Federley (c) sammanfattade debatten så här "Den svåra svenska debatten blir ganska tydlig här. Vi kräver att det ska ageras, vi kräver att befolkningen ska skyddas, men när det väl kommer till kritan, till vilka som ska agera, finns det bara en kraft på denna planet som har kunskapen, ledarskapsförmågan, kapaciteten och ekonomin, nämligen Nato. Återigen springer samtliga partier och ber Nato agera med sina skattepengar, sin kompetens, sina soldater, genom att sätta sina medborgares liv på spel" och Malm (fp) kanske var ännu tydligare "Herr talman! Jag noterar den förskjutning som har skett här i riksdagen. De partier som för sex månader sedan krävde att USA skulle lämna alla militärbaser i hela världen kräver nu unisont, även pacifistiska Miljöpartiet, att USA:s militärer ska skaffa kontroll över libyskt luftrum. Jag som liberal och folkpartist välkomnar givetvis i detta skede denna omsvängning".
Och både Federley och Malm har en poäng, ingen seriös debattör kan påstå annat än att ett ja till flygförbud innebär att man ger USA rätt att angripa militärt.
Uppenbarligen har Tyskland, Brasilien och Indien gjort en annan bedömning än de svenska riksdagspartierna. Så som Indiens representant sa "As a democracy, we are happy to see our brothers in West Asia and North Africa taking an increasing role in determining their own future ... but these are decisions for countries and their citizens to take for themselves, free of outside interference or coercion". Tyskland har av någon anledning varit klarsynt med att en militär intervention har enorma risker och konsekvenser som de inte vill ansvara för (säkert är det ett nytt Afghanistan de ser framför sig): "It is out of the question. We will not take part in any military intervention against Libya, we will not take part in any way." Det finns även invändningar från Turkiet och Araförbundet "UN resolution was aimed at protecting civilians and did not back any invasion".