Karzai: our tolerance has run out

Karzai uppmanade igår NATO, USA och de utländska trupperna att "upphöra sin verksamhet i vårt land". Ett tydligt budskap som inte går att missförstå och som kommer efter en vecka av flera mord utförda av NATO-trupper, allt från en kusin till Karzai, 65 civila i Kunar och 9 barn. "Ett misstag" sa NATO-befälen. Karzai godtog inte de ursäkter som framfördes av både USA:s överbefälhavaren i Afghanistan Petraeus och försvarsministern Gates.

Karzai, tillsatt av USA, sa att "We are very tolerant people but now our tolerance has run out". Han grät under presskonferensen samtidigt som han höll en flicka i sin famn som blivit amputerad efter attacken från NATO. Under denna vecka offentliggjordes en FN-rapport som visar att dödsfallen bland civila i kriget i Afghanistan har ökat med 15 % och att 2 777 civila mördades under 2010.

Kriget och det förödande läget för både civilbefolkningen och de mänskliga rättigheterna borde göra oss skräckslagna inför en planerad militär intervention i Libyen. NATO och USA är ingen garant för mänskliga rättigheter. Från Afghanistan ockuperad med över 140 000 NATO-soldater (svenskarna även de inräknade här) och Irak med ca 100 000 finns ingenting bra att hämta. Endast föredelse och elände.

Biståndet flyr till Dubai med Pamir Airlines

USA står maktlös när korruptionen skenar i väg i Afghanistan. Allt enligt de rapporter som skickas hem från USA-diplomater i Kabul och som släppts ut av WikiLeaks. Dokumenten bekräftar en bild av hänsynslös korruption.

USA-diplomater skriver i oktober 2009 om den dåvarande vicepresidenten Ahmad Zia Massoud som stoppades i Dubai med 52 miljoner dollar. Det var rent penningtvätt. Han fick gå fri utan att behöva förklara var pengarna kom ifrån. Vicepresidenten är annars bror till den ökände krigsherre Shah Massoud som tidigare finansierades av CIA för att bekämpa den sovjetiska ockupationen.

USA-ambassadören Karl Eikenberry skriver om den kolossala omfattningen av kapitalflykt från Afghanistan som förs ut i kontanter med flyg från Kabul till Förenade Arabemiraten med kurirer ombord på Pamir Airlines. Flygbolaget ägs av Kabul Bank och av bl a presidenten Karzais bror Mahmood Karzai.

"Vast amounts of cash come and go from the country on a weekly, monthly and annual basis. Before the 20 August (preidential) election 600 m in banking system withdrawals were reported; however in recent months some 200"

De diplomatiska rapporterna gör gällande hur krigsherrar, guvernörer och andra i maktpositioner berikat sig sen USA invaderade Afghanistan. Rapporterna ger grafiska detaljer av hur tillsatta guvernörer genom korruption blivit rika. Guvernörerna Usamn Usmani i Ghazni och Juma Khan Hamdard i Paktiya anklagas för systematisk korruption, stöld av offentliga medel och humanitärt bistånd och utpressning.

USA skyller allting på Afghanerna. Men faktum är att det är USA:s krig och USA:s män som styr. Från Karzai till krigsherrarna, alla är de utbildade, finansierade och tillsatta av USA för att styra och... förskingra.

Afghanistan är idag den största mottagaren av svenskt bistånd. Den samlande svenska biståndet uppgick 2009 till 650 miljoner kronor. I år har det ökat till ca 735 miljoner. Hur säkra är vi på att pengarna inte hamnar i flyget till Förenade Arabemiraten med kurirer ombord på Pamir Airlines?

