Vänsterseger i El Salvador

Det salvadoranska vänsterpartiet FMLN är på väg att vinna kommun- och parlamentsvalen i El Salvador. Enligt den första prognosen från valmyndigheten kommer den gamla gerillan FMLN få över 43% av rösterna i parlamentsvalet och vinna över 80 kommuner. Det regerande högerpartiet ARENA får 37 % och kommer därmed för första gången efter fredsavtalet 1992 att förlora sin ställning som landets största parti. Enda trösten för högern är seger i huvudstaden. Valsegern kommer att stärka FMLN:s chanser i det kommande presidentvalet den 18 mars. FMLN:s presidentkandidat Mauricio Funes leder opinionsundersökningarna med 10-15 %.

Vapenvila i Gaza - till vilket pris?

När Israels militära angrepp mot Gaza tar en ny vända med en markoffensiv med större risker för egna förluster och därmed inte lika fördelaktig för den egna hemmaopinionen, är det bråttom för Israel, USA och Egypten att uppnå en "vapenvila" med palestinierna. Obamas tillträde den 20 januari, Israels val i februari och trycket från den internationella opinionen finns också med i bilden när krigsstrategerna ska nu måla upp en bild av Israel som fredssökande. Egypternas förslag för en vapenvila, väl förankrad i Israel och USA, är ingalunda en grund för en mer varaktig lösning utan snarare vill befästa palestiniernas underordning, Gazas belägring och stärka Israel som ockupationsmakt. Det så kallade "internationella samfundet" rör nu i alla trådar för att få till en vapenvila på bekostnad av palestinierna, till vilket pris som helst.

Sami Makboul från Palestinska föreningen skriver i Flamman om en mediebild som målas upp av att både Hamas och Israel förkastar säkerhetsrådets resolution om vapenvila, och att palestinierna och Israel därför är lika goda kålsupare.

" Det som bilden inte förtäljer är att säkerhetsrådets resolution 1860 kommit till efter flera omgångar av USA:s veton. Det som har kommit ut är en helt urvattnad version.

För det första så är resolutionen inte förankrad i internationell rätt och kringgår därför palestiniernas grundläggande rättigheter.

För det andra så bortser den från maktförhållandet mellan ockupationsmakten och palestinierna i Gaza. Offren bär skulden – palestinierna har sig själva att skylla för Israels massakrer.

För det tredje så angrips bara symptomen. Utgångspunkten i den så kallade vapenvilan – som om det skulle vara ett krig mellan två jämnstarka arméer och inte krigsförbrytelser – är den starkes rätt. Resolutionen söker normalisera maktförhållandet mellan palestinierna och den israeliska staten."

Bolivia och Venezuela bryter diplomatiska relationer med Israel

Bolivia och Venezuela meddelade igår att länderna bryter alla diplomatiska relationer med Israel. Bolivias president Evo Morales menade att Israel gör sig skyldig till brott mot mänskligheten. Chavez sa igår att Israes illgärningar kommer att anmälas till den internationella domstolen i Haag.

Stoppa matchen Israel-Sverige

Den 6-8 mars möts Sverige- Israel i Davis Cuptennisen i Baltiska Hallen, Malmö. Och kampanjen Stoppa matchen har nu dragit igång. Bakom kampanjen står "Nätverket mot Israels krig och ockupation", en samling organisationer som står bakom de senaste veckornas demonstrationer och protester mot kriget i Gaza.

Annars var kampanjen Stoppa Matchen ett viktigt inslag i kampen mot Pinochet-diktaturen då Chile mötte Sverige i Davis Cup i Båstad 1975.

Kolla in deras hemsida

Palestiniernas brev till Carl Bildt

Öppet brev till utrikesminister Carl Bildt:

- Du kan göra en skillnad!

1. Fördöm Israels utdragna massaker på civilbefolkningen i Gaza.
2. Lägg ner de dubbla måttstockarna. Internationella lagar och konventioner måste även gälla ockupationsmakten Israel. Utsätt Israel för påtryckningar, tillämpa samma principer som Sverige gör mot andra stater – använd sanktioner.
3. Bryt blockaden av Gaza. Mänskliga rättigheter omfattar även palestinierna hävda dessa inte bara i ord utan också i handling.

Israels och USA:s budskap till Gaza är: Uppför ni er inte och låter er ockuperas, så belägrar vi er och bygger murar. Och om ni gör det minsta av motstånd så svälter vi ut er. Och om ni fortfarande inte går ned på knä kommer vi ta ifrån er all säkerhet, all frihet och all trygghet. Vi kommer att börja med att beröva er vatten och el. Vi kommer att hålla er i ett strupgrepp och släppa in endast den mat och de mediciner som bara precis håller er vid liv. Därefter utsätter vi er för ett urskillningslöst våld med världens 5:e största vapenmakt. Ni är helt i vårt våld. Vi beskjuter era sjukhus och skolor med världens mest avancerade vapen. Vi bombar era bostadsområden och flyktingläger med F16-plan. Vi demolerar era åkrar och era marknader med våra pansarvagnar och bulldozrar. Vi kommer att göra detta i vågor till dess att ni kapitulerar. Till dess att ni gett upp era rättigheter och accepterat oss som herrefolk.

Carl Bildt, sluta upp med att frånsäga dig ditt ansvar genom att vänta på USA. Du kan som Sveriges utrikesminister välja att ge palestinierna ett annat budskap. Ockupationsmakten Israel utkämpar inte ett krig med "Hamasmän i Gaza" som du eller medier som Dagens nyheter väljer att skildra det. Det är hela Gazas befolkning som drabbas och lider. Behöver det sägas att det palestinska folket består av individer? Av barn, kvinnor, studenter, bönder, gamla, arbetare, ingenjörer, kulturarbetare, lärare, poliser, sjuksköterskor, läkare, jurister – människor av kött och blod? Gaza är inte Hamas eller namnet på en raket. Gaza är dess befolkning samt idag världens fattigaste och mest tätbebodda område som till stora delar består av flyktingläger. Det är i detta människomyller, i detta fängelse omgärdat av taggtråd och åtta meter höga betongmurar, som den israeliska dödsmaskinen opererar. Människorättsorganisationer rapporterar att det stora flertalet av de 660 dödade och 3 000 sårade är civila och att 30 procent är barn!

Ockupationen kommer att hävas en vacker dag. Murarna kommer att rivas. Det rasistiska systemet kommer att raseras. Det är inte på känslomässiga grunder vi hävdar detta utan av övertygelse och tillförsikt. Varken ockupationsmaktens våld, hycklande makthavare eller palestiniernas tillfälligt usla ledarskap kommer att kunna hejda Palestinas befrielse. Dagen må dröja men den ska komma. Herr utrikesminister, frågan är inte om palestinierna kommer att frigöra sig utan när. Du kan göra en skillnad för att vägen dit ska bli så konstruktiv som möjlig. För att konflikten inte ska sprida sig och för att minska lidandet. Det enda vi begär är att du konsekvent hävdar internationella lagar och mänskliga rättigheter. Att du Carl Bildt visar att Sverige och EU inte givit sitt tysta medgivande till dödandet i Gaza som Europas ledare en gång gjorde mot det judiska ghettot i Warswhava. I praktiken skulle det till exempel innebära att du omedelbart häver Sveriges skamliga vapensamarbete med Israel.

Sami Makboul, viceordförande
Palestinska föreningen i Stockholm

Salam Abuiseifan, ledamot i styrelsen
Palestinska föreningen i Stockholm

Missiler mot Gaza

"Israel had no choice, the time has come to fight" sa den israeliska försvarsministern Ehud Barak och utrikesministern Tzipi Livni menade att det var "an expression of Israel's basic right to self-defense". Det var annars en rätt så avslappnad presskonferens, allt enligt vad som framgår av journalisternas vidriga rapportering, som israeliska politiska ledningen höll för att informera om kanske den värsta attacken mot palestinierna sedan ockupationen efter sexdagarskriget 1967. 

Det israeliska flyganfallet mot det belägrade Gaza har redan skördat över 200 döda och flera hundra skadade. Över 40 mål bombades och anfallet, liknande USA:s shock and awe mot Irak, är långt ifrån avslutat. Vita Husets presstalesman Gordon Johndroe hälsade att Israel bör undvika "civilian casualties" och därmed gav USA sitt godkännande till attacken. Åtminstone Bush godkännande. Obama ligger lågt och vill inte kommentera.

