Återigen är det val i ett latinamerikanskt land och valet står mellan högern och en antinyliberal vänster på frammarsch. Vänsterns kandidat Rafael Correa leder alla opinionsundersökningar. Motståndaren är högerns kandidat Alvaro Noboa, landets rikaste man, ägare till över 100 företag och banankungen i Ecuador. Ingen av dem kommer att vinna i första omgången, men vänstern har en bra chans att vinna i den andra. Tyvärr har ursprungsbefolkningens starka organisation CONAIE och dess politiska gren Movimiento Pachakutik lyft fram en egen kandidat som inte har mycket stöd, men kan komma att stödja Correa i den andra omgången. CONAIE har efter den misslyckade alliansen med Lucio Gutierrez, som för 4 år sedan vann presidentvalet och som efter valet visade sig ha hemliga avtal med USA:s ambassad, vägrat att gå i allians med Correa.
Det som står på spel i valet är fyra viktiga frågor där högern och vänstern i Ecuador tar tydliga ställningstaganden.
- Vänsterkandidaten är emot ett frihandelsavtal med USA. I Ecuador växer motståndet mot USA: s försök att ansluta landet till ett bilateralt frihandelsavtal. Brasilien, Argentina och Venezuela har satt stopp för USA: s planer att ansluta hela kontinenten till frihandelsavtalet ALCA. Nu försöker USA trots det folkliga missnöjet istället ingå sådana frihandelsavtal med enskilda länder, så som nyligen skett med Peru och Colombia. Vänsterns kandidat Correa förordar i stället att Ecuador ska närma sig MERCOSUR.
Frihandelsavtalet med USA, som planerats bakom lykta dörrar, går ut på att för USA-bolagen öppna Ecuadors ekonomi med billig arbetskraft, värdefulla naturtillgångar och en rik biologisk mångfald. Detta sker samtidigt som USA kommer att fortsätta att skydda sin marknad från ecuadorianska jordbruksprodukter. USA påtvingar Ecuador en patentlag, som går längre än WTO-avtalets regler och som i praktiken ger läkemedelsföretagen i USA monopol på licenser och medicintillverkning. Dessutom ger avtalet USA-bolagen helt unika möjligheter att stämma Ecuador om Ecuador upprättar vad USA betraktar som ”handelshinder” i form av lagstiftning på arbetsrättens område eller när det gäller miljöskydd.
- Correa vill att Ecuador ska ha mer kontroll över naturtillgångarna. Ecuador är rik på olja, men oljebolag som spanska Repsol och USA:s OXY och KERR-McGEESSO har kontroll över oljeproduktionen med katastrofala följder för landets inkomster, miljön och i synnerhet ursprungsbefolkningen. Vänsterkandidaten Correa menar att det första hans regering ska göra är att se över avtalen med oljebolagen, "av 5 oljefat tar oljebolagen 4 och landet får 1, det är oacceptabelt", för det andra ska man gå igenom avtalen och göra en utvärdering då oljebolagen bryter medvetet mot dem. Correa förespråkar en mer aktiv statlig kontroll över oljetillgångarna.
- Militära baser i Ecuador. USA har en flygbas i norra Ecuador, Manta, som man använder i sitt krig i Colombia. Correa vill stänga basen och stoppa USA:s militarisering av gränsen till Colombia. Basen i Manta används av USA i den s k Iniciativa Regional Andina som är en utvidning av Plan Colombia, som nu ska omfatta hela den andinska regionen.
- En ny konstitution. Liksom i andra länder i Latinamerika skrevs den nuvarande konstitutionen av det gamla korrupta politiska etablessimanget. Nu vill vänsterkandidaten att så som i Venezuela och Bolivia kalla samman en konstituerande församling som ska skriva om Ecuadors grundlag.
söndag, oktober 15, 2006
tisdag, oktober 10, 2006
icke-spridning och stopp av kärnvapenproven, nästa?
Nordkoreas atomprov är allvarligt och bör fördömas, inte för att det är just Nordkorea utan för att kärnvapen och spridningen av kärnvapen är förödande för världsfreden. En ansträngning från Sverige och andra länder som inte har kärnvapen måste nu göras för att i FN och säkerhetsrådet lyfta frågan om sammanbrottet för icke-spridningsavtalet NPT och stoppet av kärnvapenproven. Och där gör Nordkorea gemensam sak med bl a USA, Israel, Pakistan och Indien. Henrik Salander, UD:s chef för ickespridning och exportkontroll, klargör detta i en intressant intervju i Svd. Här nedan ett kort utdrag.
Varför säger Blixkommissionen (som i våras lade fram en rapport med 60 rekommendationer till världens ledare) att USA måste ta på sig ett särskilt ansvar för stoppet av kärnvapenproven?
– Resonemanget är att USA ligger långt före alla andra och därför borde gå i bräschen för att avtalet träder i kraft. USA skulle gynnas mest av alla av ett förbud. En amerikansk ratificering skulle öka pressen på de andra. Men Washington väljer att behålla handlingsfrihet med möjlighet till egna prov. USA planerar att hjälpa Indien med kärnteknik, trots att Indien inte är med i NPT och har skaffat egna kärnvapen.
Hur påverkar det andra länder och kärnvapenspridningen?
– Från spridningssynpunkt är det inte alls bra. Det går emot huvudidén i NPT (rätt till kärnkraftshjälp om man avstår från kärnvapen) och ger Indien möjlighet att tillverka fler vapen, vilket Pakistan och kanske även Kina kommer att reagera på. Iran med flera anser naturligtvis att det är dubbelmoral när indiska och israeliska kärnvapen anses vara ok. Jag har förståelse för synpunkten. Men Indien och Israel är tyvärr inte bundna av NPT.
Varför säger Blixkommissionen (som i våras lade fram en rapport med 60 rekommendationer till världens ledare) att USA måste ta på sig ett särskilt ansvar för stoppet av kärnvapenproven?
– Resonemanget är att USA ligger långt före alla andra och därför borde gå i bräschen för att avtalet träder i kraft. USA skulle gynnas mest av alla av ett förbud. En amerikansk ratificering skulle öka pressen på de andra. Men Washington väljer att behålla handlingsfrihet med möjlighet till egna prov. USA planerar att hjälpa Indien med kärnteknik, trots att Indien inte är med i NPT och har skaffat egna kärnvapen.
Hur påverkar det andra länder och kärnvapenspridningen?
– Från spridningssynpunkt är det inte alls bra. Det går emot huvudidén i NPT (rätt till kärnkraftshjälp om man avstår från kärnvapen) och ger Indien möjlighet att tillverka fler vapen, vilket Pakistan och kanske även Kina kommer att reagera på. Iran med flera anser naturligtvis att det är dubbelmoral när indiska och israeliska kärnvapen anses vara ok. Jag har förståelse för synpunkten. Men Indien och Israel är tyvärr inte bundna av NPT.
måndag, oktober 09, 2006
Statskupp i Bolivia ?
Från flera håll varnas det för statskupp i Bolivia. Statsvetaren bosatt i Mexiko Heinz Steffan Dietrich menar att en statskupp, precis som mot Chavez 2002 och Allende 1973, är i sin linda. USA, EU och de multinationella oljebolagen pekas ut som anstiftare.
Så, vad är sannolikheten? Knappast skulle jag säga från avstånd. Tre saker pekar på att en statskupp är ogenomförbar just nu. För det första, har Evo Morales regering lyckas sätta igång ett antal djupgående reformer utan att landet hamnat i ett generellt ostabilt läge. Motsättningar finns men är partiella. För det andra har Evo Morales regering ett massivt stöd bland befolkningen och en stark uppslutning för de reformer som nu genomförs; den nya konstitutionen, jordreformen och nationaliseringen av gas och olja. För det tredje är styrkeförhållandet på kontinenten ett annat än vad det var under Allende-tiden, som gör det svårare för ex USA att öppet och direkt regissera en statskupp.
Dock kan inte en statskupp uteslutas. Under sena 70-talet och början av 80-talet var Bolivia landet i Latinamerika med flest statskupper, ett tag var det statskupp varannan månad. Totalt har 189 statskupper genomförts. Evo Morales har själv sagt att ”en intern och extern sammansvärjning mot demokratin, min regering och Bolivia har satts igång i landet”
Vad som händer är att sociala konflikter i ett mycket fattigt och ojämlikt land som Bolivia utnyttjas av högerkrafter för att störa en regering med stark social uppslutning.
Högerns strategi, i ett läge då de förlorat den politiska makten, är att utnyttja alla konflikter som uppstår för att störa och sätta käppar i hjulet för reformerna. Men de kan knappats stoppa dem. Helgens gruvkonflikt i Huanuni med 16 döda och 60 skakade uppstod av konfrontationer mellan statsanställda gruvarbetare och s k ”fria” gruvarbetare ansluta i kooperativ. Gruvkonflikten är ett resultat av att staten återtar kontrollen av gruvfyndigheter och har då hamnat i konflikt med de ”fria” gruvarbetare (de flesta arbetare som tidigare avskedats när gruvorna privatiserades) som ser sitt leverbröd hotat.
Så, vad är sannolikheten? Knappast skulle jag säga från avstånd. Tre saker pekar på att en statskupp är ogenomförbar just nu. För det första, har Evo Morales regering lyckas sätta igång ett antal djupgående reformer utan att landet hamnat i ett generellt ostabilt läge. Motsättningar finns men är partiella. För det andra har Evo Morales regering ett massivt stöd bland befolkningen och en stark uppslutning för de reformer som nu genomförs; den nya konstitutionen, jordreformen och nationaliseringen av gas och olja. För det tredje är styrkeförhållandet på kontinenten ett annat än vad det var under Allende-tiden, som gör det svårare för ex USA att öppet och direkt regissera en statskupp.
Dock kan inte en statskupp uteslutas. Under sena 70-talet och början av 80-talet var Bolivia landet i Latinamerika med flest statskupper, ett tag var det statskupp varannan månad. Totalt har 189 statskupper genomförts. Evo Morales har själv sagt att ”en intern och extern sammansvärjning mot demokratin, min regering och Bolivia har satts igång i landet”
Vad som händer är att sociala konflikter i ett mycket fattigt och ojämlikt land som Bolivia utnyttjas av högerkrafter för att störa en regering med stark social uppslutning.
Högerns strategi, i ett läge då de förlorat den politiska makten, är att utnyttja alla konflikter som uppstår för att störa och sätta käppar i hjulet för reformerna. Men de kan knappats stoppa dem. Helgens gruvkonflikt i Huanuni med 16 döda och 60 skakade uppstod av konfrontationer mellan statsanställda gruvarbetare och s k ”fria” gruvarbetare ansluta i kooperativ. Gruvkonflikten är ett resultat av att staten återtar kontrollen av gruvfyndigheter och har då hamnat i konflikt med de ”fria” gruvarbetare (de flesta arbetare som tidigare avskedats när gruvorna privatiserades) som ser sitt leverbröd hotat.
söndag, oktober 01, 2006
MST om presidentvalet i Brasilien
Utgången i presidentvalet i Brasilien är rätt så given, Lula vinner (osäkert dock om det blir direkt i första valomgången). Men det viktiga är att kunna läsa det politiska läget och vad som kommer härnäst. Joao Pedro Stédile, ledaren för den starka De jordlösas rörelse (Movimiento sem Terra MST) ger i en intervju i argentinska Pagina 12 en intresant bild av läget. Här kommer en kort version av intervjun. Läs hela intervjun här
Om valet
- Vi gör en invecklad analys om styrkeförhållanden i landet. Vår bedömning är att Lulas inte var en vänsterregering. Det var en kluven/vacklande regering, i vilken höger-, center- och vänsterkrafter samlevde. I vissa områden, behöll högern sitt inflytande och kraft, i synnerhet i den ekonomiska politiken. I andra områden har vänstern haft inflytande, som exempelvis, genom att sätta stopp för privatiseringarna och inom utrikespolitiken där Brasilien varit mer självständigt och lyckas bromsa ALCA. Bönderna kommer med stor majoritet att lägga sin kritiska röst på Lula. De anser att de andra kandidaterna är ännu sämre, och att vi med Lula kommer att ha en sammansatt regering, där vänstern kan komma att ha en viss tyngd.
