serbisk fjärilsim straffas för nationalism

Den serbiska simmaren Milorad Cavic vann guldmedalj på 50 meter fjärilsim i EM, Eindhoven, Holland. Under prisutdelningsceremonin hade han på sig en T-shirt med texten "Kosovo är Serbien". Det gjorde han inte ostraffad. Han är nu avstängd från tävlingen och serbiska simförbundet ska böta 7000 euro. Många serber är upprörda över detta. Till och med Serbiens västvänliga presidenten Boris Tadic fördömer tävlingsledningens bestraffningsbeslut.

Tariq Ali om antikrigsrörelsens upplösning

På senaste antikrigsdemonstrationen i Stockholm den 15 mars var vi knappt 1 500 personer, om inte färre. Tyvärr är det färre än förra året och långt färre än de kanske hundratusentals som deltog innan kriget började 2003. Vi lyckas inte mobilisera fler trots att en stor majoritet av det svenska folket är emot USA:s ockupation av Irak och när t o m krigshökarna i DN börjar dalta i sitt stöd till Bush krigspolitik.

Tariq Ali skriver i den italienska tidningen Il Manifesto några viktiga funderingar kring antikrigsrörelsens upplösning. Ali menar att de miljontals människor som gick ut på gatorna innan kriget började i mars 2003, var mer än en rörelse en spontan och desperat reaktion av människor med olika politiska chatteringar som ville stoppa ett krig. När kriget började på riktigt avtog mobiliseringen. Uppgivna har människorna stannat hemma i stället för att protestera mot en ockupation som har mördat säkert en miljon irakier och drivit över tre miljoner på flykt.

Tariq Ali hävdar att västvärlden inte är solidarisk gentemot irakierna, eftersom de är araber, majoriteten är muslimer, och vågen av islamofobi i västvärlden har förvandlat irakierna till icke-människor. Samma sak hände när kolonialismen erövrade Nordafrika 1700 och 1800-talet, de fruktansvärda övergrepp och den offentliga hängningen av rebellernas ledare Sheikn Mukhtar väckte inga känslor i Italien. Likaså lät fransmännen passera alldeles för lång tid innan de började protestera mot kriget i Algeriet. Civilisationsfebern, igår som idag, har passiviserat västvärldens opinion.

En annan förklaring till antikrigsrörelsens minskande förmåga att mobilisera är att i USA inte längre finns en obligatorisk militärtjänst, som gör att den stora majoriteten av befolkningen i USA inte berörs direkt av kriget. USA rekryterar i stället legosoldater från hela världen; fem tusen från Uganda, miljoner från Centralamerika, Afrika och andra delar av världen som får betalt allt efter vad marknaden har satt för pris för att åka och kriga i Irak. Vem bryr sig om de dör? det är ändå en risk de tar för att tjäna pengar och för att erhålla USA-medborgarskap.

Krigets jorduppvärmning

Det finns många skäl att motsätta sig "Bush krig mot terrorismen". Ett som kanske är mindre känt men som med tanke på de allvarliga klimatförändringar borde uppmärksammas är krigets negativa effekter på jorduppvärmningen.

En rapport från Oil Change International, A Climate of War, visar följande uppseendeväckande statistik

1. Projected total US spending on the Iraq war could cover all of the global investments in renewable power generation that are needed between now and 2030 in order to halt current warming trends.

2. The war is responsible for at least 141 million metric tons of carbon dioxide equivalent (MMTCO2e) since March 2003. To put this in perspective, CO2 released by the war to date equals the emissions from putting 25 million more cars on the road in the US this year.

3. In 2006, the US spent more on the war in Iraq than the whole world spent on investment in renewable energy.

Annan statistik visar konsekvenserna av kriget och ockupationen
- över 4,5 miljoner irakier har tvingats fly från sina hem (2 miljoner är idag internflyktingar och 2,5 befinner i andra länder) och i snitt lämnar 60 000 irakier sitt land varje månad
- över 43 % lever med mindre än en dollar per dag (mått för extremfattigdom), 6 miljoner lever i nöd och överlever endast med humanitärt bistånd och endast 60 % har tillgång till landets ransoneringskvot. Kvot som den irakiska regeringen, pressad av världsbanken, är på väg att avskaffa.
- arbetslösheten i Irak är uppe i 60 %
- 70 % av befolkning har inte tillgång till vatten och 80 % saknar avloppsystem.

