Evo Morales segrar med 61%. En enastående seger. Högern tillsammans når knappt 34%. Det blir den förste presidenten i Bolivias historia som lyckas sitta kvar i tre mandatperioder, dessutom med ett historiskt stort stöd.
Den starka ekonomin ska förklara Evos popularitet. Och visst, aldrig tidigare har Bolivia haft en valutareserv på 15 miljarder dollar, fattigdomen har minskat från ca 49 % till under 19 %, det råder nästan full sysselsättning, tillväxten på ca 6% är den högsta i Latinamerika, exporten har ökat från 1 miljard per år till ca 10 miljarder. Evos regering har infört både barnbidrag och allmän pension.
En framgångsrik ekonomi i vad tidigare var ett av världens fattigaste länder. Men det är knappast ekonomin som gav vänsterregeringen segern i söndagens val. Det är politiken. Som tog kontroll över naturtillgångarna och införde en mer rättvis fördelning av resurserna. Miljarderna från gas och gruvdrift som tidigare försvann utomlands med olje- och gruvjättarna har nu använts för att bekämpa analfabetismen, för riktat stöd till barnfamiljer och äldre, för att bygga infrastruktur i landet.
En "bedrift", så som medierna nonchalant insinuerat, som egentligen är en politisk strategi, långtifrån vad IMF och Världsbanken påtvingat andra fattiga länder, som bygger på många år av kamp mot nyliberalismen och kolonialismen och med sikte ställt på ett inkluderande och antirasistiskt samhälle. En politisk bedrift ledd av ursprungsfolksrörelserna, från början med blygsamt stöd från den traditionella vänstern, som efter mer än 500 år av kolonialism erkänt och gett rättigheter till majoritetsbefolkningen. Evo själv tillägnar segern till kampen mot imperialismen och kolonialismen. Som sagt en enastående bedrift!
Visar inlägg med etikett Bolivia. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bolivia. Visa alla inlägg
söndag, oktober 12, 2014
måndag, december 09, 2013
Framåtblick: Bolivia
Inför presidentvalet i oktober 2014 är presidenten Evo Morales på god väg att lyckas med tre helt avgörande punkter som banar väg för ett fortsatt mandat.
1. Stark ekonomi: Kontrollen över naturtillgångarna och en god ekonomisk utveckling ger Evo Morales utrymme för att fortsätta reformtakten. Den ekonomiska tillväxten i år är 6,5 % och i snitt 5 % sedan Evos maktövertagande. BNP har växt från 9 miljarder dollar till 32 miljarder dollar på mindre än 6 år. Bolivia har för första gången i sin historia haft överskott i ekonomin, sedan 2006 har överskottet legat mellan 1 % och 4,7 %. Valutareserven har ökat från 1,3 miljarder (år 2006) till 13 miljarder dollar (2012). Fattigdomsbekämpning, resursomfördelning och uppbyggnad av ett nytt mer inkluderande socialskyddssystem riktade till framförallt barn och äldre har varit prioriterande. Årsinkomsten per capita har ökat från 1 014 USD till 2 238 USD. Minimilönen har ökat med 127 % på 6 år. Extrem fattigdomen har minskat med 17,9 % och den totala fattigdomen har minskat från 60 % till 49 % av befolkningen.
2. Politisk enighet: Evos regeringsparti MAS är den enda politiska kraften som i praktiken finns i hela landet. MAS kontrollerar den politiska makten i 7 av 9 regioner (gobernaciones) och 280 kommuner av 341 samt 2/3 av parlamentet. Dessutom har Evo och MAS strategiskt arbetat med att knyta allianser med två viktiga folkrörelser, ursprungsfolken och facket, som hotade att undergräva stödet och att blåsa upp sociala konflikter under valåret 2014. En kritisk röst från vänstern, och fd minister i Evos regering, Raul Prada menar att taktiken varit att splittra de stora organisationerna/rörelserna som kunde ha ställ till det under 2014 så som CIDOB och Pacto de la Unidad. Det handlar dock inte, påpekar kritikerna från vänstern, om en underordning från rörelsernas sida. Alla vinner på alliansen. Ursprungsfolksrörelserna är en central del i Evos regering och har intresse att behålla kontakten och viss kontroll över den politiska makten. Även om det finns uppenbara konflikter mellan regeringens tillväxtstrategi byggd på bl a utvinning av naturresurser och ursprungsfolksrörelsernas kamp för en annan utvecklingsmodell, gäller det att hålla ihop och hitta former för den ”interna” politiska debatten. En annan aktör, i ständig konflikt med Evo, är det mer radikala facket COB som samlar i huvudsak gruvarbetare och är historiskt slagkraftig i sina protester. Här har MAS och Evo lyckas få COB att lägga ner idén om att bilda ett eget parti genom att förhandla fram maktkvoter för dem, bl a representation i parlamentet (via MAS) och genom en kompromiss efter den stora strejken i maj 2013.
3. Splittrad opposition: Oppositionen har svårt att enas kring ett program och en kandidat. I brist på möjligheter att hävda sig på nationell nivå har olika grupper valt att vinna positioner på regional nivå eller i städer. Bäst till ligger den ekonomiska högern med UN och kandidaten Doria Medina med 12 %, följd av högern i det rika Santa Cruz med Costas (9 %) och därefter en tidigare allierad till regeringen, del Granado (6 %) och partiet Movimiento sin Miedo, en socialliberal rörelse som ser sig som representant för den mer ”progressiva” medelklassen i La Paz. Den enda politiska kraften som gör anspråk på att få till en bredare opposition är UN, men mycket pekar på att oppositionen inte kommer att hinna växa sig stark till valet i oktober 2014. Medierna är kanske den oppositionella kraften som bäst kan hävda sig gentemot Evo Morales, men svarar till olika intressen. De två största mediekoncerner är Grupo Líder som tillhör högern i Santa Cruz och (spanska) PRISA som försvarar i huvudsak de spanska bolagen, ex oljebolaget Repsol, banken BBVA och elbolaget Iberdrola, som alla gör affärer med regeringen.
1. Stark ekonomi: Kontrollen över naturtillgångarna och en god ekonomisk utveckling ger Evo Morales utrymme för att fortsätta reformtakten. Den ekonomiska tillväxten i år är 6,5 % och i snitt 5 % sedan Evos maktövertagande. BNP har växt från 9 miljarder dollar till 32 miljarder dollar på mindre än 6 år. Bolivia har för första gången i sin historia haft överskott i ekonomin, sedan 2006 har överskottet legat mellan 1 % och 4,7 %. Valutareserven har ökat från 1,3 miljarder (år 2006) till 13 miljarder dollar (2012). Fattigdomsbekämpning, resursomfördelning och uppbyggnad av ett nytt mer inkluderande socialskyddssystem riktade till framförallt barn och äldre har varit prioriterande. Årsinkomsten per capita har ökat från 1 014 USD till 2 238 USD. Minimilönen har ökat med 127 % på 6 år. Extrem fattigdomen har minskat med 17,9 % och den totala fattigdomen har minskat från 60 % till 49 % av befolkningen.
