har vänstern haft inflytande, som exempelvis, genom att sätta stopp för privatiseringarna och inom utrikespolitiken där Brasilien varit mer självständigt och lyckas bromsa ALCA. Bönderna kommer med stor majoritet att lägga sin kritiska röst på Lula. De anser att de andra kandidaterna är ännu sämre, och att vi med Lula kommer att ha en sammansatt regering, där vänstern kan komma att ha en viss tyngd.

Om Lulas arbetarparti PT
- Förändringarna i Brasilien beror inte på politiska partier som PT. Det hänger framförallt på att de sociala och politiska rörelserna lyckas samla krafter för att återuppbygga en massrörelse. Från det kommer vi att kunna konfrontera igen nyliberalismen och bryta det nuvarande styrkeförhållande. Min förhoppning är att detta sker under Lulas andra mandat.

Om vänsterkandidaten Heloisa Helena som samlar ca 8 % av väljarkåren
- Heloisa Helena representerar inte ett utvecklingsalternativ för Brasilien. För det första, har hon ingen social bas (samhällsklass) bakom sig i Partido Socialismo y Libertad, eller bakom hennes kandidatur. Med det vann hon karaktären av en protest och missnöjeskandidat mot PT. Hennes diskurs sökte aldrig debattera kring alternativ eller om landets framtid, och hamnade i det enkla anklagandet, som inte hjälper att samla stöd för de förändringar som landet behöver. Hennes röster (stöd) kommer liksom för socialdemokraten Geraldo Alckmin från den övre medelklassen med högskolestudier. Men det alternativet har ingen framtid.

Folkopinionen i Irak går emot ockupationen

En stor majoritet av irakierna vill att USA:s ockupationsarmé lämnar Irak och de tycker dessutom att när ockupationstrupperna lämnar landet kommer våldet att minska och Irak bli mer säkert. Detta enligt en opinionsundersökning framtagen av inte mindre än USA:s State Department.

En liknande undersökning Program on International Policy Attitudes at the University of Maryland pekar på att mer än 70 % av irakierna vill att den irakiska regeringen ska be de utländska trupperna att lämna landet inom ett år. Samtidigt tror mer än 77 % av irakierna att USA vill stanna i Irak och ämnar permanenta de militära baserna i landet.

Snacket om att irakierna själva vill ha kvar ockupationstrupperna i Irak och att USA:s närvaro gör landet säkert är ju som allt annat kring ockupationen en rövarhistoria. De enda som vill ha kvar ockupationen är bombhögern i både USA och Europa samt de irakiska representanterna för ockupationen Premiärministern Nouri al-Maliki och Presidenten Jalal Talabani.

Kopplingen säkerhet och utveckling i Afghanistan

Kopplingen mellan säkerhet och utveckling blir sällan tydligare än i Afghanistan ska den nu avgående försvarsministern Leni Björklund ha yttrat ett antal gånger i sin iver att försvara Sveriges militära samarbete med USA i Afghanistan. Vad Björklund syftar på med säkerhet och utveckling i krigets Afghanistan vet vi inte. Dock har detta samband säkerhet + utveckling fått en enorm betydelse i Afghanistans lukrativa produktion av opium.

Enligt en rapport från FN-kontoret för narkotika och kriminalitet (UNODC) har produktionen sedan USA tog över i Afghanistan ökat 33 gånger. På 5 år har opiumproduktionen ökat med 3 200 %. En annan intressant koppling är att det är just två av de kanske mest militariserade länder i världen med enorm militär inblandning från USA, Afghanistan och Colombia, som är de största drogproducerande ekonomier i världen.

Kanadensaren Michel Chossudovsky skriver att det finns starka västliga affärs- och finansiella intressen bakom opiumproduktionen och liksom oljan och pipelines är det av strategisk vikt att geopolitiskt och militärt kontrollera opiumets produktion och handelsvägar. Vinsterna är enorma mellan 124-194 miljarder dollar per år. Men enligt UNODC stannar endast 2,7 miljarder dollar i Afghanistan, bl a hos krigsherrar som idag är en del av den afghanska statsmakten. Resten kontrolleras av starkare finansiella krafter i väst.