Det sägs att det är försvarsministerns Barak behov av röstfiske inför februarivalet som föranledde flyganfallet. Livni vill också vinna stöd. Dessutom anklagas Egypten för att ha fört palestinierna i Gaza bakom ljuset som pga av det överraskats av det israeliska anfallet . Allt pekar på att Israel kommer att trappa upp anfallet och vi står inför ännu en ny massaker. Israel står för raketerna, palestinierna för de döda. "The time has come to fight".

Harold Pinter och spegelbilderna

Den brittiske författaren Harold Pinter är död -  hans verk, hans politiska ställningstaganden, hans intellektuella beslutsamhet lever vidare. Här nedan ett utdrag från hans nobeltal

" När vi ser oss i spegeln tycker vi att den bild som vi möter är riktig. Men om vi förflyttar oss någon millimeter förändras bilden. Vi tittar i själva verket på ett oändligt antal spegelbilder. Men ibland måste en författare slå sönder spegeln – för det är på andra sidan spegeln som sanningen grinar mot oss.
Trots synnerligen dåliga odds tror jag att en orubblig, bergfast och hårdnackad intellektuell beslutsamhet för att fastställa vad som verkligen är sant i våra liv och samhällen är en fundamental förpliktelse, som åligger oss alla som medborgare. Den är i själva verket tvingande.
Om en sådan beslutsamhet inte innefattas i vår politiska vision har vi inget hopp om att återupprätta det som vi nära nog har förlorat – människans värdighet".

I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord.

Artikel 26 i den 60-åriga FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna handlar om rätten till undervisning som skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter.

I Bolivia har denna rättighet aldrig tidigare uppfyllts. I 60 år har den politiska statsmakten berövat miljoner bolivianer rätten att kunna tillägna sig kunskaper och verktyg för sin personliga utveckling, för att klara sig på arbetsmarknaden, för att kunna delta som fullvärdiga medborgare i samhället.

Efter tre år med Evo Morales vid makten har Bolivia skippat rättvisa och lyckas utrota analfabetismen. I lördags tillkännagav Evo Morales att andelen vuxna bolivianer som inte kan läsa och skriva nu är mindre än fyra procent, vilket innebär att landet är fritt från analfabetism enligt Unescos definition. Bolivia har därmed nått ett av FN:s så kallade millenniemål och blir det tredje landet i Latinamerika, efter Kuba (1961) och Venezuela (2005), som utrotar analfabetismen.

Satsningen på läs- och skrivkunnighet i landet startades så fort Evo kom till makten. Ett alfabetiseringsprogram med den kubanska metoden "Yo si puedo" sattes igång. 130 kubanska och 47 venezolanska experter tillsammans med 50 000 bolivianska handledare lärde 820 000 människor läsa och skriva. 30 000 tv-apparater och 30 000 bandspelare samt 8 000 solpaneler där det inte fanns el användes under alfabetiseringsprocessen. 200 000 glasögon delades ut till människor med synproblem.

Detta är en historisk framgång för Bolivia, inte minst betyder detta enormt för ursprungsfolken där skriv och läskunnigheten varit lägst i landet. 26 % av befolkningen i landsbygden var analfabeter. Det är säkert den bästa födelsedagspresenten FN:s deklaration för mänskliga rättigheter kunde önska sig. I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord.

Lulas BUSHoe

På det latinamerikanska toppmötet i Brasilien nu i veckan har skämten varit väl tilltagna. Kanske det bästa var Lulas när han på en presskonferens varnade journalisterna för att inte "kasta skorna", sedan fortsatte han med att han med tanken på värmen ändå snabbt skulle märka om nån kastade skorna på honom p g a lukten/fotsvetten. 

Mer allvar var det annars när Lula under toppmötet uppmanade de övriga latinamerikanska statschefer att sluta vara undfallna gentemot USA, han berättade om när han en gång kom in till ett möte med G-8 och de övriga statschefer hälsade till honom från sina platser, men när Bush strax efter kom in ställde sig alla upp för att hälsa, utom FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan och Lula som vägrade ställa sig upp. 

Mordet som ska skrämma ursprungsfolket i Colombia

Som ett brev på posten kom mordet på maken till en av ledarna för ursprungsfolket i Colombia. Edwin Legarda sköts ned av colombianska soldater när han passerade med familjens bil en armépost. Allt pekar på att skotten var avsedda för Aida Quilcue, som tillhör ledning för ursprungsfolkets myndighet Cric och en av ledarna för den stora marschen Minga Indigena.