2. Politisk enighet: Evos regeringsparti MAS är den enda politiska kraften som i praktiken finns i hela landet. MAS kontrollerar den politiska makten i 7 av 9 regioner (gobernaciones) och 280 kommuner av 341 samt 2/3 av parlamentet. Dessutom har Evo och MAS strategiskt arbetat med att knyta allianser med två viktiga folkrörelser, ursprungsfolken och facket, som hotade att undergräva stödet och att blåsa upp sociala konflikter under valåret 2014. En kritisk röst från vänstern, och fd minister i Evos regering, Raul Prada menar att taktiken varit att splittra de stora organisationerna/rörelserna som kunde ha ställ till det under 2014 så som CIDOB och Pacto de la Unidad. Det handlar dock inte, påpekar kritikerna från vänstern, om en underordning från rörelsernas sida. Alla vinner på alliansen. Ursprungsfolksrörelserna är en central del i Evos regering och har intresse att behålla kontakten och viss kontroll över den politiska makten. Även om det finns uppenbara konflikter mellan regeringens tillväxtstrategi byggd på bl a utvinning av naturresurser och ursprungsfolksrörelsernas kamp för en annan utvecklingsmodell, gäller det att hålla ihop och hitta former för den ”interna” politiska debatten. En annan aktör, i ständig konflikt med Evo, är det mer radikala facket COB som samlar i huvudsak gruvarbetare och är historiskt slagkraftig i sina protester. Här har MAS och Evo lyckas få COB att lägga ner idén om att bilda ett eget parti genom att förhandla fram maktkvoter för dem, bl a representation i parlamentet (via MAS) och genom en kompromiss efter den stora strejken i maj 2013.
3. Splittrad opposition: Oppositionen har svårt att enas kring ett program och en kandidat. I brist på möjligheter att hävda sig på nationell nivå har olika grupper valt att vinna positioner på regional nivå eller i städer. Bäst till ligger den ekonomiska högern med UN och kandidaten Doria Medina med 12 %, följd av högern i det rika Santa Cruz med Costas (9 %) och därefter en tidigare allierad till regeringen, del Granado (6 %) och partiet Movimiento sin Miedo, en socialliberal rörelse som ser sig som representant för den mer ”progressiva” medelklassen i La Paz. Den enda politiska kraften som gör anspråk på att få till en bredare opposition är UN, men mycket pekar på att oppositionen inte kommer att hinna växa sig stark till valet i oktober 2014. Medierna är kanske den oppositionella kraften som bäst kan hävda sig gentemot Evo Morales, men svarar till olika intressen. De två största mediekoncerner är Grupo Líder som tillhör högern i Santa Cruz och (spanska) PRISA som försvarar i huvudsak de spanska bolagen, ex oljebolaget Repsol, banken BBVA och elbolaget Iberdrola, som alla gör affärer med regeringen.
måndag, januari 31, 2011
Regeringen stänger dörren för debatt om tuggande
Jag är med idag i ett inslag i SR/P1 om kokabladet som narkotikaklassat utan vetenskaplig grund. Sverige är ett av de få länder som både avvisar Bolivias förslag på att ta bort förbjud från FN:s narkotikakonvention och till att överhuvudtaget öppna för en seriös och vetenskaplig diskussion om kokabladet. Den enda internationella och officiella rapporten som finns att tillgå kommer från FN och WHO som visar att tuggande av cocablad inte ger negativa hälsoeffekter. Men det vill inte Sverige diskutera.
Trots att bladet är förbjudet inom FN tuggas det dagligen av en stor del av Bolivias befolkning. Det finns en motsättning mellan FN:s narkotikakonvention å ena sidan, och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter för ursprungsfolk å andra sidan.
- Jag tycker att Sverige borde gå med på att ha en internationell konferens där man diskuterar de här frågorna och där man i så fall kan visa om man har egna vetenskapliga rapporter om att det är farligt, så borde man i så fall lägga fram dem. Men som man gör nu stänger man dörren innan en diskussion kan påbörjas, sa jag i morse i P1 Morgon
- Jag tycker att Sverige borde gå med på att ha en internationell konferens där man diskuterar de här frågorna och där man i så fall kan visa om man har egna vetenskapliga rapporter om att det är farligt, så borde man i så fall lägga fram dem. Men som man gör nu stänger man dörren innan en diskussion kan påbörjas, sa jag i morse i P1 Morgon
tisdag, april 20, 2010
Världens viktigaste klimatkonferens
Den folkliga klimatkonferensen i Cochabamba tar vid där FN-mötet i Köpenhamn misslyckades. Nämligen att tydligt ifrågasätta de strukturella orsaker till den globala uppvärmningen och att ställa bindande krav. Magasinet Effekt har skrivit bra om konferensen.
Två intressanta förslag som kommer att diskuteras är en Världstribunal för klimatfrågor och en global folkomröstning om klimatfrågan. Mer om konferensens innehåll kan ni läsa i en intervju med Latinamerikagruppernas viceordf Carmen Blanco.
På plats i Cochabamaba, Bolivia, finns över 20 000 människor, många aktivister och experter. Även kändisar har hittat dit som skådespelaren Danny Glover och Avatar-regissören David Cameron.
Johan S från Latinamerikagrupperna är också där och har redan skickat en första rapport.
Författaren Eduardo Galeano har skrivit om konferensen "I want to celebrate, for a change, the force of the truth that words radiate and the silences born of human communion with Nature. And it is not by chance that the Summit of the Mother Earth is being realised in Bolivia, this nation of nations that is rediscovering itself after two centuries of a life of falsehood".
måndag, april 05, 2010
Återigen vänsterseger i Bolivia
Stor vänsterseger i gårdagens region och kommunalvalen i Bolivia. Enligt den första snabbräkningen vann vänsterpartiet MAS 6 av 9 guvernörer. Evo Morales parti vann i departementen La Paz, Cochabamba, Oruro, Potosí, Chuquisaca och Pando.
Den splittrade oppositionen behåller 3 av 4 departementen Santa Cruz, Tarija och Beni i östra Bolivia som tillsammans kallas halvmånen. Det fjärde departementet Pando som tidigare varit ett högerfäste vann MAS med knappt 49 % mot 48 %. Troligen blir det en andra valomgång i Pando. MAS lyckades ändå bra i de tre andra departementen. I Tarija vann oppositionen med 49 % mot 44 %, i Beni 43 % mot 38% och i Santa Cruz, högerns starka fäste, 51 % mot 39 %.
I borgmästarvalen vann MAS i symboliska städer som El Alto, Cobija och Cochabamba men förlorade i andra stora städer. I La Paz behåller de tidigare allierade till Evo Morales Movimiento Sin Miedo (MSM) borgmästaren och högern vinner igen i staden Santa Cruz och Trinidad. Överraskande vinner också MSM över MAS i staden Oruro.
MSM har till nyligen varit allierade till Evo och har sitt starkaste fäste i La Paz med den nu avgående borgmästaren Juan del Granado. Med segern i Oruro och även bra valresultat i andra städer kan MSM börja profilera sig som den starka oppositionella rösten som inte förknippas med högern som återigen misslyckas i valen.
måndag, december 07, 2009
Bolivia: Evo 63 % - högern 34 %
Historisk seger för Evo, ursprungsfolk och vänstern i Bolivia. Enligt de första säkra prognoser från valmyndigheten har Evo Morales fått 63 % av rösterna och högerkandidaterna tillsammans ca 34 %. I senaten, där högern hittills haft majoritet, pekar allting på att vänsterpartiet MAS får 25 av de 36 ledamöter och i underhuset ska MAS ha fått 85 av 130 ledamöter.
