söndag, september 30, 2012

Val i Venezuela upptar all uppmärksamhet

Presidentvalet i Venezuela den 7 oktober upptar all uppmärksamhet i Latinamerika. Det är ett avgörande val, säger vem man nu frågar. Återkommande är att Latinamerikas kommande politiska öde ligger i händerna på de ca 19 miljoner venezolanska väljare. Så gott som samtliga politiska aktörer i Latinamerika har offentligt tagit ställning i det interna venezolanska valet. Lula, CFK och Mujica uttalade sitt stöd för Chavez medan Franco i Paraguay och både den chilenska regeringen och oppositionen för Capriles. Det sägs att Chavez tagit hjälp av brasilianska valexperter medan Capriles har en valstrateg från USA.

Huvudkandidaterna är (höger)oppositionens Capriles Radonski och nuvarande presidenten Hugo Chavez. Och båda har stöd från ett 20-tal partier och rörelser. Capriles i en allians som kallas Mesa de la Unidad (MUD) och Chavez i Gran Polo Patriotico.

Efter 14 år vid makten fanns i oppositionen en förhoppning att möta en sliten och regeringstrött Chavez. Dessutom spådde de att han skulle dö i cancer långt innan valet. Utgångspunkten för oppositionen var att vinna över besvikna, missnöjda och trötta Chavezväljare. Därför är budskapet relativt light, utan "konfrontationer"och långt från de återkommande hot om statskupp och revolter mot "diktatorn", som de tidigare (inte nu) kallade Chavez. Konceptet hämtas från Chiles opposition till Pinochet i folkomröstningen 1989. Att visa upp ett icke-konfrontatoriskt och fredligt alternativ utan att skrämma bort mjuka Chavezväljare. Capriles har lyckats bra med att genomföra en imponerande turné runt om i landet och att anordna massiva demonstrationer.

Strategin har trots allt funkat sisådär. Chavez dog ju inte. Den "sjuke" presidenten har varit aktiv i valkampanjen och trots trötthet och besvikelse från vissa grupper har Chavez väljarbaser återigen bekräftat sin lojalitet till sittande presidenten. De seriösa opinionsbyråerna som IVAD, Hinterlaces och Datanalisis, samtliga nära oppositionen, ger Chavez en vecka till valet ett försprång på mellan 12-20 %. Även Bank of America spår en seger för Chavez. 

Det mest slående är att oppositionen förlorat otroligt mycket mark i den politiska debatten.  Det är en rädd Capriles som tvingats lova att inte röra pelarna för Chavez politik de senaste 14 åren. Misiones, de sociala programmen som Venezuela gjort sig känd på i världen och som opposition så starkt kritiserade tidigare, ska vara kvar i en Capriles-regering. Samma sak med konstitutionen som infördes genom en folkomröstning 1999. Och oljebolaget PDVSA ska vara statligt och alliansen med Latinamerika ska fördjupas. Alla anställda i den nu stora offentliga sektorn ska behålla sina jobb. Programmet med bostadsbyggande ska fortsätta. För Capriles är Lulas politik ett föredöme men inte högern i Mexiko eller Colombia. Själv kallar sig Capriles "progressiv" och "centervänstern".

Högeroppositionen har snarare satsat i valkampanjen på att framställa regeringen som oduglig, korrumperad och icke-kompetent. Oppositionen ska inte ändra så mycket som att göra allting bättre.

Det är ett komplicerat scenario. Oppositionen lyckades välja via ett primärval en enig och stark kandidat och även hålla ihop fram till bara några veckor sedan. Då avslöjades att en expertgrupp tagit fram ett hemligstämplat dokument med nyliberala åtgärder (privatiseringar, bantad offentlig sektorn, en bantad PDVSA, avregleringar mm). Och då började avhoppen. Först en tidigare guvernör De Lima, sen en framstående oppositionell röst juristen Escarra, därefter parlamentarikern Ojeda och även lokala politiker. Sedan dök det upp en inspelning med en oppositionell parlamentariker Caldera som tog emot pengar från en magnat. I båda fallen tvingades oppositionen till defensiven.

Ett annat taktiskt problem för oppositionen har varit opinionsmätningar som ger med få undantag Chavez ett försprång som matematiskt är svårt att slå. Oppositionen har anklagat opinionsbyråerna för att vara köpta och hamnat i en omöjlig debatt i media med chefer för IVAD och Hinterlaces som tidigare stått de nära. Flera s k "spökbyråer" utan kontor och registrering (som Top Data, Polinomics Hercon) har från ingentans presenterat mätningar som ger Capriles en ledning. Det är till dessa mätningar som både oppositionen och också svensk media hänvisar till.

Schemel från Hinterlaces menar att allt pekar på att Chavez vinner och att endast en allvarlig händelse som påverkar folkets s k kollektiva psyket (läs attentatet tre dagar innan valet i Spanien 2004, s k 11-M) kan ändra valutgången. Därför kom gasexplosion i staden Amuay med 39 döda att i valdramatiken framstå som en "väntad" händelse. En annan märklig nyhet som gick ut i världen och som oppositionen använde i kampanjen var en påstådd massaker av ursprungsfolk Yanomami. Både journalisten Sujay Dutt i DN  och Sveriges Radio rapporterade om detta. "Massakern" visade sig vara påhittad.

En "nyhet" i denna valrörelse är att oppositionen denna gång inte använt sig av epitet som "diktatur" och "diktator". (Det kommer ni inte heller läsa eller höra förutom i extremhöger medier eller oseriösa journalister). Valkampanjen har trots enstaka konfrontationer mellan valaktivister varit med latinamerikanska mått mätt mycket lugn. Jämfört med exempelvis valen i Mexiko, Guatemala, Colombia med mord, dödshot och massaker, har den venezolanska valrörelsen varit i stort sett fri från allvarliga våldsamheter. De som spådde att det skulle bli väpnade konfrontationer och militär kupp eller som pratade om en intern maktkamp inom regeringen framstår återigen som oseriösa och tendentiösa.

Polariseringen i medierna är uppenbart. Statens medier gör kampanj för Chavez och de privata medierna kampanjar för Capriles. Med få undantag (ex. intervjun med Capriles högerhand i den statliga kanalen) får kandidaterna utrymme (utan vinkling) i motståndarens medier.  För att ni själva ska få en egen uppfattning gå in på oppositionens medier,  ex tidningarna El Universal och El Nacional eller TV-stationen Globovision och RCTV. Den sista är den TV-stationen som felaktigt sägs ska ha stängts, men den fortsätter sända som vanligt utan censur eller begränsningar. Och gå in på statens medier, tidningen El Correo del Orinoco och TV-stationen VTV.

Det totalt automatiserat valsystem får mycket berömt. Valdeltagandet beräknas nå 80 % (jämför med 45 % i Colombia). Oppositionens representant i valmyndigheten Vicente Diaz säger att valsystemet är säkert och utan möjligheter för valfusk. Jimmy Carter menar att valsystemet "is the best of the world". Chavez har offentligt sagt att han kommer att respektera valutgången, nu pressas Capriles för att han ska ge samma besked.

Nu i veckan kommer vi att översvämmas av "information" från valet i Venezuela. En förhoppning är att tendentiösa och vinklade nyheter blir undantag och att vi får bra och kvalitativ information.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar