Val i Venezuela upptar all uppmärksamhet

Presidentvalet i Venezuela den 7 oktober upptar all uppmärksamhet i Latinamerika. Det är ett avgörande val, säger vem man nu frågar. Återkommande är att Latinamerikas kommande politiska öde ligger i händerna på de ca 19 miljoner venezolanska väljare. Så gott som samtliga politiska aktörer i Latinamerika har offentligt tagit ställning i det interna venezolanska valet. Lula, CFK och Mujica uttalade sitt stöd för Chavez medan Franco i Paraguay och både den chilenska regeringen och oppositionen för Capriles. Det sägs att Chavez tagit hjälp av brasilianska valexperter medan Capriles har en valstrateg från USA.

Huvudkandidaterna är (höger)oppositionens Capriles Radonski och nuvarande presidenten Hugo Chavez. Och båda har stöd från ett 20-tal partier och rörelser. Capriles i en allians som kallas Mesa de la Unidad (MUD) och Chavez i Gran Polo Patriotico.

Efter 14 år vid makten fanns i oppositionen en förhoppning att möta en sliten och regeringstrött Chavez. Dessutom spådde de att han skulle dö i cancer långt innan valet. Utgångspunkten för oppositionen var att vinna över besvikna, missnöjda och trötta Chavezväljare. Därför är budskapet relativt light, utan "konfrontationer"och långt från de återkommande hot om statskupp och revolter mot "diktatorn", som de tidigare (inte nu) kallade Chavez. Konceptet hämtas från Chiles opposition till Pinochet i folkomröstningen 1989. Att visa upp ett icke-konfrontatoriskt och fredligt alternativ utan att skrämma bort mjuka Chavezväljare. Capriles har lyckats bra med att genomföra en imponerande turné runt om i landet och att anordna massiva demonstrationer.

Strategin har trots allt funkat sisådär. Chavez dog ju inte. Den "sjuke" presidenten har varit aktiv i valkampanjen och trots trötthet och besvikelse från vissa grupper har Chavez väljarbaser återigen bekräftat sin lojalitet till sittande presidenten. De seriösa opinionsbyråerna som IVAD, Hinterlaces och Datanalisis, samtliga nära oppositionen, ger Chavez en vecka till valet ett försprång på mellan 12-20 %. Även Bank of America spår en seger för Chavez. 

Det mest slående är att oppositionen förlorat otroligt mycket mark i den politiska debatten.  Det är en rädd Capriles som tvingats lova att inte röra pelarna för Chavez politik de senaste 14 åren. Misiones, de sociala programmen som Venezuela gjort sig känd på i världen och som opposition så starkt kritiserade tidigare, ska vara kvar i en Capriles-regering. Samma sak med konstitutionen som infördes genom en folkomröstning 1999. Och oljebolaget PDVSA ska vara statligt och alliansen med Latinamerika ska fördjupas. Alla anställda i den nu stora offentliga sektorn ska behålla sina jobb. Programmet med bostadsbyggande ska fortsätta. För Capriles är Lulas politik ett föredöme men inte högern i Mexiko eller Colombia. Själv kallar sig Capriles "progressiv" och "centervänstern".

Högeroppositionen har snarare satsat i valkampanjen på att framställa regeringen som oduglig, korrumperad och icke-kompetent. Oppositionen ska inte ändra så mycket som att göra allting bättre.

Det är ett komplicerat scenario. Oppositionen lyckades välja via ett primärval en enig och stark kandidat och även hålla ihop fram till bara några veckor sedan. Då avslöjades att en expertgrupp tagit fram ett hemligstämplat dokument med nyliberala åtgärder (privatiseringar, bantad offentlig sektorn, en bantad PDVSA, avregleringar mm). Och då började avhoppen. Först en tidigare guvernör De Lima, sen en framstående oppositionell röst juristen Escarra, därefter parlamentarikern Ojeda och även lokala politiker. Sedan dök det upp en inspelning med en oppositionell parlamentariker Caldera som tog emot pengar från en magnat. I båda fallen tvingades oppositionen till defensiven.

Ett annat taktiskt problem för oppositionen har varit opinionsmätningar som ger med få undantag Chavez ett försprång som matematiskt är svårt att slå. Oppositionen har anklagat opinionsbyråerna för att vara köpta och hamnat i en omöjlig debatt i media med chefer för IVAD och Hinterlaces som tidigare stått de nära. Flera s k "spökbyråer" utan kontor och registrering (som Top Data, Polinomics Hercon) har från ingentans presenterat mätningar som ger Capriles en ledning. Det är till dessa mätningar som både oppositionen och också svensk media hänvisar till.

Schemel från Hinterlaces menar att allt pekar på att Chavez vinner och att endast en allvarlig händelse som påverkar folkets s k kollektiva psyket (läs attentatet tre dagar innan valet i Spanien 2004, s k 11-M) kan ändra valutgången. Därför kom gasexplosion i staden Amuay med 39 döda att i valdramatiken framstå som en "väntad" händelse. En annan märklig nyhet som gick ut i världen och som oppositionen använde i kampanjen var en påstådd massaker av ursprungsfolk Yanomami. Både journalisten Sujay Dutt i DN  och Sveriges Radio rapporterade om detta. "Massakern" visade sig vara påhittad.

En "nyhet" i denna valrörelse är att oppositionen denna gång inte använt sig av epitet som "diktatur" och "diktator". (Det kommer ni inte heller läsa eller höra förutom i extremhöger medier eller oseriösa journalister). Valkampanjen har trots enstaka konfrontationer mellan valaktivister varit med latinamerikanska mått mätt mycket lugn. Jämfört med exempelvis valen i Mexiko, Guatemala, Colombia med mord, dödshot och massaker, har den venezolanska valrörelsen varit i stort sett fri från allvarliga våldsamheter. De som spådde att det skulle bli väpnade konfrontationer och militär kupp eller som pratade om en intern maktkamp inom regeringen framstår återigen som oseriösa och tendentiösa.

Polariseringen i medierna är uppenbart. Statens medier gör kampanj för Chavez och de privata medierna kampanjar för Capriles. Med få undantag (ex. intervjun med Capriles högerhand i den statliga kanalen) får kandidaterna utrymme (utan vinkling) i motståndarens medier.  För att ni själva ska få en egen uppfattning gå in på oppositionens medier,  ex tidningarna El Universal och El Nacional eller TV-stationen Globovision och RCTV. Den sista är den TV-stationen som felaktigt sägs ska ha stängts, men den fortsätter sända som vanligt utan censur eller begränsningar. Och gå in på statens medier, tidningen El Correo del Orinoco och TV-stationen VTV.