- Segern är historisk eftersom det är första gången någonsin som en boliviansk president blir omvald!
- Det är också historisk för att ursprungsfolken och vänstern nu lyckas erövra 2/3 av kongressen som gör det möjligt för att snabba på reformerna och förändringarna i landet
lördag, mars 07, 2009
Två tv-intervjuer om Brasilien och Bolivia
Jag har gjort två tv-intervjuer med Lennart Kjörling om Brasilien och Leandro Schclarek Mulinari om Bolivia
fredag, februari 06, 2009
I Santa cruz - Bolivia, kampen om jord och territorium
Jag befinner mig i Camiri, soder om Santa Cruz, pa vag till Argentina, ocksa en del av La ruta del Che (omradet dar Che Guevara forde gerillakrig i Bolivia). Har pagar slaget om jorden. Guaranifolket menar att deras territorium omfattar 10 miljoner hektar, att de idag har fatt tillbaka 1 miljon men att de ar beredda att ga ner i sina krav till 5 miljoner hektar. Vi traffar Guaranifolkets ledare Wilson Changaray. Han sager bestamt att trots deras eftergifter, ger de inte upp kampen om att fa tillbaka sitt territorium som i hundratals ar tillhort guaranifolket.
Men i Camiri och naromraden finns ocksa stora jordgodsagare som Ronald Larsen, fran USA, med skum bakgrund (fd CIA-agent, sager ryktet), som kom till Santa cruz 1968 och som med stod av bl a Interamerikanska banken for utveckling (BID) har roffat at sig jord och territorium fran ursprungsfolken. Familjen Larsen ager idag ca 57 000 hektar (1 hektar ar 100 m2 motsvarande en fotbollsplan) och 17 fastigheter. Guaranifolkets organisation APG och statens organ for jordreformen INRA, med hjalp av militarer, tvingade fram en inspektion av bl a Larsens fastigheter och andra jordagare, som bekraftade att atminstone 35 familjer lever under slavforhallanden (usla arbetsforhallanden, arbetar utan nagon ekonomisk ersattning och utsatts for kroppslig bestraffning) och att det forekom barnarbete. Samma dag som vi traffar APG och Wilson Changaray kommer en dom sager att 35 000 hektar (bla delar av Larsens fastigheter) atergar till staten och overlamnas sedan till bl a guaranifolket.
Den nya konsitutionen, som antogs nyligen via en folkomrostning, sager att man framover inte kommer att fa inforskaffa sig mer an 5 000 hektar. Det har jordagarna i Santa Cruz motsatt sig med vald. Men kampen om jorden har precis borjat. I departementet Santa Cruz finns mycket jord men ocksa en stor koncentration av jordegendomar. Om det ska bli rattvisa maste det till en jordreform som ger ursprungsfolken tillbaka sitt territorum men ocksa fordelar jord till lantarbetare och smabonder. Detta var ett av Che Guevaras mal nar han startade gerillan i Bolivia, han sag hur ursprungsfolk och lantarbetade fortrycktes och beslagstogs sin jord och egendomar. Guaranifolkets ledare sager att jordagarna nu nar varken lagen eller regeringen skyddar dem, anvander sig av paramilitara grupper for att "forsvara" sig.
Det gar visst att dra paralleller till Colombia dar jordagarna lange anvant sig att paramilitara grupper for att beslagtag jord fran ursprungsfolk, smabonder och lantarbetare. Detta ledde till de colombianska bondernas organisering i gerillan FARC i Marquetalia 1953.
Men i Camiri och naromraden finns ocksa stora jordgodsagare som Ronald Larsen, fran USA, med skum bakgrund (fd CIA-agent, sager ryktet), som kom till Santa cruz 1968 och som med stod av bl a Interamerikanska banken for utveckling (BID) har roffat at sig jord och territorium fran ursprungsfolken. Familjen Larsen ager idag ca 57 000 hektar (1 hektar ar 100 m2 motsvarande en fotbollsplan) och 17 fastigheter. Guaranifolkets organisation APG och statens organ for jordreformen INRA, med hjalp av militarer, tvingade fram en inspektion av bl a Larsens fastigheter och andra jordagare, som bekraftade att atminstone 35 familjer lever under slavforhallanden (usla arbetsforhallanden, arbetar utan nagon ekonomisk ersattning och utsatts for kroppslig bestraffning) och att det forekom barnarbete. Samma dag som vi traffar APG och Wilson Changaray kommer en dom sager att 35 000 hektar (bla delar av Larsens fastigheter) atergar till staten och overlamnas sedan till bl a guaranifolket.
Den nya konsitutionen, som antogs nyligen via en folkomrostning, sager att man framover inte kommer att fa inforskaffa sig mer an 5 000 hektar. Det har jordagarna i Santa Cruz motsatt sig med vald. Men kampen om jorden har precis borjat. I departementet Santa Cruz finns mycket jord men ocksa en stor koncentration av jordegendomar. Om det ska bli rattvisa maste det till en jordreform som ger ursprungsfolken tillbaka sitt territorum men ocksa fordelar jord till lantarbetare och smabonder. Detta var ett av Che Guevaras mal nar han startade gerillan i Bolivia, han sag hur ursprungsfolk och lantarbetade fortrycktes och beslagstogs sin jord och egendomar. Guaranifolkets ledare sager att jordagarna nu nar varken lagen eller regeringen skyddar dem, anvander sig av paramilitara grupper for att "forsvara" sig.
Det gar visst att dra paralleller till Colombia dar jordagarna lange anvant sig att paramilitara grupper for att beslagtag jord fran ursprungsfolk, smabonder och lantarbetare. Detta ledde till de colombianska bondernas organisering i gerillan FARC i Marquetalia 1953.
tisdag, december 23, 2008
I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord.
Artikel 26 i den 60-åriga FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna handlar om rätten till undervisning som skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter.
I Bolivia har denna rättighet aldrig tidigare uppfyllts. I 60 år har den politiska statsmakten berövat miljoner bolivianer rätten att kunna tillägna sig kunskaper och verktyg för sin personliga utveckling, för att klara sig på arbetsmarknaden, för att kunna delta som fullvärdiga medborgare i samhället.
Efter tre år med Evo Morales vid makten har Bolivia skippat rättvisa och lyckas utrota analfabetismen. I lördags tillkännagav Evo Morales att andelen vuxna bolivianer som inte kan läsa och skriva nu är mindre än fyra procent, vilket innebär att landet är fritt från analfabetism enligt Unescos definition. Bolivia har därmed nått ett av FN:s så kallade millenniemål och blir det tredje landet i Latinamerika, efter Kuba (1961) och Venezuela (2005), som utrotar analfabetismen.
