Podcast Terminal 5/Det politiska läget i Spanien

Spanien, slutet för tvåpartisystemet

35 miljoner spanjorer går till val idag. Det är till de kommunala och regionala parlamenten samt till både borgmästare i kommunerna och president i de autonoma regionerna.

Valet blir en milstolpe i revolten mot ett korrupt tvåpartisystem som styrt landet sedan Francos död och övergången till demokratin (1976-1978), den s k transicion. I nästa 40 år har högern i huvudsak via Partido Popular (PP) och sossarna i PSOE dominerat politiken i Spanien. Den ekonomiska krisen, den omfattande politiska korruptionen men också att de två partier i mång och mycket drivit samma politik (och kallas därför partiet PPSOE) har sprängt tvåpartisystemet i bitar. Viktigaste beskedet från de regionala valen är att "transicion" är över.

Nya politiska krafter som Podemos, som skickligt kanaliserat revolten mot både den politiska och ekonomiska krisen, som Ciudadanos, ett oprövat liberalt missnöjesparti, kommer att ta många röster från PPSOE. Men även regionala partier som CUP i Katalonien eller baskiska separatister kan komma få bra utdelning. Det tidigare tredje största partiet nationellt,  Förenade Vänstern, har det tufft. Antingen har de splittrats, som i Madrid, där både ledare, medlemmar och väljare allierat sig med Podemos och andra i enade vallistor eller där de går med egna listor kommer tappa hela sin representation.

I viktiga städer som Madrid, Barcelona, Zaragoza, Santiago m fl har Podemos, Förenade Vänster (eller delar av den), de gröna gått ihop i gemensamma vallistor med stora möjligheter till seger. Mest spektakulärt är så klart Madrid och Barcelona där AhoraMadrid tävlar om makten med högern PP och Barcelona en Comú med högerkatalaner i CIU. I båda städer har vänsteralliansen två starka populära kvinnor, domaren Manuela Carmena i Madrid och aktivisten Ada Colau i Barcelona.

Regionalt kan Spanien politiskt komma att splittras ännu mer, grovt sett, där sossarna PSOE dominerar Andalusien, vänsternationalister Katalonien, höger- och vänsternationalister Baskien och Galicien, vänstern (tillsammans med PSOE) Aragon, Madrid och Valencia delad jämnt mellan högern i PP och sosse/vänster krafter, högern centrala delar som Castilla de la Mancha. 

spanska Podemos och skräckpropagandan Chavez

Bra text om spanska Podemos och skräckpropagandan med Chavez

Spain's Podemos Just Latest Victim of Toxic Venezuela Monster!

Spain's traditional parties aim to halt the remarkable rise of Podemos by painting links to Venezuela as foreign intervention. Like many Podemos policies this is an import from Latin America. The good news is that it makes no sense. The bad news is nobody cares.

Läs mer http://m.huffpost.com/uk/entry/6931966

Mañana is to late för Spanien

Valet i Spanien den 20 november blir en riktig rysare. Dock inte för att utfallet skulle vara ovisst, det finns redan en vinnare, högerpartiet PP som leder med 44-46% och som kan t o m få egen majoritet (pga ett valsystem som gynnar de stora partierna). Alla vet också att regerande sosse- PSOE kommer att göra sitt sämsta val hittills 29-34%.

Det som stör bilden och gör läget alltmer ovisst är att "marknaden" inte tror på PP eller dess hårdförde ledare Rajoy. Spanien är inne i en total kris med underskott, recession, fem miljoner arbetslösa och en åtstramningspolitik som inte får igång tillväxten. Kreditrisken nådde idag den farliga gränsnivån på 500 punkter, samma nivå som Grekland och Italien när de togs över av "teknokraterna" och representanterna för ECB/IMF. Räntan för statliga obligationer var idag uppe i 7,088%.

Liberala The Economist skriver "The pain in Spain" och varnar Rajoy för att "mañana is to late". Redan på måndag, dagen efter valet, när PP och Rajoy firar valsegern, kan EU de facto ta över Spaniens ekonomi precis som man nu gjorde med Grekland och Italien.

Rajoy och PP kommer lydigt att försöka tillämpa ECB och IMF:s hårda åtstramningsprogram men det finns en massiv opinion, en #spanishrevolution därute som inte kommer ge Rajoy en enda sekund andningsrum. Redan idag demonstrerar både vårdpersonal och lärarna. Tiotusentals studerande och lärare från 20 statliga universitet protesterar. De indignerade i M15 samlas regelbundet på gator och torg. Uppmaningen är att inte rösta på PPSOE (alltså PP och PSOE, som är samma sak). Det är ett samhälle i omvälvning.