Det totalt automatiserat valsystem får mycket berömt. Valdeltagandet beräknas nå 80 % (jämför med 45 % i Colombia). Oppositionens representant i valmyndigheten Vicente Diaz säger att valsystemet är säkert och utan möjligheter för valfusk. Jimmy Carter menar att valsystemet "is the best of the world". Chavez har offentligt sagt att han kommer att respektera valutgången, nu pressas Capriles för att han ska ge samma besked.

Nu i veckan kommer vi att översvämmas av "information" från valet i Venezuela. En förhoppning är att tendentiösa och vinklade nyheter blir undantag och att vi får bra och kvalitativ information.

Cristina v/s Christine

Veckans kanske mest omtalade dialog i Latinamerika, Argentinas Cristina Fernandez Kirchner (CFK) och studenter från Georgtown University. CFK passade på att bemöta IMF:s senaste attack mot Argentina. IMF:s Christine Lagarde hävdade i veckan att Argentina riskerade att få rött kort pga missvisande statistik. CFK svarade att Argentina inte är ett fotbollslag. men med tanke på Europas kris och statistiken från Grekland hade IMF både råkat ut för straff och frisparkar. CFK anklagade IMF för att vara en partisk domare som dömde för de utvecklade länderna, just de som orsakade krisen, och menade att IMF gick till attack mot Argentina för att landet inte följde IMF:s recept.

Statschefernas popularitet

Mexikanska opinionsbyrån Mitofsky mäter de latinamerikanska statscheferna. I topp finns Correa (Ecuador), Funes (El Salvador), Otto Perez (nyvald Guatemala) och Hugo Chachez (Venezuela). Sämst i botten återfinns Chinchilla (Panama), Lobo (Honduras), Pinera (Chile), Franco (Paraguay).

Intervju med Ramonet i Arbetaren

Journalistiken upplever i dag sin värsta kris någonsin. Det hävdar Ignacio Ramonet, välkänd spansk media­debattör och globaliseringsexpert. I dag är det inte journalister som står för de mest slående nyheterna utan bloggare och amatörer. Och trots att vi har tillgång till mer information än någonsin lever vi under ”demokratins censur”, säger Ramonet, när Arbetaren träffar honom under hans Sverigebesök. Läs mer här

Stockholms Fria har också en artikel om Ramonets besök i Malmö och Stockholm.

Dagstidningen Siglo 21 från Guatemala med Ignacio Ramonet

Jaime Barrios, bosatt i Sverige, skriver en kolumn i dagstidningen Siglo 21 (Guatemala) om Ignacio Ramonets besök i Sverige. Läs här

Robert Fisk : Al-Qaida tar betalt

Robert Fisk
17 september, 2012 The Independent 
En vän till mig i Damaskus ringde i veckan och var ganska nedstämd. ”Du vet, vi är alla ledsna för vad som hände Christopher Stevens. Det som hände var hemskt, och han var en stor vän till Syrien – han förstod sig på araber.” Jag lät honom slippa undan med det, trots att jag visste vad som skulle komma. ”Men vi har ett uttryck i Syrien: ´Om du föder en skorpion, då kommer den att bita dig. ´Hans meddelande kunde inte vara klarare'.

USA stödde oppositionen emot Libyens Muammar Gadaffi, hjälpte Saudiarabien och Qatar att ösa kontanter och vapen över milisen och har nu skördat virvelvinden. USA:s libyska ”vänner” har vänt sig emot dem, mördat USA:s ambassadör Stevens och hans kollegor i Benghazi och startat en Al-Qaidaledd anti-USA proteströrelse som har slukat den muslimska världen.

USA har fött skorpionen Al-Qaida och nu har den bitit USA. Nu stöder Washington oppositionen emot Syriens president Bashar al-Assad, har hjälpt Saudiarabien och Qatar att ösa kontanter och vapen till milisen (inklusive Salafister och Al-Qaida) och skulle oundvikligen bli biten av samma ”skorpion” ifall Assad störtades.

Min väns predikan var ju inte direkt i överensstämmelse med Syriens regeringspolitik. Assads argument går ut på att Syrien inte är Libyen, och att syrier, med sin historia, kultur, kärlek för arabism, etc. inte ville ha en revolution. Men araberna, uppretade på Hollywoods obscena lilla anti-profet video, har tillfälligtvis nästan lika mycket omskrivits av historien i Väst.

USA-medier har redan uppfunnit en annan berättelse, i vilken USA stödde arabvåren, räddade staden Benghazi när deras folk var på väg att förgöras av Gadaffis monstruösa gangsters – och har nu knivhuggits i ryggen av dessa falska Araber, i själva staden som räddades av USA.

Den verkliga berättelsen, däremot, är annorlunda. Washington stödde och beväpnade arabiska diktaturer under årtionden, med Saddam som en av våra favoriter. Vi älskade Mubarak i Egypten, vi beundrade Ben Ali från Tunisien, och vi är fortfarande passionerat kära i de autokratiska Gulstaterna, de gasstationer som nu betalar de revolutioner vi nu väljer att stödja – och åtminstone, under två årtionden, log vi emot Hafez al-Assad; och till och med kortvarigt, hans son Bashar.

Alltså, vi räddade Benghazi med vår luftstyrka och förväntade att arabvärlden skulle älska oss. Vi ignorerade sammansättningen på den libyska milis som vi stödde – precis som Clinton och Hague inte är så noga med make-upen på Fria Syriens Armé idag. Vi lyssnar inte till Assads varningar om ”utländska fighters” precis som vi till största delen ignorerade de Salafister som rörde sig bland de modiga män som slogs emot Gadaffi.

Gå ytterligare tillbaka, och vi gjorde till största delen samma sak i Afghanistan efter 1980. Vi stöttade mujahedin emot Sovjetunionen, utan att beakta deras teologi och vi använde Pakistan för att smuggla vapen till dessa män. Och när några av dem förvandlade sig till Talibaner och närde Osama bin-Ladin och skorpionen bet den 11 september, då skrek vi ”terrorism” och undrade över varför Afghanerna ”förrådde” oss. Samma historia igår, när fyra av USA:s Specialstyrkor dödades av sina otacksamma afghanska ”polisaspiranter”.

Det tragiska med denna patetiska cykel av händelser är att Assad är hårresande och att hans polisgangstrar har torterat och mördat tusentals oskyldiga, deras personal har utfört krigsförbrytelser och Syriens inbördeskrig konsumerar en generation som skulle bygga en nation istället för att fördärva den. Och nu har Turkiet tagit Pakistans roll, som en vapentunnel och ett vilo och rekreations centrum för Syrien mujahedin. Kommer Turkiet att bli ett Pakistan i Mellanöstern?