Reinfeldts Afghanistan-överenskommelse avgör ingenting

Det enda som är tydligt från gårdagens överenskommelse kring Afghanistan är att det varken är politikerna eller det svenska försvaret som avgör hur och när det svenska deltagande i kriget kommer att sluta. Det är "läget på marken", sa Reinfeldt. Och eftersom varken Riksdagen eller det svenska försvaret har någon insyn i hur det går "på marken" är det väl andra som gör den bedömningen åt Sverige. En kvalificerad gissning är att det är USA (NATO), kompromisserna med talibanerna och inte minst den svenska opinionen.

De militära och politiska ställningstaganden kommer knappast att fattas i Sverige. Som så riktigt Rosenberg påpekar i DN idag tas de formella besluten i Sverige men de grundas på USA:s (ok, även NATO:s) bedömningar om läget. Opinionsförändringarna i USA kommer att påverka mer än en 90-procentig riksdagsmajoritet.

Kriget i Afghanistan kommer också att påverkas av hur Counter Insurgery slår ut. Militärt mer än politiskt. Taktiken användes i Irak och tillämpas nu i Afghanistan och det är därför ingen slump att Generalen Petraeus flyttades från Irak till Afghanistan. Counter Insurgery går ut på att vinna över grupper som inte ingår i den hårda kärnan i motståndet. Hårda förhandlingar förs sen hösten 2008 med talibanerna. I Irak köptes över sunnitiska klanledare och miliser med pengar och kontroll över vissa områden. Man beväpnade och betalade 90 000 "volontärer" (Iraks söner) som kontrollerar grannskapet. Även militärt finns det avgörande förändringar som även påverkar de svenska trupperna, i stället för att isolera sig i baser och bege sig ut i uppdrag, görs gemensamma operationer, inbäddade med afghanska trupper (kallas i Sverige Operational Mentor and Liaison Team). Det är vad Peter Eriksson igår sa var att gå från stridande till stödjande. Det är helt enkelt USA:s Counter Insurgery.

Sist men inte minst. Opinionen om Sveriges deltagande i kriget kommer mer än i parlamentariska korridorer att avgöras på svenska gator och torg. Det var antikrigsrörelsen som mobiliserade tusentals människor som förändrade opinionen kring USA:s krig i Irak, inte Göran Persson eller en riksdagsmajoritet. Den politiska majoriteten, media och etablissemanget tvingades till reträtt när en överväldigande majoritet gick ut på gator i februari 2003. Det funkade då och det måste kunna funka nu. En bred, inkluderande och aktiv rörelse kan faktiskt göra Reinfeldts Afghanistan-överenskommelsen till en kort parentes i svensk försvars och utrikespolitik. I den rörelse kan vänstern liksom solidaritets och fredsorganisationerna spela en huvudroll.

Afghanistan som energikorridor

Ingen seriös analys av kriget i Afghanistan kan blunda för de geopolitiska intressen i området. "Demokrati", "jämställdhet" och "frihet" är egentligen bara tomma ord i ett högt geopolitiskt spel. Precis som den kanadensiske ekonomen John Foster påpekat i flera analyser är Afghanistan strategisk viktig som energikorridor. USA har sedan 1990-talet avsikten att bygga i området en strategisk pipeline som brukar benämnas för TAPI som sträcker sig från Turkmenistan, Afghanistan, Pakistan och Indien. Energitörstiga Kina men även Ryssland har andra planer. Journalisten och Asien-experten Pepe Escobar skriver i en läsvärd artikel att mot TAPI finns IPI, en pipeline som går mellan Iran, Pakistan och Indien som finansieras och kontrolleras av Kina.

TAPI stands for the Turkmenistan-Afghanistan-Pakistan-India pipeline, which can never be built as long as US and NATO occupation forces are fighting the resistance umbrella conveniently labeled "Taliban" in Afghanistan. IPI, however, is the Iran-Pakistan-India pipeline, also known as the "peace pipeline" (which would make TAPI the "war pipeline"). To Washington's immeasurable distress, last June, Iran and Pakistan finally closed the deal to build the "IP" part of IPI, with Pakistan assuring Iran that either India or China could later be brought into the project.