Satsningen på läs- och skrivkunnighet i landet startades så fort Evo kom till makten. Ett alfabetiseringsprogram med den kubanska metoden "Yo si puedo" sattes igång. 130 kubanska och 47 venezolanska experter tillsammans med 50 000 bolivianska handledare lärde 820 000 människor läsa och skriva. 30 000 tv-apparater och 30 000 bandspelare samt 8 000 solpaneler där det inte fanns el användes under alfabetiseringsprocessen. 200 000 glasögon delades ut till människor med synproblem.
Detta är en historisk framgång för Bolivia, inte minst betyder detta enormt för ursprungsfolken där skriv och läskunnigheten varit lägst i landet. 26 % av befolkningen i landsbygden var analfabeter. Det är säkert den bästa födelsedagspresenten FN:s deklaration för mänskliga rättigheter kunde önska sig. I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord.
I Bolivia har denna rättighet aldrig tidigare uppfyllts. I 60 år har den politiska statsmakten berövat miljoner bolivianer rätten att kunna tillägna sig kunskaper och verktyg för sin personliga utveckling, för att klara sig på arbetsmarknaden, för att kunna delta som fullvärdiga medborgare i samhället.
Efter tre år med Evo Morales vid makten har Bolivia skippat rättvisa och lyckas utrota analfabetismen. I lördags tillkännagav Evo Morales att andelen vuxna bolivianer som inte kan läsa och skriva nu är mindre än fyra procent, vilket innebär att landet är fritt från analfabetism enligt Unescos definition. Bolivia har därmed nått ett av FN:s så kallade millenniemål och blir det tredje landet i Latinamerika, efter Kuba (1961) och Venezuela (2005), som utrotar analfabetismen.
Satsningen på läs- och skrivkunnighet i landet startades så fort Evo kom till makten. Ett alfabetiseringsprogram med den kubanska metoden "Yo si puedo" sattes igång. 130 kubanska och 47 venezolanska experter tillsammans med 50 000 bolivianska handledare lärde 820 000 människor läsa och skriva. 30 000 tv-apparater och 30 000 bandspelare samt 8 000 solpaneler där det inte fanns el användes under alfabetiseringsprocessen. 200 000 glasögon delades ut till människor med synproblem.
Detta är en historisk framgång för Bolivia, inte minst betyder detta enormt för ursprungsfolken där skriv och läskunnigheten varit lägst i landet. 26 % av befolkningen i landsbygden var analfabeter. Det är säkert den bästa födelsedagspresenten FN:s deklaration för mänskliga rättigheter kunde önska sig. I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord.
fredag, november 28, 2008
Bush hämnd mot Nicaragua och Bolivia
Bush kanske sista slag mot Latinamerika riktas mot två av de fattigaste länderna på kontinenten, Bolivia och Nicaragua. I veckan fick Nicaragua beskedet att USA avbryter sitt bistånd för fattigdomsbekämpning, som innebär att ca 65 miljoner dollar dras in. Även Finland har fryst sitt bistånd till Nicaragua och Sverige dragit in helt. Det hann inte gå en dag förrän USA meddelade att Bolivia utesluts från handelssamarbetet ATPDEA. Handelssamarbetet innebär att de andinska länderna har lägre tullavgifter till USA om länderna bekämpar kokainproduktionen.
Åtgärderna slår hårt mot den nationella industrin och ska tolkas som en politisk hämnd för att Bolivia och Nicaragua varit olydiga. Det är den nakna sanningen över i-ländernas bistånd som med pengar köper sig fattiga länders lojalitet. Det gäller inte bara USA, EU och Sverige agerar på ett liknande sätt.
onsdag, oktober 22, 2008
Ursprungsfolk och Evo vinnarna i maktkampen i Bolivia
På gatorna förlorade den bolivianska högern en avgörande strid och tvingades i parlamentet gå med på att anordna en folkomröstning om den nya konstitutionen.
- En av de viktigaste förändringarna som den nya grundlagen skulle medföra är att etnisk-kulturell demokrati garanteras genom erkännandet av den bolivianska statens plurinationella och mångkulturella karaktär.
-I det nya förslaget finns olika sätt att säkra Bolivias suveränitet beträffande strategiska naturresurser såsom gas och olja och en rättvisare omfördelning av intäkterna på dessa, en rättvisare fördelning av jord och vatten, erkännande av territoriellt självstyre för ursprungsfolk samt säkrade sociala, ekonomiska, politiska och medborgerliga rättigheter för alla kvinnor och män.
- En av de viktigaste förändringarna som den nya grundlagen skulle medföra är att etnisk-kulturell demokrati garanteras genom erkännandet av den bolivianska statens plurinationella och mångkulturella karaktär.
-I det nya förslaget finns olika sätt att säkra Bolivias suveränitet beträffande strategiska naturresurser såsom gas och olja och en rättvisare omfördelning av intäkterna på dessa, en rättvisare fördelning av jord och vatten, erkännande av territoriellt självstyre för ursprungsfolk samt säkrade sociala, ekonomiska, politiska och medborgerliga rättigheter för alla kvinnor och män.
måndag, oktober 20, 2008
Den långa marschen avgör maktkampen i Bolivia
Avgörande för Bolivias framtid är den pågående marschen som just kommit fram till huvudstaden La Paz efter flera dagar vandring genom byar och städer i landet. Hundratusentals quechua, aymaras och andra urfolk deltar i marschen med krav på att kongressen ska godkänna den nya konstitutionen och därmed bryta dödsläget som förhandlingar mellan presidenten Evo Morales och högerns prefekter(nån slags guvernörer) befunnits i. Med en rejäl kraftsamling och på gatan avgörs nu maktkampen med högern.
Fram till nu har högern stundtals med sina våldsamma och rasistiska förtrupper lyckas föremjuka ursprungsfolken och paralisera delar av landet, något som en och annan västerländsk journalist tolkat som en försvagning av Evo. Men vad vänsterpartiet MAS och ursprungsfolken försökt med var att genom parlamentarisk väg och en folkomröstning genomföra förändringar i konstitutionen och landets ekonomi. Och trots en majoritet i de parlamentariska församlingarna och segern i folkomröstningen blockerade högern alla genomgripande förändringsförsök och hotade med att dela landet. Nu har de enorma mobiliseringarna på gator och torg satt högerkrafterna i schack.
onsdag, augusti 20, 2008
Bra analys om Bolivia
Leandro i Latinamerikagrupperna befinner sig i Bolivia och har gjort en bra analys av folkomröstningen i Bolivia. Rekommenderas!
Eftersom informationen i Sverige är så pass bristfällig skickar jag en kort artikel som jag skrivit till tidskriften Latinamerika, det är en kort analys av förtroendeomröstningen i Bolivia. Artikeln är inte mycket att hänga i julgranen för den som har bakgrundskoll. Däremot är siffrorna i faktarutan intressanta. (För den som vill läsa mer: latinamerika.nu; Om du läser spanska: rebelion.org).
Vad säger resultatet oss?
1. Evo Morales har ett enormt stöd, två tredjedelar av befolkningen.
2. Det finns ingen "halvmåne": I Pando och Tarija är det cirkus 50 / 50 för presidenten. Det går inte heller dåligt för regeringen i Beni eller i Santa Cruz.