Syriens krig tar nu på sig skalet från Libanons 1975 – 79 konflikt: om du sympatiserade med Palestinier då var du anti Kristen – uttryckte du Kristen fruktan, då var du pro- Israel. I Syrien, där är regeringens brutala krypskyttar barnamördare. På andra sidan frontlinjen, är Fria Syriens Armé är romantiker; han gifter sig med en frontlinjes sköterska, endast ledsen för att familjen inte kan se efter småttingarna. Enbart antydan om att oppositionen kanske skulle utföra en tillfällig hemskhet, och en reporter tillfrågas – som jag blev - hur mycket han får betalt av Syriens mukhabarat s underrättelsetjänst.  

Och nu, över till Departementet för Hemlandets Sanning. När han hade mördats, då var Osama bin-Ladin en före detta. Ingen Arab revolutionär bar på hans bild. Men denna skruvade organisation har nu bestämt sig för att inkassera. Där av detta veckosluts al-Qaida rop till Egyptier för att fortsätta deras protester emot anti Muslim videon. Där av Benghazi. Skorpionen har sluppit in till de goda grabbarna. Allt du sedan behöver, är en Hollywoodsk stolle. Och lite hyckleri. För Washington säger motsträvigt, att de inte kan banna videon, eftersom detta skulle kunna sätta det fria ordet i fara – samma fria ord, som USA:s Diktatorer förbjöd sitt Arab folkunder så många årtionden.

Översättning: Ingemar Gimbell

Ignacio Ramonet på besök i Stockholm

Ignacio Ramonet, mediaexpert och tidigare chefredaktör för Le Monde Diplomatique, på besök i Stockholm berättar om krisen för journalistiken. Här intervjuas han av Sveriges Radio.

Presidentvalet i Venezuela inne på slutspurten

Valkampanjen i Venezuela är nu i slutspurten, i huvudsak ger opinionsundersökningar en klar ledning för Hugo Chavez med 14-23 %. En opinionsundersökning (Varianza) ger högerns kandidat Capriles en ledning med 2 %. Presidentvalet är den 7 oktober.  Här en sammaställning från Reuters av samtliga opinionsundersökningar.

 Consultores  Feb   Mar   Mayo   Jun   Jul   Ago    Ago    Sep
 30.11        2012  2012  2012   2012  2012  4-7   18-21   2-6
 Chávez       57,5   57   56,8   57,8  58,6  57,2   57    56,5
 Capriles     26,6  27,4  27,1   29,7  31,3  33,3  33,7   34,4

 Hinterlaces   Feb   Abr   Mayo   Jun   Jul     1era      2da
              2012   2012  2012  2012   2012  quincena  quincena
                                                Ago       Ago
 Chávez        52     53    51    52     47      48        50
 Capriles      34     34    34    31     30      30        32

 IVAD         Feb 2012  Mar 2012  Mayo 2012  Jul 2012   Ago 2012
 Chávez          56       56,5      54,8       52,3      50,8
 Capriles       31,8      26,6      26,3        32       32,4

 Consultores 21  Mar 2012  Jun 2012  Ago 2012
 Chávez            46,3      47,9      45,9
 Capriles          44,8      44,5      47,7

 Varianzas     Feb    Abr   Mayo    Jun     Ago
              2012   2012   2012    2012    2012
 Chávez       49,2   49,3   50,7    50,3    49,3
 Capriles     46,3   45,1   45,5     46     47,2

 Datanálisis    Feb    Mar    Abr     Mayo    Jun    Jul
               2012   2012    2012    2012   2012   2012
 Chávez        49,5   44,7    42,9    43,6   46,1    46,8
 Capriles      34,5   31,4    25,7    27,7   30,8    34,3

 Gis XXI      Mar 2012  Abr 2012  Jun 2012  Jul 2012
 Chávez         54,8      56,5      57,8       56
 Capriles       22,2      21,3       23        29


* Nota: Los números no incluyen encuestas flash
 ** Fuente: Data de empresas encuestadoras compilada por Reuters

Colombias väg till fred, förhandlingarna börjar i Oslo

Fredsprocessen mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan, det 4:e försöket på 50 år, börjar ta form. Första datum för förhandlingar är satt till den 8 oktober i Oslo, Norge. Därefter kommer förhandlingarna flyttas till Havanna, Kuba.

Vad som hitills kommit ut är att varje part kommer få ha 10 personer i förhandlingssalen, 5 ordinarie och 5 suppleanter. Totalt får varje part ha med sig ett förhandlingsteam på 30 personer. Vilka som ska vara med i parternas start-10 meddelades i veckan via TV i bästa "Oscarsgalan".

I onsdag presenterade Colombias president Santos sin start-10. Ett gäng representanter från maktens centra. Förhandlingschefen  Humberto de La Calle är tidigare vicepresident och fd inrikesminister. La Calle har med sig ett gott rykte från den konstituerande församlingen som skrev en ny konstitution 1991. Santos garderar sig också gentemot polisen och militärerna genom att ta med två hårdningar i start-10, fd polisdirektören Oscar Naranjo och generalen Jorge Mora. Den sista nära allierad med fd presidenten Uribe, den enda som offentligt har avvisat en fredsförhandling med FARC. Även näringslivet har sin represent, Luis Carlos Villegas. Santos egna spelare i teamet är de fram till nyligen ministrar Frank Pearl och Sergio Jaramillo.

Igår var det FARC:s tur. Från Kuba och även det TV-sänt presenterade gerillan huvudförhandlarna. Chefförhandlare blir Ivan Marquez, medlem i högsta ledningen Sekretariatet och som betraktas som mest skeptisk till fredsförhandlingarna. Marquez har tidigare suttit i Colombias nationalförsamling för Unidad Patriotica, ett parti som ordagrant utrotades av paramilitärer, 2 presidentkandidater Jaime Pardo Leal och Bernardo Jaramillo Ossa, 8 parlamentariker, 13 ledamöter i delstatsförsamlingar, 70 ledamöter i kommunala församlingar, 11 borgmästare och ca 4 000 av partiets medlemar mördades. En annan förhandlare är José Santriz, jurist och en av gerillans ideologer, som tillhör den 30-manna ledningen Estado Mayor. Kanske det mest spektakulära utspel igår på presskonferensen var att FARC vill ha med Simon Trinidad  i förhandlingsteamet, en av gerillans mest kända ansikte, som kidnappades i Ecuador och utlämnades till USA, där han åtalades och fick 60 års fängelse. USA har snabbt avvisat gerillans begäran. Santos säger att Colombia inte kan påverka USA i denna punkt.