Hyckleriet i Colombia, Latinamerikas Israel

Helt paranoid fullföljer Uribe sina anklagelser på presidenter och andra latinamerikanska länder om deras kontakter med FARC. Chavez ska ställas inför rätta i den Internationella domstolen i Haag och Ecuadors president och ministrar anklagas för hemligt stöd till gerillan. I dagens OEA-mötet (America samarbetsorgan) fick Colombia endast stöd från USA. Inte överraskande då Colombia ärLatinamerikas Israel.

Hyckleriet som sprids via media med anklagelser om FARC-kontakter och stöd är ett hån mot alla de som försöker få en fredlig lösning på konflikten i Colombia. Det är uppenbart att detta innebär att alla parter (inkl FARC) måste finnas med i förhandlingsbordet.

Men om sanningen ska fram är det inte enbart Chavez och Correa som träffat FARC-representanter. Även USA har haft hemliga kontakter med FARC, läs detta PM från United States of department of State när USA-representanter träffade FARC-ledaren Raul Reyes.

Bush-doktrinen slaktar fredsansträngningen i Colombia

Det var massakern av sovande gerillasoldater i ett läger i Ecuador som nu sänker alla ansträngningar som gjordes av Frankrike och Ecuador för att få fri den tidigare gröna presidentkandidaten Ingrid Betacourt. Farc-ledaren Raul Reyes befann sig 2 km in i Ecuador för att förhandla med fransmännen och ecuadorianerna om ett frisläppande av Betancourt när colombianska regeringsstyrkor ledda av USA:s underrättelsetjänst bombade sönder deras läger.

Högerpresidenten Uribe ljög först om att "operationen" var en del av en strid mellan gerillan och regeringsstyrkorna inom Colombias gränser, när detta inte höll sa han att regeringsstyrkorna gick in på ecuadoriansk mark på jakt efter FARC-soldater, men när nu hela sanningen uppdagas visar det sig att man bombade sönder lägret och gick sedan in i lägret för att massakrera överlevande och hämta Reyes kropp, som sedan visades som trofé i colombiansk TV och i högertidningen El Tiempo.

Massakern och att colombianska militära styrkor gått in på ecuadoriansk mark har gjort många rasande. Inte bara Chavez och Correa som nu stängt alla diplomatiska kanaler med Colombia, utan även Brasilien, Argentina och Chile. För att inte glömma Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner som avslöjade att Frankrike haft kontinuerliga samtal med FARC-ledaren Raul Reyes och att tre fransmän befann sig nära FARC-lägret för att förhandla med Reyes.

Allt tyder på att de diplomatiska kanalerna som Reyes och Frankrike använde sig av kommit till USA:s kännedom, och utnyttjas av Uribe för att torpedera en överenskommelse.

Uribe följer Bush krigsdoktrinen om s k preemptive strike om att slå till och angripa, och struntar fullständigt i de ansträngningar som görs från Latinamerika men även från Spanien, Frankrike och Schweiz för att uppnå en fredlig och politisk lösning av konflikten.

Ställ Israel inför rätta!

För övrigt håller jag med Lars Ohly (v) som kräver att Sverige agerar för att ställa Israel inför rätta!

Israel fortsätter att döda palestinier. Blockaden mot Gaza svälter ut människor samtidigt som direkta attacker dödar civila, varav många är barn. Raketer skickas mot flyktingläger där människor inte kan gömma sig och inte försvara sig. Israels agerande är vidrigt och avskyvärt, säger Lars Ohly. Nu måste omvärlden reagera mot ockupationsmaktens uppenbara likgiltighet för palestinska liv.
- Detta borde vara tillräckligt för att den svenska biståndsministern skullereagera med avsky mot Israels agerande, men Gunilla Carlsson är tyst, fortsätter Lars Ohly.

- Israels attacker är tydliga och grova brott mot den fjärde Genève-konventionen. Så länge inte omvärlden reagerar med styrka kommer brotten att fortsätta. Alla länder har möjlighet att ställa individer som gjort sig skyldiga till grova brott mot Genève-konventionen inför rätta. Nu är det hög tid att de ansvariga i Israel får svara för sina övergrepp. Jag kräver därför att Sveriges regering agerar så att de ansvariga ställs inför rätta!