Om Lulas arbetarparti PT
- Förändringarna i Brasilien beror inte på politiska partier som PT. Det hänger framförallt på att de sociala och politiska rörelserna lyckas samla krafter för att återuppbygga en massrörelse. Från det kommer vi att kunna konfrontera igen nyliberalismen och bryta det nuvarande styrkeförhållande. Min förhoppning är att detta sker under Lulas andra mandat.
Om vänsterkandidaten Heloisa Helena som samlar ca 8 % av väljarkåren
- Heloisa Helena representerar inte ett utvecklingsalternativ för Brasilien. För det första, har hon ingen social bas (samhällsklass) bakom sig i Partido Socialismo y Libertad, eller bakom hennes kandidatur. Med det vann hon karaktären av en protest och missnöjeskandidat mot PT. Hennes diskurs sökte aldrig debattera kring alternativ eller om landets framtid, och hamnade i det enkla anklagandet, som inte hjälper att samla stöd för de förändringar som landet behöver. Hennes röster (stöd) kommer liksom för socialdemokraten Geraldo Alckmin från den övre medelklassen med högskolestudier. Men det alternativet har ingen framtid.
Om valet
- Vi gör en invecklad analys om styrkeförhållanden i landet. Vår bedömning är att Lulas inte var en vänsterregering. Det var en kluven/vacklande regering, i vilken höger-, center- och vänsterkrafter samlevde. I vissa områden, behöll högern sitt inflytande och kraft, i synnerhet i den ekonomiska politiken. I andra områden har vänstern haft inflytande, som exempelvis, genom att sätta stopp för privatiseringarna och inom utrikespolitiken där Brasilien varit mer självständigt och lyckas bromsa ALCA. Bönderna kommer med stor majoritet att lägga sin kritiska röst på Lula. De anser att de andra kandidaterna är ännu sämre, och att vi med Lula kommer att ha en sammansatt regering, där vänstern kan komma att ha en viss tyngd.
Om Lulas arbetarparti PT
- Förändringarna i Brasilien beror inte på politiska partier som PT. Det hänger framförallt på att de sociala och politiska rörelserna lyckas samla krafter för att återuppbygga en massrörelse. Från det kommer vi att kunna konfrontera igen nyliberalismen och bryta det nuvarande styrkeförhållande. Min förhoppning är att detta sker under Lulas andra mandat.
Om vänsterkandidaten Heloisa Helena som samlar ca 8 % av väljarkåren
- Heloisa Helena representerar inte ett utvecklingsalternativ för Brasilien. För det första, har hon ingen social bas (samhällsklass) bakom sig i Partido Socialismo y Libertad, eller bakom hennes kandidatur. Med det vann hon karaktären av en protest och missnöjeskandidat mot PT. Hennes diskurs sökte aldrig debattera kring alternativ eller om landets framtid, och hamnade i det enkla anklagandet, som inte hjälper att samla stöd för de förändringar som landet behöver. Hennes röster (stöd) kommer liksom för socialdemokraten Geraldo Alckmin från den övre medelklassen med högskolestudier. Men det alternativet har ingen framtid.
fredag, september 29, 2006
Folkopinionen i Irak går emot ockupationen
En stor majoritet av irakierna vill att USA:s ockupationsarmé lämnar Irak och de tycker dessutom att när ockupationstrupperna lämnar landet kommer våldet att minska och Irak bli mer säkert. Detta enligt en opinionsundersökning framtagen av inte mindre än USA:s State Department.
En liknande undersökning Program on International Policy Attitudes at the University of Maryland pekar på att mer än 70 % av irakierna vill att den irakiska regeringen ska be de utländska trupperna att lämna landet inom ett år. Samtidigt tror mer än 77 % av irakierna att USA vill stanna i Irak och ämnar permanenta de militära baserna i landet.
Snacket om att irakierna själva vill ha kvar ockupationstrupperna i Irak och att USA:s närvaro gör landet säkert är ju som allt annat kring ockupationen en rövarhistoria. De enda som vill ha kvar ockupationen är bombhögern i både USA och Europa samt de irakiska representanterna för ockupationen Premiärministern Nouri al-Maliki och Presidenten Jalal Talabani.
En liknande undersökning Program on International Policy Attitudes at the University of Maryland pekar på att mer än 70 % av irakierna vill att den irakiska regeringen ska be de utländska trupperna att lämna landet inom ett år. Samtidigt tror mer än 77 % av irakierna att USA vill stanna i Irak och ämnar permanenta de militära baserna i landet.
Snacket om att irakierna själva vill ha kvar ockupationstrupperna i Irak och att USA:s närvaro gör landet säkert är ju som allt annat kring ockupationen en rövarhistoria. De enda som vill ha kvar ockupationen är bombhögern i både USA och Europa samt de irakiska representanterna för ockupationen Premiärministern Nouri al-Maliki och Presidenten Jalal Talabani.
onsdag, september 27, 2006
Kopplingen säkerhet och utveckling i Afghanistan
Kopplingen mellan säkerhet och utveckling blir sällan tydligare än i Afghanistan ska den nu avgående försvarsministern Leni Björklund ha yttrat ett antal gånger i sin iver att försvara Sveriges militära samarbete med USA i Afghanistan. Vad Björklund syftar på med säkerhet och utveckling i krigets Afghanistan vet vi inte. Dock har detta samband säkerhet + utveckling fått en enorm betydelse i Afghanistans lukrativa produktion av opium.
Enligt en rapport från FN-kontoret för narkotika och kriminalitet (UNODC) har produktionen sedan USA tog över i Afghanistan ökat 33 gånger. På 5 år har opiumproduktionen ökat med 3 200 %. En annan intressant koppling är att det är just två av de kanske mest militariserade länder i världen med enorm militär inblandning från USA, Afghanistan och Colombia, som är de största drogproducerande ekonomier i världen.
Kanadensaren Michel Chossudovsky skriver att det finns starka västliga affärs- och finansiella intressen bakom opiumproduktionen och liksom oljan och pipelines är det av strategisk vikt att geopolitiskt och militärt kontrollera opiumets produktion och handelsvägar. Vinsterna är enorma mellan 124-194 miljarder dollar per år. Men enligt UNODC stannar endast 2,7 miljarder dollar i Afghanistan, bl a hos krigsherrar som idag är en del av den afghanska statsmakten. Resten kontrolleras av starkare finansiella krafter i väst.
Det går inte att utesluta att en stor del av striderna i Afghanistan är därför strider om kontrollen över narkotikaproducerande områden. Norska Klassekampen har i en artikel uppmärksammat hur striderna i Panjwai-området handlar mindre om att bekämpa talibanerna och mer om kontrollen över vattnet som vattnar vallmofälten Och det råder inget tvivel om att USA och väst med sin militära närvaro skyddar starka ekonomiska intressen i landet. I Helmandprovinsen där Natostyrkorna tog över krigföringen har opiumproduktionen stigit med 162 procent. Makthavarna i Afghanistan har idag direkta kopplingar till opiumhandeln. Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Bengt Kristiansson menar att ”Opiumet har skapat plågsamma kopplingar mellan den sittande regeringen i Kabul, de gamla krigsherrarna och talibanerna. Dessa nätverk är förklaringen till att Afghanistan inte får bukt med narkotikan”.
Så sambandet säkerhet (militarisering) och utveckling (ex mer produktion av opium) finns i Afghanistan. Dock är innebörden av detta mycket komplicerad och farlig. Vad gäller Sverige så bör man fråga sig vilken funktion svenska trupperna i Afghanistan har egentligen och vilka de har till uppgift att skydda.
Enligt en rapport från FN-kontoret för narkotika och kriminalitet (UNODC) har produktionen sedan USA tog över i Afghanistan ökat 33 gånger. På 5 år har opiumproduktionen ökat med 3 200 %. En annan intressant koppling är att det är just två av de kanske mest militariserade länder i världen med enorm militär inblandning från USA, Afghanistan och Colombia, som är de största drogproducerande ekonomier i världen.
Kanadensaren Michel Chossudovsky skriver att det finns starka västliga affärs- och finansiella intressen bakom opiumproduktionen och liksom oljan och pipelines är det av strategisk vikt att geopolitiskt och militärt kontrollera opiumets produktion och handelsvägar. Vinsterna är enorma mellan 124-194 miljarder dollar per år. Men enligt UNODC stannar endast 2,7 miljarder dollar i Afghanistan, bl a hos krigsherrar som idag är en del av den afghanska statsmakten. Resten kontrolleras av starkare finansiella krafter i väst.
Det går inte att utesluta att en stor del av striderna i Afghanistan är därför strider om kontrollen över narkotikaproducerande områden. Norska Klassekampen har i en artikel uppmärksammat hur striderna i Panjwai-området handlar mindre om att bekämpa talibanerna och mer om kontrollen över vattnet som vattnar vallmofälten Och det råder inget tvivel om att USA och väst med sin militära närvaro skyddar starka ekonomiska intressen i landet. I Helmandprovinsen där Natostyrkorna tog över krigföringen har opiumproduktionen stigit med 162 procent. Makthavarna i Afghanistan har idag direkta kopplingar till opiumhandeln. Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Bengt Kristiansson menar att ”Opiumet har skapat plågsamma kopplingar mellan den sittande regeringen i Kabul, de gamla krigsherrarna och talibanerna. Dessa nätverk är förklaringen till att Afghanistan inte får bukt med narkotikan”.
Så sambandet säkerhet (militarisering) och utveckling (ex mer produktion av opium) finns i Afghanistan. Dock är innebörden av detta mycket komplicerad och farlig. Vad gäller Sverige så bör man fråga sig vilken funktion svenska trupperna i Afghanistan har egentligen och vilka de har till uppgift att skydda.
måndag, september 25, 2006
Hycklarnas tid är nu
Agneta Norberg från Sveriges Fredsråd skriver om Chiracs hyckleri gällande kärnvapen.
- I Frankrike protesterar folk mot att Frankrike ämnar utprova nya ballistiska robotar som ska placeras på deras ubåtsflotta. Detta rimmar illa med Frankrikes protester mot Irans kärnkraftsprogram. Hyckleri sa Bill, hyckleri var ordet sa Bull. Agneta
- I Frankrike protesterar folk mot att Frankrike ämnar utprova nya ballistiska robotar som ska placeras på deras ubåtsflotta. Detta rimmar illa med Frankrikes protester mot Irans kärnkraftsprogram. Hyckleri sa Bill, hyckleri var ordet sa Bull. Agneta
torsdag, september 21, 2006
Chavez tal till FN
Address to the United Nations
Rise Up Against the Empire
By HUGO CHAVEZSeptember 20, 2006
Representatives of the governments of the world, good morning to all of you. First of all, I would like to invite you, very respectfully, tothose who have not read this book, to read it.