Det går inte att utesluta att en stor del av striderna i Afghanistan är därför strider om kontrollen över narkotikaproducerande områden. Norska Klassekampen har i en artikel uppmärksammat hur striderna i Panjwai-området handlar mindre om att bekämpa talibanerna och mer om kontrollen över vattnet som vattnar vallmofälten Och det råder inget tvivel om att USA och väst med sin militära närvaro skyddar starka ekonomiska intressen i landet. I Helmandprovinsen där Natostyrkorna tog över krigföringen har opiumproduktionen stigit med 162 procent. Makthavarna i Afghanistan har idag direkta kopplingar till opiumhandeln. Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Bengt Kristiansson menar att ”Opiumet har skapat plågsamma kopplingar mellan den sittande regeringen i Kabul, de gamla krigsherrarna och talibanerna. Dessa nätverk är förklaringen till att Afghanistan inte får bukt med narkotikan”.

Så sambandet säkerhet (militarisering) och utveckling (ex mer produktion av opium) finns i Afghanistan. Dock är innebörden av detta mycket komplicerad och farlig. Vad gäller Sverige så bör man fråga sig vilken funktion svenska trupperna i Afghanistan har egentligen och vilka de har till uppgift att skydda.

Hycklarnas tid är nu

Agneta Norberg från Sveriges Fredsråd skriver om Chiracs hyckleri gällande kärnvapen.

- I Frankrike protesterar folk mot att Frankrike ämnar utprova nya ballistiska robotar som ska placeras på deras ubåtsflotta. Detta rimmar illa med Frankrikes protester mot Irans kärnkraftsprogram. Hyckleri sa Bill, hyckleri var ordet sa Bull. Agneta

Chavez tal till FN

Address to the United Nations

Rise Up Against the Empire
By HUGO CHAVEZSeptember 20, 2006

Representatives of the governments of the world, good morning to all of you. First of all, I would like to invite you, very respectfully, tothose who have not read this book, to read it.
Noam Chomsky, one of the most prestigious American and worldintellectuals, Noam Chomsky, and this is one of his most recent books,'Hegemony or Survival: The Imperialist Strategy of the United States.'"[Holds up book, waves it in front of General Assembly.] "It's anexcellent book to help us understand what has been happening in theworld throughout the 20th century, and what's happening now, and thegreatest threat looming over our planet.

The hegemonic pretensions of the American empire are placing at risk thevery survival of the human species. We continue to warn you about thisdanger and we appeal to the people of the United States and the world tohalt this threat, which is like a sword hanging over our heads. I hadconsidered reading from this book, but, for the sake of time," [flipsthrough the pages, which are numerous] "I will just leave it as a recommendation.

It reads easily, it is a very good book, I'm sure Madame [President] youare familiar with it. It appears in English, in Russian, in Arabic, inGerman. I think that the first people who should read this book are our brothers and sisters in the United States, because their threat is rightin their own house. The devil is right at home. The devil, the devil himself, is right in the house.

"And the devil came here yesterday. Yesterday the devil came here. Righ there." [crosses himself]

And it smells of sulfur still today".

Yesterday, ladies and gentlemen, from this rostrum, the president of theUnited States, the gentleman to whom I refer as the devil, came here, talking as if he owned the world. Truly. As the owner of the world.

I think we could call a psychiatrist to analyze yesterday's statementmade by the president of the United States. As the spokesman of imperialism, he came to share his nostrums, to try to preserve the current pattern of domination, exploitation and pillage of the peoples of the world.

An Alfred Hitchcock movie could use it as a scenario. I would even propose a title: "The Devil's Recipe."

As Chomsky says here, clearly and in depth, the American empire is doing all it can to consolidate its system of domination. And we cannot allow them to do that. We cannot allow world dictatorship to be consolidated.

The world parent's statement -- cynical, hypocritical, full of this imperial hypocrisy from the need they have to control everything.

They say they want to impose a democratic model. But that's their democratic model. It's the false democracy of elites, and, I would say, a very original democracy that's imposed by weapons and bombs and firing weapons.

What a strange democracy. Aristotle might not recognize it or others who are at the root of democracy.

