Bra analys om Bolivia

Leandro i Latinamerikagrupperna befinner sig i Bolivia och har gjort en bra analys av folkomröstningen i Bolivia. Rekommenderas!

Eftersom informationen i Sverige är så pass bristfällig skickar jag en kort artikel som jag skrivit till tidskriften Latinamerika, det är en kort analys av förtroendeomröstningen i Bolivia. Artikeln är inte mycket att hänga i julgranen för den som har bakgrundskoll. Däremot är siffrorna i faktarutan intressanta. (För den som vill läsa mer: latinamerika.nu; Om du läser spanska: rebelion.org).

Vad säger resultatet oss?

1. Evo Morales har ett enormt stöd, två tredjedelar av befolkningen.

2. Det finns ingen "halvmåne": I Pando och Tarija är det cirkus 50 / 50 för presidenten. Det går inte heller dåligt för regeringen i Beni eller i Santa Cruz.

3. Stödet för Evo Morales är genomgående stort. Till och med om man jämför där det går sämst för Morales (40 procent i Santa Cruz) med stödet för olika presidenter så har den nuvarande politiken stor legitimitet.

Den som fördjupar sig i siffrorna, ser dessutom:

1. Regeringens stöttepelare finns på landsbygden. Därför vinner Morales tex. i Chuquisaca, medan det i huvudstaden Sucre går det sämre. I vissa regioner uppgår stödet till 90 procent av befolknignen. Detta visar på de sociala rörelsernas medvetandegrad, deras styrka att skapa en gemensam linje, men också att MAS fortsätter vara ett politiskt instrument för dessa rörelser.

2. Jämförs siffrorna för stödet för regeringen med hur det går för prefekterna, är det uppenbart att befolkningen i den felaktigt benämnda halvmånen både vill ha Evo Morales men också "autonomi". Detta leder till slutsatsen att det inte ska beskrivas som två antagonistiska projekt (vilket jag ibland gör), utan att regeringen med en välavägd diskurs kan vinna än större stöd i dessa regioner.

Leandro Schclarek Mulinari

Lugo, ny vänsterpresident i Paraguay

Vänstervågen har kommit till Paraguay och bryter därmed högerns 61-åriga maktinnehav, inräknat 35 år av högerdiktatur med Stroessner. Den nya presidenten och tidigare präst Fernando Lugo, även kallad de fattigas präst, kommer att regera tillsammans med liberalerna som gör att hans regering liksom i Brasilien och Chile kommer att ha svårt att genomdriva radikala förändringar som i Bolivia, Venezuela eller Ecuador. 

Lugo har förutom att ha  konfronterat och besegrat högern fått som präst ta en fight med Påven som öppet sagt att Paraguays nya president "inte lever enligt evangeliet". Detta trodde högern skulle skrämma folk att rösta på honom, men de hade fel. Ca 40 % röstade på en präst som stoltserar med att tillhöra befrielseteologin.

klar seger för Evo i Bolivia, över 60%

Rätt säkra prognoser ger presidenten Evo Morales en seger med över 60% av rösterna i gårdagens förtroendeomröstning. Det är högre siffror än vad han fick vid valet för två år sedan (53,7%). Runt 34 % röstade emot Evo.

Bland prefekterna (8 av 9 provinser) har åtminstone tre inte fått fortsatt förtroende, 2 från högeroppositionen (huvudstaden La Paz 64 % emot och Cochabamba 63 % emot) och 1 från vänsterpartiet MAS (Ororu 51 % emot och 49 % för). Högeroppositionen vann dock i rika Santa Cruz (66 % för), Beni (64%) Tarija (61%), Pando (59 %). I Posotí vann MAS-prefekten med 73%.  I de tre provinserna där prefekterna inte fick fortsatt förtroende måste det genomföras nya val. Mycket pekar på att MAS kan vinna alla tre provinser (La Paz, Cochabamba och Oruro) och därmed ändra styrkeförhållanden i landet.  

allt stöd åt ursprungsfolken i Bolivia

En dag kvar till folkomröstningen i Bolivia. Högeroppositionen satsar alla sina kort på instabilitet och kaos och det är oviss om den kommer att godkänna resultatet. Evo har varnat för statskupp och om hur högern etablerar civila diktaturer i vissa regioner. Klart är det att högern i Bolivia, liksom högern i Latinamerika, sällan respekterar de demokratiska spelreglerna när de går emot den. Det finns gott om statskupper på kontinenten som belägger detta påstående. 