Farcledarens mord, ett hårt slag mot fredsprocessen i Colombia

Mordet på Raul Reyes är förvisso ett hårt slag mot den colombianska gerillan FARC. Han var gerillans mest kände talesman, medlem i högsta ledningen och deras främste fredsförhandlare. Men regeringsstyrkornas mord på Reyes är ett ännu hårdare nederlag för fredsprocessen i Colombia och för de ansträngningar som görs för att frige de kidnappade, bl a den tidigare presidentkandidaten Ingrid Betancour. Bara för två dagar sedan släpptes 4 personer som FARC överlämnade till Venezuelas president Hugo Chavez.

Den stora frågan är i vilken riktning fredsprocessen kommer att utvecklas. Den alltid lika partisk Lars Palmgren i Sveriges Radio lägger allt ansvar på FARC, antigen kommer "den mest radikala och militäristiska fraktion av FARC" att stärkas eller "att en mer pragmatisk och politisk linje kommer att få större inflytande". Inte överraskande bygger Palmgrens resonemang på vad högertidningen El Tiempo skriver idag i sin ledare (och det är t o m ordagrant)"La gran pregunta es cuáles serán los efectos de fondo de este revés en las Farc. ¿La muerte de 'Reyes' reforzará a sus sectores más militaristas o será un puntillazo clave para inclinarlas a buscar una salida política y negociada?.

Palmgren har glömt att det finns en stark militärmakt styrd av den politiska högern och presidenten Uribe som saboterar alla fredsansträngningar från Sarkozy, Chavez och Brasilien.

Carlos Lozano, respekterad vänsterjournalist och chefredaktör för veckotidningen Voz, säger att mordet i huvudsak är ett slag mot FARC:s politiska struktur än mot den militära. Reyes var gerillans politiska och offentliga talesman. Han säger också att han är orolig för att regeringsstyrkorna utnyttjade de kanaler som Reyes använde för att kommunicera med internationella fredsförhandlare för att få informationen om var han befann sig och därefter slå till. Detta säger Lozano skulle ännu mer försvåra för kontakten mellan fredsförhandlarna och gerillan. (En general som igår informerade om operationen säger att de fick tag på Reyes när han ringde via sin sattelittelefon). Lozano säger också att gerillan är väl förbered för sådana slag och att han inte bedömer att FARC är slagen militärt.

En annan som uttalat sig är Ecuadors president Correa som var mycket upprör över att colombianska regeringsstyrkor gått in på ecuadoriansk mark.. Chavez i Venezuela varnade igår Uribe för att göra samma sak i Venezuela, något som direkt skulle leda till krig mellan de två länderna.

Utvisningsministern Billström leder loppet

Franske Sarkozy har ju som ni säkert vet satt upp mätbara mål på sina ministrar. Exempelvis ska migrationsministern Brice Hortefeux under detta år tvångsutvisa minst 25 000 sans papier. Allt tyder på att han med råge kommer att vara en av de ministrar som klarar sitt uppdrag bäst.
Även om Reinfeldt inte är lika resultatinriktat som sin franske kollega, verkar det som han gjorde ett gott val i utnämningen av Billström till migrationsminister, en riktig fullblodslöpare. Det är fullfart på vår utvisningsminister! Det kan t o m vara så att Billström kör om Hortefeux i antal utvisningar detta år.

Billström springer från överläggning till överläggning för att tvångsutvisa irakier och afghaner. I dagarna kommer han att träffa Afghanistans utrikesminister Dr Rangeen Dafar Spanta för att få till ett antal tvångsutvisningar. Detta trots att en talesman för Afghanistans utrikesministerium, Sultan Ahmad Bahin, förklarat att trepartsavtalet mellan Sverige, Afghanistan och UNHCR som möjliggör utvisningar med tvång till Kabul är "olagligt".

Idag hotas 600 afghaner av utvisning till krigets Afghanistan. Enligt den konstruktion som nu tagit form ska alla kunna skickas till Kabul - trots att våldet i högsta grad är närvarande även där och att redan Kabul för många innebär livsfara. Dessutom struntar man i att många flyktingar har sina familjer på annat håll. I Kabul saknar de helt ett socialt nätverk de behöver för att klara sig. Två asylsökande -Asadullah Haideri och Said Sikandershah- riskerar den 26 februari att utvisas med tvång under militär övervakning och militär transport till flygbasen Baghram.