Noam Chomsky, one of the most prestigious American and worldintellectuals, Noam Chomsky, and this is one of his most recent books,'Hegemony or Survival: The Imperialist Strategy of the United States.'"[Holds up book, waves it in front of General Assembly.] "It's anexcellent book to help us understand what has been happening in theworld throughout the 20th century, and what's happening now, and thegreatest threat looming over our planet.
The hegemonic pretensions of the American empire are placing at risk thevery survival of the human species. We continue to warn you about thisdanger and we appeal to the people of the United States and the world tohalt this threat, which is like a sword hanging over our heads. I hadconsidered reading from this book, but, for the sake of time," [flipsthrough the pages, which are numerous] "I will just leave it as a recommendation.
It reads easily, it is a very good book, I'm sure Madame [President] youare familiar with it. It appears in English, in Russian, in Arabic, inGerman. I think that the first people who should read this book are our brothers and sisters in the United States, because their threat is rightin their own house. The devil is right at home. The devil, the devil himself, is right in the house.
"And the devil came here yesterday. Yesterday the devil came here. Righ there." [crosses himself]
And it smells of sulfur still today".
Yesterday, ladies and gentlemen, from this rostrum, the president of theUnited States, the gentleman to whom I refer as the devil, came here, talking as if he owned the world. Truly. As the owner of the world.
I think we could call a psychiatrist to analyze yesterday's statementmade by the president of the United States. As the spokesman of imperialism, he came to share his nostrums, to try to preserve the current pattern of domination, exploitation and pillage of the peoples of the world.
An Alfred Hitchcock movie could use it as a scenario. I would even propose a title: "The Devil's Recipe."
As Chomsky says here, clearly and in depth, the American empire is doing all it can to consolidate its system of domination. And we cannot allow them to do that. We cannot allow world dictatorship to be consolidated.
The world parent's statement -- cynical, hypocritical, full of this imperial hypocrisy from the need they have to control everything.
They say they want to impose a democratic model. But that's their democratic model. It's the false democracy of elites, and, I would say, a very original democracy that's imposed by weapons and bombs and firing weapons.
What a strange democracy. Aristotle might not recognize it or others who are at the root of democracy.
What type of democracy do you impose with marines and bombs?
The president of the United States, yesterday, said to us, right here,in this room, and I'm quoting, "Anywhere you look, you hear extremiststelling you can escape from poverty and recover your dignity through violence, terror and martyrdom.
"Wherever he looks, he sees extremists. And you, my brother -- he looks at your color, and he says, oh, there's an extremist. Evo Morales, the worthy president of Bolivia, looks like an extremist to him.
The imperialists see extremists everywhere. It's not that we are extremists. It's that the world is waking up. It's waking up all over. And people are standing up.
I have the feeling, dear world dictator, that you are going to live therest of your days as a nightmare because the rest of us are standing up, all those who are rising up against American imperialism, who are shouting for equality, for respect, for the sovereignty of nations.
Yes, you can call us extremists, but we are rising up against theempire, against the model of domination.
The president then -- and this he said himself, he said: "I have come to speak directly to the populations in the Middle East, to tell them that my country wants peace."
That's true. If we walk in the streets of the Bronx, if we walk around New York, Washington, San Diego, in any city, San Antonio, SanFrancisco, and we ask individuals, the citizens of the United States,what does this country want? Does it want peace? They'll say yes.
But the government doesn't want peace. The government of the UnitedStates doesn't want peace. It wants to exploit its system of exploitation, of pillage, of hegemony through war.
It wants peace. But what's happening in Iraq? What happened in Lebanon?In Palestine? What's happening? What's happened over the last 100 years in Latin America and in the world? And now threatening Venezuela -- new threats against Venezuela, against Iran?
He spoke to the people of Lebanon. Many of you, he said, have seen how your homes and communities were caught in the crossfire. How cynical can you get? What a capacity to lie shame facedly. The bombs in Beirut with millimetric precision?
This is crossfire? He's thinking of a western, when people would shootfrom the hip and somebody would be caught in the crossfire.
This is imperialist, fascist, assassin, genocidal, the empire and Israelfiring on the people of Palestine and Lebanon. That is what happened. And now we hear, "We're suffering because we see homes destroyed.'
The president of the United States came to talk to the peoples -- to the peoples of the world. He came to say -- I brought some documents with me, because this morning I was reading some statements, and I see that he talked to the people of Afghanistan, the people of Lebanon, thepeople of Iran. And he addressed all these peoples directly.
And you can wonder, just as the president of the United States addresses those peoples of the world, what would those peoples of the world tell him if they were given the floor? What would they have to say?
And I think I have some inkling of what the peoples of the south, theoppressed people think. They would say, "Yankee imperialist, go home." I think that is what those people would say if they were given themicrophone and if they could speak with one voice to the American imperialists.
And that is why, Madam President, my colleagues, my friends, last yearwe came here to this same hall as we have been doing for the past eightyears, and we said something that has now been confirmed -- fully, fully confirmed.
I don't think anybody in this room could defend the system. Let's accept-- let's be honest. The U.N. system, born after the Second World War,collapsed. It's worthless.
Oh, yes, it's good to bring us together once a year, see each other,make statements and prepare all kinds of long documents, and listen togood speeches, like Abel's yesterday, or President Mullah's . Yes, it's good for that.
And there are a lot of speeches, and we've heard lots from the presidentof Sri Lanka, for instance, and the president of Chile.
But we, the assembly, have been turned into a merely deliberative organ.We have no power, no power to make any impact on the terrible situationin the world. And that is why Venezuela once again proposes, here,today, 20 September, that we re-establish the United Nations.
Last year, Madam, we made four modest proposals that we felt to be crucially important. We have to assume the responsibility our heads of state, our ambassadors, our representatives, and we have to discuss it.
The first is expansion, and Mullah talked about this yesterday right here. The Security Council, both as it has permanent and non-permanent categories, (inaudible) developing countries and LDCs must be given access as new permanent members. That's step one.
Second, effective methods to address and resolve world conflicts,transparent decisions.
Point three, the immediate suppression -- and that is something everyone's calling for -- of the anti-democratic mechanism known as the veto, the veto on decisions of the Security Council.
Let me give you a recent example. The immoral veto of the United Statesallowed the Israelis, with impunity, to destroy Lebanon. Right in frontof all of us as we stood there watching, a resolution in the council was prevented.
Fourthly, we have to strengthen, as we've always said, the role and the powers of the secretary general of the United Nations.
Yesterday, the secretary general practically gave us his speech of farewell. And he recognized that over the last 10 years, things have just gotten more complicated; hunger, poverty, violence, human rights violations have just worsened. That is the tremendous consequence of the collapse of the United Nations system and American hegemonistic pretensions.
Madam, Venezuela a few years ago decided to wage this battle within theUnited Nations by recognizing the United Nations, as members of it thatwe are, and lending it our voice, our thinking.
Our voice is an independent voice to represent the dignity and the search for peace and the reformulation of the international system; to denounce persecution and aggression of hegemonistic forces on the planet.
This is how Venezuela has presented itself. Bolivar's home has sought anonpermanent seat on the Security Council.
Let's see. Well, there's been an open attack by the U.S. government, animmoral attack, to try and prevent Venezuela from being freely electedto a post in the Security Council.
The imperium is afraid of truth, is afraid of independent voices. It calls us extremists, but they are the extremists.
And I would like to thank all the countries that have kindly announced their support for Venezuela, even though the ballot is a secret one and there's no need to announce things.
But since the imperium has attacked, openly, they strengthened the convictions of many countries. And their support strengthens us.
Mercosur, as a bloc, has expressed its support, our brothers inMercosur. Venezuela, with Brazil, Argentina, Paraguay, Uruguay, is a full member of Mercosur.
And many other Latin American countries, CARICOM, Bolivia have expressedtheir support for Venezuela. The Arab League, the full Arab League hasvoiced its support. And I am immensely grateful to the Arab world, toour Arab brothers, our Caribbean brothers, the African Union. Almost allof Africa has expressed its support for Venezuela and countries such asRussia or China and many others.
I thank you all warmly on behalf of Venezuela, on behalf of our people,and on behalf of the truth, because Venezuela, with a seat on theSecurity Council, will be expressing not only Venezuela's thoughts, butit will also be the voice of all the peoples of the world, and we willdefend dignity and truth.
Over and above all of this, Madam President, I think there are reasonsto be optimistic. A poet would have said "helplessly optimistic,"because over and above the wars and the bombs and the aggressive and thepreventive war and the destruction of entire peoples, one can see that anew era is dawning.
As Silvio Rodriguez says, the era is giving birth to a heart. There are alternative ways of thinking. There are young people who think differently. And this has already been seen within the space of a meredecade. It was shown that the end of history was a totally false assumption, and the same was shown about Pax Americana and the establishment of the capitalist neo-liberal world. It has been shown,this system, to generate mere poverty. Who believes in it now?
What we now have to do is define the future of the world. Dawn isbreaking out all over. You can see it in Africa and Europe and LatinAmerica and Oceanea. I want to emphasize that optimistic vision.
We have to strengthen ourselves, our will to do battle, our awareness.We have to build a new and better world.
Venezuela joins that struggle, and that's why we are threatened. TheU.S. has already planned, financed and set in motion a coup inVenezuela, and it continues to support coup attempts in Venezuela and elsewhere.
President Michelle Bachelet reminded us just a moment ago of the horrendous assassination of the former foreign minister, OrlandoLetelier.
And I would just add one thing: Those who perpetrated this crime are free. And that other event where an American citizen also died wereAmerican themselves. They were CIA killers, terrorists.
And we must recall in this room that in just a few days there will be another anniversary. Thirty years will have passed from this other horrendous terrorist attack on the Cuban plane, where 73 innocents died, a Cubana de Aviacion airliner.
And where is the biggest terrorist of this continent who took theresponsibility for blowing up the plane? He spent a few years in jail inVenezuela. Thanks to CIA and then government officials, he was allowedto escape, and he lives here in this country, protected by the government.
And he was convicted. He has confessed to his crime. But the U.S.government has double standards. It protects terrorism when it wants to.
And this is to say that Venezuela is fully committed to combating terrorism and violence. And we are one of the people who are fighting for peace.
Luis Posada Carriles is the name of that terrorist who is protected here. And other tremendously corrupt people who escaped from Venezuela are also living here under protection: a group that bombed various embassies, that assassinated people during the coup. They kidnapped meand they were going to kill me, but I think God reached down and our people came out into the streets and the army was too, and so I'm here today.
But these people who led that coup are here today in this countryprotected by the American government. And I accuse the American government of protecting terrorists and of having a completely cynical discourse.
We mentioned Cuba. Yes, we were just there a few days ago. We just camefrom there happily.
And there you see another era born. The Summit of the 15, the Summit of the Nonaligned, adopted a historic resolution. This is the out come document. Don't worry, I'm not going to read it.
But you have a whole set of resolutions here that were adopted after open debate in a transparent matter -- more than 50 heads of state.Havana was the capital of the south for a few weeks, and we have now launched, once again, the group of the nonaligned with new momentum.
