Sverige inte längre en fristad för colombianer

Sverige hade tidigare en asylrätt som följde Genevekonventionen. I Sverige fick människor på flykt från dödshot, fängelse, tortyr, som förföljdes av odemokratiska regimer en fristad. Så var fallet för tusentals colombianer som flydde från mord och massaker. Många av de var politiskt aktiva i vänsteralliansen Union Patriotica som ställde upp i val och vars kandidater, allt från presidentkandidater (3 stycken) till fullmäktigeledamöter mördades. Över 4 000 medlemmar i Unión Patriotica mördades av den colombianska regimen.

Nu är många av de colombianer som fick en fristad mycket oroliga för att den svenska fristaden inte längre gäller för dem.

Svensken som nu har deporterats från Venezuela till Colombia var en av de colombianer som fick en fristad för 20 år sedan . Han har via en nyhetsbyrå och en närradiostation fortsatt att arbeta politiskt. Han anklagas nu av den colombianska regeringen för att vara chef för FARC-gerillan i Europa. Han förnekar medlemskap i gerillan, däremot säger han att den colombianska regeringen vill åt honom eftersom han arbetar i medier som ogillas av högerregeringen.

Den colombianska regeringen menar att e-post som skickats från en av FARC-ledarna till en person i Sverige med ett aliasnamn ska vara svensken som nu häktats i Colombia. Det finns även en bild som publicerades i regeringstidningen (och som ägs av presidenten Santos familj) El Tiempo som ska visa svensken med en gerillaledare. Dock har sådana bilder visat sig tidigare vara fejkade (ett bra ex är en journalist från Telesur som satt i isolering anklagad med ett liknande foto och som senare visade sig vara feijk).

Ord står mot ord.

Men Sverige har som skyldighet att agera, inte enbart för en svensk medborgare utan också för de som tidigare fått en fristad i landet. I Sverige har inte personen gjort nåt olagligt, att sända radio eller driva en hemsida är inte olagligt i Sverige, och inte heller har svensken öppet visat sitt stöd för gerillan i Colombia eller liknande.

Sverige borde skydda människor som flytt från regimer som begår brott mot mänskliga rättigheter. Jag förstår mycket väl att colombianer som flydde förtryck och krig i Colombia nu känner sig oroliga. Sverige är inte längre en fristad för dem.

Rasisterna vid Lunds Universitet

Rasismen gör sig återigen påmint på ett universitet i Sverige. En grupp studenter på Hallands nation vid Lunds Universitet målade sig med blackface, band sig fast med kedjor och iscensatte en regelrätt slavauktion. På frågan vad en av dessa utklädda elever skulle föreställa svarade han "I am a nigger".

Som en kommentar till detta smaklösa rasistiska påhitt säger den ansvariga kuratorn på Hallands nation, Elinor Lavesson att "Jag såg det som ett skämt, som en rolig utklädnad." och "ett sätt att lätta på trycket".

Afrosvenskarnas riksförbund kommer med rätta att anmäla de för hets mot folkgrupp och uppmanar alla att mejla till rektorn för Lunds universitet Per Eriksson: rektor@rektor.lu.se med kopia till Christoffer Ivarsson ordf@lus.lu.se, ordföranden för studentkårerna Lunds universitet.

I brevet kan ni säga precis vad ni känner men ni bör också ta upp följande krav:

* Eleverna bakom den rasistiska attacken måste uteslutas från studentkåren

* Kuratorn för Hallands nation, Elinor Lavesson, måste ta sitt ansvar och avgå

* Rektorn för Lunds universitet tillsammans med ordföranden för Lunds studentkårer Christopher Ivarsson måste komma ut med en offentlig ursäkt och avståndstagande från den här sortens rasism.

* Rektorn för Lunds universitet ska presentera vilka åtgärder de ska införa för att garantera att liknande händelser inte inträffar i framtiden

Vi hoppas så många som möjligt av er tar av sin tid för att bekämpa den här sortens öppna rasism rakt i ansiktet på oss alla.

Nordiskt kapital förstör miljön och människoliv i Brasilien

Skogsindustrins satsningar i Sydamerika är förödande för både miljö och lokalbefolkningar, hävdar Marcelo Durao från De Jordlösas rörelse i Brasilien (MST). Ett ledande exempel är svensk-finska Stora Ensos verksamhet i Brasilien. Företaget har dömts för miljöbrott och bemöts regelbundet av protester från lokalsamhället. Bolaget tänker enbart på sin avkastning och struntar i lokalsamhället.

Durao deltar idag på Stora Ensos bolagsstämma för att ge aktieägarna småbrukarnas och rörelsens bild av företagets verksamhet. Läs hans debattinlägg på Svd-brännpunkt

Agrobusiness och matproduktion

Idag röstade en majoritet i riksdagen för att INTE driva inom EU kravet på att förbjuda användningen av giftet parakvat i bl a sojaproduktionen. I Sverige och EU är giftet redan förbjudet, men i de länder som producerar soja som sedan exporteras till den rika världen används parakvat i enorma mängder som håller på att ta död på folk och miljön. Synd att inte de svenska parlamentariker vill att människor i Syd ska ha samma rättigheter som människor i Nord.

Idag fick riksdagen ändå besök av en representant från brasilianska MST (de jordlösas rörelse) kanske världens största folkrörelse i världen. De samlar över 1 miljon lantarbetare och småbönder i Brasilien. Deras krav handlar mycket om rätten till jord och mat. Och också kritiken mot den s k agrobusiness. Dvs det jordbruk som fokuserar på att tjäna pengar på produktion av livsmedel eller rättare sagt matvaror.

Agrobusiness tar alltmer över jordbruket och jorden i Brasilien och kontrolleras av ett fåtal stora transnationella bolag (TNC): Monsanto, Du Pont, Cargill, Nestlé, Danone. Dessa TNC kontrollerar hela matkedjan. Grödor, kemikalier, produktionen, kapitalet, exporten och distributionen. Agrobusiness inriktar sig på ett få fåtal råvaror som går exportera och tjäna pengar på, i Brasilien handlar det om sockerrör (till Etanol), soja (till djurfoder), kött, eukalyptus (till pappermassa). Agrobusiness med den storskaliga produktionen tränger undan jordbruk som inriktar sig på matproduktion för lokalbefolkningen, förstör enorma gröna arealer och tvingar folk att arbeta i slavliknande förhållanden.

Tortyrinstruktören från USA

En oskyldig nyhet kan man tro. Men nej. DN-journalisten Kristoffer Örstadius har antingen gjort en dålig research eller så har han medveten placerat nyheten där, "oskyldigt", "vinklat". Det handlar om mordet i Uruguay 1970 på vad DN-journalisten tror vara en USA-"diplomat", nämligen den ökände Dan Mitrione. Han ska ha kidnappats och mördats av gerillan Tupamaros. USA och Uruguays diktatur anklagade bl a en svensk forskare för att vara en av hjärnorna bakom kidnappningen. Han förnekar ännu idag att han låg bakom mordet som återigen livats upp med dokument från Wikileaks.

Men vad Örstadius inte berättar i sin oskyldiga nyhet är att USA-"diplomaten" i själva verket var en av USA:s skickligaste tortyrinstruktörer. Ja, hans stora specialitet var att hitta den "exakta smärtan, i den exakta kroppsdelen, i den exakta tortyrnivån för att få fången att prata", som det hette. Han lärde ut elchocker på könsorgan och långsam strypning. Costa Gavras gjorde filmen "Etat de Siége" baserad på torteraren från USA.

1969 kom tortyrinstruktören Mitrione till Uruguay för att instruera dödsskvadronerna i tortyrtekniker. I ett år härjade "diplomaten" i Uruguay tills han kidnappades och mördades. Tidigare var han verksam i Brasilien. Hans uppdrag där var att skapa en politisk polis efter statskuppen 1964. När han lämnade Brasilien hade "kåren" 523 "specialiserade" agenter. Mitriones tortyrteknik användes sedan även i diktaturerna i Chile, Argentina, Paraguay och Centralamerika.

Katastrofval för Perus höger

Första valomgången i presidentvalet i Peru öppnar för ett "spännande" resultat. Makthögern är på väg att förlora och det stort, medan två för etablissemanget icke-önskvärda kandidater ser ut att gå vidare till en andra omgång.

Den ena är Humala Ollanta som leder en koalition av vänsterpartier och hans nationalistparti och den andra kandidaten Keiko Fujimori på högerkanten, dotter till den tidigare korrupta och auktoritära "presidenten" Fujimori. I den sista opinionsundersökningen innan dagens val, ledde Ollanta med 31 % mot 22 % för Keiko. Långt efter kommer högerns favoriter, den förra presidenten Toledo (15 %) och hans fd ekonomiministern (och USA-medborgaren) Kuczynski(17 %). Det är en katastrof för högern som länge trodde ha en promenadseger med Toledo.

