Obamadoktrinen

Nazanin Amirian, ursprungligen från Iran men bosatt i Spanien, gör en intressant analys om läget i Mellanöstern. Hon är författare och skriver i europeiska tidningar. Här intervjun (på spanska) http://rebelion.org/noticia.php?id=175249

- USA:s attack mot Syrien
Obama varken kunde eller ville attackera Syrien i augusti. Trots ansträngningar från Turkiet och Saudiarabien att dra in USA i ett krig. Obama hade mer att förlora än att vinna och räddades av Putin från logiken "användning av kemiska vapen = militärt angrepp". Den verkliga röda linjen var förändring i styrkeförhållandet mellan den syriska armén och rebellerna, när Damaskus återtog flera områden i juli och augusti, tack vare kaoset inom oppositionen, ett logistiskt stöd från Ryssland samt hjälpen från det iranska revolutionsgardet.

- USA:s bästa scenario i mellanöstern
Det kontrollerade kaoset. Där Ryssland, Iran, Turkiet, Saudiarabien och även Israel slits ut. ”Obamadoktrinen” inriktar sig på att hålla tillbaka Kina, att inte blanda sig i små strider och fokus i området är snarare Iran än Syrien. Det pratas om en överenskommelse mellan Ryssland, USA och Iran om att ha kvar Bachar el-Assad vid makten fram till valet 2014, för att USA ska kunna komma överens med Hasan Rohani Ali Khamenei om att överge sitt kärnvapenprogram. Obama vill uppnå en överenskommelse om en nedrustning av både Syrien och Iran utan krig.

- Ekonomiska intressen
Konfliken i Syrien har på flera punkter beröring med intressen kring olja/gas projekt.
1. Syrien har största oljereserven i östra Medelhavet. Ryssland (med 20 miljarder dollar) tillsammans med Kina och Iran har stora investeringar i Syriens oljeprojekt.
2. Gasreserver vid kusten av Syrien, Libanon, Israel och Gaza har provocerat fram en konflikt där Israel gör anspråk på och i praktiken kontrollerar gastillgångarna.
3. Syriens geografiska läge riskerar att lämna Turkiet utanför flera energikorridorer. Turkiet tjänar idag stora pengar på oljeledningen Azerbajdzjan-Georgien. Det handlar om två oljeledningar och en gasledning samt en ny oljeledning som enligt ett avtal från 2011 ska gå via Iran, Syrien och Irak (s k den shiitiska oljeledningen) och som ska transportera oljan från Iran till Medelhavet. Det sista är även ett hot mot EU:s projekt med gasledningen ”Nabucco” som ska gå från Kaspiska havet till Medelhavet via Turkiet utan att gå genom Ryssland. Sedan finns projektet från Saudiarabien och Qatar om ett “Arab Gas Pipeline” som ska omfatta även Syrien, Jordanien och Libanon och som ska binda Nordafrikas gastillgångar med Turkiet ut till Medelhavet. Detta skulle befästa Turkiet som dörren för EU till energikällor och försvaga Rysslands ställning.

- Kina
Kina har förlorat Irak, Sudan och Libyen som energikällor, men vill behålla sin ställning i området genom Syrien och Iran. Kina låter Ryssland spela huvudrollen i Syreinkonflikten men är medveten om att USA:s mål är att attackera Iran.

- IRAN-USA
Mubaraks fall i Egypten, shiiternas maktövertagande i Irak, Hizbollahs ökade inflytande i Libanon eller det s k shiitiska upproret i ex Bahrain och Jemen har inte stärkt Irans makt i området. Arabstaternas egna intressen, den gamla rivaliteten mellan araber och perser och Irans interna kris och konflikter har hindrat Iran att stärka sin position.

Ansträngningar till bättre relationer mellan Iran och USA är reella. Trots Israels motstånd, är en överenskommelse med Iran mindre kostsam än ett krig eller att tvingas acceptera ett Iran med kärnvapen. USA kan t o m acceptera ett Iran med kapacitet att bygga kärnvapen (som Argentina, Japan och Tyskland) och även låta Iran producera anrikat uran under villkoret av regelbundna FN-inspektioner. Storbritannien och Tyskland motsätter sig en attack mot Iran. För Ayatolla Jamenei är sanktionerna och den ekonomiska krisen bra skäl för att söka en överenskommelse med USA. Men även trycket mot Syrien påverkar. Det finns även i beräkning från de som nu styr Iran, att om Iran vill bli en regional stormakt måste det, så som Turkiet och Israel gjort, närma sig USA.