Israel, Colombia och Afghanistan våldsammaste enligt GPI

Israel, Irak, Somalia, Afghanistan och Colombia är de mest våldsammaste länder i världen enligt en Global Peace Index. Nya Zeeland är det mest fredliga/fridsamma.

Tolgfors satsar på krig i Afghanistan

Försvarsministern Tolgfors är total verklighetsavskärmad när han säger att den militära närvaron i Afghanistan skapar säkerhet. Efter nio års militär närvaro i Afghanistan kan vi konstatera att våldet sprider sig, antalet civila dödsoffer ökar, talibanerna växer sig starkare och USA, NATO och ISAF har knappt stöd bland vanliga afghaner.

1. Det är inte vårt krig, det är USA:s och NATO:s krig. Kriget gäller inte demokratiska rättigheter och jämställdhet, så som de hävdar. USA:s krig handlar om att man vill säkra denna del av världen under sin kontroll. Världsherraväldet var George Bush målsättning med kriget mot terrorismen och tyvärr har barack Obama fortsatt i samma spår.
2. Kriget kan inte vinnas. En ökad militarisering, fler vapen, fler strider, fler bombningar av den civila befolkningen främjar inte freden eller skapar förutsättningar för landets återuppbyggnad.
3. Kriget är ingen lösning, inget alternativ för det afghanska folket. Lösningarna måste vara fredliga och politiska. Sverige måste bli en röst för freden i Afghanistan. Afghanistan behöver enorma civila insatser.


För första gången på 200 år befinner sig Sverige i krig, ett krig som inte är vårt, ett krig som vi är på god väg att förlora. Talibanerna kan inte bombas bort. Dess grogrund är fattigdomen. Det är bara genom att säkra människors tillgång till mat, bostad, arbete, utbildning och hälsa som verklig fred kan skapas. Återuppbyggnad och utveckling av landet i stället för bombmattor och misär.

Sverige borde istället för att delta i detta krig ta hem trupperna, satsa på civilt stöd och stödja de försök till politisk lösning som pågår. Låt mig alltså upprepa detta: Sveriges stöd till Afghanistan ska öka, inte minska. Borgerliga politiker försöker ofta hävda att vi tänker lämna Afghanistan i sticket, men det är alltså precis tvärtom.

De svenska trupperna måste tas hem
De måste ersättas med ett ökat civilt engagemang och bistånd
Sverige måste aktivt arbetar för en freds- och försoningsprocess

Vem sörjer de 12 döda civila afghaner från gårdagens attack?

Raketen från USA:s High Mobility Artellery Rocket System (HiMARS) slog "fel" och dödade igår söndag 12 civila afghaner. Det erkände Generalen Stanley McChrystal som bad offentligt Karzai (sic) om ursäkt för misstaget. Samtidigt rapporteras att ockupationstrupperna förhindrar Röda Korset att föra ut de sårade från den belägrade staden. Men invasionen av regionen Marjah fortsätter sa generalen. Marjah är en av få områden som ockupationstrupperna aldrig kunnat kontrollera. När "arbetet" är färdigt kommer den av Karzai utvald guvernör Haji Zair att installeras för att styra området.
Den militära intensiteten påminner om när USA-trupperna invaderade irakiska Fallujah 2005 som utplånade staden. Man stängde av Fallujah och bombade sönder bostäder, sjukhus, vattenanläggningarna. Ännu vet man inte hur många som dog under belägringen av Fallujah.