De sex punkterna på förhandlingsbordet är

1. Jordfrågan på landsbygden och fattigdomsbekämpning.
2. FARC:s inträde i landets politiska liv
3. Slut på den väpnade konflikten. Avväpning och demobilisering.
4. Sanning och skadestånd för den väpnade konfliktens brottsoffren
5.  Knarkhandel
6. Genomförande, verifiering och kontrasignering av en kommande fredsuppgörelse.

I Expressen: sakfel och missvisande, Segerfeldt

I Expressen idag, Latinamerikagruppernas svar på attackerna från megafonen Segerfeldt. Här

Segerfeldt har inte ett rätt i sin debattartikel, dålig påläst tyvärr. Det hade varit intressant med en bra debatt om biståndets inriktning. 

• Fel om vilka som får bistånd i Ecuador. Inte staten utan det civila samhället
• Fel organisation som samarbetar med Latinamerikagrpperna i Ecuador. Det är Ecuarunari och inte CAOI
• Fel i att stöd till det civila samhället inte påverkar Ecuador. Ursprungsfolk som får stöd från Sverige har haft en viktig roll i samhällsdebatten bl a i den konstituerande församlingen och arbetet med den nya konstitutionen. 

"Inget bistånd men gärna agressiva utlandsinvesteringar"

Det är alltmer uppenbart att de som argumenterar för mindre bistånd, som ser bara korruption och mygel i biståndsarbetet, också är de som hårdast argumenterar för att svenska investeringar utomlands inte ska regleras av etik och miljökrav.

Det är som en tumregel; mindre bistånd men gärna mer agressiva investeringar i den fattiga delen av världen. Inga internationella regelverk för investeringar och transnationella bolag - mininalt om inget internationellt bistånd. Absolut inga krav på miljöhänsyn och etik för AP-fondernas investeringar. Och framförallt inget bistånd till folkrörelseorganisationer, oberoende av regeringarna på tur, som kan riskera att stoppa investeringar i ex guldgruvor eller olja. Ett exempel på denna retorik är den här radikala megafonen.

Hemliga samtal med sikte på fredsavtal: Colombia

Det har ryktats länge om  pågående hemliga samtal mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan. Den som först gjorde ryktet till en nyhet var den fd presidenten Uribe som  i öppen konfrontation med presidenten Santos, båda tillhör annars högern i Colombia, har i veckan protesterat högljud mot vad han kallar regeringens "undfallenhet" gentemot "terroristerna".

Idag informerade TV-kanalen Telesur att parterna kommit överens om att starta en fredsdialog med sikte på ett fredsavtal. De hemliga samtalen mellan regeringen och gerillan ska ha initierats i Havanna, Kuba.

Enligt vad som kommit fram ska dialogen äga rum i Norge med start i oktober. Medier i Colombia som under denna vecka spekulerat om samtalen rapporterar att regeringen varken bekräftat eller förnekat överenskommelsen. Dock publiceras idag en undersökning som visar att majoriteten av det colombianska näringslivet vill ha ett fredsavtal.  Det är uppenbart att undersökning kommer i ett läge när Santos behöver allt stöd  när han nu kommer att få stå ut med hård kritik från colombianska extrehögern med Uribe i spetsen.   

Världens femte stormakt

"Världens femte stormakt" sa Dilma Rousseff för att beskriva handelsblocket Mercosur i dagarna när Venezuela formellt valdes in som femte medlem. Och siffrorna bara bekräftar Dilmas beskrivning av en nyuppkommen stormakt med en BNP på 3,6 miljarder dollar (82,3% av Sydamerikas BNP), en yta på 13 miljoner km2 och cirka 300 miljoner invånare (7 av 10 sydamerikaner tillhör Mercosur). Det gör det till världens femte stormakt efter USA, Kina, Indien och Japan och före Tyskland.

Med Venezuelas inträde kommer Mercosur även att inneha världens största oljereserver (enligt OPEC har Venezuela gått förbi Saudiarabien i oljereserver). Dessutom är de tre stora medlemmarna Argentina, Brasilien och Venezuela ekonomiskt "harmoniska" och kompletterar varandra.

Politiskt innebär det åtminstone tre saker

1. En förstärkning av den sydamerikanska integrationen (utan Spanien och USA) med sikte på att positionera sig som en viktig aktör i världsekonomin. Fler länder som Bolivia, Ecuador söker sig nu till handelsblocket.

2. Brasilien har lyckats positionera sig som centrum i hemisfären, bryter därmed USA:s hegemoni på kontinenten o grusar USA:s
intentioner att genom frihandelsavtal så som ALCA knyta Latinamerika till sig.

3. Venezuelas inträde visar att landet inte är isolerat och att den politiska axeln Brasilien, Argentina o Venezuela fortsätter att stärkas.

AP-fondernas etikarbete måste bli mer trovärdigt

Idag i Svt-Debatt kräver vi att AP-fondernas etikarbete måste bli mer trovärdigt. Arbetet brådskar, men den nyligen publicerade utredningens förslag om hur detta ska göras är otydliga.

Svenska pengar blir grova kränkningar

Samtidigt som svenska politiker diskuterar hur man "effektiviserar" pensionsfonderna för att de ska ge högre avkastning, pågår i den peruanska provinsen Cajamarca en rejäl revolt som fått regeringen i gungning mot hur just utländska investeringar förstör miljön och människors liv och används för att kränka mänskliga rättigheter.

Om detta har medierna inte berättat om nu när utredningen om det s k buffertkapital presenterades igår. Kallt har rapporteringen  fokuserat på om det ska vara 3, 4 eller 5 fonder, men om riktlinjer för etik tiger media och politikerna.

Tips om en bra debattartikel  "Svenska pengar blir grova kränkningar"

Otydlighet kring miljö- och etikfrågorna i pensionsutredningen

Enligt utredningen om AP-fonderna som presenterades idag av utredaren Mats Langensjö bör arbetet med etiskt och miljömässigt ansvarsfulla investeringar av pensionsmedlen stärkas och ges en mer framträdande roll än i dag. Latinamerikagrupperna välkomnar en sådan förändring, då listan på AP-fondernas investeringar i företag som förstör miljö och kränker mänskliga rättigheter är lång. Utredningen saknar dock konkreta förslag kring hur detta arbete ska stärkas.

- Ett grundläggande problem är att etik- och miljöarbetet enligt nuvarande regelverk inte får påverka avkastningen negativt. Hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter måste bli minst lika viktig som målet om hög avkastning. Här ger utredningen inga klara besked, säger Francisco Contreras, ordförande för Latinamerikagrupperna.