Samma högern som från makten igår diskriminerade och förtryckte ursprungsfolken i Bolivia vill idag störta landets första president med bakgrund från ursprungsfolken.

Idag på FN-dagen för ursprungsfolk är det mer än nödvändigt att försvara demokratiseringsprocessen i Bolivia!

Läs ett pressmeddelande från Latinamerikagrupperna här

Spanien tillämpar inte skammens EU-direktiv om papperslösa

Spaniens vicepresident María Teresa Fernández de la Vega meddelade igår under sin rundresa i Latinamerika att Spanien inte kommer att tillämpa EU-direktiven om papperslösa, även kallad för skammens direktiv. "Directiva de retorno: no se ha aplicado ni se va a aplicar nunca en España. Nunca. Nunca. Que quede bien claro".

Bl a innebär denna EU-direktiv att papperslösa ska kunna fängslas utan juridisk hjälp under 18 månader.

Kommer Reinfeldt ta efter spanjonerna?

häxjakt på exilcolombianer

Regimen i Colombia har tagit efter Bush-administrationen och dragit igång en omfattande och internationell häxjakt på "terrorister", dvs på exilcolombianer och andra som motsätter sig Uribe. I media utpekas parlamentariker, biståndsarbetare, mr-aktivister som terrorister och FARC-medlemmar. Förra veckan häktades en spanjorska från mr-organisationen OSPPAL för påstådda förbindelser med gerillan. Igår pekades ut två fd italienska parlamentariker som gerillamedlemmar. I Schweiz och Danmark pågår samma häxjakt

Men även Sverige utsätts nu för samma jakt. Föreningen Jaime Pardo Leal, som organiserar exilcolombianer, anklagas av Uribe och högerregimen för att vara en del av FARC. Föreningens ordförande Cecilia Calero säger att hon inte är förvånad över detta. "Snarare är det så att regimen i Bogota under det senaste decenniet har irriterats över att vi colombianer i Sverige, som tvingats i exil på grund av en statlig och paramilitär terrorism, inte håller klaffen inför deras hot".

Det skamliga är att den svenska statsmakten och medierna inte låtsas om anklagelserna och förföljelserna. SÄPO säger i en kommentar att de känner till att det finns colombianer i Sverige som sympatiserar med gerillan men att de bedömer att de inte gjort något olagligt. Men inte ett ord om att en främmande makt pekar ut flyktingar. Hade det varit ex. Iran hade löpsedlarna varit gigantisk stora, samma sak för regeringen och politikerna som inte rört ett finger för att stoppa Uribes förföjelser av exilcolombianer. Det är skandalöst!

maktkampen i Bolivia går vidare, next stop referendum

1. Det bolivianska folket kommer den 10 augusti via en förtroendeomröstning att avgöra om Presidenten Evo Morales och 8 av landets 9 guvernörer (prefekter) ska få fortsätta styra landet respektive provinserna (departement). Flera av provinserna styrs idag av högern (ex Santa Cruz, Cochabamba, Beni) och endast två av vänsterpartiet MAS (Oruro och Potosi).

2. Förtroendeomröstningen är ytterligare en del i den hårda politiska kampen i Bolivia. Initiativet till förtroendeomröstningen kommer från Evo som ett sätt att bemöta högerns allt mer våldsamma opposition. Högern räds omröstningen och har utan att lyckats försökt stoppa den via domstolen.

3. Med största sannolikhet kommer Evo att få fortsatt förtroende från det bolivianska folket. Vallagen säger att presidenten/guvernörerna förlorar om de erhåller lägre % än det de fick vid valet. För Evos del betyder det att han förlorar omröstningen om 53,7 % (resultatet när han vann presidentvalet) plus en röst inte ger honom förnyat förtroende. Men vad som händer med prefekterna är oklart, antagligen kommer några av högerprefekterna att förlora omröstningen och tvingas avgå, vilket öppnar möjligheterna för MAS och Evo att vinna 2-3 provinser och förändra styrkeförhållanden i landet.

