finliret bakom Papandreous folkomröstning

Giorgos Papandreous utspel om folkomröstning är varken ett demokratisk fair play eller nåt desperat drag, utan ett väl genomtänkt, politiskt och taktiskt drag för att stärka positionerna och förändra det politiska läget i landet. Vad döljer sig bakom dramatiken med folkomröstningen:

- Den politiska krisen. Det är akut att hitta former för att stoppa eller åtminstone neutralisera den stora proteströrelsen som alltmer börjar ta form i ett politiskt alternativ till både PASOK, den Papandreoukristiska högern och andra med en liknande agendan. Bipartidismen PASOK/högern är på väg att utplånas. När Papandreou öppnar för folkomröstning vet han att 60-70 % av grekerna är emot krispaketet men samtidigt vill 60 % behålla euron. Han och PASOK vill få till en omröstning som blir ett val mellan att fortsätta vara med i EU och "Europa" (i praktiken förstärka en nyliberal riktning med chockterapi och EU:s (läs Tysklands och europeiska kapitalets de facto maktövertagande) eller att hitta en grekisk utväg till krisen som avfärdar nyliberalismen men som skulle innebära en utfrysning och "isolering" från resten av Europa och med stor säkert uteslutning från eurosamarbetet.

Grekland idag: 14,5 miljarder in - 9 miljarder ut

Just idag blev Grekland av med 9 miljarder euros. Nödlånet till Grekland från Bryssel på 14,5 miljarder euros hann grekerna knappt räkna förrän det mesta försvann från landet för avbetalningar till spekulanter som köpt grekiska statsobligationer.

Det här påminner om 1980-talets skuldkris i Latinamerika.

lögner och fördomar bästa vapen mot grekerna

De försöker få oss att tro att krisen i Grekland beror på att grekerna är lata och inte vill jobba, att de går i pension för tidigt, att de är korrupta och luras, att de lever över sina tillgångar. Därför måste det till massa åtstramningar och försämringar. Många uttalanden i media använder sig av fördomar och rasism för att "förklara" krisen. Just nu är lögner och desinformation bästa vapen för att tvinga fram försämringar för det stora flertalet i Grekland.

Men verkligheten i Grekland är en annan än vad vi får veta via media:

- Greklands skuld beror på skatteförmåner till stora kapitalägare, på jättestora militära utgifter till NATO och andra liknade "projekt". Industriägare, banker och kapitalet i helhet är ansvariga för krisen.
- Grekerna har EU:s längsta veckoarbetstid!
- Det påstås att Grekerna går i pension vid 53 års ålder när pensionsåldern är 65 år för alla.
- Nu föreslås försämringar av pensionssystemet, med en minskning av pensionen med 20% och en pensionsålder som motsvarar medellivslängden, dvs 74,6 år för män och 79,4 år för kvinnor.
- Mer än 70% av pensionärer får mindre än 600 euro. Böndernas pension är ca 300 euro.
- Levnadskostnaderna i Grekland motsvarar de rika EU-länderna sedan euron infördes.
- Tillgången hos de stora bankerna ökade från 275 miljarder euro år 2004 till 579 miljarder euro år 2009.
- 10 000 offshore företag har en skattefri omsättning på ca 500 miljarder euro varje år.
- 6 000 stora företag har via skattefusk lurar staten på 15 miljarder euro.
- Börsnoterade företag hade 11,8 miljarder euro i vinster under 2009.
- Samtidigt har de 16 medlemsländerna i euroområdet beslutat att ge 720 miljarder euro till europeiska banker.


SEKO Klubb 119 har tagit initiativ till en demonstration torsdagen den 20 maj, samma dag som grekerna genomför en generalstrejk.

Samling: torsdagen den 20 maj kl 17.00 vid Sergels Torg.
Avmarsch kl 17.30 mot EU-kontoret och Greklands ambassad.

Den (grekiska) nyliberala tradegin

Det paradoxala är att när den s k marknaden fick kännedom om det stora stödpaket från EU 120 miljarder euros sjönk både Wall Street och världens börser som sten. Det blev uppenbart för alla att Greklands betalningssvårigheter s k default inte går att stoppa. Det nyliberala åtgärdspaketet som IMF påtvingat Grekland är inte tillräckligt för det spekulativa kapitalet. De vill se mer av chockåtgärder. 25 % lönesänkningar, 15 % pensionssänkningar, arbetslöshet 18 % är inte tillräckligt. Kapitalet vill se större nedskärningar, mer fattigdom, det grekiska folket måste ner på knäna. De får betala för finanskapitalets "misslyckade" spekulativa kalas.

Men den grekiska krisen är inte enbart en grekisk tragedi, det är nyliberalismen sjunkande skepp. Det är en fortsättning på Bear and Sterns förfall i juli 2007, Lehman Brothers bankrutt i september 2008 och förra årets världsomfattande kris. Smittoeffekterna för den finansiella bankrutten, s k counterparty risk, knakar på dörren i flera andra länder, särskilt i USA.

Grekiska sjukan hotar Eurolandet

Den grekiska tragedin visar det ohållbara i det s k Eurolandet som tog fart med Maastricht-avtalet, senare med stabilitetspakten i Dublin i december 1996 och som slutligen institutionaliserades med Eurozonen. I själva verket har systemet aldrig fungerat riktigt. Redan år 2000 bröt både Frankrike och Tyskland mot konvergenskriterierna. När Grekland gick med i Eurozonen år 2001 och införde Euron som valuta 2002 visste alla att landet inte skulle uppfylla villkoren men välkomnades ändå eftersom det sågs som en viktig expansion för projektet men också som en belöning för att Grekland låtit NATO-USA-trupperna passera på väg mot Kosovo-kriget. Men sedan införseln av Euron har trycket från Bryssel och Berlin hårdnat gentemot Grekland med krav på att landet ska inordna sig i Eurozonens (läs Tysklands) finans- och penningpolitik. Inga eller liten hänsyn tas till Greklands enskilda ekonomiska situation.

Premiärministern Papandreu har lovat minska statsunderskottet från 12,7 % till 3 % av BNP inom två år. Men få tror egentligen att de klarar det. Receptet är förstås ännu mer nyliberal medicin med stabilitetsprogram som innebär stora nedskärningar inom den offentliga sektorn, frysta löner och pensioner och en tveksam skattereform. En av ledarna för vänsterpartiet Synaspismos menade i ett samtal i Paris nu i helgen att Papandreu kommer få svårt att genomföra det s k stabilitetsprogrammet, det sociala missnöjet är enormt, proteströrelsen är på uppsving och även delar av regeringspartiet PASOK är emot åtgärderna. Inom regeringen konfronterats olika positioner, det nyliberale finansministern Papakonstantinu som driver den hårda linjen mot ekonomi- och konkurrensministern Luka Katselli som ställer sig mycket tveksam till chockterapin. När strejkerna och protesterna får fart blir det omöjligt för Papandreu att hålla ihop en nästan handlingsförlamad regering. För EU är risken stor att den s k grekiska sjukan "sprider sig" till de andra s k PIGS-länderna (Portugal, Irland, Grekland och Spanien) som skulle skaka hela eurolandet.