And if there is anything I could ask all of you here, my companions, my brothers and sisters, it is to please lend your good will to lend momentum to the Nonaligned Movement for the birth of the new era, to prevent hegemony and prevent further advances of imperialism.
And as you know, Fidel Castro is the president of the nonaligned for thenext three years, and we can trust him to lead the charge very efficiently.
Unfortunately they thought, "Oh, Fidel was going to die." But they'regoing to be disappointed because he didn't. And he's not only alive, he's back in his green fatigues, and he's now presiding the nonaligned.
So, my dear colleagues, Madam President, a new, strong movement has been born, a movement of the south. We are men and women of the south.
With this document, with these ideas, with these criticisms, I'm nowclosing my file. I'm taking the book with me. And, don't forget, I'm recommending it very warmly and very humbly to all of you.
We want ideas to save our planet, to save the planet from theimperialist threat. And hopefully in this very century, in not too long a time, we will see this, we will see this new era, and for our childrenand our grandchildren a world of peace based on the fundamental principles of the United Nations, but a renewed United Nations.
And maybe we have to change location. Maybe we have to put the UnitedNations somewhere else; maybe a city of the south. We've proposed Venezuela.
You know that my personal doctor had to stay in the plane. The chief of security had to be left in a locked plane. Neither of these gentlemen was allowed to arrive and attend the U.N. meeting. This is another abuseand another abuse of power on the part of the Devil. It smells of sulfurhere, but God is with us and I embrace you all.
May God bless us all. Good day to you.
Rise Up Against the Empire
By HUGO CHAVEZSeptember 20, 2006
Representatives of the governments of the world, good morning to all of you. First of all, I would like to invite you, very respectfully, tothose who have not read this book, to read it.
Noam Chomsky, one of the most prestigious American and worldintellectuals, Noam Chomsky, and this is one of his most recent books,'Hegemony or Survival: The Imperialist Strategy of the United States.'"[Holds up book, waves it in front of General Assembly.] "It's anexcellent book to help us understand what has been happening in theworld throughout the 20th century, and what's happening now, and thegreatest threat looming over our planet.
The hegemonic pretensions of the American empire are placing at risk thevery survival of the human species. We continue to warn you about thisdanger and we appeal to the people of the United States and the world tohalt this threat, which is like a sword hanging over our heads. I hadconsidered reading from this book, but, for the sake of time," [flipsthrough the pages, which are numerous] "I will just leave it as a recommendation.
It reads easily, it is a very good book, I'm sure Madame [President] youare familiar with it. It appears in English, in Russian, in Arabic, inGerman. I think that the first people who should read this book are our brothers and sisters in the United States, because their threat is rightin their own house. The devil is right at home. The devil, the devil himself, is right in the house.
"And the devil came here yesterday. Yesterday the devil came here. Righ there." [crosses himself]
And it smells of sulfur still today".
Yesterday, ladies and gentlemen, from this rostrum, the president of theUnited States, the gentleman to whom I refer as the devil, came here, talking as if he owned the world. Truly. As the owner of the world.
I think we could call a psychiatrist to analyze yesterday's statementmade by the president of the United States. As the spokesman of imperialism, he came to share his nostrums, to try to preserve the current pattern of domination, exploitation and pillage of the peoples of the world.
An Alfred Hitchcock movie could use it as a scenario. I would even propose a title: "The Devil's Recipe."
As Chomsky says here, clearly and in depth, the American empire is doing all it can to consolidate its system of domination. And we cannot allow them to do that. We cannot allow world dictatorship to be consolidated.
The world parent's statement -- cynical, hypocritical, full of this imperial hypocrisy from the need they have to control everything.
They say they want to impose a democratic model. But that's their democratic model. It's the false democracy of elites, and, I would say, a very original democracy that's imposed by weapons and bombs and firing weapons.
What a strange democracy. Aristotle might not recognize it or others who are at the root of democracy.
What type of democracy do you impose with marines and bombs?
The president of the United States, yesterday, said to us, right here,in this room, and I'm quoting, "Anywhere you look, you hear extremiststelling you can escape from poverty and recover your dignity through violence, terror and martyrdom.
"Wherever he looks, he sees extremists. And you, my brother -- he looks at your color, and he says, oh, there's an extremist. Evo Morales, the worthy president of Bolivia, looks like an extremist to him.
The imperialists see extremists everywhere. It's not that we are extremists. It's that the world is waking up. It's waking up all over. And people are standing up.
I have the feeling, dear world dictator, that you are going to live therest of your days as a nightmare because the rest of us are standing up, all those who are rising up against American imperialism, who are shouting for equality, for respect, for the sovereignty of nations.
Yes, you can call us extremists, but we are rising up against theempire, against the model of domination.
The president then -- and this he said himself, he said: "I have come to speak directly to the populations in the Middle East, to tell them that my country wants peace."
That's true. If we walk in the streets of the Bronx, if we walk around New York, Washington, San Diego, in any city, San Antonio, SanFrancisco, and we ask individuals, the citizens of the United States,what does this country want? Does it want peace? They'll say yes.
But the government doesn't want peace. The government of the UnitedStates doesn't want peace. It wants to exploit its system of exploitation, of pillage, of hegemony through war.
It wants peace. But what's happening in Iraq? What happened in Lebanon?In Palestine? What's happening? What's happened over the last 100 years in Latin America and in the world? And now threatening Venezuela -- new threats against Venezuela, against Iran?
He spoke to the people of Lebanon. Many of you, he said, have seen how your homes and communities were caught in the crossfire. How cynical can you get? What a capacity to lie shame facedly. The bombs in Beirut with millimetric precision?
This is crossfire? He's thinking of a western, when people would shootfrom the hip and somebody would be caught in the crossfire.
This is imperialist, fascist, assassin, genocidal, the empire and Israelfiring on the people of Palestine and Lebanon. That is what happened. And now we hear, "We're suffering because we see homes destroyed.'
The president of the United States came to talk to the peoples -- to the peoples of the world. He came to say -- I brought some documents with me, because this morning I was reading some statements, and I see that he talked to the people of Afghanistan, the people of Lebanon, thepeople of Iran. And he addressed all these peoples directly.
And you can wonder, just as the president of the United States addresses those peoples of the world, what would those peoples of the world tell him if they were given the floor? What would they have to say?
And I think I have some inkling of what the peoples of the south, theoppressed people think. They would say, "Yankee imperialist, go home." I think that is what those people would say if they were given themicrophone and if they could speak with one voice to the American imperialists.
And that is why, Madam President, my colleagues, my friends, last yearwe came here to this same hall as we have been doing for the past eightyears, and we said something that has now been confirmed -- fully, fully confirmed.
I don't think anybody in this room could defend the system. Let's accept-- let's be honest. The U.N. system, born after the Second World War,collapsed. It's worthless.
Oh, yes, it's good to bring us together once a year, see each other,make statements and prepare all kinds of long documents, and listen togood speeches, like Abel's yesterday, or President Mullah's . Yes, it's good for that.
And there are a lot of speeches, and we've heard lots from the presidentof Sri Lanka, for instance, and the president of Chile.
But we, the assembly, have been turned into a merely deliberative organ.We have no power, no power to make any impact on the terrible situationin the world. And that is why Venezuela once again proposes, here,today, 20 September, that we re-establish the United Nations.
Last year, Madam, we made four modest proposals that we felt to be crucially important. We have to assume the responsibility our heads of state, our ambassadors, our representatives, and we have to discuss it.
The first is expansion, and Mullah talked about this yesterday right here. The Security Council, both as it has permanent and non-permanent categories, (inaudible) developing countries and LDCs must be given access as new permanent members. That's step one.
Second, effective methods to address and resolve world conflicts,transparent decisions.
Point three, the immediate suppression -- and that is something everyone's calling for -- of the anti-democratic mechanism known as the veto, the veto on decisions of the Security Council.
Let me give you a recent example. The immoral veto of the United Statesallowed the Israelis, with impunity, to destroy Lebanon. Right in frontof all of us as we stood there watching, a resolution in the council was prevented.
Fourthly, we have to strengthen, as we've always said, the role and the powers of the secretary general of the United Nations.
Yesterday, the secretary general practically gave us his speech of farewell. And he recognized that over the last 10 years, things have just gotten more complicated; hunger, poverty, violence, human rights violations have just worsened. That is the tremendous consequence of the collapse of the United Nations system and American hegemonistic pretensions.
Madam, Venezuela a few years ago decided to wage this battle within theUnited Nations by recognizing the United Nations, as members of it thatwe are, and lending it our voice, our thinking.
Our voice is an independent voice to represent the dignity and the search for peace and the reformulation of the international system; to denounce persecution and aggression of hegemonistic forces on the planet.
This is how Venezuela has presented itself. Bolivar's home has sought anonpermanent seat on the Security Council.
Let's see. Well, there's been an open attack by the U.S. government, animmoral attack, to try and prevent Venezuela from being freely electedto a post in the Security Council.
The imperium is afraid of truth, is afraid of independent voices. It calls us extremists, but they are the extremists.
And I would like to thank all the countries that have kindly announced their support for Venezuela, even though the ballot is a secret one and there's no need to announce things.
But since the imperium has attacked, openly, they strengthened the convictions of many countries. And their support strengthens us.
Mercosur, as a bloc, has expressed its support, our brothers inMercosur. Venezuela, with Brazil, Argentina, Paraguay, Uruguay, is a full member of Mercosur.
And many other Latin American countries, CARICOM, Bolivia have expressedtheir support for Venezuela. The Arab League, the full Arab League hasvoiced its support. And I am immensely grateful to the Arab world, toour Arab brothers, our Caribbean brothers, the African Union. Almost allof Africa has expressed its support for Venezuela and countries such asRussia or China and many others.
I thank you all warmly on behalf of Venezuela, on behalf of our people,and on behalf of the truth, because Venezuela, with a seat on theSecurity Council, will be expressing not only Venezuela's thoughts, butit will also be the voice of all the peoples of the world, and we willdefend dignity and truth.
Over and above all of this, Madam President, I think there are reasonsto be optimistic. A poet would have said "helplessly optimistic,"because over and above the wars and the bombs and the aggressive and thepreventive war and the destruction of entire peoples, one can see that anew era is dawning.
As Silvio Rodriguez says, the era is giving birth to a heart. There are alternative ways of thinking. There are young people who think differently. And this has already been seen within the space of a meredecade. It was shown that the end of history was a totally false assumption, and the same was shown about Pax Americana and the establishment of the capitalist neo-liberal world. It has been shown,this system, to generate mere poverty. Who believes in it now?
What we now have to do is define the future of the world. Dawn isbreaking out all over. You can see it in Africa and Europe and LatinAmerica and Oceanea. I want to emphasize that optimistic vision.
We have to strengthen ourselves, our will to do battle, our awareness.We have to build a new and better world.
Venezuela joins that struggle, and that's why we are threatened. TheU.S. has already planned, financed and set in motion a coup inVenezuela, and it continues to support coup attempts in Venezuela and elsewhere.
President Michelle Bachelet reminded us just a moment ago of the horrendous assassination of the former foreign minister, OrlandoLetelier.
And I would just add one thing: Those who perpetrated this crime are free. And that other event where an American citizen also died wereAmerican themselves. They were CIA killers, terrorists.
And we must recall in this room that in just a few days there will be another anniversary. Thirty years will have passed from this other horrendous terrorist attack on the Cuban plane, where 73 innocents died, a Cubana de Aviacion airliner.