4. Evos regering kan inför omröstningen visa tydliga resultat för sina tre åren vid makten. Förutom att Bolivia för första gången har en president som tillhör landets ursprungsbefolkning och att man lyckas genomföra reformer som stärker ursprungsbefolkningens ställning i samhället (ex med den nya konstitutionen), har ekonomin tydligt ändrat inriktning.

5. Evos regering har inriktat sig på att öka transfereringar från rika till fattiga. Ett skolbidrag har införts, som kallas Juancito Pinto, för ca 1, 8 miljoner skolelever som får 200 bolivianos per år (ca 28 dollar). En ny typ av pension kallad Dignidad (övers. värdighet) har införts och som riktar sig till alla över 60 år (570 000 personer). Reformerna finansieras med de ökade vinsterna från gas och oljeexporten.

6. Valutareserverna har under Evos mandat ökat från 1,7 miljarder till 7 miljarder dollar och exporten mer än femdubblats. Statens deltagande i ekonomin har på 30 månader ökat från 13 % till 22 %.

7. Statens andel av oljevinsterna har ökat från 27 % tidigare till 75 % och inkomsterna har därmed ökat från 500 miljoner dollar till 2 miljarder dollar per år. Inom gruvindustrin, som är den tredje största branschen i landet, har statens andel av vinsterna ökat från 20 % tidigare till 55 %. Inom jordbruket har den bolivianska staten slutat överföra ca 150 miljoner dollar per år till storföretagen i form av infrastruktur och teknisk support, för att i stället inrikta sitt stöd till små och mellanstora producenter av ris, vete, majs och soja. Detta bl a genom uppköp av livsmedelsprodukter till ett högre pris än marknadens. Staten kontrollerar ca 80 000 ton (10 %) av produktionen. Endast i bank- och finansiella sektorn saknar staten en betydande kontroll av produktionen och vinsterna.

8. Dock har Evo Morales problem med den utlovade jordreformen, endast 800 000 hektar har tilldelats fattiga bondefamiljer av de planerade 30 miljoner hektar som ska överföras till ca 200 000 familjer i landsbygden. Hittills har marken som fördelats tillhört staten och den bolivianska regeringen har medvetet väntat med att fördela obrukad mark som tillhör storgodsägarna. Dett för att undvika ytterligare konfrontationer med storgodsägarna i Santa Cruz, som kontrollerar ca 50 miljoner hektar.

EU tvingar fram nyliberala avtal med Latinamerika

I gammal traditionell kolonial stil förhandlar EU med Latinamerika om handelsavtal, och i stället för att sätta fattigdomsbekämpningen i prioriteringslistan vill EU tvinga fram nyliberala avtal. Allt förstås bakom slutna dörrar.

Den 7 april är det den Andinska Gemenskapen tur att förhandla med EU. EU-kommissionen visar få tecken på att vilja ta hänsyn till de stora skillnaderna i förutsättningar mellan regionerna. EU vägrar förhandla om sina jordbrukssubventioner. EU driver på för att få igenom förhandlingar om investeringar, konkurrens och offentlig upphandling, trots att de flesta sydländer i WTO varit extremt tydliga med att de inte vill föra upp nya områden på Världshandelsorganisationens agenda. EU:s och USA:s strategi är alltså att försöka peta in frågorna bakvägen genom bilaterala avtal.
läs mer här

Bildts partner för fred slår rekord i mr-brott

Colombia ser ut att slår rekord i allt som handlar om brott mot mänskliga rättigheter. Vi låter rapporterna tala:

- FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (UNHCHR) rapporterar att Colombia kommer två i världen, efter Sudan, i antal internflyktingar. Tre miljoner colombianer har tvingats fly sina hem, 1 miljon under de senaste 5 åren. Dessutom kommer Colombia på fjärde plats i världen i antal asylsökande.