Även om Billström vill få oss att tro att tvångsutvisningar är en överenskommelse med "hemlandet", är det uppenbart att "avtalen" tvingats fram av Sverige trots starka protester från alla möjliga håll. Ministern för mänskliga rättigheter i irakiska Kurdistan, Yousif Aziz i Arbil, säger att de inte var överens med Sverige om det s k återvändaravtalet . "Ambassadören sade att vi är tvungna att ta tillbaka kurdiska asylsökande i Sverige som har fått avslag. Men jag sade att ett påtvingat återvändande är emot de mänskliga rättigheterna"

Afganska Föreningen i Sverige kallar till demonstration mot utvisningarna, den 27 februari kl 11, sergels torg.

"Palestina förklarar sig självständigt", tänk om...

"Stämningen i Palestina började närma sig eufori på lördagskvällen. En kakafoni av tutande bilar klädda i palestinska flaggor ljöd längs huvudgatorna, smällare fyrades av och musiker i palestinska folkdräkter stämde upp till dans. De som hade råd att slå på stort åkte i långa limousiner och längs vägen och på balkongerna stod lyckliga palestinier och vinkade. Ryktena har snurrat ett tag nu och på lördagen bekräftade Palestinas premiärminister det som många väntat på: Palestina förklarar sig självständigt på söndag. En deklaration som väntas få stöd av USA och majoriteten av EU-länder.

Självständighetsförklaringen sker nästan nio år efter att FN tog över den administrativa ledningen av Palestina. Nato hade dess förinnan trängt ut de israeliska styrkorna ur landet för att hejda den etniska utrensningen av Palestinier.
- Sverige kommer att erkänna Palestina i mars, sedan utrikesnämnden hörts. Det säger utrikesminister Carl Bildt till TT. "

Byt nu Palestina mot Kosovo, Palestinier mot Kosovoalbaner och israeliska mot serbiska. Där har vi skillnaden i den rådande världsordningen.

Norge på väg att erkänna Västsahara

Västsahara är en nästan bortglömd fråga i svensk politisk debatt, även om samtliga svenska partier stöttar landets rätt till självbestämmande enligt FN-stadgan. I Norge, däremot, har flera politiska partier tagit betydligt starkare ställning mot ockupationen. Det tydligaste ställningstagande man kan göra i den frågan är naturligtvis att kräva att den norska regeringen erkänner Västsahara som en självständig stat, genom att upprätta diplomatiska relationer med exilregeringen Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken (SADR).

Ett stort antal norska partier, ungdomsförbund och organisationer har redan krävt att regeringen erkänner SADR, och flera verkar vara på gång att göra det. Redan nu kräver två av landets regeringspartier (Senterpartiet och Sosialistisk Venstre) att Norge erkänner Västsaharas självständighet, medan Arbeiderpartiet ännu inte tagit ställning för detta , men dess ungdomsförbund stöttar ett erkännande och lobbar för detta inom partiet. I oppositionen kräver liberala Venstre att Norge erkänner SADR, och ungdomsförbunden från Venstre, konservativa Høyre och Kristelig Folkeparti begär samma sak.

I själva verket kräver ALLA norska politiska ungdomsorganisationer att regeringen ska erkänna Västsaharas självständighet, med undantag för främlingsfientliga Fremskridtspartiets ungdomsförbund.Förutom de politiska partierna har dessutom ett stort antal fackförbund, människorättsorganisationer, studentförbund och liknande rest samma krav - inklusive norska LO - och den statliga oljefonden bojkottar alla företag som ägnar sig åt illegal exploatering i Västsahara, eftersom detta bryter mot folkrätten och FN:s resolutioner. Kommer Norge att bli det första europeiska land som erkänner Västsaharas självständighet?

För fred i Colombia, hård strid på gatorna imorgon måndag

Den colombianska regeringen och extremhögern kommer imorgon måndag att demonstrera mot FARC och till stöd för Uribes krigspolitk s k "demokratisk säkerhet". Demonstration är en del i en mediastrategi för att återta initiativet efter Uribes hårda nederlag den senaste tiden, från krisen med paramilitärerna och de många högerpolitiker inblandade i allianser med paramilitärerna till FARC:s frigivning av de två politikerna med stöd av Hugo Chavez.
Demonstrationer kommer även anordnas i många andra länder såsom USA, Frankrike, Spanien. Även i Sverige har ambassaden tillsammans med colombianer boende i Sverige kallat till demonstration. Enligt reportern Dick Emanuelsson handlar det om ett spionnätverk av personer organiserade i "Ett Nätverk av 100 000 vänner till Colombia". Nätverket var ett av de första dekreten som Uribe beslutade om när han tillträdde som president i augusti 2002 för att lokalisera, registrera och peka ut alla de colombianer som flytt från den statliga terrorismens helvete i Colombia som "terroristagenter". Även svenskar pekas ut av Uribes säkerhetsagenter på ambassaden.