Det "riskfria kriget" på väg

USA och Storbritannien intensifierar attackerna i Afghanistan och Pakistan med helautomatiserade datorstyrda flygplan s k Reaper Drone. Enligt uppgifter från brittiska RAF har bara de senaste två månaderna skjutits 20 missiler med Reaper och totalt 84 sedan britterna skaffade flygplanen i juni 2008. NATO och USA kommer att förlita sig allt mer på de obemannade drönare för att undvika egna förluster. Det nätverksbaserade kriget är det riskfria kriget, sägs det. I alla fall för NATO. Från Nevada via satellit gajdas UAV, unmanned aerial vehicle (obemannad luftfarkost) som fäller bomber i Irak, Afghanistan och Pakistan. Även Venezuela har fått "besök" av USA:s UAV. Sverige tillverkar UAV och tränar de i North European Aerospace Testrange (ett område stort som Blekinge). Även Israel tränade sina UAV där men stoppades efter stora protester.

I den nya militära doktrinen används de nya obemannade datorstyrda vapen i tron att de kommer att ge en ren och prydlig lösning på en konflikt. Att bomba fram "demokratier" utan egna förluster. NATO och USA menar att UAV har enorm precision som gör att antalet civila offren minimeras. De höga siffror med civila offren visar att detta är en myt. Droner används för avrättningar, det är liksom summariska rättegångar via dator. Philip Alston, FN:s MR-särskilde rapportör varnade redan i oktober förra året för att användningen av UAV i Afghanistan och Pakistan bryter mot folkrätten och för att USA inte har rättslig grund för att döda personer med drones.

Snart kommer även Sverige undvika egna förluster. Då kommer man kunna bomba städer och byar i Afghanistan och andra "onda" ställen via satellit hemma i Stockholm.

Inte vårt krig! ta hem trupperna!

Sverige deltar i ett krig där mänskliga rättigheter kränks, civila dödas och den lokala befolkningen sätts i skräck. Det är inte vårt krig. Det är ett krig som startades under Bush "krig mot terrorism" och fortsätter med Obama. Det är USA:s krig. Den s k FN-styrka ISAF som en del av NATO-styrkan sätter skräck i den afghanska befolkningen. Flygbombningar, trakasserier och osäkerhet. Hur många fler afghaner ska dödas? och hur många svenskar ska behöva dö för ett krig som inte är vårt?

Afghanerna behöver mat, kläder, sjukvård och återuppbyggnadshjälp. Afghanistan behöver inte fler soldater. Ta hem soldaterna NU!

Väst finansierar Talibanerna

Apropå riksdagsdebatten nästa vecka om det svenska deltagandet i kriget i Afghanistan, kan det vara bra att uppmärksamma det som The Times skriver idag om att talibanerna finansierar sitt krig mot NATO och USA med pengar från väst. Transnationella bolag som bistår NATO-trupperna med mat, olja, transport mm betalar enorma summor pengar till talibanerna för att få skydd och slippa attacker. Ca 25 % av pengarna som bolagen avsätter i säkerhet går till talibanerna.

Annars bedömer all fler att kollapsen i Afghanistan är nära. Talibanerna har redan kontroll över Kandahar, med undatag av 1,6 kilometer i de centrala delarna av staden, och Karzais stab kontrollerar mindre land än den irakiska ockupationsmakten i den gröna zonen. Journalisten Robert Fisk skriver att talibanernas framgångar och det afghanska folkets missnöje mot Karzai är så omfattande att det diskuteras inom NATO och andra om en eventuell delning av landet. De södra delarna av landet (hela Pashtuområdet) skulle tillfalla talibanerna och resten skulle vara kvar hos krigsherrarna och Karzai. Dock har Pakistan varnat för att en sådan lösning skulle skapa problem i de pakistanska pashtuområden. Det "stora spelet" med att rita om gränserna i Asien kommer enligt Fisk alltid tillsammans med blodutgjutelse.

Utvisningsministern Billström leder loppet

Franske Sarkozy har ju som ni säkert vet satt upp mätbara mål på sina ministrar. Exempelvis ska migrationsministern Brice Hortefeux under detta år tvångsutvisa minst 25 000 sans papier. Allt tyder på att han med råge kommer att vara en av de ministrar som klarar sitt uppdrag bäst.
Även om Reinfeldt inte är lika resultatinriktat som sin franske kollega, verkar det som han gjorde ett gott val i utnämningen av Billström till migrationsminister, en riktig fullblodslöpare. Det är fullfart på vår utvisningsminister! Det kan t o m vara så att Billström kör om Hortefeux i antal utvisningar detta år.