I de flesta valen nu i Latinamerika blir alternativen en vänsterkandidat och en kandidat för den politiska och ekonomiska makten (högern). Så var det i förra valet i Peru 2006. Ollanta mot ("socialdemokraten") Alan Garcia som blev högerns kandidat. Garcia vann knappt och med valfusk som nu avslöjats av de dokument som Wikileaks släppt. I år ligger högern illa till, de litar inte på Keiko som går sin pappas ärende. Pappa Fujimori sitter i fängelse dömd på 25 år för korruption och mord. Toledo, dåvarande president, och högern satte honom i fängelse.

Humala Ollanta, tidigare officerare, svarar för systemkritiken, han har en stor förankring bland fattiga och i landsbygden. Vänstern har varit skeptisk till Ollanta men har nu allierat sig med hans parti för att vinna valet. Till skillnad från valet 2006 har Ollanta och vänstern kommit överens om valplattform och gemensamma listor till parlamentsvalet. Folkrörelserna, facket, ursprungsfolk är ännu mer skeptiska till Ollanta. Haken är hans tid i armén. Han var officierare under Fujimoris värsta våldsperiod när Sendero Luminoso skulle krossas militärt och militärerna som vanligt i Peru härjade fritt i landsbygden. Trots tveksamheter kommer vänstern och folkrörelserna att rösta på honom.

Krigets konsekvenser redan här

Igår inledde Italiens utrikesminister Maroni hårda "förhandlingar" med den sittande regeringen i Tunisien om de tusentals krigsflyktingar som nu söker sig till EUropa. Natten till idag sjönk ett fartyg med 300 människor ombord, minst 20 personer drunknade och över 130 saknas.

Från Italien rapporteras att över 21 000 flyktingar flyttats från ön Lampedusa till fastlandet. Men flyktingströmmen har resulterat i en politisk kris som tär på Berlusconis "popularitet" på högerflanken. Medan regionerna i södra Italien nu skyndsamt tar emot människor som flyr krig och elände i Libyen och Nordafrika, vägrar de rika regionerna i norr som styrs av Bossis Lega Nord att hjälpa till.

Annars fick inte Italiens Maroni mycket från förhandlingar med Tunisien som lovat ta tillbaka ca 800 flyktingar. Nu vill Berlusconi att Sarkozy inte enbart glänser med sina flygbomber i Libyen, utan också tar ansvar för konsekvenserna av kriget. Ett möte är bokat till den 26 april. Frankrike har de senaste dagarna skickat tillbaka tusentals tunisier som tagit sig vidare från Italien via Ventimiglia. EU är annars nästan förlamad. Inte många ställer upp. Undrar vad Sverige gör ?

Låt människors hälsa gå före blockpolitiken

Trots att det giftiga bekämpningsmedlet parakvat är förbjudet i Sverige och inom EU exporterar Europa stora mängder till Brasilien för produktion av soja, som vi sedan importerar till djurfoder. Tusentals lantarbetare i Brasilien dör varje år efter att de handskats med giftiga bekämpnings- och insektsmedel.

Ett enigt Miljö- och jordbruksutskott i riksdagen anser att Sverige inom EU och internationellt ska fortsätta arbeta för att användningen av bekämpningsmedlet parakvat stoppas. Såväl branschorganisationerna LRF och Lantmännen som miljöorganisationer är överens om att vi inte bör importera varor som är producerade med kemikalier som är förbjudna inom EU, exempelvis parakvat. Ministrarna Ewa Björling, Andreas Carlgren, och Eskil Erlandsson tycks backa upp samma linje (Brännpunkt, 20/1 resp. 25/1).

Så nu är det upp till bevis för våra riksdagsledamöter, tycker de att människors hälsa och miljö går före parti- och blockpolitik? I morgon torsdag har de chansen att rösta för människors hälsa!

Läs mer i min debattartikel i SvD – Brännpunkt

Ni invaderar Bahrain, vi plockar Khadaffi

Obama-administrationen gjorde upp med Saudiarabien om att invadera Bahrain och få bort Khadaffi. "Ni får invadera Bahrain och vi plockar Khadaffi i Libyen" är i korthet innehållet i uppgörelsen mellan USA och saudierna. Asien-analytikern och journalisten Pepe Escobar hävdar att två diplomatiska källor vid FN bekräftar, oberoende av varandra, att Clinton gav klarsignal för Saudiarabien att invadera Bahrain och krossa demokratirörelsen i grannlandet mot att USA fick en ja-röst av Arabförbundet för en flygförbudszon över Libyen - och huvudskälet till säkerhetsrådets beslut om resolution 1973.

Vid beslutet på Arabförbundet var endast 11 av de 22 medlemmar närvarande. 6 av de 11 tillhörde det s k Gulf samarbetsråd (GCC), den USA-stödda klubben av Gulfens kungadömen. Och endast 9 medlemmar röstade för det beslut som riggades av Saudiarabien. Syrien och Algeriet röstade nej. I västlig media rapporterades dock att de 22 länderna i Arabförbundet enhälligt tagit ställning för ett flygförbud över Libyen.

Så går det till i det "demokratiska" och "humanitära" världssamfundet.

Första stora kris för de "allierade"

Den första stora krisen för de "allierade" i kriget i Libyen exploderade i veckan på den italienska ön Lampedusa.

Över 20 000 människor på flykt från krig och våld har tagit sig till ön med knappt 6 000 invånare. Lite har gjorts för att hjälpa flyktingarna och Amnesty International klandrar den italienska regeringen för att inte ha reagerat i tid. De flesta är tunisier men nu kommer även flyktingar från Libyen, i huvudsak somalier och eritreaner som bott i Libyen länge och som nu är helt strandade.

Allt pekar på att flyktingströmmen kommer att öka ju längre kriget pågår. Kadaffi hade fram till nu ett "samarbete" med EU för att stoppa flyktingströmmen från Afrika till Europa. Över 1,5 miljoner flyktingar befann sig i landet innan kriget bröt ut. Med taggtrådsstängsel, övervakning och militärer har Libyen och EU stoppat flyktingar att ta sig vidare till EU. I oktober förra året var Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström, ansvarig för EU:s migrationsfrågor, i Libyen för att skriva ett avtal med Kadaffi som innebar att Libyen under tre år skulle få 50 miljoner euro för att effektivisera gränskontrollerna. Även handelsministern Björling besökte Libyen för att sälja bl a övervakningsutrustning som kan kontrollera flyktingrörelser.

Nu är EU och Libyen i krig och det finns inget "samarbete", varken med Kaddafi eller rebellerna. Och miljoner människor flyr från kriget. Redan har över 400 000 människor tagit sin tillflykt till Egypten och Tunisien. Tiotusentals har flytt mot Afrika. Men många fler söker nu vägar till Europa. Och EU gör allt för att militarisera gränserna med hjälp av Frontex och operationerna Hermes och Poseidon.

I praktiken har de allierade nu två fronter, Kaddafis trupper och migranterna. I båda fallen har européerna valt att använda sig av militära medel. Av erfarenheterna från det långvariga Irak-kriget, vet vi att flyktingströmmen kommer inte att avta bara för att Kaddaffi faller.

Nästan enhälligt (utom rasisterna i SD) har riksdagspartierna lovat hjälpa och skydda civilbefolkningen. Krigsflyktingarna, kanske de mest sårbara i den gruppen, behöver hjälp, och det nu! när tar riksdagsledamöterna ett initiativ om att ta emot krigsflyktingar från Libyen? Kanske kan Jas Gripen användas för att transportera människor på flykt till Sverige?

Etablissemangets stöd till krig

NATO:s generalsekreterare Anders Fogh-Rasmussen är i Stockholm på torsdag för överläggningar med regeringen och det nu rätt samstämmiga etablissemanget. Vi kan gissa vad de kommer att prata: 1.Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan med 550 soldater och 1,9 miljarder kronor om året. Och kanske nu när Reinfeldt fått med sig oppositionen i kriget i Libyen även en fördjupning av Sveriges deltagande. 2. Sveriges nu sanktionerade deltagande i kriget i Libyen. Det som först startade med en flygförbudszon har nu utvecklats till ett angreppskrig mot Kadaffi-regimen. Åtta Jas Gripen görs nu redo för att delta i kriget och bombningarna. Redan diskuteras att ge vapen till rebellerna och att gå in trupper i Libyen. På fredag fattar riksdagen formellt beslutet om Sveriges deltagande. 3. Svenskt medlemskap i NATO. Det räcker inte enbart med att låta NATO träna uppe i Norrland, att delta i två krig under befälet av NATO, nu måste Sverige en gång för alla gå med i NATO. Den politiska viljan finns, åtminstone i riksdagen, nu gäller det att övertyga den svenska opinionen. På torsdag anordnas i Stockholm en manifestation för fred, mot krig, med krav på att NATO ska ut ur Sverige. Plats Mynttorget, utanför riksdagen - kl 17. Nu måste vi som tycker det är nog med krig och bombningar som enda lösning visa att det finns en stark opinion för politiska lösningar. Krig föder mer våld och löser inte konflikter.