Fackföreningar, den politiska vänstern, människorättsrörelsen och hela den sociala och folkliga rörelsen har genomskådat spektaklet och anordnar egna demonstrationer med uppmaning om en politisk lösning av den svåra konflikten och för fred i Colombia. I Stockholm anordnas en demonstration för fred och mot Uribes krigspolitik på MEDBORGARPLATSEN MÅNDAGEN DEN 4 FEBRUARI KL. 16.00

Det som DN glömde berätta om Colombia

Frigivningen av Clara Rojas och Consuelo Gonzalez har fått de stora svenska medier att på ett höft rapportera om Colombia. Med kanske ett undantag SvD:s rapportering (som brukar vara mer balanserad) är budskapet skrämmande vinklat. Värst är kanske DN:s korre Erik de la Reguera som utan skam lyckas få ihop en artikel som skyller den blodiga konflikten enbart på FARC, proklamerar högerpresidenten till ett offer för våldet och anklagar FARC för att vara kriminella och Chavez för att med frigivningen velat förbättra sin image och att vara fixerad i geopolitik. För de la Reguera handlar det om ett krig som FARC för mot den colombianska staten.

Vad de la Reguera "glömde" berätta i sin kommentar var
- Att våldet mot civilbefolkningen och bönder startade långt före FARC. Läs gärna Gabriel Garcia Marquez "hundra år av ensamhet". Att storgodsägare mördade och drev bort småbönder från sina marker för att med maktens godkännande tillkansa sig jorden.

- Att den colombianska staten är skyldig till tiotusentals mord på fackföreningsledare, civilbefolkning, studenter, politiker. Mycket finns dokumenterad hos FN och den colombianska staten är nu skyldig att betala enorma summor i skadestånd för morden.
- Att staten mördade under 1980-talet över 4 000 medlemmar i vänsteralliansen Union Patriotica som då var en stark opposition. Tre presidentkandidater, bl a Jaime Pardo Leal, mördades av lönnmördare med anknytning till statens försvarsmakt.
- de la reguera glömde förstås tala om att Uribe kommer från en paramilitär familj. Hans far var själv aktiv paramilitär och att Uribe under sin tid som guvernör i Antioquia gav stöd och skydd till paramilitärerna.
- Att Amnesty och Human Rights Watch rapporterar att det förekommer systematiska brott mot de mänskliga rättigheter. Högst antal i Latinamerika. Och att det inte skett några avgörande förbättringar gällande de mänskliga rättigheterna sedan Uribe tog över som president. Mord, våld och hot fortsätter. Under Uribes första mandatperiod av politiska skäl mördades 11 292 personer och 6 912 häktades på godtyckliga grunder. 468 fackliga aktivister mördades och flera hundra har hotats till liv. Tre journalister mördades i fjol.

- Den colombianska regimens kopplingar till paramilitärerna är dokumenterade. Flera hundra politiker på högsta nivå har pekats ut, åtalats eller är på väg att åtalas för sina band till paramilitärerna. (bl a ett fler tal senatorer och parlamentsledamöter och Uribes fd utrikesminister tvingades avgå). Demobiliseringsprocessen av paramilitärer som får stöd av USA är en legalisering av mördarbanden. Likaså att lagen om rättvisa och fred som drivs av Uribe har resulterat i straffrihet för paramilitärerna. Deras strukturer är intakta och de har till på köpet gynnats av statens förmånliga ekonomiska bistånd. Paramilitärerna tillägnar sig nu lagligt jord som tidigare med våld beslagtagits från fattiga bönder. Det rör sig om flera miljoner hektar som idag utnyttjas för exportjordbruk, bl a för banan och palmodlingar. Skandalen kring banden till paramilitärerna har även nått säkerhetspolisen DAS, som anklagas för att bistå paramilitärerna med register över politiska, fackliga och andra aktivister som opponerar sig regeringen, jordägarna och transnationella företag som Coca-cola och Chiquita. Konsekvensen av detta samarbete är kända; mord, förföljelser och hot.