- Den internationella Federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) skriver i en rapport att 95% av brotten mot mänskliga rättigheter i Colombia kvarstår ostraffade. Colombias facit över det usla läget för mänskliga rättigheter placerar landet bland de sämsta i världen, tillsammans med Kina, Kongo, Zimbabwe, Sudan, Somalia, Chad och Uzbekistan.

- Chefen för FN:s organ mot brott och narkotika UNODC Antonio Maria Costa är chockad över att cocaodligen i Colombia växt med 27 % under 2007. Detta trots (eller pga av) alla de miljoner dollar som USA och Colombia pumpat in i "kampen" mot droger. Icke att förglöma att de miljontals internflyktingar har sin orsak i mång och mycket pga USA:s och den colombianska statens "krig" mot cocaodlingen.

- Den brittiska liberala tidskriften The Economist presenterar den återkommande Global Peace Index och fastställer att Colombia ligger bland de tio våldsammaste länderna i världen, tillsammans med Israel, afghanistan, Sudan, Somalia och Irak.

sanktionerna skrotas men blockaden fortsätter

Nu skrotar EU de s k sanktionerna mot Kuba, alltså ett antal mer eller mindre "diplomatiska" sanktioner, som infördes av EU år 2005. Det var den dåvarande högerpresidenten i Spanien och gode vän med Bush, Aznar som drev på för att EU skulle straffa Kuba med en rad åtgärder för att isolera ön från EUropa. Bl a ströps EU-ländernas regeringsbesök till Kuba och man hindrade kulturutbyte på toppnivå. Dessutom måste EU-ländernas ambassader i Havanna inbjuda dissidenter till nationaldagsfirande och andra diplomatiska tillställningar. Resultatet blev att officiella kubanska representanter inte gick på tillställningarna och andra kontakter på toppnivå försvann, och EU förlorade normal diplomatisk kontakt med landet.

Egentligen infördes sanktioner redan 2003, under Spaniens krigsäventyr i Irak hand i hand med Bush. Aznar fick med sig tjeckien och Beslusconis Italien (också de inblandade i Irakinvasionen) och i januari 2005 beslöt EU att sanktionerna skulle vara kvar, men att tillämpningen av dem tillfälligt skulle upphöra.

Så sanktionerna har endast haft en symbolisk effekt, men markerat för omvärlden att EU gått USA tillmötes i sin "krigsföring" mot Kuba. Spanien har efter högerns valnederlag närmat sig återigen Kuba och anordnat ett flertal samtal och konferenser på toppnivå med kubanerna, och är återigen de som drivit en vändning i kontakterna med Kuba. Anmärkningsvärt är att Tjeckien tillsammans med Sverige varit de två länder i EU som hårdast drivit för att ha kvar sanktionerna. Men det är inte förvånande eftersom Bush-administrationen har sen länge både Tjecken och Sverige som sina starkaste bundsförvanter i attackerna mot Kuba.

Och det är USA:s blockad (som förbjuder utbytet mellan USA och Kuba och som även straffar andral länder som handlar med ön) som slår hårdast mot Kuba. Enligt uppskattningar förlorar den kubanska ekonomin över 82 miljarder dollar pga USA:s blockad.

Evo skriver brev till EU om papperslösa

Bolivias president Evo Morales har skrivit ett öppet brev till EU-parlamentarikerna där han vädjar till de att rösta emot EU:s direktiv för återvändande. Det slovenska EU-ordförandeskapet har gett direktivet hög prioritet och i mitten av juni 2008 ska EU-parlamentet rösta om det senaste "kompromissförslaget" som redan godkänts av rådet och kommisionen.

En flod av kritiska synpunkter har framförts, däribland av FN:s flyktingorgan UNHCR, Amnesty International och ECRE (the European Council on Refugees and Exiles)

Nu har Bolivias president Evo skrivit ett brev till EU-parlamentarikerna där han menar att Europas behandling av de papperslösa hårdnar med direktivet. Bl a föreslås i återvändandedirektivet att papperslösa ska kunna fängslas utan juridisk hjälp under 18 månader. "Att sitta fängslad i 18 månader utan rättegång bryter mot FN:s principer om de mänskliga rätigheter".