Legarda var på väg till flygplatsen i Popaya för att hämta upp Quilcue som varit i Geneve på möte med FN:s råd för de mänskliga rättigheterna. Ursprungfolken i Colombia menar att mordet på Legarda är en hämnd för de stora mobiliseringar i november men också en varning för ledarna och organisationerna om vad konsekvenserna blir om protesterna fortsätter.

Mord, hot, godtyckliga gripanden, utomrättsliga avrättningar och tvångsförflyttningar mot sociala ledare som trotsar den liberala regeringen och presidenten Alvaro Uribe förekommer ständigt och systematiskt. Straffriheten är också stort problem, mördarna och förbrytare går fria eller får lindriga straff via regeringens s k "fredsprogram".

Colombia var också i blickfånget när FN:s råd för de mänskliga rättigheterna träffades i Genève i början av december. Över 1 200 organisationer samlade i fyra plattformar för fred och mänskliga rättigheter presenterade en rapport om MR-situationen i landet. Aida Quilcue var en av de mest aktiva under mötet i Geneve. Alvaro Uribe har i flertal tillfällen öppet anklagat de som i internationella fora protesterar för brotten mot mänskliga rättigheter för att jobba för gerillan Farc eller helt enkelt för att vara terrorister. Ledarna för ursprungsfolken lever farligt och det är det internationella samfundets skyldighet att skydda och försvara dem mot statsterrorn!

Aida Quilcue kommer att fortsätta sin kamp för ursprungsfolkens rättigheter. Hon sa i ett tal under den stora Minga Indigena i november "Aquí hay un pueblo digno que merece respeto"(här finns ett värdigt folk som förtjänar respekt). Ingenting kan stoppa ett folk med värdighet och självaktning.

Hemlig rapport: Återuppbyggnad av Irak - Ett fiasko

En 513-sidor hemlig rapport avslöjar att USA:s så kallade återuppbyggnaden av Irak är ett stort fiasko, som omintetgjordes av byråkrati, våld och okunnighet. Det 117 miljarder dollar-projektet är ett stort misslyckande och  fullt med lögner. Ett exempel som nämns i rapporter är när den dåvarande utrikesministern Colin Powell blåste upp antalet soldater i den irakiska armén, från 80 000 till 120 000. Rapporten som författats av USA:s återuppbyggnadsinspektionen  konstaterar att "återuppbyggnaden" inte inneburit någon förbättring för irakierna. 

Sverige ger ett bistånd på 80 miljoner kronor till "återuppbyggnaden" av Irak, 40 miljoner till infrastruktur och 40 miljoner till stöd för det civila samhället. När kommer en egen svensk rapport om vad som gjorts med pengarna?

Väst finansierar Talibanerna

Apropå riksdagsdebatten nästa vecka om det svenska deltagandet i kriget i Afghanistan, kan det vara bra att uppmärksamma det som The Times skriver idag om att talibanerna finansierar sitt krig mot NATO och USA med pengar från väst. Transnationella bolag som bistår NATO-trupperna med mat, olja, transport mm betalar enorma summor pengar till talibanerna för att få skydd och slippa attacker. Ca 25 % av pengarna som bolagen avsätter i säkerhet går till talibanerna.

Annars bedömer all fler att kollapsen i Afghanistan är nära. Talibanerna har redan kontroll över Kandahar, med undatag av 1,6 kilometer i de centrala delarna av staden, och Karzais stab kontrollerar mindre land än den irakiska ockupationsmakten i den gröna zonen. Journalisten Robert Fisk skriver att talibanernas framgångar och det afghanska folkets missnöje mot Karzai är så omfattande att det diskuteras inom NATO och andra om en eventuell delning av landet. De södra delarna av landet (hela Pashtuområdet) skulle tillfalla talibanerna och resten skulle vara kvar hos krigsherrarna och Karzai. Dock har Pakistan varnat för att en sådan lösning skulle skapa problem i de pakistanska pashtuområden. Det "stora spelet" med att rita om gränserna i Asien kommer enligt Fisk alltid tillsammans med blodutgjutelse.

Chevron stärker sin makt i Vita Huset

Obamas ministerutnämningar pekar snarare på kontinuism än kursändring. Clinton som utrikesminister, Robert Gates som försvarsminister och Rahm Emaniel som stabschef visar på att Obama inte planerar göra några genomgripande förändringar från Bush krigspolitik. Utnämningen av James Jones som säkerhetsrådgivare, tidigare marinkårschef och nära George W Bush, är bevis nog för att bedöma att Obama valt att omge sig av hökar i stället för att försöka sig på en radikal ändring i USA:s politik.  