- Colombia har idag över tre miljoner internflyktingar, näst flest i världen efter Sudan. Samtidigt befinner sig ca 250 områden under väpnad konflikt.

- Erik de la Reguera glömde förstås berätta om USA:s och även USAmerikanska storbolags inblandning i och finansiering av kriget i Colombia. Över 3 miljarder dollar har gått till Uribes Plan Colombia, basen i Ecuador Manta används som USA:s militära centrum i detta krig och ett inte oviktigt antal USAmerikanska officierare och spioner befinner på colombiansk mark för att styra kriget.

Listan kan göras ännu längre. Det som DN:s korre "glömde" berätta om finns väl dokumenterat, det finns åtal och domar, Amnesty har rapporter och i Sverige finns flera tusen colombianer som kan berätta om det fasanfulla våldet.

Lyckad frigivning, hårt slag mot högern

Många är vinnarna när FARC efter svåra hinder och fördröjningar frigav Clara Rojas och Consuelo Gonzalez. Den store förloraren är högerpresidenten Uribe i Colombia. För när majoriteten av colombianerna och även statscheferna i Latinamerika vill se en humanitär överenskommelse mellan regeringen och FARC för att få slut på våldet, har Uribe investerat alla sina kort på krig genom sin plan Colombia. Med ett 3 miljarder dollar militärt bistånd från USA.


Frigivningen är ett lyckat resultat av en fyra månaders medling från den venezolanske presidenten Chavez och den colombianska parlamentarikern Piedad Cordoba. Högerregeringen i Colombia har istället för att stödja detta gjort vad de kunnat för att torpedera en överenskommelse med gerillan. I synnerhet har Uribe försökt undvika att konflikten i Colombia blir en internationell angelägenhet. Bara i veckan sa den colombianske utrikesministern att regeringen inte skulle tillåta ny internationell medling och sändebud.

Men igår kunde inte den colombianska högern hålla emot trycket från de anhöriga, statschefer och det colombianska folket när Chavez meddelade att FARC skickat honom platsen för frigivningen.

Makten bakom showen, primärval i USA

Det är en sensationell politisk show iscensatt inför primärvalen i USA. Media rapporterar som om det redan vore ett presidentval, och all bevakning på makten är bra kan man tycka om det inte vore för att rapporteringens "vassa" innehåll liknar mer om en fotbollsmatch än en upplyst, grävande och behövande analys av det politiska. "Hillary gör comeback" basuneras det ut av samma journalister som en dag innan grävt hennes grav.

En som gör ett försök till analys är författaren Richard K. Moore som skriver om makten bakom presidentvalen i USA och gör också en prognos om eran Post-Bush. Han spetsar till ordentligt och lägger en konspiratorisk ton i prognosen men analysen är hundragånger mer intressant än att följa en undermålig och småaktig bevakning av en "politisk" show.

Richard K Moore menar att den egentliga makten finns hos de som äger och kontrollerar The Federal Reserve. En liten maktelit som har trådar ut i media, underrättelsetjänster och Pentagon, WTO och Bilderbergers. Bush och neocons har varit ett redskap (tools-of-the-day) för denna maktelit. "The neocons have accomplished much for their elite puppeteers, and have been given in return free reign to loot at will, funneling all those billions for the Iraq War into their own corporate coffers and investment portfolios. They for their part have established the foundations of a fascist state in the US and Canada, secured Iraq’s oil reserves, built permanent forward mega-bases in Iraq, successfullly destabilized Iraq and prepared it for balkanization, secured pipeline routes in Afghanistan, restored the profitable opium trade, and made progress toward achieving the first-strike capability that will be needed when the time comes to take on Russia and China."

Prognosen för perioden efter Bush är att nästa administration kommer att fokusera på klimatfrågan "I suggest that we can see the focus of the next US administration by paying attention to Al Gore. He’s going around preaching the gospel of climate change, and that is rapidly becoming the new cause celebre for the ‘international community’. It’s more than a campaign by Gore, we’re seeing a campaign being supported by the mass media, by the powers that be. We are clearly being prepared for a ‘new show’, after the ‘Bush show’, and the ‘new show’ is going to be about carbon taxes and credits, new energy sources, more efficient cars, biofuels, and all those other things that are allegedly related to climate change and peak oil".