Evo påpekar också att det "mest anmärkningsvärda är att man tänker bygga upp koncentrationsläger" ..."Vi kan omöjligt gå med på att våra latinamerikanska papperslösa fråntas alla sina rättigheter och fängslas i koncentrationsläger. De flesta av dessa medborgare har dessutom bidragit med sitt arbete till de europeiska ländernas tillväxt".

EU-direktivet kommer just när EU försöker övertala den Andinska Gemenskapen (Bolivia, Colombia, Ecuador och Perú) att skriva under ett ”samarbetsavtal”/frihandelsavtal. Evo Morales menar att det inte kommer att gå att driva fram fri rörlighet för handel och kapital och samtidigt fängsla papperslösa. Detta är att neka grundläggande mänskliga rättigheter, som frihet och demokratiska rättigheter. Om direktivet ”godkänns kommer det att uppfattas av oss som ett etiskt hinder i våra fortsatta förhandlingar med EU, säger Evo.

Evo kritiserar även visumreglerna som nu införs i EU för bolivianska medborgare. "Vi reserverar oss också friheten att ställa samma krav på europeiska medborgare som EU ställer på bolivianska medborgare".

Det går att stödja Evo Morales brev genom att skriva under här

28 miljoner får matkuponger i USA

Apropå Bush turné i Europa rapporterar nyhetsbyrån Reuter att nästan 28 miljoner människor i USA fick matkuponger i mars - 1,5 miljoner fler än samma månad i fjol. Experter anser att siffrorna är ett tecken på växande ekonomisk nöd.

- Vi har ett stort antal fattiga familjer som förlorar inkomster samtidigt som deras utgifter ökar, sade Stancy Dean på tankesmedjan Center for Budget and Policy Priorities på måndagen.

Matkupongerna är en hjälp för fattiga att köpa mat. I snitt är bidraget cirka 1 dollar (knappt sex kronor) per måltid. Och jämfört med februari i år var det i mars 219 000 fler amerikaner som fick matkuponger.

- Matkuponger är svansen, inte hunden. Ekonomin är på nedgång och det är därför människor söker hjälp, konstaterade Dean.

Rekordet för antalet mottagare av matkuponger sattes i november 2005. Då fick nästan 30 miljoner amerikaner stödet, vilket inkluderade hjälp till nödställda efter orkanerna Katrina, Rita och Wilma.

Nu är det tid för kongressen att tillfälligt öka anslagen till matkupongerna, förlänga arbetslöshetsförsäkringarna och andra målinriktade stöd som kan stimulera ekonomin och hjälpa kämpande familjer, sade James Weil, chef för Food Research and Action Centre.

Så få vänner vi indianer har!

“Så få vänner vi indianer har! Man kan trakassera oss, förnedra oss, tortera oss. Vem bryr sig?”, beklagar sig Luzmila Carpio Sangueza, konstnärinna tillhörande ursprungsfolket quechua och Bolivias ambassadör i Frankrike. Vad som föranleder hennes klagan är den öppna rasismen i Bolivia mot det fattiga ursprungsfolket som härjar bland rika, privilegierade, vita i Santa Cruz, Sucre och andra städer.

Och detta får förekomma utan att världen reagerar, utan att media rapporterar, utan att världens ledande politiker visar det minsta tillstymmelse till upprördhet.

Det apartheidliknande systemet som i åratal diskriminerat och förnedrat majoritetsbefolkningen, ursprungsfolk, gör sig påmint i dagens Bolivia i form av våldsamma händelser iscensatta av små hotfulla rasistiska grupperingar. Senast hände det i Sucre. Lördag den 24 maj tvingades en grupp ursprungsfolk under hot och rasistisk glåpord, mitt på gatan och inför tv-kamerorna, ta av sig kläderna, gå ner på knä, muntligt förolämpa presidenten och själva tända eld på ursprungsfolkssymboler och sin traditionella klädsel.

Händelsen i Sucre har skapat enormt bestörtning i det bolivianska samhället. Det våldsamma motståndet från de rika och vita privilegierade till reformer och lagändringar som ger ursprungsfolken faktiska rättigheter har gått överstyr. I Santa Cruz har rasistiska grupperingar med krav på autonomi satt de demokratiska institutionerna ur spel.