Latinamerikagrupperna och Swedwatch rapporter från 2011 visar att AP-fondernas investeringar i gruvföretag som ägnar sig åt guldutvinning leder till omfattande miljöförstöring, tvångsförflyttningar och kränkningar av ursprungsfolks mänskliga rättigheter. Så sent som i juli i år miste fem personer livet i Peru i protester mot gruvföretaget Newmont Mining där AP-fonderna investerat 456 miljoner kronor. Företagets nya gruvprojekt kommer att torrlägga sjöar och hotar människors tillgång till rent vatten.

- Nu måste pensionsgruppen i Riksdagen skärpa utredningens förslag som rör etik och mänskliga rättigheter. Att inrätta ett oberoende etikråd skulle vara ett steg i rätt riktning. Men redan idag bör AP-fonderna undvika investeringar i företag som kränker mänskliga rättigheter och miljö, om resurser för att göra ett aktivt påtryckningsarbete saknas, säger Francisco Contreras.

Rapporter

Latinamerikagrupperna (2011), AP-fondernas ohållbara investeringar:http://latinamerikagrupperna.se/ap-fonderna-kan-gora-skillnad-for-klimat...

Swedwatch (2011), Rena guldgruvan: http://latinamerikagrupperna.se/ny-rapport-svenska-pensionspengar-i-oeti...

Kom med konkreta förslag om etik o miljö

Den s k Buffertkapitalsutredningen om AP-fonderna har landat. Enligt utredaren: "Arbetet med etiskt och miljömässigt ansvarsfulla investeringar av pensionsmedlen bör stärkas och ges en mer framträdande roll än i dag".

- Många frågetecken på en gång. Vad innebär "bör stärkas" och "framträdande roll" konkret? hur? på vilket sätt?

- Det vore ett misslyckande för den svenska opinionen, för miljön och mänskliga rättigheter om utredningen inte kommer med konkreta förslag om hur etik, mänskliga rättigheter och miljö ska stärkas och få en framträdande roll i AP-fondernas investeringar.

Utredaren håller presskonferens idag, hoppas vi får svar på detta.

Parallellernas motsättning - Assange och Pinochet

Kan inte låta bli att dra paralleller mellan Assange och Pinochet "kvarhållande" i London. Den spanske advokaten Baltasar Garzon är med, då som åklagare och ivrig för att ställa Pinochet inför rätta för brott mot mänskliga rättigheter. Idag för att förhindra att Assange utlämnas till Sverige/USA (obs ej att förhindra att han åtalas för anklagelserna om våldtäkt och sexuellt ofredande). 

Även den internationella och mediala uppmärksamheten är sig likt,  liksom hejaklackarna för och emot. De stora ordens makt och de "sakkunnigas" intetsägande analyser. Den politiska positioneringen och de politiska konspirationer.

Men kanske det som är mer sig likt är Storbritanniens bisarra roll. Då med Pinochet och nu med Assange. Då vägrade britterna att utlämna Pinochet till Spanien och skickade diktatorn till min och många andras besvikelse tillbaka till Chile. Idag gör de tvärtom, de VILL så gärna skicka honom till Sverige att de t o m hotar att begå ett grovt brott mot internationell rätt genom att hota att anstorma Ecuadors ambassad. 

Korrekt politiskt beslut - Assanges asylrätt

Vissa har svårt att tänka flera tankar samtidigt. Det går visst att garantera och genomföra en rättviss rättsprocess och samtidigt försvara en person för risken att utlämnas till ett land som hotar med dödsstraff. För min del gäller det att Assange åtalas för det han anklagas för (våldtäkt och sexuellt ofredande) men att han inte hamnar i USA där hans rättigheter inte kommer att respekteras och riskerar dödsstraff. Bradley Manning är ett kristallklart fall.

Ecuadors beslut är ett politiskt beslut. Välformulerat och grundat. Asylrätten står över nationell rätt för den skyddar mänskliga rättigheter. Ecuador ger Assange politisk asyl men kommer inte stå i vägen för att Assange ska åtalas för anklagelserna om våldtäkt och sexuellt ofredande. Ecuador tar inte ställning i frågan om åtalet i Sverige utan grundar sitt beslut ENBART på risken att Assange utlämnas till USA där han riskerar en orättvis rättegång och hans rättigheter kommer inte att respekteras.

Ecuador har enligt utrikesministern Patino försökt hitta en lösning med både Storbritannien och Sverige men de har vägrat. Bland annat har Ecuador tillfrågat Sverige om att förhöra Assange på ambassaden men Sverige sa nej. Även USA kontaktades av Ecuador för att de skulle ge garantier på att Assange inte skulle extraditeras dit och om risken för dödsstraff. USA svarade att de inte tänkte svara på Ecuadors frågor..

Att svenska ministrar och journalister uttalar sig som om vi befann oss på kolonialtiden eller som om de riktade sig till forna banarepubliker är skamligt. I stället borde Sverige samarbeta med Ecuador för att uppnå två saker. 1. en rättegång för anklagelserna om våldtäkt och sexuellt ofredande 2. garantera Assanges liv.

Öppet brev till Unicef om mapuchebarnen

Vi har idag överlämnat ett brev till UNICEF i Sthlm för att uppmärksamma Mapuchebarnens situation i Chile. 

Uppmaning till UNICEF att agera för mapuchebarnens rättigheter

För att uppmärksamma övervåldet mot mapuchebarn i Chile har en grupp mapuchekvinnor sedan den 26 juli ockuperat UNICEF- kontoret i Santiago.

Tidigare har flera internationella organ med Amnesty International i spetsen anmält övergreppen till den Interamerikanska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter. Skador från kulsplitter på barn mellan nio månader och 16 år, kvävning på grund av tårgas bomber, pistolhot, slag och sparkar, tortyr, dödshot genom att trycka huvudet under vatten, förnedring, förföljning och till och med mord på 17-årige Alex Lemúm Saavedra. Det är några av de övergrepp som chilenska institutioner som polis och militär, utsatt mapuchebarn för.

Nyligen, den 23 juli, skadades fem barn av den chilenska polisens övervåld. Två av de skadades allvarligt, Fernanda Marillán (12 år) med skott i ryggen och benen och Jacinto Marín (17 år) med åtta skott.