Moore menar att den nya administrationen kommer att ta hem enkla poäng genom att få bort det mest vidriga i Neocons agerande som Guantanamo och de hemliga flygningarna med kidnappade fångar. "Iraq has already been destabilized and prepared for balkanization, and permanent US bases have already been built. Another easy win will be for US troops to withdraw to their bases and the oil fields, for the war to be declared over, and for Iraq to be split up into ethnic provinces, leaving them to squabble among themselves. It can all be portrayed in the media as a ‘victory for peace and democracy’."

Skyltfönstret Chile kriminaliserar ursprungsfolken

I Sydamerikas skyltfönster Chile sker systematiska övergrepp mot ursprungsfolkens rättigheter. Nyligen sköts 22-årige Matías Catrileo Quezada ihjäl av chilensk polis när han försökte försvara Mapuchefolkets rätt till mark de besitter sedan urminnes tider. Tidigare mördades 17-åriga Alex Lemun i händerna på den statsapparatens väpnade styrkor och hans mördare har ännu ej ställts till svars.

Mapuchefolket protesterar mot den generösa ”liberalisering” av deras mark som exploateras av transnationella bolag för vattenkraftverk, pipelines, sopstationer och laxodlingar. Förutom att fördriva ursprungsfolken från sin mark pågår en enorm miljöförstöring. I synnerhet har många miljöaktivister uppmärksammat förstörelsen av glaciären Pascua Lama.

Och ursprungsfolkens motstånd har besvarats av den chilenska statsapparaten med kriminalisering av protesterna, anmärkningsvärt är att det görs genom att använda sig av Pinochets antiterrorist lagstiftning. Den kristdemokratiska/socialdemokratiska regeringen struntar i rekommendationer om respekt för mänskliga rättigheter från såväl FN:s speciella rapportör för Ursprungsfolksfrågor som från FN:s Kommission för Mänskliga Rättigheters uttryckt.

Den 10 oktober inledde en grupp politiska fångar ur Mapuchefolket en hungerstrejk. Deras krav är respekt för sitt folks rättigheter och egna medborgerliga rättigheter. Men trots deras akut svåra hälsotillstånd efter tre månaders hungerstrejk har regeringen Bachelet valt att inte befatta sig med deras krav. En av dem som hungerstrejkar är Patricia Troncoso som dömdes till 10 år i fängelse med hjälp av Pinochets antiterroristlag från 1984.

Obama eller Hillary, vad är skillnad?

Det är den inhemska ekonomin som kommer att avgöra presidentvalet i USA. I takt med att lågkonjunkturen gör sig mer och mer påmind även i kampanjmaskineriet försvinner utrikespolitiken från rampljuset. Väldigt lite talar för att motståndet till ockupationen i Irak kommer vinna några röster. Bush har med demokraternas goda min sett till att köpa sig tid under 2008 med de sunistiska motståndsgrupperna i Irak för att minimera konfrontationerna och våldet. Och med Irak borta från debatten kommer utrikespolitiken, som annars skulle ha radikaliserat debatten i presidentvalet, att hamna i skymundan.

För oss är det dock fortfarande viktigt att få veta hur presidentkandidaterna vill att världens enda supermakt ska agera utrikespolitiskt. Bush krigspolitik var kanske ingen stor överraskning men få kunde föreställa sig när han blev vald den omfattande agressiviteten. En kvalificerad gissning är att republikanernas främsta kandidaterna inte kommer att ändra riktningen. Demokraterna tar avstånd från Bush/Cheneys krigspolitik men vad har de för utrikespolitisk strategi återstår att se. Jämfört med Hillary har Obama motsatt sig kriget mot Irak och vill dra tillbaka trupperna inom en 16-månaders period. Obama röstade emot "Kyl-Lieberman resolution" om Iran. Han förespråkar också en kärnvapenfri värld och vill få bort lagar som förbjuder Miami-kubaner att resa och skicka pengar till Kuba. Där slutar skillnaderna.