Alternativen är få och svaga. Två krafter som lyft och lyckas fånga en del av missnöjet är den breda vänstern i Izquierda Unida som i allians med gröna och lokala partier i olika regioner (7-11%) fått genombrott i debatten som aldrig tidigare. Deras idag enda ledamot (de väntas få 7-11 ledamöter) Gaspar Llamazares har varit vassast i kritiken mot kapitalet, bankirerna och spekulationen. Den andra är kanske valets stora skräll, Baskiens separatistiska vänstern Amaiur som tippas få 25-30 % av Baskiens och Navarras ledamöter. De fick 23 % i vårens lokala val.

Baskien på väg mot fred när ETA lägger ner

Separatisterna i ETA är på väg att lägga ner vapnen hävdar Arnaldo Otegi, ledare för den politiska grenen i den baskiska nationaliströrelsen, i en intervju i Walt Street Journal. Otegi säger att separatiströrelsen förbereder sig att ge upp våldet och att de, liksom IRA tidigare i Nordirland, är även öppna för att övervakas av internationella observatörer. Det kan inte tolkas på annat sätt än att ETA är på väg att läggas ner.

Otegi sitter i fängelse sedan oktober 2009 för att ha "försökt omorganisera den illegala politiska grenen Batasuna" som förbjöds 2003. Han har nu genom två intervjuer, den första i oktober i El País, klargjort att den baskiska nationaliströrelsen ska arbeta med fredliga och demokratiska medel för Baskiens självständighet. Senast den spanska regeringen och ETA förhandlade om en fredsuppgörelse i december 2006 slutade illa med bomber i Madrid flygplats med många döda och skakade. Otegi och Batasuna fördömde aldrig attentatet.

Otegi är nu tydlig med att de som politisk rörelse motsätter sig våld och terrorism och att den väpnade kampen inte är förenlig med rörelsens strategi för ett självständigt Baskien. Även den annars skeptiska spanska socialdemokratiska regeringen, som de senaste åren gått hårt mot både ETA men även den politiska grenen, säger att de med försiktighet ser nu slutet på ETA.

Spansk media helt förvirrad om Chavez och ETA

I Spanien håller medierna på att skapa en total förvirring. I onsdags hade landets näst största tidning El Mundo som scoop att Chavez anhållit 53 spanska poliser som tagit sig till Venezuela för att hämta hem 18 spanjorer som sitter i fängelse i Venezuela för narkotikabrott. Det var stor dramatik med den "onde" Chavez i huvudrollen och en potentiell diplomatisk konfrontation mellan Venezuela och Spanien. Nyheten fick snurr i tv, radio, tidningar, på nätet fram till att den venezolanska inrikesministern på själva flygplatsen tillsammans med representanter för spanska ambassaden och de spanska poliserna i direkt TV-sändning kunde visa att El Mundo ljugit ihop nyheten. Alltså ingen kidnappning eller konfrontation mellan regeringarna. Där dog nyheten.

Igår fredag basunerades ut i spansk media att kamerorna på en stormarknad i Frankrike fångat på bild fem ETA-medlemmar som mördat en fransk polis. Analyserna av bilderna på fem män med en kundvagn gick varma. Bilderna sändes i både franska som spanska tv-nyheter och den spanska regeringen höll presskonferens, larmet gick i Frankrike. Tills den franska polisen grep männen och konstaterade att de påstådda "terrorister" var fem katalanska brandmän på semester i Frankrike.

Men bakom mediernas uppenbara nyhetsmiss finns politiken. Det pågår i Spanien en förbluffande kampanj mot Venezuela och Chavez. Och ETA är ju i "kampen mot terrorismen" favvo slagpåsen. Och äntligen fick en spansk åklagare ihop ETA med Chavez. Och även FARC. Åklagaren anklagar Chavez för att skydda ETA-medlemmar i Venezuela och samtidigt anklagas FARC för samarbete med ETA i mordplaner mot den colombianske presidenten Uribe. Det är godis för de spekulerande medierna, allt i ett, ungefär som kinderägg. Nyheten har legat på topp i cirka en vecka. Dock har Venezuela startat en motoffensiv och kunnat visa att de fd ETA-medlemmar som finns i Venezuela kom dit som en överenskommelse 1989 mellan socialdemokraterna Felipe Gonzalez i Spanien och Carlos Andres Perez i Venezuela. I venezolansk TV har man visat bilder på åklagaren Eloy Velasco glatt hälsande FARC-ledare Raul Reyes när colombianen besökte Spanien några år innan han mördades. Dessutom finns uppenbara kopplingar mellan åklagaren och det spanska högerpartiet Partido Polular. Hittills har inte åklagaren kunnat visa några bevis på kopplingen mellan Chavez och ETA, nåt som börjat störa flera spanska journalister och opinionsbildare.