Med Jones som säkerhetsrådgivare kommer oljebolaget Chevron att ha kvar sin position nära makten som man haft under Bush. Jones hemvist är det transnationella oljebolaget, har tidigare varit dess direktör och har kvar ekonomiska och politiska band till det. Även Condolezza Rice kommer från Chevron. Jones kan inte annat än ses som representant för oljeintressen i USA, han är även ordförande i U.S. Chamber of Commerce´s Institute for 21st Century Energy, hårt kritiserat av miljörörelsen för sin lobby för olja och gas och för sitt motstånd till kampen mot den globala uppvärmningen. 

Journalisten och pristagaren av Right Livelihood-priset Amy Goodman skriver om James Jones och Chevron. 

   

Sucre, nytt valutasamarbete mot IMF

Samtidigt som G-20 hade sitt toppmöte i november samlades 7 latinamerikanska länder för att lägga grunderna för ett nytt samarbetsprojekt. Det är ALBA-länderna + Ecuador som under arbetsnamnet Sistema Unitario de Compensacion Regional SUCRE påbörjar uppbyggandet av ett regionalt finansiellt och valutasystem. Ett finansiellt samarbete som utmanar Bretton Woods, IMF och världsbankens monetära logik. 

Tidigare försökte sig Japan på ett liknande projekt i Asien 1997 men USA och IMF lyckades blockera initiativet. Nu har ALBA-länderna + Ecuador satt upp riktlinjerna för en stabiliseringsfond med en räkne- och valutaenhet som ska användas i handeln mellan länderna och som ska minska ländernas dollar-beroende. Valutasystemet liknar Europas ECU, föregångaren till Euro.

När Terminator ropar på statens hjälp

Den s k "fria marknadens" kollaps har på mycket kort tid sprängt en hel del myter i luften (man undrar ju vad som händer med kurslitteraturen på nationalekonomin). Det säljande konceptet var att staten var mer ett hinder än en hjälp för den ekonomiska tillväxten. Globaliseringen gjorde staten oförmögen att agera. Nu glorifieras staten! Med hatten i hand söker sig kapitalistiska magnater och högerpolitiker till staten. Tidigare när Venezuela nationaliserade banker och industrier stämplades de som bakåtsträvande, nu har i stort sett ALLA G-20 länder passerat Chavez i antal banker, finansiella institut och bolag som förstatligats.

Inte ens Terminator i California förväntas klara sig och kräver att staten ska ingripa. Med ett underskott på 11 miljarder dollar och som kan öka till 28 miljarder har Schwarzenegger och delstaten California riktiga problem. Tidigare har skatterna höjts och budgeten på hälsovård och utbildning minskats. Men det räcker inte. I ett desperat försök att ta itu med den löpande krisen kallade Terminator delstatsparlamentet till krismöte för att få igenom ett åtgärdspaket som löper i 45 dagar. Funkar inte detta, då är det "Hasta la vista, baby"  för Terminator och California. 

Men det är inte första gången staten går in för att rädda kapitalet (eller extrem nyliberala), det finns de som säger att staten alltid varit en förutsättning för att trygga kapitalet sina vinster och att statens ingripande i produktionen alltid gjorts i samförstånd med kapitalet. Det statliga ingripandet och förstatliganden efter andra världskriget i Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Österrike och andra västeuropeiska genomfördes i samförstånd mellan socialdemokrater och konservativa/liberaler och med kapitalets goda minne. Banker, järnvägen, telekommunikationer, elektriciteten, järn-, stål- och kolindustrin övergick då i statens ägo.

Immanuel Wallerstein är en av de som menar att den moderna staten är avgörande för kapitalets kapitalackumulation. Den fria marknaden är egentligen en ideologisk dimma som inte stämmer överens med verkligheten. 

"Den fria marknaden är kapitalackumulationens dödsfiende. Den hypotetiska fria marknaden, som fantasifulla ekonomer har så kär, den med många köpare och säljare som alla delar en perfekt information, skulle förstås vara en kapitalistisk katastrof. Vem skulle göra pengar där?"