And where is the biggest terrorist of this continent who took theresponsibility for blowing up the plane? He spent a few years in jail inVenezuela. Thanks to CIA and then government officials, he was allowedto escape, and he lives here in this country, protected by the government.
And he was convicted. He has confessed to his crime. But the U.S.government has double standards. It protects terrorism when it wants to.
And this is to say that Venezuela is fully committed to combating terrorism and violence. And we are one of the people who are fighting for peace.
Luis Posada Carriles is the name of that terrorist who is protected here. And other tremendously corrupt people who escaped from Venezuela are also living here under protection: a group that bombed various embassies, that assassinated people during the coup. They kidnapped meand they were going to kill me, but I think God reached down and our people came out into the streets and the army was too, and so I'm here today.
But these people who led that coup are here today in this countryprotected by the American government. And I accuse the American government of protecting terrorists and of having a completely cynical discourse.
We mentioned Cuba. Yes, we were just there a few days ago. We just camefrom there happily.
And there you see another era born. The Summit of the 15, the Summit of the Nonaligned, adopted a historic resolution. This is the out come document. Don't worry, I'm not going to read it.
But you have a whole set of resolutions here that were adopted after open debate in a transparent matter -- more than 50 heads of state.Havana was the capital of the south for a few weeks, and we have now launched, once again, the group of the nonaligned with new momentum.
And if there is anything I could ask all of you here, my companions, my brothers and sisters, it is to please lend your good will to lend momentum to the Nonaligned Movement for the birth of the new era, to prevent hegemony and prevent further advances of imperialism.
And as you know, Fidel Castro is the president of the nonaligned for thenext three years, and we can trust him to lead the charge very efficiently.
Unfortunately they thought, "Oh, Fidel was going to die." But they'regoing to be disappointed because he didn't. And he's not only alive, he's back in his green fatigues, and he's now presiding the nonaligned.
So, my dear colleagues, Madam President, a new, strong movement has been born, a movement of the south. We are men and women of the south.
With this document, with these ideas, with these criticisms, I'm nowclosing my file. I'm taking the book with me. And, don't forget, I'm recommending it very warmly and very humbly to all of you.
We want ideas to save our planet, to save the planet from theimperialist threat. And hopefully in this very century, in not too long a time, we will see this, we will see this new era, and for our childrenand our grandchildren a world of peace based on the fundamental principles of the United Nations, but a renewed United Nations.
And maybe we have to change location. Maybe we have to put the UnitedNations somewhere else; maybe a city of the south. We've proposed Venezuela.
You know that my personal doctor had to stay in the plane. The chief of security had to be left in a locked plane. Neither of these gentlemen was allowed to arrive and attend the U.N. meeting. This is another abuseand another abuse of power on the part of the Devil. It smells of sulfurhere, but God is with us and I embrace you all.
May God bless us all. Good day to you.
tisdag, september 05, 2006
onsdag, augusti 23, 2006
Om slaveriet i Sverige
UNESCO ha utropat den 23 augusti till internationell dag till minnet av slavhandeln och dess avskaffande. Att man just uppmärksammar den 23 augusti är för att den 23:e augusti år 1791 inleddes ett uppror på Haiti som skakade slavhandeln och som påbörjade en kamp som senare blev avgörande för avskaffandet av den s k transatlantiska slavhandeln.
För oss är det viktigt att påminnas om Sveriges deltagande i slavhandeln. Sverige bedrev slavhandel från eget slavfort i Ghana och den svenska kolonin S:T Berthelemy i västindien var under 1700- och 1800-talen en knutpunkt för slavhandel. Erki Gustaf Geijer la fram 1840 en motion i riksdagen och slavhandeln förbjöds ett år senare. 545 slavar befriades. Prästen på ön Carl ADOLF (sic) Carlsson arbetade energiskt mot att slaveriet skulle upphävas. Han skrev bl a "Negern sådan jag i Västindien haft tillfälle att observera honom, är knappt till hälften människa, resten är apa och tiger. Till och med djuren skyr dem".
Frågan om slaveriets logik hänger kvar än idag. Det är rasismen. Där "vi" framställs som civilisation och "de" som barbarer. Under kolonialismen var det ett sätt att rättfärdiga europeernas ekonomiska och politiska koloniala projekt, det legitimerade dess existens och brutalitet. Idag legitimerar rasismen andra maktstrukturer, den marginaliserar och stigmatiserar. Vi finner denna logik i valrörelsen, vi och de, vi med de civiliserade värderingar och de, barbarer som måste integreras, läxas upp, ställas krav på, språktestas, bombas till "demokrater".
Man undrar om vi har lärt oss något av historien.
För oss är det viktigt att påminnas om Sveriges deltagande i slavhandeln. Sverige bedrev slavhandel från eget slavfort i Ghana och den svenska kolonin S:T Berthelemy i västindien var under 1700- och 1800-talen en knutpunkt för slavhandel. Erki Gustaf Geijer la fram 1840 en motion i riksdagen och slavhandeln förbjöds ett år senare. 545 slavar befriades. Prästen på ön Carl ADOLF (sic) Carlsson arbetade energiskt mot att slaveriet skulle upphävas. Han skrev bl a "Negern sådan jag i Västindien haft tillfälle att observera honom, är knappt till hälften människa, resten är apa och tiger. Till och med djuren skyr dem".
Frågan om slaveriets logik hänger kvar än idag. Det är rasismen. Där "vi" framställs som civilisation och "de" som barbarer. Under kolonialismen var det ett sätt att rättfärdiga europeernas ekonomiska och politiska koloniala projekt, det legitimerade dess existens och brutalitet. Idag legitimerar rasismen andra maktstrukturer, den marginaliserar och stigmatiserar. Vi finner denna logik i valrörelsen, vi och de, vi med de civiliserade värderingar och de, barbarer som måste integreras, läxas upp, ställas krav på, språktestas, bombas till "demokrater".
Man undrar om vi har lärt oss något av historien.
måndag, augusti 21, 2006
Det finns de som arbetar för krig
Den iranska oppositionsgruppen the National Council for Resistance in Iran (NCRI) har vid flera tillfällen riktat sig till USA:s och EU:s ledare och krävt att man intar ”en hård linje” mot Iran.
Nu har NCRI presenterat ”bevis” för att tre fabriker i Teheran tillverkar vapen som den iranska regimen sedan levererar till motståndsrörelsen i Irak. Enligt uppgifter i den konservativa brittiska tidningen The Telegraph 20/8 har dessa vapen använts bl a i attacker i södra Irak som dödat 18 brittiska soldater.
Enligt NCRI:s uppgifter ligger dessa fabriker i ett område i norra Teheran där man även, enligt NCRI:s uppgifter, utvecklar Irans atomvapen.
Detta kan ses som ett försök av NCRI att ge Bush och Blair en anledning att angripa Iran. NCRI:s uppgifter har bl a spridits via den USA baserade organisationen
Nu har NCRI presenterat ”bevis” för att tre fabriker i Teheran tillverkar vapen som den iranska regimen sedan levererar till motståndsrörelsen i Irak. Enligt uppgifter i den konservativa brittiska tidningen The Telegraph 20/8 har dessa vapen använts bl a i attacker i södra Irak som dödat 18 brittiska soldater.
Enligt NCRI:s uppgifter ligger dessa fabriker i ett område i norra Teheran där man även, enligt NCRI:s uppgifter, utvecklar Irans atomvapen.
Detta kan ses som ett försök av NCRI att ge Bush och Blair en anledning att angripa Iran. NCRI:s uppgifter har bl a spridits via den USA baserade organisationen
lördag, augusti 19, 2006
lördag, augusti 12, 2006
Förvirrat Aftonbladet om Fidel
Det myllrar av spekulationer kring Fidel Castro. Med det mesta är just rena spekulationer och j-ligt dåligt underbyggda nyheter måste man säga. Aftonbladet till exempel skriver idag att Castro kämpar mot döden "För Kubas diktator kämpar nu för sitt liv sedan han drabbats av allvarliga komplikationer efter operationen för två veckor sedan". Detta samtidigt som man från flera håll i Latinamerika och Spanien lär berätta att Fidel är på uppgång och att operationen enligt officiella källor genomfördes för mer än två veckor sedan.
Dessutom skriver AB att man nu skärper "kontrollen för att hindra att oroligheter bryter ut", medan journalisterna (från BBC, El Pais och New York Times) rapporterar förvånade över hur lungt det är i Havanna. Och jag förstår att journalister förvånas eftersom de i sina inbillade profetior förväntade sig lite aktion (dvs invasion, kupp eller stora oroligheter), detta eftersom USA med Miamikubanerna, som misslyckas att störta Castro, förberett sig i åratal på ett maktövetagande så fort Fidel Castro försvann från makten.
Men som Venezuela president Chavez sa igår har det uppstått en unik (och för journalisterna och USA märklig) situation då Fidel Castro finns och samtidigt inte finns kvar vid makten och det har förvirrat Bushadministrationen totalt. Så vad göra förutom att i rena gansterfasoner hota med invasion och vifta med dollarsedlar. New York Times uppmanade igår Bushadministrationen att avveckla blockaden mot Kuba för att åtminstone genom handel och annat utbyte få bättre kontakt med den kubanska verkligheten. Fler förslag, nån?
Dessutom skriver AB att man nu skärper "kontrollen för att hindra att oroligheter bryter ut", medan journalisterna (från BBC, El Pais och New York Times) rapporterar förvånade över hur lungt det är i Havanna. Och jag förstår att journalister förvånas eftersom de i sina inbillade profetior förväntade sig lite aktion (dvs invasion, kupp eller stora oroligheter), detta eftersom USA med Miamikubanerna, som misslyckas att störta Castro, förberett sig i åratal på ett maktövetagande så fort Fidel Castro försvann från makten.
Men som Venezuela president Chavez sa igår har det uppstått en unik (och för journalisterna och USA märklig) situation då Fidel Castro finns och samtidigt inte finns kvar vid makten och det har förvirrat Bushadministrationen totalt. Så vad göra förutom att i rena gansterfasoner hota med invasion och vifta med dollarsedlar. New York Times uppmanade igår Bushadministrationen att avveckla blockaden mot Kuba för att åtminstone genom handel och annat utbyte få bättre kontakt med den kubanska verkligheten. Fler förslag, nån?
tisdag, augusti 01, 2006
Fidel Castro om den dag han träder tillbaka
Med anledning av de spekulationer om vad som händer den dag Fidel Castro träder tillbaka för gott kan det vara intressant att läsa hans eget resonemang om detta såsom det framgår i Ignacio Ramonets nyutkomna bok ”Fidel Castro, biografi med två röster”. Ramonet är chefredaktör för Le Monde Diplomatique. Eva Björklund står för översättningen.
Om vad som händer efter Fidel: Nästa eller nästnästa generation tar över
IR: Jag skulle vilja tala om framtiden. Har ni någon gång tänkt dra er tillbaka?
FC: Alltså, vi vet att tiden går och den mänskliga energin tar slut. Men jag ska säga som jag sa till Nationalförsamlingen 6 mars 2003, när de valde om mig som ordförande i Statsrådet. Jag sa: Jag förstår nu att det inte är mitt öde att vila i livets slutskede. Jag lovade att vara med dem, om det var vad de ville, så länge som det behövdes och så länge jag visste mig kunna vara till nytta. Inte en minut mindre, inte en sekund längre.
