USA:s "icke-permanenta" baser i Irak

Medan irakierna dör av våld, svält och sjukdomar, enligt en rapport är var tredje irakier i behov av nödhjälp, diskuterar USamerikanska makthavare om man ska ha permanenta baser i det ockuperade Irak. I den återkommande "låtsas"-dispyten kring det ockuperade Irak mellan Bush och kongressledamöterna, har kongressen nämligen fått igenom ett beslut som ska hindra Pentagon att bygga "permanenta" baser på irakisk mark.

Ingen tycks dock veta vad som menas med "permanenta" baser och ännu mindre med vad Pentagon gjort med de ca 2 miljarder dollar som budgeterats för militära byggnader i Irak och Afghanistan.

Men faktum är att det finns idag 14 USA-baser i Irak. Enligt ockupationsmakten USA är ingen av de permanenta. Den största s k "icke-permanenta" basen är Balad Air Base, en av fyra "superbases" som ligger strax utanför Bagdad, med över 25 000 soldater och med ca 28 000 flygningar per månad, näst högst i antal i världen efter Londons flygplats Heathrow.

I kolonialismens tid är det inte konstigt att se hur tydligt och brutalt en så "nyanserad" debatt i ockupationsmaktens centrum hänger ihop med irakiernas lidande.

CFK, nästa president i Argentina?

I oktober går Argentina till val. Sannolikheten är stor att nästa president blir Cristina Fernandez Kirchner, även kallad CKF. Hon är en skicklig jurist, populär senator och fru till den sittande presidenten Néstor Kirchner. Jag har i lamerica.wordpress.com skrivit en längre text om det kommande presidentvalet och om CFK.

Diktatorspengar i schweiziska banker

I sin strävan att skaka av sig ryktet som bankparadis för smutsiga diktatorspengar har den schweiziska presidenten Micheline Calmy-Rey återlämnat till Kongo 8,3 miljoner schweizerfranc(ca fem miljoner euro) som skulle ha "tillhört" den forne diktatorn Mobuto. Schweiz har annars med sin banksekretess alltid varit ett lätt tillgängligt kassaskåp för korrupta diktatorer och statschefer. Listan är lång; Haitis ex-diktator ”Baby Doc” Duvalier, Filippinernas ex-diktator Ferdinand Marcos, Nigerias Sani Abacha, Traore från Mali, Nursultan Nazarbaev (Kazajstan), Argentinas Carlos Menem, Mexikos Carlos Salinas de Gortari, Panamas Noriega och Fujimoris spionchef Montesinos (Peru).

Alla de har med västvärldens goda minne kunnat plundra fattiga länder och placera enorma rikedomar i säkra schweiziska banker. Och visst har bl a Schweiz fryst konton och sänt tillbaka pengar (ca 1,5 miljarder dollar), bl a 700 miljoner till Nigeria, men det är bara en liten del, resten finns kvar i den rika världens banker.

Om man följer penningflödet kan man se att mycket av pengarna är mutor och skumma "affärstransaktioner" mellan västerländska bolag och diktatorer/statschefer. I Nigerias fall sägs att större delen av de 2,2 miljarder dollar som Abacha hade i Schweiz var mutor från de europeiska oljebolagen TotalkFinal och Shell. Och det sägs också att minst hälften av Afrikas utlandsskuld hamnade direkt på privata bankkonton i västvärlden. Ett annat exempel på de västerländska bolagens inblandning, är korruptionen/mutorna från privatiseringen av statliga bolag i Argentina (järnvägar, vatten, gas, flyg, tele) under nyliberalen Menems tid.

De fattiga länderna har sällan sig själva att skylla på för diktatorspengar i schweiziska banker. I de flesta fallen har västvärlden med en hand i spelet.

Herrarnas ilska över Venezuela

Notisen om bluffen kring den "släckta" TV-kanalen i Venezuela har fått flera (höger)bloggare att se rött. En blev äcklad så att han kunde spy, en annan tycker att jag hyllar en diktator, en tredje menar att allting är lögn. Diktaturkramare och vänsteridiot kommer av bara farten i ilskan. Mer har de inte att komma med. För det är inte TV-kanalen som bekymrar dem, utan vad som irriterar de är hur latinamerikanerna gjort sig av med nyliberalismen och öppnat vägen för alternativ som sätter människan i centrum, för ett mer humant samhälle.

Snacket om vänsterdiktaturer går inte hem. Högern förlorar i stort sett alla val. Det finns tre länder där högern "vunnit" val nu senast, Peru, Colombia och Mexiko. Och det är enligt Amnesty de tre länder där det förekommer flest brott mot de mänskliga rättigheterna i Latinamerika. Det är INTE i Venezuela / Bolivia / Nicaragua / Kuba / Ecuador / Argentina / Uruguay där fackliga ledare och människorättsaktivister mördas (som i liberalernas Colombia för tre dagar sedan) eller där man utsätter människor för tortyr (som i Mexiko just nu) eller där politiska demonstrationer slutar med döda, hundratals skadade och 300-400 i fängelse (som i Mexiko, Peru och Colombia JUST NU!). Så vem står på "mördarnas sida"?

En SAKLIG titt på pressfriheten visar att medan i Venezuela äger oppositionen ett 20-tal dagstidningar (El Universal, La Nación, El Mundo, Tal Cual m fl), ett flertal radiostationer (bl a RCTV:s radio) och ett 10-tal TV-stationer som Globovision, Venevision, Televen med flera, har inte oppositionen i Peru/Mexiko/Colombia några alls (med enda undantaget dagstidningen La Jornada i Mexiko). I Venezuela har de privata (oppositionella) tv-kanalerna ca 70 % av tv-tittarna mot 30 % av de statliga kanalerna. Liksom i Sverige går det utmärkt att starta tv-kanaler, tidningar, radio och andra medier för nå ut till "de breda folklagren". Det man inte får göra är att vigla upp till statskupp eller till politiska mord. Och det är ingen slump. Alla demokratiskt valda latinamerikanska presidenter oroar sig för högerns aggressiva propaganda i media och på gatorna. Latinamerikanerna har gott om exempel på hur högern med hjälp av CIA störtat presidenter, mördat och omvandlat demokratier till diktaturer. Läs CIA senaste avslöjanden!

Det som återstår för dessa herrar är att fortsätta en kampanj av osanningar, här bemöter jag några av dem:

- "RCTV går numera att se via satellit och vissa kabeloperatörer. Lite som att TV4 fick sitt tillstånd indraget och istället kämpade sig till en kanalplats någonstans bortom Axess-TV. Det förändrar kraftigt affärsläget för annonsering och innebär i praktiken en stängning av kanalen som folk kände den" och "Bara en mycket liten samhällsgrupp har tillgång till RCTV via satellit och kabel". Axess-TV når bara några procent av TV-tittarna, enligt RCTV:s ägare Granier räknar man med nå ut till ca 60% av Venezuelas befolkning. En annan uttalad antiChavez TV-station Globovision säger sig nå ca 80 % av befolkningen. Kabel och satellit-TV i Latinamerika är mycket mer utbredd än i Sverige (men det kan inte högerns propagandasnubbar ha koll på). Så antingen ljuger TV-mogulen Granier och Globovision eller så är dessa herrar ute och cyklar. Dock kan man konstatera att affärerna för Granier kommer att gå sämre och vinsterna bli lägre, men vad har det med yttrandefrihet att göra?

- "Som i alla socialistiska samhällen saknas förutsättningarna för varaktig tillväxt". enligt Världsbanken, den ibero-amerikanska banken och FN-organet CEPAL är Argentina och Venezuela de två länder som haft högst tillväxt de senaste 5 åren

- "Chavez genomför stora och populära reformer för pengar man tjänat på oljan". Venezuela har alltid haft olja (inte minst under oljeuppsvinget på 60- och 70-talet), men medan högern fyllde sina fickor med oljepengar och stack till Miami, genomförs idag i Venezuela enorma satsningar på utbildning, sjukvård, bostäder och infrastruktur. Medan befolkningens levnadsstandard sjönk som en sten och fattigdomen drabbade 80 procent av befolkningen under högerns styre samtidigt som oljeinkomsterna ökade, har det aldrig i landets historia investerats så mycket pengar i sociala reformer som NU.

- "Men det kommer en dag då oljepriserna vänder neråt. Då kommer det inte längre gå att köpa väljarnas gunst". Men både British Petroleum (BP) och International Energy Agency pekar på att efterfrågan av olja kommer att fortsätta öka med ca 2,2 % årligen (från Kina, Indien och Brasilien) och ingen seriös analytiker tror att oljepriserna kommer att vända neråt de närmaste 10 åren . Så Chavez sociala investeringar med oljepengarna kommer att fortsätta höja venezolanernas livskvalité ett tag till. Bra för dem!