Detta sker i ett land där det fortfarande råder apartheid, där ursprungsfolk inte har tillträde till alla offentliga platser och arbeten, kvinnorna arbetar som hemhjälp åt mestiser och vita, utan rättigheter. I södra delarna av landet finns fortfarande arbetare som lever som slavar under livegna förhållanden, ett fåtal rika familjer äger den stora majoriteten av mark medan ursprungsfolken saknar jord att bruka.

Detta sker i ett land där en överväldigande majoritet röstade fram en president från ursprungsfolken. I ett land där en ny konstitution ger majoritetsbefolkningen, ursprungsfolken, ett erkännande och faktiska rättigheter. Ett land där den nuvarande regeringen under sina två år vid makten distribuerat över 698 000 hektar till jordlösa. Tjugo gånger mer än vad tidigare regeringar gjort på 10 år! Ett land som nu tar strid för sina naturtillgångar, mot fattigdom och för en rättvisare fördelning av resurserna.

Det är dessa två världar som konfronteras i Bolivia: det rasistiska, diskriminerande samhället mot en majoritet som vill se förbättringar för ursprungsfolken och få slut på den koloniala diskrimineringen.

Tyvärr sviker det internationella samfundet det demokratiska Bolivia. Fördömanden mot rasismen hörs knappt från ledande politiker och opinionsbildare. Med sorg måste vi konstatera det som Carpio Sangueza beklagar sig över ”Så få vänner vi indianer har!”.

Vi uppmanar därför alla demokratiska krafter att ställa krav på att den svenska regeringen fördömer de rasistiska attackerna i Bolivia och att den svenska regeringen uttalar sitt stöd för de reformer som ger ursprungsfolken erkännande och faktiska rättigheter.

Francisco Contreras
Ordförande i UBV/Latinamerikagrupperna

Strålande Buckard om polarna Bildt och Bush

Mat i magen i Syd måste gå före bränsle i tanken i Nord

Gå in på http://ec.europa.eu/commission_barroso/president/focus/cap/index_en.htm och lägg din röst för att EU INTE ska behålla sitt mål om att 10 % av drivmedlen ska vara agrobränslen!

Omröstningen håller på att svänga. Nu är det 25 % som inte tycker att EU ska behålla målet.
De sociala rörelserna inom det globala småbondenätverket Via Campesina är oerhört kritiska: "Mat i magen i Syd måste gå före bränsle i tanken i Nord". Med dagens produktionsmönster blir miljö- och de sociala konsekverna i Syd genom monokultursproduktioner förödande, klyftorna ökar = sockerbaronerna blir rikare, jordreformer stannar upp, matkriser eskalerar världen över då livsmedelspriserna skjuter i höjden.

POLISANMÄLAN: krigsförbrytarna på besök i Sverige

En polisanmälan har gjorts till Norrmalms polisstation

Norrmalms polisstation

Kungsholmsgatan 43

Stockholm

Polisanmälan angående krigsförbrytelse.

USA:s utrikesminister Condoleezza Rice har begått krigsförbrytelse genom att bryta mot FNs portalparagraf om våldsförbud. Hon är tillsammans med USAs president George W. Bush huvudansvarig för anfallskriget mot Irak vilket är ett brott mot FN-stadgan.

Stockholm den 28 maj 2008

Engelskan, en mänsklig rättighet

Mänskliga rättigheter är i stort sett allting nu får tiden. I dagens konsumtionssamhälle likställs rätt till en mobiltelefon med ex. rätt till mat, hälsovård och utbildning. Det finns inga begränsningar. Därför är det inte konstigt att journalisten Sussanna Einerstam (Sveriges Radio -P1) ger i sitt radioinslag "de förbjudnas röst" språket engelska en sådan status. Att inte få utbildning i engelska verkar för journalisten Einerstam vara ett brott mot mänskliga rättigheter.
I farten snubblar journalisten på tangentbordet och menar att Kuba skulle vara ett land som bryter mot mr, eftersom det är förbjudet att lära sig och lära ut detta världsspråk.

Det hela är ju så klart lite bisarrt och journalisten Einerstam tappar mycket av den trovärdighet som hennes radioinslag är värt.