What type of democracy do you impose with marines and bombs?

The president of the United States, yesterday, said to us, right here,in this room, and I'm quoting, "Anywhere you look, you hear extremiststelling you can escape from poverty and recover your dignity through violence, terror and martyrdom.

"Wherever he looks, he sees extremists. And you, my brother -- he looks at your color, and he says, oh, there's an extremist. Evo Morales, the worthy president of Bolivia, looks like an extremist to him.

The imperialists see extremists everywhere. It's not that we are extremists. It's that the world is waking up. It's waking up all over. And people are standing up.

I have the feeling, dear world dictator, that you are going to live therest of your days as a nightmare because the rest of us are standing up, all those who are rising up against American imperialism, who are shouting for equality, for respect, for the sovereignty of nations.

Yes, you can call us extremists, but we are rising up against theempire, against the model of domination.

The president then -- and this he said himself, he said: "I have come to speak directly to the populations in the Middle East, to tell them that my country wants peace."

That's true. If we walk in the streets of the Bronx, if we walk around New York, Washington, San Diego, in any city, San Antonio, SanFrancisco, and we ask individuals, the citizens of the United States,what does this country want? Does it want peace? They'll say yes.

But the government doesn't want peace. The government of the UnitedStates doesn't want peace. It wants to exploit its system of exploitation, of pillage, of hegemony through war.

It wants peace. But what's happening in Iraq? What happened in Lebanon?In Palestine? What's happening? What's happened over the last 100 years in Latin America and in the world? And now threatening Venezuela -- new threats against Venezuela, against Iran?

He spoke to the people of Lebanon. Many of you, he said, have seen how your homes and communities were caught in the crossfire. How cynical can you get? What a capacity to lie shame facedly. The bombs in Beirut with millimetric precision?

This is crossfire? He's thinking of a western, when people would shootfrom the hip and somebody would be caught in the crossfire.

This is imperialist, fascist, assassin, genocidal, the empire and Israelfiring on the people of Palestine and Lebanon. That is what happened. And now we hear, "We're suffering because we see homes destroyed.'

The president of the United States came to talk to the peoples -- to the peoples of the world. He came to say -- I brought some documents with me, because this morning I was reading some statements, and I see that he talked to the people of Afghanistan, the people of Lebanon, thepeople of Iran. And he addressed all these peoples directly.

And you can wonder, just as the president of the United States addresses those peoples of the world, what would those peoples of the world tell him if they were given the floor? What would they have to say?

And I think I have some inkling of what the peoples of the south, theoppressed people think. They would say, "Yankee imperialist, go home." I think that is what those people would say if they were given themicrophone and if they could speak with one voice to the American imperialists.

And that is why, Madam President, my colleagues, my friends, last yearwe came here to this same hall as we have been doing for the past eightyears, and we said something that has now been confirmed -- fully, fully confirmed.

I don't think anybody in this room could defend the system. Let's accept-- let's be honest. The U.N. system, born after the Second World War,collapsed. It's worthless.

Oh, yes, it's good to bring us together once a year, see each other,make statements and prepare all kinds of long documents, and listen togood speeches, like Abel's yesterday, or President Mullah's . Yes, it's good for that.

And there are a lot of speeches, and we've heard lots from the presidentof Sri Lanka, for instance, and the president of Chile.

But we, the assembly, have been turned into a merely deliberative organ.We have no power, no power to make any impact on the terrible situationin the world. And that is why Venezuela once again proposes, here,today, 20 September, that we re-establish the United Nations.

Last year, Madam, we made four modest proposals that we felt to be crucially important. We have to assume the responsibility our heads of state, our ambassadors, our representatives, and we have to discuss it.

The first is expansion, and Mullah talked about this yesterday right here. The Security Council, both as it has permanent and non-permanent categories, (inaudible) developing countries and LDCs must be given access as new permanent members. That's step one.

Second, effective methods to address and resolve world conflicts,transparent decisions.

Point three, the immediate suppression -- and that is something everyone's calling for -- of the anti-democratic mechanism known as the veto, the veto on decisions of the Security Council.

Let me give you a recent example. The immoral veto of the United Statesallowed the Israelis, with impunity, to destroy Lebanon. Right in frontof all of us as we stood there watching, a resolution in the council was prevented.