3. Stödet för Evo Morales är genomgående stort. Till och med om man jämför där det går sämst för Morales (40 procent i Santa Cruz) med stödet för olika presidenter så har den nuvarande politiken stor legitimitet.
Den som fördjupar sig i siffrorna, ser dessutom:
1. Regeringens stöttepelare finns på landsbygden. Därför vinner Morales tex. i Chuquisaca, medan det i huvudstaden Sucre går det sämre. I vissa regioner uppgår stödet till 90 procent av befolknignen. Detta visar på de sociala rörelsernas medvetandegrad, deras styrka att skapa en gemensam linje, men också att MAS fortsätter vara ett politiskt instrument för dessa rörelser.
2. Jämförs siffrorna för stödet för regeringen med hur det går för prefekterna, är det uppenbart att befolkningen i den felaktigt benämnda halvmånen både vill ha Evo Morales men också "autonomi". Detta leder till slutsatsen att det inte ska beskrivas som två antagonistiska projekt (vilket jag ibland gör), utan att regeringen med en välavägd diskurs kan vinna än större stöd i dessa regioner.
Leandro Schclarek Mulinari
måndag, augusti 11, 2008
klar seger för Evo i Bolivia, över 60%
Rätt säkra prognoser ger presidenten Evo Morales en seger med över 60% av rösterna i gårdagens förtroendeomröstning. Det är högre siffror än vad han fick vid valet för två år sedan (53,7%). Runt 34 % röstade emot Evo.
Bland prefekterna (8 av 9 provinser) har åtminstone tre inte fått fortsatt förtroende, 2 från högeroppositionen (huvudstaden La Paz 64 % emot och Cochabamba 63 % emot) och 1 från vänsterpartiet MAS (Ororu 51 % emot och 49 % för). Högeroppositionen vann dock i rika Santa Cruz (66 % för), Beni (64%) Tarija (61%), Pando (59 %). I Posotí vann MAS-prefekten med 73%. I de tre provinserna där prefekterna inte fick fortsatt förtroende måste det genomföras nya val. Mycket pekar på att MAS kan vinna alla tre provinser (La Paz, Cochabamba och Oruro) och därmed ändra styrkeförhållanden i landet.
lördag, augusti 09, 2008
allt stöd åt ursprungsfolken i Bolivia
En dag kvar till folkomröstningen i Bolivia. Högeroppositionen satsar alla sina kort på instabilitet och kaos och det är oviss om den kommer att godkänna resultatet. Evo har varnat för statskupp och om hur högern etablerar civila diktaturer i vissa regioner. Klart är det att högern i Bolivia, liksom högern i Latinamerika, sällan respekterar de demokratiska spelreglerna när de går emot den. Det finns gott om statskupper på kontinenten som belägger detta påstående.
Samma högern som från makten igår diskriminerade och förtryckte ursprungsfolken i Bolivia vill idag störta landets första president med bakgrund från ursprungsfolken.
Idag på FN-dagen för ursprungsfolk är det mer än nödvändigt att försvara demokratiseringsprocessen i Bolivia!
Läs ett pressmeddelande från Latinamerikagrupperna här
lördag, augusti 02, 2008
maktkampen i Bolivia går vidare, next stop referendum
1. Det bolivianska folket kommer den 10 augusti via en förtroendeomröstning att avgöra om Presidenten Evo Morales och 8 av landets 9 guvernörer (prefekter) ska få fortsätta styra landet respektive provinserna (departement). Flera av provinserna styrs idag av högern (ex Santa Cruz, Cochabamba, Beni) och endast två av vänsterpartiet MAS (Oruro och Potosi).
2. Förtroendeomröstningen är ytterligare en del i den hårda politiska kampen i Bolivia. Initiativet till förtroendeomröstningen kommer från Evo som ett sätt att bemöta högerns allt mer våldsamma opposition. Högern räds omröstningen och har utan att lyckats försökt stoppa den via domstolen.
3. Med största sannolikhet kommer Evo att få fortsatt förtroende från det bolivianska folket. Vallagen säger att presidenten/guvernörerna förlorar om de erhåller lägre % än det de fick vid valet. För Evos del betyder det att han förlorar omröstningen om 53,7 % (resultatet när han vann presidentvalet) plus en röst inte ger honom förnyat förtroende. Men vad som händer med prefekterna är oklart, antagligen kommer några av högerprefekterna att förlora omröstningen och tvingas avgå, vilket öppnar möjligheterna för MAS och Evo att vinna 2-3 provinser och förändra styrkeförhållanden i landet.
4. Evos regering kan inför omröstningen visa tydliga resultat för sina tre åren vid makten. Förutom att Bolivia för första gången har en president som tillhör landets ursprungsbefolkning och att man lyckas genomföra reformer som stärker ursprungsbefolkningens ställning i samhället (ex med den nya konstitutionen), har ekonomin tydligt ändrat inriktning.
5. Evos regering har inriktat sig på att öka transfereringar från rika till fattiga. Ett skolbidrag har införts, som kallas Juancito Pinto, för ca 1, 8 miljoner skolelever som får 200 bolivianos per år (ca 28 dollar). En ny typ av pension kallad Dignidad (övers. värdighet) har införts och som riktar sig till alla över 60 år (570 000 personer). Reformerna finansieras med de ökade vinsterna från gas och oljeexporten.
6. Valutareserverna har under Evos mandat ökat från 1,7 miljarder till 7 miljarder dollar och exporten mer än femdubblats. Statens deltagande i ekonomin har på 30 månader ökat från 13 % till 22 %.
7. Statens andel av oljevinsterna har ökat från 27 % tidigare till 75 % och inkomsterna har därmed ökat från 500 miljoner dollar till 2 miljarder dollar per år. Inom gruvindustrin, som är den tredje största branschen i landet, har statens andel av vinsterna ökat från 20 % tidigare till 55 %. Inom jordbruket har den bolivianska staten slutat överföra ca 150 miljoner dollar per år till storföretagen i form av infrastruktur och teknisk support, för att i stället inrikta sitt stöd till små och mellanstora producenter av ris, vete, majs och soja. Detta bl a genom uppköp av livsmedelsprodukter till ett högre pris än marknadens. Staten kontrollerar ca 80 000 ton (10 %) av produktionen. Endast i bank- och finansiella sektorn saknar staten en betydande kontroll av produktionen och vinsterna.
8. Dock har Evo Morales problem med den utlovade jordreformen, endast 800 000 hektar har tilldelats fattiga bondefamiljer av de planerade 30 miljoner hektar som ska överföras till ca 200 000 familjer i landsbygden. Hittills har marken som fördelats tillhört staten och den bolivianska regeringen har medvetet väntat med att fördela obrukad mark som tillhör storgodsägarna. Dett för att undvika ytterligare konfrontationer med storgodsägarna i Santa Cruz, som kontrollerar ca 50 miljoner hektar.
2. Förtroendeomröstningen är ytterligare en del i den hårda politiska kampen i Bolivia. Initiativet till förtroendeomröstningen kommer från Evo som ett sätt att bemöta högerns allt mer våldsamma opposition. Högern räds omröstningen och har utan att lyckats försökt stoppa den via domstolen.