Bluffen om den "stängda" TV-kanalen i Venezuela

Apropå yttrandefriheten har kampanjen mot Venezuela fått sig ett rejällt bakslag. Den s k "släckta" och "stängda" privata TV-kanalen RCTV har efter 50 dagar återupptagit sina sändningar. Mediemogulen Granier kom på att det inte var en bra affär att fortsätta bluffa med att Chavez stängt hans TV-kanal. Kampanjen mot regeringen fick inte Chavez på fall och varken USA eller OEA, det amerikanska samarbetsorganet, vågade sig på en intervention. De protester som uppstod i början och som fick med sig i huvudsak rika studenter från privata universitet dog ut med fotbollsturneringen Copa America.

RCTV:s ägare Granier har helt enkelt inte råd att fortsätta finansiera bluffen och kör nu igång sändningar via kabel-TV och satellit (så som 5:an, 3:an med flera tv-kanaler gör här hemma). Kommunikationsministern har i dagarna sagt att Granier sen länge tillbaka avtalat om sändning via kabel/satellit men inte gått ut med det för att maximera effekten av kampanjen mot Chavez.

Med facit i hand kan man konstatera tre saker

- RCTV stängdes inte som högern hävdade, utan fick inte fortsätta sända via marknätet
- RCTV kunde direkt fortsätta sända via kabel och satellit men valde att bluffa en stängning
- Kampanjen om att yttrandefriheten stryps i Venezuela är en stor bluff

Krisen i IMF och Ratos avgang

I Spanien spekuleras det for fullt om varfor hogerpolitikern Rodrigo Rato lamnar IMF. Detta nastan samtidigt som Varldsbankens ordforande krigshoken Paul Wolfowitz tvingats ga efter en korruptionsskandal.

IMF och varldsbanken genomgar en djup kris och de fattiga landernas fortroende for dessa institutioner ar nastan lika med noll. IMF :s utlaning har minskat fran 81 miljarder dollar till 11,8 miljarder och det ar Turkiet som star for nastan 75 % av dessa lan. IMF som lever pa rantan fran de fattiga landerna har sett sina vinster minska och det rejalt. Forra aret uppvisade IMF ett underskott. I stallet for att lana fran IMF och utsattas for nyliberal utpressning, valjer ex de latinamerikanska landerna att lana till varandra. Tidigare har Venezuela ( en bra kund) aviserat att det drar sig ur bade IMF och varldsbanken.

Man ska komma ihag att Rato hade som en central uppgift att stoppa Latinamerikas enighetsprojekt (en sydamerikansk bank, slubetalning av IMF-skuld och utlaning till varandra). Han har misslyckats och det med besked. Uppenbart ar detta det riktiga skalet till hans avgang.

Förtjusande brevväxling med Chiquita

Patrik Svenssons krönika länk till höger i Sydsvenska dagbladet om Chiquitas samröre med den terroriststämplade colombianska högermilisen AUC har inte varit till bananföretagets förtjustning. Han fick ett brev från bananföretagets pr-byrå Hill & Knowlton. Svenssson undrar nu högt om inte något är ruttet

Det enda konstiga med denna brevväxling var egentligen att syftet var så oklart. Chiquita hävdar att de var tvungna. Inget mer. Trots att de samtidigt gått med på att böta 25 miljoner dollar till amerikanska myndigheter för att ha finansierat en i USA terroriststämplad organisation. De var helt enkelt bara tvungna.

De vill inte korrigera några felaktigheter. De kräver ingen rättelse. De önskar heller inte utrymme i tidningen för ett genmäle. De skriver enbart till mig personligen för att göra mig uppmärksam på att de läst artikeln, ”inte med förtjusning”.

Ny sajt LAMERICA

Tillsammans med andra skribenter har jag startat en ny sajt lamerica som ska leverera analyser och kommentarer om Latinamerika.

Jag skrev idag om de lokala valen i Argentina

(o)mänskliga rättigheter i Irak

FN:s tidigare samordnarna av humanitär verksamhet i Irak, Von Sponeck och Halliday, har skrivit ett brev till Louise Arbour, FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter.


Mme Louise Arbour
UN High Commissioner for Human Rights
Palais des Nations
CH-1211 Geneva 10
Schweiz
Müllheim/New York 20 June 2007

Dear Mrs. Arbour,

As two former UN Coordinators for Iraq, we are writing to seek your action in response to the widespread perception of UN failure towards fulfilling its human rights mandate for Iraq.

We are encouraged to do so by many who are voicing concern that there has been no human rights rapporteur for Iraq for several years. The assignment of Dr. Andreas Mavromatis was not renewed by the UN Human Rights Commission after he had submitted his report on 19 March 2004. Neither the UN Human Rights Commission/Council nor the UN Security Council have found it compelling to include human rights in Iraq in any of their agendas. UNAMI’s human rights reports, important as they are, can not be considered as a sufficient fulfillment of the UN’s human rights mandate. Iraq is a country, as we daily witness, deeply immersed in human rights abuses by both internal and external parties.

In fact, the UN history of human rights monitoring for Iraq reveals much negligence and serious imbalance. During the years of sanctions (1990-2003), the UN human rights mandate constituted an unjustifiably one-sided approach to assessing human rights conditions in Iraq. Much to his discredit, Max van der Stoel adhered to lop-sided terms of reference without objection. He limited his reviews to allegations of human rights violations perpetrated by the Government of Iraq.

Andreas Mavromatis had the courage to object and to refer to international sanctions policies as an important cause of human rights violations against Iraq’s population. Professor Marc Bossuyt, currently a judge in the Belgian Court of Arbitration, in June 2000 conveyed to the UN Human Rights Commission his grave legal concern about the UN Security Council’s policy for Iraq: “The sanctions regime against Iraq is unequivocally illegal under existing international humanitarian law and human rights law” (E/CN.4/Sub.2/2000/33 refers). At the time, there was no response from the UNHCHR, or any other UN body, to these serious observations.

Reluctantly and late, your predecessor took a critical but very cautious position on the UN’s role in Iraq. Neither the UN Human Rights Commission, the UN Office of the High Commissioner for Human Rights nor the UN Deputy Secretary General Louise Frechette, who was the chairperson of the Iraq policy group in New York, did do justice to their respective responsibilities.

As you may know, we decided to resign from our positions as UN Humanitarian Coordinators since we could no longer accept that ‘our’ organization had decided to accept a self-serving and hard-line sanctions approach which punished first and foremost the innocent. The immense damage that a flawed UN Iraq policy has done to the Iraqi society is today much more widely known than it was at the time. This knowledge, however, is available only to a limited extent through UN sources and much more because of relentless probing and researching by civil society. As former UN officials we find this very disturbing.

We are writing to you out of our great concern that to-date neither the UN Security Council nor the UN Human Rights Council have felt an obligation to accept their responsibilities and carry out an assessment of the human rights conditions as they evolved during 13 years of sanctions. The role the UN has played throughout this period must be shown. Due to the still destroyed civilian infrastructure, which constitutes criminal negligence by the occupying powers, the impact of sanctions is ongoing. We, therefore, are equally concerned that the UNHRC has failed to engage in a debate of the atrocious human rights abuses in Iraq under occupation.

We consider it an important right of the public to expect both assessment and debate. This would also be significant for the future handling of such crises as we have seen and experienced first hand in Iraq.
Equally important would seem the need to re-assure the world community that accountability holds for all who have played a role in determining the fate of a people, not only for a failed government.
We would hope that you, as the UN High Commissioner for Human Rights and a person who has spoken out with courage on Iraq and other human rights issues, will pressure both the UN Human Rights Council as well as the UN Security Council to include human rights in Iraq in the agendas of relevant United Nations bodies. The fact that possibly as many as one million innocent Iraqis have died since the invasion, four million or more Iraqis have become IDPs or refugees, the entire socio-economic infrastructure has collapsed and an entire nation has been traumatized would seem stark reasons for immediate and urgent UN involvement. A statement expressing your position on this reality in Iraq would undoubtedly make a significant political impact and be re-assuring to all those around the world who look to you to uphold the supremacy of human rights for all.

With all good wishes for your important work,

Yours sincerely,
Hans-C. von Sponeck, Denis J. Halliday

Hans-C. von Sponeck (UN Humanitarian Coordinator for Iraq, 1998-2000)
Denis J. Halliday (UN Humanitarian Coordinator for Iraq 1997-1998)

Vad vill Hamas i Palestina

En sak är säker, demoniseringen av Hamas kommer inte att avta. Det är en genomtänkt strategi som rättfärdigar mord och förtryck på inte bara Hamas-anhängare utan på alla palestinier som vågar stå emot ockupationen. Logiken är sen länge prövad. Först ska de stigmatiseras, föraktas, stämplas som terrorister och barbarer, sen är det fritt fram för ockupationsmakten att döda, tortera, förtrycka. Och vem skulle vilja eller våga försvara en terrorist?