Fourthly, we have to strengthen, as we've always said, the role and the powers of the secretary general of the United Nations.

Yesterday, the secretary general practically gave us his speech of farewell. And he recognized that over the last 10 years, things have just gotten more complicated; hunger, poverty, violence, human rights violations have just worsened. That is the tremendous consequence of the collapse of the United Nations system and American hegemonistic pretensions.

Madam, Venezuela a few years ago decided to wage this battle within theUnited Nations by recognizing the United Nations, as members of it thatwe are, and lending it our voice, our thinking.

Our voice is an independent voice to represent the dignity and the search for peace and the reformulation of the international system; to denounce persecution and aggression of hegemonistic forces on the planet.

This is how Venezuela has presented itself. Bolivar's home has sought anonpermanent seat on the Security Council.

Let's see. Well, there's been an open attack by the U.S. government, animmoral attack, to try and prevent Venezuela from being freely electedto a post in the Security Council.

The imperium is afraid of truth, is afraid of independent voices. It calls us extremists, but they are the extremists.

And I would like to thank all the countries that have kindly announced their support for Venezuela, even though the ballot is a secret one and there's no need to announce things.

But since the imperium has attacked, openly, they strengthened the convictions of many countries. And their support strengthens us.

Mercosur, as a bloc, has expressed its support, our brothers inMercosur. Venezuela, with Brazil, Argentina, Paraguay, Uruguay, is a full member of Mercosur.

And many other Latin American countries, CARICOM, Bolivia have expressedtheir support for Venezuela. The Arab League, the full Arab League hasvoiced its support. And I am immensely grateful to the Arab world, toour Arab brothers, our Caribbean brothers, the African Union. Almost allof Africa has expressed its support for Venezuela and countries such asRussia or China and many others.

I thank you all warmly on behalf of Venezuela, on behalf of our people,and on behalf of the truth, because Venezuela, with a seat on theSecurity Council, will be expressing not only Venezuela's thoughts, butit will also be the voice of all the peoples of the world, and we willdefend dignity and truth.

Over and above all of this, Madam President, I think there are reasonsto be optimistic. A poet would have said "helplessly optimistic,"because over and above the wars and the bombs and the aggressive and thepreventive war and the destruction of entire peoples, one can see that anew era is dawning.

As Silvio Rodriguez says, the era is giving birth to a heart. There are alternative ways of thinking. There are young people who think differently. And this has already been seen within the space of a meredecade. It was shown that the end of history was a totally false assumption, and the same was shown about Pax Americana and the establishment of the capitalist neo-liberal world. It has been shown,this system, to generate mere poverty. Who believes in it now?

What we now have to do is define the future of the world. Dawn isbreaking out all over. You can see it in Africa and Europe and LatinAmerica and Oceanea. I want to emphasize that optimistic vision.

We have to strengthen ourselves, our will to do battle, our awareness.We have to build a new and better world.

Venezuela joins that struggle, and that's why we are threatened. TheU.S. has already planned, financed and set in motion a coup inVenezuela, and it continues to support coup attempts in Venezuela and elsewhere.

President Michelle Bachelet reminded us just a moment ago of the horrendous assassination of the former foreign minister, OrlandoLetelier.

And I would just add one thing: Those who perpetrated this crime are free. And that other event where an American citizen also died wereAmerican themselves. They were CIA killers, terrorists.

And we must recall in this room that in just a few days there will be another anniversary. Thirty years will have passed from this other horrendous terrorist attack on the Cuban plane, where 73 innocents died, a Cubana de Aviacion airliner.

And where is the biggest terrorist of this continent who took theresponsibility for blowing up the plane? He spent a few years in jail inVenezuela. Thanks to CIA and then government officials, he was allowedto escape, and he lives here in this country, protected by the government.

And he was convicted. He has confessed to his crime. But the U.S.government has double standards. It protects terrorism when it wants to.

And this is to say that Venezuela is fully committed to combating terrorism and violence. And we are one of the people who are fighting for peace.

