28 miljoner får matkuponger i USA

Apropå Bush turné i Europa rapporterar nyhetsbyrån Reuter att nästan 28 miljoner människor i USA fick matkuponger i mars - 1,5 miljoner fler än samma månad i fjol. Experter anser att siffrorna är ett tecken på växande ekonomisk nöd.

- Vi har ett stort antal fattiga familjer som förlorar inkomster samtidigt som deras utgifter ökar, sade Stancy Dean på tankesmedjan Center for Budget and Policy Priorities på måndagen.

Matkupongerna är en hjälp för fattiga att köpa mat. I snitt är bidraget cirka 1 dollar (knappt sex kronor) per måltid. Och jämfört med februari i år var det i mars 219 000 fler amerikaner som fick matkuponger.

- Matkuponger är svansen, inte hunden. Ekonomin är på nedgång och det är därför människor söker hjälp, konstaterade Dean.

Rekordet för antalet mottagare av matkuponger sattes i november 2005. Då fick nästan 30 miljoner amerikaner stödet, vilket inkluderade hjälp till nödställda efter orkanerna Katrina, Rita och Wilma.

Nu är det tid för kongressen att tillfälligt öka anslagen till matkupongerna, förlänga arbetslöshetsförsäkringarna och andra målinriktade stöd som kan stimulera ekonomin och hjälpa kämpande familjer, sade James Weil, chef för Food Research and Action Centre.

Strålande Buckard om polarna Bildt och Bush

Bush mot Kuba med reklamavbrott

Bush senaste Tv-framträdande var riktat mot Kuba. Det var ett hårt angrepp kryddat med rätt pinsamma beskrivningar av den kubanska vardagen. Ex att det är förbjudet att vistas fler än tre personer i offentliga rum. Ni som har varit på Kuba vet att kubaner (och latinamerikaner) allmänt har ett inneboende behov att umgås i stora flock. En annan grej, att Bush’ tal sändes live på CNN med diverse reklamavbrott för creme, hotellkedjor och annat, och att även Kuba sände talet på den kubanska statliga TV Cubavision utan reklamavbrott. Och därefter följde ett rundabordssamtal med bl a nyhetschefen för en kubansk radiokanal i Miami.

Bush' senaste ursinniga angrepp på Kuba är ett spel för gallerierna med syfte att tona ner kommande nederlag i FN-församlingen som med stor säkerhet kommer att fördöma USA:s blockad mot Kuba. Förslaget till resolution kan läsas på engelska här. Det blir 16:e året i rad, utan att USA ändrar sin angreppspolitik. Förra året röstade 183 länder för resolutionen som fördömer blockaden, endast fyra länder röstade emot; USA, Israel, Palau och Marshallöarna. Talet ska också tolkas som att inför presidentvalet göra en markering på en fortsatt politik gentemot Kuba som bygger på interventionism och herravälde.

Det var inga nyheter han kom med precis, förutom att det ska bildas en internationell ”freedom” fond för att samla in pengar från välvilliga länder som ska användas sedan för att införa ”marknadsekonomi”. Tidigare har USA ensamt finansierat angreppen mot Kuba, alltifrån agenter, underjordisk ”aktivitet”, ”aktivister” och ”journalister”, sprängning av civila kubanska flygplan, invasion, militära provokationer, listan är rätt lång i Kubafallet. I den ekonomiska krisens tid uppmanas nu andra länder att vara med och betala angreppen.

Reinfeldt åker inte runt och pekar fingret

En sak är säker, vår statsminister tar sig inte över Atlanten för att peka finger på kompisen Bush. Varför förstöra en kul resa till USA med mänskliga rättigheter, Irakkriget, Guantanamo, dödsstraff och annat elände när man kan prata om "jovialiska" saker, typ att gilla varandras ledarskap. Som Reinfeldt uttrycker det "Han har kraft och ledarskap. Han skojar, han är rolig, han är lättsam. Det är en person med närvaro och bred kunskap". Bästa kommentaren från vår icke-peka finger statsminister är hans uppskattning för Bush "ledarskap i klimatfrågan". Surrealismen har sina roliga sidor.