- Obamadoktrinen
USA har misslyckats i Afghanistan. USA har varken kunnat dra igång gasledningen mellan Turkmenistan, Afghanistan-Pakistan eller fått kontroll på ”stan”-länderna och därmed minskat Rysslands inflytande. Arabvåren togs över av den religiösa högern och militärer. USA samarbetar med båda krafterna. Det var fel av den egyptiska vänstern att stödja statskuppen som planerades av USA och finansierades från Saudiarabien.

Obama har under sin andra mandatperiod fattat vissa beslut som försvagat hökarna i USA. Han fick bort CIA-chefen neo-con David Petraeus; även Robert Gates, ökänd som krigsherre, avsattes tidigare; generalen Allen, NATO-befäl i Afghanistan, avsattes; demokraternas hök Hillary Clinton fick lämna sin post som utrikesminister; Leon Panetta, Pentagon-chef, fick gå i pension. Samtidigt har Obama minskat Pentagons budget med 1,2 miljarder dollar och tillsatt Chuck Hagel som försvarsminister, känd för att vara ”anti-Israel” och motståndare till ett angreppskrig mot Iran. Obama verkar ha insett att just de ”lokala” krigen som provocerats fram av hökarna, har försvagat USA:s position i världen. Obamas fokus ligger nu i att hålla tillbaka Kina och se till att USA ”kommer tillbaka” i Asien.

"Min fiendes fiende är min vän" i fallet Iran

I fallet Iran tillämpar väst mottot "min fiendes fiende är min vän". Nästa utan undantag ger de ledande krafterna i USA och Europa sitt fulla stöd till grupper och ledare som idag är i opposition till Ahmadinejad men som inte för länge sedan delade makten med honom och legitimerade förtrycket mot demokratiska krafter, kvinnor och homosexuella. Riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh menar i Aftonbladet att dessa grupper inte är "särskilt tydliga när det gäller kampen för demokrati, mänskliga fri och rättigheter gällande yttrandefrihet, åsiktsfrihet, kvinnors befrielse från könsapartheid".

Det finns de som arbetar för krig

Den iranska oppositionsgruppen the National Council for Resistance in Iran (NCRI) har vid flera tillfällen riktat sig till USA:s och EU:s ledare och krävt att man intar ”en hård linje” mot Iran.
Nu har NCRI presenterat ”bevis” för att tre fabriker i Teheran tillverkar vapen som den iranska regimen sedan levererar till motståndsrörelsen i Irak. Enligt uppgifter i den konservativa brittiska tidningen The Telegraph 20/8 har dessa vapen använts bl a i attacker i södra Irak som dödat 18 brittiska soldater.

Enligt NCRI:s uppgifter ligger dessa fabriker i ett område i norra Teheran där man även, enligt NCRI:s uppgifter, utvecklar Irans atomvapen.

Detta kan ses som ett försök av NCRI att ge Bush och Blair en anledning att angripa Iran. NCRI:s uppgifter har bl a spridits via den USA baserade organisationen

Hur en nyhet blir till

07:00 söndag 2 april 2006 rapporterar Ekots korrespondent i Washington Thomas Nordegren att USA planerar bomba iranska kärnvapenanläggningar. Pentagon planerar att "precisionsbomba och slå ut de viktigaste anläggningarna för utveckling av kärnvapen i Iran". Vidare menar Ekots korrespondent att flera underrättelseexperter varnar "för att Iran kommer att uppfatta bombningar som en krigsförklaring och kommer att utlösa en serie angrepp på de amerikanska trupperna i Irak, och terrordåd av hittills oanad omfattning i Europa och USA". Nyheten avslutas med att "USA tror att underrättelsetjänstemän på Irans ambassader har väluppbyggda kontakter med terroristceller som kommer att aktiveras vid ett amerikanskt bombangrepp mot iranska kärnanläggningar. Andra varnar för att bombningar skulle ena den muslimska världen mot USA och förena Hizbollah och al-Qaida som hittills bara haft ett mycket begränsat samarbete".