Bombar NATO med utarmat uran?

Rapporter från västlig media skildrar slagen nära Benghazi med utbrända skelett av stridsvagnar som USA bombat de senaste dagarna. Cecilia Uddén på P1 berättar att man använt pansargenomträngande bomber som exploderade när de trängt igenom det hårda pansaret.

Allt pekar på att USA/NATO använt liksom i Irak utarmat uran för att förstöra stridsvagnarna. Stop The War Coalition som arbetat med frågan sedan invasionen av Irak hävdar idag att USA:s B2 ska de första 24 timmarna av attackerna mot Kadaffis trupper ha fällt 45 1000-kilo-tunga bomber som innehållit spets med utarmat uran (DU-amunition).

Radioaktivt damm från utarmat uran som ligger kvar är livsfarligt. Exempel Irak är aktuellt där många drabbats av leukemi och andra cancerformer och många barn med missbildningar har fötts efter kriget.

Kommer Jas Gripen att använda samma DU-amunition? Politikerna som nu bestämt sig för att använda Jas Gripen i NATO-attackerna måste kunna svara på frågan.

vino tinto på systemet under slavförhållanden

Här kommer en uppmaning att dricka vin med gott samvete.

Vi skriver i SVT Debatt om att systemet säljer vin som produceras under omänskliga förhållanden. Vi tar upp två falla, Sydafrika och Chile. Osäkra korttidskontrakt, långa arbetspass upp till 16 timmar, många gånger i stekande sol utan tillgång till skugga på sommaren och vintern i regn och kyla. Övertidsersättning betalas sällan ut, arbetare svartlistats för att de bildat fackföreningar.

Det är på tiden att vi konsumenter tar större ansvar för arbets- och levnadsvillkoren på vingårdar Ingen tjänar på bojkott, men desto fler på att ställa krav.

En farlig geopolitisk krutdurk

Situationen i Nordafrika och Mellanöstern utvecklas nu i en oförutsägbar dynamik. Vad som först var hoppingivande har blossat upp till en farlig geopolitisk krutdurk. Västmakterna bidrar återigen i regionen med krig och bomber.

I Libyen går västmakterna, NATO och USA in i sitt tredje krig i regionen. För Sverige är detta krig nummer två.

Inbördeskriget i Libyen öppnar för alla möjliga (och omöjliga) ingångar. I väst ser många sin chans att öka sin närvaro i regionen och få en bit av kakan som kommer att delas ut när kriget är slut. Det finns en öppen rivalitet bland europeiska länder inom NATO. Tyskland och Turkiet, var och en för sig, har positionerat sig gentemot den USAnska-franska-engelska axeln. Merkel i Tyskland måste för sin politiska överlevnad avstå från ytterligare krig medan Turkiet, som vill vara länken mellan väst och den muslimska världen, har hela veckan kämpat för att få fastställt att uppdraget inte är en invasion utan en "humanitär" insats.

Allt pekar på att de islamiska rebellernas vapenbröder, de mest radikala elementen i Al Qaidas nätverk, har lyckats få fäste i Libyen. Liksom i Afghanistan, har de först allierat sig med väst men kommer därefter (om rebellerna lyckas störta Kadaffi) att etablera sin egen maktlogik. Och i regionen är det framförallt Qatar som dragit mest nyttja av läget, med sin TV-kanal Al Jazeera som uppmuntrat både till revolt mot diktaturerna men också till krig, och med deras inblandning i Libyens de facto inbördeskrig och medverkan med två Mirage i NATO:s flygangrepp mot Libyen. Vad som kommit fram, är det Qatar, (militärmakten i) Egypten och Saudi Arabien som bistår rebellerna med vapen.

Även Sverige passar på att testa Jas Gripen för att göra stridsflyget mer försäljningsbart. Redan nästa veckan planerar de svenska politikerna att Jas på riktigt ska göra debut i världens krigsbransch.

Mot västmakterna står den 53-starka Afrikanska Unionen, ett flertal arabiska och nordafrikanska länder, Ryssland, Kina, Indien och hela Latinamerika (utom högerstyrda Peru, Colombia och Chile). Alla de har öppet uttalat sig mot NATO:s bomber och invasion. I Etiopien genomfördes igår på initiativ av Sydafrika ett första möte för att åstadkomma ett eldupphör och öppna en dialog mellan de stridande parterna. Fler initiativ är på gång. Lula lyfts av Latinamerika som en tänkbar fredsmäklare.

Är vi beredda att ta konsekvenserna?

Är Sverige beredd att ta ansvar för ett krig som ingen vet hur det kommer att sluta? det är vad politikerna nu måste ta ställning till när de fattar beslut om att skicka Jasplan för att bomba Libyen.

För man vet hur ett krig börjar men inte hur det slutar. I media kan man skildra kriget som en fotbollsmatch, där vi hejar på vårt hemmalag, åtminstone ett tag, men krigets elände och skräck tar ändå över till sist. Så är det i både Aghanistan och Irak.

Kriget i Libyen utvecklas nu till ett fullskaligt krig som med säkerhet kommer att påverka hela regionen. NATO:s bombningar gör arabländerna nervösa, med viss tveksamhet stödjer ledarna ett angrepp, men när precisionsmissilerna inte är lika precisa och förr eller senare börjar bilderna komma ut med civila mördade, kommer den nu revolterande befolkningen att bli ännu argare, inte bara på väst utan även på de korrupta och odemokratiska ledare i regionen som ställt sig bakom det. Därför blir Arabförbundet mer och mer tveksam till bombningarna. Arabförbundets ledare Moussa, tidigare nära polare med diktatorn Mubarak, ämnar ställa upp i presidentvalet till hösten och vill inte bränna sin reputation genom att försvara NATO:s angrepp. Mycket riktigt skriver Israelen Yehezkel Dror i Haaretz att "The weight of realpolitik interests in deciding on intervention in Libya will not escape the eyes of Arab-Islamic observers. Even the participation of Arab forces won't quell the idea in large parts of the Arab-Islamic world that this is mainly neo-colonialist aggression"

Men också för EU får kriget konsekvenser. Inte minst med en kommande flyktingvåg som Italien men även Spanien och Frankrike får tas med. För Sarkozy, som hoppas på ett snabbt krig för att säkra sitt just nu hotade presidentämbete, får inte detta misslyckas. Sitt tidigare stöd till bl a Tunisiens diktator Ben Ali har redan undergrävt hans position bland medborgare med arabiskt påbrå. Cameron i Storbritannien fick igår svettas för att få med sig parlamentet i ett beslut. Han tvingades lova guld och gröna skogar "Den här gången (läs tidigare gånger Afghanistan och Irak) handlar det inte om att gå in i ett land, störta regeringen och sedan bära ansvar för vad som sker därefter". Dessa två herrar tillsammans med Berlusconi är nu inne i en dispyt om vem som ska leda angreppet mot Libyen. Än så länge leder USA attacken, men de europeiska herrarna kräver nu att få ta över. Sarkozy fick dock äran att få släppa de första bomberna.

Säkert är att ett kort och enkelt krig blir det inte. Inbördeskriget på mark mellan Khadaffis armé och rebellerna kommer att fortsätta. Och snart kommer NATO/USA, och även Sverige, att ställas inför frågan att skicka in marktrupper. Kontrollen över oljan är den stora pokalen.

Krig är inte en lösning

Ett viktigt uttalande från International Peace Bureau med säte i Geneve

IPB motsätter sig militärt anfall och kräver politiska förhandlingar för att skydda civilbefolkningen.

En ny historisk era inleddes för tre månader sedan genom att folket i Tunisien och därefter i Egypten reste sig. Dessa båda länder var de första i denna arabiska vår, som förde hopp och ung energi till miljoner människor i länder, som i årtionden lidit av förtryck och ökande ekonomiska lidanden. Det libyska upproret började som en imitation av dessa ickevåldsliga segrar, men världen har med förfäran bevittnat hur detta uppror militariserats till att bli ett fullskaligt inbördeskrig.

INGA FLER MILITÄRA INTERVENTIONER
Västmakternas ödesdigra beslut att driva igenom en resolution i FNs säkerhetsråd för militära anfall och en flygförbudszon, har förvandlat situationen till att bli allt mer lik krisen i Irak år 2003 . IPB stöder det kortsiktiga målet att skydda civilbefolkningen, speciellt i

Benghaziområdet, men har allvarliga invändningar mot visdomen i beslutet att väst inleder ett beväpnat anfall mot ännu ett muslimskt land. Har dessa västmakter inte lärt sig någonting av sina katastrofala misslyckanden under de senaste tio åren? Krig kan aldrig vara annat än den allra sista utvägen under sådana förhållanden och i detta fall är det uppenbart att man icke uttömt alla icke-militära metoder (Var alla ekonomiska sanktioner implementerade? Hade man iscensatt den massiva elektroniska blockaden? Hade man stoppat all försäljning av olja och gas? Kommer vi nånsin att få veta detta?)