I media vill man förenkla storyn med de goda (Abbas och Fatah) och de onda (Hamas och Gazabor) palestinierna. Men det är inte hela sanningen, långt ifrån. Det är därför ypperlig viktig att inte låta sig ledas av den pågående hetsen mot Hamas och i stället ta del av vad palestiniernas demokratiskt valda representanter har att säga. Ahmed Yousef, en av primärministern Ismail Haniyas närmaste man, har skrivit en läsvärd artikel.

"THE events in Gaza over the last few days have been described in the West as a coup. In essence, they have been the opposite. Eighteen months ago, our Hamas Party won the Palestinian parliamentary elections and entered office under Prime Minister Ismail Haniya but never received the handover of real power from Fatah, the losing party. The Palestinian president, Mahmoud Abbas, has now tried to replace the winning Hamas government with one of his own, returning Fatah to power while many of our elected members of Parliament languish in Israeli jails. That is the real coup."

Avnery om konfrontationerna i Palestina

Den israeliska fredsrörelsen Gush Shaloms grundare Uri Avnery har skrivit en mycket intressant analys om läget i Palestina.

"The American aim is clear. President Bush has chosen a local leader for every Muslim country, who will rule it under American protection and follow American orders. In Iraq, in Lebanon, in Afghanistan, and also in Palestine.

Hamas believes that the man marked for this job in Gaza is Mohammed Dahlan. For years it has looked as if he was being groomed for this position. The American and Israeli media have been singing his praises, describing him as a strong, determined leader, "moderate" (i.e. obedient to American orders) and "pragmatic" (i.e. obedient to Israeli orders). And the more the Americans and Israelis lauded Dahlan, the more they undermined his standing among the Palestinians. Especially as Dahlan was away in Cairo, as if waiting for his men to receive the promised arms.
In the eyes of Hamas, the attack on the Fatah strongholds in the Gaza Strip is a preventive war. The organizations of Abbas and Dahlan melted like snow in the Palestinian sun. Hamas has easily taken over the whole Gaza Strip."

Nu när Palestinierna är splittrade och försvagade passar ockupationsmakten på att intensifiera sitt förtryck och dödandet och USA på att ge ockupanterna mer pengar

Risk med en Vichy-regering i Palestina

Av allt döma pekar Israels och USA:s positiva tongångar till Mahmoud Abbas brytning med Hamas och tillsättningen av en s k krisregering på att det finns en uppenbar risk för en palestinsk "regering" som lägger sig platt för stormakten USA och ockupationsmakten Israel. I sitt desperata försök att kväva Hamas och hitta legitimitet i omvärlden är Abbas nya "regering" på väg att omvandlas till en Vichy-regering. Den palestinske journalisten Khalid Amayreh skriver om detta här, hans bedömning är att även om Fayyadh-regeringen nu kommer att åtnjuta av massivt stöd från USA, EUropa och även indirekt från Israel kommer den på sikt att tappa legitimitet bland den palestinska befolkningen. "There is no doubt that any close identification of the new government with the Israeli occupier will invite its demise, and that could happen sooner rather than later".

Alla är medvetna om Fatahs vacklande popularitet och Hamas ökande förankring bland palestinierna. Misslyckas Abbas nu kommer det palestinska folket att radikaliseras och överge helt de mer västvänliga politiska krafterna. Carl Bildt är tydligt i detta "Det här kanske är sista chansen på länge med en moderat palestinsk regering". Abbas kommer nu att koncentrera sina krafter, inte på att bekämpa ockupationen, utan på att få kontroll över det lilla som de av Israel tillåts kontrollera och att bekämpa Hamas. Riad Malki, minister i Fayyadh-regeringen, säger i en intervju i spanska El Pais att vad den nya regeringen har som första prioritet är att etablera lag och ordning i både Västbanken och Gaza. Dessutom kommer man att arbeta för att isolera Hamas från folket.

Sorgligt är det att se hur Västvärlden efter en lång och för den palestinska befolkningen plågsam bojkott nu skyndar sig för att omfamna Abbas i hopp om att kväva palestiniernas kamp mot Israels ockupation.