Billström springer från överläggning till överläggning för att tvångsutvisa irakier och afghaner. I dagarna kommer han att träffa Afghanistans utrikesminister Dr Rangeen Dafar Spanta för att få till ett antal tvångsutvisningar. Detta trots att en talesman för Afghanistans utrikesministerium, Sultan Ahmad Bahin, förklarat att trepartsavtalet mellan Sverige, Afghanistan och UNHCR som möjliggör utvisningar med tvång till Kabul är "olagligt".

Idag hotas 600 afghaner av utvisning till krigets Afghanistan. Enligt den konstruktion som nu tagit form ska alla kunna skickas till Kabul - trots att våldet i högsta grad är närvarande även där och att redan Kabul för många innebär livsfara. Dessutom struntar man i att många flyktingar har sina familjer på annat håll. I Kabul saknar de helt ett socialt nätverk de behöver för att klara sig. Två asylsökande -Asadullah Haideri och Said Sikandershah- riskerar den 26 februari att utvisas med tvång under militär övervakning och militär transport till flygbasen Baghram.

Även om Billström vill få oss att tro att tvångsutvisningar är en överenskommelse med "hemlandet", är det uppenbart att "avtalen" tvingats fram av Sverige trots starka protester från alla möjliga håll. Ministern för mänskliga rättigheter i irakiska Kurdistan, Yousif Aziz i Arbil, säger att de inte var överens med Sverige om det s k återvändaravtalet . "Ambassadören sade att vi är tvungna att ta tillbaka kurdiska asylsökande i Sverige som har fått avslag. Men jag sade att ett påtvingat återvändande är emot de mänskliga rättigheterna"

Afganska Föreningen i Sverige kallar till demonstration mot utvisningarna, den 27 februari kl 11, sergels torg.

"Demokratin" som hotar kvinnorättskämpe

Tyst är det i svensk media kring Malalai Joya, den unga afghanska parlamentarikern som blev avstängd från "parlamentet" Loya Jirga efter att ha krävt att krigsherrar och knarkbaroner som sitter i "regeringen" och "parlamentet" ställs inför rätta. Hon är känd för sin kamp för kvinnornas rättigheter och är motståndare till USA:s ockupation av Afghanistan. Malalai Joya har utsatts för hot och minst fyra mordförsök. Internationalen har en bra artikel om henne.

Först valdes hon 2003 av sin hemprovins Farah till Loya Jirga, den konstituerande församling som skulle fastställa den nya konstitutionen. I december samma år höll hon sitt snabbt världsberömda tvåminuterstal i denna församling.

Det sitter skurkar i denna församling sa hon. Skurkar som ifrågasätter denna Loya Jirgas legitimitet. Det är de som fört vårt land till denna situation.
Hon avslutade med:
– De borde ställas inför nationella och internationella domstolar. Även om de blir förlåtna av vårt folk, det barfota afghanska folket, så kommer historien aldrig att förlåta dem. Det blev kalabalik i församlingen. Mujaheddin kom rusande och vrålade otidigheter.
Talmannen krävde att hon skulle be om ursäkt, vilket hon inte gjort än i dag.
– De kallade mig prostituerad, otrogen, kommunist och försökte tvinga mig att be om ursäkt, men jag dör hellre än tar tillbaka mina ord, sade Malalai Joya

Svenska soldater har inte i Afghanistan att göra

Tragisk att ännu en svensk skadats i Afghanistan (läs även här), men detta är endast en konsekvens av det svenska deltagande i USA:s och NATO:s krig mot terrorismen. I praktiken har Sverige för första gången i modern historia dragits in i ett krig där mänskliga rättigheter dagligen kränks och där civila dödas i dagliga bombningar. MR-organisationen i Afghanistan AIHRC rapporterar om hur USA-trupper i mars använde sig av brutalt våld mot civila i Nangahar-provinsen.