NÄR SKA VI LÄRA OSS?
Västmedias fascination av detaljerna i detta slag riskerar att grumla det historiska minnet, utan vilket en klar bedömning är omöjlig. Först och främst, har vi redan glömt vem som sålde vapen, och gjorde energiavtal med general Kadaffi? Påminner inte frasen –no-fly-zone- om hur man gled in i den katastrofala ockupationen av Irak och Afghanistan?

ALTERNATIVA SÄTT ATT AGERA
Det finns ingen brist på alternativa lösningar. Som IPB ser det, är det allra viktigaste och mest effektiva sättet att påföra FN-mandatet: Skyldighet att skydda civil befolkningen, är att omedelbart kontakta såväl Kadaffi-regimen som rebellerna och inleda seriösa förhandlingar.

Dessa skulle fokusera på först och främst på ett genuint och multilateralt eld-upphör och därefter på grunderna för en politisk lösning. FN har redan ett speciellt sändebud på plats i Tripoli. Cyniskt eller inte - Kadaffi har redan gjort en eld-upphör gest, som erbjuder en öppning. Väst och i synnerhet USA och de tidigare kolonialmakterna bör hålla sig borta. FNs generalsekreterare och en panel av respekterade personligheter från den muslimska världen bör inbjudas att delta i alla former av samtal som kan arrangeras. Ett erbjudande att avbryta flyganfallen kan användas som ett förtroendeskapande medel. Under tiden bör man överväga att utforma en FN- auktoriserad fredsbevarande styrka. Denna bör inte bestå av militära styrkor från västländerna. Hur kommer det sig att investeringar i medling, diplomati, förtroendeskapande och liknande alltid får en mycket liten del av de pengar som ges ut på militära interventioner?

GE UTRYMME ÅT VÅR KREATIVITET
Det arabiska folket har visat att de har modet att bryta sig loss från tidigare vanor och har demonstrerat en imponerande disciplin och värdighet gentemot sina förtryckare. Nu är det verkligen dags för västvärlden att motsvara detta genom att bryta med sina egna tidigare vanor och i stället släppa lös den enorma kreativitet som finns i deras egna samhällen i sökandet efter nya vägar att lösa konflikter. Framgång i Libyen skulle erbjuda en enorm inspiration till människor som är instängda i dödliga konflikter i andra regioner.

ATT ÄNDRA KURS
Det är inte för sent för de som leder detta senaste militära äventyr att dra sig tillbaka från det gungfly som syns vid horisonten. Vi uppmanar världens fredsrörelser att agera nu för att inte glida in i en internationell väpnad konflikt. Vad som görs under de närmaste dagarna och veckorna kommer att påverka möjligheterna för en långsiktig lösning. Det vore tragiskt att rädda Benghazi för en tid, men genom att göra detta döma landet som helhet till ett ursinnigt, blodigt krig för att befria fosterlandet från utländska ockupanter.

Det finns alla möjliga överväganden att göra i denna konflikt och viktiga läxor att lära. I synnerhet att de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet inte får fortsätta att styra världen som om det fortfarande var 1945. Och att det är dags för ett en global protest mot de massiva utgifterna för militära system - 1500 miljarder dollar per år- och i synnerhet den internationella vapenhandeln där korruption och dubbelmoral är ständiga följeslagare.

Den Internationella Fredsbyrån är klar över sina egna prioriteringar. Vi måste nedrusta för att kunna utvecklas. Basbehoven för befolkningarna måste ha absolut prioritet, inte som en sidoprodukt av den nationella säkerheten. Vi riktar en uppmaning till de vapenproducerande länderna och industrierna att så snart det bara går börja ställa om militär rustning och produktion för civila ändamål. Världen har inte råd med ett fortsatt militärdominerat sätt att tänka och handla. Irakerfarenheten har lärt oss att demokrati kan inte tvingas på ett land, och att regimförändring är en fråga för det egna folket. Tiden är nu mogen att hjälpa folket i MENA länderna att bygga sina samhällen baserade på en vision av en fredskultur, som människor längtar efter över hela världen. Ett sådant program kom man överens om i FN under förberedelserna för det internationella året för fredskultur år 2000 och den påföljande dekaden för fredskultur och icke-våld. Denna dekad har just avslutats och måste med största kraft och energi förnyas.

Colin Archer, generalsekreterare
IPB - Internationella Fredsbyrån
41 rue de Zurich, 1201 Geneva.

fredspristagaren Obama har fått sitt krig

Liksom alla andra presidenter i USA:s historia har nu "fredspristagaren" Obama fått sitt eget krig. Tidigare har Obama ärvt kriget i både Afghanistan och Irak. Men nu kommer han att gå till historien som den som trappade upp till ett krig som redan skördar tusentals döda och skadade. Ett krig som är på väg att tända eld på hela regionen. Vad som först var fredliga demonstrationer för demokrati i Egypten och Tunisien har i Libyen, pga av Khadaffis brutalitet och även för att oppositionen tog till vapen, utvecklats till ett inbördeskrig.

Alla USA-krig har startats i "frihetens och demokratins" namn. Kriget i Libyen är inget undantag. Retoriken är igenkännande. När George W Bush startade angreppskriget mot Irak den 20 mars sa han: "The people of the United States and our friends and allies will not live at the mercy of an outlaw regime that threatens the peace with weapons of mass murder". 8 år efter angreppskriget i Irak säger Obama: "We are answering the calls of a threatened people, and we are acting in the interest of the United States and World".

Världssamfundet har misslyckats med att få till fredsförhandlingar mellan Khadaffi och oppositionen. Alldeles för många har haft intresse att få igång ett krig. Medan det libyska folket mobiliserat för demokratiska reformer, har andra uppmuntrat till ett inbördeskrig och ett angreppskrig som vi nu får följa via TVen. Av ekonomiska, politiska, geopolitiska skäl. För att få kontroll över oljan, för att lägga vantarna på de 200 miljarder dollar som Libyen lagt på utländska banker, för att sälja vapen, för att få fart på en annars nedgående ekonomi. Men också av inrikespolitiska skäl och för att sudda bort (inte så gammal) vänskap och affärer med Khadaffi som stör deras "demokratiska" image. Hyckleriet äcklar!

I torsdagens riksdagsdebatt fanns inga röster som vågade lyfta fredens hopp, diplomatins språk. Inte ens från de som man skulle kunna förvänta sig ska lyfta konsekvenserna och riskerna med ett öppet och omfattande krig. Krigsdrevet var unisont. Där finns ingenting att hämta.

Kan den tidigare starka antikrigsrörelsen och den konsekventa fredsrörelsen få igång en opinion för fred i Libyen?

Svenska politiker kräver unisont USA:s intervention

Det är bekymmersamt hur lättvindigt i den svenska debatten man tar på resolutionen om ett flygförbud. I torsdagens riksdagsdebatt om Libyen fanns inte ett enda inlägg om konsekvenserna och riskerna med att militärt angripa Libyen eller vad det innebär att västvärldens starta ett nytt krig i Mellanöstern. I stort kom det inte fram mycket mer än ett långt och upprepat angrepp på Carl Bildt och sedan ett ännu längre stöd av alla partier utan undantag till ett flygförbud. Alla som i ett enda parti. Som någon sa i debatten handlar det om att "testa möjligheterna" att få till en flygförbudszon. Jag trodde att väst redan hade testat "möjligheterna" i Irak och Afghanistan.

Federley (c) sammanfattade debatten så här "Den svåra svenska debatten blir ganska tydlig här. Vi kräver att det ska ageras, vi kräver att befolkningen ska skyddas, men när det väl kommer till kritan, till vilka som ska agera, finns det bara en kraft på denna planet som har kunskapen, ledarskapsförmågan, kapaciteten och ekonomin, nämligen Nato. Återigen springer samtliga partier och ber Nato agera med sina skattepengar, sin kompetens, sina soldater, genom att sätta sina medborgares liv på spel" och Malm (fp) kanske var ännu tydligare "Herr talman! Jag noterar den förskjutning som har skett här i riksdagen. De partier som för sex månader sedan krävde att USA skulle lämna alla militärbaser i hela världen kräver nu unisont, även pacifistiska Miljöpartiet, att USA:s militärer ska skaffa kontroll över libyskt luftrum. Jag som liberal och folkpartist välkomnar givetvis i detta skede denna omsvängning".