Luis Posada Carriles is the name of that terrorist who is protected here. And other tremendously corrupt people who escaped from Venezuela are also living here under protection: a group that bombed various embassies, that assassinated people during the coup. They kidnapped meand they were going to kill me, but I think God reached down and our people came out into the streets and the army was too, and so I'm here today.

But these people who led that coup are here today in this countryprotected by the American government. And I accuse the American government of protecting terrorists and of having a completely cynical discourse.

We mentioned Cuba. Yes, we were just there a few days ago. We just camefrom there happily.

And there you see another era born. The Summit of the 15, the Summit of the Nonaligned, adopted a historic resolution. This is the out come document. Don't worry, I'm not going to read it.

But you have a whole set of resolutions here that were adopted after open debate in a transparent matter -- more than 50 heads of state.Havana was the capital of the south for a few weeks, and we have now launched, once again, the group of the nonaligned with new momentum.

And if there is anything I could ask all of you here, my companions, my brothers and sisters, it is to please lend your good will to lend momentum to the Nonaligned Movement for the birth of the new era, to prevent hegemony and prevent further advances of imperialism.

And as you know, Fidel Castro is the president of the nonaligned for thenext three years, and we can trust him to lead the charge very efficiently.

Unfortunately they thought, "Oh, Fidel was going to die." But they'regoing to be disappointed because he didn't. And he's not only alive, he's back in his green fatigues, and he's now presiding the nonaligned.

So, my dear colleagues, Madam President, a new, strong movement has been born, a movement of the south. We are men and women of the south.

With this document, with these ideas, with these criticisms, I'm nowclosing my file. I'm taking the book with me. And, don't forget, I'm recommending it very warmly and very humbly to all of you.

We want ideas to save our planet, to save the planet from theimperialist threat. And hopefully in this very century, in not too long a time, we will see this, we will see this new era, and for our childrenand our grandchildren a world of peace based on the fundamental principles of the United Nations, but a renewed United Nations.

And maybe we have to change location. Maybe we have to put the UnitedNations somewhere else; maybe a city of the south. We've proposed Venezuela.

You know that my personal doctor had to stay in the plane. The chief of security had to be left in a locked plane. Neither of these gentlemen was allowed to arrive and attend the U.N. meeting. This is another abuseand another abuse of power on the part of the Devil. It smells of sulfurhere, but God is with us and I embrace you all.

May God bless us all. Good day to you.

Morgondagens nyheter!

Om slaveriet i Sverige

UNESCO ha utropat den 23 augusti till internationell dag till minnet av slavhandeln och dess avskaffande. Att man just uppmärksammar den 23 augusti är för att den 23:e augusti år 1791 inleddes ett uppror på Haiti som skakade slavhandeln och som påbörjade en kamp som senare blev avgörande för avskaffandet av den s k transatlantiska slavhandeln.

För oss är det viktigt att påminnas om Sveriges deltagande i slavhandeln. Sverige bedrev slavhandel från eget slavfort i Ghana och den svenska kolonin S:T Berthelemy i västindien var under 1700- och 1800-talen en knutpunkt för slavhandel. Erki Gustaf Geijer la fram 1840 en motion i riksdagen och slavhandeln förbjöds ett år senare. 545 slavar befriades. Prästen på ön Carl ADOLF (sic) Carlsson arbetade energiskt mot att slaveriet skulle upphävas. Han skrev bl a "Negern sådan jag i Västindien haft tillfälle att observera honom, är knappt till hälften människa, resten är apa och tiger. Till och med djuren skyr dem".

Frågan om slaveriets logik hänger kvar än idag. Det är rasismen. Där "vi" framställs som civilisation och "de" som barbarer. Under kolonialismen var det ett sätt att rättfärdiga europeernas ekonomiska och politiska koloniala projekt, det legitimerade dess existens och brutalitet. Idag legitimerar rasismen andra maktstrukturer, den marginaliserar och stigmatiserar. Vi finner denna logik i valrörelsen, vi och de, vi med de civiliserade värderingar och de, barbarer som måste integreras, läxas upp, ställas krav på, språktestas, bombas till "demokrater".

Man undrar om vi har lärt oss något av historien.