Sveriges deltagande i USA:s krig i Afghanistan är en del av militariseringen av utrikespolitiken. Enligt finsk media är Finland och Sverige på väg in i NATO:s "rapid reaction force". Den finska primärminister Matti Vanhanen själv har bekräftat att Finland har meddelat sitt intresse för att delta i den militära alliansens snabbstyrkan. Idag har både Finland och Sverige trupper under NATO-befäl i både Kosovo och Afghanistan. Det är dags att sluta uppfatta Sverige som ett fredsbevarande land, faktum är att det är ett krigförande land

Sverige, ett krigförande land

Kriget i Afghanistan går inte som USA eller NATO tänkt sig, och det borde vara ett orosmoment för den svenska regeringen men också för den avgående regeringen som starkt förespråkat för ett svenskt deltagande. Inte ens affärerna går bra i krigets Afghanistan (om vi bortser från opimiumhandeln). USA-bolaget UNOCAL har svårigheter att bygga ut de planerade olje- och gasledningarna som skulle bl a transportera ca 1 miljon oljefat om dagen. Den sittande "regeringen" har knappt någon makt eller handlingskraft. Karzai-regeringen har begränsat sitt handlingsutrymme till Kabul, (det är därför han kallas Kabuls borgmästare). De stora förlorarna i detta krig är afghanerna själva och missnöjet växer .

USA verkar inte lika bekymrat som andra för talibanernas frammarsch i södra Afghanistan. En förklaring enligt författarinan Nazarín Amirian skulle kunna vara att USA är mer bekymrar för kriget i Irak och konfrontationen med Iran och att man nu ser möjligheten att ta hjälp av taliban-grupper inför ett eventuellt angrepp mot Iran. Även Karzai har etablerat kontakter med gamla talibanledare.

Sverige deltar i kriget för att försvara andras intressen. Och riskerar unga svenskars liv och hälsa. USA har i Afghanistan använt sig av utarmat uran. USA-professorn Marc Herold vid universitetet i New Hampshire sa vid ett seminarium i Stockholm att det fanns minst 750 ton utarmat uran i de bomber som fällts över Afghanistan sen krigsutbrottet oktober 2001. Mätningar som gjorts av doktor Asaf Durakovic visar att de som testats i Afghanistan har halter av radioaktivt uran i urinen i en omfattning som var 100 till 400 gånger större än hos testade Gulfveteraner.

Den svenska opinionen mot det svenska deltagandet i kriget växer. Afghanistanupproret har samlat många och viktiga namn. Idag i Svd frågar den fd försvarsministern Thage G Pettersson i ett modigt inlägg om den borgerliga regeringen någonsin kommer att gå emot USA och Nato? och undrar när den socialdemokratiska oppositionen kommer med ett kraftfullt protestuttalande mot krigen i Irak och Afghanistan?

Kopplingen säkerhet och utveckling i Afghanistan

Kopplingen mellan säkerhet och utveckling blir sällan tydligare än i Afghanistan ska den nu avgående försvarsministern Leni Björklund ha yttrat ett antal gånger i sin iver att försvara Sveriges militära samarbete med USA i Afghanistan. Vad Björklund syftar på med säkerhet och utveckling i krigets Afghanistan vet vi inte. Dock har detta samband säkerhet + utveckling fått en enorm betydelse i Afghanistans lukrativa produktion av opium.

Enligt en rapport från FN-kontoret för narkotika och kriminalitet (UNODC) har produktionen sedan USA tog över i Afghanistan ökat 33 gånger. På 5 år har opiumproduktionen ökat med 3 200 %. En annan intressant koppling är att det är just två av de kanske mest militariserade länder i världen med enorm militär inblandning från USA, Afghanistan och Colombia, som är de största drogproducerande ekonomier i världen.