IR: CIA meddelade i november 2005 att ni lider av Parkinsons sjukdom. Vad säger ni om den”informationen”?
FC: De sätter sitt hopp till ett naturligt och helt och hållet logiskt fenomen, att någon ska dö. I detta fall har de gjort mig den stora äran. Det är samtidigt ett erkännande av vad det inte lyckats med under lång tid: att mörda mig. Om jag vore fåfäng skulle jag till och med kunna vara stolt över att dessa typer erkänner att de måste invänta min död. De hittar på något nytt varenda dag, att Castro lider av det eller detta, att det är den ena eller den andra sjukdomen. Det senaste påhittet var Parkinsons. CIA säger att de har upptäckt att jag lider av Parkinsons. Men skulle jag drabbas av den så har det ju ingen betydelse. Påven Johannes Paulus hade Parkinsons under många år när han reste runt i världen…
IR: Ni har tagit upp frågan om er efterträdare flera gånger, och vad som händer på Kuba när ni inte längre sitter i ledningen. Hur ser ni på Kubas framtid utan Fidel Castro?
FC: Nåväl, jag ska försöka hålla mig kort. Jag har redan berättat om alla planer på att fysiskt undanröja mig. Den första tiden var min roll mer avgörande för det var nödvändigt att föra en viktig kamp på idéplanet, det var nödvändigt att övertyga. Jag har ju berättat om alla fördomar som rådde och hur de revolutionära reformerna ändrade folks inställning. Det fanns rasfördomar, antisocialistiska fördomar, allt detta gift som inympats under lång tid.
IR: Betyder det att ni länge har tänkt på möjligheten att de kan mörda er och på vad som då skulle hända?
FC: Det verkar nästan som om du frågar om min efterträdare?
IR: Just det, efterträdaren.
FC: Alltså, i början, med alla dessa attentatsplaner, då hade jag en avgörande roll, och det har jag inte nu. Idag har jag kanske mer auktoritet och folk har mer förtroende för mig än någonsin. Som jag sa, vi studerar folkopinionerna hela tiden. Vi studerar dem med mikroskop. Och vi kan skilja ut folkopinioner i huvudstaden till exempel, och resten av landet, och jag kan lägga fram alla opinioner för er. Även de negativa. Men det överväldigande flertalet är gynnsamma.Efter 46 års kamp och samlad erfarenhet är min auktoritet större nu än tidigare. Alla som kämpade och stred i befrielsekriget, som ledde kampen för att störta tyranniet och för landets oberoende, har stor auktoritet…
IR: Om ni nu av ett eller annat skäl skulle försvinna, kommer det då att bli Raul som efterträder er?
FC: Om det händer mig något i morgon så kommer Nationalförsamlingen med all säkerhet att välja honom, det råder det inget tvivel om. Och detsamma i politbyrån, de sammanträder och väljer honom. Men han börjar också komma till åren, så vi har snarare ett generationsproblem. Vi har den stora lyckan att ha tre generationer som genomfört revolutionen. Vi har också de som gick före oss, de gamla kämparna och ledarna för Socialistiska Folkpartiet, som var dåtidens marxist-leninistiska parti, och med oss kom en ny generation. Och sedan, den som kommer efter oss, och nästa, de som deltog i alfabetiseringskampanjen, kampen mot banditerna, kampen mot blockaden, kampen mot terrorismen, kampen mot Grisbuktsinvasionen, de som genomlevde oktoberkrisen, de internationalistiska uppdragen… Det finns mycket folk med stora meriter …
IR: Så ni tror att er verkliga efterträdare, mer än en person, mer än Raul, snarare kommer att vara en generation, dagens generation?
FC: Javisst, det handlar om att nya generationer kommer att ersätta gamla. Jag känner tillförsikt, men vi är medvetna om att det finns många risker, mycket som kan hota den revolutionära processen. Vi har de subjektiva misstagen … Misstag har begåtts, och vi har alla ansvar föra att inte ha upptäckt vissa tendenser och misstag. Idag har vissa övervunnits och andra är på väg.Som jag redan sa om vad som kan hända i morgon: att det handlar om nya generationer, för vår generation är på väg ut. Den yngste, och då talar jag om Raul, är ju bara lite mer än fyra år yngre än jag.Denna första generation samarbetar fortfarande med de nya som hyser respekt för vår auktoritet, de få av oss som fortfarande finns kvar… Vi har den andra, den tredje och den fjärde… Och jag har klart för mig hur den fjärde kommer att se ut, se bara på sjätteklassarna när de håller sina tal. Där har vi massor av talang!Vi har mött tusentals begåvade ungdomar som imponerar, som gör stort intryck. Ingen vet hur många genier och begåvningar det finns bland folk. Jag hyser teorin att alla är genier, på ett eller annat sätt, på datorområdet, inom musiken, som mekaniker. Det vi håller på med är att utbilda hela samhället, och vi ser vilka resultat det ger. Bland annat de 8 miljoner som första året efter ”specialperioden” skrev under att: ”Jag är socialist”. ..
IR: Så ni säger att revolutionen inte är över?
FC: Långt därifrån. Den tid vi lever i nu är den bästa i hela vår historia och den mest förhoppningsfulla, det kan ni se överallt.Det är sant, det är riktigt, jag accepterar kritiken att vi har begått vissa idealistiska misstag, kanske ville vi gå fram för fort, kanske underskattade vi vissa krafter, vanans makt och sånt. Men inget land har stått upp mot en så mäktig motståndare, så rik, med sådant propagandamaskineri, med sin blockad, och upplösningen av sitt enda stöd i världen. Sovjetunionen försvann och vi stod ensamma, men vi tvekade inte. Ja, vi hade största delen av befolkningen med oss, jag säger inte hela, för en del tappade modet, men vi har varit vittnen till vad detta folk har åstadkommit, hur det stod emot, hur det nu går framåt, hur arbetslösheten minskar, hur medvetenheten växer ..
IR: Jag ser att ni inte är oroad över den kubanska revolutionens framtid. Men ni har också bevittnat Sovjetunionens sammanbrott, Jugoslaviens upplösning, den albanska revolutionens sönderfall, Nordkoreas sorgliga situation, Kambodja som drunknade i skräck, och själva Kina där revolutionen har tagit en mycket annorlunda vändning. Blir ni inte oroad av allt detta?
FC: Jag tycker att erfarenheten från den första socialistiska staten, Sovjetunionen, är mycket bitter. Den borde ha reformerats, inte förstörts. Tro inte att vi inte ofta har funderat över detta otroliga fenomen, hur en av världens mäktigaste stater, som hade lyckats uppnå maktbalans med den andra supermakten, ett land som hade krossat fascismen, att det skulle bryta samman som det gjorde. Det fanns de som trodde att man kunde bygga socialismen med kapitalistiska metoder. Det är ett av historiens stora misstag. Jag vill inte dra upp det, jag vill inte teoretisera, men jag har otaliga exempel på att det inte fanns rim och reson i mycket som de gjorde, de som antogs vara teoretiskt skolade, ända in i märgen genomsyrade av de pamfletter de förvandlade Marx´, Engels´, Lenins och många andras verk till …
IR: Men den fråga som några ställer sig är: Kan den revolutionära, socialistiska processen på Kuba också bryta ihop?
FC: Är det så att revolutioner är ödesbundna till sönderfall, eller är det så att det är människorna som gör så att revolutionerna bryter ihop? Kan eller kan inte människorna och samhällena förhindra revolutionernas sönderfall? Det har jag ofta frågat mig. Och hör här vad jag säger: jänkarna kan inte krossa denna revolutionära process, för vi har ett helt folk som har lärt sig att använda vapnen, ett helt folk som trots våra misstag har en bildningsnivå, kunskaper och medvetenhet som aldrig kommer att tillåta att detta land på nytt blir en koloni till USA.Men detta land kan förstöra sig självt. Denna revolution kan själv förstöra sig. Just det, vi kan förstöra den, och då blir det vårt fel. Om vi inte kan rätta till våra misstag. Om vi inte kan bli av med många laster: de nyrikas rofferi, förskingring och andra sätt att skaffa pengar.Det tar vi nu itu med, på väg att förändra vårt samhälle i grunden. Vi måste ändra igen, vi har gått igenom mycket svåra tider, de ledde till ojämlikheter, orättvisor. Det måste vi ändra på, och utan minsta lilla övergrepp.Det folkliga deltagandet kommer att växa för varje dag, och vi kommer att vara ett folk med mycket hög allmänbildning. Martí sa: Att vara bildad är det enda sättet att vara fri”, och, Ramonet, ingen frihet är möjlig utan kultur.
Om vad som händer efter Fidel: Nästa eller nästnästa generation tar över
IR: Jag skulle vilja tala om framtiden. Har ni någon gång tänkt dra er tillbaka?
FC: Alltså, vi vet att tiden går och den mänskliga energin tar slut. Men jag ska säga som jag sa till Nationalförsamlingen 6 mars 2003, när de valde om mig som ordförande i Statsrådet. Jag sa: Jag förstår nu att det inte är mitt öde att vila i livets slutskede. Jag lovade att vara med dem, om det var vad de ville, så länge som det behövdes och så länge jag visste mig kunna vara till nytta. Inte en minut mindre, inte en sekund längre.
IR: CIA meddelade i november 2005 att ni lider av Parkinsons sjukdom. Vad säger ni om den”informationen”?
FC: De sätter sitt hopp till ett naturligt och helt och hållet logiskt fenomen, att någon ska dö. I detta fall har de gjort mig den stora äran. Det är samtidigt ett erkännande av vad det inte lyckats med under lång tid: att mörda mig. Om jag vore fåfäng skulle jag till och med kunna vara stolt över att dessa typer erkänner att de måste invänta min död. De hittar på något nytt varenda dag, att Castro lider av det eller detta, att det är den ena eller den andra sjukdomen. Det senaste påhittet var Parkinsons. CIA säger att de har upptäckt att jag lider av Parkinsons. Men skulle jag drabbas av den så har det ju ingen betydelse. Påven Johannes Paulus hade Parkinsons under många år när han reste runt i världen…
IR: Ni har tagit upp frågan om er efterträdare flera gånger, och vad som händer på Kuba när ni inte längre sitter i ledningen. Hur ser ni på Kubas framtid utan Fidel Castro?
FC: Nåväl, jag ska försöka hålla mig kort. Jag har redan berättat om alla planer på att fysiskt undanröja mig. Den första tiden var min roll mer avgörande för det var nödvändigt att föra en viktig kamp på idéplanet, det var nödvändigt att övertyga. Jag har ju berättat om alla fördomar som rådde och hur de revolutionära reformerna ändrade folks inställning. Det fanns rasfördomar, antisocialistiska fördomar, allt detta gift som inympats under lång tid.
IR: Betyder det att ni länge har tänkt på möjligheten att de kan mörda er och på vad som då skulle hända?
FC: Det verkar nästan som om du frågar om min efterträdare?
IR: Just det, efterträdaren.
FC: Alltså, i början, med alla dessa attentatsplaner, då hade jag en avgörande roll, och det har jag inte nu. Idag har jag kanske mer auktoritet och folk har mer förtroende för mig än någonsin. Som jag sa, vi studerar folkopinionerna hela tiden. Vi studerar dem med mikroskop. Och vi kan skilja ut folkopinioner i huvudstaden till exempel, och resten av landet, och jag kan lägga fram alla opinioner för er. Även de negativa. Men det överväldigande flertalet är gynnsamma.Efter 46 års kamp och samlad erfarenhet är min auktoritet större nu än tidigare. Alla som kämpade och stred i befrielsekriget, som ledde kampen för att störta tyranniet och för landets oberoende, har stor auktoritet…
IR: Om ni nu av ett eller annat skäl skulle försvinna, kommer det då att bli Raul som efterträder er?