- att hävda att engelska är en mänsklig rättighet, är verkligen att ta i. Med Einerstams utgångspunkt ställs FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna upp och ned. En analys om MR-situationen på Kuba förminskas till rättighet till engelska språket. (Vad säger Amnesty om det?).

- Dessutom visar det sig att engelska är ett obligatoriskt ämne från 4:e klass på Kuba. Alltså usel research, tokigt inslag där också! Där rök all trovärdighet för radioinslaget.

- Rätt roligt är att Einerstam inte kan spanska och var tvungen att anlita en tolk när hon var på Kuba. ha, ha... alltså engelskan är en rättighet men spanskan minnsam är hobby. Jag säger, hon bryter mot de mänskliga rättigheter när hon inte kan spanska. Jag uppmanar, spansktalande i alla länder, förena er!

Skrämmande tystnad

Två bra inlägg från det gamla gardet kan man läsa i Göteborgs Posten

Det ena en debattartikeln skriven av Pierre Schori som uppmärksammar den tystnad som råder i den svenska debatten kring kärnvapenhotet. Det andra inlägget kommer från Sverker Åström om olämpligheten att Sverige är värd för ett internationellt möte om Irak.

Alla för Bolivia

Ett upprop till stöd för Bolivia har kommit igång för att motverka de mörka högerkrafterna som vill störta den demokratiskt valda regeringen ledd av Evo Morales. Bland initiativtagarna finns Adolfo Pérez Esquivel, Rigoberta Menchú, Noam Chomsky, Oscar Niemeyer, Eduardo Galeano, Ignacio Ramonet, Frei Betto, Ernesto Cardenal, Ramsey Clarke, Manu Chao, Howard Zinn, JoaoPedro Stedile, Eric Toussaint och Silvio Rodríguez.

Här nedan kan ni läsa en översättning på uppropet och vill ni skriva under kan ni gå in på Todos con Bolivia och skriva på, klicka på "Para adherirse"

ALLA FÖR BOLIVIA
Den förändringsprocess till fördel för folkflertalet i Bolivia riskerar att brutalt stoppas. Den företrädare för ursprungsfolken som valdes till president med ett väljarstöd utan like i landet och de åtgärdsprogram som gynnar folkflertalet och som återtar kontrollen över naturtillgångarna, har från första stund tvingats kämpa mot oligarkernas konspirationer och imperiets inblandning.

De senaste dagarna har konspirationerna trappats upp till oanade höjder. Oligarkernas aktioner för att undergräva grundlagen med sikte på att splittra upp den bolivianska nationen speglar dessa gruppers rasistiska och elitistiska inställning. Det utgör en mycket stor fara inte bara för detta lands sammanhållning utan också för andra länder i vårt område.

Historien visar med all önskvärd tydlighet hur fruktansvärda följderna för mänskligheten kan bli av separatistiska splittringsförsök, uppmuntrade och uppbackade av främmande intressen.

I detta läge vill vi som skriver under detta upprop visa vårt stöd för president Evo Morales Aymas regering, för dess förändringspolitik och för det bolivianska folkets suveräna grundlagsprocess. Samtidigt tar vi avstånd från den så kallade Autonoma Stadgan för Santa Cruz för dess grundlagsvidriga karaktär och dess hot mot en av Vårt Amerikas nationer.

Vi uppmanar alla goda krafter att tillsammans höja sina röster för att på alla möjliga vägar och sätt fördöma detta försök att splittra och undergräva ett land i en historisk tid för Latinamerika.

Vänstern på väg att segra i Paraguay

Alla prognoser ger vänsterkandidaten Fernando Lugo segern i presidentvalet i Paraguay. Lugo är fd katolsk biskop och en populär ledare för den breda vänsteralliansen Alianza Patriótica para el Cambio. Högern som styrt Paraguay i över 50 år, bland annat under diktatorn Stroessner, väntas gå ett hårt valnederlag till mötes. Vänsteralliansens valprogram är omfattande, från jordreform till demokratiseringen av maktstrukturerna, i ett land där ca 40 % av befolkningen lever i fattigdom och med 1,2 miljoner i extrem fattigdom.