Läs även Esbatis lysande kommentar

Västvärldens olidliga skuld i Palestina

Utan tvekan har Israel och västvärlden ett tung ansvar för den djupa krisen i Palestina. Konfrontationerna och maktkampen mellan palestinierna är en förlängning av USAs/Israels härska-genom-att söndra-politik. Det går inte att komma ifrån att USA:s och även EUropas agerande(politiskt, ekonomiskt och militärt) under 40 år av ockupation påverkar inriktningen i den negativa utvecklingen. Den pågående politiska och diplomatiska bojkotten iscensatt av västvärlden är en del av orsaken till destabiliseringen av den legitima palestinska regeringen. För att inte glömma ockupationsmaktens mur i och runt Palestina, de över 500 barriärerna, beslagtagning av över 600 miljoner dollar och ett systematiskt förtryck och diskrimering mot den palestinska befolkning.

Robert Fisk skriver "First, we demand that the Palestinians embrace democracy and then they elect the wrong party - Hamas - and then Hamas wins a mini-civil war and presides over the Gaza Strip. And we Westerners still want to negotiate with the discredited President, Mahmoud Abbas. Today "Palestine" - and let's keep those quotation marks in place - has two prime ministers. Welcome to the Middle East".

Anna Wester skriver om att 20 000 israeliska soldater skickas nu till Gaza för att krossa Hamas.

Vart tog den söta lilla klockan vägen?...

Den globaliserade statsterrorismen

Europarådets rapport om CIA:s hemliga fängelser och kidnappningar bekräftar bilden av en omfattande och globaliserad statsterrorism. Tidigare tillämpade CIA statsterrorismen inom mer bestämda gränser, ett land eller en region som i Sydamerika med Operation Condor (Brasilien, Uruguay, Paraguay, Argentina, Bolivia och Chile). I dag har USA:s statsterrorism liksom finansmarknaden sprängt gränserna. Minst 27 länder har varit inblandade i CIA:s kidnappningar, hemliga flygningar och spökfängelserna. Omfattningen av "operationen" har varit enorm och skrämmande. Aldrig tidigare i historien har en terroroperation omfattat så många länder. Sverige som nämns i en fotnot har också medverkat genom att tillåta att CIA under brutala former kidnappade egyptierna Ahmed Agiza och Mohammad Alzery och förde de till tortyr i Egypten.

Som Bush säger är den "godartade" statsterrorismen ("we’re getting vital information necessary to do our jobs, and that’s to protect the American people and our allies") ingen "collateral damage" eller tjänstefel, utan (och rapporten bekräftar denna bild) är det en genomtänkt och omfattande operation som bestämdes och manglades inom NATO.

läs hela rapporten om CIA:s hemliga fängelser här

G-8 tar sig an Colombia

Colombia ska diskuteras i de fina rummen på G-8 mötet. Frankrikes president Sarkozy har inför mötet tvingat den hårdförde presidenten i Colombia att "frige" Rodrigo Granda, gerillan FARC:s s k utrikesminister, som 2005 kidnappades i Venezuela. För Uribe är detta en möjlighet att flytta uppmärksamheten från skandalen med alla avslöjanden från paramilitärerna kring högerns finansiering och medverkan i mord och brott. Sarkozy spelar ut sina kort för att åtminstone ge Uribe en hand nu när hans trovärdighet skakas även bland gamla allierade, som i USA där han fått kalla handen från bl a Demokraterna. Colombia är högerns sista säkra fästning i Latinamerika, fram till förra året satt Uribe säker, men nu med alla avslöjanden är han på fritt fall. Sarkozy tvingade bokstavligen Uribe (fyra telefonsamtal behövdes) att visa goodwill, nu gäller det att Sarkozy lyckas få med de andra G-8 länderna på tåget. Nånting konkret måste han få ut av mötet. Han hoppas så klart att FARC ska frige den gröna presidentkandidaten Ingrid Betancourt, som kidnappades av gerillan för mer än 5 år sedan. Konstigt nog har USA legat lågt inför G-8 kring denna fråga, detta med tanke på hur inblandade de är i Colombia med sitt militära bistånd.

USA ger Colombia mer pengar till krig

Inom ramarna för krigsplanen Plan Colombia fick den colombianske presidenten Alvaro Uribe ytterligare 527 miljoner dollar. Pengarna ska enligt USA användas så att 55 % går till den militära budgeten och 45 % till s k "utvecklingsprogram".