Sedan den 27 juli ockuperar Meulen Huenchu, hennes 2-åriga dotter och två andra mapuchekvinnor från Alianza Territorial Mapuche (ATM) UNICEF: s kontor i Santiago. De protesterar mot de systematiska övergreppen mot barnen och mot vad ATM menar är UNICEF-Chile passiva roll gällande övergreppen mot barnen i Mapuche-samfälligheterna. Kvinnorna kräver att UNICEF som representant för FN ska bevaka och försvara barnens rättigheter och protestera och agera gentemot den chilenska staten för övervåldet.

Vi, representanter för svenska organisationer, vill att UNICEF-Sverige skickar en uppmaning till både UNICEF centralt som till UNICEF-Chile att de ska protestera mot övergreppen, kräva ett stopp på våldet samt offentligt tar ställning för mapuchebarnens rättigheter.

15 augusti 2012

Största miljöskadestånd för Regnskogens Tjernobyl

Intervju med mig i City om hur en av världens största oljebolag Chevron vägrar betala skadestånd för kanske världens största miljökatastrof s k  regnskogens Tjernobyl i Ecuadors Amazonas. Tyvärr placerar AP-fonderna pengar i Chevron.

AP-fondernas investeringar följs av tvångsförflyttningar och övergrepp

Svenska investeringar i Latinamerika leder till tvångsförflyttningar, trakasserier och brott mot ursprungsfolkens mänskliga rättigheter. Sverige och AP-fonderna måste sluta blunda för gruvföretagens övergrepp på ursprungsfolken. Detta skriver Latinamerikagrupperna på FN:s Internationella dag för världens Ursprungsfolk.

Läs mer här

Nytt läge med MERCOSUR i Latinamerika

Statskuppen i Paraguay löste en gammal konflikt som stagnerat sen länge i handelsblocket MERCOSUR, nämligen Venezuelas medlemskap.  MERCOSUR består idag av Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay. Venezuela sökte medlemskap för ca 5 år sedan i handelsblocket, men Paraguays parlament har blockerat deras inträde. Fram till nu. Med statskuppen avstängdes Paraguay från MERCOSUR och Argentinas Cristina och Brasiliens Dilma passade snabbt på att välja in Venezuela in i handelsblocket.  Det var ett genialiskt geopolitiskt drag som få hade vågat gissa kunde uppstå efter en så tragisk händelse i Paraguay.

Venezuelas fullvärdiga medlemskap förändrar åtminstone två saker i den latinamerikanska ekonomin. Först att MERCOSUR nu konsolideras som  det viktigaste och största handelsblocket i Latinamerika och det bryter ut som en viktig aktör att räkna med i världsekonomin. För det andra, skickar det nya starka MERCOSUR en tydlig signal till den "stillahavsalliansen" som högerregeringarna i Chile, Colombia och Mexiko (även Peru är med) bildade förra året med USA:s goda minne.

När ska AP-fonderna ta sitt ansvar?

AP-fonderna fortsätter investera i bolag som begår brott mot mänskliga rättigheter. Ännu ett exempel, gruvbolaget HudBay verksam i Guatemala. Det är hög tid för regering och riksdag att skärpa regelverket för AP-fonderna. Läs vår debattartikel här i SvD

Fullbordad statskupp i Paraguay

39 senatorer på yttersta högern "avsatte" genom en juridisk rättsprocess den folkvalde presidenten i Paraguay, Fernando Lugo. Det är den gamla högern från Partido Colorado, fascisten och diktatorn Stroessners parti, som iscensatt en juridisk "process" för att störta Lugo.

Det är en de facto statskupp. Den fascistiska högern gör sig återigen påmind i Latinamerika. För drygt 3 år sen avsattes Zelaya i Honduras. Det är (fascistiska) högerns stora misslyckande i Latinamerika som förlorar demokratiska val och desperat väljer att störta folkvalda presidenter.

I huvudstaden samlar sig nu bönder och folkrörelserna för att ge sitt stöd till Lugo. Samtidigt har armén, diktatorns Stroessners prussianska armén, omringat parlamentshuset och presidentpalatset. I all hast har nu högern nämnt liberalen och fram till nu vicepresidenten Franco till ny president. Även nya utrikes och inrikesminister har tillsatts. Ny polischef har nämnts. Franco har som vicepresident undergrävt Lugos ämbete.

UNASUR och flera latinamerikanska presidenter fördömer den de facto statskupp. Brasilien föreslår avstänga Paraguay från både UNASUR och MERCOSUR. Correa har precis sagt att Ecuador inte kommer att erkänna den nya "presidenten" Franco.

"Juridisk" statskupp i Paraguay

Högern i Paraguay med majoritet i båda kamrarna har iscensatt en "juridisk" statskupp för att avsätta presidenten Fernando Lugo. Genom ett så kallad politiskt åtal vill parlamentet tvinga Lugo att avgå anklagad för att inte ha skött sitt ämbete vid förra veckans sammandrabbningar mellan poliser och jordlösa bönder som ockuperat jord.

De jordlösa bönderna hade ockuperat mark i Curuguaty och när polisen försökte vräka de förra veckan uppstod en sammandrabbning som kostade 11 bönder och 6 poliser livet. Högern menar att bönderna varit i allians med en påstådd gerilla och har utnyttjat läget för att skapa en politisk kris inom regeringen. Det liberala partiet med ministrar i Lugos regering har även de utnyttjat läget för att stärka sina positioner genom att kritisera Lugo och idag avgå från regeringen. Det hela har nu gått vidare till ett s k politiskt åtal som högern i majoritet i båda parlamentshuset och senaten vill använda för att avsätta Lugo.

UNASUR har meddelat att de skickar en delegation med 12 utrikesminstrar för att förhandla med både regeringen och högern. Bonderörelsen och den växande vänsterrörelsen har även de reagerat och samlar sig just nu i huvudstaden i Asuncion för att stödja Lugo.
I Paraguay är kampen om jorden högst i dagordningen. Det råder en enorm jordkoncentration. 2% äger 84% av den odlingsbara jord och 286 000 bondefamijer trängs på 6% av jorden.

Skärpta klimatmål eller a(m)bitiös klimatpolitik

Intressant debatt i Göteborgs Posten om de svenska klimatmålen.

Vi skrev att en ny undersökning visar att en omsvängning hos Socialdemokraterna och Folkpartiet bäddar för en kraftfull majoritet i riksdagen för att Sverige ska skärpa sina klimatmål. Skarpare klimatmål behöver dock följas av en kraftfull omställningspolitik för att det inte ska bli försent att stoppa klimatförändringarna.

Moderaten Lars Hjälmered (M) svarade "Att sätta höga mål är enkelt, men att faktiskt genomföra dem är svårare. Sedan vi tillträdde 2006 har vi fattat beslut om Europas mest ambitiösa klimat- och energipolitik".