Statskapitalismen i sig är ingen lösning. Men förstatliganden under efterkrigstiden gick hand i hand med sociala reformer och konsolideringen av välfärdsstaten. Även konservativa ledare som Churchill i Storbritannien förespråkade inför valet vid krigslutet hög och stabil sysselsättningsnivå, obligatoriskt allmänt försäkringssystem, en omfattande sjukvård och ett rejält bostadsprogram. I det tyska kristdemokraternas Ahlenprogam 1947 stod det att den tyska ekonomins nya struktur måste påbörjas med insikten om att "tiden för den privata kapitalismens obeskurna makt är förbi". Långsiktigheten i ägandet, att öka effektivitetsnivån och att omstrukturera produktionen var andra viktiga målsättningar när staten tog över. 

Nyliberalismens kollaps aktualiserar efterkrigstidens diskussioner och strategier. Tyvärr verkar statens ingripande  denna gång, i samförstånd med näringslivet, vara enbart att rädda kapitalet, i synnerhet finanskapitalet, från en uppenbar konkurs. Det finns ingen långsiktig strategi, inga sociala reformer, inga effektivitets- och omstruktureringsplaner. Det är ett naket och kapitalistiskt ingripande.  

  

  

Bush hämnd mot Nicaragua och Bolivia

Bush kanske sista slag mot Latinamerika riktas mot två av de fattigaste länderna på kontinenten, Bolivia och Nicaragua. I veckan fick Nicaragua beskedet att USA avbryter sitt bistånd för fattigdomsbekämpning, som innebär att ca 65 miljoner dollar dras in. Även Finland har fryst sitt bistånd till Nicaragua och Sverige dragit in helt. Det hann inte gå en dag förrän USA meddelade att Bolivia utesluts från handelssamarbetet ATPDEA. Handelssamarbetet innebär att de andinska länderna har lägre tullavgifter till USA om länderna bekämpar kokainproduktionen. 

Åtgärderna slår hårt mot den nationella industrin och ska tolkas som en politisk hämnd för att Bolivia och Nicaragua varit olydiga. Det är den nakna sanningen över i-ländernas bistånd som med pengar köper sig fattiga länders lojalitet. Det gäller inte bara USA, EU och Sverige agerar på ett liknande sätt.

De stora förlorarna i venezolanska valen

Den stora förloraren i de venezolanska lokalvalen är den kampanj som internationellt drivs mot Venezuela och Chavez. Det blev inga stridsvagnar eller valfusk som skulle bekräfta den bild man vill förmedla kring Chavez som auktoritär och diktator. Valet och valresultaten är ännu ett motargument till den tendentiösa och manipulerande kampanjen som tyvärr även smittat Sverige. När deras predikningar inte besannas blir de helt överrumplade av "Chavez demokratiska mognad". Märkligt nog tycker de att Venezuela korrigerar en "demokratisk obalans" och hoppar jämn fota av glädje när högern vinner en guvernörspost.

Valresultaten var, med några få undantag, väntade. Det venezolanska socialistpartiet PSUV lyckades erövra 17 av de 22 delstater och 80 % av kommunerna, bl a Caracas - Borgmästare i Libertadores. Den samlade oppositionen, från högerextrema till socialdemokraterna i Podemos, vann 5 delstater, 20 % av kommunerna och Stor-Caracas. Det sista är kanske den stora överraskningen.

Det nybildade PSUV har nu etablerat sig som en samlande kraft för den stora massan som stödjer revolutionen. Det som länge varit en spretig rörelse har nu fått en struktur som disciplinerad genomförde en lyckad valkampanj med interna val för att välja kandidaterna och med ett genomarbetat program. Andra partier som gett sitt stöd till den bolivarianska revolutionen och krävt maktkvoter har antingen gått över till oppositionen (socialdemokratiska PODEMOS) eller marginaliserats i valprocessen (PPT och Kommunistpartiet). Det finns även chavister med stora ambitioner som trotsat PSUV och ställt upp som oberoende kandidater. I exempelvis delstaten Carabobo där oppositionen vann med knapp marginal, ställde den avgående guvernören upp som oberoende och tog 7-8 % från PSUV:s kandidat.