Ett lästips är debatten i riksdagen kring Colombia. Hans Linde (v) frågade den svenska regeringen vilka initiativ den avser att ta för att lyfta upp frågan om de mänskliga rättigheterna i Colombia inom ramen för förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och Andinska gemenskapen.

Den mjuka statskuppen misslyckades i Venezuela

Efter en veckas våldsamma och mediestödda oppositionella manifestationer har gatorna i Venezuela tagits över av miljoner venezolaner som stödjer den bolivarianska revolutionen. Igår anordnades en av de största demonstrationerna någonsin till stöd för regeringen och på sätt är det noga planerade försöket till en "mjuk" statskupp á la Ukraina på väg att slåss ned av en massiv folkmobilisering. Vad som väntar nu är enligt Chavez och andra som talade igår på demonstrationerna en stark motoffensiv.

Bakom den venezolanska högerns försök till en mjuk statskupp finns den USA-baserade NGO Albert Einstein Institution (AEI) som finansieras av valutaspekulanten George Soros och Bush-administrationen och leds av en officier från Pentagons Defence Intelligence Agency, Robert Helvey. AEI har tidigare legat bakom tillämpningen av samma strategi i Serbien, Ukraina och Vitryssland.

I fallet Venezuela har högerns döende partimomenklatura legat lågt och använt sig av studenter, så som man gjorde i Serbien med OTPOR och Pora! i Ukraina. De "icke-partipolitiskt anknutna" studenter från framförallt privata universitet har varit huvudaktörerna. Utåt har det framlagts som om allting uppstått spontant, men efter en vecka börjar det komma fram hur väl planerad detta varit. De privata medierna har stått för en samordnande roll och för en bombardering av desinformation och manipulation och internationellt har det bedrivits en kampanj för att misskreditera Chavez. Inte minst har media som CNN, spanska tidningen El Pais och andra stora medier manipulerat med information.

Men oppositionens försök att destabilisera landet är på väg att dö ut. Och den bolivarianska rörelsen har nu startat en motoffensiv. Tidigare försök att störta Chavez, med statskuppen 2002, oljestrejken och valbojkotten december 2005, har resulterat i att oppositionen tappat legitimering, viktiga positioner och respekt bland vanligt folk. Venezuela saknar en demokratisk opposition, den som finns är helt upptagen att med odemokratiska metoder och med stöd av ex. AEI och NED, destabilisera landet, skapa kaos och våldsamma konfrontationer.

crème de la crème till Istanbul

Den alltid väl informerad fredsaktivisten Agneta Norberg skriver om Bilderberggruppen som har möte i Istanbul 31 maj-3 juni 2007. Bilderberggruppen har tagit sitt namn från det lyxiga Hotell Bilderberg där över ett veckoslut 1954 samlades de mest "framstående" och mäktiga männen i världen för första gången för att diskutera världens framtid. Varje år samlas sedan dess, världens mäktiga på något luxuöst hotell i världen, för att fatta beslut om mänsklighetens framtid.

Vad som avhandlas är strängt hemligt. Det är egentligen mycket märkligt att ingen får veta vad som diskuteras när världens allra mest inflytelserika personligheter möts och vars beslut påverkar hela världen. De som möts där är ledarna för världsbanken, IMF, Daimler Benz, Coca Cola, British Petroleum, Chase Manhattan Bank, American Express, Microsoft, USA:s vice president, cheferna för CIA och FBI, NATO:s generalsekreterare, senatorer i USA och kongressledamöter, europeiska statsöverhuvuden, chefredaktörer för de mest inflytelserika tidningarna. Naturligtvis är Carl Bildt på väg dit också.

Irak kommer att diskuteras, men energiproblemen kommer att dominera. USA är nu tvingad att utmana Europa, Ryssland och Kina och visa vem som bestämmer över resurserna som är kvar. Det blir punkt nummer två på dagordningen 2007.

Den tredje punkten är de europeiska relationerna med Ryssland. Inte bara i Europa utan även i Centralasien. När nu Moskva har gjort upp med Kazakhstan och Turkmenistan om transporten av gas till Europa, har USA:s geostrategiska plan att driva en kil mellan de centralasiatiska länderna och Ryssland lagts i spillror. Nu har Iran kommit att bli USA:s sista hopp i energikriget. Krig mot Iran är inte längre aktuellt, Frankrike, Ryssland, Japan och Kina investerar mycket i Iran och har dragit en linje i sanden och sagt hit men inte längre. USA kommer att få veta på denna konferens att de inte får korsa den linjen. Men USA måste kontrollera regionen, inte bara för oljereserverna, utan för att bibehålla sin ekonomiska dominans.