Vi replikerade att Alliansens klimatpolitik är bristfällig "... regeringens bristfälliga klimatpolitik börjar ge avtryck. Sverige har rasat från tionde plats 2008 till 24:e plats 2010 i en internationell rankning av länders klimatpolitik. Utsläppen från flyget, fordonstrafiken och utrikeshandeln fortsätter att öka. Inte underligt då att Naturvårdsverkets senaste statistik för 2010 visar att utsläppen i Sverige ökade med 11 procent! Kort sagt, den klimatpolitik som Alliansen för både nationellt och internationellt är ljusår ifrån vad som behöver göras för att vi ska ha en chans att undvika farliga klimatförändringar"

Varför äger AP-fonder detta rovdriftsbolag?

Vi skriver idag i Dagens Industri om AP-fondernas investeringar i skandalbolag i Peru.

Svenska AP- fonderna investerar närmare en halv miljard kronor i gruvbolaget Newmont Minings som får hård kritik för gruvprojektet Minas Conga. Befolkningen är i uppror mot det amerikanska gruvbolaget Newmont Minings planer på ännu ett utvinningsprojekt i området och situationen har kastat in Peru i en ekonomisk och politisk kris. Undantagstillstånd, militarisering och regeringskris är resultatet av en långvarig gruvkonflikt. Det nya gruvprojektet kommer att torrlägga viktiga vattenkällor och hotar vattentillgången för tusentals människor. Svenska AP- fonderna investerar närmare en halv miljard kronor i gruvbolaget och gruvans säkerhetsvakter är anställda av ett bolag som ägs av Securitas.

Mañana is to late för Spanien

Valet i Spanien den 20 november blir en riktig rysare. Dock inte för att utfallet skulle vara ovisst, det finns redan en vinnare, högerpartiet PP som leder med 44-46% och som kan t o m få egen majoritet (pga ett valsystem som gynnar de stora partierna). Alla vet också att regerande sosse- PSOE kommer att göra sitt sämsta val hittills 29-34%.

Det som stör bilden och gör läget alltmer ovisst är att "marknaden" inte tror på PP eller dess hårdförde ledare Rajoy. Spanien är inne i en total kris med underskott, recession, fem miljoner arbetslösa och en åtstramningspolitik som inte får igång tillväxten. Kreditrisken nådde idag den farliga gränsnivån på 500 punkter, samma nivå som Grekland och Italien när de togs över av "teknokraterna" och representanterna för ECB/IMF. Räntan för statliga obligationer var idag uppe i 7,088%.

Liberala The Economist skriver "The pain in Spain" och varnar Rajoy för att "mañana is to late". Redan på måndag, dagen efter valet, när PP och Rajoy firar valsegern, kan EU de facto ta över Spaniens ekonomi precis som man nu gjorde med Grekland och Italien.

Rajoy och PP kommer lydigt att försöka tillämpa ECB och IMF:s hårda åtstramningsprogram men det finns en massiv opinion, en #spanishrevolution därute som inte kommer ge Rajoy en enda sekund andningsrum. Redan idag demonstrerar både vårdpersonal och lärarna. Tiotusentals studerande och lärare från 20 statliga universitet protesterar. De indignerade i M15 samlas regelbundet på gator och torg. Uppmaningen är att inte rösta på PPSOE (alltså PP och PSOE, som är samma sak). Det är ett samhälle i omvälvning.

Alternativen är få och svaga. Två krafter som lyft och lyckas fånga en del av missnöjet är den breda vänstern i Izquierda Unida som i allians med gröna och lokala partier i olika regioner (7-11%) fått genombrott i debatten som aldrig tidigare. Deras idag enda ledamot (de väntas få 7-11 ledamöter) Gaspar Llamazares har varit vassast i kritiken mot kapitalet, bankirerna och spekulationen. Den andra är kanske valets stora skräll, Baskiens separatistiska vänstern Amaiur som tippas få 25-30 % av Baskiens och Navarras ledamöter. De fick 23 % i vårens lokala val.

finliret bakom Papandreous folkomröstning

Giorgos Papandreous utspel om folkomröstning är varken ett demokratisk fair play eller nåt desperat drag, utan ett väl genomtänkt, politiskt och taktiskt drag för att stärka positionerna och förändra det politiska läget i landet. Vad döljer sig bakom dramatiken med folkomröstningen:

- Den politiska krisen. Det är akut att hitta former för att stoppa eller åtminstone neutralisera den stora proteströrelsen som alltmer börjar ta form i ett politiskt alternativ till både PASOK, den Papandreoukristiska högern och andra med en liknande agendan. Bipartidismen PASOK/högern är på väg att utplånas. När Papandreou öppnar för folkomröstning vet han att 60-70 % av grekerna är emot krispaketet men samtidigt vill 60 % behålla euron. Han och PASOK vill få till en omröstning som blir ett val mellan att fortsätta vara med i EU och "Europa" (i praktiken förstärka en nyliberal riktning med chockterapi och EU:s (läs Tysklands och europeiska kapitalets de facto maktövertagande) eller att hitta en grekisk utväg till krisen som avfärdar nyliberalismen men som skulle innebära en utfrysning och "isolering" från resten av Europa och med stor säkert uteslutning från eurosamarbetet.

från protest till alternativ, intervju med Vallejo

Läs här en intressant intervju i BBC med den chilenska studentledaren Camila Vallejo.

After close to six months of protests, the student movement, which is demanding free public education, continues shaping the country’s political agenda. A new 48-hour strike begins this Tuesday.

Students, professors, environmentalists and the Central Unitaria de Trabajadores, one of Chile’s principal unions, support the protest, which will include as its central event a demonstrations scheduled for Wednesday afternoon.

On the day before these mobilizations, BBC World spoke in Paris with Camila Vallejo, president of the Federación de Estudiantes de la Universidad de Chile and one of the most visible faces of the movement.

Vallejo, a 22-year-old student of geography, has been in Europe since Friday along with three other Chilean student representatives to present their demands and to attempt to internationalize the movement.

You traveled to Europe to meet with international organizations and with intellectuals. Of the advise the intellectuals have given you, which do you like the best?

The philosopher Edgard Morin gave us confidence. He told us that higher education cannot be tied to the market, but that public education has to be guaranteed because countries need it in order to develop.

And Stéphane Hessel (author of the book Indignez-Vous! or, in English translation, Time for Outrage) urged us to strengthen communications and to instil our ideas at a world level, to spread our proposals through all the media.

Speaking of Stéphane Hessel, do you believe the Chilean student movement is connected in some way with social movements like the indignados and Occupy Wall Street?

