Italienska vänstern, enighet och mangfald

En for oss marklig sak med den italienska politiken ar hur politiker och andra i den politiska arenan har ett behov av att synas och gora sig narvarande i alla lagen. PDCI:s kongress har fatt besok fran alla mojliga hall, Prodi, ministrar, parlamentariker, fackliga foretradare, intellektuella och andra kandisar. Alla de har antrat kongressalen tillsammans med ett stort pressuppbad (sakert over 30 tv-stationer finns har och flera sander live), manga av de har fatt staende ovationer. Med endast ett undantag, nar Emilio Fede kom, en av Berluconis stjarnjournalister fran TGV 4 och mediemagnatens egen kelgris (reaktionar och hatad av de demokratiska krafterna). Da reagerade kongressombuden med visslingar och burop. Poangen var sakert att synas i media, live i TV, och bli utbuad av tusentals kommunister. Han satte sig nojd pa forsta raden, omringad av flera hundra journaliter och utvisslad. Harlig kansla!

Italienska PDCI:s kongress avslutas idag och viktigast och mest uppmarksammad ar enighetsprocessen inom vanstern. Idag sa generalsekreteraren Diliberto att det viktiga i denna process ar att hitta en balans mellan enighet och mangfald. Enigheten inom vanstern far inte innebara att man tvingas gora avkall pa sin politiska identitet. Den breda vanstern maste inkludera bade kommunister, socialister, den fackliga och sociala vanstern. PDCI:s forslag ar att bilda en slags vansterfederation i huvudsak med Refondazione (PRC) och utbrytningar fran DS, men dar aven de grona skulle kunna fa plats.

For de italienska kommunisterna finns nu tva uppmaningar, forst att som regeringsmedlemmar se till att den sittande mitten-vansterregering inte vrider sig at hoger eller kompromissar med hogerkrafter. Samtidigt som kommunisterna maste sta sjalvstandiga i sitt politiska agerande. Enighet inom regeringskoalitionen och politisk autonomi for kommunisterna. For det andra, maste PDCI jobba for att bygga upp en stark vansterrorelse, sa som den historisk varit i Italien. Det far ske i olika steg. Ett forsta steg i denna riktning ar att snarast bilda en vanstergrupp i parlamentet med Refondazione och utbrytarna i DS. Diliberto aviserade att han personligen kommer nasta lordag att delta i utbrytargruppens konstituerande av en egen politisk grupp med Mussi och Salvi i ledningen.

En opinionsundersokning i dagens La Repubblica visar att hogerkrafterna har ett valjarstod pa 46,6 % medan mittenvansterregeringen 45,2%. Inom regeringskoalitionen skulle PRC och PDCI fa tillsammans 8,9%,de grona 2 % och socialisterna 0,8%. Det nya PD (DS + Margherita) 28%.

Italienska vänstern pa vag att enas

Vanstern ar pa vag att enas i Italien. Det ar det stora samtalsamnet i den italienska vanstern. Pdci, ett av de tva kommunistpartierna som ingar i Prodis regeringskoalition, har infor sin 4:e kongress uppmanat de ovriga vansterkrafterna att enas kring ett gemensamt projekt. En enad och pluralistisk vanstern. Refondazione Comunista, det andra kommunistpartiet i regeringen, har svarat positivt.

Jag ar pa Pdci:s kongress som representant for vansterpartiet. Igar pa kongressens oppnandet fick Refondaziones tidigare ledare och idag talman i parlamentet Fausto Bertinotti staende ovationer. Vansterns enandet var ocksa huvudbudskapet i generalsekreteraren Oliviero Dilibertos oppningstal. Med pa kongressen finns aven ett ratt stort antal parlamentariker fran flera olika vansterkrafter, ministrar, generalsekreteraren for italienska LO och flera framstaende intellektuella och sociala aktivister.

En av huvudtalarna pa kongressen igar var regeringschefen Prodi som ar pa vag att bilda ett nytt parti (Partido Democratico PD) tillsammans med DS (socialdemokraterna, gamla kommunistpartiet) och La Margherita (Prodis parti, mittenparti, socialliberal). De tva partierna hade i veckan samtidigt kongress for att sanktionera bildandet av det nya PD (som sags ha USA:s demokratiska partiet som modell).

Att DS nu ror sig mot mitten mojliggor for vansterns enighet. En inte oviktig grupp i DS, som identifierar sig med vanstern och motsatter sig ihopslagningen med Margherita, ar pa vag ut ur partiet. Denna falang samlade ca 15% pa DS:s kongress och har ca 26 parlamentariker och 10 senatorer. Ledaren for denna grupp, Mussi, har ocksa uttryckt intresse for att ena vansterkrafterna. Cesare Salvi en annan ledaren for denna grupp sager idag i Refondaziones dagstidning Liberazione att vansterns enighetsprocess maste nu ga fort och vara bred. Pa sondag kommer de att tala pa Pdci:s kongress.

Krisen i Italien

Under en resa till Italien hade jag möjlighet att prata om den politiska krisen i Italien med vänsterpolitiker. En intervju med senatorn Jose Luiz Del Roio har publicerats i veckans Flamman, läs den här

Något som är viktigt att framhäva är att krisen inte utlöstes av den italienska vänstern, det finns andra krafter i det italienska samhället som pushat på och som vinner på krisen. Senatorn Roio säger följande

Det var de ”starka krafterna” i det italienska samhallet. Vatikanen som historiskt har ett reellt inflytande i landet. Prodis regering har blygsamt lagt fram ett paket med reformer för att reglera partnerskap för de parförhållanden som inte följer kyrkans äktenskapsnormer. Det gjorde Vatikanen väldigt agressiv. – Den andra kraften är USA. Italien har länge varit en lojal allierad till USA och har utöver Natobaserna sex USA-baser. Problemet uppstod när Prodis utrikespolitik inte lydde Bush, exempelvis drog man tillbaka trupperna från Irak och fördömde USA:s krig, även bombningarna i Somalia fördömdes, dessutom stärks banden med Kina, Indien och Brasilien. I valet till FN:s säkerhetsråd avstod Italien som enda EU-land att rösta emot Venezuela.