Och både Federley och Malm har en poäng, ingen seriös debattör kan påstå annat än att ett ja till flygförbud innebär att man ger USA rätt att angripa militärt.

Uppenbarligen har Tyskland, Brasilien och Indien gjort en annan bedömning än de svenska riksdagspartierna. Så som Indiens representant sa "As a democracy, we are happy to see our brothers in West Asia and North Africa taking an increasing role in determining their own future ... but these are decisions for countries and their citizens to take for themselves, free of outside interference or coercion". Tyskland har av någon anledning varit klarsynt med att en militär intervention har enorma risker och konsekvenser som de inte vill ansvara för (säkert är det ett nytt Afghanistan de ser framför sig): "It is out of the question. We will not take part in any military intervention against Libya, we will not take part in any way." Det finns även invändningar från Turkiet och Araförbundet "UN resolution was aimed at protecting civilians and did not back any invasion".

Aristide tillbaka på Haiti

fd president Aristide har idag landat på Haiti efter 7 år av exil i Sydafrika. Aristide störtades och kidnappades år 2004 av USA. Skådespelaren Danny Glover fanns med på resan som medföljare. I helgen håller Haiti andra omgången av presidentvalet. Aristides rörelse Lavalas, med säkerhet den största politiska kraften på Haiti, fick inte delta i valet.

spekulation leder till höjda matpriser

Agrobränsleboomen och spekulation med livsmedel leder till höjda matpriser. Hälften av dem som tvingas leva i hunger i vår värld är småskaliga jordbrukare eller lantarbetare. Idag kämpar småbönder i världen bland annat för sin rätt att spara sitt eget utsäde och inte behöva betala royalties till transnationella företag för att de fått sin majs förorenad av genetiskt manipulerad majs från omkringliggande fält.

Den svenska regeringen bör stödja förslaget på en FN-deklaration till skydd för småbrukares och lantarbetares rättigheter under MR-rådets 16e session i Genève som just nu pågår. Läs mer i debattartikeln här

Karzai: our tolerance has run out

Karzai uppmanade igår NATO, USA och de utländska trupperna att "upphöra sin verksamhet i vårt land". Ett tydligt budskap som inte går att missförstå och som kommer efter en vecka av flera mord utförda av NATO-trupper, allt från en kusin till Karzai, 65 civila i Kunar och 9 barn. "Ett misstag" sa NATO-befälen. Karzai godtog inte de ursäkter som framfördes av både USA:s överbefälhavaren i Afghanistan Petraeus och försvarsministern Gates.

Karzai, tillsatt av USA, sa att "We are very tolerant people but now our tolerance has run out". Han grät under presskonferensen samtidigt som han höll en flicka i sin famn som blivit amputerad efter attacken från NATO. Under denna vecka offentliggjordes en FN-rapport som visar att dödsfallen bland civila i kriget i Afghanistan har ökat med 15 % och att 2 777 civila mördades under 2010.

Kriget och det förödande läget för både civilbefolkningen och de mänskliga rättigheterna borde göra oss skräckslagna inför en planerad militär intervention i Libyen. NATO och USA är ingen garant för mänskliga rättigheter. Från Afghanistan ockuperad med över 140 000 NATO-soldater (svenskarna även de inräknade här) och Irak med ca 100 000 finns ingenting bra att hämta. Endast föredelse och elände.

Historisk seger när EU på väg införa Tobinskatt

En historisk seger idag när EU-parlamentet med rösterna 360 mot 299 sa ja till att införa en finansiell transaktionsskatt (mer känd som Tobinskatt) i EU. Med omröstningen markerar EU-parlamentet en ståndpunkt som nu ska vidare till EU-kommissionen för ett lagförslag och senare medlemsländerna. Tobinskatten ingår tillsammans med koldioxidskatt bland de förslagen på flera innovativa skatteintäkter som röstades igenom i Europaparlamentet. Alla svenska partier utom M och KD röstade för resolutionen.

Det här är så klart en motreaktion till den finansiella krisen som den här gången drabbat framförallt den rika världen i väst och ett försök att begränsa kapitalspekulationen, casinokapitalismen. Det är flera länder inom EU, inte minst PIGS-länderna, som blivit hårt drabbade av finanskrisen som orsakats av en hejdlös kapitalspekulation.

Nu är inte Tobinskatten en lösning på alla världens problem och stoppar inte kapitalspekulationen. Men den begränsar den kortsiktiga spekulationen och dessutom ger den pengar, ca 200 miljarder euro inom EU, som måste användas för att bekämpa klimatkris och fattigdom.

Tobinskatten påverkar inte de långsiktiga investeringar eller handeln mellan länder, och inte heller kommer de fattiga länder att "drabbas" av att EU inför en skatt på spekulation. Tvärtom de flesta fattiga länder välkomnar alla mekanismer som kan hejda eller begränsa den destruktiva kortsiktiga kapitalspekulation. Flera länder i Syd har infört egna begränsar i form av skatter och obligatoriska tidsplaceringar, just för att skrämma bort de skrupellösa spekulanter och enbart få till sig långsiktiga investeringar.

Gyllene chans ta ett steg mot en hållbar värld, ta den!

I morgon 7/3 kan Europa ta ett avgörande steg mot en hållbar värld – med resurser nog att bekämpa klimatkris och fattigdom, och samtidigt rusta mot en ny finanskris. EU-parlamentet ska då rösta om förslaget på en skatt på finansiella transaktioner – i folkmun kallad Tobinskatt.

En skatt på finansiella transaktioner är inte lösningen på alla problem. Men det är ett av de bästa och mest innovativa förslag som finns.

Sveriges hållning har varit avvaktande positivt. Förslaget har betraktats som bra men orealistiskt. Idag är situationen förändrad. Det finns ett starkt politiskt stöd för att införa skatten i EU och driva frågan globalt. Forskningsrapporter och politiska utredningar har gett förslaget stöd.

Därför är det beklagligt att Sverige tycks ha svängt till aktivt motstånd. I Europaparlamentet är moderaten Gunnar Hökmark ledande motståndare. Vi hoppas att Hökmark är ett undantag – och att Sveriges Europaparlamentariker på måndag röstar för förslaget. Våra folkvalda i EU har nu en gyllene chans att göra verklig skillnad. Ta den!

Sverige vill inte längre vara solidariskt

I regeringens pinfärska utrikespolitiska deklaration finns inte orden "internationell solidaritet" med. Däremot förekommer ordet handel 16 gånger, tillväxt 10. Toppmötet om biologisk mångfald i Japan, som hölls för mindre än fyra månader sen och som hyllades av miljöministern, satte inga avtryck alls i regeringens deklaration. Hunger och undernäring nämns en enda gång, trots skenande matpriser och en miljard barn, kvinnor och män som tvingas lägga sig hungriga varje kväll.

Även kontinenten Latinamerika har i princip suddats bort från regeringens eurocentriska karta. Brasilien nämns som strategisk partner, i Haiti har det varit jordbävning, behovet av reformer på Kuba är stort. Det är allt.

Dagligen möts vi av undrande människor i Latinamerika. Varför styrs den svenska utrikespolitiken alltmer av egenintressen? De känner inte igen sig och undrar om Sverige verkligen vill förlora sitt internationella rykte som ett land som står upp för de fattigas och förtrycktas intressen och rättigheter.

Det är inte längre bara en känsla. Den näst sista meningen i den utrikespolitiska deklarationen slår fast att EU har fått "ökade möjligheter att påverka utvecklingen i världen enligt våra värden och intressen".

latinamerikanska vänsterns dilemma i Libyen

Latinamerika är i ett svårt dilemma gällande Nordafrika. Framförallt länder som idag styrs av vänsterregeringar har (tyvärr) liksom Carl Bildt, EU, Italien svårt att inta en bestämd position angånde händelserna i Nordafrika och specifik Libyen. Latinamerika har under revolterna i Tunisien och Egypten låtit händelseförloppen bestämma positionen, internt gillar de läget men är försiktiga med sina uttalanden för att inte trampa i "inre angelägenheter". En bekväm vänta och se-position.

Med Libyen har den latinamerikanska vänstern svårt. Kontakter som går tillbaka till de åren då vänstern i diktaturen Latinamerika förföljdes och mördades ställer de inför ett stort dilemma. Libyen och Khadaffi gav sitt stöd och tillflykt till många vänsterorganisationer, speciellt väpnade rörelser som kämpade i Nicaragua, El Salvador, Uruguay, Chile, Argentina, Colombia m fl. Historien kan de inte undgå ifrån. Därför Nicaraguas Ortega rätt ljumma hälsning häromdan om solidaritet med Libyen. Ljummet med tanke på hur mycket Khadaffi hjälpte sandinisterna under den väpnade kampen och i början av revolutionen 1979.

Men varför inget öppet stöd till Khadaffi?