Ari Berman gör i The Nation en intressant genomgång av Hillarys och Obamas utrikespolitik och menar att skillnaderna är mer stilistiska än substantiella. Inte överraskande har ett flertal av Obamas nära 200 utrikespolitiska rådgivare haft viktiga positioner under Bill Clintons era, som Tony Lake, Susan Rice och Richard Danzig. För att inte tala om mer kända namn som Joseph Cirincione och Lawrence Korb från the Center for American Progress samt Richard Clarke och Zbigniew Brzezinski (!). Hillary omfamnas även hon av två gamla Clinton-medarbetare, fd utrikesministern Madeleine Albright och fd FN-ambassadören Richard Holbrooke. Den sistnämnde kallas demokraternas Kissinger och driver linjen av vad som kallas "muscular liberalism", en "expansiv" utrikespolitik inte så olik Bush krig mot terrorism. Holbrooke stödde kriget mot Irak och är för ett krig mot Iran "The Iranians are an enormous threat to the United States, the stability in the region, and to the state of Israel". Obamas rådgivare Brzezinski kritiserar Hillary för att driva en konventionell utrikespolitik , "I think Mrs. Clinton will take us back to the self-indulgence of the 1990s".

Israel fortsätter mörda palestiner

68 palestiner mördades av den israeliska armén i december 2007, enligt en rapport av Palestinian Center for Human Rights (PCHR). 47 av de 68 mördades i utomrättsliga avrättningar av den israeliska armén. 62 palestiner mördades i Gazaremsan. I december utsattes också 450 palestinier för kidnappning av den israeliska armén. Högst antal kidnappningar har Nablus i västbanken med 92 palestinier, följd av Hebron med 80 och Ramallah med 54 palestinier. Bara den senaste veckan har 18 palestinier mördats av den israeliska armén och 25 skadade.


En annan rapport från israeliska B'TSELEM konstaterar att antalet palestiner häktade utan rättegång har ökat under 2007 med 13 % och 373 palestiner mördades av israeliska armén under förra året. 53 av dem var barn och 40 % var civila.

Misslyckad frigivning i Colombia

Tyvarr misslyckades frigivningen av de tre kidnappade i Colombia. Igar meddelade Chavez att operationen Emmanuel avbrutis eftersom gerillan FARC i en kommuniké sagt att det ar omojligt for dem att frige kvinnorna och barnet Emmanuel eftersom den colombianska armén inte avbrutit de mer an 200 militara operationer i de omraden dar frigivningen skulle ske. Misslyckandet skarper nu konflikten mellan Uribe-Chavez och trycket pa hogerpresidenten Uribe vaxer i Colombia for att hans regering ska sluta hindra en overenskommelse med FARC. Anhoriga till de kidnappade ar kvar i Caracas och har uppmanat Uribe att inte torpedera den humanitara operationen.
Hogern i Colombia har allt att forlora pa att frigivningen lyckas. Uribe strategi ar att med militara medel och USA:s militara bistand besegra FARC, dock har hans krig misslyckats och FARC finns fortfarande dar. Frigivningen skulle vara en seger for de kidnappade och de anhoriga som vill ha en overenskommelse med guerillan, for Chavez som fatt igang processen men aven for FARC som skulle fa en legimitet.

Fraude i Mexiko ror om politiken

Luis Mankodis film/reportage Fraude har rort om i den mexikanska politiken. Filmen havdar vad som for majoriteten av den mexikanska befolkningen ar ett faktum, namligen att hogerpresidenten Calderon fuskade till sig segern i presidentvalet 2006. Fraude har stott pa enorma svarigheter innan den nadde sin publik; distributorer och filmindustrin, for att inte namna hogern i Mexiko, gjorde allt vad man kunde for att filmen inte skulle visas. Men nu nar den antligen kom ut har den blivit dynamit och en publiksucce.

Positivt ekonomiskt bokslut i Bolivia

Dags för bokslut 2007 i Bolivia, positiva siffror redovisas från La Paz. Exporten pekar uppåt medan utlandsskulden och arbetslösheten på väg nedåt!

• Exporten ökade från 2,5 miljarder dollar år 2006 till 5,4 miljarder under 2007.
• Tillväxten hamnade på 4,5% (år 2006 3,2%)
• Utlandsskulden minskade från 5 miljarder dollar till 2 miljarder
• Arbetslösheten minskade från 12 % till 7 %
• Oljeintäkterna ökade från 600 miljoner dollar till 2,1 miljarder.
• Inflationen slutade på 13-14%
• Staten ökade sin andel i ekonomin till 21 % och bidrar med 6 % till landets totala inkomster