Oppositionen har gått till val utan ett gemensamt politiskt projekt för landet. Det som förenar stalinistiska Bandera Roja, kristdemokraterna och högerextrema är sitt hat mot Chavez och den bolivarianska processen. I Caracas - Libertadores var den gemensamma kandidaten för oppositionen Ivan Stalin (sic) som tillhör Bandera Roja medan i Stor-Caracas lyckades Antonio Ledesma, kristdemokrat, tidigare borgmästare i Caracas och känd för korruption och polisangrepp mot protesterande studenter. Där har ni den demokratiska balansen som svenska skribenter hurrar för.

Chavez mot en ny valseger

Guvernör och kommunalvalen idag i Venezuela kommer inte att innebära några överraskande nyheter. Läget idag är att av 24 delstater (inkl Caracas) leds 18 av det bolivarianska vänsterpartiet PSUV, 4 av tidigare allierade till Chavez (kallade fd chavister) och 2 av högern. Resultatet kommer förmodligen inte att bli annorlunda den här gången heller. Oppositionen (inkl fd chavistas) kommer att vinna 5-7 och PSUV 17-19. 

För oppositionen är detta inte mycket att hurra för med tanke på att de vann folkomröstningen för ett år sedan och att högern och fd chavister har i 90 % lyckas samla sig kring gemensamma kandidater, samtidigt som vänsterpartiet PPT och kommunistpartiet (som stödjer den bolivarianska revolutionen) lyft egna kandidater i konkurrens med PSUV. 

Den globala finansiella krisen och prisraset av oljan har hittills inte påverkat den venezolanska ekonomin eller Chavez popularitet (som ligger kvar på ca 60 %). Oljepengarna som Venezuela lyckats samla under de senaste åren ger landet en trygg tillvaro under krisen. Dessutom har den låga (nästan icke-existerande) utlandsskulden, statens kontroll över finansmarknaden och de ekonomiska allianserna med Latinamerika men också med Ryssland, Kina, Iran och Afrika gjort Venezuela mindre sårbar nu när USA och västvärlden går in i en kris och recession.  

Det är i stället andra problem som bekymrar Chavez och PSUV i detta val. Otryggheten och kriminaliteten i storstäderna och inflationen som ligger runt 30 % kan komma att straffa kandidaterna som stödjer Chavez. Inte så att Chavez-anhängare skulle gå och rösta på oppositionen utan helt enkelt att de skulle låta bli att rösta. Det var valskolket (nära tre miljoner) snarare än oppositionen som gjorde att Chavez förlorade folkomröstningen förra året. Ett annat bekymmer är att delar av oppositionen planerar att inte erkänna valresultaten och skapa kaos i landet. Det är en strategi som högern i Latinamerika tagit efter Ukraina och som de misslyckades med nu senast i Nicaragua. Den internationella (västkontrollerade) media kommer säkert att göra sig språkrör för detta. Men som tidigare val kommer siffrorna att sänka högerns odemokratiska ambitioner.   

CIA förutspår:supermakten USA går under 2025

CIA:s National Intelligence Council förutspår att USA har bara två decennier kvar som supermakt. Rapporten "Global Trends 2025: a Transformed World" menar att USA kommer att förlora sin politiska, ekonomiska och militära dominans och att Kina, Indien och Ryssland kommer att öka sitt inflytande i världen. Även dollarn förutspås tappa mark och USA drabbas av mat och vattenbrist.

Poängen med rapporten är att visa för makthavarna i USA att när landet inte styr kommer världen att fyllas av konflikter, krig, elände. Utan USA går världen under! God Save America

Rapporten avslutas med fyra konfliktfyllda scenarion 

1. A World Without the West - andra supermakter än västvärlden styr 

2. October Suprise - om man inte gör nånting åt klimatförändringarna. 

3. BRIC´s Bust Up (Brazil, Russia, India, China) - konflikt över naturresurser uppstår mellan dessa fyra "supermakter"

4. In Politics is Not Always Local - icke-statliga  nätverk sätter agendan i världen.

polsk riksdag i det irakiska parlamentet

Det irakiska motståndet till säkerhetsavtalet med USA (SOFA) har nått ända in i vad som trodde var ett säkert fäste för USA-ockupationen. Igår under behandlingen av avtalet utbröt ett stort bråk som tvingade parlamentets ordförande att avbryta sessionen.  

SOFA är en fortsättning och omorganisering av ockupationen. USA-trupperna kommer att dras tillbaka från städerna, men placeras vid oljekällorna. Där finns 95 miljarder fat oljereserver som i praktiken redan nu kontrolleras av utländska oljebolag.