Om något i USA-besöket kommer att sätta sina spår så är det att Reinfelft ger "politisk turism" en ny innebörd, typ mer vänligare och harmonisk.

Och journalisterna visar sin uppskattning, Eriksson på Svd "Och det var en vacker dag för att tala väder i Washington. Himlen var klarblå och det doftade av rosor från trädgården utanför Ovala rummet" och så Albons på DN "Vita husets trädgårdar doftade av nyutslagna blommor, fåglar kvittrade och ekorrar sprang mellan gräsmattorna och den numera bilfria Pennsylvania Avenue".

Himla trevligt, Kina nästa?

Etanolallians Bush-Lula ökar svälten i världen

Den nyinfriade etanolalliansen mella Bush och Lula är minst sagt kontroversiell. Bara idén om att öka etanolproduktionen och skapa en "internationell marknad för alkolholbaserat bränsle" trappar upp konfrontationen i Brasilien och kritiken från miljörörelsen. De miljömässiga och sociala problem som skapas av utbredd sockerrörsodling för etanolframställning är välkända i Brasilien. Stora landområden skövlas, odlingen äter på naturens begränsade resurser och luften förorenas när man bränner löv för att underlätta nedhuggningen. Dessutom jobbar säsongsarbetarna på sockerrörsplantagerna under omänskliga förhållanden och saknar anställningstrygghet. Etanolalliansen Bush-Lula förutsätter att jordägandet koncentreras till ett fåtal aktörer, att skogsavverkningen effektiviseras och för att bemöta efterfrågan från västvärlden kraftigt öka exploateringen av odlingsmark för bränslegrödor på bekostnad av grödor för matproduktion.

I Brasilien växer nu kritiken mot etanolalliansen. De jordlösas rörelse MST säger att "Sockerrörsproducenterna står för en monokultur som varken skapar nya jobb eller större välfärd. Tvärtom koncentreras ­rikedomarna i händerna på ett fåtal". Katolska kyrkans företrädare menar att etanol idag är lönsamt "­beror på att arbetarna får så låga löner". Biskoparna varnar för de sociala följderna av en storskalig satsning på etanol och sockerrör. "Vi känner inte till ett enda land som blivit rikt på sockerrör".

I Sverige har lantbruksforskaren Torbjörn Rydberg kritiserat etanolsatsningen. Han tar Brasilien som skräckexempel. "Det är ruggigt vilka förändringar som pågår där. Hanteringen skövlar stora landområden. De bränner av fälten för att effektivare ta hand om skördarna. De anställda är, enligt brasilianska forskarstudier, förbrukade på bara femton år. De slits ut i förtid och riskerar svåra sjukdomar till följd av all sot och brandrök. Dessutom behandlas sockerrören med kemiska medel för att få en jämnare kvalitet och dessa medel är starkt cancerframkallande".

En annan som gett sig in i debatten är Kubas ledare Fidel Castro som menar att användning av säd för att tillverka etanol ökar svälten i fattiga länder. Att omvandla livsmedel till drivsmedel riskerar att förvärra världshungern om grödor för bränsle prioriteras framför grödor för matproduktion. "Detta jättelika slöseri med spannmål för att producera drivmedel skulle - om man bortser från de oljehaltiga utsäden - enbart räcka till att spara åt de rika länderna 15 procent av det som deras glupskapersonbilar konsummerar"..."Ingen i Camp David har svarat på den grundläggande frågan: Var och vem kommer att förse USA, EU och de rika länderna med de dryga 500 miljoner ton majs och annat spannmål som behövs för att producera den mängd biobränsle som USA:s och andra länders storföretag kräver som motprestation för sina stora investeringar?".