Kanadensaren Michel Chossudovsky skriver att det finns starka västliga affärs- och finansiella intressen bakom opiumproduktionen och liksom oljan och pipelines är det av strategisk vikt att geopolitiskt och militärt kontrollera opiumets produktion och handelsvägar. Vinsterna är enorma mellan 124-194 miljarder dollar per år. Men enligt UNODC stannar endast 2,7 miljarder dollar i Afghanistan, bl a hos krigsherrar som idag är en del av den afghanska statsmakten. Resten kontrolleras av starkare finansiella krafter i väst.

Det går inte att utesluta att en stor del av striderna i Afghanistan är därför strider om kontrollen över narkotikaproducerande områden. Norska Klassekampen har i en artikel uppmärksammat hur striderna i Panjwai-området handlar mindre om att bekämpa talibanerna och mer om kontrollen över vattnet som vattnar vallmofälten Och det råder inget tvivel om att USA och väst med sin militära närvaro skyddar starka ekonomiska intressen i landet. I Helmandprovinsen där Natostyrkorna tog över krigföringen har opiumproduktionen stigit med 162 procent. Makthavarna i Afghanistan har idag direkta kopplingar till opiumhandeln. Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Bengt Kristiansson menar att ”Opiumet har skapat plågsamma kopplingar mellan den sittande regeringen i Kabul, de gamla krigsherrarna och talibanerna. Dessa nätverk är förklaringen till att Afghanistan inte får bukt med narkotikan”.

Så sambandet säkerhet (militarisering) och utveckling (ex mer produktion av opium) finns i Afghanistan. Dock är innebörden av detta mycket komplicerad och farlig. Vad gäller Sverige så bör man fråga sig vilken funktion svenska trupperna i Afghanistan har egentligen och vilka de har till uppgift att skydda.

Om Sveriges deltagande i Afghanistan

Artikeln i DN om att försvarsmakten hållit tyst om attacker mot svenskar i Afghanistan visar hur man medvetet försöker vilseleda det svenska folket i Sveriges roll i kriget i Afghanistan. Den svenska försvarsmakten vilseleder medvetet när det gäller rapporteringen om Afghanistankriget. Man satsar över 60 miljoner på att värva ungdomar till det nya ”utlandsstyrkan” och håller tyst om krigets konsekvenser. Från regeringen är man väl medveten om att det finns en stark folkopinion mot Sveriges deltagande i krig och i synnerhet i ett olagligt krig ledd av USA och NATO. Nu gäller det att skapa opinion och se till att Sveriges medverkan i USA:s krigspolitik blir en valfråga.

Krigets eskalering i Afghanistan

Väldigt lite skrivs i svenska medier om kriget i Afghanistan. Detta trots att Sverige idag har flera hundra soldater där under USA-befäl. Den italienska dagstidningen il Manifesto raporterar om en markant eskalering av kriget och menar att FN:s ISAF-truppernas (inkl de svenska trupperna) uppdrag är på väg att ändra karaktär. Från en freds- och stabiliseringsoperation till ett rent krigsuppdrag. Göra Drougge från Nätverket mot Krig har översatt en mycket aktuell artikel publicerad i Il Manifiesto.


Under de fösta tre ”efterkrigsåren” kunde man se en kontinuerlig försvagning av talibanernas motstånd och en fallande siffra för antalet strider. År 2002; 1500 döda, under 2003; 1000 döda och endast 700 döda under 2004.

Så vände det. De talibaner som hade flytt in i Pakistan omorganiserade sig, bl a med hjälp av Pakistan hemliga polis och stödet från den fundamentalistiska (integralistiska) rörelsen i Pakistan och med vapen som inköpts för inkomsten av 2004 års stora opiumskörd. Mulla Omars gerillakrigare svämmade in över gränsen och återtog i praktiken kontrollen av södra Afghanistan samt lyckades infiltrera de viktigaste städerna.