The Chilean student movement does not spring from the indignados. It is not a spontaneous movement, but a long process based on a profound analyis of what is happening in Chile, of the injustice.

We understand the struggle of the indignados but in Chile we have gotten past discontent. Now we have to look forward and to construct an alternative for the country.

Taking into account that there are already student protests in other countries, how do you believe the movement can be internationalized?

The different movements, in Chile, Colombia, Brazil, France, Spain, do not spring up as copies but because they have particular concerns.

But they are visualized as a whole. It is the struggle of those who have awakened to construct a different model of society at national and international levels. There is a coherence, which is resistance against the privatizing model or an advance toward the conquest of this right.

In France, we met with the UNEF (Union Nationale des Étudiants de France). They made us aware of the consciousness-raising they are carrying out in order to resist the concealed privatization the government is engaged in. We are involved in different processes but we have the same objectives and there are ties of international solidarity among the youth.

What educational model do you envision for Chile?

No student has wanted to copy anything. Chile is thinking within its own model, which would allow the integration of everyone and is free. We want education that can transform the society and that can develop professionals capable of building democracy.

How do you see the future of the student movement?

The student movement is being debated at a decisive juncture, after five months of mobilization. We have to think about how to advance tactically so it will continue.

These days, the dialogue with the government has broken down. They are going to work the reforms of the student scholarships and they are excluding us from these discussions, which they want to send to Parliament.

So regardless of how much we trust the Parliament, we are going to have to work on them. We want them not to pass the budget law of the nation while there are no bills on educational matters that are mutually agreeable to the students.

Don’t you think your advocacy is detrimental to the student movement as a whole?

The personalization of the movement is due to politicians and the communications media. It is a strategy used frecuently with those who arise with social demands. It is used a lot in Chile and I believe in other countries of the world as well.

In Cuba they talk about castrismo, in Venezuela about chavismo. Everything is personalized around the supposed leaders and what is not seen is that it is a process shared by the majority. Basically, they try to destroy them and in the process bring down the movement.

So we have been more vulnerable this way. They have accused me of being manipulated by the Communist Party, of charging for the interviews I give. They have told me that I am profiting from all this.

You are about to graduate. Are you thinking of continuing in the movement regardless?

I am going to continue particiapting on the student question, depending on the next FECh elections. Together with all my comrades who are not visible, we are going to be constructing. And we want to plan this movement politically because for the first time the demands of one sector have become a social movement that includes many sectors.

Are you thinking of a political career?

I am an activist, I am prepared to place myself at the service of the needs for construction, which this movement needs so much, like anyone else .

In the context of the coming elections, I believe that it is not something that is particularly mine but that the youths have to register as candidates for city councils. Let them dispute in the municipalities with the right, who are not in agreement with responding to our demands, which are just.

Now the young are getting interested in politics and they have to assume this responsibility. We have to take charge and to carry out a project built through participation. So we have to have a vocation for power, in the good sense of the word.

K tar täten i Argentina

En snabb analys av söndagens val i Argentina

Presidentvalet

Cristina Fernandez Kirchner (CFK) vann med 53, 9 %. Valresultatet var väntat i alla politiska lägen, efter en liten svacka för drygt 2 år sedan med storböndernas protester har CFK lyckas slutligen vinna dragkampen om peronisterna i Argentina. Peronisternas maktpartiet PJ med alla möjliga varianter, allt från nyliberala till revolutionära grenar, har ett grepp över landets politik. CFK med sin front Frente para la Victoria lyckas också slå mot de regionala caudillos som även är ett kännetecken för argentinsk politik. Den s k Kirchnerismen, eller helt enkelt K, som en maktfaktor måste nu alla förhålla sig till.

Den stora frågan i valet var mer vilken del av den splittrade politiska oppositionen som skulle etablera sig som ledande. I stora drag kan sägas att oppositionen består av center/högersocialdemokrater, högerperonister och en icke-peronistisk höger. Regionalt kan partierna, allianserna, ledarna mm mellan de tre olika oppositionsblocken variera och ändras över tiden. Vinnande i detta val blev den högersocialdemokratiska oppositionen med socialisten Binner 16,87 % och Alfonsin med 11,15 % mot högerperonisterna Rodriguez Saa 7,89 och Duhalde 5,89 %. Men den icke-peronistiska högern som har ett starkt stöd i Buenos Aires med borgmästaren Macri och partiet PRO hoppade av taktiska skäl över presidentvalet denna gång och satsar på nästa i stället när CFK inte får vara med. De stora förlorarna är högerperonisterna. Kampen om vilka som blir oppositionens alternativ mot K blir troligtvis mellan högersocialdemokraterna och högern.

En annan är oppositionen till vänster om K. Den ena är den s k "hårda" vänstern i de trotskistiska partierna PST, PO m fl i vänsterfronten som fick 2,31 %, den andra kanske mer viktigare i nuläget är den argentinska vänstern i folkrörelsen, kulturen, människorättsrörelsen, fackföreningarna, kommunisterna som valde att gå i allians med K och som kampanjade för CFK.

Parlamentsvalet

CFK och K lyckades också vinna parlamentsvalet. Det kanske är den stora "skrällen". I kampen om PJ försvagades högerperonisterna och "K" i Frente para la Victoria med allierade får nu egen majoritet med över 129 ledamöter av totalt 260.

Det intressanta är att regeringsunderlaget med ca 129 ledamöter består egentligen av mängd olika grupperingar och intressen: CKF:s Frente para la Victoria är en samling av olika regionala ledare, K-anhängare, vänster/centerperonister, facket med CGT m fl med ca 114 ledamöter, vänsterkoalitionen Nuevo Encuentro (vänsterpartierna EDE, Parti Solidario och Kommunistpartiet) med 5 ledamöter samt två regionala partier/fronter med 10 ledamöter. Alla tillsammans utgör de en bred men knapp majoritet. Det öppnar för att CFK inte ska behöva kompromissa med högern för att få igenom sin politik.

En frihetlig vänster Proyecto Sur med gamle filmregissören Solana (som valt att gå i opposition mot K) gick bakåt i valet och marginaliseras nu i politiken med endast 3 ledamöter. Solana hade ambitionen att ställa upp i presidentvalet men drog sig tillbaka pga lågt stöd. Trottarna i vänsterfronten lyckades inte få någon ledamot fast de var rätt nära i Buenos Aires.

Oppositionen till höger om K kommer att bestå av en förstärkt högersocialdemokrati (med UCR, PS och andra lösa grupperingar), en hård höger från Buenos Aires och en mycket försvagad högerperonism.