FC: Om det händer mig något i morgon så kommer Nationalförsamlingen med all säkerhet att välja honom, det råder det inget tvivel om. Och detsamma i politbyrån, de sammanträder och väljer honom. Men han börjar också komma till åren, så vi har snarare ett generationsproblem. Vi har den stora lyckan att ha tre generationer som genomfört revolutionen. Vi har också de som gick före oss, de gamla kämparna och ledarna för Socialistiska Folkpartiet, som var dåtidens marxist-leninistiska parti, och med oss kom en ny generation. Och sedan, den som kommer efter oss, och nästa, de som deltog i alfabetiseringskampanjen, kampen mot banditerna, kampen mot blockaden, kampen mot terrorismen, kampen mot Grisbuktsinvasionen, de som genomlevde oktoberkrisen, de internationalistiska uppdragen… Det finns mycket folk med stora meriter …
IR: Så ni tror att er verkliga efterträdare, mer än en person, mer än Raul, snarare kommer att vara en generation, dagens generation?
FC: Javisst, det handlar om att nya generationer kommer att ersätta gamla. Jag känner tillförsikt, men vi är medvetna om att det finns många risker, mycket som kan hota den revolutionära processen. Vi har de subjektiva misstagen … Misstag har begåtts, och vi har alla ansvar föra att inte ha upptäckt vissa tendenser och misstag. Idag har vissa övervunnits och andra är på väg.Som jag redan sa om vad som kan hända i morgon: att det handlar om nya generationer, för vår generation är på väg ut. Den yngste, och då talar jag om Raul, är ju bara lite mer än fyra år yngre än jag.Denna första generation samarbetar fortfarande med de nya som hyser respekt för vår auktoritet, de få av oss som fortfarande finns kvar… Vi har den andra, den tredje och den fjärde… Och jag har klart för mig hur den fjärde kommer att se ut, se bara på sjätteklassarna när de håller sina tal. Där har vi massor av talang!Vi har mött tusentals begåvade ungdomar som imponerar, som gör stort intryck. Ingen vet hur många genier och begåvningar det finns bland folk. Jag hyser teorin att alla är genier, på ett eller annat sätt, på datorområdet, inom musiken, som mekaniker. Det vi håller på med är att utbilda hela samhället, och vi ser vilka resultat det ger. Bland annat de 8 miljoner som första året efter ”specialperioden” skrev under att: ”Jag är socialist”. ..
IR: Så ni säger att revolutionen inte är över?
FC: Långt därifrån. Den tid vi lever i nu är den bästa i hela vår historia och den mest förhoppningsfulla, det kan ni se överallt.Det är sant, det är riktigt, jag accepterar kritiken att vi har begått vissa idealistiska misstag, kanske ville vi gå fram för fort, kanske underskattade vi vissa krafter, vanans makt och sånt. Men inget land har stått upp mot en så mäktig motståndare, så rik, med sådant propagandamaskineri, med sin blockad, och upplösningen av sitt enda stöd i världen. Sovjetunionen försvann och vi stod ensamma, men vi tvekade inte. Ja, vi hade största delen av befolkningen med oss, jag säger inte hela, för en del tappade modet, men vi har varit vittnen till vad detta folk har åstadkommit, hur det stod emot, hur det nu går framåt, hur arbetslösheten minskar, hur medvetenheten växer ..
IR: Jag ser att ni inte är oroad över den kubanska revolutionens framtid. Men ni har också bevittnat Sovjetunionens sammanbrott, Jugoslaviens upplösning, den albanska revolutionens sönderfall, Nordkoreas sorgliga situation, Kambodja som drunknade i skräck, och själva Kina där revolutionen har tagit en mycket annorlunda vändning. Blir ni inte oroad av allt detta?
FC: Jag tycker att erfarenheten från den första socialistiska staten, Sovjetunionen, är mycket bitter. Den borde ha reformerats, inte förstörts. Tro inte att vi inte ofta har funderat över detta otroliga fenomen, hur en av världens mäktigaste stater, som hade lyckats uppnå maktbalans med den andra supermakten, ett land som hade krossat fascismen, att det skulle bryta samman som det gjorde. Det fanns de som trodde att man kunde bygga socialismen med kapitalistiska metoder. Det är ett av historiens stora misstag. Jag vill inte dra upp det, jag vill inte teoretisera, men jag har otaliga exempel på att det inte fanns rim och reson i mycket som de gjorde, de som antogs vara teoretiskt skolade, ända in i märgen genomsyrade av de pamfletter de förvandlade Marx´, Engels´, Lenins och många andras verk till …
IR: Men den fråga som några ställer sig är: Kan den revolutionära, socialistiska processen på Kuba också bryta ihop?
FC: Är det så att revolutioner är ödesbundna till sönderfall, eller är det så att det är människorna som gör så att revolutionerna bryter ihop? Kan eller kan inte människorna och samhällena förhindra revolutionernas sönderfall? Det har jag ofta frågat mig. Och hör här vad jag säger: jänkarna kan inte krossa denna revolutionära process, för vi har ett helt folk som har lärt sig att använda vapnen, ett helt folk som trots våra misstag har en bildningsnivå, kunskaper och medvetenhet som aldrig kommer att tillåta att detta land på nytt blir en koloni till USA.Men detta land kan förstöra sig självt. Denna revolution kan själv förstöra sig. Just det, vi kan förstöra den, och då blir det vårt fel. Om vi inte kan rätta till våra misstag. Om vi inte kan bli av med många laster: de nyrikas rofferi, förskingring och andra sätt att skaffa pengar.Det tar vi nu itu med, på väg att förändra vårt samhälle i grunden. Vi måste ändra igen, vi har gått igenom mycket svåra tider, de ledde till ojämlikheter, orättvisor. Det måste vi ändra på, och utan minsta lilla övergrepp.Det folkliga deltagandet kommer att växa för varje dag, och vi kommer att vara ett folk med mycket hög allmänbildning. Martí sa: Att vara bildad är det enda sättet att vara fri”, och, Ramonet, ingen frihet är möjlig utan kultur.
lördag, juli 22, 2006
Häv EU:s frihandelsavtal till Israel
Gå in på här och skriv under uppropet för att häva EU:s frihandelsavtal till Israel. Uppropet pågår till torsdag den 27/7. Texten finns nedan, men du måste gå in på länken för att skriva under. När du har fyllt i att du skriver under måste du godkänna underskriften genom att klicka på en länk som du får från namninsamling.com
Ingen kan göra allt - alla kan göra något!
Sprid vitt och brett!
Stockholm, juli, 2006
Utrikesminister Jan Eliasson
Utrikesdepartementet
103 39 Stockholm
Jan Eliasson,
Israels bombningar och massdödande i Gaza och Libanon är fruktansvärt och oacceptabelt. Hundratals civila har redan dödats, varav en stor andel barn. Hundratusentals människor befinner sig på flykt. Sjukhus, vägar, broar och hela bostadskvarter har utplånats av Israels flygattacker.
Omvärlden kan inte längre stillatigande låta detta fortgå. EU är Israels viktigaste handelspartner. Israel har idag ett mycket förmånligt handelsavtal med EU. Handelsavtalet är inte ovillkorat. Det ställer bland annat krav på att mänskliga rättigheter ska respekteras. Ett krav som Israel har kränkt med råge. Genom att ställa krav på Israel kan det internationella samfundet få Israel att upphöra med övergreppen.
1. Vi kräver att Du skyndsamt verkar för att EU:s frihandelsavtal med Israel upphävs.
Med vänlig hälsning
Ingen kan göra allt - alla kan göra något!
Sprid vitt och brett!
Stockholm, juli, 2006
Utrikesminister Jan Eliasson
Utrikesdepartementet
103 39 Stockholm
Jan Eliasson,
Israels bombningar och massdödande i Gaza och Libanon är fruktansvärt och oacceptabelt. Hundratals civila har redan dödats, varav en stor andel barn. Hundratusentals människor befinner sig på flykt. Sjukhus, vägar, broar och hela bostadskvarter har utplånats av Israels flygattacker.
Omvärlden kan inte längre stillatigande låta detta fortgå. EU är Israels viktigaste handelspartner. Israel har idag ett mycket förmånligt handelsavtal med EU. Handelsavtalet är inte ovillkorat. Det ställer bland annat krav på att mänskliga rättigheter ska respekteras. Ett krav som Israel har kränkt med råge. Genom att ställa krav på Israel kan det internationella samfundet få Israel att upphöra med övergreppen.
1. Vi kräver att Du skyndsamt verkar för att EU:s frihandelsavtal med Israel upphävs.
Med vänlig hälsning
torsdag, juli 13, 2006
Man vinner inga val på utrikespolitik
I Sverige vinner man inte val pa utrikespolitik och det har våra politiker bekräftat nu i Almedalen med sin tystnad kring Israels terrorn gentemot det palestinska folket. Tystnaden har varit kompakt. Endast vansterpartiet har vagat bryta med politikens rostfiske och uttalat sig skarpt mot Israels kriminella handlingar. Det markliga ar att de etablerade partierna skyller sin passivitet och tystnad pa valjarna, det ar valjarna som inte bryr sig, hellre mindre skatt an att rosta pa ett parti som konsekvent bekampar ockupation och brott mot manskliga rattigheter i varlden. Detta bör vi andra pa i arets valrorelse. Solidaritetsrorelsen maste vaga satta utrikespolitiken pa dagordningen, Hiroshimadagen den 6 augusti och den 11 september maste bli stora mobiliseringsdagar.
Jan Guillou skriver i Aftonbladet om politikernas likgiltighet.
"Varenda svensk politiker uttryckte sin avsky inför exempelvis terrordåden i Madrid och London, våra ledarsidor flammade av indignation och avsky. Vilket inte alls var fel, tvärtom. Felet uppstår när Israels betydligt större terrordåd inte föranleder mer än svensk politiks likgiltighet. För samtidigt som Israel trappat upp sin terrorkrigföring mot palestinierna har vi ju haft politikervecka på Gotland. Alla partier var där för att lägga fram sin politik och tala om det man ansåg mest av allt angick världen och de svenska väljarna. Kristdemokraterna, som är varma anhängare av israelisk politik, fann till och med frågan om åldersgräns för deltagande i de kommersiella tv-kanalernas dokusåpor viktigare än frågan om den pågående terrorn. Folkpartisterna, som är lika stora beundrare av Israel som kristdemokraterna, talade exempelvis om vikten av mera läxläsning i skolan. Göran Persson utlovade några hundralappar extra om året tillsysselsatta i äldrevården. För de borgerliga partierna som är anhängare av israelisk terror var nog denna tystnad i Almedalen god och bekväm. För vad skulle ha hänt om Göran Persson gått ut med hård kritik av den israeliska terrorn? Hur skulle folkpartisterna och kristdemokraterna ha hanterat den besvärligheten? De kunde ju inte gärna ha berömt den israeliska politiken och de skulle ha fåttmycket svårt att ens försvara sprängningar av broaroch elverk. Men nu slapp de undan".