Dock finns det pengar att tjäna på etanol, det vet superkapitalisten George Soros som satsar hårt på etanolproduktion i Brasilien. Han sägs även ha haft ett finger med i spelet när EU sänkte tullarna på etanol.

Fritt fall för Bush

Ett nytt nederlag för Mr W Bush och nu är det fritt fall.

T om bombhögern i Sverige tar nu avstånd från kriget och konsekvenserna av det. DN:s Niklas Ekdal, tidigare förespråkare av invasionen, kräver att de länder som invaderade Irak nu tar sitt ansvar gällande flyktingströmmen. "Det var inte svenskarnas fel att det blev som det blev, men Sverige har tagit större ansvar för flyktingströmmen än USA och Storbritannien." Kravet måste dock inte bara ställas på de länder som deltar i ockupationen, ett ansvar finns också att kräva på de ledande politiker som hejade på och som nu stödjer ockupationen, bland dem vår utrikesminister som gör det av mer ekonomiska än politiska intressen.

Den godartade terrorn i fallet Khalid Shaikh Muhammad

Skickligt har Bush "krig mot terrorismen" kunnat flytta fokuseringen från försvaret av mänskliga rättigheter till att legitimera terror i frihetens namn. Så läggs det fram när media basunerar ut som huvudnyhet Khalid Shaikh Muhammads erkännande av 11-september dådet.

Självklart ligger tyngpunkten på själva erkännandet och som en bisats nämns att erkännandet kan ha kommit fram under oklara omständigheter. En av de som uttalar sig i så gott som alla svenska medier är en av Sveriges s k främsta terrorexpert och säkerhetspolitisk expert vid Försvarshögskolan Magnus Ransport. På frågan om att det förekommit tortyr för att få fram detta erkännande säger han till DN "- Jag tror inte att det har spelat någon större roll."

Den godartade terrorn gör sig påmind, det är inte tortyr som är problemet utan vem som utför det. Att USA torterar gör tortyr mindre problematiskt. Khalid Shaikh Muhammad har i tre år hållits av CIA kidnappad och fånge i hemliga fängelser, med stor sannolikhet har han utsatts för tortyr. Europaparlamentets rapport om de hemliga fängelserna konstaterar att fångar "fråntas sina grundläggande rättigheter", de som interneras utsätts för "tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling"

läs även Esbati

Bush förklarar sig

Inför 3-årsdagen av USA:s Irakkrig anordnade Vita Huset en presskonferens med George Bush. TV-veteranen Helen Thomas från The Boston Channel, som pga av sin kritik mot kriget inte fått yttra sig tidigare på Vita Husets presskonferenser, fick plöstligt möjlighet att ställa frågor. Här kan ni läsa hela transkriptionen från presskonferensen den 21/3-06. Här nedan kan ni ta del av hennes frågor och Bush svar.


HELEN THOMAS: I'd like to ask you, Mr. President, your decision to invade Iraq has caused the deaths of thousands of Americans and Iraqis, wounds of Americans and Iraqis for a lifetime. Every reason given, publicly at least, has turned out not to be true. My question is, why did you really want to go to war? From the moment you stepped into the White House, from your Cabinet -- your Cabinet officers, intelligence people, and so forth -- what was your real reason? You have said it wasn't oil -- quest for oil, it hasn't been Israel, or anything else. What was it?

PRESIDENT GEORGE W. BUSH: I think your premise, in all due respect to your question and to you as a lifelong journalist, is that, you know, I didn't want war. To assume I wanted war is just flat wrong, Helen, in all due respect --

HELEN THOMAS: Everything --

PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Hold on for a second, please.