3. Med största sannolikhet kommer Evo att få fortsatt förtroende från det bolivianska folket. Vallagen säger att presidenten/guvernörerna förlorar om de erhåller lägre % än det de fick vid valet. För Evos del betyder det att han förlorar omröstningen om 53,7 % (resultatet när han vann presidentvalet) plus en röst inte ger honom förnyat förtroende. Men vad som händer med prefekterna är oklart, antagligen kommer några av högerprefekterna att förlora omröstningen och tvingas avgå, vilket öppnar möjligheterna för MAS och Evo att vinna 2-3 provinser och förändra styrkeförhållanden i landet.
4. Evos regering kan inför omröstningen visa tydliga resultat för sina tre åren vid makten. Förutom att Bolivia för första gången har en president som tillhör landets ursprungsbefolkning och att man lyckas genomföra reformer som stärker ursprungsbefolkningens ställning i samhället (ex med den nya konstitutionen), har ekonomin tydligt ändrat inriktning.
5. Evos regering har inriktat sig på att öka transfereringar från rika till fattiga. Ett skolbidrag har införts, som kallas Juancito Pinto, för ca 1, 8 miljoner skolelever som får 200 bolivianos per år (ca 28 dollar). En ny typ av pension kallad Dignidad (övers. värdighet) har införts och som riktar sig till alla över 60 år (570 000 personer). Reformerna finansieras med de ökade vinsterna från gas och oljeexporten.
6. Valutareserverna har under Evos mandat ökat från 1,7 miljarder till 7 miljarder dollar och exporten mer än femdubblats. Statens deltagande i ekonomin har på 30 månader ökat från 13 % till 22 %.
7. Statens andel av oljevinsterna har ökat från 27 % tidigare till 75 % och inkomsterna har därmed ökat från 500 miljoner dollar till 2 miljarder dollar per år. Inom gruvindustrin, som är den tredje största branschen i landet, har statens andel av vinsterna ökat från 20 % tidigare till 55 %. Inom jordbruket har den bolivianska staten slutat överföra ca 150 miljoner dollar per år till storföretagen i form av infrastruktur och teknisk support, för att i stället inrikta sitt stöd till små och mellanstora producenter av ris, vete, majs och soja. Detta bl a genom uppköp av livsmedelsprodukter till ett högre pris än marknadens. Staten kontrollerar ca 80 000 ton (10 %) av produktionen. Endast i bank- och finansiella sektorn saknar staten en betydande kontroll av produktionen och vinsterna.
8. Dock har Evo Morales problem med den utlovade jordreformen, endast 800 000 hektar har tilldelats fattiga bondefamiljer av de planerade 30 miljoner hektar som ska överföras till ca 200 000 familjer i landsbygden. Hittills har marken som fördelats tillhört staten och den bolivianska regeringen har medvetet väntat med att fördela obrukad mark som tillhör storgodsägarna. Dett för att undvika ytterligare konfrontationer med storgodsägarna i Santa Cruz, som kontrollerar ca 50 miljoner hektar.
tisdag, juni 03, 2008
Så få vänner vi indianer har!
“Så få vänner vi indianer har! Man kan trakassera oss, förnedra oss, tortera oss. Vem bryr sig?”, beklagar sig Luzmila Carpio Sangueza, konstnärinna tillhörande ursprungsfolket quechua och Bolivias ambassadör i Frankrike. Vad som föranleder hennes klagan är den öppna rasismen i Bolivia mot det fattiga ursprungsfolket som härjar bland rika, privilegierade, vita i Santa Cruz, Sucre och andra städer.
Och detta får förekomma utan att världen reagerar, utan att media rapporterar, utan att världens ledande politiker visar det minsta tillstymmelse till upprördhet.
Det apartheidliknande systemet som i åratal diskriminerat och förnedrat majoritetsbefolkningen, ursprungsfolk, gör sig påmint i dagens Bolivia i form av våldsamma händelser iscensatta av små hotfulla rasistiska grupperingar. Senast hände det i Sucre. Lördag den 24 maj tvingades en grupp ursprungsfolk under hot och rasistisk glåpord, mitt på gatan och inför tv-kamerorna, ta av sig kläderna, gå ner på knä, muntligt förolämpa presidenten och själva tända eld på ursprungsfolkssymboler och sin traditionella klädsel.
Händelsen i Sucre har skapat enormt bestörtning i det bolivianska samhället. Det våldsamma motståndet från de rika och vita privilegierade till reformer och lagändringar som ger ursprungsfolken faktiska rättigheter har gått överstyr. I Santa Cruz har rasistiska grupperingar med krav på autonomi satt de demokratiska institutionerna ur spel.
Detta sker i ett land där det fortfarande råder apartheid, där ursprungsfolk inte har tillträde till alla offentliga platser och arbeten, kvinnorna arbetar som hemhjälp åt mestiser och vita, utan rättigheter. I södra delarna av landet finns fortfarande arbetare som lever som slavar under livegna förhållanden, ett fåtal rika familjer äger den stora majoriteten av mark medan ursprungsfolken saknar jord att bruka.
Detta sker i ett land där en överväldigande majoritet röstade fram en president från ursprungsfolken. I ett land där en ny konstitution ger majoritetsbefolkningen, ursprungsfolken, ett erkännande och faktiska rättigheter. Ett land där den nuvarande regeringen under sina två år vid makten distribuerat över 698 000 hektar till jordlösa. Tjugo gånger mer än vad tidigare regeringar gjort på 10 år! Ett land som nu tar strid för sina naturtillgångar, mot fattigdom och för en rättvisare fördelning av resurserna.
Det är dessa två världar som konfronteras i Bolivia: det rasistiska, diskriminerande samhället mot en majoritet som vill se förbättringar för ursprungsfolken och få slut på den koloniala diskrimineringen.
Tyvärr sviker det internationella samfundet det demokratiska Bolivia. Fördömanden mot rasismen hörs knappt från ledande politiker och opinionsbildare. Med sorg måste vi konstatera det som Carpio Sangueza beklagar sig över ”Så få vänner vi indianer har!”.
Vi uppmanar därför alla demokratiska krafter att ställa krav på att den svenska regeringen fördömer de rasistiska attackerna i Bolivia och att den svenska regeringen uttalar sitt stöd för de reformer som ger ursprungsfolken erkännande och faktiska rättigheter.
Francisco Contreras
Ordförande i UBV/Latinamerikagrupperna
Och detta får förekomma utan att världen reagerar, utan att media rapporterar, utan att världens ledande politiker visar det minsta tillstymmelse till upprördhet.
Det apartheidliknande systemet som i åratal diskriminerat och förnedrat majoritetsbefolkningen, ursprungsfolk, gör sig påmint i dagens Bolivia i form av våldsamma händelser iscensatta av små hotfulla rasistiska grupperingar. Senast hände det i Sucre. Lördag den 24 maj tvingades en grupp ursprungsfolk under hot och rasistisk glåpord, mitt på gatan och inför tv-kamerorna, ta av sig kläderna, gå ner på knä, muntligt förolämpa presidenten och själva tända eld på ursprungsfolkssymboler och sin traditionella klädsel.