År 2005 avslutades med svarta siffror: 2000 döda av vilka hälften var talibaner (eller påstods vara talibaner), 330 civila, 430 afghanska regeringssoldater, 99 USA-soldater (en fördubbling jämfört med året innan), 30 från ISAF/Nato (jmf med 6 stycken året innan). Under de första fyra månaderna år 2006 har redan 751 dödadts – 148 civila, 265 talibaner, 302 afghanska soldater 26 USA-soldater och 10 ISAF/Nato-soldater. En oroväckande nyhet är de många självmordsattentaten som under 2006 blivit en nästan daglig företeelse.

Den drastiska ökningen av stupade under 2005 är politiskt ohållbart för USA när man adderar den till antalet stupade USA-soldater i Irak. Detta har tvingat USA att dra sig tillbaka från de farligaste regionerna i Afghanistan (Kandahar, Helamand och Uruzgan). Här har USA lämnat över uppgiften att bekämpa talibanerna till de allierade inom Nato. Detta har lett till att ISAF-uppdraget har förändrat karaktär; från en freds- och stabiliseringsoperation till ett rent krigsuppdrag. De ska slåss i USA:s ställe. Talibanerna har angripit med prickskyttar, med självmordsattentat och missiler.

Inga svenska trupper i Afghanistan!

Sverige ska mer än fördubbla sin militärstyrkan i det ockuperade Afghanistan. Den svenska styrkan utökas till ungefär 185-210 soldater, men totalt kan den svenska väpnade styrkan i Afghanistan i vår bli upp till 375 soldater. Detta kommer riksdagen att besluta den 6 december, trots att detta strider mot Sveriges neutralitet, alliansfrihet och 200 års fredlig utrikespolitik.

Stefan Lindgren, ordförande i föreningen Afghanistansolidaritet, har skrivit ett brev till riksdagsledamöterna där han argumenterar väl mot svensk militär närvaro i Afghanistan. Här kommer några av de argumenten som Lindgren för fram. Hela brevet kan läsas på www.afghanistan.nu

- Det är första gången som svensk trupp deltar i ett angreppskrig mot och en ockupation av ett främmande land som saknar stöd i folkrätten.

- FN har aldrig godkänt USA:s militära angreppet eller den efterföljande ockupationen. Inte i någon av resolutionerna från hösten 2001 nämns användandet av militärt våld. Afghanistan omnämns inte överhuvud taget. Formuleringen “all necessary means” finns inte med. Denna formulering fanns exempelvis i resolution 678 som berättigade till angrepp på Irak 1990-91. Inte ens då gav USA någon rätt till angrepp, utan resolutionen gällde FN:s möjlighet att delegera krigföring, som skulle föras under FN-flagg.

-Ett nyckelargument för den svenska militära närvaron är att ISAF är något helt annat än USA:s ockupationstyrkor.Samförhållandet är att 31 länder samarbetar direkt militärt med USA inom "Operation Enduring Freedom". Går man till OEF:s hemsida (http://www.centcom.mil/Operations/Coalition/Coalition_pages/sweden.htm) framgår det att USA anser att Sverige ingår i OEF, bl a genom att vi har två försvarsstabsofficerare permanent placerade i Tampa i Florida, varifrån Bushs hela "krig mot terrorismen" leds.

- Sammanblandningen mellan ISAF och OEF, mellan "fredsbevarande" och krigförande samt överhuvudtaget mellan civilt och militärt har i Afghanistan gått så långt att viktiga humanitära organisationer, som Läkare utan gränser har lämnat landet.

- ISAF omnämns allt oftare som en Nato-styrka och till och med lokala myndigheter i Mazar uppfattar ofta ISAF som Nato-trupp. Hur ska man då begära att den afghanska allmänheten - eller ännu mindre terrorister - ska göra någon åtskillnad?