En vaken lyssnare reagerar och e-postar till Ekot följande frågor


1. Du/ni säger att man planerar att bomba "de viktigaste anläggningarnaför utveckling av kärnvapen". Fråga: slant du/ni med tungan, eller? Vilka kärnVAPENanläggningar? Ni menar väl kärnKRAFTSanläggningar? IAEA har hållit på och inspekterat alla dessa anläggningar, och det är inte några kärnVAPENanläggningar det är frågan om.

2. Du/ni säger att "Iran kommer att UPPFATTA bombningar som en krigsförklaring". Fråga: ÄR det inte en krigsförklaring??? Vad skulle du/ni vilja kalla bombningar av ett annat land för? Är du/ni inte riktigt kloka, som använder detta ord, "uppfatta", som om det borde ses som nåt helt annat?

3. Fråga: vad finns det för belägg för detta dravel? "USA tror att underrättelsetjänstemän på Irans ambassader har väl uppbyggda kontakter med terroristceller som kommer att aktiveras vid ett amerikanskt bombangrepp mot iranska kärnanläggningar."

4. Du/ni säger att bombningarna skulle "förena Hizbollah och al-Qaidasom hittills bara haft ett mycket begränsat samarbete". Fråga: vad har Hizbollah haft för samarbete med al-Qaida?


kl 16.48 söndag 2 april 2006 har nyheten ändrats till

1. "Spänningen mellan USA och Iran ökar. I Pentagon planerar man för att precisionsbomba och slå ut de viktigaste kärnenergianläggningarna i Iran".

2. "Men nu varnar flera underrättelseexperter för att Iran kommer att svara på eventuella bombningar genom att utlösa en serie angrepp på de amerikanska trupperna i Irak och terrordåd av hittills oanad omfattning i Europa och USA."

3. ingen ändring

4. "Andra varnar för att bombningar skulle ena den muslimska världen mot USA och förena Hizbollah och al-Qaida"

USA vill dra in FN i kommande attack mot Iran

Rubrikerna i media aviserar om att en ny FN-kris är på ingång, återigen är det USA som hotar med attack mot ett land i mellanöstern. USA använder sig igen av samma motiv och hot om repressalier som mot Irak och diktatorn Saddam Hussein för 3-4 år sedan och som utmynnade i krig och ockupation som fortfarande inte tar slut, med enorma förluster i liv, resurser och infrastruktur för Irak.

Upptrappningen och internationaliseringen av konflikten följer liknande mönster som mot Irak. Vi borde dock vara mer på vår vakt denna gång. Tyvärr verkar det s k internationella samfundet spela efter USA: s melodi.

Wayne Madsen journalist och forskare från USA skriver i en rappport att underrättelsetjänsten och militära källor i USA och Europa uppger att USA förbereder ett anfall mot militära och nukleära installationer i Iran. Det allra viktigaste bombmålet kommer att vara Bushehr kärnreaktor. Andra bombmål är en rad militära mål och flygbaser.

Wayne Madsen anger att Fort Rucker i Alabama har order från Pentagon att stå förberedd att ta emot 50-60 000 rekryter som kommer att placeras ut för strider i Iran.

Turkiet som NATO-land spelar en nyckelroll, men har trots upprepade påstötningar från CIA, FBI och Condoleezza Rice lovat Putin att turkiska baser ej får användas av USA vid en attack mot Iran. Polen, också ett NATO-land, redan lämnat försäkringar till försvarsminister Donald Rumsfeld att Polen stöder ett anfall.

Europeiska underrättelsekällor uppger att Rysslands beslut att stänga av gasledningerna till Ukraina var en tydlig varning till länderna som kan tänka sig alliera sig med USA i konflikten och stödja en attack mot Iran.

USA:s kommande manöver är att dra in FN i konflikten, säkerhetsrådet har redan nämnts av ett flertal länder, bl a Sverige, och krav på Irans underordning krävs av både EU och Japan.

Är det återigen dags för nya mobiliseringar mot USA:s krigspolitik?