"Göran Persson, som såvitt känt är en lika varm Israelanhängare som någon folkpartist eller kristdemokrat, slapp också undan. Alla var nöjda. Utom förstås vänsterledaren Lars Ohly som märkligt nog urskuldade sig när han nu visade sig ensam om attkritisera den israeliska terrorn. Han sa att man inte får några röster på sånt, men att hans samvete ändå bjöd honom att säga sin mening. Det är alltså, enligt det resonemanget, folkets fel att ingen partiledare utom Ohly intresserade sig för den pågående israeliska terrorn".
Jan Guillou skriver i Aftonbladet om politikernas likgiltighet.
"Varenda svensk politiker uttryckte sin avsky inför exempelvis terrordåden i Madrid och London, våra ledarsidor flammade av indignation och avsky. Vilket inte alls var fel, tvärtom. Felet uppstår när Israels betydligt större terrordåd inte föranleder mer än svensk politiks likgiltighet. För samtidigt som Israel trappat upp sin terrorkrigföring mot palestinierna har vi ju haft politikervecka på Gotland. Alla partier var där för att lägga fram sin politik och tala om det man ansåg mest av allt angick världen och de svenska väljarna. Kristdemokraterna, som är varma anhängare av israelisk politik, fann till och med frågan om åldersgräns för deltagande i de kommersiella tv-kanalernas dokusåpor viktigare än frågan om den pågående terrorn. Folkpartisterna, som är lika stora beundrare av Israel som kristdemokraterna, talade exempelvis om vikten av mera läxläsning i skolan. Göran Persson utlovade några hundralappar extra om året tillsysselsatta i äldrevården. För de borgerliga partierna som är anhängare av israelisk terror var nog denna tystnad i Almedalen god och bekväm. För vad skulle ha hänt om Göran Persson gått ut med hård kritik av den israeliska terrorn? Hur skulle folkpartisterna och kristdemokraterna ha hanterat den besvärligheten? De kunde ju inte gärna ha berömt den israeliska politiken och de skulle ha fåttmycket svårt att ens försvara sprängningar av broaroch elverk. Men nu slapp de undan".
"Göran Persson, som såvitt känt är en lika varm Israelanhängare som någon folkpartist eller kristdemokrat, slapp också undan. Alla var nöjda. Utom förstås vänsterledaren Lars Ohly som märkligt nog urskuldade sig när han nu visade sig ensam om attkritisera den israeliska terrorn. Han sa att man inte får några röster på sånt, men att hans samvete ändå bjöd honom att säga sin mening. Det är alltså, enligt det resonemanget, folkets fel att ingen partiledare utom Ohly intresserade sig för den pågående israeliska terrorn".
måndag, juli 10, 2006
Sandvik beskyddas av brutal militär
År 2002 valde Sandvik att ingå ett tolvårigt kontrakt med det kontroversiella nordamerikanska gruvföretaget Freeport. Detta trots att allvarlig kritik hade riktats mot företaget under flera decennier. Freeport bryter guld och koppar i en av världens mest mineralrika gruvor, belägen i den indonesiska provinsen Papua. För närvarande utreds Freeports betalningar till den brutala indonesiska militären. Indonesiens miljöministerium anklagar dessutom företaget för allvarlig miljöförstöring. Sandvik bidrar med betydelsefull gruvutrustning till Freeport, men anser sig ändå inte ha något ansvar för de förhållanden som präglar verksamheten. Läs mer på www.swedwatch.org och här
torsdag, juli 06, 2006
Högern i Latinamerika vinner endast med valfusk
Högern i Latinamerika vinner inte val och när de gör det är det med omfattande valfusk. Senaste exemplet var Peru där oegentligheterna och röstköp var omfattande. Den nyliberale "sossen" Alan Garcia vann valet med en knapp marginal.
Nu är det Mexikos tur. För tre dagar sedan gick den mexikanska valmyndigheten i all hast ut med att högerkandidaten Calderón vunnit valet med knappt 1 % mot vänsterkandidaten Lopez Obrador. Detta ifrågasattes omgående av vänstern. Det finns sen tidigare flera exempel på hur vänstern snuvats på en valseger. Det mest kända är från 1988 då vänsterkandidaten Cárdenas hade en klar ledning vid räkningen när valsystemet plötsligt kraschade och några timmar senare när det åtgärdades hade nyliberalismens kandidaten Salinas de Gortari vunnit.
Men nu har den mexikanska vänstern stått på sig och visat att över 3 miljoner röster inte kommit med i rösträkningen. Detta har tvingat valmyndigheten att göra en omräkning, dock ej av samtliga valurnor. Och nu när 96 % av rösterna är räknade leder vänsterkanditaten med 0,34 % framför högerkandidaten. Det finns en stor risk (eller chans beroende på hur man ser på det) att man får göra en omräkning av samtliga valurnor. Detta skulle uppenbart avslöja fler oegentligheter och fusk i valet. Vänstertidningen La Jornada har en bra och uppdaterad information.
Nu är det Mexikos tur. För tre dagar sedan gick den mexikanska valmyndigheten i all hast ut med att högerkandidaten Calderón vunnit valet med knappt 1 % mot vänsterkandidaten Lopez Obrador. Detta ifrågasattes omgående av vänstern. Det finns sen tidigare flera exempel på hur vänstern snuvats på en valseger. Det mest kända är från 1988 då vänsterkandidaten Cárdenas hade en klar ledning vid räkningen när valsystemet plötsligt kraschade och några timmar senare när det åtgärdades hade nyliberalismens kandidaten Salinas de Gortari vunnit.
Men nu har den mexikanska vänstern stått på sig och visat att över 3 miljoner röster inte kommit med i rösträkningen. Detta har tvingat valmyndigheten att göra en omräkning, dock ej av samtliga valurnor. Och nu när 96 % av rösterna är räknade leder vänsterkanditaten med 0,34 % framför högerkandidaten. Det finns en stor risk (eller chans beroende på hur man ser på det) att man får göra en omräkning av samtliga valurnor. Detta skulle uppenbart avslöja fler oegentligheter och fusk i valet. Vänstertidningen La Jornada har en bra och uppdaterad information.
lördag, juli 01, 2006
Stoppa massakern mot palestinierna
Manifestation mot Israels upptrappade våld i Gaza och Västbanken. Tid: Lördagen den 1 juli kl. 13:00 Plats: Medborgarplatsen i Stockholm.´
Talare: Lars Ohly, Vänsterpartiet, Dror Feiler, Judar för israelisk- palestinsk fred, Lilly Näslund, International solidarity movement.
Arrangörer: ISM, Vänsterpartiet, Palestinska föreningen m.fl.
Just i detta nu fylls luftrummet i Gaza av Israeliska apachehelikoptrar och stridsflygplan. Längs marken dundrar stridsvagnarna fram och från havet är nu hela Gazas kust omringad av Israeliska stridsfartyg. En återockupation av Gaza är ett faktum. I vanlig ordning har Israel riktat in sig på att slå ut infrastrukturen och göra livet än mer outhärdligt för det palestinska folket.
Som vanligt är det de palestinska barnen i de utfattiga flyktinglägren som drabbas hårdast. Efter de senaste dagarnas flygangrepp lever den större delen av Gazas befolkning i ständig skräck, utan vatten eller elektricitet. Dessutom har Israel arresterat en tredjedel av den folkvalda palestinska Hamas-ledda regeringen. Det är uppenbart att Israel använder de senaste dagarnas utveckling för att försöka störta den palestinska regeringen. Detta är oacceptabelt. Vi samlas för att protestera mot Israels upptrappade våld.
Vi tar avstånd från all form av terror – i synnerhet Israels statsterrorism. Dock erkänner vi det palestinska folkets rätt till militärt motstånd mot den illegala israeliska ockupationen.
Vi kräver:
Ett omedelbart israeliskt tillbakadragande från Gaza och Västbanken
Ett omedelbart frisläppande av de 65 palestinska folkvalda regeringsrepresentanterna
Att den svenska regeringen fördömer Israels upptrappade våld, samt aktivt verkar för ett israeliskt tillbakadragande från palestinskt territorium.
Talare: Lars Ohly, Vänsterpartiet, Dror Feiler, Judar för israelisk- palestinsk fred, Lilly Näslund, International solidarity movement.
Arrangörer: ISM, Vänsterpartiet, Palestinska föreningen m.fl.
Just i detta nu fylls luftrummet i Gaza av Israeliska apachehelikoptrar och stridsflygplan. Längs marken dundrar stridsvagnarna fram och från havet är nu hela Gazas kust omringad av Israeliska stridsfartyg. En återockupation av Gaza är ett faktum. I vanlig ordning har Israel riktat in sig på att slå ut infrastrukturen och göra livet än mer outhärdligt för det palestinska folket.
Som vanligt är det de palestinska barnen i de utfattiga flyktinglägren som drabbas hårdast. Efter de senaste dagarnas flygangrepp lever den större delen av Gazas befolkning i ständig skräck, utan vatten eller elektricitet. Dessutom har Israel arresterat en tredjedel av den folkvalda palestinska Hamas-ledda regeringen. Det är uppenbart att Israel använder de senaste dagarnas utveckling för att försöka störta den palestinska regeringen. Detta är oacceptabelt. Vi samlas för att protestera mot Israels upptrappade våld.
Vi tar avstånd från all form av terror – i synnerhet Israels statsterrorism. Dock erkänner vi det palestinska folkets rätt till militärt motstånd mot den illegala israeliska ockupationen.
Vi kräver:
Ett omedelbart israeliskt tillbakadragande från Gaza och Västbanken
Ett omedelbart frisläppande av de 65 palestinska folkvalda regeringsrepresentanterna
Att den svenska regeringen fördömer Israels upptrappade våld, samt aktivt verkar för ett israeliskt tillbakadragande från palestinskt territorium.
torsdag, juni 15, 2006
Systembolagets djupt oetiska ställningstagandet
Systembolaget bestämde sig för inte så länge sedan att ursprungsmärka Koscher-vinet från Golanhöjderna i Syrien med "Israel-ockuperat syriskt område”. Helt korrekt enligt folkrätten. Men när borgerliga politiker kritiserade beslutet tog Systembolagets ledning helt bort ursprungsmärkningen. Systembolaget tar med detta sista beslut ett djupt oetiskt ställningstagande och går emot EU:s direktiv (att sälja viner från ockuperade områden är en överträdelse motEU:s direktiv) och att inte märka dem korrekt är ett brott motlivsmedelslagen.
Ammar Makboul, aktiv i Palestinarörelsen och Nätverket Bojkotta Israel, säger till Arbetaren att Systembolagets beslut är absurt och visar på Systembolagetsokunnighet. Att inte ursprungsmärka vin som producerats på ockuperat område är attnormalisera Israels illegala ockupation. Det om något är ett politiskt, ochdjupt oetiskt, ställningstagande.
Läs även Ali Esbati om det sydafrikanska fackets Cosatu stöd för Israelbojkott
Ammar Makboul, aktiv i Palestinarörelsen och Nätverket Bojkotta Israel, säger till Arbetaren att Systembolagets beslut är absurt och visar på Systembolagetsokunnighet. Att inte ursprungsmärka vin som producerats på ockuperat område är attnormalisera Israels illegala ockupation. Det om något är ett politiskt, ochdjupt oetiskt, ställningstagande.
Läs även Ali Esbati om det sydafrikanska fackets Cosatu stöd för Israelbojkott
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)