Den spanska förvirringen är resultatet av att medierna slutat förmedla nyheter och kvalitativa analyser och i stället ägnar sig åt politiska kampanjer. Sanningen och trovärdigheten offras för politiska motiv. Nyheten om de anhållna spanska poliserna i Venezuela startades av högertidningen El Mundo som förmedlas ut till nyhetsbyråer och världsledande medier som senare spred den vidare till nationella medier i både Europa och Latinamerika. Ingen bryr sig om det verkligen är sant, det viktiga är att svartmåla Chavez. På samma sätt har "kampen mot terrorismen" fått övertaget i mediernas roll att förmedla sanningsenliga nyheter kring ETA.

Locket på för kungen

Utan tvekan har den spanske kungens agerande på det iberoamerikanska toppmötet fått genomslag. I Spanien fick han toppbetyg av media och politikerna, "äntligen någon som ber Chavez hålla käften" . På Youtube finns både låtar och annat fyndigt. Dock är det annat som står på spel för Spanien i relationerna med Venezuela och andra latinamerikanska länder. Det vet den spanska regeringen och därför har både utrikesministern och premiärministern nu intensivt försökt tona ner "skandalen". Ett flertal representanter för näringslivet har nu bett regeringen att lägga locket på.

För Spanien har mycket att förlora (inte minst ekonomiskt) på att spä ytterligare på konflikten med Venezuela, Ecuador, Bolivia, Nicaragua, men även med Argentina och Kuba och som kan riskera att sprida sig till andra länder. Spanien är nämligen den största investeraren i dessa länder. Storbolagen Telefónica, Repsol-YPF, BBVA, Santander, Mapfre, Endesa, Indra, Prisa, Dragados och Gas Natural har enorma ekonomiska intressen i Latinamerika. Enbart i Venezuela har de spanska storbolagen investerat 1 701 miljoner euro sedan Chavez kom till makten. De spanska bankerna BBVA och Santander kontrollerar 25 % av landets finansiella marknad. Och de har gjort vinster på 231 miljoner euro. Även oljebolaget Repsol har stora intressen i Venezuela. Telecombolaget Telefonica har 8 miljoner kunder i landet och är efter Brasilien bolagets bästa marknad. Totalt är Spanien Venezuelas fjärde största investerare.

I Nicaragua har det spanska elbolaget Union Fenosa monopol på eldistribution. I Argentina har spanska bolag investerat 31 500 miljoner euro och i både Bolivia och Ecuador har Respsol en mycket stark position. Det är också känt att de spanska storbolagen fått mycket stryk de senaste åren pga de skumma affärer som gjordes under nyliberalismen och privatiseringsvågen. I Argentina sålde Menen rubbet till spanjorerna för fikapengar.

Det var kring detta som dispyten på toppmötet handlade om. Det var inte en utan 5-6 statschefer som tog upp de spanska storbolagens agerande på kontinenten. Korruptionen för att köpa loss statliga företag, miljöförstörelsen i gas och oljefälten i Ecuador och Bolivia, mutor för att ro hem kontrakt, monopolställning, lagvridig verksamhet på oljefälten, ursprungsbefolkningen som förföljs och landsfördrivs i Amazonas och på oljefälten mm. Därför fick den spanske kungen nog och gick.

I den spanska riskanalysen bör nämnas också Kina som håller på att etablera sig, liksom man gör i Afrika, som en av kontinentens största investerare. Kina håller skickligt på att slå ut Spaniens tidigare bekväma position i Latinamerika. I Chile exempelvis har Kina gått om både Spanien, Brasilien och Japan som handelspartner (endast USA och Argentina är större). På Kuba är Kina tredje efter Venezuela och Spanien. Handeln med Venezuela har ökat med 187 % och med Argentina 112 %. Dessutom intar Kina plats nummer tre i Brasiliens exportmarknad och nummer fyra i Argentina. Totalt har den kinesiska importen från Latinamerika ökat under de senaste 7 åren med över 600 %.

Men inte bara utomstående aktörer som Kina bör spanjorerna ta med i beräkning. Integrationen som pågår i Latinamerika, med Banco del Sur, TV-kanalen Telesur, de omfattande energiprojekten, ökad handeln mm gör spanjorerna rädda att hamna outside. Det iberoamerikanska toppmötet är det enda möte där Spanien och Portugal ensamma träffar alla statschefer från kontinenten (utan USA:s närvaro).

Kungen Juan Carlos har haft en rätt så viktig protokollär uppgift vid handel och affärer med Latinamerika, men med detta är det tveksamt om han överhuvudtaget kommer att få åka med till andra sidan Atlanten. För varken näringslivet eller den spanska regeringen kan kosta på sig ett till sånt spektakel. I Spanien framstår kungen som en hjälte, i Latinamerika är det mer tveksamt. I Venezuela har kungens "håll käften" utnyttjas av oppositionen men även oppositionella till Chavez ogillar europeiska kungar som försöker läxa upp latinamerikanska statschefer. Snarare har Chavez vunnit på detta. En sak är säkert, kolonialiststämpeln som spanjorerna i åratal försökt sudda bort i Latinamerika, har bara förstärkts. Därför kommer härnäst att vara locket på för kungen.