Händelsen i Sucre har skapat enormt bestörtning i det bolivianska samhället. Det våldsamma motståndet från de rika och vita privilegierade till reformer och lagändringar som ger ursprungsfolken faktiska rättigheter har gått överstyr. I Santa Cruz har rasistiska grupperingar med krav på autonomi satt de demokratiska institutionerna ur spel.
Detta sker i ett land där det fortfarande råder apartheid, där ursprungsfolk inte har tillträde till alla offentliga platser och arbeten, kvinnorna arbetar som hemhjälp åt mestiser och vita, utan rättigheter. I södra delarna av landet finns fortfarande arbetare som lever som slavar under livegna förhållanden, ett fåtal rika familjer äger den stora majoriteten av mark medan ursprungsfolken saknar jord att bruka.
Detta sker i ett land där en överväldigande majoritet röstade fram en president från ursprungsfolken. I ett land där en ny konstitution ger majoritetsbefolkningen, ursprungsfolken, ett erkännande och faktiska rättigheter. Ett land där den nuvarande regeringen under sina två år vid makten distribuerat över 698 000 hektar till jordlösa. Tjugo gånger mer än vad tidigare regeringar gjort på 10 år! Ett land som nu tar strid för sina naturtillgångar, mot fattigdom och för en rättvisare fördelning av resurserna.
Det är dessa två världar som konfronteras i Bolivia: det rasistiska, diskriminerande samhället mot en majoritet som vill se förbättringar för ursprungsfolken och få slut på den koloniala diskrimineringen.
Tyvärr sviker det internationella samfundet det demokratiska Bolivia. Fördömanden mot rasismen hörs knappt från ledande politiker och opinionsbildare. Med sorg måste vi konstatera det som Carpio Sangueza beklagar sig över ”Så få vänner vi indianer har!”.
Vi uppmanar därför alla demokratiska krafter att ställa krav på att den svenska regeringen fördömer de rasistiska attackerna i Bolivia och att den svenska regeringen uttalar sitt stöd för de reformer som ger ursprungsfolken erkännande och faktiska rättigheter.
Francisco Contreras
Ordförande i UBV/Latinamerikagrupperna
onsdag, april 23, 2008
Alla för Bolivia
Ett upprop till stöd för Bolivia har kommit igång för att motverka de mörka högerkrafterna som vill störta den demokratiskt valda regeringen ledd av Evo Morales. Bland initiativtagarna finns Adolfo Pérez Esquivel, Rigoberta Menchú, Noam Chomsky, Oscar Niemeyer, Eduardo Galeano, Ignacio Ramonet, Frei Betto, Ernesto Cardenal, Ramsey Clarke, Manu Chao, Howard Zinn, JoaoPedro Stedile, Eric Toussaint och Silvio Rodríguez.
Här nedan kan ni läsa en översättning på uppropet och vill ni skriva under kan ni gå in på Todos con Bolivia och skriva på, klicka på "Para adherirse"
ALLA FÖR BOLIVIA
Den förändringsprocess till fördel för folkflertalet i Bolivia riskerar att brutalt stoppas. Den företrädare för ursprungsfolken som valdes till president med ett väljarstöd utan like i landet och de åtgärdsprogram som gynnar folkflertalet och som återtar kontrollen över naturtillgångarna, har från första stund tvingats kämpa mot oligarkernas konspirationer och imperiets inblandning.
De senaste dagarna har konspirationerna trappats upp till oanade höjder. Oligarkernas aktioner för att undergräva grundlagen med sikte på att splittra upp den bolivianska nationen speglar dessa gruppers rasistiska och elitistiska inställning. Det utgör en mycket stor fara inte bara för detta lands sammanhållning utan också för andra länder i vårt område.
Historien visar med all önskvärd tydlighet hur fruktansvärda följderna för mänskligheten kan bli av separatistiska splittringsförsök, uppmuntrade och uppbackade av främmande intressen.
Här nedan kan ni läsa en översättning på uppropet och vill ni skriva under kan ni gå in på Todos con Bolivia och skriva på, klicka på "Para adherirse"
ALLA FÖR BOLIVIA
Den förändringsprocess till fördel för folkflertalet i Bolivia riskerar att brutalt stoppas. Den företrädare för ursprungsfolken som valdes till president med ett väljarstöd utan like i landet och de åtgärdsprogram som gynnar folkflertalet och som återtar kontrollen över naturtillgångarna, har från första stund tvingats kämpa mot oligarkernas konspirationer och imperiets inblandning.
De senaste dagarna har konspirationerna trappats upp till oanade höjder. Oligarkernas aktioner för att undergräva grundlagen med sikte på att splittra upp den bolivianska nationen speglar dessa gruppers rasistiska och elitistiska inställning. Det utgör en mycket stor fara inte bara för detta lands sammanhållning utan också för andra länder i vårt område.
Historien visar med all önskvärd tydlighet hur fruktansvärda följderna för mänskligheten kan bli av separatistiska splittringsförsök, uppmuntrade och uppbackade av främmande intressen.
I detta läge vill vi som skriver under detta upprop visa vårt stöd för president Evo Morales Aymas regering, för dess förändringspolitik och för det bolivianska folkets suveräna grundlagsprocess. Samtidigt tar vi avstånd från den så kallade Autonoma Stadgan för Santa Cruz för dess grundlagsvidriga karaktär och dess hot mot en av Vårt Amerikas nationer.
Vi uppmanar alla goda krafter att tillsammans höja sina röster för att på alla möjliga vägar och sätt fördöma detta försök att splittra och undergräva ett land i en historisk tid för Latinamerika.
fredag, december 28, 2007
Positivt ekonomiskt bokslut i Bolivia
Dags för bokslut 2007 i Bolivia, positiva siffror redovisas från La Paz. Exporten pekar uppåt medan utlandsskulden och arbetslösheten på väg nedåt!
- Exporten ökade från 2,5 miljarder dollar år 2006 till 5,4 miljarder under 2007.
- Tillväxten hamnade på 4,5% (år 2006 3,2%)
- Utlandsskulden minskade från 5 miljarder dollar till 2 miljarder
- Arbetslösheten minskade från 12 % till 7 %
- Oljeintäkterna ökade från 600 miljoner dollar till 2,1 miljarder.
- Inflationen slutade på 13-14%
- Staten ökade sin andel i ekonomin till 21 % och bidrar med 6 % till landets totala inkomster
söndag, december 09, 2007
Ny författning på gång i Bolivia
Bolivias konstituerande församling har äntligen idag antagit ett förslag till ny författning. Helgens överläggningar har liksom tidigare präglats av stora konfrontationer med högerkrafterna som motsätter sig författningsreformen. Victoria G skriver här en intressant redogörelse.
Hej!
Jag följer de direktsända överläggningar ifrån Oruro och hoppas att grundlagsöverläggningarna fullföljs.
Igår lördag lyckades grundlagsmöten åter sammanträdda. De nya förhandlingarna tar plats i staden Oruro dit tusentals gruvarbetare åkte för att försvara grundlagsöverläggningarna ifrån högers terrorattentater. Under dagen har dessutom andra sociala rörelser anslutit sig för att förhindra att högerkrafter gör om det som hände i Sucre. Av de 255 ledamöter har 164 hörsammat kallelsen och överläggningarna verkar vara non stop tills alla artiklar behandlas.