Konstigt nog, har Khadaffi de senaste 10 åren inte haft några djupa kontakter med den latinamerikanska vänstern eller vänsterregeringar. Khadaffis affärer och oljeexport sker med EU och en del också med USA och Kina. I diplomatin har Libyen satsat hårt på Blair och Beslusconi i stället för att gå ihop med de latinamerikanska vänsterregeringarna.

Det finns en klar separation mellan Khadaffi och den latinamerikanska vänstern från början av 2000-talet som sker i det tysta. Latinamerika öppnade för investeringar från Ryssland, Kina, Iran och andra utanför västvärlden men inte för Libyen. När Khadaffi utvisade 30 000 palestinier var vänstern i Latinamerika med många med palestinskt påbrå rasande. Libyens samarbete med Bush i "kampen mot terrorismen" förbryllade alla i Latinamerika. I den internationella debatten om multipolaritet nämns aldrig Libyen av Chavez eller Lula som en komponent trots landets geopolitiska betydelse i Afrika. När den latinamerikanska vänstern inriktade sig på att vinna val och helt lämnade den väpnade kampen, förlorade Libyen sitt inflytande över rörelserna. Kontakterna är klippta.

Den enda som dagligen skrivit om revolterna i Nordafrika och Libyen, men som nu inte gör det som statschef utan som en självständig skribent, är Fidel Castro. Alla andra har hållit en till mitt tycke märklig tystnad. Fidel skriver att Libyens konflikt måste lösas internt, att man kan "gilla eller ogilla" Khadaffi. Det Fidel framförallt lyfter i alla hans analyser är risken för USA och NATO:s intervention och västs hunger efter oljetillgångar i landet. Han återkommer alltid om att konflikten måste lösas internt.

Chavez och Venezuela har hållit tyst. Men igår kom första mer fasta uttalande. Utrikesministern Maduro sa ordagrant "Vi uppmanar till fred, för att landet behåller sin nationella enighet, för att landet genom fredliga medel löser sina problem, för att inbördeskriget och de väpnade attacken mot statliga institutioner upphör". Chavez konstaterade därefter via sin twitter att Khadaffi (Libyen) är inne i ett inbördeskrig. Det är uppenbart att för Venezuela och för den delen för resten av Latinamererika är varken Libyen eller Khadaffi en strategisk (ekonomisk eller politisk) partner i mellanöstern, så som det är för EU och Beslusconi.

Utanför statsapparaterna är positionerna tydliga. Vänstern i Venezuela håller idag en demonstration till stöd för revolterna i Libyen. Flera parlamantariker från Chavez parti PSUV deltar och redan har flera av de offentligt i media fördömt Khadaffi och gett sitt stöd till de revolterande folken i Nordafrika och Libyen. Även på hemsidan www.rebelion.org där den spansktalade vänstern publicerar sina analyser är avståndstagandet från Khadaffi och morden unisont.

EU darrar när Khadaffi faller

Det är inte enbart Berlusconi som darrar om Khadaffi faller. Den stora frågan är hur stor ekonomisk makt Khadaffi har i Västeuropa. Därför har EU:s ledarnas, inklusive Bildts, magiska ord varit stabilitet och inte mänskliga rättigheter. Faller Khadaffi faller också börsen och tillgången till olja och gas.

Sedan 2004 har EU gjort saftiga affärer med Libyen och Khadaffi. Italien, men även Tyskland, Frankrike och Spanien är beroende av landets olja. Men det finns mycket mer. Libyen har via investeringsbolagen Libyan Arab Foreign Investments Company (LAIFCO) och Libian Investment Authority (LIA) lyckas tränga in i EU:s ekonomiska makt. En rad stora europeiska banker, vapentillverkare, media, turistanläggningar, energibolag har libyska investeringar. Lybien är exemplevis delägare i Italiens största bank Unicredit.

Varför mörkar de? - fallet Bahrain

Varför mörkar svenska journalister? Det tog sin tid och många demonstrationer med miljontals människor innan de svenska journalisterna, med få undantag, började berätta om USA:s och Västeuropas långa "vänskap" med Ben Ali och Mubarak. Nu när protestvågen sätter press på Barhain:s regim, får vi inte veta om vilka håller regimen i armarna och vad de har för intressen.

Agneta Norberg, känd fredsaktivist, har reagerat på en artikel om händelserna i Barhain publicerad i SvD ich skickat ett brev till journalisten:


Hej Olof Jonsson.

Jag läste med stort intresse din artikel om Bahrain i dagens nummer av SVD. Du nämner att de som regerar i landet är kungen och den sunnimuslimska minoriteten. Du förbisåg en annan mäktig kraft som regerar över öriket - USA.

De har 8 militära installationer enligt kartan som finns i Catherine Lutz bok The Bases of Empire, som gavs ut 2009, på NewYork University Press. USAs baser har enligt Dr. Joseph Gerson, American Friends Service Committée, följande uppgifter bl.a

-att kontrollera värdlandets regeringar
-att utgöra en plats för kommando, kontroll, kommunikationssystem och underrättelsevdelningar
- att träna soldater, öva bombflyg
-att vara avskjutningsramper för interventioner
- utgöra hamnar för krigsfartyg mm

Jag tror att dessa uppgifter skulle vara klargörande för läsaren.

Med vänlig hälsning Agneta Norberg, vice ordf.Sveriges Fredsråd.

Palin tar priset om Egypten

Vi har hört många märkliga uttalanden från politiker i USA och västeuropa om Egypten, felsägningar, utan sammanhang, intetsägande. Kanske pga den nära vänskapen med Mubarak. Bildts avgångskrav efter att Mubarak avgått blir klart en klassiker. Men den som tar priset ändå är Sarah Palin

“And nobody yet has, nobody yet has explained to the American public what they know, and surely they know more than the rest of us know who it is who will be taking the place of Mubarak and no, not, not real enthused about what it is that that’s being done on a national level and from DC in regards to understanding all the situation there in Egypt. And, in these areas that are so volatile right now, because obviously it’s not just Egypt but the other countries too where we are seeing uprisings, we know that now more than ever, we need strength and sound mind there in the White House. We need to know what it is that America stands for so we know who it is that America will stand with. And, we do not have all that information yet.”

Världens största miljömål: Läge för AP-fonderna att agera

Världens största miljömål: Läge för AP-fonderna att agera

Det amerikanska oljebolaget Chevron har dömts att betala motsvarande 60 miljarder kronor i skadestånd av en domstol i Ecuador. Det är en av världens största miljörättegångar. Oljegiganten har förorenat ett stort område i Amazonas regnskog. De svenska AP-fonderna har närmare 2 miljarder kronor investerade i företaget.

Miljökatastrofen kallas för Regnskogens Tjernobyl. Chevronägda Texaco pumpade i 20 år upp olja från Ecuadors del av Amazonas. När utvinningen var klar i början av nittiotalet lämnade bolaget kvar över tusen dammar med oljeslam. Vattnet förgiftades och orsakade en rad sjukdomar och dödsfall bland ursprungsbefolkningen. Giftiga ämnen läckte ut i vatten där över 100 000 människor dricker, badar och tvättar sina kläder. Enligt en expertgrupp har det lett till att 1400 människor dött av cancer, som kan kopplas till Texacos miljöförstöring.

Rättegången i Ecuador har pågått i flera år. Oljejätten Chevron förnekar inte, det man kallar nedsmutsning, men hänvisar till ett avtal med Ecuadors dåvarande regering som befriar bolaget från ansvar. Det finns också ett missnöje bland de 30 000 drabbade i Ecuador som står bakom stämningsansökan. De stämde oljejätten på över 190 miljarder kronor som skulle användas till att sanera området och ge de drabbade skadestånd.

-Det är bara att hoppas att domen nu blir vägledande och tvingar bolag att visa samma miljöansvar i fattiga länder som i industriländer, säger Francisco Contreras, ordförande Latinamerikagrupperna i en första kommentar.

1993 gick ursprungsfolken och de boende i Amazonas samman och stämde företaget för brott mot de mänskliga rättigheterna och miljön i en domstol i New York. 2008 enades båda parter om att en oberoende inspektion av oljebolagets gamla anläggningar och utvinningsplatser skulle göras. Slutsatsen blev en rekommendation om ersättning på cirka 200 miljarder kronor.

AP-fondernas enhet för miljö- och etikfrågor, Etikrådet, bildades 2007. Chevron är ett av de företag som Etikrådet granskar närmare och för dialog med.

- Vi hoppas att AP-fonderna och dess Etikråd nu tar chansen att göra skillnad. Sälj av investeringarna och gör ett internationellt utspel av det. Istället för att investera i fossila bränslen och miljökatastrofer, borde AP-fonderna satsa våra pensionspengar på rena och förnyelsebara energikällor, säger Francisco Contreras.