Denna gång gäller det även att diskutera hur man bäst ska reparera skadorna som uppstått i Världsbanken med Wolfowitz som ordförande. Även IMF befinner sig i kris.

När Bilderberggruppen hade möte i Sverige den 12 maj 1984 på hotell Saltsjöbaden höll Sara Lidman ett lysande tal utanför hotellet

"Därinne sitter nu en junta av vår tids rikaste män som en ockupationsmakt i ett högkvarter. De rådslår om kriget mot tredje världen, hur utsvältningen av tredje världen ska kunna samordnas, kan Sverige ge något råd? Som ett av de tio rikaste länderna? Är inte JR i Dallas svensk när allt kommer omkring? Vi som står här utanför grindarna har kommit för att vi skäms över att krigsförbrytaren Kissinger räknar med Sverige som en frivillig allierad i det utsvältningskrig han planerar och för".

Destabiliseringskampanjen fortsätter

Destabiliseringskampanjen som pågår mot Venezuela följer gamla mönster som mot Nicaragua och Chile. Det är ingen slump. När Nicaragua utsattes för liknande destabiliseringskampanj och de demokratiska krafterna anklagade Reagan-administrationen för att ligga bakom sa många (även i Sverige) att det var "kommunistisk propaganda". Idag kan ingen förnekade det, det finns mycket skrivet och många avslöjanden som visar hur CIA finansierade kampanjen (köpte bl a journalister och media) för att störta sandinistregeringen och ge stöd åt Contras mördarband. CIA:s inblandning i Venezuela är uppenbar. Igår avslöjades att CIA:s chef för Latinamerika Bowen Rosten befinner sig i Caracas på "studiebesök". Bland annat finns han på bild i en av oppositionens demonstrationer.

Återigen är det viktigt att poängtera hur den venezolanska massmedian aktivt deltar i destabiliseringskampanjen. I dagarna har flertalet tv-stationer/tidningar manipulerat informationen med syfte att skapa kaos och våldsamma konfrontationer. TV-stationen Globovisión visade häromdagen "helt plötsligt" under sin rapportering av demonstrationerna ett bildinslag med mordförsöket på påven Johannes Paulus II med bakgrundsmusik av Ruben Blades "det här slutar inte här". CNN fortsätter att visa prov på sin "opartiska" rapportering, nu visades ett nyhetsinslag med ett bildmontage med Chavez tillsammans med en al-Qaidaledare. Även spanska TVE gör sina "misstag", i tisdags när man rapporterade om läget i Venezuela visades bilder från en demonstration i Brasilien. USA-juristen Eva Gollinger avslöjade i veckan att "Reporter utan gränser" får pengar från Bush-administrationen (från NED och USAID) för att driva kampanjer mot Venezuela.

Media har hela tiden använts för att manipulera och skapa kaos. Den misslyckade statskuppen i april 2002 mot Chavez var samtidigt en mediakupp. De största TV-stationerna och dagstidningarna deltog aktivt i förberedelserna av kuppen och under kuppdagarna. Se här filmen The revolution will not be televised.

Ernesto Cardenal (poet, författare, präst och tidigare kulturminister i sandinisternas regering i Nicaragua) kan berätta i sin bok "La Revolución perdida" om hur den största dagstidningen La Prensa (som tillhörde högeroppositionen) under sandinisternas revolution publicerade mot betalning oavkortade rapporter skrivna av CIA. La prensa omvandlades till en språkrör för USA:s krigsföring mot det fattiga Nicaragua. I The Washington Post bad Chefredaktören Chamorro om USA:s direkta militära och ekonomiska ingrepp för att störta sandinisterna. CIA:s inblandning och finansiering av media under sandinisternas styre har avslöjats bl a av dåvarande tidningsdirektören för La Prensa Pablo Antonio Cuadra och av en av ägarna Ligia Chamorro, förresten båda kusiner till Cardenal.

Chile är ett annat skräckexempel på hur media används för att destabilisera demokratier. I senatorns Franck Churchs kartläggning av CIA:s verksamhet i Chile "Covert action in Chile" kan man läsa hur CIA finansierade den största dagstidningen El Mercurio och ett flertal radiostationer för att propagera mot och svartmåla Allendes regering.