Det finns de som arbetar för krig

Den iranska oppositionsgruppen the National Council for Resistance in Iran (NCRI) har vid flera tillfällen riktat sig till USA:s och EU:s ledare och krävt att man intar ”en hård linje” mot Iran.
Nu har NCRI presenterat ”bevis” för att tre fabriker i Teheran tillverkar vapen som den iranska regimen sedan levererar till motståndsrörelsen i Irak. Enligt uppgifter i den konservativa brittiska tidningen The Telegraph 20/8 har dessa vapen använts bl a i attacker i södra Irak som dödat 18 brittiska soldater.

Enligt NCRI:s uppgifter ligger dessa fabriker i ett område i norra Teheran där man även, enligt NCRI:s uppgifter, utvecklar Irans atomvapen.

Detta kan ses som ett försök av NCRI att ge Bush och Blair en anledning att angripa Iran. NCRI:s uppgifter har bl a spridits via den USA baserade organisationen

mycket skratt om nazister

Kul video on nazister, klicka här

Förvirrat Aftonbladet om Fidel

Det myllrar av spekulationer kring Fidel Castro. Med det mesta är just rena spekulationer och j-ligt dåligt underbyggda nyheter måste man säga. Aftonbladet till exempel skriver idag att Castro kämpar mot döden "För Kubas diktator kämpar nu för sitt liv sedan han drabbats av allvarliga komplikationer efter operationen för två veckor sedan". Detta samtidigt som man från flera håll i Latinamerika och Spanien lär berätta att Fidel är på uppgång och att operationen enligt officiella källor genomfördes för mer än två veckor sedan.

Dessutom skriver AB att man nu skärper "kontrollen för att hindra att oroligheter bryter ut", medan journalisterna (från BBC, El Pais och New York Times) rapporterar förvånade över hur lungt det är i Havanna. Och jag förstår att journalister förvånas eftersom de i sina inbillade profetior förväntade sig lite aktion (dvs invasion, kupp eller stora oroligheter), detta eftersom USA med Miamikubanerna, som misslyckas att störta Castro, förberett sig i åratal på ett maktövetagande så fort Fidel Castro försvann från makten.

Men som Venezuela president Chavez sa igår har det uppstått en unik (och för journalisterna och USA märklig) situation då Fidel Castro finns och samtidigt inte finns kvar vid makten och det har förvirrat Bushadministrationen totalt. Så vad göra förutom att i rena gansterfasoner hota med invasion och vifta med dollarsedlar. New York Times uppmanade igår Bushadministrationen att avveckla blockaden mot Kuba för att åtminstone genom handel och annat utbyte få bättre kontakt med den kubanska verkligheten. Fler förslag, nån?

Fidel Castro om den dag han träder tillbaka

Med anledning av de spekulationer om vad som händer den dag Fidel Castro träder tillbaka för gott kan det vara intressant att läsa hans eget resonemang om detta såsom det framgår i Ignacio Ramonets nyutkomna bok ”Fidel Castro, biografi med två röster”. Ramonet är chefredaktör för Le Monde Diplomatique. Eva Björklund står för översättningen.


Om vad som händer efter Fidel: Nästa eller nästnästa generation tar över

IR: Jag skulle vilja tala om framtiden. Har ni någon gång tänkt dra er tillbaka?

FC: Alltså, vi vet att tiden går och den mänskliga energin tar slut. Men jag ska säga som jag sa till Nationalförsamlingen 6 mars 2003, när de valde om mig som ordförande i Statsrådet. Jag sa: Jag förstår nu att det inte är mitt öde att vila i livets slutskede. Jag lovade att vara med dem, om det var vad de ville, så länge som det behövdes och så länge jag visste mig kunna vara till nytta. Inte en minut mindre, inte en sekund längre.

IR: CIA meddelade i november 2005 att ni lider av Parkinsons sjukdom. Vad säger ni om den”informationen”?