- AP-fonderna arbetar utifrån riktlinjen att “fonderna ska ta hänsyn till etik och miljö, dock utan att göra avkall på det övergripande målet om hög avkastning”.
”Regelverket är alltför otydligt”, avslutar Contreras. ”Det finns uppenbarligen en risk att AP-fonderna nu sitter still i båten av avkastningsskäl. Riksdagen bör förtydliga regelverket så att mänskliga rättigheter och miljö får större betydelse för AP-fondernas investeringar.”

Fakta Chevron och AP-fonderna
Chevron Corporation är ett amerikanskt, internationellt verksamt oljebolag. 2001 köpte de oljebolaget Texaco Inc. varvid namnet ändrades till ChevronTexaco Corporation. År 2005 återtogs nuvarande namn. Förra året hade Chevron 64 000 anställda och gjorde en vinst på 133 miljarder kronor. Enligt tidningen Fortune var bolaget det 11:e rikaste år 2010. Året innan låg det på 5:e plats. De svenska AP-fonderna har närmare 2 miljarder kronor investerade i företaget.

Läs mer
Ekot idag: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4350012
LO-tidningen: http://lotidningen.se/2010/09/10/regnskogens-langa-vantan-pa-rattvisa/
Social politik: http://www.socialpolitik.com/ap-fonder-investerar-skitigt/
Debatt: http://latinamerikagrupperna.se/klimatanpassa-pensionsfonderna

DN-debatt: Den svenska modellen handlar också om solidaritet

”Den svenska modellen handlar också om solidaritet”

Inför avresan till World Economic Forum i Davos gav fyra svenska ministrar på DN Debatt en fantastisk bild av svensk ekonomi. Men de yttrar inte ord om de globala rättvisefrågorna. 
Vi vill därför påminna biståndsminister Gunilla Carlsson och hennes kolleger om att internationell solidaritet är en del av den svenska modellen, skriver företrädare för Afrikagrupperna, Emmaus och Latinamerikagrupperna i en replik.

Sverige har gått stärkt ur den finansiella globala krisen. För att förklara varför bjöds fyra svenska ministrar nyligen in till World Economic Forum i Davos. Inför avresan gav de fyra en fantastisk bild av svensk ekonomi på DN Debatt 27/1.
De fyra ministrarna angav den svenska modellen och ansvarstagande, som två av orsakerna till framgången. Och just nu har därför Sverige goda ekonomiska förutsättningar att ta ansvar, inte bara för svenska medborgare, utan även för människor i andra delar av världen. Miljontals människor lider av konsekvenserna av klimatförändringarna och hamnar i kläm när Sverige och EU förhandlar fram handelsavtal med länder i Latinamerika och Afrika.
 
Men på DN Debatt yttrar inte de fyra ministrarna ett enda ord om de globala rättvisefrågorna, såsom utvecklingspolitik, internationell handelspolitik, mänskliga rättigheter eller klimatpolitik. Den svenska modellen bestod en gång i tiden av solidaritet och omtanke om de svaga i världen.
Biståndsminister Gunilla Carlsson var en av de ministrar som undertecknade debattartikeln. Tyvärr verkar hon inte ha fått medverka när Reinfeldt, Borg och Bildt skrev. Vi hade gärna sett Carlsson tala om vikten av en transparent och mer fokuserad utvecklingspolitik, saker som hon brinner för och vi ställer oss bakom.
Det tycks också, enligt artikeln, finnas utrymme för Carlsson att återigen lyfta fram internationell solidaritet som en del av den svenska modellen. Något som inte har varit särskilt tydligt under Alliansregeringen.
Biståndsbudgeten har ökat, men allt mer pengar läggs på att administrera svenska ambassader och att ta emot flyktingar. En större andel biståndspengar läggs även på klimatbistånd. Vi tycker att det är synd att på detta sätt urholka kampen mot fattigdomen, speciellt när nu Sveriges ekonomi är så stark. Varför inte låta biståndspengarna fokusera på fattigdomsbekämpning och låta ambassader, flyktingmottagande och arbetet mot klimatförändringarna finansieras av andra budgetar?

Vi uppmanar Gunilla Carlsson och hennes kolleger att ta ett större ansvar i kampen mot klimatförändringarna och den globala fattigdomen.

Gabi Björsson, kanslichef Afrikagrupperna
Anna Nilsson, informationsansvarig Emmaus Stockholm
Åsa Thomasson, verksamhetsledare Latinamerikagrupperna

Mubarak till Saddam - år 2003

Mubaraks råd till Saddam Hussein när det begav sig:

Brådskande krav till den svenska regeringen

Mitt tal idag på Sergels Torg

Fem krav till den svenska regeringen

1. Ta ställning för demokrati. Fördöm Mubaraks regim! Stöd demokratirörelsen, öppet, utan villkor och utan reservationen

2. Avbryt alla diplomatiska förbindelser med regimen i Egypten. Kräv att EU avbryter kontakterna med Mubarak.

3. Avbryt associeringsavtalet med Egypten och alla andra länder i Nordafrika som begår brott mot mänskliga rättigheter och ockuperar andra nationers territorium (Israel och Marocko)

4. Stoppa vapenexporten till Egypten, Tunisien, Saudarabien och andra länder som är i krig eller begår brott mot mänskliga rättigheter.

5. Stoppa utvisningar av människor som flyr från krig och diktaturer (Irak, Afghanistan, Tunisien, Egypten och andra)

En revolt bortom inrikespolitiken

Revolten i Mellanöstern och Nordafrika får konsekvenser bortom inrikespolitiken. Geopolitisk håller kartan på att målas om. Inte bara i Egypten och Tunisien flyttas positionerna, även Libanon med Hisbollahs "regeringsövertagande" och krisen i det palestinska ledarskapet, kommeratt räknas till de stora omvälvningar i detta för världen strategiska område. Oljepriserna påverkas också, redan nu uppe i magiska 100 USD per fat. OPEC har flaggat för att öka produktionen och västvärlden flaggar för att återupphämtningen dröjer. Israel och USA agerar i panik för att inte förlora alla positioner i Egypten. USA:s nu försiktiga kritik mot Mubarak försöker öppna för kontakter och allianser inom oppositionen.

Andreas Malm skriver bra om revolterna i Egypten, om USA:s ansvar för att ha hållit en brottslig regim under armarna och om den mäktigaste folkliga demokratirevolten i världen sedan 1989. Även Pepe Escobars skriver en lysande analys om västvärldens panik för att muslimska brödarskapet (MB) ska ta över " The MB elicits panic fear all across the West because the Mubarak regime always effectively equaled them to al-Qaeda. This is nonsense...Contrary to US neo-conservative propaganda, the MB also has nothing to do with fascist movements in 1930s Europe or socialist parties (they are in fact in favor of private property).

Regeringen stänger dörren för debatt om tuggande

Jag är med idag i ett inslag i SR/P1 om kokabladet som narkotikaklassat utan vetenskaplig grund. Sverige är ett av de få länder som både avvisar Bolivias förslag på att ta bort förbjud från FN:s narkotikakonvention och till att överhuvudtaget öppna för en seriös och vetenskaplig diskussion om kokabladet. Den enda internationella och officiella rapporten som finns att tillgå kommer från FN och WHO som visar att tuggande av cocablad inte ger negativa hälsoeffekter. Men det vill inte Sverige diskutera.

Trots att bladet är förbjudet inom FN tuggas det dagligen av en stor del av Bolivias befolkning. Det finns en motsättning mellan FN:s narkotikakonvention å ena sidan, och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter för ursprungsfolk å andra sidan.
- Jag tycker att Sverige borde gå med på att ha en internationell konferens där man diskuterar de här frågorna och där man i så fall kan visa om man har egna vetenskapliga rapporter om att det är farligt, så borde man i så fall lägga fram dem. Men som man gör nu stänger man dörren innan en diskussion kan påbörjas, sa jag i morse i P1 Morgon

När ska Bildt dra tillbaka sitt stöd från Mubarak?

Väst enda och sista hopp för att inte förlora en "kär" vän i Egypten är presidentvalet i ...september. När Obama pratade igår om "reformer" och andra västliga ledare om "ett politiskt initiativ" uppenbarar sig hopplösheten i deras tidigare felaktiga läsning av läget i Egypten. Även vår utrikeminister Bildt som befinner i rikeklubbkonferensen i Davos och hälsar att "nyckeln till landets omedelbara politiska framtid ligger i presidentvalet i september".

När ska Bildt, USA och väst dra tillbaka sitt stöd från Mubarak? För så länge USA och väst håller regimen i armarna kommer Mubarak fortsätta förtrycka sitt folk och vi kommer att se fler döda. För faktumet är att så fort USA och väst stoppar biståndet och stödet till Mubarak, kommer hans regim att falla platt.

Gör nu en insats för demokrati, Carl Bildt. Fördöm regimen, sluta stödja Mubarak och stöd den demokratiska revolutionen i Egypten.