HELEN THOMAS: -- everything I've heard --

PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Excuse me, excuse me. No president wants war. Everything you may have heard is that, but it's just simply not true. My attitude about the defense of this country changed on September the 11th. We -- when we got attacked, I vowed then and there to use every asset at my disposal to protect the American people. Our foreign policy changed on that day, Helen. You know, we used to think we were secure because of oceans and previous diplomacy, but we realized on September the 11th, 2001, that killers could destroy innocent life. And I'm never going to forget it. And I'm never going to forget the vow I made to the American people that we will do everything in our power to protect our people. Part of that meant to make sure that we didn't allow people to provide safe haven to an enemy. And that's why I went into Iraq -- hold on for a second --

HELEN THOMAS: They didn't do anything to you or to our country.

PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Look -- excuse me for a second, please. Excuse me for a second. They did. The Taliban provided safe haven for al-Qaeda. That's where al-Qaeda trained --

HELEN THOMAS: I'm talking about Iraq --

PRESIDENT GEORGE W. BUSH: Helen, excuse me. That's where -- Afghanistan provided safe haven for al-Qaeda. That's where they trained. That's where they plotted. That's where they planned the attacks that killed thousands of innocent Americans.
I also saw a threat in Iraq. I was hoping to solve this problem diplomatically. That's why I went to the Security Council; that's why it was important to pass 1441, which was unanimously passed. And the world said, ‘Disarm, disclose, or face serious consequences’ --

HELEN THOMAS: -- go to war --

PRESIDENT GEORGE W. BUSH: -- and therefore, we worked with the world, we worked to make sure that Saddam Hussein heard the message of the world. And when he chose to deny inspectors, when he chose not to disclose, then I had the difficult decision to make to remove him. And we did, and the world is safer for it.

Varför gillar du inte Bush?

De liberala journalisterna är helt förundrade över det att finns så många människor i världen som protesterar varje gång Bush eller nån annan representant från USA dyker upp på något toppmöte. Varför gillar man inte Bush?

Den svenska rapporteringen från det amerikanska toppmötet i Argentina nu i november har kretsar kring tre saker, först det viktiga med ett "civiliserat" toppmöte där George W Bush och 33 andra amerikanska regeringsföreträdare samlas för att samtala och skriva under ett intetsägande dokument, för det andra om den venezolanske presidenten Hugo Chavez "svåra" attityd och umgänge med andra statsöverhuvud och sist men inte minst kravallerna och brandbomber från demonstranter. Ja, DN-liberalerna undrar varfor man inte ser det positiva med Bush besök och varför man inte gillar honom i Latinamerika.

Men det finns en annan bild och det är att de politiska och sociala rörelserna i Latinamerika anordnat stora och lugna demonstrationer i både Buenos Aires och Mar del Plata, med fotbollslegenden Maradona i spetsen. Och en stor konsert med artister från hela Latinamerika och med Chavez som huvudtalare. I Latinamerika har det inte varit lika lätt att i ett sådant läge svartmåla demonstranterna som våldsamma, utan medierna har tvingats att visa bilder på hundratusentals demonstranter och göra intervjuer med latinamerikanska parlamentsledamöter, Bolivias kommande president Evo Morales, författare, nobelpristagaren Adolfo Perez Esquivel och många andra som samlats för att protestera.

Dessutom har Chavez sagt det som många regeringsrepresentanter inte vågar säga offentligt, rädda för sina ekonomiska åtaganden med Bush, nämligen att Latinamerika inte litar på Bush och USA. USA:s politik gentemot Latinamerika i över 100 år har inte hjälpt Latinamerikas utveckling utan tvärtom. USA har varit inblandat i de allra flesta militärkupper på kontinenten, köpt presidenter och politiker och utan undantag ställt sina egna intressen mot den fattiga befolkningen och mot en demokratisk process i Latinamerika. Och Bush har bara förstärkt denna repressiva och nykolonialistiska politik.

Affischen för motdemonstrationerna är talande, det är bilder på Bush, Rumsfeld, Cheyne och Rice med texten "skälen är överflödiga". Mer behöver man inte säga, latinamerikanerna har alldeles för många skäl för att inte gilla Bush.