FC: De sätter sitt hopp till ett naturligt och helt och hållet logiskt fenomen, att någon ska dö. I detta fall har de gjort mig den stora äran. Det är samtidigt ett erkännande av vad det inte lyckats med under lång tid: att mörda mig. Om jag vore fåfäng skulle jag till och med kunna vara stolt över att dessa typer erkänner att de måste invänta min död. De hittar på något nytt varenda dag, att Castro lider av det eller detta, att det är den ena eller den andra sjukdomen. Det senaste påhittet var Parkinsons. CIA säger att de har upptäckt att jag lider av Parkinsons. Men skulle jag drabbas av den så har det ju ingen betydelse. Påven Johannes Paulus hade Parkinsons under många år när han reste runt i världen…


IR: Ni har tagit upp frågan om er efterträdare flera gånger, och vad som händer på Kuba när ni inte längre sitter i ledningen. Hur ser ni på Kubas framtid utan Fidel Castro?

FC: Nåväl, jag ska försöka hålla mig kort. Jag har redan berättat om alla planer på att fysiskt undanröja mig. Den första tiden var min roll mer avgörande för det var nödvändigt att föra en viktig kamp på idéplanet, det var nödvändigt att övertyga. Jag har ju berättat om alla fördomar som rådde och hur de revolutionära reformerna ändrade folks inställning. Det fanns rasfördomar, antisocialistiska fördomar, allt detta gift som inympats under lång tid.

IR: Betyder det att ni länge har tänkt på möjligheten att de kan mörda er och på vad som då skulle hända?

FC: Det verkar nästan som om du frågar om min efterträdare?

IR: Just det, efterträdaren.

FC: Alltså, i början, med alla dessa attentatsplaner, då hade jag en avgörande roll, och det har jag inte nu. Idag har jag kanske mer auktoritet och folk har mer förtroende för mig än någonsin. Som jag sa, vi studerar folkopinionerna hela tiden. Vi studerar dem med mikroskop. Och vi kan skilja ut folkopinioner i huvudstaden till exempel, och resten av landet, och jag kan lägga fram alla opinioner för er. Även de negativa. Men det överväldigande flertalet är gynnsamma.Efter 46 års kamp och samlad erfarenhet är min auktoritet större nu än tidigare. Alla som kämpade och stred i befrielsekriget, som ledde kampen för att störta tyranniet och för landets oberoende, har stor auktoritet…

IR: Om ni nu av ett eller annat skäl skulle försvinna, kommer det då att bli Raul som efterträder er?

FC: Om det händer mig något i morgon så kommer Nationalförsamlingen med all säkerhet att välja honom, det råder det inget tvivel om. Och detsamma i politbyrån, de sammanträder och väljer honom. Men han börjar också komma till åren, så vi har snarare ett generationsproblem. Vi har den stora lyckan att ha tre generationer som genomfört revolutionen. Vi har också de som gick före oss, de gamla kämparna och ledarna för Socialistiska Folkpartiet, som var dåtidens marxist-leninistiska parti, och med oss kom en ny generation. Och sedan, den som kommer efter oss, och nästa, de som deltog i alfabetiseringskampanjen, kampen mot banditerna, kampen mot blockaden, kampen mot terrorismen, kampen mot Grisbuktsinvasionen, de som genomlevde oktoberkrisen, de internationalistiska uppdragen… Det finns mycket folk med stora meriter …

IR: Så ni tror att er verkliga efterträdare, mer än en person, mer än Raul, snarare kommer att vara en generation, dagens generation?

FC: Javisst, det handlar om att nya generationer kommer att ersätta gamla. Jag känner tillförsikt, men vi är medvetna om att det finns många risker, mycket som kan hota den revolutionära processen. Vi har de subjektiva misstagen … Misstag har begåtts, och vi har alla ansvar föra att inte ha upptäckt vissa tendenser och misstag. Idag har vissa övervunnits och andra är på väg.Som jag redan sa om vad som kan hända i morgon: att det handlar om nya generationer, för vår generation är på väg ut. Den yngste, och då talar jag om Raul, är ju bara lite mer än fyra år yngre än jag.Denna första generation samarbetar fortfarande med de nya som hyser respekt för vår auktoritet, de få av oss som fortfarande finns kvar… Vi har den andra, den tredje och den fjärde… Och jag har klart för mig hur den fjärde kommer att se ut, se bara på sjätteklassarna när de håller sina tal. Där har vi massor av talang!Vi har mött tusentals begåvade ungdomar som imponerar, som gör stort intryck. Ingen vet hur många genier och begåvningar det finns bland folk. Jag hyser teorin att alla är genier, på ett eller annat sätt, på datorområdet, inom musiken, som mekaniker. Det vi håller på med är att utbilda hela samhället, och vi ser vilka resultat det ger. Bland annat de 8 miljoner som första året efter ”specialperioden” skrev under att: ”Jag är socialist”. ..