Mellanöstern går emot USA

Nu handlar det inte enbart om inrikespolitik i Egypten. Nu skakar det geopolitiska styrkeförhållandet. Mubarak är (eller har varit) USA:s man i Mellanöstern. 1 300 miljoner dollar per år i militärt bistånd och kanske lika mycket i annat "bistånd" var priset för "vänskapen". Därför sa Obama inte ett ord i sitt senaste State of Union om protesterna i Egypten. Om Tunisien sa han vad måste, också där förlorar de en allierad.

Faller Mubarak förlorar USA ett strategiskt kort i regionen. Även Israel, som gjort konstiga uppmaningar till Mubarak om att använda våldet, har mycket att förlora. Israel har fått mycket hjälp av den egyptiska underrättelsetjänsten mot palestinierna i bland annat Gaza. Om och när Mubarak faller kommer geopolitiken i mellanöstern att målas om. Även Libanon och Irak skakas nu av stora konfrontationer. Frågan är bara vem som tar hem spelet. Men en sak är säkert. USA har förlorat sin strategiska kontroll över mellanöstern.

Total kapitulation!

Total kapitulation, konstaterar Tariq Ali om det som kommit fram i de hemliga dokumenten som Al Jazeera publicerar kring förhandlingar mellan Palestina-Israel. Hamas hånskrattar men dokumenten avslöjar Israels sanna ansikte, skriver Gahrton. Idag kom det fram att de första som offrats i förhandlingarna är de palestinska flyktingar. USA vill skicka de till Sydamerika. Även Jerusalem var de palestinska förhandlarna villiga att släppa. För vad?

Gahrton menar att PLO under åratal gjort eftergift efter eftergift. Utan resultat. Vilka eftergifter har Israel gjort? Ändå vägrar israelerna skriva på ett avtal och kompisarna i medierna skyller på palestinierna . "They wanted Palestine to be crushed before they would agree to underwrite a few moth-eaten protectorates that they would supervise indefinitely" skriver en förbannad Tariq Ali.

Så vad återstår? Gahrton menar att risken är att konflikten eskalerar i våldsamma konfrontationer "om inte omvärlden övergår från ord till handling kommer snart en del palestinier att göra det". Folkmord, befarar Tariq Ali. Han konstaterar resignerad att en två-stat lösning är död. Ztanczak i Judar för israelisk-palestinsk fred menar att Israel punkterat alla förutsättningar för en självständig palestinsk stat, "Israel har inget intresse av en fredlig lösning". Uppenbarligen har hoppet avtagit. Al Jazeeras Palestinepapers är bara en fingervisning av en långdragen "fredsprocess" där israelerna vunnit mycket tid och positioner, "världssamfundet" offrat ett ockuperat och förtryckt folk och palestinierna förlorat ett decennium av kamp och organisering i hopp om en förnedrande och pinsam fredsförhandling.

Annullera!

Sveriges överskott på utsläppsrätter är en het potatis för beslutsfattarna. Vad ska man göra med överskottet, spara, sälja eller annullera? Än så länge finns inget tydligt besked från regeringen. Finansministern Borg säger "Om vi ska sälja, annullera eller spara dem kan vi först ta ställning till när vi kan överblicka hela perioden för de klimatmål vi har fram till 2020".

Tydliga är Sjöstedt (v) och Holm (v) som kräver mycket riktigt att överskottet ska annulleras "En försäljning vore oacceptabel ut klimatsynpunkt. Ska Sverige sälla sig till samma klubb som Ryssland och Ukraina i klimatfrågan? Eller ska Sverige vara en internationell föregångare i klimatarbetet?".

Otydligheten från den politiska makten gör att kampen om frågan flyttas till den allmänna opinionen. Nu måste klimaträttviserörelsen göra en insats och mobilisera för en annullering.

Parakvat, här och där?

Hur kommer det sig att vi i Sverige och EU har förbjudit kemikalier som besprutas på livsmedel men fortsätter att importera produkter från Syd som producerats med miljö- och hälsovådliga kemikalier? När ska Sverige ta sitt globala ansvar? Soja som vi importerar för djurfoder besprutas med bekämpningsmedlet parakvat som är förbjudet i Sverige och EU. Vi skonar vår hälsa och miljö och de från syd får ta konsekvenserna för vår konsumtion. Det ojämlika utbytet mellan nord och syd.

Vi är överens med branschorganisationerna om att Sverige måste agera mot parakvat. Läs gärna vår debattartikel i Svd.

Aristide om läget på Haiti

Läs intressant intervju med den störtade presidenten Aristide som leder vad som sägs vara den största politiska rörelsen på Haiti Lavalas. Han är av USA och Frankrike portad från Haiti

Diktatorn Baby Doc is back?

Förre diktatorn Jean-Claude "Baby Doc" Duvalier är tillbaka på Haiti efter 25 år. Hur han släpptes in i landet är oklart men allt pekar på att Frankrike och USA ligger bakom diktatorns återkomst för att få bort Rene Preval från makten. Det märkliga är att USA inte låtit förre presidenten Aristide återvända och inte heller hans parti ställa upp i val. Enligt Telesur har medierna i landet inte informerat om diktatorns närvaro i landet. Enligt vad som kommit ut kommer Baby Doc att hålla en presskonferens idag måndag. Diktatorn, som störtades i ett folkligt uppror, bor på ett 5-tjärnigt hotell bevakad av FN-soldater (sic). Än så länge har varken FN eller USA som militärt kontrollerar landet gjort några uttalanden. Allt kan faktiskt hända nu när Haiti befinner sig i ett politiskt kaos.

Kursändring behövs i Sverige

Vi har haft förhoppningar på regeringen om ett större ansvarstagande för klimatet och de globala rättvisefrågorna. I stället har vi sett klimatförhandlingar som blev kvar på ruta ett, nya handelsavtal där europeiska vinstintressen går före folkrätten och biståndsmedel som satsas på europeiska ambassader i stället för fattigdomsbekämpning. Det behövs en kursändring om Sverige ska bidra till en mer hållbar och rättvis värld. Läs gärna vår debattartikel i GP.

U-länderna missgynnas av frihandel

Småskalig matproduktion som både skonar miljön och säkrar livsmedelsförsörjningen är lösning för att bekämpa hunger och för en hållbar utveckling. Allt enligt en rapport från Unctad, FN:s organ för handel och utveckling. Det nuvarande världshandelssystemet med öppna och oreglerade marknader är en orsak till dagens fattigdom. Jordbrukssektorn och den lokala livsmedelsproduktionen i utvecklingsländer missgynnas av frihandeln, vilket lett till att länderna har blivit allt mer beroende av matimport.
Läs mer i en debattartikel som jag och david Rosenberg skrivit i Uppsala Nya tidning

Messi - FIFA Ballon D'or 2010

Häxjakt mot WikiLeaks fortsätter

USA fortsätter häxjakten mot Wikileaks. En hemlig utredning med ett rättsligt förfarande tvingar Twitter lämna ut uppgifter om konton med anknytning till WikiLeaks.

Hela den rättsliga utredningen är ett brott mot yttrandefriheten och den personliga integriteten. Syftet är att skrämma alla de som är med eller stödjer WikiLeaks men också att kriminalisera den grävande journalistiken. Detta kommer från Obama-administrationen som lovade under valkampanjen att vara "the most transparent administration in history".

Bland de USA vill ha information om finns den isländska parlamentarikern Jónsdottir, den holländska införmatörern Gonggrijp och USA-medborgaren Jacob Appelbaum. De tre låg bakom videon Collateral Murder där en USA-Apachehelikoptern skjuter ihjäl journalister och civila i Bagdad. Även Google, Facebook och andra social medier kommer att tvingas lämna ut uppgifter.

Högerregeringar i LA med flest mördade journalister

Länder med högerregeringar är farligast för journalister. Värst i världen är Latinamerika. Detta framgår av en rapport från Media watchdog PEC. Enligt PEC leder ligan i Latinamerika högerregeringen Mexiko med 14 mördade journalister, följt av högerdiktaturen i Honduras med 10 och som trea det liberala Colombia med 4 mördade journalister. Senast den 28 december mördades i Honduras radiojournalisten Henry Suazo. I de allra flesta fall är det dödskvadroner och paramilitärer, med dokumenterade kopplingar till försvarsmakten, som begår morden på obekväma journalister.

Att det just är länder med högerstyre är inte en nyhet precis, för latinamerikanerna vill säga. För oss i Sverige stämmer inte detta med bilden på de goda och onda som vi fått från den rätt så vinklade rapporteringen från kontinenten.

Tänk om Venezuela (med 2 mördade journalister pga av rån), Bolivia (0 st), Kuba (0 st) eller Nicaragua (0 st) och Ecuador (0 st) hade haft flest mördade journalister. Hur hade rubrikerna basunerats ut i svenska media?