Hittills har första blocket av grundlagsartiklarna som är 145 klubbats igenom med över tre tredjedelars röster av de närvarande grundlagsledarmöter. Endast artiklarna 6 och 19 har skickats till en kommission vars uppgift är att försöka hitta konsensus i dessa, i annat fall kommer dessa två artiklar beslutas genom folkomröstning. Total enighet rådde i 87 artiklar, i 56 av artiklarna fanns det mellan 1 till 6 ledamöter som hade invändningar i frågan eller biföll sitt tidigare yrkande. 85 procent av de artiklar som behandlas under överläggningarna är konsensus artiklar mellan de 16 politiska partier och deras 255 ledamöter.
I enklaven igår natt var 10 politiska partier representerade; MAS med sina 130 ledamöter, MBL med 8 ledamöter, UN med 7 ledamöter, AS med 5 ledamöter, PODEMOS med 4 ledamöter, CN med 4 ledamöter, MOP med 2 ledamöter, ASP med 2 ledamöter, AYRA med 1 ledamot och MCSFA med 1 ledamot. De politiska partier som lyste med sin frånvaro var AAI, APB, MNR-FRI, MNR och MIR.
I och med de bifallna artiklar kan man idag säga att Bolivia konstituerar sig i en enhetlig stat med sociala och juridiska rättigheter för alla sina invånare. Man fastslår att Bolivia är en mångetnisk stat som slår vakt om de tusenåriga grundorganisationerna. Staten kommer att bejaka autonomin, frihet och decentralisering. Staten är demokratisk, oberoende, självbestämmande och mångkulturell. Mångfalden är dess grund och den präglar politiken, ekonomin, juridiken, kulturen och språken allt bejakas i en integrationsprocess för att ena landet.
I artikeln 10 fastslår man att Bolivia förklarar sig som en pacifistisk stat. Man kommer därför att uppmuntra kooperation mellan stater, regioner och all befolkning i världen så att man främjar alla människors kännedom om varandras villkor. Målet med att uppmuntra ömsesidig samarbete är att främja jämställd utveckling i stället för dagens konkurrens situation. Allt samarbete mellan staterna skall ske med respekt för varje lands självbestämmande.
I samma artikel förbjuder man utländska militära baser som i bolivianskt territorium.
Den mest kritiserade artikel av högerrepresentanter i första blocket av grundlagsförslaget är artikel 56 som handlar om privat ägandet. Denna artikel har nu bifallits av 163 ledamöter av 164 .
Efter det att överläggningarna påbörjades kl. 20:00 kom 14 PODEMOS-ledamöter in i överläggningssalen och krävde att överläggningarna skulle stoppas fram till på måndag. De menade att alla PODEMOS –ledamöter skulle närvara på måndag, dock blev det kravet nedröstat. Oppositionsledamötena lämnade salen och menade att överläggningarna var illegala. Hittills har 409 artiklar bifallits. En av de sista artiklar att behandla är frågan om att fastställa Sucre som huvudstad men då frågan gick till omröstning tyckte majoriteten av ledarmötena att enna fråga inte ingick i mandaten. Omröstningen ledde till att ledarmöter från Sucre lämnade salen och förhandlingarna har i och med detta avstannat.
Victoria G
Hej!
Jag följer de direktsända överläggningar ifrån Oruro och hoppas att grundlagsöverläggningarna fullföljs.
Igår lördag lyckades grundlagsmöten åter sammanträdda. De nya förhandlingarna tar plats i staden Oruro dit tusentals gruvarbetare åkte för att försvara grundlagsöverläggningarna ifrån högers terrorattentater. Under dagen har dessutom andra sociala rörelser anslutit sig för att förhindra att högerkrafter gör om det som hände i Sucre. Av de 255 ledamöter har 164 hörsammat kallelsen och överläggningarna verkar vara non stop tills alla artiklar behandlas.
Hittills har första blocket av grundlagsartiklarna som är 145 klubbats igenom med över tre tredjedelars röster av de närvarande grundlagsledarmöter. Endast artiklarna 6 och 19 har skickats till en kommission vars uppgift är att försöka hitta konsensus i dessa, i annat fall kommer dessa två artiklar beslutas genom folkomröstning. Total enighet rådde i 87 artiklar, i 56 av artiklarna fanns det mellan 1 till 6 ledamöter som hade invändningar i frågan eller biföll sitt tidigare yrkande. 85 procent av de artiklar som behandlas under överläggningarna är konsensus artiklar mellan de 16 politiska partier och deras 255 ledamöter.
I enklaven igår natt var 10 politiska partier representerade; MAS med sina 130 ledamöter, MBL med 8 ledamöter, UN med 7 ledamöter, AS med 5 ledamöter, PODEMOS med 4 ledamöter, CN med 4 ledamöter, MOP med 2 ledamöter, ASP med 2 ledamöter, AYRA med 1 ledamot och MCSFA med 1 ledamot. De politiska partier som lyste med sin frånvaro var AAI, APB, MNR-FRI, MNR och MIR.
I och med de bifallna artiklar kan man idag säga att Bolivia konstituerar sig i en enhetlig stat med sociala och juridiska rättigheter för alla sina invånare. Man fastslår att Bolivia är en mångetnisk stat som slår vakt om de tusenåriga grundorganisationerna. Staten kommer att bejaka autonomin, frihet och decentralisering. Staten är demokratisk, oberoende, självbestämmande och mångkulturell. Mångfalden är dess grund och den präglar politiken, ekonomin, juridiken, kulturen och språken allt bejakas i en integrationsprocess för att ena landet.
I artikeln 10 fastslår man att Bolivia förklarar sig som en pacifistisk stat. Man kommer därför att uppmuntra kooperation mellan stater, regioner och all befolkning i världen så att man främjar alla människors kännedom om varandras villkor. Målet med att uppmuntra ömsesidig samarbete är att främja jämställd utveckling i stället för dagens konkurrens situation. Allt samarbete mellan staterna skall ske med respekt för varje lands självbestämmande.
I samma artikel förbjuder man utländska militära baser som i bolivianskt territorium.
Den mest kritiserade artikel av högerrepresentanter i första blocket av grundlagsförslaget är artikel 56 som handlar om privat ägandet. Denna artikel har nu bifallits av 163 ledamöter av 164 .
Efter det att överläggningarna påbörjades kl. 20:00 kom 14 PODEMOS-ledamöter in i överläggningssalen och krävde att överläggningarna skulle stoppas fram till på måndag. De menade att alla PODEMOS –ledamöter skulle närvara på måndag, dock blev det kravet nedröstat. Oppositionsledamötena lämnade salen och menade att överläggningarna var illegala. Hittills har 409 artiklar bifallits. En av de sista artiklar att behandla är frågan om att fastställa Sucre som huvudstad men då frågan gick till omröstning tyckte majoriteten av ledarmötena att enna fråga inte ingick i mandaten. Omröstningen ledde till att ledarmöter från Sucre lämnade salen och förhandlingarna har i och med detta avstannat.
Victoria G
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)