IR: Så ni säger att revolutionen inte är över?

FC: Långt därifrån. Den tid vi lever i nu är den bästa i hela vår historia och den mest förhoppningsfulla, det kan ni se överallt.Det är sant, det är riktigt, jag accepterar kritiken att vi har begått vissa idealistiska misstag, kanske ville vi gå fram för fort, kanske underskattade vi vissa krafter, vanans makt och sånt. Men inget land har stått upp mot en så mäktig motståndare, så rik, med sådant propagandamaskineri, med sin blockad, och upplösningen av sitt enda stöd i världen. Sovjetunionen försvann och vi stod ensamma, men vi tvekade inte. Ja, vi hade största delen av befolkningen med oss, jag säger inte hela, för en del tappade modet, men vi har varit vittnen till vad detta folk har åstadkommit, hur det stod emot, hur det nu går framåt, hur arbetslösheten minskar, hur medvetenheten växer ..

IR: Jag ser att ni inte är oroad över den kubanska revolutionens framtid. Men ni har också bevittnat Sovjetunionens sammanbrott, Jugoslaviens upplösning, den albanska revolutionens sönderfall, Nordkoreas sorgliga situation, Kambodja som drunknade i skräck, och själva Kina där revolutionen har tagit en mycket annorlunda vändning. Blir ni inte oroad av allt detta?

FC: Jag tycker att erfarenheten från den första socialistiska staten, Sovjetunionen, är mycket bitter. Den borde ha reformerats, inte förstörts. Tro inte att vi inte ofta har funderat över detta otroliga fenomen, hur en av världens mäktigaste stater, som hade lyckats uppnå maktbalans med den andra supermakten, ett land som hade krossat fascismen, att det skulle bryta samman som det gjorde. Det fanns de som trodde att man kunde bygga socialismen med kapitalistiska metoder. Det är ett av historiens stora misstag. Jag vill inte dra upp det, jag vill inte teoretisera, men jag har otaliga exempel på att det inte fanns rim och reson i mycket som de gjorde, de som antogs vara teoretiskt skolade, ända in i märgen genomsyrade av de pamfletter de förvandlade Marx´, Engels´, Lenins och många andras verk till …


IR: Men den fråga som några ställer sig är: Kan den revolutionära, socialistiska processen på Kuba också bryta ihop?

FC: Är det så att revolutioner är ödesbundna till sönderfall, eller är det så att det är människorna som gör så att revolutionerna bryter ihop? Kan eller kan inte människorna och samhällena förhindra revolutionernas sönderfall? Det har jag ofta frågat mig. Och hör här vad jag säger: jänkarna kan inte krossa denna revolutionära process, för vi har ett helt folk som har lärt sig att använda vapnen, ett helt folk som trots våra misstag har en bildningsnivå, kunskaper och medvetenhet som aldrig kommer att tillåta att detta land på nytt blir en koloni till USA.Men detta land kan förstöra sig självt. Denna revolution kan själv förstöra sig. Just det, vi kan förstöra den, och då blir det vårt fel. Om vi inte kan rätta till våra misstag. Om vi inte kan bli av med många laster: de nyrikas rofferi, förskingring och andra sätt att skaffa pengar.Det tar vi nu itu med, på väg att förändra vårt samhälle i grunden. Vi måste ändra igen, vi har gått igenom mycket svåra tider, de ledde till ojämlikheter, orättvisor. Det måste vi ändra på, och utan minsta lilla övergrepp.Det folkliga deltagandet kommer att växa för varje dag, och vi kommer att vara ett folk med mycket hög allmänbildning. Martí sa: Att vara bildad är det enda sättet att vara fri”, och, Ramonet, ingen frihet är möjlig utan kultur.